Bakgrund till klagomålet

1. Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) stöder EU:s medlemsstater och Schengenassocierade länder i förvaltningen av EU:s yttre gränser. Frontex utför i synnerhet uppgifter som rör gränsförvaltning, migrationshantering, snabba gränsinsatser och återvändandeinsatser. 

2. EU:s migrationspolitik omfattar frivilligt eller påtvingat återvändande av irreguljära migranter från tredjeländer till deras ursprungsländer. Personer som har uttömt alla lagliga möjligheter att legitimera sin vistelse i en EU-medlemsstat får ett beslut utfärdat av nationella myndigheter om att de normalt sett ska återvända till sina ursprungsländer.[1] De som inte lämnar landet frivilligt är föremål för påtvingade återvändandeinsatser. Tvångsåtervändandeinsatser kan vara nationella, dvs. genomföras av en medlemsstat (nationella återvändandeinsatser) eller gemensamma, dvs. samordnade, samfinansierade eller helt finansierade av Frontex med flera deltagande medlemsstater (gemensamma återvändandeinsatser)[2].

3. I januari 2025 lämnade klaganden, en forskare på migrationsområdet, in en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar som rör återvändandeinsatser. Han begärde särskilt följande uppgifter:

Avresedatum. 2) flightnummer, 3) de organiserande medlemsstaterna, 4) de deltagande medlemsstaterna, 5) avgångsländer och flygplatser, 6) destinationsländer och flygplatser, 7. mellanlandningar och flygplatser, 8) flygtidtabellerna, (9) Det totala antalet berörda återvändande. (10) De återvändande personernas nationalitet. (11) Antalet medföljande personal, övervakare och observatörer. (12) Kostnaderna för varje insats. (13) Typen av varje insats. och (14) ”alla handlingar, avtal, överenskommelser och avtalsförklaringar, Operativa planer. och (efter insatsfasen) utvärderingar och rapporter (slutrapporter om återvändandeinsatser) avseende återvändandeinsatser för 2024”.

4. I februari 2025 besvarade Frontex klagandens begäran. Frontex tillhandahöll ett dokument (exceltabell) som innehöll en del av den begärda informationen om flygningar i samband med återvändandeinsatser [3] Frontex vägrade dock att lämna ut information om flygnummer, avgångs- och mellanlandningsländer och flygplatser, flygtidtabeller och de återvändandes nationalitet [4].

5. Dessutom gav Frontex omfattande partiell tillgång till 59 handlingar som omfattade ”handlingar, avtal, överenskommelser och avtalsutdrag”[5] som maskerade stödmottagarnas namn, kontaktuppgifter och bankuppgifter. Frontex gav också partiell tillgång till två (av de 126 identifierade) slutliga rapporterna om återvändandeinsatser. Frontex nekade helt tillgång till 46 handlingar som omfattade den operativa planen för återvändande för 2024 [6].

6. För att motivera sin vägran att ge (fullständig) tillgång åberopade Frontex flera undantag enligt EU:s lagstiftning om allmänhetens tillgång till handlingar (förordning 1049/2001 [7]), nämligen skyddet av det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet [8] och internationella förbindelser [9], skyddet av den enskildes privatliv och integritet [10], skyddet av affärsintressen [11] och Frontex interna beslutsprocesser [12]. Frontex tillhandahöll inte någon förteckning över de handlingar som den hade identifierat som att de omfattades av begäran.  

7. Klaganden bad Frontex att ompröva sitt beslut (genom att lämna in en ”bekräftande ansökan”).

8. I sitt bekräftande beslut från april 2025 identifierade Frontex ytterligare handlingar (bidragsöverenskommelser och slutliga rapporter om återvändandeinsatser) som omfattas av klagandens begäran. Det gav omfattande partiell tillgång till de ytterligare bidragsöverenskommelser som identifierats. Frontex tillhandahöll också en uppdaterad länk till ett dokument med information om de slutliga rapporterna om återvändandeinsatser. Frontex vidhöll sin ståndpunkt att ingen ytterligare tillgång kunde beviljas till de återstående handlingarna och informationen om återvändandeinsatser. [13] I det slutliga beslutet tillhandahöll Frontex en förteckning över ”identifierande uppgifter” (som innehöll insatsreferenser) i de slutliga rapporterna om återvändandeinsatser (247 handlingar) och en förteckning över de 46 handlingar som omfattade den operativa planen för återvändande för 2024 . Frontex tog i dessa förteckningar inte med de bidragsavtal som ansågs omfattas av begäran.

9. Klaganden var missnöjd med Frontex svar och vände sig till ombudsmannen i april 2025.

Utredningen

10. Ombudsmannen inledde en undersökning av Frontex vägran att bevilja (fullständig) tillgång till de begärda handlingarna.

11. Under undersökningens gång inspekterade ombudsmannens undersökningsgrupp ett urval av de omtvistade handlingarna och höll ett möte med företrädare för Frontex. Klaganden lämnade synpunkter på mötesrapporten.

Argument som framförts

Skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet och internationella förbindelser

12. Klaganden hävdade i huvudsak att Frontex inte hade visat att ett (fullständigt) utlämnande av handlingarna skulle utgöra en ”specifik och faktisk risk” för de skyddade intressena och att Frontex förlitade sig på dessa undantag på ett brett och oproportionerligt sätt. Närmare bestämt hävdade han att utlämnande av information om tidigare flygningar eller nationaliteten hos personer som redan återvänt inte skulle omfattas av kategorin operativ information och därför inte skulle kunna skada den allmänna säkerheten.

13. I sitt bekräftande beslut åberopade Frontex behovet av att skydda allmän säkerhet och internationella förbindelser samt affärsintressena hos dem som beviljats bidrag för att motivera sin vägran att bevilja (större) tillgång. När det gäller de undantag som rör skyddet av allmän säkerhet och internationella förbindelser ansåg Frontex att de återvändandes nationalitet utgör information om engagemanget och samarbetet med tredjeländer. Det skulle avslöja ”de brottsbekämpande tjänstemännens arbetssätt” och ”detaljerad känslig information som erhållits i samarbete med en medlemsstat i Europeiska unionen om gränssäkerhetsåtgärdernas effektivitet”. Ett sådant utlämnande skulle äventyra den allmänna ordningen och medlemsstaternas säkerhet och konkret äventyra ett ordnat genomförande av återvändandeflygningar samt utgöra en fara för luftfartygens, passagerarnas och besättningens säkerhet. Att lämna ut de återvändandes nationalitet utgjorde dessutom ”information om tredjeländer, vars utlämnande skulle undergräva deras förtroende för Frontex”, vilket skulle kunna leda till att dessa länder avstår från att samarbeta med Frontex i framtiden. Frontex uppgav att utlämnande av information om tidigare flygningar fortfarande är relevant för pågående eller planerad operativ verksamhet. Ytterligare tillgång utgjorde mer än en hypotetisk risk, eftersom ”deras offentliggörande, [...] särskilt i kombination med andra källor [skulle göra det möjligt] att extrapolera teknisk och operativ kapacitet, flygrutter, mönster och tidsplaner för utplacering av personal och tillgångar”.

14. Under mötet med ombudsmannens undersökningsgrupp [14] lämnade Frontex företrädare ytterligare förtydliganden om Frontex roll i återvändandeinsatser, som är att bistå medlemsstaterna med full respekt för de grundläggande rättigheterna och i enlighet med internationella normer. De behöriga nationella myndigheterna i en medlemsstat är dock ansvariga för det slutliga individuella beslutet om återvändande. Mot bakgrund av sitt mandat uppgav Frontex företrädare att Frontex ”aktivt samlar in information om destinationen för de återvändandeinsatser som delats med klaganden, samtidigt som det skulle krävas mer än en enkel rutinsökning för att hämta information om de återvändandes nationalitet och sammanställa innehållet i olika handlingar och därigenom skapa en ny handling. Även om ett utlämnande av de återvändandes nationalitet skulle vara möjligt skulle det skada den allmänna säkerheten och de internationella förbindelserna.” Företrädare för Frontex förklarade hur den hade tolkat begärans omfattning och att viss information i handlingarna, som kan förefalla vara av allmän karaktär, i själva verket avslöjar byråns tillvägagångssätt genom att avslöja arten av det stöd som Frontex tillhandahåller medlemsstaterna i återvändandeinsatser. Företrädare för Frontex förklarade vidare utvärderingscykeln för återvändandeinsatser och hur efterföljande operativa planer bygger på tidigare planer, vilket påverkar Frontex förmåga att bevilja tillgång till dessa tidigare planer.

15. I sina kommentarer till mötesrapporten upprepade klaganden sin åsikt att Frontex inte i tillräcklig utsträckning hade visat att ett utlämnande skulle skada de skyddade intressena. Klaganden hävdade vidare att utlämnande av uppgifter om återvändande personers nationalitet inte skulle kräva att en separat handling skapas, eftersom dessa uppgifter fanns i vissa handlingar som Frontex redan hade lämnat ut.

Skyddet av affärsintressen

16. Klaganden hävdade att Frontex inte på ett tillfredsställande sätt hade styrkt sina påståenden om potentiell skada för kommersiella intressen när det gäller ”anbudsgivarens tekniska och ekonomiska information”. Han ansåg att även om sådana intressen fanns uppvägdes de av det övervägande allmänintresset av insyn i Frontex återvändandeinsatser, som ofta har kopplats till både höga utgifter och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Klaganden hävdade därför att allmänheten hade rätt att få veta i detalj om de medel som anförtrotts Frontex förvaltas korrekt.

17. Frontex uppgav att byrån hade gett omfattande partiell tillgång till de begärda bidragsavtalen och att den för de delar som hade maskerats förlitade sig på en allmän presumtion om att anbudshandlingarna inte skulle lämnas ut. Kommissionen förklarade att de utelämnade delarna innehöll känslig kommersiell information såsom ”angripbara uppgifter om tilldelningen av kontraktet, inbegripet prisanbudet” och ”uppgifter om anbuden för det aktuella anbudsförfarandet, bland annat det exakta antalet begärda flygtimmar per [...] flygplanskategori eller tekniska och operativa uppgifter om de vinnande anbuden”. Ett utlämnande skulle undergräva skyddet för den tredje partens känsliga kommersiella intressen (expertis och tekniskt kunnande) och skulle också hindra Frontex från att ”delta på marknaden” och ingå liknande avtal i framtiden.

18. När det gäller övervägande allmänintresse uppgav Frontex att klaganden endast tog upp allmänna hypotetiska farhågor som inte är tillräckliga för att fastställa ett övervägande allmänintresse av utlämnande. Frontex uppgav vidare att klaganden inte hade visat hur utlämnande skulle vara nödvändigt för att säkerställa granskning av offentliga utgifter, eftersom finansiella uppgifter redan hade lämnats. Frontex ansåg att tillhandahållandet av information om kostnaderna för varje avslutad återvändandeinsats uppfyllde dess skyldigheter avseende transparens och ansvarsskyldighet i dess återvändandeverksamhet.

19. Under mötet med ombudsmannens undersökningsgrupp förklarade företrädare för Frontex också att information om mottagarna av avtalen anses vara känslig och behöver skyddas för att bevara Frontex förmåga att ingå framtida avtal.

20. I sina kommentarer ifrågasatte klaganden Frontex förklaringar. Klaganden hävdade att det finns ett övervägande allmänintresse av att lämna ut information om Frontex återvändandeverksamhet.

Delvis tillgång

21. Klaganden hävdade att Frontex inte hade förklarat hur tillhandahållandet av partiell tillgång skulle utgöra en oproportionerlig administrativ börda [15].

22. I sitt bekräftande beslut förklarade Frontex att det totala antalet handlingar som inte lämnats ut översteg 800 sidor och att en manuell granskning av dem för att maskera de begränsade delar som inte omfattas av de tillämpliga undantagen skulle orsaka en oproportionerlig administrativ börda. Frontex gav dock tillgång till en Excel-tabell som hämtats från dess databas med detaljerad information om varje återvändandeinsats för den begärda perioden (juli–december 2024), inbegripet den organiserande medlemsstaten, antalet personer som återsänds, antalet Frontexanställda som deltar i insatsen och dess totala kostnad [16]. Frontex uppgav att utlämnandet av korta, extremt fragmenterade delar av de aktuella handlingarna inte skulle vara förenligt med principen om god förvaltning och effektiv användning av offentliga medel.

23. Under mötet med ombudsmannens undersökningsgrupp uppgav företrädare för Frontex att Frontex hade tolkat klagandens begäran brett, vilket ledde till att ett stort antal omfattande handlingar identifierades. Frontex ansåg att den hade behandlat begäran på det mest effektiva sättet genom att tillhandahålla relevanta uppgifter från sin databas om den information som klaganden begärt.  

Förteckning över dokument

24. Klaganden hävdade att Frontex underlåtenhet att tillhandahålla en förteckning över handlingar undergrävde hans rätt att göra en välgrundad begäran om omprövning. I sitt bekräftande beslut hävdade Frontex att detta skulle innebära att ett nytt dokument skapades. Frontex räknade dock upp ”identifieringsuppgifterna” i 247 slutliga rapporter om återvändandeinsatser. Den förtecknade också i sitt beslut de 46 handlingar som utgör den operativa planen för återvändande för 2024.

Ombudsmannens bedömning

Skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet och internationella förbindelser

25. Unionens institutioner och byråer har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att avgöra huruvida utlämnandet av en handling skulle undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet och internationella förbindelser [17] Ombudsmannens undersökning syftade därför till att bedöma huruvida Frontex bedömning i detta avseende var uppenbart oriktig.

26. På grundval av sin undersökningsgrupps granskning av ett urval av de omtvistade handlingarna bekräftar ombudsmannen att de maskerade delarna (inklusive de återvändande personernas nationalitet och tidigare flygningar) innehåller delar eller information som är av operativ karaktär. Den operativa planen för återvändande för 2024 omfattar operativa förfaranden, inbegripet rapportering och utredning av incidenter (t.ex. användning av våld), ansvarsfördelning, arbetsflödesinstruktioner och ansvarsområden för berörda parter, operativ utbildning och genomgångar, tillsammans med befälsordningen. Frontex ståndpunkt i denna fråga är rimlig: Att lämna ut denna information skulle kunna avslöja de arbetsmetoder som används vid återvändandeverksamhet och därmed äventyra Frontex och medlemsstaternas insatser för att verkställa slutliga beslut om återvändande och skulle kunna äventyra ett ordnat genomförande av återvändandeflygningar samt utgöra en fara för luftfartygens, passagerarnas och besättningens säkerhet.

27. Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att Frontex bedömning att ett utlämnande av sådan information skulle undergräva det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet och internationella förbindelser inte var uppenbart felaktig. Frontex ståndpunkt stöds vidare av det faktum att utvärderingen av återvändandeinsatserna under 2024 fortfarande pågick vid tidpunkten för begäran om tillgång, dess svar och dess möte med ombudsmannens undersökningsgrupp.

28. Med detta sagt, och såsom Frontex medgav under mötet med ombudsmannens undersökningsgrupp, är vissa delar av de omtvistade handlingarna beskrivande till sin natur eller innehåller allmänt innehåll.

29. Ombudsmannen noterar att Frontex under tiden har offentliggjort sin utvärderingsrapport om sin återvändandeverksamhet för 2024.[18] Utvärderingsrapporten återspeglar vissa delar av det inspekterade urvalet av handlingar som delvis skulle motsvara detta allmänna innehåll. Således är en del av det material som finns i de borttagna delarna nu offentligt. Frågan om Frontex vägran att bevilja partiell tillgång till dessa delar av de begärda handlingarna behandlas närmare nedan.

Skyddet av affärsintressen

30. I enlighet med artikel 4.2 första strecksatsen i förordning (EG) nr 1049/2001 ska institutionerna vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för en fysisk eller juridisk persons affärsintressen, inbegripet immateriella rättigheter, såvida det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet.

31. Även om det inte finns någon definition av begreppet affärsintressen har unionsdomstolarna funnit att inte alla uppgifter om ett företag och dess affärsförbindelser kan anses omfattas av skyddet enligt detta undantag.[19] Vidare är det i princip inte tillräckligt att handlingen avser en kommersiell verksamhet, eftersom det måste visas att ett utlämnande konkret och faktiskt skulle skada affärsintressena på ett sätt som rimligen kan förutses och inte är rent hypotetiskt.[20] I vissa fall har unionsdomstolarna erkänt allmänna presumtioner om skada beroende på arten av de berörda kategorierna av handlingar, inbegripet handlingar som rör förfrågningsunderlaget.[21] I dessa fall presumeras ett utlämnande av dessa kategorier av handlingar skada det intresse som ska skyddas, såvida det inte föreligger ett övervägande allmänintresse.

32. Inspektionen av ett urval av bidragsöverenskommelser visade att Frontex vägrade tillgång till stödmottagarnas namn och deras kontaktuppgifter och bankuppgifter. För att motivera sin ståndpunkt åberopade Frontex att det förelåg en allmän presumtion om att handlingar som innehöll en kravspecifikation inte skulle lämnas ut. Ombudsmannen välkomnar att Frontex ändå gjorde en individuell bedömning av bidragsöverenskommelserna och beviljade omfattande partiell tillgång och i synnerhet redovisade beloppet för sitt uppskattade ekonomiska stöd enligt de relevanta bidragsöverenskommelser som konstaterades omfattas av begäran.

33. Ombudsmannen anser att Frontex gav rimliga förklaringar till varför sådan information skulle kunna skada de berörda parternas kommersiella intressen, och särskilt dess förmåga att ingå avtal i framtiden.  

34. Undantaget avseende skyddet för affärsintressen kan motivera en vägran att ge allmänheten tillgång till en handling om det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet. Ombudsmannen erkänner allmänintresset av att säkerställa offentlig granskning och tillsyn av hur Frontex använder offentliga medel för att genomföra återvändandeinsatser. Frontex lämnade dock detaljerad information om antalet anställda som deltog i varje återvändandeinsats och dess kostnader samt den totala kostnaden för dess återvändandeverksamhet för perioden juli–december 2024, vilket uppfyller behovet av att säkerställa transparens och ansvarsskyldighet i dess återvändandeverksamhet. 

Delvis tillgång

35. Såsom anges ovan [22] avsåg begäran ett stort antal omfattande handlingar. EU:s institutioner och byråer kan - endast i undantagsfall - vägra partiell tillgång om den administrativa bördan för att maskera de begärda handlingarna är orimlig,[23] om utlämnandet av de återstående delarna av handlingarna skulle vara meningslöst,[24] eller om de återstående delarna av vissa typer av handlingar skulle vara obegripliga. [25] I rättspraxis föreskrivs också att det inte ankommer på institutionen eller byrån att fastställa vad som är eller inte är användbart för sökanden [26] och att bevisbördan ligger på institutionen eller byrån att visa och förklara proportionaliteten i dess vägran att bevilja partiell tillgång under dessa omständigheter. 

36. I detta fall gav Frontex omfattande partiell tillgång till ett stort antal handlingar (bidragsöverenskommelser och tillhörande bilagor). Den hämtade också vissa begärda uppgifter från sin databas och gav tillgång till dessa uppgifter om den ansåg att de kunde lämnas ut utan att skada det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet och internationella förbindelser. Ombudsmannen noterar att vissa delar av urvalet av granskade handlingar innehåller allmänna och beskrivande delar om den tillämpliga rättsliga ram som är relevant för olika ämnesområden. Denna information kan inte i sig anses vara skyddad enligt artikel 4 i förordning (EG) nr 1049/2001. Som nämnts ovan har Frontex dock sedan dess offentliggjort sin utvärderingsrapport om sin återvändandeverksamhet för 2024, och denna rapport innehåller information som anses vara allmän i de granskade dokumenten i urvalet. Dessutom är det inte tydligt hur ett utlämnande av information om den tillämpliga rättsliga ramen, som under alla omständigheter är allmänt tillgänglig, skulle bidra till ökad transparens och ansvarsskyldighet i Frontex återvändandeverksamhet. Mot bakgrund av detta anser ombudsmannen att Frontex övergripande ståndpunkt om hur byrån gav partiell tillgång till de handlingar och den information som begärdes var rimlig.

Förteckning över dokument

37. Slutligen noterar ombudsmannen att Frontex endast delvis förtecknat de handlingar som omfattas av begäran (exklusive bidragsavtalen) och endast i det bekräftande skedet. Ombudsmannen har redan ansett att tillhandahållandet av en sådan förteckning, i början av behandlingen av begäranden om allmänhetens tillgång, gör det möjligt för de sökande att förstå de identifierade handlingarnas art, skälen för att vägra (fullständig) tillgång och att vid behov formulera motiverade begäranden om omprövning.[27] Ombudsmannen upprepar därför att Frontex, som en fråga om god förvaltning, bör tillhandahålla en förteckning över handlingar som byrån anser omfattas av deras begäranden om allmänhetens tillgång till handlingar, såvida inte själva utlämnandet av en förteckning skulle undergräva det eller de intressen som ska skyddas. Ombudsmannen litar på att Frontex kommer att ta vederbörlig hänsyn till hennes åsikt vid behandlingen av ansökningar om allmänhetens tillgång i framtiden. Ombudsmannen kommer att fortsätta att övervaka Frontex praxis i detta avseende, på grundval av framtida klagomål som hon kan komma att ta emot.

Slutsats

På grundval av undersökningen avslutar ombudsmannen detta ärende med följande slutsats:

Det förekom inga administrativa missförhållanden i hur Frontex hanterade klagandens begäran om allmänhetens tillgång till handlingar.

Klaganden och Frontex kommer att informeras om detta beslut.

Teresa Anjinho
Europeiska ombudsmannen

Strasbourg den 7 oktober 2026

 

[1] Se till exempel artiklarna 6, 7 och 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/ALL/?uri=celex%3A32008L0115.

[2] Ombudsmannen har redan genomfört en undersökning på eget initiativ om Frontex roll i gemensamma återvändandeinsatser. Se, i detta avseende, Säkerställande av respekten för de grundläggande rättigheterna i gemensamma insatser för påtvingat återvändande av irreguljära migranter från tredjeländer (OI/9/2014/MHZ): https://www.ombudsman.europa.eu/en/case/en/44272.

[3] Punkterna 1, 3, 4, 6 (delvis), 9, 11, 12 och 13 i begäran.

[4] Punkterna 2, 5, 6 (gäller endast destinationsflygplatsen), 7, 8 och 10 i begäran.

[5] Punkterna 12 och (delvis) 14 i begäran.

[6] Punkt 14 i ansökan.

[7] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, som finns på https://eur-lex.europa.eu/legal-content/en/TXT/?uri=CELEX%3A32001R1049.

[8] Artikel 4.1 a första strecksatsen i förordning 1049/2001.

[9] Artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning 1049/2001.

[10] Artikel 4.1 b i förordning (EG) nr 1049/2001.

[11] Artikel 4.2 första strecksatsen i förordning 1049/2001.

[12] Artikel 4.3 i förordning 1049/2001.

[13] I sitt bekräftande beslut åberopade Frontex inte skyddet för sitt beslutsförfarande enligt artikel 4.3 i förordning (EG) nr 1049/2001.

[14] Mötesrapporten finns tillgänglig på: https://www.ombudsman.europa.eu/doc/inspection-report/234637.

[15] Klaganden hänvisade till tribunalens dom av den 15 januari 2013, Guido Strack/Europeiska kommissionen, mål T-392/07, punkt 45: https://juris.curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=132366&pageIndex=0&doclang=FR&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=1982889.

[16] Finns på: https://prd.frontex.europa.eu/document/final-reports-on-jros-nros-data-list-for-2024/.

[17] Domstolens dom av den 3 juli 2014, rådet mot In ”t Veld”, C-350/12 P, punkt 63: https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=154535&pageIndex=0&doclang=en&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=13541857..

[18] Finns på: https://prd.frontex.europa.eu/wp-content/themes/template/templates/cards/1/dialog.php?card-post-id=2722&document-post-id=18288.

[19] Tribunalens dom av den 22 maj 2012 i mål T-344/08, EnBW Energie Baden-Württemberg mot kommissionen, punkt 134: https://infocuria.curia.europa.eu/tabs/document?source=document&text=&docid=122982&pageIndex=0&doclang=en&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=265898.

[20] Domstolens dom av den 22 januari 2020 i mål C-175/18 P, PTC Therapeutics International Ltd mot Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA), punkterna 95–96: https://infocuria.curia.europa.eu/tabs/document?source=document&text=&docid=222502&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=3093725. 

[21] Tribunalens dom av den 14 december 2017, Evropaïki Dynamiki/parlamentet, T‐136/15, punkt 62: https://infocuria.curia.europa.eu/tabs/document/T/2015/T-0136-15-00000000RD-01-P-01/ARRET/197829-EN-1-html.

[22] Se punkt 22 ovan. 

[23] Förstainstansrättens dom av den 7 februari 2002, Kuijer/rådet, T-211/00, punkt 57: https://curia.europa.eu/juris/liste.jsf?language=en&num=T-211/00.

[24] Tribunalens dom av den 20 mars 2014, Reagens/kommissionen, T-181/10, punkterna 161, 162 och 172: https://curia.europa.eu/juris/liste.jsf?num=T-181/10&language=EN.

[25] Tribunalens dom av den 24 april 2024, Sea-Watch eV/Frontex, T‐205/22, punkt 97: https://curia.europa.eu/juris/liste.jsf?num=T-205/22.

[26] Tribunalens dom av den 6 december 2012, Evropaïki Dynamiki/kommissionen, T-167/10, punkt 78: https://curia.europa.eu/juris/liste.jsf?num=T-167/10&language=EN; Tribunalens dom av den 5 december 2018, Falcon Technologies/kommissionen, T-875/16, punkt 102: https://curia.europa.eu/juris/liste.jsf?num=T-875/16&language=EN.

[27] Se ombudsmannens beslut i ärende 1129/2023/OAM: https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/194082.