Bakgrunden till klagomålet

1. Klagomålet gäller kommissionens rättsliga skyldigheter enligt artikel 27 i förordning (EG) nr 2187/2005 [1] för bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder i Östersjön, Bälten och Öresund (nedan kallad förordningen). I förordningen fastställs tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna i Östersjön. Från och med den 1 januari 2008 är det förbjudet att ha fartyg ombord eller att använda drivgarn [2]. I artikel 27 i förordningen föreskrivs att ”[k]ommissionen ska den 1 januari 2008 se till att det görs en vetenskaplig bedömning av effekterna på valar av användningen av i synnerhet nät, grimgarn och insnärjningsnät och att resultaten läggs fram för Europaparlamentet och rådet.” I Östersjön finns det en mycket liten population av tumlare, dvs. valar. Enligt rådets direktiv 92/43/EEG [3], vanligen kallat habitatdirektivet, omfattas alla valarter av ett strikt skyddssystem i sitt naturliga utbredningsområde.

2. Den 16 juli 2009 antog kommissionen ett meddelande till Europaparlamentet och rådet (nedan kallat meddelandet) om oavsiktlig fångst av valar vid fiske [4]. Meddelandet gällde i huvudsak kommissionens rapporteringsskyldigheter enligt rådets förordning (EG) nr 812/2004 [5] (nedan kallad förordning 812/2004, dvs. dess skyldighet att lägga fram en rapport om genomförandet av vissa bestämmelser i förordning 812/2004) och enligt förordning 2187/2005 (dvs. dess skyldighet att rapportera om den vetenskapliga bedömningen av effekterna av användningen av i synnerhet nät, grimgarn och insnärjningsnät på valar i Östersjön, i enlighet med kraven i förordningen).

3. I meddelandet förklarade kommissionen att den beslutade att slå samman den rapport som den är skyldig att utarbeta enligt artikel 27 i förordningen med den rapport som den är skyldig att utarbeta på grundval av artikel 7 i förordning (EG) nr 812/2004. Kommissionen hänvisade till medlemsstaternas skyldighet enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 812/2004 [6] att till kommissionen överlämna en omfattande årlig rapport om genomförandet av vissa bestämmelser i förordning (EG) nr 812/2004, inklusive ”uppskattningar av de totala fångsterna av valar inom vart och ett av de berörda fiskena”. Kommissionen förklarade därefter att den information som krävs för den vetenskapliga bedömningen av effekterna av användning av särskilt nät, grimgarn och insnärjningsnät på valar i enlighet med förordningen är mycket lik den information som ska lämnas i de ovannämnda nationella rapporterna.

4. Kommissionen förklarade vidare att den anordnade ett seminarium om oavsiktliga fångster av valar den 24–25 mars 2009 i Bryssel, vars slutsatser skulle ingå i den sammanslagna rapporten. Den tillade att kommissionen på grund av detta och även på grund av att de relevanta nationella rapporter som krävs enligt förordning (EG) nr 812/2004 var försenade inte kunde ”lägga fram den rapport som krävs enligt [förordningen] i tid”.

5. I avsnittet ”Innehåll och metod i den aktuella rapporten” uppgav kommissionen att Internationella havsforskningsrådet (ICES) ombads att göra en vetenskaplig bedömning av effekterna av användningen av i synnerhet nät, grimgarn och insnärjningsnät på valar i Östersjön. Kommissionen konstaterade därefter att ”[d]enna rapport innehåller resultaten av denna bedömning samt andra tillgängliga uppgifter om oavsiktliga fångster av valar i Östersjön”.

6. I avsnittet ”Vetenskaplig bedömning av effekten av nät/garn, grimgarn och insnärjningsnät på valar i Östersjön” uppgav kommissionen att Ices i april 2008 rapporterade till kommissionen ”att de uppgifter som lämnats av medlemsstaterna var otillräckliga för att göra en vetenskaplig bedömning av effekten [av dessa nät/garn] på valar i Östersjön.” Kommissionen uppgav vidare att ”[d]et finns också en uppenbar brist på annan information om oavsiktliga fångster av valar i fiskeredskap i Östersjön.”Den tillgängliga informationen gäller huvudsakligen strandade djur med märken som tyder på att djuren har dött i näten. Uppgifter om strandning är dock inte tillräckliga eftersom de inte ger information om var och i vilket redskap djuren fångades. Kommissionen drog slutsatsen att det i detta skede inte går att dra några exakta slutsatser om hur nät, grimgarn och insnärjningsnät påverkar valar i Östersjön.

7. I avsnitt 4.1 i meddelandet, med rubriken ”Diskussion”, hänvisade kommissionen till resultaten i ASCOBANS [7] återhämtningsplan för tumlare i Östersjön, som ledde till att kommissionen konstaterade att ”det skulle vara ganska farligt att dra slutsatsen att ingen rapportering av bifångster innebär att det inte finns några problem med bifångster”. De två sista avsnitten i meddelandet hänvisar till förordning (EG) nr 812/2004 (”workshop om genomförandet av förordning (EG) nr 812/2004” och ”slutsatser och vägen framåt”).

8. Den 20 augusti 2010 skickade klaganden, en polsk fiskare och en medlem av sammanslutningen för polska fiskare, en skrivelse till kommissionen i vilken han uppmanade kommissionen att agera i enlighet med bestämmelserna i artikel 27 i förordningen.

9. Kommissionen besvarade denna skrivelse den 26 november 2010. Kommissionen medgav för det första att den enligt artikel 27 i förordningen var skyldig att senast den 1 januari 2008 göra en vetenskaplig bedömning av effekterna av användningen av bland annat nät, grimgarn och insnärjningsnät på valar och att lägga fram sina slutsatser för Europaparlamentet och rådet. En av de relevanta informationskällorna för sådana vetenskapliga bedömningar är dock den information om bifångster som härrör från de system med observatörer till havs som medlemsstaterna har genomfört på grundval av artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 812/2004. Enligt den förordningen är medlemsstaterna skyldiga att senast den 1 juni varje år till kommissionen överlämna en omfattande årsrapport om genomförandet av observatörssystemen. För att fullgöra sin skyldighet enligt artikel 27 i förordningen uppmanade kommissionen ICES att göra en vetenskaplig bedömning av hur användningen av dessa nät påverkar valar. För att säkerställa att denna bedömning baserades på den senaste relevanta informationen kunde bedömningen inledas när alla medlemsstater hade lämnat in sina årliga rapporter om genomförandet av systemen för observatörer till havs. Flera medlemsstater lämnade dock inte in sina årsrapporter, vilket tvingade kommissionen att först skjuta upp rapporten och sedan utarbeta den på grundval av begränsad information. Den rapport som utarbetats på grundval av denna begränsade information färdigställdes således och överlämnades till parlamentet och rådet i form av meddelandet av den 16 juli 2009. Under tiden stödde kommissionen ett Life-naturprojekt kallat SAMBAH (Static Acoustic Monitoring of the Baltic Sea Harbour Tupoise) för att få en fullständig vetenskaplig bedömning av situationen. När projektet är slutfört kommer man att uppskatta artens abundans, migrationsmönster och utbredning. Det krävs att fiskare rapporterar alla oavsiktliga fångster av valar. Kommissionen avslutade sin skrivelse med att "uppmuntra" polska fiskare att samarbeta med detta projekt.

10. Klaganden instämde inte i kommissionens förklaring av sin skyldighet enligt artikel 27 i förordningen och vände sig till ombudsmannen [8].

Föremålet för utredningen

11. Klaganden hävdade att kommissionen inte hade motiverat varför den inte hade säkerställt genomförandet av en vetenskaplig bedömning av effekterna av användning av i synnerhet nät, grimgarn och insnärjningsnät på valar och presentationen av sina resultat för Europaparlamentet och rådet (artikel 27 i förordningen).

12. Klaganden hävdade också att kommissionens föreslagna metod för att erhålla relevanta uppgifter genom att stödja SAMBAH-projektet är olämplig mot bakgrund av skyldigheten enligt artikel 27 i förordningen.

13. Han hävdade att kommissionen borde utfärda en giltig vetenskaplig bedömning av effekterna på valar av att använda nät, grimgarn och insnärjningsnät i Östersjön och lägga fram sina slutsatser för parlamentet och rådet så att de kan upphäva förbudet mot användning av drivgarn.

Utredningen

14. Ombudsmannen uppmanade kommissionen att inkomma med sitt yttrande senast den 30 juni 2011. Samma dag översände kommissionen sitt yttrande på engelska och översättningen av yttrandet till polska. Översättningen översändes till klaganden för synpunkter, som han inkom med den 4 augusti 2011. Klaganden bifogade till sina synpunkter ett dokument som utarbetats av två polska forskare 2011 [9].

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Påstådd underlåtenhet att uppfylla en rättslig skyldighet att säkerställa en vetenskaplig bedömning och relaterade påståenden

Argument som framförts till ombudsmannen

15. Till stöd för detta påstående hänvisade klaganden till artikel 27 i förordningen, där det fastställs att kommissionen är skyldig att se till att en vetenskaplig bedömning av effekterna på valar av att använda de nät som anges däri görs senast den 1 januari 2008.

16. Han hävdade att kommissionen i sin skrivelse av den 26 november 2010 endast upprepade sin ståndpunkt i sitt meddelande av den 16 juli 2009 att ovanstående bedömning sammanfattningsvis inte är möjlig på grund av bristen på relevanta uppgifter.

17. Vidare hävdade han att kommissionen i meddelandet inte på ett korrekt sätt motiverade varför den inte hade säkerställt att en ordentlig vetenskaplig bedömning genomfördes i enlighet med artikel 27 i förordningen. Han ansåg att kommissionen inte borde ha tolererat att medlemsstaterna inte hade lämnat in de rapporter som krävs enligt förordning (EG) nr 812/2004.

18. Till stöd för sitt påstående att kommissionen bör göra den vetenskapliga bedömning som avses i artikel 27 i förordningen och lägga fram sina slutsatser för Europaparlamentet och rådet inför ett eventuellt upphävande av förbudet mot drivgarn hävdade han att förbudet har en betydande negativ inverkan på den ekonomiska situationen för polska fiskare i Östersjön. Enligt klaganden använde polska fiskare de särskilda flytande nät/drivgarn (så kallade rödspätta på polska), som nu är förbjudna, för att fånga lax och öring i Östersjön. Fångster av båda arterna brukade vara deras huvudsakliga inkomstkälla.

19. I sitt yttrande påpekade kommissionen att de viktigaste källorna till uppgifter om samspelet mellan fiske och bifångster normalt sett är följande: i) De nationella rapporter som krävs enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 812/2004. ii) Övervakning av effektiviteten hos ljudskrämmare inom de berörda fiskena och områdena, inklusive Östersjön, i enlighet med artikel 2 i den förordningen, särskilt när det gäller drivgarn (innan de fasades ut 2008). iii) Rapporter från loggböcker som alla fiskare som använder drivgarn var skyldiga att föra enligt artikel 8 b i den förordningen. Kommissionen anser att den kombinerade informationen från dessa källor ger lämpliga uppgifter om bifångstnivåerna i Östersjön.

20. Kommissionen instämde inte i klagandens åsikt att den inte säkerställde genomförandet av den vetenskapliga studie som föreskrivs i artikel 27 i förordningen. Kommissionen uppgav att den faktiskt hade genomfört en sådan vetenskaplig studie och presenterat sina slutsatser i meddelandet. Såsom anges i meddelandet ombads Ices också att göra en vetenskaplig bedömning av effekterna av användningen av i synnerhet nät, grimgarn och insnärjningsnät på valar i Östersjön. Denna rapport innehåller resultaten av denna bedömning samt andra tillgängliga uppgifter om oavsiktliga fångster av valar i Östersjön.”

21. "Tyvärr" rapporterade Ices att de uppgifter som lämnats av medlemsstaterna var otillräckliga för att göra en vetenskaplig bedömning och att det också fanns en uppenbar brist på information om oavsiktliga fångster av valar i fiskeredskap i Östersjön.

22. Med tanke på att tumlare klassificeras som akut hotade i Östersjön och att det i en tidigare rapport från STECF [10], som utfärdades 2001, angavs att fisket med drivgarn av lax i Östersjön var ansvarigt för oavsiktliga fångster av tumlare, gjorde försiktighetsansatsen i fiskeriförvaltningen det nödvändigt att behålla förbudet mot användning av drivgarn för att skydda valar.

23. Kommissionen hänvisade därefter till punkt 1.3 i meddelandet. Kommissionen angav i detta avseende att den försenade rapporten motiverades på följande sätt: "Efter kommissionens preliminära bedömning av medlemsstaternas rapporter och i syfte att förbättra tillämpningen av förordningen föreslog kommissionen att ett seminarium skulle anordnas om oavsiktlig fångst av valar (den 24–25 mars 2009 i Bryssel). Man enades om att slutsatserna från seminariet bör ingå i den sammanslagna rapporten så att den blir så fullständig som möjligt på grundval av all tillgänglig information. På grund av denna omständighet och det försenade mottagandet av vissa medlemsstaters rapporter var det inte möjligt att lämna in den begärda rapporten i enlighet med [förordningen] i tid.”

24. För att i) förbättra rapporteringskvaliteten i de nationella rapporter om bifångster av valar som krävs enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 812/2004 och ii) stödja förbättringar i framtida fiskeriförvaltningsinitiativ har kommissionen dessutom föreslagit att medlemsstaterna ska använda ett standardformat för rapportering och förväntar sig att få standardiserad information från alla medlemsstater i framtiden.

25. Enligt kommissionen medför förordningen inte någon skyldighet för kommissionen att lägga fram en ny rapport. Kommissionen arbetar dock för närvarande med ett nytt meddelande om oavsiktliga fångster av valar inom fisket på grundval av medlemsstaternas rapporter och aktuell vetenskaplig information. Kommissionen planerar att anta meddelandet under 2011. Utvärderingen kommer också att ligga till grund för ytterligare initiativ, om så är lämpligt.

26. Slutligen tog kommissionen ställning till påståendet. Kommissionen angav att det av ordalydelsen i artikel 9 (förbud mot drivgarn) och artikel 27 (rapport) i förordningen framgår att bestämmelserna i fråga har ett annat tillämpningsområde. Förbudet gäller drivgarn, som definieras som en typ av nät, medan betänkandet även gäller ”andra redskap: drivgarn (inbegripet drivgarn), insnärjningsnät och grimgarn. I förordningen förutses ingen koppling mellan dessa två bestämmelser. Förekomsten av ett förbud mot drivgarn är inte beroende av innehållet i rapporten.

27. Med tanke på att förbudet mot drivgarn verkar vara en världsomspännande praxis och en internationell skyldighet som följer av en resolution från FN:s generalförsamling [11], och att det har funnits i alla andra EU-vatten sedan den 1 januari 2002, i enlighet med förordning (EG) nr 894/97 av den 29 april 1997 om fastställande av vissa tekniska åtgärder för bevarande av fiskeresurserna [12], förefaller det osannolikt att förbudet kommer att begränsas eller upphävas i framtiden.

28. Kommissionens skyldigheter enligt artikel 27 i förordningen (att säkerställa en vetenskaplig bedömning och rapportera sina resultat) är avsedda att skydda valar snarare än att bedöma drivgarnens effekter för att hantera deras användning i framtiden. Bedömningen och rapporten måste ta hänsyn till olika typer av redskap och de gäller särskilt nät (drivgarn och även andra typer av nät), insnärjningsnät och grimgarn. Bedömningen och rapporten syftar således tydligt till att utvärdera användningen av alla redskap som kan ha en skadlig effekt på valar.

29. I sina synpunkter påpekade klaganden att han i sitt klagomål inte hävdade att kommissionen inte antog meddelandet, utan att den i meddelandet underlät att lägga fram resultaten av den vetenskapliga bedömningen av effekterna av användningen av i synnerhet nät, grimgarn och insnärjningsnät på valar. Kommissionen angav själv i meddelandet att det i detta skede inte går att dra några exakta slutsatser om effekterna av nät, grimgarn och insnärjningsnät på valar i Östersjön. Det är således uppenbart att resultaten av den ovannämnda vetenskapliga bedömningen hittills inte har överlämnats till parlamentet och rådet, vilket strider mot kommissionens skyldighet enligt artikel 27 i förordningen.

30. Klaganden anser att kommissionen för närvarande inte vidtar några åtgärder som syftar till att effektivt uppfylla den rättsliga skyldighet som avses ovan. Det enda sättet att få fram relevanta uppgifter skulle vara att ålägga medlemsstaterna att lämna in rapporter i enlighet med förordning (EG) nr 812/2004 och även att i bedömningen inkludera effekterna på valar av användning av rödspätta. Klaganden anser att artikel 27 i förordningen antogs för att bedöma om förbudet mot användning av drivgarn, såsom rödspätta, är motiverat. Det skulle vara motiverat om man kunde bevisa att användningen av drivgarn har en negativ inverkan på valpopulationen. Klaganden anser att så inte är fallet. I detta avseende hänvisade klaganden till två polska forskares slutsatser i ett dokument som de skrivit och som han bifogade en kopia av till sina synpunkter. Dessa forskare hävdar i huvudsak att på grund av på varandra följande mycket kalla vintrar i det förflutna, under vilka Östersjön hade varit helt frusen över, flyttade tumlarepopulationen från Östersjön till Nordsjön. Det är därför inte klart om det nu finns en autonom baltisk befolkning.

Ombudsmannens bedömning

31. Enligt artikel 27 i förordningen ska kommissionen göra två sammanhängande saker: för det första att säkerställa att den relevanta vetenskapliga bedömningen genomförs och för det andra att lägga fram de vetenskapliga resultaten för parlamentet och rådet senast den 1 januari 2008. Ombudsmannen noterar i detta avseende att dessa bestämmelser i förordningen utgör skyldigheter, inte bara ”begäranden”. Ombudsmannen anser att en presentation av "inga resultat" eftersom ingen vetenskaplig bedömning har varit möjlig knappast kan utgöra ett korrekt fullgörande av ovannämnda rättsliga skyldighet, oavsett datum för presentationen. Med tanke på att EU-lagstiftningen annars skulle förlora sin ändamålsenliga verkan beklagar ombudsmannen att kommissionen har intagit en annan ståndpunkt.

32. Nästa fråga som uppkommer är huruvida de skäl som kommissionen har angett till varför den vetenskapliga bedömningen i fråga inte kunde göras motiverar dess ståndpunkt att det var objektivt omöjligt för den att uppfylla sin rättsliga skyldighet (ultra posse nemo obligator [13]). Frågan är med andra ord huruvida kommissionen har visat att den gjorde sitt yttersta för att säkerställa att den vetenskapliga bedömningen genomfördes.

33. Ombudsmannen anser att kommissionen gjorde rätt i att anordna workshoppar i Bryssel (om än först 2009) om oavsiktliga fångster. Kommissionen agerade lika korrekt när den bad ett välrenommerat vetenskapligt institut (ICES) att göra den bedömning som krävs enligt förordningen.

34. Detta institut kunde emellertid inte göra detta. I sitt yttrande angav kommissionen i huvudsak två skäl till detta: dels avsaknaden av relevanta rapporter om oavsiktliga fångster av valar som medlemsstaterna borde ha utarbetat i enlighet med förordning (EG) nr 812/2004, dels avsaknaden av relevanta uppgifter från andra källor.

35. Även om ombudsmannen håller med om att bristen på relevanta uppgifter, såsom uppgifter som förs av fiskare om deras oavsiktliga fångster av valar, eller uppgifter som tillhandahålls av akustiska anordningar, faktiskt kan ligga utanför kommissionens kontroll, kan detsamma inte sägas om uppgifter som borde ha tillhandahållits av medlemsstaterna för att de ska kunna följa EU-lagstiftningen.

36. Kommissionen förfogar över olika medel för att säkerställa nationell efterlevnad, från arbetskontakter med de nationella förvaltningarna till förfaranden på grundval av artikel 258 i EUF-fördraget. Kommissionen underlät att i yttrandet och i sin korrespondens med klaganden förklara vilka eventuella åtgärder den hade vidtagit för att säkerställa att de relevanta nationella rapporterna utarbetades på ett korrekt sätt i syfte att användas av Ices för dess bedömning 2008. Kommissionen var väl medveten om att Ices behövde detaljerade nationella rapporter, utarbetade i enlighet med förordning (EG) nr 812/2004, för att kunna göra den vetenskapliga bedömning som förordningen hänvisar till.

37. Dessutom fanns det inget som hindrade kommissionen från att i god tid före den 1 januari 2008 tillhandahålla ett standardformat för rapportering som rimligen kunde ha underlättat ett snabbt inlämnande av korrekta nationella rapporter i enlighet med förordning (EG) nr 812/2004.

38. Mot bakgrund av ovanstående drar ombudsmannen slutsatsen att kommissionen inte kunde visa att det var objektivt omöjligt för den att säkerställa att den vetenskapliga bedömningen av effekterna av användningen av i synnerhet nät, grimgarn och insnärjningsnät på valar gjordes senast den 1 januari 2008. Detta var ett fall av administrativt missförhållande och en kritisk anmärkning kommer att göras nedan.

39. Eftersom kommissionen i ett meddelande till parlamentet och rådet förklarade att den år 2011 skulle lägga fram en rapport om effekterna av användningen av drivgarn på valar, anser ombudsmannen inte att vare sig ett förslag till vänskaplig förlikning eller ett förslag till rekommendation skulle tjäna något användbart syfte i detta fall.

40. Mot bakgrund av kommissionens ovannämnda förklaring är det dessutom onödigt för ombudsmannen att gå vidare med klagandens påstående. Även om ombudsmannen inte är övertygad av kommissionens argument att förbudet mot användning av drivgarn, som trädde i kraft den 1 januari 2008, helt saknar samband med skyldigheten att rapportera om effekterna av att använda (bland annat) drivgarn på valar före detta datum, är förbudet mot drivgarn som sådant inte och kan inte ingå i ombudsmannens undersökning. Förbudet i fråga utgör nämligen ett beslut som fattats med utövande av parlamentets och rådets politiska makt och ett klagomål som avser huruvida ett sådant beslut är välgrundat ger inte upphov till någon fråga om administrativa missförhållanden. Ombudsmannen kommer dock att förse kommissionen med en kopia av klagandens synpunkter och av ovannämnda polska vetenskapliga dokument från 2011, som bifogades dem, för övervägande.

B. Påstådd olämplig metod för att erhålla relevanta uppgifter genom att stödja SAMBAH-projektet

41. Klaganden anser att kommissionen felaktigt betraktade SAMBAH-projektet som en metod för att få fram uppgifter om oavsiktliga fångster av valar. Enligt klaganden består SAMBAH-projektet i att placera akustiska detektorer på havsbotten, vilket bidrar till att registrera förekomsten av valar, men det görs ingen bedömning av huruvida användningen av drivgarn har någon inverkan på valpopulationen.

42. I sitt yttrande förklarade kommissionen att SAMBAH-projektet endast är en av de metoder som används inom ramen för den relevanta studien om valar. Det övergripande målet med SAMBAH-projektet är främst att tillhandahålla data för en tillförlitlig bedömning av utbredningen av och livsmiljöerna för tumlare i Östersjön och inte nödvändigtvis att tillhandahålla information om denna arts interaktion med fiskeredskap.

43. I sina synpunkter kommenterade klaganden inte kommissionens ovan beskrivna ståndpunkt. Författarna till den vetenskapliga uppsats som bifogats observationerna hänvisar till SAMBAH-projektet på sidan 23. De anser att det vore bra om SAMBAH-projektet kunde kompletteras med en långsiktig övervakning av förflyttningarna av tumlare från Östersjön till Nordsjön och Danmarks sund för att fastställa om det verkligen finns en autonom population av tumlare i Östersjön.

Ombudsmannens bedömning

44. Ombudsmannen drar slutsatsen att klaganden är nöjd med kommissionens förklaring av syftet med SAMBAH-projektet och anser inte att ytterligare undersökningar av detta påstående är motiverade.

C. Slutsatser

På grundval av sin undersökning av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande kritiska anmärkning:

Kommissionen har inte visat att det var objektivt omöjligt för den att fullgöra skyldigheten att säkerställa att det senast den 1 januari 2008 gjordes en vetenskaplig bedömning av effekterna på valar av användning av bland annat nät, grimgarn och insnärjningsnät.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

 

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 22 november 2011

---

[1] Rådets förordning (EG) nr 2187/2005 av den 21 december 2005 om bevarande av fiskeresurserna genom tekniska åtgärder i Östersjön, Bälten och Öresund, om ändring av förordning (EG) nr 1434/98 och om upphävande av förordning (EG) nr 88/98 (EUT L 349, 2005, s. 1).

[2] drivgarn: alla flytande nät som driver med strömmen eller det fartyg till vilket de kan vara fästade. De hålls på vattennivå eller på en viss nivå under denna med flytande anordningar. De kan vara utrustade med anordningar för att stabilisera nätet eller begränsa avdriftens omfattning.

[3] Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 1992, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114).

[4] KOM(2009) 368 slutlig av den 16 juli 2009, ej offentliggjort i EUT. Finns på: http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=CELEX:52009DC0368:EN:NOT

[5] EUT L 150, 2004, s. 12.

[6] Artikel 6.1 i förordning nr 812/2004 har följande lydelse:

”Medlemsstaterna ska senast den 1 juni varje år till kommissionen överlämna en omfattande årsrapport om genomförandet av artiklarna 2, 3 och 4 [artikel 4: Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att samla in vetenskapliga uppgifter om oavsiktliga fångster av valar med observatörer ombord på fartyg som för deras flagg] och 5 under det föregående året …”

Artikel 7.1 i förordning nr 812/2004 har följande lydelse:

”Senast ett år efter det att medlemsstaterna har lämnat in sin andra årsrapport skall kommissionen rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning mot bakgrund av den information som är tillgänglig till följd av tillämpningen av artikel 6 ….”

[7] Avtal om bevarande av småvalar i Östersjön, Nordostatlanten, Irländska sjön och Nordsjön.

[8] Detta är det tredje klagomålet som samma klagande har lämnat in i ärendet till ombudsmannen. De tidigare klagomålen ansågs otillåtliga. När det gäller klagomål 2191/2008/MHZ lämnade klaganden in ärendet till domstolen (som under tiden fann att talan inte kunde tas upp till prövning) och ombudsmannen avslutade ärendet på grundval av artikel 228 i EUF-fördraget. Klagomål 1608/2010/MHZ föregicks inte av lämpliga administrativa åtgärder gentemot kommissionen.

[9] Prof. dr hab. Wawrzyniec Wawrzyniak från Prof. dr hab. Izabella Dunin, ”Nowe aspekty ochrony morswinow (Phocoena phocoena, L, 1758) w Baltyku, Raport”, Zachodniopomorski Uniwersytet Technologiczny w Szczecinie, Szczecin 2011.

[10] SEK(2002) 376. Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) Undergruppen för fiske och miljö (SGFEN) Oavsiktliga fångster av småvalar. Bryssel den 10-14 januari 2001. Finns på: http://www.eurocbc.org/IncidCatchesSmallCetaceans_sec_2002_376_en.pdf

[11] FN:s generalförsamlings resolution (A/REC/44/225) om fiske med stora pelagiska drivgarn.

[12] EGT L 132, 1997, s. 1.

[13] Se mål 13/83, parlamentet mot rådet, REG 1985, s. 1513, punkt 48.