Bakgrund till klagomålet

1. I januari 2026 begärde klaganden, en journalist, att allmänheten skulle få tillgång till de intresseförklaringar som lämnats in av domstolens och tribunalens domare och generaladvokater sedan den 1 januari 2018, inbegripet tidigare versioner av förklaringar som senare kunde ha uppdaterats. Klaganden begärde dessutom handlingar om jävsinvändningar mot revisionsrättens ledamöter i särskilda fall på grund av intressekonflikter och en förteckning över ledamöterna i den rådgivande kommitté som föreskrivs i artikel 10 i revisionsrättens uppförandekod för dess ledamöter och tidigare ledamöter [1].

2. I februari 2026 vägrade tribunalen att bevilja tillgång till de begärda handlingarna, eftersom de inte avsåg tribunalens administrativa funktioner utan snarare dess dömande funktioner. Enligt tribunalen omfattas de begärda handlingarna i sig inte av domstolens beslut om allmänhetens tillgång till handlingar som innehas i samband med utövandet av domstolens ”administrativa uppgifter”[2].

3. I mars 2026 begärde klaganden att domstolen skulle ompröva sin ståndpunkt genom att lämna in en ”bekräftande ansökan”, endast med avseende på de begärda intresseförklaringarna.

4. I april 2026 utfärdade domstolen ett bekräftande beslut i vilket den vidhöll sin ståndpunkt. Samtidigt informerade domstolen uttryckligen klaganden om att han kunde lämna in ett klagomål mot detta beslut till ombudsmannen.

5. Klaganden var missnöjd med detta beslut och vände sig till ombudsmannen i maj 2026.

Utredningen

6. I juni 2026 inledde ombudsmannen en undersökning av detta klagomål och begärde förtydliganden från domstolen om hur den skiljer mellan handlingar som rör dess rättsliga och administrativa verksamhet. Hon påpekade att den del av allmänheten som är intresserad av att få tillgång till vissa av domstolens handlingar kanske inte alltid har tillräcklig information för att göra denna åtskillnad.

7. Som ett första steg begärde ombudsmannen ett möte mellan sin undersökningsgrupp och revisionsrättens företrädare för att diskutera denna fråga. I sin skrivelse till domstolen tog hon upp specifika frågor, såsom varför domstolen anser att den inte kan bevilja tillgång till handlingar som, även om de klassificeras som ”rättsliga”, redan har offentliggjorts på dess webbplats och därför redan har blivit offentliga.

8. I juli 2026 informerade domstolen ombudsmannen om att den hade ändrat sin praxis för att öka insynen i rättsväsendet och att den redan hade gett klaganden tillgång till de begärda handlingarna. Revisionsrätten uppgav också att den nu på begäran gör sina ledamöters tidigare offentliggjorda intresseförklaringar tillgängliga, med undantag för de icke offentliggjorda bilagorna till dessa förklaringar.[3] Samtidigt vidhöll revisionsrätten sin ståndpunkt att de begärda handlingarna utgör ”rättsliga handlingar” som inte omfattas av domstolens beslut om allmänhetens tillgång till handlingar. Enligt domstolen faller förevarande mål av samma skäl utanför ombudsmannens ämbetsområde, vilket enligt artikel 228 FEUF inte omfattar domstolens ”rättsliga roll”.

Argument som framförts till ombudsmannen

9. I sitt bekräftande beslut om klagandens begäran om allmänhetens tillgång till handlingar konstaterade domstolen att dess beslut om allmänhetens tillgång till handlingar endast gäller handlingar som upprättats eller mottagits ”som ett led i utövandet av dess administrativa funktioner”,[4] medan de begärda förklaringarna utgör handlingar som rör dess rättsliga funktioner. Detta beror på att intresseförklaringarna, enligt artikel 5.1 i uppförandekoden, syftar till att förhindra alla potentiella eller upplevda intressekonflikter när ledamöter handlägger ett domstolsmål [5]. Enligt revisionsrätten bidrar dessa förklaringar därför till att säkerställa domstolens oberoende och opartiskhet samt allmänhetens uppfattning om dessa, vilket är en naturlig del av utövandet av dess rättsliga uppgifter.

10. Domstolen ansåg att det faktum att den på sin webbplats offentliggör de senaste intresseförklaringarna från de nuvarande domarna och generaladvokaterna, med undantag för konfidentiella bilagor, inte innebär att dessa förklaringar inte längre är av rättslig karaktär.

11. Domstolen hänvisade dessutom till det faktum att de begärda handlingarna under alla omständigheter innehåller personuppgifter och att klaganden inte har gjort gällande att det är nödvändigt att överföra dessa uppgifter till honom för ett specifikt ändamål av allmänt intresse, vilket krävs enligt EU:s lagstiftning om skydd av personuppgifter [6].

12. I juli 2026 informerade domstolen ombudsmannen om att den hade ändrat sin praxis i ett försök att öka den rättsliga transparensen och därmed hade tillhandahållit klaganden de begärda handlingarna. Domstolen hävdade också att ärendet faller utanför ombudsmannens ämbetsområde eftersom det rör rättsliga handlingar snarare än administrativa handlingar [7].

13. Klaganden hävdade, som svar på domstolens bekräftande beslut, att de intresseförklaringar som lämnats in av domstolens ledamöter inte avser rättsliga överläggningar eller ärendehanteringsverksamhet, utan snarare de skyldigheter avseende öppenhet och etik som är tillämpliga på dem. Klaganden tillade att intresseförklaringar, till skillnad från domstolsinlagor, handlingar som rör rättsliga överläggningar, utkast till domar eller interna meddelanden om pågående mål, inte upprättas i samband med specifika mål som är anhängiga vid unionsdomstolarna. Intresseförklaringarna kan därför inte betraktas som ”rättsliga handlingar”.

14. Klaganden hävdade också att uppförandekoden kräver att förklaringarna offentliggörs på domstolens webbplats med vederbörlig hänsyn till skyddet av personuppgifter. De begärda handlingarna hade därför offentliggjorts innan de ersattes av uppdaterade förklaringar eller innan de avlägsnades när respektive ledamöters mandatperiod löpte ut. Enligt klaganden visar det faktum att tribunalen själv offentliggör de begärda handlingarna att de är lämpliga för utlämnande, med förbehåll för skyddet av personuppgifter.

15. Som svar på revisionsrättens ändrade praxis och utlämnandet av de begärda handlingarna medgav klaganden att revisionsrättens praxis för öppenhet hade förbättrats. Han ansåg dock att revisionsrätten inte hade behandlat frågan fullt ut, eftersom de tidigare förklaringarna endast görs tillgängliga på begäran snarare än på ett proaktivt sätt, till exempel genom ett offentligt register på revisionsrättens webbplats.

16. Klaganden ansåg dessutom att domstolen borde ange objektiva kriterier för att skilja mellan administrativa handlingar och rättegångshandlingar och klargöra varför en handling som offentliggjorts av domstolen åtminstone under en viss period ändå måste betraktas som en rättegångshandling och som sådan inte ska lämnas ut.

Ombudsmannens bedömning

Ökad insyn

17. Ombudsmannen välkomnar de åtgärder som revisionsrätten vidtagit för att öka insynen på detta område som svar på hennes undersökning, i enlighet med artikel 15.1 i EUF-fördraget som föreskriver att alla EU-institutioner”ska utföra sitt arbete så öppet som möjligt”.

18. Ombudsmannen anser att domstolen har löst detta klagomål genom att ge allmänheten tillgång till de begärda handlingarna.

Ombudsmannens mandat

19. Domstolen ansåg att detta fall föll utanför ombudsmannens ämbetsområde, vilket omfattar ”administrativa missförhållanden i unionsinstitutionernas verksamhet ... med undantag för Europeiska unionens domstol i dess dömande roll”.[8] Domstolen tycks anse att den agerar ”i sin dömande roll” när den behandlar ansökningar om allmänhetens tillgång till handlingar som den anser vara ”rättsliga” till sin natur.

20. Ombudsmannen anser att handläggningen av ansökningar om allmänhetens tillgång till handlingar är en administrativ funktion. Frågan huruvida en handling till vilken tillgång begärs är ”administrativ”[9] eller ”rättslig”[10] är en sakfråga som ska avgöras i det specifika svaret på en begäran om tillgång till handlingar, vilket inte påverkar svarets administrativa karaktär.

21. I revisionsrättens beslut om allmänhetens tillgång till handlingar bekräftas uttryckligen ombudsmannens mandat att handlägga klagomål om revisionsrättens avslag på en bekräftande ansökan (helt eller delvis). Den gör detta genom att informera sökanden om dennes rätt enligt artikel 228 FEUF att vända sig till ombudsmannen för att bestrida tribunalens beslut [11].

Behovet av ytterligare förtydliganden

22. Ombudsmannen inledde denna undersökning för att begära klargöranden från domstolen om hur den skiljer mellan sina administrativa och rättsliga handlingar, eftersom potentiella sökande kanske inte alltid har tillräcklig information för att göra denna åtskillnad. Även om domstolens konstruktiva svar på den begäran som är aktuell i denna utredning är ett steg i rätt riktning, skulle ytterligare klargöranden fortfarande vara till hjälp.

23. I detta avseende noterar ombudsmannen att det redan finns rättspraxis som till exempel fastställer att de etiska skyldigheter som revisionsrättens ledamöter åläggs genom uppförandekoden inte uteslutande avser deras dömande verksamhet utan även deras beteende utanför det rättsliga området. Sådan icke-rättslig verksamhet som också syftar till att bevara rollen och den offentliga bilden av domstolens domare ”absorberas” inte av ledamöternas strikta dömande verksamhet. På grundval av detta klassificerade tribunalen vissa handlingar med anknytning till uppförandekodexen som att de omfattades av domstolens beslut om allmänhetens tillgång till dess administrativa handlingar [12].

24. Eftersom domstolen nu har ändrat sin politik på detta område och även har beviljat tillgång till de begärda handlingarna, är det inte omedelbart nödvändigt att avgöra frågan huruvida de ekonomiska förklaringar som avgetts av domstolens ledamöter är av rättslig eller administrativ karaktär.

Slutsats

På grundval av undersökningen avslutar ombudsmannen detta ärende med följande slutsatser:

EU-domstolen har vidtagit åtgärder för att lösa klagomålet.

Teresa Anjinho
Europeiska ombudsmannen

Strasbourg den 23 oktober 2026

[1] Uppförandekod för ledamöter och före detta ledamöter av Europeiska unionens domstol, EUT C 397/1, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=uriserv%3AOJ.C_.2021.397.01.0001.01.ENG&toc=OJ%3AC%3A2021%3A397%3ATOC

[2] Beslut om allmänhetens tillgång till handlingar som innehas av Europeiska unionens domstol vid utövandet av dess administrativa funktioner, 2020/C 45/2, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/PDF/?uri=CELEX:32020D0210(01)

[3] Enligt artikel 5 i revisionsrättens uppförandekod för ledamöter och före detta ledamöter innehåller offentliga förklaringar information om ledamöternas ekonomiska intressen, egendomsintressen och yrkesintressen, medan konfidentiella bilagor innehåller uppgifter, såsom typ av fast egendom och var den är belägen samt uppgifter om makarnas eller partnernas förvärvsarbete.

[4] Artikel 1.1 i ovannämnda beslut om allmänhetens tillgång till handlingar som innehas av Europeiska unionens domstol vid utövandet av dess administrativa uppgifter.

[5] I artikel 5.1 i uppförandekoden för ledamöter och före detta ledamöter av Europeiska unionens domstol anges följande: ”När ledamöterna tillträder sitt ämbete och i samband med varje partiell förnyelse av revisionsrätten vart tredje år ska de lämna in en intresseförklaring till ordföranden för den domstol där de är ledamöter, i syfte att förhindra eventuella intressekonflikter eller situationer som objektivt sett kan uppfattas som sådana vid handläggningen av ett mål.”

[6] I enlighet med artikel 9.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter (...), EUT L 295/39, https://eur-lex.europa.eu/eli/reg/2018/1725/oj/eng.

[7] Enligt artikel 228.1 i EUF-fördraget ska ”Europeiska ombudsmannen ... ha befogenhet att ta emot klagomål ... om missförhållanden i unionsinstitutionernas verksamhet ... med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner”.

[8] Artikel 228.1 i EUF-fördraget.

[9] I vilket fall omfattas det av tillämpningsområdet för domstolens beslut om allmänhetens tillgång till handlingar (ovan fotnot 2).

[10] I så fall omfattas det snarare av den allmänna principen om så stor öppenhet som möjligt enligt artikel 15.1 i EUF-fördraget, som är tillämplig på alla handlingar och all verksamhet inom EU:s institutioner och organ.

[11] Artikel 7.2 i beslutet, som det hänvisas till i fotnot 2.

[12] Tribunalens dom av den 20 september 2019, Franklin Dehousse/domstolen, T‐433/17, ECLI:EU:T:2019:632, punkterna 88–92 och 96: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/en/TXT/?uri=CELEX:62017TJ0433 .