Sök efter undersökningar

Ärendet gällde att Europeiska unionens råd inte tillåtit fullständig tillgång till rättsliga utlåtanden om förslag till förordningar om att inrätta Europeiska åklagarmyndigheten och Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust).

Medan ombudsmannen undersökte saken samtyckte rådet till att lämna ut två av de fyra aktuella handlingarna, men endast delar av de två resterande handlingarna.

Ombudsmannen anser att beslutet om att inte lämna ut de rättsliga utlåtandena i sin helhet är motiverat eftersom sådant utlämnande skulle kunna äventyra skyddet för juridisk rådgivning och rättsliga förfaranden. Ombudsmannen fann att inget administrativt missförhållande förelåg och avslutade därmed ärendet. Ombudsmannen har dock uppmanat rådet att ompröva sitt beslut då tidens gång kan göra tillgång möjlig.

Denna strategiska undersökning avser insyn i en viktig informell del av EU:s lagstiftningsprocess, nämligen insynen i trepartsdialoger.

EU:s två lagstiftande organ Europaparlamentet och Europeiska unionens råd stiftar lagar efter att Europeiska kommissionen lagt fram lagförslag. Under denna process genomförs ofta förhandlingar mellan de två medlagstiftarna och kommissionen inom ramen för så kallade trepartsdialoger, som är informella möten mellan företrädare för de tre berörda institutionerna. Under en trepartsdialog försöker parlamentet och rådet enas om en gemensam text som baseras på deras ursprungliga ståndpunkter. Därefter hålls en omröstning om texten i enlighet med det formella lagstiftningsförfarandet. Trepartsdialoger har visat sig vara mycket effektiva när det gäller att nå överenskommelser, och de flesta lagar antas på detta sätt.

EU är en representativ demokrati där medborgarna har rätt att hålla sina företrädare ansvariga för de politiska val de gör på deras vägnar. Medborgarna har även rätt att delta i EU:s demokratiska process. Insynen i trepartsdialoger är avgörande för att säkerställa att dessa rättigheter effektivt utövas och för att legitimera de lagar som stiftas av EU. EU-domstolen har fastställt att EU-medborgarnas möjlighet att få information om de hänsynstaganden som ligger till grund för lagstiftningsåtgärder är en nödvändig förutsättning för ett effektivt utövande av deras demokratiska rättigheter.

EU:s lagstiftningsprocess är i allmänhet relativt öppen, även i jämförelse med många medlemsstater, men denna del av processen har gett upphov till oro när det gäller balansen mellan trepartsdialogens effektivitet och öppenhet.

Mot bakgrund av detta inledde Europeiska ombudsmannen en strategisk undersökning. Hon undersökte vilka uppgifter och handlingar som proaktivt ska göras tillgängliga för allmänheten, och vid vilken tidpunkt, så att medborgarna kan utöva sina rättigheter.

Insynen i trepartsdialoger är en nödvändig aspekt av EU-lagstiftningens legitimitet. Medborgarna måste befinna sig i en sådan position att de kan granska sina företrädares agerande under denna avgörande del av lagstiftningsprocessen. Dessutom behöver medborgarna information om de ämnen som diskuteras under trepartsdialogerna för att effektivt kunna delta i lagstiftningsprocessen.

Ombudsmannen välkomnar de framsteg som gjorts när det gäller att förbättra insynen i trepartsdialoger, men föreslår att de tre institutionerna gör följande handlingar och uppgifter tillgängliga för allmänheten: Datum för trepartsdialoger, de tre institutionernas ursprungliga ståndpunkter, allmänna dagordningar för trepartsdialoger, dokument med fyra kolumner, slutliga kompromisstexter, anteckningar från trepartsdialoger som har gjorts tillgängliga för allmänheten, förteckningar över berörda politiska beslutsfattare och i den utsträckning det är möjligt en förteckning över andra handlingar som lagts fram under förhandlingarna. Samtliga bör göras tillgängliga genom en gemensam databas som är enkel att använda och förstå. Vissa handlingar kan göras tillgängliga samtidigt som trepartsförhandlingarna pågår, medan andra handlingar proaktivt görs tillgängliga för allmänheten först efter att förhandlingarna har avslutats om institutionerna anser detta vara nödvändigt i syfte att värna allmänintresset.

The case concerned the complainant’s request for access to two e-mails sent from the private e-mail account of the President of the Governing Board of the European Research Council Executive Agency to the members of the Scientific Council of the Agency. When the Agency refused access on the basis that the two e-mails were not in its possession as they were sent from a private account, the complainant turned to the European Ombudsman.

The Ombudsman opened an inquiry into the issue, after which the President of the Governing Board provided the Agency with copies of the two e-mails. Thus, the Agency could assess the complainant’s request for access to the e-mails under Regulation 1049/2001^[1]. The Agency then granted the complainant partial access to the documents. The Ombudsman obtained full copies of the two e-mails and was able to verify that the redactions made in the copies disclosed to the complainant were justified.

The Ombudsman therefore closed the inquiry with a finding of no maladministration.

The case concerned the Commission’s refusal to grant public access to draft versions of an Impact Assessment Report (IAR) on indirect land-use change related to biofuels (ILUC). Disclosure of the documents was refused on the ground that it would undermine the Commission’s decision-making process. The complainant, a group of organisations, considered that it should be granted access to the documents it requested.

The Ombudsman inquired into the issue. She noted that in September 2015, Parliament and Council adopted Directive 2015/1513. That Directive was based on the Commission’s legislative proposal to which the impact assessment report, the draft versions of which were at issue in this case, was attached. The Ombudsman therefore proposed that, in light of these new circumstances, the Commission grant public access to the requested documents. The Commission disagreed, arguing that there had been no maladministration on its part. It however invited the complainant to make a new request for access to documents, in light of the new circumstances. The complainant later informed the Ombudsman that, following a new request for access to documents, the Commission granted access to the documents it had requested. The Ombudsman thus closed the case with a finding that no further inquiries into the complaint were justified. She also pointed out that the Ombudsman is entitled to ask an institution to take into consideration, when responding to a proposal for a solution of the Ombudsman in an access to documents case, new arguments as to why a document should be released.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens vägran att ge allmänheten tillgång till utvärderingsformulär utarbetade för bedömning av medlemsstaternas ansökningar om medfinansiering från kommissionen av nationella system för behandling av passageraruppgifter (PNR-behandlingssystem[1]). Klagomål inlämnat av en ledamot av Europaparlamentet.

Kommissionen vägrade att ge tillgång till de begärda bedömningsformulären med stöd av en dom från domstolen erkände att det fanns ett behov av att bevara sekretessen för utvärderingskommittéers förhandlingar avseende anbudsförfaranden. I det fallet bedömde domstolen att det skulle vara till men för oberoendet hos medlemmarna i utvärderingskommittén att yppa deras åsikter, vilket därmed i hög grad skulle undergräva beslutsprocessen för den berörda institutionen. Den klagande ansåg dock att denna dom inte kunde tillämpas på ett utvärderingsförfarande som gällde bedömning av ansökningar om finansiering som lämnats in av medlemsstaterna.

Ombudsmannen utredde ärendet och fann att kommissionens beslut att vägra att ge tillgång till de begärda handlingarna inte var välgrundat. Vidare höll hon med om att det fanns ett övervägande allmänintresse i att de begärda handlingarna lämnades ut. Ombudsmannen utfärdade därför en rekommendation till kommissionen om att lämna ut de begärda handlingarna (hon samtyckte dock till att utvärderarnas namn kunde redigeras bort).

Kommissionen vägrade att godta ombudsmannens rekommendation utan att ange övertygande skäl till ståndpunkten. Ombudsmannen fann att ett administrativt missförhållande förelåg och avslutade ärendet.

 

[1] Passageraruppgifter (PNR) är information som lämnas av passagerare vid reservation och bokning av biljetter och vid incheckning till flygresor samt samlas in av lufttrafikföretag för deras egna kommersiella ändamål. Informationen innehåller flera olika uppgifter, bland annat resdatum, resväg, biljettinformation, kontaktuppgifter, resebyrå genom vilken flygresan bokades, betalningsmedel, platsnummer och bagageinformation. Uppgifterna lagras i flygbolagets databaser för reservation och avgångskontroll.

The case concerned the Commission’s failure to reply to the complainant’s correspondence in the context of a financial audit at the Member State level. Following the Ombudsman’s intervention, the Commission replied. It disclosed the document requested by the complainant but redacted some personal data (names of physical persons). The Ombudsman found that the Commission correctly justified the redaction under Regulation 45/2001.