Bakgrunden till klagomålet

1. Förevarande mål rör en tvist mellan klaganden, som är tjänsteman vid Europeiska kommissionen, och kommissionen angående överföringen av hans pensionsrättigheter som förvärvats innan han tillträdde sin tjänst vid Europeiska unionen till pensionssystemet för Europeiska unionens institutioner (PSEUI).

2. Den 4 december 2009 begärde klaganden att hans pensionsrättigheter skulle överföras från i) pensionssystemet vid det nationella ministerium som han tidigare hade arbetat för och ii) ett privat pensionssystem.

3. Den 24 mars 2010 lämnade Byrån för löneadministration och individuella ersättningar (PMO) in sitt förslag till klaganden, enligt vilket överföringen av de pensionsrättigheter som han hade förvärvat inom ramen för det privata pensionssystemet skulle leda till en kredit på två år, fem månader och 14 dagar inom ramen för unionens pensionssystem. Vid de relevanta beräkningarna utgick PMO från de allmänna genomförandebestämmelserna för artiklarna 11 och 12 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna om överföring av pensionsrättigheter som fastställdes 2004 (nedan kallade 2004 års allmänna genomförandebestämmelser). Klaganden godtog förslaget den 15 september 2010.

4. Den 3 mars 2011 godkände kommissionen nya allmänna genomförandebestämmelser för artiklarna 11 och 12 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna om överföring av pensionsrättigheter (nedan kallade 2011 års allmänna genomförandebestämmelser)[1].

5. Den 23 september 2011 överlämnade PMO ett förslag till klaganden om överföring av hans pensionsrättigheter från det nationella ministeriets pensionssystem. Klaganden godtog förslaget den 24 oktober 2011. Den 21 december 2011 ingav han dock ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna mot detta förslag. Den 13 mars 2012 avslog kommissionen klagomålet.

6. Den 17 januari 2012 skickade PMO ett meddelande till klaganden som upphävde och ersatte förslaget av den 24 mars 2010. Klaganden godtog inte det nya förslaget, som baserades på 2011 års allmänna genomförandebestämmelser. Den 15 februari 2012 ingav han ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Den 19 april 2012 avslog kommissionen klagomålet.

7. Den 18 juni 2012 vände sig klaganden till Europeiska ombudsmannen.

Föremålet för utredningen

8. Ombudsmannen inledde en undersökning av följande påståenden och krav:

Anklagelser:

1) Kommissionen tillämpade 2011 års allmänna genomförandebestämmelser felaktigt på klagandens begäran om överföring av hans pensionsrättigheter som gjordes innan dessa bestämmelser trädde i kraft.

Stödjande argument:

i) 2011 års allmänna genomförandebestämmelser kan inte tillämpas retroaktivt. ii) 2004 års allmänna genomförandebestämmelser var tillämpliga på klagandens ärende. och iii) rådets förordning (EG) nr 1324/2008 av den 18 december 2008 om anpassning från och med den 1 juli 2008 av storleken på avgiften till pensionssystemet för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna [2] innehåller ingen hänvisning till artikel 11 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna och den förordningen är därför inte tillämplig på klagandens fall.

2) Genom att behandla vissa ansökningar om överföring av pensionsrättigheter som lämnats in efter den 1 januari 2009, på grundval av de allmänna genomförandebestämmelserna som offentliggjordes den 28 mars 2011, medan andra sådana ansökningar behandlades på grundval av 2004 års allmänna genomförandebestämmelser, åsidosatte kommissionen principen om likabehandling.

Stödjande argument:

De olika ansökningar om överföring av pensionsrättigheter som lämnades in 2009 behandlades olika snabbt, vilket påverkade om 2004 års allmänna genomförandebestämmelser eller 2011 års allmänna genomförandebestämmelser tillämpades.

3) Kommissionen gav klaganden vilseledande information.

Stödjande argument:

i) I meddelandet om att ansökan kan tas upp till prövning hänvisades uttryckligen till 2004 års allmänna genomförandebestämmelser. ii) I kommissionens första förslag angavs att om reglerna skulle ändras skulle antalet erkända år inte påverkas. iii) Den information som kommissionen offentliggjorde på sin intranätswebbplats (Intracomm) den 30 juli 2010 visade att de nya reglerna endast skulle tillämpas på ansökningar som lämnats in efter det att dessa regler trätt i kraft.

Påstående:

1) Kommissionen bör göra en ny beräkning av klagandens livränta på grundval av 2004 års allmänna genomförandebestämmelser. Alternativt bör den ge klaganden ekonomisk ersättning för uteblivna livräntor.

9. Klaganden hävdade också att parlamentets tjänstemäns begäranden om överföring av pensionsrättigheter behandlades i enlighet med 2004 års allmänna genomförandebestämmelser. Med tanke på att klaganden ännu inte hade vänt sig på lämpligt sätt till kommissionen i denna fråga ansåg ombudsmannen emellertid att den, i enlighet med artikel 2.4 i ombudsmannens stadga, inte kunde tas upp till prövning.

Utredningen

10. Den 2 augusti 2012 skickade ombudsmannen en begäran om yttrande till kommissionen. Den 25 oktober 2012 avgav kommissionen sitt yttrande. Ombudsmannen uppmanade kommissionen att komplettera sitt yttrande den 5 juni 2013, vilket den gjorde den 1 augusti 2013. Klaganden inkom inte med några synpunkter.

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Klagomålets påståenden och krav

Argument som framförts till ombudsmannen

11. Enligt klaganden innehöll ingen av de gällande rättsakterna en tydlig hänvisning till tillämpligheten av en ny uppsättning parametrar när kommissionen översände sitt första förslag. Han instämde inte i kommissionens uppfattning att 2004 års allmänna genomförandebestämmelser inte hade någon rättslig grund från och med den 1 januari 2009 och påpekade att det fanns en tillräcklig grad av förvirring även hos PMO, det vill säga bland kolleger som ägnar all sin yrkeskompetens och energi åt frågor som rör pensionsöverföringar. Klaganden hävdade också att inte alla sökande behandlades lika. Han gjorde vidare gällande att en objektiv behandling endast var möjlig om kommissionen beaktade dagen för ingivandet av ansökan. Klaganden hävdade vidare att PMO den 30 juli 2010 informerade personalen på sitt intranät om att de kommande nya allmänna genomförandebestämmelserna endast skulle gälla nya ansökningar och att 2004 års allmänna genomförandebestämmelser skulle fortsätta att gälla för alla ansökningar om överföring som mottagits fram till dess. Enligt klaganden var det faktum att byrån för löneadministration och individuella ersättningar agerade i strid med den information som den officiellt hade lämnat på förhand ett fall av administrativt missförhållande.

12. I sitt yttrande hävdade kommissionen att alla de frågor om förfarandet för överföring av pensionsrättigheter som klaganden hade tagit upp omfattades av 20 mål som hade väckts vid personaldomstolen och som var anhängiga vid personaldomstolen, bland annat mål F-117/11 och mål F-130/11. Kommissionen ansåg att ombudsmannen inte kan undersöka frågor som är anhängiga vid en domstol eller som redan har behandlats av en domstol. Kommissionen ansåg därför att det klagomål som lämnats in till ombudsmannen inte kunde tas upp till prövning.

13. Efter att ha mottagit detta yttrande bad ombudsmannen bland annat kommissionen att lämna mer specifik information om föremålet för de mål som var anhängiga vid personaldomstolen.

14. I sitt ytterligare yttrande informerade kommissionen ombudsmannen om att ytterligare 12 mål hade hänskjutits till personaldomstolen, vilket innebar att det totala antalet pågående mål uppgick till 32 [3]. Tribunalen påpekade även att förhandlingen i målen F-130/11 och F-117/11 hade hållits den 24 april 2013. Kommissionen lämnade närmare uppgifter om föremålet för två av dessa ärenden. Den hänvisade även till uppgifter om pågående mål som hade offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning och som fanns tillgängliga på personaldomstolens webbplats. På grundval av detta upprepade kommissionen sin ståndpunkt att alla de frågor och argument som klaganden hade framfört också hade lämnats in till personaldomstolen.

15. Klaganden lämnade inga synpunkter på kommissionens inlagor.

Ombudsmannens bedömning

16. Inledningsvis förefaller det lämpligt att erinra om att ett klagomål på grundval av artiklarna 1.3 och 2.7 i ombudsmannens stadga inte kan prövas av ombudsmannen om de sakförhållanden som klagomålet grundar sig på är anhängiga vid en domstol. Det bör dock också erinras om att klagomål till ombudsmannen är en grundläggande rättighet enligt unionsrätten, vilket klargörs i artikel 43 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Ombudsmannen anser därför att begränsningar av rätten att lämna in klagomål till ombudsmannen måste tolkas restriktivt. Ombudsmannen anser därför att de sakförhållanden som ligger till grund för ett klagomål endast är anhängiga vid en domstol om det relevanta domstolsärendet rör klagandens eget ärende. När det gäller förevarande mål är det uppenbart att klagandens mål inte är anhängigt vid personaldomstolen. Ovannämnda bestämmelser är således inte tillämpliga i detta fall och invändningen kan därför tas upp till sakprövning.

17. Efter att ha granskat de uppgifter som kommissionen har lämnat drar ombudsmannen emellertid slutsatsen att det är uppenbart att personaldomstolen, i det förfarande som kommissionen har hänvisat till, bland annat kommer att behöva behandla frågan om tillämpligheten av 2011 års allmänna genomförandebestämmelser och frågan om principen om likabehandling, det vill säga de centrala frågor som klaganden har tagit upp i förevarande klagomål. Ombudsmannen noterar att klaganden inte tycks bestrida detta. Såsom kommissionen med rätta har påpekat i sin skrivelse av den 1 augusti 2013 måste ombudsmannen därför undersöka om det finns skäl för henne att fortsätta undersökningen av detta klagomål.

18. Mot bakgrund av att det är högst sannolikt att personaldomstolen i sina domar i de pågående målen kommer att avgöra samma rättsliga frågor som de som tas upp i detta klagomål och att det är sannolikt att dessa domar kommer att avkunnas inom en snar framtid, anser ombudsmannen att det inte finns någon anledning att fortsätta sin undersökning av detta ärende. Hon avslutar därför ärendet.

19. Det förefaller lämpligt att tillägga att ombudsmannen litar på att kommissionen kommer att beakta personaldomstolens slutsatser även när det gäller klagandens fall, trots att klaganden inte väckte talan vid den domstolen.

B. Slutsats

På grundval av sin undersökning av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:

Det finns ingen anledning till ytterligare undersökningar.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

Emily O'Reilly

Utfärdat i Strasbourg den 4 december 2013

[1] K(2011) 1278 slutlig, 3.3.2011.

[2] EUT L 345, 2008, s. 17.

[3] Målen F-117/11, F-130/11, F-131/11, F-134/11, F-136/11, F-138/11, F-18/12, F-29/12, F-31/12, F-42/12, F-44/12, F-55/12, F-61/12, F-62/12, F-66/12, F-75/12, F-88/12, F-91/12, F-108/12 ; F-112/12, F-144/12, F-146/12, F-147/12, F-152/12, F-18/13, F-19/13, F-23/13, F-25/13; F-35/13, F-38/13, F-39/13 och F-40/13.