Bakgrunden till klagomålet

1. Klaganden lämnade in sin ansökan om att få delta i anbudsinfordran (nedan kallad anbudsinfordran), som offentliggjordes av domstolen, för ingående av ramavtal för att översätta juridiska texter från vissa av Europeiska unionens officiella språk till polska.

2. Klagandens ansökan om att få delta avslogs med motiveringen att hon inte hade minst två års erfarenhet som översättare av juridiska texter efter en universitetsexamen i juridik. Detta krav föreskrevs i punkt III.2.3 i inbjudan att lämna förslag.

3. Klaganden skickade en skrivelse till domstolen i vilken hon bestred beslutet i fråga. Hon hävdade att domstolen i hennes fall inte borde tolka det relevanta anbudsvillkoret på ett formalistiskt sätt, utan snarare titta på dess ratio legis, som enligt henne är att välja professionella översättare. Därefter beskrev hon sin akademiska bakgrund (examen i juridik och tysk filologi med inriktning på översättning av juridiska texter). Hon förklarade att hon förvärvat två års yrkeserfarenhet under sina studier genom att översätta juridiska texter för Centrum för bankrätt vid X-universitetet. Hon gjorde dessutom gällande att det inte var möjligt för henne att få två års yrkeserfarenhet efter studierna. Detta berodde på att hon vid den tidpunkten bestämde sig för att skjuta upp sin yrkeskarriär för att bli mamma. Hon begärde att domstolen skulle beakta hennes yrkeserfarenhet under universitetsstudierna och godta hennes ansökan om att få delta i anbudsförfarandet.

4. I sitt svar förklarade domstolen följande: i) Den måste tillämpa samma kriterier för alla ansökningar och påpekade att dessa tydligt angavs i ansökningsomgången. ii) bestämmelsen om två års yrkeserfarenhet efter universitetet är tydlig och kan inte tolkas, iii) I framtiden kan den klagande, efter att ha skaffat sig nödvändig yrkeserfarenhet, lämna in sin ansökan om att få delta i liknande anbud.

5. Därefter skickade klaganden en annan skrivelse till domstolen, i vilken hon vidareutvecklade de synpunkter som tidigare framförts. Hon hävdade särskilt att hon inte kunde ha förvärvat yrkeserfarenhet på översättningsområdet efter att ha avslutat sina studier, eftersom hon gick på mammaledighet under denna tid och därför inte arbetade. Enligt henne diskriminerar domstolens strikta tolkning av behörighetskriterierna för yrkeserfarenhet kvinnor.

6. Eftersom hon inte fick något svar vände hon sig den 11 augusti 2009 för första gången till Europeiska ombudsmannen (klagomål 2033/2009/MW). I sitt klagomål hävdade hon att domstolens formalistiska tolkning av urvalskriterierna för yrkeserfarenhet (punkt III.2.3 i anbudsinfordran) leder till indirekt diskriminering av kvinnor. Hon begärde att få delta i anbudsförfarandet. Den 21 september 2009 informerade ombudsmannen klaganden genom en skrivelse om att han ansåg att domstolen inte hade haft tillräckligt med tid för att besvara hennes skrivelse (domstolen var på sommaruppehåll vid den tidpunkten) innan hon klagade till honom. I enlighet med artikel 2.4 i ombudsmannens stadga kunde hennes klagomål därför inte tas upp till prövning i det skedet, eftersom de tidigare administrativa förfarandena vid institutionen inte hade slutförts. Klaganden underrättades om att hon, om domstolen inte svarade inom rimlig tid, kunde överväga att förnya sitt klagomål till ombudsmannen.

7. Den 4 februari 2010 skickade klaganden ett e-postmeddelande till ombudsmannen där hon informerades om att hon inte hade fått något svar från domstolen. Det ovannämnda e-postmeddelandet registrerades med hänvisning till detta klagomål (343/2010/MHZ). Klaganden hävdade att domstolen inte hade besvarat hennes skrivelse. Hon vidhöll också sitt tidigare påstående och påstående i klagomål 2033/2009/MW.

8. Efter ombudsmannens ingripande via ett telefonförfarande skickade domstolen den 15 mars 2010 ett svar på klagandens skrivelse. I detta svar bad domstolen först om ursäkt för att inte ha svarat klaganden tidigare. Därefter erinrade domstolen om vad som redan hade sagts till klaganden, nämligen att ordalydelsen i punkt III.2.3 i inbjudan är tydlig och otvetydig. I denna bestämmelse föreskrivs att de sökande, för att kunna antas, måste ha minst två års yrkeserfarenhet efter avslutad universitets- eller högskoleutbildning inom ramen för de kontrakt för vilka inbjudan att lämna förslag har utlysts. Domstolen tillade att klaganden har rätt att lämna in sin ansökan på nytt så snart hon uppfyller ovanstående villkor. Eftersom detta svar endast behandlade klagandens påstående om underlåtenhet att svara och inte hennes återstående påstående och anspråk, beslutade ombudsmannen att inleda en undersökning.

Föremålet för utredningen

9. Ombudsmannen beslutade att inleda den aktuella undersökningen av klagandens följande påstående och krav:

Påstående:

Domstolens formalistiska tolkning av behörighetskriterierna för yrkeserfarenhet (punkt III.2.3 i inbjudan att lämna förslag) leder till indirekt diskriminering av kvinnor.

Påstående:

Den klagande bör accepteras i anbudet.

Utredningen

10. Klagomålet skickades till ombudsmannen den 3 februari 2010. Den 7 april 2010 inledde ombudsmannen en undersökning och skickade klagomålet till domstolen med en begäran om yttrande senast den 31 juli 2010. Den 30 juli 2010 avgav domstolen sitt yttrande. Därefter översände kommissionen översättningen av yttrandet till polska, som översändes till klaganden med en uppmaning att inkomma med synpunkter senast den 31 oktober 2010. Klaganden inkom inte med några synpunkter.

Ombudsmannens analys och slutsatser

Påstådd indirekt diskriminering av kvinnor

Argument som framförts till ombudsmannen

11. Klaganden hävdade att kravet på två års yrkeserfarenhet efter avslutad universitetsutbildning indirekt missgynnar kvinnor som måste ta hand om sina barn som föds vid denna tidpunkt och som därför inte kan förvärva arbetslivserfarenhet. Däremot har män normalt inte en sådan begränsning och kan börja arbeta direkt efter sina studier. Enligt klaganden borde domstolen ha beaktat hennes mammaledighet när den beslutade om hon uppfyllde kravet på yrkeserfarenhet.

12. Klaganden medgav att hon aldrig arbetade efter att ha erhållit sin universitetsexamen, men hävdade att hon hade två års yrkeserfarenhet under sina studier. Hon anser att denna erfarenhet bör likställas med erfarenhet som förvärvats efter avslutade universitetsstudier. Hon anser att domstolen inte bör tillämpa ett formalistiskt synsätt på kravet i fråga, utan söka efter ansökningsomgångens ” ratio legis”, nämligen att rekrytera professionella översättare.

13. I sitt yttrande hävdade domstolen att det i punkt III.2.3 i ansökningsomgången tydligt anges att sökande måste ha minst två års yrkeserfarenhet ”efter en universitetsutbildning i juridik”.[1] Detta krav fastställdes för att säkerställa en lämplig nivå på översättningarna till polska av de komplexa lagtexter som utarbetats av domstolen. Det är uppenbart att översättningar som görs av översättare som ännu inte har slutfört sin juridiska universitetsutbildning inte håller tillräckligt hög kvalitet och inte kan anses vara "likvärdiga" med översättningar som görs av en översättare som har slutfört sina universitetsstudier i juridik.

14. Eftersom kravet i fråga var tydligt hade den upphandlande myndigheten inget utrymme för skönsmässig bedömning när den tillämpade det på klagandens fall. I annat fall skulle meddelandet om upphandling och principen om likabehandling av anbudsgivare ha åsidosatts.

15. Mot denna bakgrund och med beaktande av klagandens argument kontrollerade domstolen huruvida kravet i fråga strider mot principen om icke-diskriminering på grund av kön. Med andra ord, huruvida den upphandlande myndigheten respekterade eller inte respekterade denna princip när den fastställde nämnda krav i anbudsinfordran.

16. Enligt artikel 135.1 i kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget [2] (nedan kallad genomförandebestämmelserna) ska den upphandlande myndigheten fastställa tydliga och icke-diskriminerande urvalskriterier.

17. Det är fast rättspraxis att principen om icke-diskriminering, som utgör en grundläggande rättsprincip, förbjuder att lika situationer behandlas olika och att olika situationer behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling [3].

18. Minimikravet på teknisk kompetens gäller utan åtskillnad för alla kandidater oavsett kön. Det innebär inte någon skillnad i behandling på grund av kön.

19. I den mån klagandens argument kan förstås så, att den upphandlande myndigheten, genom att fastställa det aktuella kravet, behandlade två olika situationer lika, nämligen situationen för manliga och kvinnliga sökande, eftersom endast de sistnämnda kan stöta på hinder för att erhålla yrkeserfarenhet på grund av mammaledighet, kan detta argument inte godtas. Det förefaller uppenbart att likabehandlingen av sökande av olika kön, såsom den framgår av kravet i fråga, är objektivt motiverad.

20. I detta sammanhang hänvisade domstolen bland annat till följande: i) Principen om sund ekonomisk förvaltning och artikel 27 i budgetförordningen, enligt vilken "de medel som institutionen använder för att bedriva sin verksamhet skall ställas till förfogande i … av lämplig …-kvalitet". ii) I artikel 135.2 andra stycket i genomförandebestämmelserna anges följande: ”Den upphandlande myndigheten får fastställa lägsta kapacitetsnivåer under vilka den inte kan välja ut anbudssökande:”. och iii) i artikel 137 i genomförandebestämmelserna att "[i] n upphandlingsförfaranden [ekonomiska aktörers tekniska och yrkesmässiga kompetens] ska bedömas med särskild hänsyn till … erfarenhet …"

21. Domstolen drog slutsatsen att kravet i fråga syftade till att uppnå det legitima målet att säkerställa en lämplig nivå på översättningarna och därmed göra det möjligt för domstolen att fullgöra sitt uppdrag. Kravet i fråga är dessutom proportionerligt och går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå ovannämnda mål.

22. Domstolen underströk att kravet på två års yrkeserfarenhet inte innebär att sådan erfarenhet nödvändigtvis måste förvärvas omedelbart efter det att en sökande har avslutat sina studier. Domstolen upprepade att klaganden, efter att ha fått två års yrkeserfarenhet, kunde lämna in sitt anbud på nytt inom ramen för samma anbud, som, påpekade domstolen, är öppet för en period på fyra år.

Ombudsmannens bedömning

23. Inledningsvis anser ombudsmannen att det är lämpligt att analogt hänvisa till domstolens förhandsavgöranden där det konsekvent har slagits fast att indirekt diskriminering uppstår när en åtgärd, även om den är formulerad i neutrala ordalag, missgynnar betydligt fler kvinnor än män.

24. I detta avseende kan det inte uteslutas att kravet i fråga i första hand skulle kunna påverka kvinnor när det gäller deras tillgång till anställning som erbjuds av domstolen genom ansökningsomgången. Kravet i fråga kan missgynna kvinnor, som föder barn efter examen och skjuter upp sin yrkeskarriär för att ta hand om dem, jämfört med män som, på grund av att de löper mindre risk att ta ut förlängd föräldraledighet, kan komma in på arbetsmarknaden direkt efter att de har tagit sin examen.  Med andra ord kan ett mycket större antal unga kvinnliga jurister, under en tvåårsperiod efter avslutade studier, inte väljas ut inom ramen för ansökningsomgången och arbeta som översättare vid domstolen.

25. Även om kravet i fråga i praktiken skulle ge upphov till diskriminering av kvinnor jämfört med män, har domstolen under sådana omständigheter enligt dess mening tydligt visat att om det verkligen finns en skillnad mellan kvinnor och män som klaganden hänvisar till, är den motiverad av objektiva faktorer som inte har något samband med diskriminering på grund av kön [4].

26. I sitt yttrande i förevarande mål hänvisade domstolen till kvaliteten på de översättningar som förväntades av de utvalda anbudsgivarna i anbudsinfordran och hävdade med rätta varför den kräver de allra bästa översättningarna av sina lagtexter. Ombudsmannen instämmer också i domstolens åsikt att översättningar av juridiska texter som görs av studenter som ännu inte har avlagt juristexamen objektivt sett inte kan ha samma höga kvalitet som översättningar som görs av jurister med examen. I motsats till vad klaganden har hävdat blir översättningen av juridiska texter "professionell" endast om översättarna slutför sina studier i juridik och har en examen. Detta är en objektiv faktor som inte har något samband med diskriminering på grund av kön.

27. Domstolen har således vederbörligen motiverat varför den kräver att alla dess översättare (män och kvinnor) ska ha två års yrkeserfarenhet efter avslutade studier i juridik och inte acceptera översättningserfarenhet, inte ens av hög standard, som förvärvats under sådana studier.

28. Slutligen är det värt att påpeka att klaganden inte hade någon yrkeserfarenhet alls efter att ha avslutat sina studier. Det är därför rimligt att klagandens mammaledighet inte kunde beaktas.

29. Mot bakgrund av ovanstående finner ombudsmannen inte något administrativt missförhållande och avslutar ärendet.

B. Slutsatser

På grundval av sin undersökning av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:

Det har inte förekommit några administrativa missförhållanden.

Klaganden och domstolen kommer att underrättas om detta beslut.

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 20 december 2010

[1] "au terme de la formation universitaire en droit".

[2] EGT L 357, 2002, s. 38.

[3] Domstolen hänvisade till mål C-304/01, Spanien mot kommissionen, REG 2004, s. I-7655, punkt 31.

[4] I detta sammanhang kan domstolens förhandsavgöranden om situationen för deltidsarbetande hänvisas till Mål 170/84, Bilka mot Weber von Hartz, REG 1986, s. 1607, punkt 29; Dom av den 11 juli 1996 i mål C-457/93, Kuratorium für Dialyse und Nierentransplantation (REG 1996, s. I-243), punkt 31, och av den 11 juli 1991 i mål C-184/89, Nimz (REG 1991, s. I-297), punkt 14. I Kuratorium, ansåg domstolen att "… tillämpningen av sådana lagbestämmelser som de som är i fråga … i princip orsakar indirekt diskriminering av kvinnliga arbetstagare … Det skulle vara annorlunda endast om den skillnad i behandling som konstaterats motiveras av objektiva faktorer som inte har något samband med någon diskriminering på grund av kön. "I Nimz, ansåg domstolen att det är omöjligt att identifiera objektiva kriterier som inte har något samband med någon diskriminering på grund av kön på grundval av ett påstått särskilt samband mellan anställningstid och förvärv av en viss kunskapsnivå eller erfarenhet, eftersom ett sådant påstående endast utgör en generalisering avseende vissa kategorier av arbetstagare. Domstolen ansåg däremot att även om erfarenheten går hand i hand med anställningstiden och erfarenheten i princip gör det möjligt för en arbetstagare att förbättra sitt utförande av uppgifter som tilldelats honom eller henne, beror objektiviteten hos ett sådant kriterium på alla omständigheter i varje enskilt fall, och särskilt på förhållandet mellan arten av det arbete som utförs och den erfarenhet som erhålls vid utförandet av detta arbete efter det att ett visst antal arbetstimmar har fullgjorts.