Bakgrunden till klagomålet

1. Klagomålet gäller Europeiska kommissionens påstådda dröjsmål med att besvara ansökningar om tillgång till handlingar.

2. Klaganden är Corporate Europe Observatory (CEO), en icke-statlig organisation med säte i Bryssel. Den 7 februari 2008 bad verkställande direktören Europeiska kommissionens generaldirektorat för handel (GD Handel) om tillgång till handlingar rörande handelsförhandlingarna mellan EU och Indien, mellan EU och Asean och mellan EU och Sydkorea. Samma dag skickade GD Handel ett mottagningsbevis till klaganden och informerade denne om att kommissionen hade registrerat dess ansökningar som ansökningar om tillgång till handlingar och tillgång till information. Den informerade också den verkställande direktören om att kommissionen, med tanke på det stora antalet begärda handlingar (totalt tolv separata begäranden) och dessa handlingars längd, skulle behöva lite tid för att identifiera och analysera dem. Kommissionen kunde därför inte garantera att den skulle kunna handlägga ansökningarna inom de tidsfrister [1] som föreskrivs i förordning (EG) nr 1049/2001.

3. Genom en skrivelse av den 14 februari 2008 bad GD Handel klaganden att inkomma med ytterligare klargöranden om sina ursprungliga ansökningar. Verkställande direktören skickade ytterligare förtydliganden genom en skrivelse av den 19 februari 2008. I en skrivelse av den 20 februari 2008 svarade GD Handel att de uppgifter som lämnats av klaganden var till hjälp. GD Handel försäkrade verkställande direktören om att det skulle lämna ett svar så snart det kunde identifiera och granska alla berörda handlingar, i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001.

4. Genom en skrivelse av den 6 augusti 2008 begärde verkställande direktören information från GD Handel om behandlingen av dess begäran om tillgång till handlingar.

5. Genom en skrivelse av den 7 augusti 2008 informerade GD Handel klaganden om att handläggningen av de begärda handlingarna, med tanke på det stora antalet och det stora antalet dokument som begärdes, skulle omfatta arbetet i många grupper inom generaldirektoratet. Kommissionen tillade att GD Handel nu hade slutfört identifieringen av handlingarna och att den höll på att se över dem för att säkerställa att den kunde gå vidare med att lämna ut dem.

6. Genom skrivelser av den 8 december 2008 och den 19 december 2009 informerade GD Handel verkställande direktören om sitt beslut att bevilja partiell tillgång till handlingar som rör handelsförhandlingarna mellan EU och Indien, EU och Asean respektive EU och Sydkorea.

7. Den 19 maj 2009 lämnade klaganden in ett klagomål till ombudsmannen om de förseningar som hade uppstått vid behandlingen av ovannämnda begäranden om tillgång till handlingar.

Föremålet för utredningen

8. Ombudsmannen inledde en undersökning av följande påstående och krav:

Påstående

Kommissionens svar på klagandens ursprungliga ansökningar om tillgång till handlingar och information om handelsförhandlingarna mellan EU och Indien, EU och Asean samt EU och Sydkorea försenades i onödan och stred därför mot förordning (EG) nr 1049/2001.

Anspråk

Kommissionen bör se till att tidsfristerna för handläggning av ansökningar enligt förordning (EG) nr 1049/2001 respekteras.

Utredningen

9. Den 22 juli 2009 vidarebefordrade ombudsmannen klagomålet till kommissionen. Kommissionen lämnade sitt yttrande, som översändes till klaganden med en uppmaning att inkomma med synpunkter. Klaganden inkom med sina synpunkter den 28 november 2009.

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Anklagelse och krav

Argument som framförts till ombudsmannen

10. I sitt yttrande medgav kommissionen att det hade förekommit förseningar i svaret på klagandens begäran om tillgång till handlingar avseende handelsförhandlingarna mellan EU och Indien, EU och Sydkorea samt EU och Asean, och beklagade dessa förseningar.

11. Kommissionen har preciserat att institutionen, vid handläggningen av en begäran om tillgång till handlingar, i enlighet med relevant rättspraxis även ska beakta principen om god förvaltningssed. I detta avseende hänvisade kommissionen till punkt 101 i mål T-2/05, Verein für Konsumenteninformation mot kommissionen [2], där följande anges:

”Det ska emellertid erinras om att det är möjligt för en sökande att, med stöd av förordning nr 1049/2001, inge en ansökan om tillgång till ett uppenbart orimligt antal handlingar, eventuellt av obetydliga skäl, vilket medför en arbetsbörda för handläggningen av hans eller hennes ansökan som i hög grad skulle kunna lamslå institutionens goda funktion. Det ska även påpekas att när en begäran avser ett mycket stort antal handlingar återspeglar institutionens rätt att söka en ”skälig lösning” tillsammans med sökanden, i enlighet med artikel 6.3 i förordning nr 1049/2001, möjligheten att beakta, om än på ett särskilt begränsat sätt, behovet av att i förekommande fall förena sökandens intressen med intressena av god förvaltning.”

12. Kommissionen angav även att det i artikel 6.3 i förordning nr 1049/2001 föreskrivs att institutionerna, med hänsyn till principen om god förvaltningssed, får samråda med sökanden för att finna en rimlig lösning när det gäller en ansökan som avser en mycket omfattande handling eller ett mycket stort antal handlingar. En sådan rättvis lösning kan dessutom bestå av förlängda tidsfrister. Kommissionen ansåg att intresset av en god förvaltning också måste beaktas i fall där flera, och ibland komplexa, ansökningar görs inom en kort tidsperiod.

13. Kommissionen uppgav att GD Handel i det aktuella fallet vid flera tillfällen hade informerat klaganden om att handläggningen av dess ansökningar om tillgång till handlingar avseende handelsförhandlingarna mellan EU och Indien, EU och Sydkorea och EU och Asean skulle ta längre tid. Kommissionen påpekade att GD Handel i sin skrivelse av den 17 april 2008 hänvisade till det stora antalet begäranden från klaganden sedan början av året och meddelade att ett svar inom tidsfristerna därför inte kunde garanteras. I en skrivelse av den 10 september 2008 uppgav GD Handel dessutom att det var i slutskedet av behandlingen av klagandens övriga ansökningar om tillgång till handlingar. Kommissionen påpekade att klaganden under 2008 lämnade in 22 av de 166 ansökningar om tillgång till handlingar som GD Handel hade mottagit, och att denna siffra motsvarade 13,25 % av det totala antalet ansökningar som GD Handel hade mottagit.

14. Kommissionen underströk att G Trade under de senaste två åren hade infört flera åtgärder för att förbättra och påskynda hanteringen av begäranden om tillgång till handlingar och för att göra sin personal medveten om behovet av att hantera begäranden om tillgång till handlingar i enlighet med högsta yrkesmässiga standard. Kommissionen försäkrade att den skulle fortsätta att göra sådana ansträngningar, med särskild tonvikt på att för det första se till att komplexa ansökningar behandlas inom rimliga tidsfrister och för det andra, om förseningar uppstår, hålla sökanden informerad om hur handläggningen av dess ansökningar fortskrider.

15. Kommissionen förklarade sedan att förseningarna i det aktuella ärendet berodde på att klagandens begäranden var komplexa och på att den samtidigt hade mottagit ett stort antal komplexa begäranden, vars hantering krävde betydande resurser, samt på ”en noggrann hantering av resursfördelningskonflikter”. Kommissionen erinrade om att de flesta av de många förfrågningar som GD Handel tar emot tenderar att vara enkla och lätt kan besvaras, eftersom de vanligtvis rör en eller några välidentifierade handlingar. Vissa förfrågningar är dock extremt komplexa. De komplexa förfrågningarna gäller till exempel oidentifierade mötesprotokoll eller all korrespondens, inklusive e-post, med en icke uttömmande förteckning över organisationer över tidsperioder, som kan vara så långa som fyra år, under vilka förhandlingar med ett visst land eller en regional grupp diskuteras. Kommissionen redogjorde därefter utförligt för orsakerna till förseningarna i förevarande fall.

16. Kommissionen förklarade att klagandens begäran om allmänhetens tillgång till handlingar som rör handelsförhandlingarna mellan EU och Indien, EU och Asean samt EU och Sydkorea rörde tre eller fyra olika enheter inom GD Handel. Dessa enheter leddes av den enhet som hade det övergripande geografiska ansvaret för regionen i fråga samt handelskommissionärens kansli. Förfrågningar som omfattar en hel förhandlingsprocess innebär därför att ett stort antal ärenden och e-postmeddelanden granskas för att identifiera material som kan omfattas av en viss begäran. När de begärda handlingarna har identifierats bedöms de i enlighet med kriterierna i förordning (EG) nr 1049/2001 för att fastställa om något av det material som omfattas av begäran inte bör göras tillgängligt. En sådan begäran kan kräva medverkan av fyra till åtta handläggare. Dessutom är de mest komplexa förfrågningarna ofta inriktade på områden där förhandlingsprocessen är mest aktiv, till exempel i detta fall i förhandlingar med Indien, Asean eller Korea. Detta skapar oundvikligen konflikter när det gäller resursfördelning.

17. Kommissionen påpekade att klagandens tre ansökningar, som är föremål för detta klagomål, endast var tre av tolv ansökningar som den lämnade in inom två dagar. Av de tolv ansökningarna var tio komplexa. Flera enheter inom GD Handel var därför tvungna att följa upp dessa begäranden. För det första den geografiska enhet som berörs av varje begäran och för det andra de enheter som hanterar handel med tjänster, immateriella rättigheter eller avtalens miljöaspekter. Den andra gruppen var tvungen att delta i alla pågående handelsförhandlingar. Till följd av detta ställdes dessa enheter inför ett stort antal ansökningar som lämnades in inom en mycket kort tidsperiod. Behandlingen och behandlingen av dessa framställningar måste inte bara ske parallellt med det dagliga förhandlingsarbetet, utan avbröts oundvikligen också av resor i samband med förhandlingsrundor.

18. Kommissionen underströk därefter att det vid internationella förhandlingar finns en oundviklig spänning mellan två överväganden: å ena sidan behovet av att förhandla effektivt och i god tro för att uppnå bästa möjliga resultat, Detta behov kan innebära att vissa känsliga uppgifter måste behandlas konfidentiellt, åtminstone under förhandlingarna. å andra sidan de allmänna principerna om öppenhet, såsom de i förordning (EG) nr 1049/2001, som styr kommissionens och de andra EU-institutionernas arbete.

19. Kommissionen konstaterade att det på grund av spänningen mellan de ovannämnda målen måste göras en mycket känslig bedömning av vad som kan eller inte kan offentliggöras. Detta förklarar varför förordning (EG) nr 1049/2001 gör det möjligt att väga allmänhetens intresse av öppenhet mot andra faktorer, såsom den potentiella skada som kan uppstå om EU:s förhandlingspositioner avslöjas i förtid för dess förhandlingspartner. Till exempel förlusten av arbetstillfällen i EU till följd av tredjeländer som på ett orättvist sätt hämnas på företag som uppmärksammar EU på illojala handelsmetoder eller handelshinder. eller en försvagning av EU:s beslutsfattande om kommissionen, rådet eller parlamentet inte längre kan söka, ibland konfidentiellt, externa organisationers välgrundade synpunkter på den ståndpunkt som bör intas för att uppnå goda handelsavtal. Dessutom kräver ansökningar om allmänhetens tillgång till handlingar att de berörda handlingarna granskas grundligt av tillräckligt erfaren personal som är medveten om de aktuella frågorna och som känner till reglerna om tillgång till handlingar. Detta måste dessutom göras på samma sätt under de olika förhandlingarna för att säkerställa övergripande öppenhet och konsekvens när det gäller begäranden om tillgång till handlingar. Av ovanstående skäl är hanteringen av sådana begäranden både tids- och resurskrävande.

20. Kommissionen uppmärksammade därefter de mycket snäva tidsfristerna i förordning (EG) nr 1049/2001. Kommissionen preciserade att när det gäller komplexa ansökningar måste viss prioritering göras av ansökningarna, och i förevarande fall var det de tre ansökningar som denna anmärkning avser som besvarades sist. Kommissionen angav att behovet av att prioritera erkänns i själva förordningen, eftersom det i artikel 6 i den förordningen föreskrivs att ”om en ansökan avser en mycket lång handling eller ett mycket stort antal handlingar får de berörda institutionerna informellt samråda med sökanden i syfte att finna en rättvis lösning”. Kommissionen erinrade om att GD Handel flera gånger hade informerat klaganden om att det skulle ta lite tid att behandla klagandens tre begäranden. Kommissionen tillbakavisade starkt alla förslag om att GD Handel hade antagit en avsiktlig strategi för att fördröja besvarandet av begäran i fråga. Kommissionen hävdade att de förseningar som uppstått snarare berodde på den tid som krävdes för att hantera, samordna och se över denna särskilt komplexa serie av begäranden samt för att säkerställa att GD Handel tillämpade ett konsekvent och öppet tillvägagångssätt.

21. I sina synpunkter hävdade klaganden att det är just bristen på insyn i GD Handels samrådsförfaranden som tvingar offentliga intressegrupper, däribland klaganden, att göra relativt komplexa och många ansökningar om tillgång till handlingar om de, i enlighet med kommissionens relevanta meddelande, vill ta reda på ”vilka frågor som håller på att utvecklas, vilka mekanismer som används för samråd, vem som rådfrågas och varför, vad som har påverkat besluten vid utformningen av politiken [3]”. Klaganden medgav att dess begäranden om tillgång till handlingar var komplexa, men hävdade att behovet av många av dess begäranden skulle kunna minskas, eller att dess begäranden skulle kunna vara mindre komplicerade, om GD Handel till exempel skulle använda sin webbplats för att tillhandahålla uppdaterade förteckningar över möten och korrespondens med avseende på specifika frågor. Klaganden uppgav att ökad öppenhet på detta proaktiva sätt inte bara skulle minska antalet och volymen av begäranden om tillgång till handlingar, utan också ligga mer i linje med GD Handels upprepade försäkringar om att det är fast beslutet att verka på ett transparent, öppet och ansvarsfullt sätt.

22. Klaganden hävdade sedan att GD Handels restriktiva politik för tillgång till handlingar i onödan ökar dess arbetsbörda när det gäller att hantera ansökningar om sådan tillgång. Klaganden uppgav att GD Handel tidigare brukade lämna ut hela handlingar, men att det nu använder ett komplicerat system för att radera delar av handlingar som inte uttryckligen nämns i begäran, och som därför anses vara ”inte relevanta”. Klaganden uppgav att detta tillvägagångssätt är särskilt tidskrävande eftersom handlingen, om det finns flera separata begäranden om allmänhetens tillgång till en viss handling, sedan måste lämnas ut med olika delar raderade, beroende på vilken typ av enskild begäran det rör sig om. Klaganden illustrerade detta med ett exempel där samma protokoll offentliggjordes för verkställande direktören i fem olika versioner, eftersom fem olika begäranden måste göras. Klaganden uppgav att denna praxis kan göra det svårt att förstå de delvis utlämnade handlingarna och till och med vara orsaken till nya ansökningar om tillgång till hela handlingen, vilket i sin tur ökar arbetsbördan för den grupp som hanterar ansökningar om tillgång till handlingar som innehas av GD Handel.

23. Klaganden fortsatte med att hävda att det sätt på vilket GD Handel prioriterade sina tolv ansökningar om tillgång till handlingar, som den lämnade in inom två dagar i början av 2008, hade motsagt de prioriteringar som verkställande direktören hade uttryckt. I sitt e-postmeddelande av den 19 februari 2008 bad verkställande direktören uttryckligen GD Handel att prioritera sina önskemål om handelsförhandlingarna mellan EU och Indien, EU och Asean samt EU och Sydkorea. Men som kommissionen själv påpekade, på grund av vissa interna prioriteringar, var de tre svaren på dessa begäranden de som besvarades sist. Klaganden uppgav att kommissionens prioritering uppenbarligen inte utgjorde en ”rättvis lösning” i enlighet med artikel 6.4 i förordning (EG) nr 1049/2001 när det gäller ansökningar om tillgång till en mycket lång handling eller ett mycket stort antal handlingar.

24. Klaganden hävdade därefter att GD Handel avsiktligt fördröjer sina svar på begäranden om tillgång till handlingar från vissa grupper i det civila samhället för att hindra det civila samhället från att granska viss politik och vissa handelsförhandlingar när processerna fortfarande pågår och under den tid då de kan ifrågasättas. Klaganden anser att denna avsiktliga strategi syftar till att frånta det civila samhället möjligheten att delta i pågående politiska beslut. Till stöd för detta argument hänvisade klaganden till ett internt dokument från GD Handel där (den dåvarande) generaldirektören skrev (när det gäller en separat begäran om tillgång till handlingar) att ”med tanke på vissa icke-statliga organisationers (inklusive Corporate Europe Observatory) fientliga inställning till GATS-förhandlingarna och våra kontakter med industrin, och med tanke på Corporate Europe Observatorys bristande återhållsamhet när det gäller att använda mycket selektiva citat som tagits bort från deras rätta sammanhang från de handlingar som det har erhållit för att väcka uppmärksamhet i medierna, är det mycket troligt att våra förbindelser med industrin allvarligt skulle kunna äventyras om vi gav allmänheten tillgång till korrespondensen från industrin.” Klaganden uppgav att detta citat tyder på att GD Handel har en tradition av att hantera ansökningar om tillgång till handlingar i enlighet med sökandens politiska ståndpunkt och visar att det har intagit en restriktiv hållning när det gäller att lämna ut information till grupper i det civila samhället som är kritiska till dess politik.

Ombudsmannens bedömning

25. I förordning (EG) nr 1049/2001 fastställs ett förfarande i två steg för handläggning av ansökningar om tillgång till handlingar. En sökande kan lämna in en första ansökan enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 1049/2001. Om ansökan avslås (helt eller delvis) eller om inget svar inkommer inom fastställda tidsfrister, har sökanden rätt att göra en bekräftande ansökan enligt artikel 8 i förordning 1049/2001. Om den bekräftande ansökan avslås (helt eller delvis) eller om inget svar inkommer inom fastställda tidsfrister, har sökanden rätt att väcka talan vid tribunalen. Sökanden har också rätt att lämna in ett klagomål till ombudsmannen om en vägran att ge allmänheten tillgång till handlingar.

26. I artikel 7 i förordning (EG) nr 1049/2001 (Behandling av ursprungliga ansökningar) föreskrivs följande:

"1. En ansökan om tillgång till en handling ska behandlas skyndsamt. Ett mottagningsbevis ska skickas till sökanden. Institutionen ska inom 15 arbetsdagar från det att ansökan registrerats antingen bevilja tillgång till den begärda handlingen och ge tillgång till den i enlighet med artikel 10 inom den perioden eller, i ett skriftligt svar, ange skälen till att ansökan helt eller delvis har avslagits och informera sökanden om hans eller hennes rätt att lämna in en bekräftande ansökan i enlighet med punkt 2 i den här artikeln.

2. Om ansökan helt eller delvis avslås får sökanden inom 15 arbetsdagar från mottagandet av institutionens svar lämna in en bekräftande ansökan med en uppmaning till institutionen att ompröva sin ståndpunkt.

3. I undantagsfall, t.ex. om en ansökan avser en mycket omfattande handling eller ett mycket stort antal handlingar, får den tidsfrist som anges i punkt 1 förlängas med 15 arbetsdagar, förutsatt att sökanden underrättas i förväg och att utförliga skäl anges.

4. Om institutionen inte svarar inom föreskriven tid skall sökanden ha rätt att inge en bekräftande ansökan."

27. Såsom framgår av artikel 7.4 i förordning nr 1049/2001 leder underlåtenheten att iaktta de tidsfrister som anges i artikel 7.1 och, i förekommande fall, artikel 7.3 till att sökanden får rätt att lämna in en bekräftande ansökan enligt artikel 8 i förordning nr 1049/2001. Det är dock värt att notera att det i artikel 7.4 inte föreskrivs någon gräns för exakt när en bekräftande ansökan ska lämnas in efter det att dessa tidsfrister har löpt ut om en ursprunglig ansökan inte har besvarats.[4] Sammanfattningsvis är det möjligt att lämna in en bekräftande ansökan när som helst efter det att de tidsfrister som anges i artikel 7.1 och 7.3 har löpt ut. Detta innebär också att en sökande under en obestämd tid kan välja att invänta ett beslut avseende en ursprunglig ansökan. De tidsfrister som anges i artikel 7 ska således förstås som mekanismer som ger de sökande rätt att välja ett av följande alternativ:

1) göra bekräftande ansökningar när som helst efter det att de tidsfrister som anges i artikel 7 har löpt ut,

eller alternativt,

2) invänta ett beslut om den ursprungliga ansökan.

28. I förevarande fall har kommissionen överskridit de tidsfrister som anges i artikel 7 i förordning nr 1049/2001. Klaganden hade under dessa omständigheter rätt att när som helst lämna in en bekräftande ansökan (fram till dess att kommissionen besvarade de tre relevanta ansökningarna om allmänhetens tillgång i december 2008 [5]). Sammanfattningsvis hade klaganden visserligen rätt att omedelbart lämna in en bekräftande ansökan när de föreskrivna tidsfristerna i artikel 7.1 och 7.3 hade löpt ut, men den hade också rätt att välja att invänta ett beslut från kommissionen.

29. Enligt artikel 7.1 i förordning (EG) nr 1049/2001 ska en ansökan om tillgång till en handling behandlas utan dröjsmål. Detta innebär att ansökan bör behandlas på kortast möjliga tid. Om de tidsfrister som anges i artikel 7 inte iakttas och sökanden väljer att inte omedelbart utöva sin rätt att lämna in en bekräftande ansökan, bör den berörda institutionen under alla omständigheter fortsätta att sträva efter att besvara ansökan så snart som möjligt.

30. Den exakta tidsperiod som krävs för att behandla en begäran kommer att bero på ett antal faktorer, bland annat antalet begärda handlingar, deras längd och komplexitet och, framför allt, komplexiteten och känsligheten hos de frågor som kan uppstå i samband med de undantag som anges i artikel 4 i förordning 1049/2001.

31. Ombudsmannen anser att om en institution ställs inför ett objektivt behov av en längre tid för att behandla en ursprunglig ansökan, skulle det vara förenligt med principerna om god förvaltningssed om institutionen förklarade för en sökande varför detta behov uppstår och även gav sökanden viss information om hur lång tid det kommer att ta att behandla den ursprungliga ansökan. En sökande behöver sådana uppgifter för att kunna fatta ett välgrundat beslut om huruvida det ligger i sökandens intresse att utnyttja sin möjlighet att lämna in en bekräftande ansökan eller snarare att invänta institutionens beslut om den ursprungliga ansökan.

32. I förevarande fall förklarade kommissionen dröjsmålet med att besvara den ursprungliga ansökan genom att hänvisa till de berörda ansökningarnas komplexitet och omfattning, de svårigheter som orsakades av att förhandlingarna pågick och behovet av att samråda med olika grupper inom GD Handel. När det gäller kommissionens underlåtenhet att tillmötesgå klagandens begäran om att de tre begärandena, som är föremål för denna undersökning, skulle behandlas först, förklarade kommissionen att detta särskilt berodde på komplexiteten i dessa tre begäranden. Kommissionen angav att de inte kunde behandlas dels på grund av det arbete som krävdes för att bedöma dem, dels på grund av den prioriteringsprocess som skulle genomföras vid besvarandet av klagandens många ansökningar om tillgång till handlingar. Andra förklaringar och motiveringar som kommissionen lade fram var den mängd arbete som orsakades av andra ansökningar om tillgång till handlingar, varav en stor del lämnades in av klaganden, och behovet av att prioritera ansökningarna. Kommissionen påpekade att den hade behandlat klagandens övriga nio ansökningar om tillgång till handlingar positivt.

33. Klaganden lämnade i förevarande fall inte in några bekräftande ansökningar avseende de tre aktuella ansökningarna under perioden fram till december 2008. Klaganden valde därmed att invänta kommissionens beslut i fråga om dess ursprungliga ansökningar och inte att ålägga kommissionen en strikt tidsram. Av dessa åtgärder kan man endast dra slutsatsen att klaganden vid den tidpunkten var övertygad av kommissionens förklaringar om behandlingen av dess ursprungliga ansökningar.

34. I sina synpunkter till ombudsmannen uppger klaganden nu att kommissionen gjorde fel när den prioriterade sina begäranden och att den avsiktligt dröjde med att lämna ut handlingarna medan de aktuella handelsförhandlingarna pågick. Om detta var klagandens åsikt under den tid då kommissionen prövade de ursprungliga ansökningarna, kunde den ha lämnat in en bekräftande ansökan när som helst, men gjorde inte det. Det finns inte heller något som tyder på att kommissionen försökte vilseleda klaganden när det gäller komplexiteten i den översyn som institutionen utförde.

35. Ombudsmannen noterar dock att kommissionen i det aktuella fallet inte verkar ha gett klaganden någon indikation på hur lång tid det skulle ta att behandla dess ansökan. Ombudsmannen anser att det vore lämpligt om kommissionen gav en sådan indikation i framtida fall. Detta skulle göra det möjligt för sökande att fatta ett välgrundat beslut om huruvida det är välgrundat att omedelbart lämna in en bekräftande ansökan. I detta sammanhang kommer ombudsmannen att göra ytterligare en anmärkning.

36. Mot bakgrund av ovanstående drar ombudsmannen slutsatsen att det inte behövs några ytterligare undersökningar i detta ärende.

B. Slutsatser

På grundval av sin undersökning av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:

Inga ytterligare undersökningar är nödvändiga i förevarande mål.

Den klagande och institutionen kommer att underrättas om detta beslut.

Ytterligare anmärkning

Om kommissionen inte kan behandla en ursprunglig ansökan inom de tidsfrister som anges i artikel 7 i förordning (EG) nr 1049/2001 bör den ge sökanden en motivering till förseningen och ange hur lång tid det kommer att ta att behandla den ursprungliga ansökan. Detta skulle göra det möjligt för sökanden att fatta ett välgrundat beslut om huruvida det är välgrundat att omedelbart lämna in en bekräftande ansökan.

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 15 december 2010

[1] Tidsfristen för att besvara en ursprunglig ansökan, som anges i artikel 7.1 i förordning 1049/2001, är 15 arbetsdagar från det att ansökan registrerades. I artikel 7.3 föreskrivs dessutom att i undantagsfall, till exempel om en ansökan avser en mycket omfattande handling eller ett mycket stort antal handlingar, får den tidsfrist som anges i punkt 1 förlängas med 15 arbetsdagar, förutsatt att sökanden underrättas i förväg och att utförliga skäl anges.

[2] Mål T-2/03, Verein für Konsumenteninformation mot kommissionen, REG 2005, s. II-1121.

[3] Meddelande från kommissionen. Mot en förstärkt konsoliderings- och dialogkultur - Allmänna principer och miniminormer för kommissionens samråd med berörda parter, 11.12.2002, KOM(2002) 704 slutlig.

[4] I artikel 7.2 föreskrivs däremot att en bekräftande ansökan ska inges inom 15 dagar efter ett uttryckligt avslag eller ett uttryckligt partiellt avslag på allmänhetens ansökan om tillgång till handlingar.

[5] I artikel 7.2 i förordning 1049/2001 anges att en sökande kan lämna in en bekräftande ansökan inom 15 arbetsdagar om ansökan helt eller delvis avslås. I förevarande fall gav kommissionen delvis tillgång till de tre handlingarna i december 2008. Klaganden hade således, efter dessa beslut, 15 arbetsdagar på sig för att inge en bekräftande ansökan och uppmana institutionen att ompröva sin ståndpunkt. Ombudsmannen känner inte till att klaganden har lämnat in en sådan bekräftande ansökan.