Bakgrunden till klagomålet

1. Klaganden, som är frånskild polsk medborgare, bor i Polen med sina barn. Hon är deras juridiska ombud. Vid den relevanta tidpunkten var klaganden anställd i Polen men hade inte rätt till familjeförmåner enligt polsk lag eftersom hennes inkomst per familjemedlem låg över det nationella taket. Klagandens före detta make och far till ovannämnda barn bodde och arbetade i Österrike. År 2005 ansökte han om familjeförmåner enligt österrikisk rätt.

2. Eftersom det var osannolikt att klaganden och hennes barn skulle få familjebidrag från fadern vände hon sig år 2005 till de österrikiska myndigheterna. Hon gjorde detta via den behöriga polska institutionen i syfte att erhålla de österrikiska bidragen direkt i Polen. De österrikiska myndigheterna vidarebefordrade därför familjeförmånerna för år 2005 till den klagande. Dessa myndigheter beslutade dock senare att ovannämnda betalning gjordes av misstag och att klagandens före detta make och far till hennes barn inte uppfyllde de nödvändiga villkoren för stödberättigande. De ansåg att fadern, som inte bor med sina barn, inte kunde betraktas som en familjemedlem enligt förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (nedan kallad förordningen)[1] och enligt österrikisk lag (Familienlastenausgleichsgesetz från 1967).

3. Klaganden vände sig sedan till både de österrikiska och polska Solvit-centrumen, men båda centrumen avslutade ärendet som olöst den 6 november 2007. De uppmanade klaganden att vända sig till kommissionen.

4. Under 2007 skickade klaganden ett klagomål till kommissionen. Kommissionen återförvisade hennes ärende till de österrikiska myndigheterna och underrättade klagomålet om detta. Kommissionen informerade också de behöriga polska myndigheterna.

5. Klaganden lämnade därefter in sitt första klagomål till ombudsmannen (1664/2008/(AW)MHZ). Eftersom klagomålet riktades mot de österrikiska myndigheterna föll det utanför ombudsmannens ämbetsområde. Ombudsmannen avslutade därför ärendet och rådde klaganden att vända sig till kommissionen igen. Den 24 november 2008 skickade han även en skrivelse till kommissionen med information om klagomålet.

6. Därefter klagade klaganden på nytt till kommissionen. Kommissionen vidarebefordrade hennes klagomål till den österrikiska ledamoten av Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare, med en begäran om att undersöka ärendet och svara direkt till klaganden och till kommissionen med kopia.

7. Efter en officiell begäran från de polska myndigheterna diskuterade administrativa kommissionen sedan frågan om vem som ska betraktas som ”familjemedlem” enligt definitionen i förordningen. Österrike vidhöll sin tidigare ståndpunkt, medan kommissionen och de återstående nuvarande medlemsstaterna motsatte sig Österrikes ståndpunkt. Kommissionen uppmanade de polska och österrikiska myndigheterna att lösa klagandens ärende genom bilaterala kontakter. De därpå följande bilaterala diskussionerna var emellertid inte framgångsrika, eftersom Österrike fortfarande vägrade att betala.

8. Till följd av detta registrerade kommissionen i slutet av 2008 klagandens klagomål som ett överträdelseklagomål. Kommissionen ansåg i) att förordningen var tillämplig på klagandens situation och att ii) Österrike borde betala ersättningarna enligt EU-lagstiftningen. Mot bakgrund av Österrikes vägran att göra detta avsåg kommissionen att inleda ett överträdelseförfarande mot Österrike. Den 6 november 2008 informerade kommissionen ombudsmannen om sin avsikt att gå vidare med överträdelseförfarandet i samband med sitt svar på hans skrivelse om klagandens klagomål 1664/2008/(AW)MHZ. Kommissionen tillhandahöll också uttömmande information om klagandens ärende och erbjöd sig att skicka en översättning av sin skrivelse till polska. Ombudsmannen vidarebefordrade översättningen till klaganden.

9. Som svar på klagandens skrivelse av den 15 juni 2009 underrättade kommissionen henne den 25 augusti 2009 om följande:

a) den vidtog formella processuella åtgärder för att lösa de rättsliga frågor som var inblandade i hennes ärende, och

b) Den skulle ge henne ytterligare information så snart i) informationen om kommissionens formella åtgärder mot Österrike blev offentlig, eller ii) om förfarandet krävde åtgärder från den klagandes sida eller hade ett betydande resultat,

c) hennes mål skulle kunna klargöras genom EU-domstolens förhandsavgörande om en fråga som ställts av Österrikes högsta förvaltningsdomstol i ett liknande mål (mål C-363/08, Slanina).

10. Den 26 november 2009 meddelade domstolen sitt förhandsavgörande i ovannämnda mål [2]. Eftersom klaganden inte fick någon information från kommissionen skickade hon en påminnelse till den den 15 januari 2010. Kommissionen besvarade inte hennes påminnelse och informerade henne inte om huruvida den hade fattat ett beslut i sak avseende hennes överträdelseklagomål. Vid den tidpunkten betalade de österrikiska myndigheterna fortfarande inte ut familjebidrag till henne.

11. Mot bakgrund av ovanstående omständigheter vände sig klaganden på nytt till ombudsmannen. I förevarande fall riktades hennes klagomål mot kommissionen.

Föremålet för utredningen

12. Ombudsmannen beslutade att inleda den aktuella undersökningen av följande påståenden och anspråk.

Anklagelser:

(1) Kommissionen underlät att fatta beslut om klagandens klagomål mot Österrike inom rimlig tid.

(2) Kommissionen besvarade inte hennes skrivelse av den 15 januari 2010.

Påstående:

Kommissionen bör vidta effektiva åtgärder i hennes fall.

Utredningen

13. Klagomålet skickades till ombudsmannen den 9 maj 2010. Den 7 juni 2010 inledde ombudsmannen en undersökning och skickade klagomålet till kommissionen med en begäran om yttrande senast den 30 september 2010. Den 25 augusti 2010 avgav kommissionen sitt yttrande. Därefter översände kommissionen översättningen av yttrandet till polska, som översändes till klaganden med en uppmaning att inkomma med synpunkter. Den 19 september 2010 inkom klaganden med sina synpunkter.

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Påstådd underlåtenhet att i) svara på skrivelsen av den 15 januari 2010 och ii) fatta beslut om klagandens klagomål mot Österrike inom rimlig tid, och därmed sammanhängande anspråk

Argument som framförts till ombudsmannen

14. Klaganden hävdade att även om kommissionen meddelade att hennes ärende kunde klargöras genom domstolens förhandsavgörande i ett liknande ärende, som domstolen utfärdade i november 2009, underlät kommissionen att förse henne med relevant information innan hon lämnade in sitt klagomål till ombudsmannen.

15. Kommissionen bortsåg även från hennes påminnelse av den 15 januari 2010.

16. I sitt yttrande betonade kommissionen att det ankommer på de nationella behöriga institutionerna att fastställa och besluta om huruvida de villkor som fastställs i deras respektive nationella lagstiftning, vid behov tillsammans med förordningen, är uppfyllda i varje enskilt fall. Även om ett sådant beslut är negativt kan kommissionen inte ingripa i enskilda fall i nationella administrativa och/eller rättsliga förfaranden.

17. Med tanke på att klagandens ärende inbegrep en betydande rättslig fråga gjorde kommissionen sitt yttersta för att undersöka den faktiska situationen och den relevanta nationella lagstiftningen. Kommissionen drog slutsatsen att Österrike borde betala ut förmånerna till klaganden. Kommissionen beslutade därför att inleda ett överträdelseförfarande mot Österrike för att klargöra den komplicerade rättsliga frågan. Den 9 oktober 2009 skickade kommissionen därför en formell underrättelse till Österrike [3], som Österrike besvarade den 9 december 2009 [4]. I sitt svar hänvisade de österrikiska myndigheterna till domstolens dom av den 26 november 2009 i målet Slanina. De begärde att kommissionen skulle skjuta upp överträdelseförfarandet till dess att Österrikes högsta förvaltningsdomstol meddelade sitt avgörande efter det att EU-domstolen återförvisat ärendet till den. Till följd av domstolens begäran om förhandsavgörande [5] måste den nationella domstolen besluta om de villkor som krävs för att en person som inte bor i ett gemensamt hushåll ska erkännas som familjemedlem. Österrikes högsta förvaltningsdomstol har ännu inte avgjort denna fråga.

18. Domen i målet Slanina innehöll dock andra tolkningselement som bidrog till att klargöra klagandens situation. Till följd av detta hade kommissionens avdelningar haft regelbundna informella kontakter med de behöriga österrikiska myndigheterna i detta avseende. Kommissionen bad om ursäkt för att inte ha svarat på klagandens skrivelse av den 15 januari 2010 och förklarade att detta förbiseende berodde på att det inte hade skett någon betydande utveckling i hennes fall.

19. Den 27 maj 2010 informerade det behöriga österrikiska ministeriet kommissionen om att den behöriga österrikiska institutionen i maj 2010 hade betalat klaganden ett belopp på 17 939,40 euro i eftersläpande betalningar från januari 2006. Ministeriet informerade också kommissionen om att det i framtiden skulle göra regelbundna utbetalningar av de familjeförmåner som skulle betalas ut till klaganden. Samma dag informerade det österrikiska ministeriet det berörda ministeriet i Polen (Instytucja lacznikowa) om utvecklingen i klagandens ärende.

20. Kommissionen drog slutsatsen att ärendet hade avgjorts i sin helhet. Kommissionen inväntade i detta skede i) de österrikiska myndigheternas skriftliga bekräftelse av betalningen och ii) ändringen av deras ståndpunkt till följd av domstolens dom i målet Slanina. Så snart detta har skett kommer kommissionen att kunna avsluta överträdelseförfarandet mot Österrike. Kommissionen noterade också att klagomålet till ombudsmannen ingavs innan de österrikiska myndigheterna hade gjort den relevanta betalningen.

21. I sitt yttrande bekräftade klaganden att hon hade mottagit ovannämnda betalning från den österrikiska institutionen och att denna sistnämnda institution försäkrade henne om att hon skulle få familjeförmånerna från Österrike varannan månad. Mot bakgrund av ovanstående bekräftade klaganden att hon var helt nöjd med resultatet av sitt ärende och inte längre klagade över någonting.

Ombudsmannens bedömning

22. Mot bakgrund av klagandens synpunkter och det faktum att kommissionens åtgärder i hennes ärende har visat sig vara effektiva avslutar ombudsmannen ärendet i enlighet med kommissionens beslut.

23. Han noterar att även om kommissionens handläggning av klagandens ärende varade i ungefär tre år, såg den ändå till att vidta åtgärder på alla möjliga nivåer under denna tid (överträdelseförfarandet enligt artikel 258 i EUF-fördraget, användningen av den mekanism som inrättats genom förordningen, medlingen mellan de relevanta polska och österrikiska myndigheterna, hänskjutandet till administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare [6] och de informella kontakterna med de österrikiska myndigheterna). Ombudsmannen erkänner att kommissionen gjorde sitt yttersta för att bistå klaganden och många andra som kan befinna sig i en liknande situation. Därigenom visade den tydligt hur den kan vara till hjälp för medborgarna när det gäller att se till att medlemsstaterna följer EU-lagstiftningen.

24. Ombudsmannen noterar dessutom med tillfredsställelse kommissionens konstruktiva inställning till den aktuella undersökningen. Kommissionen skickade inte bara ett yttrande om klagomålet en månad innan den tidsfrist som ombudsmannen hade fastställt hade löpt ut, utan gav honom också uttömmande förklaringar och kopior av alla relevanta handlingar till stöd för sina synpunkter.

B. Slutsatser

På grundval av sin undersökning av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:

Klagomålet har avgjorts av institutionen på ett för den klagande tillfredsställande sätt.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 20 december 2010

[1] EGT L 149, 1971, s. 2. Förordningen upphävdes genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, s. 1).

[2] Se dom av den 26 november 2009 i mål C-363/08, Romana Slanina mot Unabhangiger Finanzsenat Aussenstelle Wien (ännu ej offentliggjord i rättsfallssamlingen).

[3] Kommissionen bifogade en kopia av den formella underrättelsen till yttrandet.

[4] Kommissionen bifogade till yttrandet en kopia av Österrikes svar på den formella underrättelsen.

[5] Punkt 27 i domen Slanina har följande lydelse: "… det ankommer på den hänskjutande domstolen att fastställa huruvida villkoret i artikel 1 f i) i förordning nr 1408/71 är uppfyllt i förevarande fall, det vill säga huruvida barnet, även om det inte har bott med sin far under den period som är aktuell i det nationella målet, i den mening som avses i nationell rätt kan anses vara en "familjemedlem" till sin far och, om så inte är fallet, huruvida hon kan anses vara "huvudsakligen beroende av" honom."

[6] Administrativa kommissionen för social trygghet för migrerande arbetare inrättades på grundval av artikel 80 i förordningen. Den består av en regeringsföreträdare från varje medlemsstat. Dess uppgift är att behandla alla administrativa frågor och tolkningsfrågor som följer av förordningen och att främja och utveckla samarbetet mellan medlemsstaterna i frågor som rör social trygghet genom att modernisera förfarandena för informationsutbyte. Europeiska kommissionen deltar i överläggningarna som rådgivare.