Ärendet gällde Europeiska unionens råds vägran att bevilja full tillgång till rättsliga yttranden om lagstiftningsförslagen till förordningar om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) och om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust).

Under ombudsmannens undersökning gick rådet med på att lämna ut två av de fyra handlingarna, men vidhöll sin vägran att lämna ut de två återstående handlingarna fullt ut, även om partiell tillgång beviljades.

Ombudsmannen godtar att vägran att lämna ut de juridiska yttrandena till fullo motiverades med att det skulle undergräva skyddet för juridisk rådgivning och domstolsförfaranden. Hon avslutar därför ärendet med att konstatera att det inte föreligger något administrativt missförhållande, men uppmanar rådet att se över sin vägran mot bakgrund av den ytterligare tid som förflutit.

Ärendet gällde klagandens begäran om tillgång till två e-postmeddelanden som skickats från det privata e-postkontot för ordföranden för styrelsen för genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet till ledamöterna i genomförandeorganets vetenskapliga råd. När byrån vägrade tillgång på grund av att den inte hade tillgång till de två e-postmeddelandena eftersom de skickades från ett privat konto vände sig klaganden till Europeiska ombudsmannen.

Ombudsmannen inledde en undersökning av frågan, varefter styrelsens ordförande försåg byrån med kopior av de två e-postmeddelandena. Byrån skulle därför kunna bedöma klagandens begäran om tillgång till e-postmeddelanden enligt förordning (EG) nr 1049/2001 ^[1]. Kemikaliemyndigheten beviljade därefter klaganden delvis tillgång till handlingarna. Ombudsmannen erhöll fullständiga kopior av de två e-postmeddelandena och kunde kontrollera att de redigeringar som gjorts i de kopior som lämnats ut till klaganden var motiverade.

Ombudsmannen avslutade därför undersökningen med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde kommissionens vägran att ge allmänheten tillgång till utkast till en konsekvensbedömningsrapport om indirekt ändring av markanvändning i samband med biodrivmedel. Utlämnandet av handlingarna avslogs med motiveringen att det skulle undergräva kommissionens beslutsförfarande. Klaganden, en grupp organisationer, ansåg att den borde beviljas tillgång till de handlingar som den begärde.

Ombudsmannen undersökte frågan. Hon noterade att parlamentet och rådet i september 2015 antog direktiv 2015/1513. Detta direktiv grundade sig på kommissionens lagstiftningsförslag till vilket konsekvensbedömningsrapporten, vars utkast var i fråga i förevarande mål, bifogades. Ombudsmannen föreslog därför att kommissionen, mot bakgrund av dessa nya omständigheter, skulle bevilja allmänheten tillgång till de begärda handlingarna. Kommissionen höll inte med och hävdade att det inte hade förekommit något administrativt missförhållande från dess sida. Kommissionen uppmanade dock klaganden att lämna in en ny begäran om tillgång till handlingar mot bakgrund av de nya omständigheterna. Klaganden informerade senare ombudsmannen om att kommissionen, efter en ny begäran om tillgång till handlingar, beviljade tillgång till de handlingar som den hade begärt. Ombudsmannen avslutade därför ärendet med att konstatera att inga ytterligare undersökningar av klagomålet var motiverade. Hon påpekade också att ombudsmannen har rätt att be en institution att, när den svarar på ett förslag till lösning från ombudsmannen i ett ärende om tillgång till handlingar, beakta nya argument för varför en handling bör lämnas ut.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens vägran att ge allmänheten tillgång till utvärderingsformulär som utarbetats för att bedöma medlemsstaternas ansökningar om kommissionens medfinansiering av nationella system för behandling av passageraruppgifter (PNR [1]). Klagomålet ingavs av en ledamot av Europaparlamentet.

När kommissionen nekade tillgång till de begärda utvärderingsformulären grundade den sig på en dom från tribunalen som erkände behovet av att upprätthålla sekretessen för utvärderingskommittéernas förfaranden i samband med anbudsförfaranden. I det målet slog domstolen fast att ett utlämnande av yttrandena från utvärderingskommitténs ledamöter skulle äventyra deras oberoende och därmed allvarligt undergräva den berörda institutionens beslutsprocess. Klaganden ansåg dock att denna dom inte var tillämplig på ett utvärderingsförfarande för bedömning av ansökningar om finansiering som lämnats in av medlemsstaterna.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionens vägran att lämna ut de begärda handlingarna inte var motiverad. Hon instämde dessutom i att det förelåg ett övervägande allmänintresse av att de begärda handlingarna lämnades ut. Ombudsmannen rekommenderade därför kommissionen att lämna ut de begärda handlingarna (hon gick dock med på att namnen på utvärderarna kunde redigeras).

Kommissionen vägrade att godta ombudsmannens rekommendation utan att lägga fram övertygande skäl för sin ståndpunkt. Ombudsmannen avslutade därför ärendet med att konstatera administrativa missförhållanden.

[1] PNR-uppgifter (Passenger Name Record) är information som tillhandahålls av passagerare vid bokning och bokning av biljetter och vid incheckning på flygningar, samt som samlas in av lufttrafikföretag för deras egna kommersiella ändamål. Den innehåller flera olika typer av information, såsom resedatum, resplan, biljettinformation, kontaktuppgifter, resebyrå genom vilken flygningen bokades, betalningsmedel som används, platsnummer och bagageinformation. Uppgifterna lagras i flygbolagens boknings- och avgångskontrolldatabaser.

Ärendet gällde kommissionens underlåtenhet att svara på klagandens korrespondens i samband med en finansiell revision på medlemsstatsnivå. Efter ombudsmannens ingripande svarade kommissionen. Den lämnade ut den handling som klaganden hade begärt, men redigerade vissa personuppgifter (fysiska personers namn). Ombudsmannen fann att kommissionen korrekt motiverade redigeringen enligt förordning (EG) nr 45/2001.

Ärendet gällde Europeiska utrikestjänstens hantering av klagandens begäran om allmänhetens tillgång till avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba. Under ombudsmannens undersökning offentliggjorde utrikestjänsten dokumentet. Till följd av detta avslutade ombudsmannen ärendet som avgjort.

Ärendet gällde kommissionens vägran att ge allmänheten tillgång till sitt yttrande om förslaget till serbisk lag om kostnadsfri rättshjälp.

Ombudsmannen undersökte frågan och gjorde en inspektion av den berörda handlingen. Ombudsmannen bedömde informationen i ärendet och fann att kommissionens vägran var motiverad enligt de relevanta tillämpliga reglerna om tillgång till handlingar (förordning 1049/2001).

Ombudsmannen avslutade därför ärendet med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande. Med detta sagt grundar sig ombudsmannens slutsatser på den tolkning av lagen som den tillämpades den dag då kommissionen fattade sitt beslut om klagandens bekräftande ansökan. Det finns inget som hindrar att kommissionen, i allmänhetens intresse, strävar efter större insyn i det sätt på vilket den genomför föranslutningsförhandlingarna och i takt med att förhandlingarna fortskrider eller slutförs. Ikraftträdandet av utkastet till lag om kostnadsfri rättshjälp, det preliminära avslutandet av kapitel 23 i anslutningsförhandlingarna och den eventuella serbiska anslutningen till EU är alla tillfällen då kommissionen skulle kunna göra en ny bedömning av situationen för att fastställa om de skäl som motiverade dess vägran att bevilja tillgång till den begärda handlingen fortfarande gäller. Ombudsmannen litar på att kommissionen kommer att genomföra denna reflektion.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens vägran att ge allmänheten fullständig tillgång till utvärderingsrapporterna om förslagen till ett EU-finansierat projekt om romer i Albanien.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionen korrekt hade vägrat fullständig tillgång på grundval av undantaget för allmänhetens tillgång som skyddar kommersiella intressen. Hon drog därför slutsatsen att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.

Klaganden, en Londonbaserad finansjournalist, begärde allmänhetens tillgång till handlingar med detaljerad information om Europeiska centralbankens två program för köp av tillgångar som löper fram till mars 2017. Syftet med dessa program är att få ned inflationen till nivåer nära 2 %. Klaganden var närmare bestämt intresserad av ett land efter land, bank efter bank och produkt efter produktuppdelning i inköpsprogrammen, inklusive de priser som betalats för värdepapper, de kvantiteter som köpts samt de avgifter som betalats till mäklare.

ECB svarade att även om aggregerad information om inköpsprogrammen fanns tillgänglig på dess webbplats, kunde ingen tillgång beviljas till den begärda detaljerade och uppdelade informationen om inköpsprogrammen. ECB hävdade att denna information omfattades av undantagen avseende i) skydd av allmänintresset när det gäller unionens finansiella, monetära eller ekonomiska politik och ii) skydd av en fysisk eller juridisk persons affärsintressen. Klaganden vände sig till ombudsmannen och hävdade att ECB felaktigt hade vägrat tillgång till uppgifterna.

Vid ett möte med ECB begärde ombudsmannen ytterligare förklaringar och förtydliganden om ECB:s vägran att bevilja tillgång. ECB uppgav att den har en särskild intern databas över köpprogrammen och att ECB, på grundval av den information som hämtats från den, varje vecka utarbetar interna konfidentiella rapporter för att göra det möjligt för direktionen att övervaka de köp som görs och besluta om eventuella framtida köp. ECB gav också ombudsmannen ett exempel på en intern veckorapport. Rapporten innehöll kalkylblad med uppgifter om inköp uppdelade per land.

På grundval av den ytterligare information som erhållits under mötet drog ombudsmannen slutsatsen att ECB:s vägran att bevilja tillgång till de detaljerade uppgifter som klaganden begärt överensstämde med relevant rättspraxis och därmed var motiverad. Hon drog slutsatsen att det inte förelåg något administrativt missförhållande från ECB:s sida och avslutade ärendet.

Denna strategiska undersökning gäller insynen i en viktig informell del av EU:s lagstiftningsprocess, nämligen insynen i trepartsmötena.

EU:s två lagstiftande organ, Europaparlamentet och Europeiska unionens råd, antar lagstiftning på förslag av Europeiska kommissionen. Under denna process förhandlar båda medlagstiftarna, biträdda av kommissionen, ofta i så kallade trepartsmöten, som är informella möten mellan företrädare för de tre berörda institutionerna. Under ett trepartsmöte försöker parlamentet och rådet enas om en gemensam text, på grundval av sina ursprungliga ståndpunkter, som sedan går till omröstning i enlighet med det formella lagstiftningsförfarandet. Trepartsmöten har visat sig vara mycket effektiva när det gäller att nå sådana överenskommelser, och merparten av lagstiftningen antas nu på detta sätt.

Europeiska unionen är en representativ demokrati, där medborgarna har rätt att ställa sina företrädare till svars för de politiska val som görs på deras vägnar. Medborgarna har också rätt att delta i EU:s demokratiska process. Transparensen i trepartsmötena är en viktig faktor för att se till att dessa rättigheter blir effektiva och för att legitimera EU:s lagstiftning. EU-domstolen har slagit fast att EU-medborgarnas förmåga att ta reda på vilka överväganden som ligger till grund för lagstiftningsåtgärder är en förutsättning för att de effektivt ska kunna utöva sina demokratiska rättigheter.

Även om EU:s lagstiftningsprocess i allmänhet är ganska öppen, även i jämförelse med många medlemsstater, har denna del av processen väckt farhågor om balansen mellan trepartsprocessens effektivitet och dess öppenhet.

Mot denna bakgrund inledde Europeiska ombudsmannen en strategisk undersökning. Hon undersökte vilken information och vilka handlingar som bör göras proaktivt tillgängliga för allmänheten och vid vilken tidpunkt, så att medborgarna kan utnyttja sina rättigheter.

Transparens vid trepartsmöten är en viktig del av legitimiteten i EU:s lagstiftning. Medborgarna måste kunna granska hur deras företrädare presterar under denna viktiga del av lagstiftningsprocessen. Medborgarna behöver också information om de ämnen som diskuteras under trepartsmötena för att kunna delta effektivt i lagstiftningsprocessen.

Ombudsmannen välkomnar de framsteg som hittills gjorts för att förbättra insynen i trepartsmötena, men föreslår att de tre institutionerna offentliggör följande dokumentation och information: datum för trepartsmötena, de tre institutionernas inledande ståndpunkter, allmänna dagordningar för trepartsmötena, dokument med fyra kolumner, slutliga kompromisstexter, noter från trepartsmötena som har offentliggjorts, förteckningar över de berörda politiska beslutsfattarna och i möjligaste mån en förteckning över andra dokument som lagts fram under förhandlingarna. Alla dessa bör göras tillgängliga i en lättanvänd och lättförståelig gemensam databas. Vissa handlingar skulle kunna göras tillgängliga medan trepartsförhandlingarna pågår, men institutionerna kan anse det nödvändigt i allmänhetens intresse att ge allmänheten proaktiv tillgång till vissa typer av handlingar först efter det att förhandlingarna har avslutats.