Bakgrunden till klagomålet

1. Klaganden lämnade in sin ansökan om att få delta i anbudsinfordran (nedan kallad anbudsinfordran), som offentliggjorts av domstolen, för ingående av ramavtal för att översätta lagtexter från vissa av Europeiska unionens officiella språk till polska.

2. Klagandens ansökan om att få delta avslogs med motiveringen att hon inte hade minst två års erfarenhet som översättare av juridiska texter efter att ha avlagt en universitetsexamen i juridik. Detta krav föreskrevs i punkt III.2.3 i förslagsinfordran.

3. Klaganden skickade en skrivelse till domstolen där hon ifrågasatte beslutet i fråga. Hon hävdade att domstolen i hennes fall inte borde tolka det relevanta anbudsvillkoret på ett formalistiskt sätt, utan snarare titta på dess ratio legis, som enligt henne är att välja professionella översättare. Därefter beskrev hon sin akademiska bakgrund (en examen i juridik och tysk filologi med inriktning på översättning av juridiska texter). Hon förklarade att hon under sina studier hade förvärvat två års yrkeserfarenhet genom att översätta lagtexter för Centre of Banking Law vid X-universitetet. Hon gjorde dessutom gällande att det inte var möjligt för henne att erhålla två års yrkeserfarenhet efter studierna. Detta berodde på att hon vid den tidpunkten bestämde sig för att skjuta upp sin yrkeskarriär för att bli mamma. Hon begärde att domstolen skulle beakta den yrkeserfarenhet som hon hade förvärvat under sina universitetsstudier och godta hennes ansökan om att få delta i upphandlingen.

4. I sitt svar förklarade domstolen följande: i) Den måste tillämpa samma kriterier för alla ansökningar och påpekade att dessa tydligt angavs i ansökningsomgången. ii) bestämmelsen om två års yrkeserfarenhet efter universitet är tydlig och inte kan tolkas, iii) I framtiden kan den klagande, efter att ha erhållit nödvändig yrkeserfarenhet, lämna in sin ansökan om att få delta i liknande anbud.

5. Därefter skickade klaganden ytterligare en skrivelse till domstolen, i vilken hon redogjorde för de synpunkter som tidigare framförts. Hon gjorde särskilt gällande att hon inte kunde ha förvärvat yrkeserfarenhet på översättningsområdet efter att ha avslutat sina studier, eftersom hon var mammaledig under denna tid och därför inte arbetade. Hon anser att CJ:s strikta tolkning av behörighetskriterierna för yrkeserfarenhet diskriminerar kvinnor.

6. Eftersom hon inte fick något svar på sitt senaste klagomål vände hon sig den 11 augusti 2009 för första gången till Europeiska ombudsmannen (klagomål 2033/2009/MW). I sitt klagomål hävdade hon att domstolens formalistiska tolkning av behörighetskriterierna för yrkeserfarenhet (punkt III.2.3 i anbudsinfordran) leder till indirekt diskriminering av kvinnor. Hon yrkade att hon skulle antas till anbudet. Den 21 september 2009 informerade ombudsmannen klaganden genom en skrivelse om att han ansåg att domstolen inte hade haft tillräckligt med tid för att svara på hennes skrivelse (domstolen var på sommaruppehållet vid den tidpunkten) innan hon klagade till honom. I enlighet med artikel 2.4 i ombudsmannens stadga kunde hennes klagomål därför inte tas upp till prövning i detta skede, eftersom tidigare administrativa kontakter med institutionen inte hade slutförts. Klaganden underrättades om att hon, om domstolen inte svarade inom rimlig tid, kunde överväga att förnya sitt klagomål till ombudsmannen.

7. Den 4 februari 2010 skickade klaganden ett e-postmeddelande till ombudsmannen där hon informerades om att hon inte hade fått något svar från domstolen. Ovannämnda e-postmeddelande registrerades under denna klagomålsreferens (343/2010/MHZ). Klaganden hävdade att domstolen inte hade besvarat hennes skrivelse. Hon vidhöll även sitt tidigare påstående och påstående i klagomål 2033/2009/MW.

8. Den 15 mars 2010, efter ombudsmannens ingripande genom ett telefonförfarande, skickade domstolen ett svar på klagandens skrivelse. I detta svar bad domstolen först om ursäkt för att inte ha svarat klaganden tidigare. Därefter erinrade domstolen om vad som redan hade sagts till klaganden, nämligen att ordalydelsen i punkt III.2.3 i inbjudan är tydlig och otvetydig. Det föreskrivs att de sökande, för att kunna antas, måste ha minst två års yrkeserfarenhet efter att ha avslutat sina universitetsstudier inom det område som omfattas av de avtal för vilka ansökningsomgången utlystes. Domstolen tillade att klaganden är fri att lämna in sin ansökan på nytt så snart hon uppfyller ovannämnda villkor. Eftersom detta svar endast behandlade klagandens påstående om underlåtenhet att svara och inte hennes återstående påstående och påstående, beslutade ombudsmannen att inleda en undersökning.

Föremålet för utredningen

9. Ombudsmannen beslutade att inleda denna undersökning av klagandens följande påstående och påstående:

Påstående:

Domstolens formalistiska tolkning av behörighetskriterierna för yrkeserfarenhet (punkt III.2.3 i inbjudan) leder till indirekt diskriminering av kvinnor.

Anspråk:

Den klagande bör accepteras i anbudet.

Utredningen

10. Klagomålet skickades till ombudsmannen den 3 februari 2010. Den 7 april 2010 inledde ombudsmannen en undersökning och skickade klagomålet till domstolen med en begäran om yttrande senast den 31 juli 2010. Den 30 juli 2010 avgav domstolen sitt yttrande. Därefter skickade kommissionen översättningen av yttrandet till polska, som översändes till klaganden med en uppmaning att inkomma med synpunkter senast den 31 oktober 2010. Klaganden inkom inte med några synpunkter.

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Påstådd indirekt diskriminering av kvinnor

Argument som framförts till ombudsmannen

11. Klaganden hävdade att kravet på två års yrkeserfarenhet efter avslutad universitetsutbildning indirekt missgynnar kvinnor som måste ta hand om sina barn som är födda vid denna tidpunkt och som därför inte kan skaffa sig arbetslivserfarenhet. Däremot har män normalt inte en sådan begränsning och kan börja arbeta direkt efter sina studier. Enligt klaganden borde domstolen ha beaktat hennes mammaledighet när den beslutade huruvida hon uppfyllde kravet på yrkeserfarenhet.

12. Klaganden medgav att hon aldrig hade arbetat efter att ha erhållit sin universitetsexamen, men hävdade att hon hade två års yrkeserfarenhet under sina studier. Hon anser att denna erfarenhet bör likställas med erfarenhet som förvärvats efter avslutade universitetsstudier. Hon anser att domstolen inte bör tillämpa ett formalistiskt tillvägagångssätt på kravet i fråga, utan leta efter ansökningsomgångens ratio legis, nämligen att rekrytera professionella översättare.

13. I sitt yttrande hävdade domstolen att det i punkt III.2.3 i inbjudan tydligt anges att sökande måste ha minst två års yrkeserfarenhet " efter en universitetsutbildning i juridik".[1] Detta krav fastställdes för att säkerställa en lämplig nivå av översättningar till polska av de komplexa juridiska texter som produceras av domstolen. Det är uppenbart att översättningar som görs av översättare som ännu inte har avslutat sin juridiska universitetsutbildning inte håller tillräckligt hög kvalitet och inte kan anses vara "likvärdiga" med översättningar som görs av en översättare som har avslutat sina universitetsstudier i juridik.

14. Eftersom kravet i fråga var tydligt hade den upphandlande myndigheten inget utrymme för skönsmässig bedömning när den tillämpade det på klagandens fall. Om så inte hade skett skulle detta ha inneburit ett åsidosättande av anbudsinfordran och principen om likabehandling av anbudsgivarna.

15. Mot denna bakgrund, och med beaktande av klagandens argument, kontrollerade domstolen om kravet i fråga strider mot principen om icke-diskriminering på grund av kön. Med andra ord, huruvida den upphandlande myndigheten respekterade denna princip eller inte när den fastställde detta krav i anbudsinfordran.

16. Enligt artikel 135.1 i kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget [2] (nedan kallade genomförandebestämmelserna) ska den upphandlande myndigheten fastställa tydliga och icke-diskriminerande urvalskriterier.

17. Enligt fast rättspraxis är det enligt icke-diskrimineringsprincipen, som utgör en grundläggande rättsprincip, förbjudet att behandla lika situationer olika och att behandla olika situationer lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling [3].

18. Minimikravet på teknisk kompetens gäller utan åtskillnad för alla sökande oavsett kön. Det innebär inte någon skillnad i behandling på grund av kön.

19. I den mån klagandens argument kan förstås så, att den upphandlande myndigheten, genom att fastställa kravet i fråga, har behandlat två olika situationer lika, nämligen manliga och kvinnliga sökandes situation, eftersom endast de sistnämnda kan stöta på svårigheter när det gäller att skaffa sig yrkeserfarenhet på grund av mammaledighet, kan detta argument inte godtas. Det förefaller uppenbart att den likabehandling av sökande av olika kön som följer av kravet i fråga är objektivt motiverad.

20. I detta sammanhang hänvisade domstolen bland annat till följande: i) Principen om sund ekonomisk förvaltning och artikel 27 i budgetförordningen: "De medel som institutionen använder för att bedriva sin verksamhet skall ställas till förfogande i ... lämplig ... kvalitet". ii) till artikel 135.2 andra stycket i genomförandebestämmelserna att "den upphandlande myndigheten får fastställa lägsta kapacitetsnivåer under vilka den inte kan välja ut anbudssökande". och iii) artikel 137 i tillämpningsföreskrifterna att "[i] upphandlingsförfaranden [de ekonomiska aktörernas tekniska och yrkesmässiga kompetens] skall bedömas särskilt med hänsyn till ... erfarenhet ..."

21. Domstolen drog slutsatsen att kravet i fråga syftade till att uppnå det legitima målet att säkerställa en lämplig nivå på översättningarna och därmed göra det möjligt för domstolen att fullgöra sitt uppdrag. Kravet i fråga är dessutom proportionerligt och går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå ovannämnda mål.

22. Domstolen underströk att kravet på två års yrkeserfarenhet inte innebär att sådan erfarenhet nödvändigtvis måste förvärvas omedelbart efter det att en sökande har avslutat sina studier. Domstolen upprepade att klaganden, efter att ha förvärvat två års yrkeserfarenhet, kunde lämna in sitt anbud på nytt inom ramen för samma anbudsförfarande, som domstolen påpekade är öppet för en period på fyra år.

Ombudsmannens bedömning

23. Till att börja med anser ombudsmannen att det är lämpligt att analogt hänvisa till domstolens förhandsavgöranden, i vilka den konsekvent har hävdat att indirekt diskriminering uppstår när en åtgärd, även om den är formulerad i neutrala ordalag, missgynnar betydligt fler kvinnor än män.

24. I detta avseende kan det inte uteslutas att kravet i fråga i första hand skulle kunna påverka kvinnor när det gäller deras tillträde till den anställning som EU-domstolen erbjuder genom ansökningsomgången. Kravet i fråga kan missgynna kvinnor som föder barn efter sin examen och skjuter upp sin yrkeskarriär för att ta hand om dem, jämfört med män som, på grund av att de är mindre benägna att gå på förlängd föräldraledighet, kan komma in på arbetsmarknaden direkt efter att ha erhållit sin examen. Med andra ord kan ett mycket större antal unga kvinnliga jurister, under en tvåårsperiod efter avslutad utbildning, inte väljas ut inom ramen för ansökningsomgången och arbeta som översättare till CJ.

25. Även om kravet i fråga i praktiken skulle ge upphov till diskriminering av kvinnor jämfört med män, har domstolen under sådana omständigheter enligt dess uppfattning tydligt visat att om det verkligen finns en sådan åtskillnad mellan kvinnor och män som klaganden hänvisar till, är den motiverad av objektiva faktorer som inte har något samband med diskriminering på grund av kön [4].

26. I sitt yttrande i det aktuella fallet hänvisade domstolen till kvaliteten på de översättningar som förväntades av de utvalda anbudsgivarna i inbjudan att lämna anbud, och hävdade med rätta varför den kräver de allra bästa översättningarna av sina lagtexter. Ombudsmannen instämmer också i domstolens uppfattning att översättningar av juridiska texter som görs av studenter som ännu inte har examen i juridik objektivt sett inte kan ha samma höga kvalitet som översättningar som görs av jurister med examen. I motsats till vad klaganden hävdar blir översättningen av juridiska texter ”yrkesmässig” endast om översättarna slutför sina studier i juridik och har en examen. Detta är en objektiv faktor som inte har något samband med diskriminering på grund av kön.

27. Domstolen har således vederbörligen motiverat varför den kräver att alla dess översättare (män och kvinnor) ska ha två års yrkeserfarenhet efter avslutade studier i juridik och inte godta översättningserfarenhet, inte ens av hög kvalitet, som förvärvats under sådana studier.

28. Slutligen är det värt att påpeka att klaganden inte hade någon yrkeserfarenhet alls efter att ha avslutat sina studier. Det är därför rimligt att klagandens mammaledighet inte kan beaktas.

29. Mot bakgrund av ovanstående finner ombudsmannen inget administrativt missförhållande och avslutar ärendet.

B. Slutsatser

På grundval av sin undersökning av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:

Inga administrativa missförhållanden har förekommit.

Klaganden och domstolen kommer att underrättas om detta beslut.

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 20 december 2010

[1] "au terme de la formation universitaire en droit".

[2] EGT L 357, s. 38.

[3] Domstolen hänvisade till mål C-304/01, Spanien mot kommissionen, REG 2004, s. I-7655, punkt 31.

[4] I detta sammanhang kan domstolens förhandsavgöranden om situationen för deltidsarbetande hänvisas till: Mål 170/84, Bilka mot Weber von Hartz, REG 1986, s. 1607, punkt 29; C-457/93, Kuratorium für Dialyse und Nierentransplantation (REG 1996, s. I-243), punkt 31, och C-184/89, Nimz (REG 1991, s. I-297), punkt 14. I domen i målet Kuratorium ansåg domstolen att ”... tillämpningen av sådana lagbestämmelser som de som är i fråga ... i princip medför indirekt diskriminering av kvinnliga arbetstagare ... Det förhåller sig annorlunda endast om den konstaterade särbehandlingen är motiverad av objektiva faktorer som inte har något samband med diskriminering på grund av kön.” I domen i målet Nimz ansåg domstolen att det är omöjligt att fastställa objektiva kriterier som inte har något samband med diskriminering på grund av kön på grund av ett påstått särskilt samband mellan anställningstid och förvärvande av en viss kunskapsnivå eller erfarenhet, eftersom ett sådant påstående endast utgör en generalisering av vissa kategorier av arbetstagare. Domstolen ansåg däremot att även om erfarenheten går hand i hand med tjänstgöringstiden och erfarenheten i princip gör det möjligt för arbetstagaren att förbättra sina prestationer i de arbetsuppgifter som tilldelats honom eller henne, beror objektiviteten i ett sådant kriterium på alla omständigheter i varje enskilt fall, och särskilt på förhållandet mellan det utförda arbetets art och den erfarenhet som erhållits genom utförandet av detta arbete efter att ett visst antal arbetstimmar har fullgjorts.