Ärendet gällde kommissionens beslut att avsluta sitt ärende om ett överträdelseklagomål mot Finland där det påstods att Finland diskriminerade män i frivilliga tilläggspensionssystem. Klagandena hävdade att kommissionens ståndpunkt inte var konsekvent, eftersom den hade väckt talan vid domstolen i två liknande överträdelseförfaranden mot Italien och Grekland, medan den inte gjorde det i Finlands fall. De anser att kommissionen inte heller på ett tillfredsställande sätt motiverade sin ståndpunkt att det inte var klart huruvida EU-domstolen skulle ha dragit slutsatsen att den relevanta finska lagstiftningen strider mot unionsrätten.

Ombudsmannen undersökte frågan och konstaterade att kommissionen under undersökningens gång på ett tillfredsställande sätt motiverade sin ståndpunkt och således utövade sitt utrymme för skönsmässig bedömning vid handläggningen av klagomål om överträdelser. Hon drog därför slutsatsen att det inte fanns någon grund för ytterligare undersökningar i ärendet och avslutade ärendet.

Klaganden är italiensk medborgare och bosatt i Tyskland. Han gjorde gällande att hans hustru i Tyskland hade utsatts för diskriminering i arbetslivet på grund av ålder och nationalitet, eftersom ett företag som hon hade ansökt om anställning hos inte anställde henne. Efter det misslyckade resultatet av domstolsförfarandet lämnade klaganden in ett överträdelseklagomål till Europeiska kommissionen och hävdade att de tyska myndigheterna inte korrekt hade införlivat ett EU-direktiv om likabehandling i arbetslivet i den nationella rättsordningen.

Klaganden vände sig därefter till Europeiska ombudsmannen och hävdade att kommissionen underlåtit att i) registrera hans överträdelseklagomål, ii) behandla det i enlighet med detta och iii) tillhandahålla övertygande skäl för att motivera varför den inte ingrep i hans ärende.

I sitt yttrande förklarade kommissionen att den hade registrerat klagandens överträdelseklagomål några dagar efter att ha mottagit det. Den beklagade att den klagande inte hade underrättats i förväg om sin avsikt att avsluta sitt överträdelseklagomål och att den inte informerade honom om att ärendet hade avslutats. Kommissionen förklarade dessutom att Tyskland hade införlivat det ovannämnda direktivet på ett lämpligt sätt och i god tid och angav särskilda skäl till varför det inte var nödvändigt att inleda ett överträdelseförfarande på grundval av klagandens inlagor.

Med tanke på att kommissionen faktiskt hade registrerat överträdelseklagomålet fann ombudsmannen inga administrativa missförhållanden i detta avseende. När det gäller sakfrågan i målet var det inte motiverat med några ytterligare undersökningar, eftersom kommissionen gav konkreta och övertygande skäl till stöd för sin ståndpunkt under undersökningens gång. Ombudsmannen noterade att kommissionen medgav att den varken i förväg hade underrättat klaganden om sin avsikt att avsluta sitt överträdelseklagomål eller informerat honom om att ärendet hade avslutats. Dessutom bad den inte om ursäkt för detta utelämnande. Han gjorde därför en kritisk anmärkning.