1. Klagomålet gäller rätten till tillgång till handlingar enligt förordningarna 1049/2001 [1] och 1367/2006 [2] (Århusförordningen). Det lämnades in gemensamt av två icke-statliga organisationer, Transport & Environment och ClientEarth (nedan kallade de klagande). Med deras egna ord är Transport & Environment "en oberoende ideell organisation vars uppdrag är att främja transportpolitik som bygger på vetenskap och principen om hållbar utveckling", medan ClientEarth är "en ideell organisation som är dedikerad till att skydda planeten".

Bakgrunden till klagomålet

2. Genom översynen av direktivet om bränslekvalitet 2009 [3] infördes ett nytt inslag i lagstiftningen som ålägger leverantörerna att rapportera växthusgasutsläpp från och med 2011 och att minska växthusgasintensiteten under hela livscykeln för bränsle och annan (elektrisk) energi som levereras för användning i vägfordon och bränsle för användning i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg med 6 % senast vid utgången av efterlevnadsperioden 2020. Huvudartikeln som fastställer dessa skyldigheter är artikel 7a i direktivet om bränslekvalitet.

3. För att denna artikel ska få full verkan måste kommissionen anta olika genomförandeåtgärder, t.ex. metoder för beräkning av växthusgasutsläpp från bränsle och annan energi från fossila källor, metoder för beräkning av referensvärdet för mätning av efterlevnaden av målet, metoder för beräkning och kontroll av växthusgasintensiteten hos elenergi som används i elfordon osv. I juli 2009 offentliggjorde kommissionen ett samrådsdokument om genomförandet av artikel 7a i direktivet om bränslekvalitet och uppmanade berörda parter att lämna synpunkter i frågan [4]. I samrådsdokumentet föreslogs ett särskilt värde för växthusgasintensiteten.

4. Den 8 juli 2010 lämnade klagandena in en gemensam ansökan till kommissionen om tillgång till vissa handlingar som kommissionen mottagit eller utarbetat inom ramen för det offentliga samrådet, nämligen handlingar som innehåller information om tjärsand [5], meddelanden om tjärsand och tillhörande koldioxidutsläpp och hur dessa frågor skulle hanteras enligt artikel 7a i bränslekvalitetsdirektivet. Ansökan gjordes i enlighet med förordning 1049/2001 och Århusförordningen.

5. Den 12 augusti 2010 försåg kommissionen klagandena med en förteckning över alla handlingar som den förfogade över och som innehöll ovannämnda uppgifter. Sammanlagt finns 15 dokument. Kommissionen lämnade ut tre av dessa handlingar till klagandena. Den vägrade att lämna ut de övriga tolv med motiveringen att de var avsedda för interna diskussioner i en fråga som kommissionen ännu inte hade fattat något beslut om. Alternativt angav kommissionen att de avslagna handlingarna innehöll yttranden för internt bruk inom ramen för överläggningar och inledande samråd inom kommissionen.

6. Den 5 september 2010 lämnade klagandena in en bekräftande ansökan till kommissionens generalsekretariat om tillgång till de återstående tolv handlingarna. I sin ansökan gjorde klagandena gällande att kommissionen hade underlåtit att utförligt motivera varför dessa handlingar undanhölls och att ett utlämnande av dem inte allvarligt skulle undergräva kommissionens beslutsförfarande. Klagandena ansåg dessutom att kommissionen misslyckades med att i) tillhandahålla en konkret och individuell bedömning av varje dokument, ii) att överväga att redigera handlingarna så att de delvis kan lämnas ut, och iii) fastställa tillämpningsperioden för undantagen. Slutligen uppgav klagandena att det fanns ett övervägande allmänintresse av att lämna ut de återstående handlingarna, nämligen allmänhetens rätt att bli informerad om en fråga av avgörande betydelse för unionens miljöpolitik.

7. Den 28 september 2010 förlängde kommissionen tidsfristen för att fatta beslut om klagandenas bekräftande ansökan. Kommissionen anförde att den, på grund av frågans komplexitet och behovet av att samråda med alla berörda interna avdelningar, inte kunde göra en korrekt analys av de begärda handlingarna för att fatta ett slutligt beslut. Kommissionen fastställde den 19 oktober 2010 som ny tidsfrist för sitt beslut.

8. Den 20 oktober 2010 förlängde kommissionen återigen tidsfristen.

9. I avsaknad av ytterligare åtgärder från kommissionens sida vände sig klagandena den 3 februari 2011 till ombudsmannen. Den 14 februari 2011 besvarade kommissionen deras bekräftande ansökan och gav dem fullständig tillgång till ytterligare fem handlingar och delvis tillgång till de övriga sju handlingarna (nämligen handlingarna 1, 3, 4, 6, 10, 11 och 14), från vilka de uppgifter som kommissionen ansåg vara konfidentiella ströks. Kommissionen angav att de strukna delarna omfattades av undantagen i artikel 4.1 i förordning 1049/2001 om skydd för internationella förbindelser (handlingarna 1, 3, 4, 6 och 10) och skydd av personuppgifter (handlingarna 11 och 14). Kommissionen angav också att undantag enligt artikel 4.1 i förordning 1049/2001 inte behövde vägas mot ett övervägande allmänintresse.

10. Den 18 februari 2011 informerade de klagande ombudsmannen om kommissionens svar och uppgav att de, trots att de hade fått fullständig tillgång till 8 av de 15 handlingarna och delvis tillgång till de återstående sju, ville vidhålla och utvidga sitt klagomål. Klagandena klargjorde att deras klagomål gällde följande: i) lämpligheten av ensidig och obestämd försening utöver tidsfristen i kommissionens svar på deras bekräftande ansökan, ii) Frågan huruvida de handlingar som delvis lämnats ut faktiskt omfattas av undantagen i förordning 1049/2001 och Århusförordningen. och iii) frågan om huruvida kommissionens uttalande att undantagen inte måste vägas mot ett övervägande allmänintresse är förenligt med Århuskonventionen, särskilt artikel 4 i denna.

Föremålet för utredningen

11. Ombudsmannens undersökning gällde följande påståenden och krav.

Anklagelser:

1. Kommissionen har felaktigt vägrat klagandena fullständig tillgång till handlingarna 1, 3, 4, 6 och 10.

2. Kommissionen fattade inte ett beslut i tid om klagandenas bekräftande ansökan.

Påstående:

Kommissionen bör ge de klagande fullständig tillgång till handlingarna 1, 3, 4, 6 och 10.

Utredningen

12. I klagomålet hänvisade klagandenas första påstående och deras påstående också till dokumenten 11 och 14, som kommissionen vägrade att lämna ut i sin helhet för att skydda personuppgifter.

13. Den 15 mars 2011 vidarebefordrade ombudsmannen klagomålet till Europeiska kommissionens ordförande med en begäran om att senast den 31 maj 2011 avge ett yttrande om påståendena och påståendena i klagomålet. I sin skrivelse till klagandena om ovannämnda begäran bad ombudsmannen dem att informera honom om eventuella ”uttryckliga och berättigade skäl eller övertygande argument” som de skulle vilja lägga fram för att visa att det är nödvändigt att de informeras om de personuppgifter om tjänstemän som nämns i dokumenten 11 och 14, i enlighet med domstolens dom i målet Bavarian Lager [6].

14. Den 17 mars 2011 svarade Transport & Environment att företaget inte var intresserat av att få information om de berörda tjänstemännens namn och personuppgifter och att det endast behövde få tillgång till handlingarnas innehåll.

15. Ovanstående uttalande verkade antyda att Transport & Environment inte längre ville vidhålla klagomålet när det gäller dokumenten 11 och 14. Därför frågade ombudsmannens avdelningar den 22 mars 2011 om det första påståendet och påståendet skulle förstås så att det endast avsåg handlingarna 1, 3, 4, 6 och 10. Ombudsmannens avdelningar frågade också Transport & Environment om den andra klaganden, ClientEarth, instämde i dess ståndpunkt.

16. Den 22 mars respektive den 4 maj 2011 bekräftade Transport & Environment och ClientEarth att de endast önskade få tillgång till handlingarna 1, 3, 4, 6 och 10 (nedan kallade de berörda handlingarna).

17. Den 16 maj 2011 informerade ombudsmannen Europeiska kommissionens ordförande om att hans undersökning, mot bakgrund av ovanstående klargöranden, endast avsåg de påståenden och påståenden som anges i punkt 11 ovan.

18. Den 17 maj 2011 inspekterade ombudsmannens avdelningar de berörda handlingarna, inbegripet de punkter som strukits av kommissionen. Ombudsmannen skickade en inspektionsrapport till kommissionen och de klagande den 6 juni 2011. Transport & Environment skickade ytterligare korrespondens till ombudsmannen om innehållet i inspektionsrapporten den 7 juni 2011, som ombudsmannen besvarade den 29 juni 2011.

19. Den 26 maj 2011 begärde kommissionen en förlängning av tidsfristen för att avge sitt yttrande till och med den 30 juni 2011. Kommissionen avgav slutligen sitt yttrande den 25 juli 2011. Ombudsmannen vidarebefordrade yttrandet till klagandena den 27 juli 2011 med en begäran om att inkomma med synpunkter senast den 31 augusti 2011.

20. Ingen av de klagande inkom med synpunkter vid tidpunkten för detta beslut.

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Påstående om felaktig vägran att lämna ut samtliga berörda handlingar och därmed sammanhängande anspråk

Argument som framförts till ombudsmannen

21. I sitt bekräftande beslut av den 14 februari 2011 angav kommissionen att de punkter som strukits i dokumenten 1, 3, 4, 6 och 10 behandlade vissa frågor som rör de övergripande förhandlingarna om ekonomi och handel mellan EU och Kanada [7]. Kommissionen förklarade i detalj att ett utlämnande av dessa punkter skulle kunna avslöja de kanadensiska myndigheternas ståndpunkt som nämns i dessa handlingar. Detta skulle allvarligt påverka de pågående handelsförhandlingarna och Kanadas förbindelser med EU, vilket i sin tur skulle undergräva skyddet av allmänintresset när det gäller EU:s internationella förbindelser med Kanada. Offentliggörandet skulle minska Kanadas vilja att samarbeta med EU och det skulle inte bara påverka de pågående förhandlingarna utan även framtida förhandlingar. Enligt kommissionen bekräftade de kanadensiska myndigheterna vikten av att bevara sekretessen för sina respektive ståndpunkter inom ramen för de pågående förhandlingarna, som berör känsliga frågor i en rad olika frågor, bland annat klassificeringen av oljesand och deras administrativa behandling.

22. Att bevilja tillgång till de strukna delarna skulle vara skadligt för det klimat av ömsesidigt förtroende som alla förhandlingar kräver och skulle minska chanserna för ett framgångsrikt resultat av förhandlingarna. Det skulle också begränsa utsikterna för framtida samarbete och förhandlingar, med tanke på att den kanadensiska partnern skulle ha anledning att tro att dess ståndpunkt som uttrycktes under konfidentiella förhandlingar skulle kunna offentliggöras ensidigt av EU.

23. Kommissionen uppgav dessutom att den under förhandlingarna med Kanada fortlöpande hade informerat allmänheten om deras mål och allmänna inriktning. Den avslutade med att säga att undantagen i artikel 4.1 i förordning 1049/2001 inte behöver vägas mot ett övervägande allmänintresse.

24. I sitt klagomål uppgav klagandena att de berörda handlingarna ”inte omfattades av de påstådda undantagen enligt den tillämpliga lagstiftningen”, som enligt dem inte bara omfattade förordning 1049/2001, utan även Århusförordningen och Århuskonventionen, eftersom begäran gällde ”miljöinformation om utsläpp i miljön”. De ifrågasatte dessutom riktigheten i kommissionens påstående att undantaget inte behöver vägas mot ett övervägande allmänintresse av utlämnandet. Klagandena ansåg att detta uttalande inte är förenligt med artikel 4 i Århuskonventionen.

25. I yttrandet gjorde kommissionen gällande att artiklarna 4 och 6 i Århusförordningen visserligen påverkar tolkningen av vissa bestämmelser i förordning nr 1049/2001, men att de inte ändrar räckvidden av det undantag som föreskrivs i bland annat artikel 4.1 a. I artikel 3 i Århusförordningen föreskrivs särskilt att förordning (EG) nr 1049/2001 ”ska tillämpas på varje begäran från en sökande om tillgång till miljöinformation som innehas av gemenskapens institutioner och organ”. Kommissionen ansåg därför inte att det var nödvändigt att hänvisa till Århusförordningen i sitt bekräftande beslut, trots att den vederbörligen beaktade att de aktuella handlingarna innehöll miljöinformation, i den mening som avses i artikel 2 d i Århusförordningen.

26. När det gäller frågan om ett övervägande allmänintresse konstaterade kommissionen att det system med undantag som fastställs i förordning (EG) nr 1049/2001 redan tar hänsyn till allmänhetens intresse av öppenhet, såsom anges i skälen 1,2, 4, 6, 10, 11 och 12, och gör det möjligt att avstå från vissa undantag till förmån för ett övervägande allmänintresse. Begreppet övervägande allmänintresse som används i förordning 1049/2001 skiljer sig emellertid tydligt från begreppet allmänintresse som används i artikel 6.1 andra delen av Århusförordningen. I den första delen av den artikeln hänvisas till ett ”övervägande allmänintresse” när det gäller de undantag som anges i artikel 4.2 i förordning 1049/2001, men inte när det gäller de undantag som anges i artikel 4.1 i den förordningen.

27. Kommissionen upprepade sin ståndpunkt att de delar av de fem berörda handlingarna som inte lämnats ut omfattades av undantaget i artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning 1049/2001 och drog därför slutsatsen att det bekräftande beslutet av den 14 februari 2011 var ”korrekt och tillräckligt motiverat”.

Ombudsmannens bedömning

28. Både i sin ursprungliga ansökan om tillgång till handlingar och i den bekräftande ansökan hänvisade klagandena till förordning 1049/2001 och Århusförordningen. Ombudsmannen anser således inledningsvis att det skulle ha varit god förvaltningssed för kommissionen att åtminstone nämna Århusförordningen i sina svar till klagandena, vilket den inte gjorde.

29. Denna brist i förfarandet, som dock rättades till i yttrandet, innebär inte att kommissionen nödvändigtvis borde ha dragit en annan slutsats när det gäller klagandenas begäran i sak.

30. Till att börja med erinrar ombudsmannen om att EU-domstolen i samband med tillämpningen av de materiella undantag avseende allmänintresset som föreskrivs i artikel 4.1 a i förordning (EG) nr 1049/2001 har slagit fast att ”[institutionen] måste tillerkännas ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att avgöra huruvida ett utlämnande av handlingar som rör de områden som omfattas av dessa undantag skulle kunna undergräva allmänintresset”, eftersom ”[e]tt sådant avslagsbeslut är komplext och känsligt och kräver särskild omsorg och kriterierna i artikel 4.1 a i förordning (EG) nr 1049/2001 är mycket allmänna”[8].

31. Ombudsmannen erinrar vidare om att artikel 4.1, till skillnad från artikel 4.2 i förordning 1049/2001, inte föreskriver någon möjlighet till ett övervägande allmänintresse av utlämnande.

32. När det gäller Århusförordningens relevans i detta sammanhang anser ombudsmannen att kommissionens ståndpunkt att den inte ändrar tillämpningsområdet för undantagen i artikel 4.1 a i förordning 1049/2001 är rättsligt korrekt.

33. Enligt artikel 3 i Århusförordningen utesluter den omständigheten att en ansökan om tillgång till handlingar avser miljöinformation inte att den omfattas av tillämpningsområdet för förordning 1049/2001, som under alla omständigheter är tillämplig. I detta avseende ska det erinras om att Århusförordningen antogs efter ikraftträdandet av förordning 1049/2001. Om lagstiftaren därför hade velat fastställa andra regler för tillgång när de berörda handlingarna hänvisar till miljöinformation, skulle den ha kunnat göra det [9]. Kommissionen gjorde dock inte detta, utan hänvisade endast till den befintliga förordningen 1049/2001.

34. De särskilda bestämmelser som fastställs i Århusförordningen med avseende på dessa fall finns i artikel 6.1, där det anges att de undantag som föreskrivs i artikel 4.1 a i förordning (EG) nr 1049/2001 bör ”tolkas restriktivt, med beaktande av allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut och huruvida informationen avser utsläpp i miljön”. Det är emellertid endast med avseende på de undantag som fastställs i artikel 4.2 i förordning 1049/2001 som det fastställs att det föreligger”ett övervägande allmänintresse av utlämnande... när den begärda informationen avser utsläpp i miljön”.

35. Det står således klart att Århusförordningen, genom vilken Århuskonventionen "införlivades" i unionsrätten, syftade till att vidmakthålla en skillnad i behandling mellan de undantag som föreskrivs i artikel 4.1 i förordning 1049/2001, å ena sidan, och de som föreskrivs i artikel 4.2 i samma förordning, å andra sidan.

36. När det gäller det förstnämnda anser ombudsmannen att institutionerna, när det gäller miljöinformation, bör beakta artikel 6.1 i Århusförordningen när de utövar sitt ”stora utrymme för skönsmässig bedömning för att avgöra om utlämnande av handlingar som rör de områden som omfattas av dessa undantag skulle kunna undergräva allmänintresset”, vilket erkänns i domstolens rättspraxis [10]. Den omständigheten att artikel 6.1 i Århusförordningen har beaktats bör dessutom uttryckligen anges och, i förekommande fall, förklaras i institutionernas beslut om ansökningar om allmänhetens tillgång till handlingar. I detta avseende kommer ombudsmannen att göra ytterligare en anmärkning nedan.

37. Mot bakgrund av ovanstående noterar ombudsmannen, när det gäller motiveringsskyldigheten, att kommissionen i sitt bekräftande beslut kortfattat informerade klagandena om innehållet i de strukna punkterna och utförligt förklarade varför den ansåg att de omfattades av undantaget i artikel 4.1 a i förordning 1049/2001. Kommissionens förklaringar förefaller tillräckliga för att de klagande skall kunna få kännedom om skälen till kommissionens vägran att lämna ut de relevanta punkterna till dem.

38. När det gäller kommissionens bedömning av de faktiska omständigheterna och utövandet av sitt utrymme för skönsmässig bedömning bekräftar ombudsmannen, efter sin granskning av kommissionens akt, att de punkter som kommissionen strukit hänvisar till de kanadensiska myndigheternas ståndpunkt i en rad frågor som rör oljesand och förhandlingarna om handelsavtalet mellan EU och Kanada. Vissa av de maskerade punkterna avslöjar de spänningar som kommissionens förslag om oljesand har skapat bland de kanadensiska myndigheterna och hänvisar till de åtgärder som dessa myndigheter planerar att vidta om deras intressen påverkas negativt av resultatet av frågan om oljesand. Dessutom bekräftar ombudsmannen att den information som kommissionen raderade inte gällde utsläpp i miljön.

39. Mot bakgrund av denna kunskap, som inhämtats genom inspektion av kommissionens akter, anser ombudsmannen att det var rimligt för kommissionen att, med beaktande av det allmänintresse som ett utlämnande av de strukna punkterna skulle tjäna, anse att ett sådant utlämnande skulle äventyra allmänintresset när det gäller EU:s internationella förbindelser med Kanada genom att äventyra det förtroendeklimat som krävs i de pågående förhandlingarna mellan EU och Kanada.

40. Ombudsmannen anser därför att kommissionen, med beaktande av artikel 6.1 i Århusförordningen, hade rätt att vägra att lämna ut nämnda punkter på grundval av artikel 4.1 a i förordning 1049/2001.

41. Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att inga ytterligare undersökningar är motiverade av klagandenas första påstående och därmed sammanhängande påstående.

B. Påstående om att den bekräftande ansökan inte besvarats i tid

42. I klagomålet uppgav de klagande att ”kommissionen sedan länge har som praxis att på obestämd tid och utan motivering skjuta upp tidsfristen för att besvara en begäran om tillgång till handlingar” och hänvisade till Europeiska ombudsmannens slutsatser i ett tidigare ärende [11]. De ansåg att kommissionens svar utanför det administrativa förfarandet i två steg också undergräver ”ett effektivt deltagande i beslutsprocessen på miljöområdet”, eftersom ett snabbt tillhandahållande av information skulle göra det möjligt för klagandena att granska det politiska beslutsfattandet i miljöfrågor.

43. I sitt bekräftande beslut av den 14 februari 2011 bad kommissionen klagandena om ursäkt för det sena svaret och ”de eventuella olägenheter som detta dröjsmål kan orsaka”.

44. I det efterföljande yttrandet angav kommissionen att den förklarade skälen till förseningen för klagandena, både i sina begäranden om förlängning av tidsfristen och i sitt bekräftande beslut. Kommissionen beklagade att förseningen fick de klagande att känna att deras rätt att delta i beslutsprocessen på miljöområdet undergrävdes.

Ombudsmannens bedömning

45. Det är ombudsmannens ståndpunkt sedan länge att artikel 8.1 i förordning (EG) nr 1049/2001 föreskriver en skyldighet att snabbt behandla bekräftande ansökningar om tillgång till handlingar. Tidsfristen på 15 arbetsdagar, som i allmänhet läggs till den tid som institutionen behöver för att besvara den ursprungliga ansökan, föreföll rimlig för lagstiftaren och måste därför respekteras. I de fall då denna tidsperiod inte är tillräcklig får dock institutionerna, i enlighet med artikel 8.2 i förordningen, förlänga denna tidsfrist med ytterligare 15 arbetsdagar och vederbörligen motivera denna förlängning. Sammanlagt får högst 30 arbetsdagar förflyta från det att en bekräftande ansökan registreras av institutionen till dess att sökanden får ett svar.

46. I förevarande fall registrerades den bekräftande ansökan av kommissionen den 7 september 2010 och svaret till klagandena skickades den 14 februari 2011, det vill säga mer än fem månader senare. De skäl som klagandena fick den 20 oktober 2010 för att förlänga tidsfristen för andra gången är dessutom uppenbart bristfälliga. Kommissionen informerade vid detta tillfälle klagandena om att den "på grund av [dess] önskan att ge [klaganden] största möjliga tillgång till de begärda handlingarna"höll på att genomföra en detaljerad individuell granskning av dessa handlingar. Det är dock uppenbart att det är oacceptabelt att kommissionen åberopar farhågor om öppenhet för att motivera att ett beslut om öppenhet fattas efter de tidsfrister som föreskrivs i förordning 1049/2001.

47. Ombudsmannen anser därför att de skäl som kommissionen har anfört inte är tillräckliga för att motivera dess underlåtenhet att behandla klagandenas bekräftande ansökan av den 5 september 2010 inom den tidsfrist som föreskrivs i förordning (EG) nr 1049/2001.

48. Förutom att kommissionen i stor utsträckning överskred tidsfristerna för att behandla den bekräftande ansökan, åsidosatte den även de förfaranderegler som är tillämpliga på den enligt artikel 8.2 i förordning 1049/2001 genom att förlänga tidsfristen för sitt svar en andra gång och genom att inte ge klagandena, vid tidpunkten för det andra svarsskrivelsen, ett beräknat datum för sitt beslut. Om en institution ställs inför ett objektivt behov av en längre tid för att behandla en ursprunglig ansökan, skulle det vara förenligt med principerna om god förvaltningssed om institutionen förklarade för en sökande varför detta behov uppstår och även gav sökanden viss information om hur lång tid det kommer att ta att behandla den ursprungliga ansökan.

49. Kommissionens agerande enligt punkterna 47 och 48 ovan utgör ett administrativt missförhållande. Eftersom det inte längre kan åtgärdas av kommissionen är det inte lämpligt att ombudsmannen söker en vänskaplig förlikning i enlighet med artikel 3.5 i sin stadga. Ombudsmannen kommer därför att avsluta ärendet med en kritisk anmärkning i detta avseende.

C. Slutsatser

På grundval av sin undersökning av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats och kritiska anmärkningar:

Det finns ingen anledning för ombudsmannen att genomföra ytterligare undersökningar av klagandenas första påstående och därmed sammanhängande anspråk.

De skäl som kommissionen har anfört är inte tillräckliga för att motivera att den inte behandlade klagandenas bekräftande ansökan av den 5 september 2010 inom den tidsfrist som föreskrivs i förordning (EG) nr 1049/2001. Dessutom åsidosatte kommissionen de förfaranderegler som var tillämpliga på den enligt artikel 8.2 i förordning 1049/2001 genom att förlänga tidsfristen för sitt svar på klagandenas bekräftande ansökan en andra gång och genom att inte ge klagandena, vid tidpunkten för det andra svarsskrivelsen, ett beräknat datum för sitt beslut. Detta beteende utgör administrativa missförhållanden.

Ytterligare anmärkning

När det gäller de undantag från rätten till tillgång till handlingar som föreskrivs i artikel 4.1 i förordning (EG) nr 1049/2001 erkänner domstolen i sin rättspraxis att unionens institutioner har ”ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att avgöra om utlämnande av handlingar som rör de områden som omfattas av dessa undantag skulle kunna undergräva allmänintresset”. När det gäller miljöinformation bör unionens institutioner ta hänsyn till artikel 6.1 i Århusförordningen när de utövar ovannämnda utrymme för skönsmässig bedömning. Den omständigheten att artikel 6.1 i Århusförordningen har beaktats bör dessutom uttryckligen anges och, i förekommande fall, förklaras i institutionernas beslut om ansökningar om allmänhetens tillgång till handlingar.

 

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 19 januari 2012

---

[1] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

[2] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, 2006, s. 13).

[3] Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/30/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 98/70/EG vad gäller specifikationer för bensin, diesel och gasoljor och införande av ett system för hur växthusgasutsläpp ska övervakas och minskas, om ändring av rådets direktiv 1999/32/EG vad gäller specifikationen för bränsle som används av fartyg på inre vattenvägar och om upphävande av direktiv 93/12/EEG (EUT L 140, 2009, s. 88).

[4] http://ec.europa.eu/environment/air/transport/pdf/art7a.pdf

[5] Tjärsand (även känd som oljesand) är en typ av okonventionell petroleumfyndighet. Sanden innehåller naturligt förekommande blandningar av sand, lera, vatten och en tät och extremt viskös form av petroleum som tekniskt kallas bitumen (eller i dagligt tal "tjära" på grund av dess liknande utseende, lukt och färg).

[6] Mål C-28/08 P, kommissionen mot Bavarian Lager, REU 2010, s. I-6055. I punkt 63 i den domen anges följande: ”När en ansökan som grundar sig på förordning nr 1049/2001 syftar till att få tillgång till handlingar, inbegripet personuppgifter, blir bestämmelserna i förordning nr 45/2001 tillämpliga i sin helhet, inbegripet artikel 8 ...” I nämnda artikel 8 föreskrivs att den part som begär tillgång ska fastställa att det föreligger ett behov av utlämnande.

[7] Dessa förhandlingar rör ett frihandelsavtal som omfattar handel med varor och tjänster, investeringar, offentlig upphandling, skydd och upprätthållande av immateriella rättigheter och åtaganden om sociala och ekonomiska aspekter av handel och hållbar utveckling.

[8] Mål C-266/05 P, Sison mot rådet, REG 2007, s. I-1233, punkterna 34–36. och dom av den 13 januari 2011 i mål T‐362/08, IFAW Internationaler Tierschutz-Fonds gGmbH mot kommissionen (ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen), punkt 104, bland andra.

[9] Genom artikel 6.2 i Århusförordningen infördes till exempel ett nytt undantag utöver undantagen i artikel 4 i förordning (EG) nr 1049/2001, som gör det möjligt för institutionerna att vägra tillgång till miljöinformation ”om ett utlämnande skulle inverka negativt på skyddet av miljön...”.

[10] Mål C-266/05 P, Sison mot rådet, REG 2007, s. I-1233, punkterna 34–36. och dom av den 13 januari 2011 i mål T‐362/08, IFAW Internationaler Tierschutz-Fonds gGmbH mot kommissionen (ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen), punkt 104, bland andra.

[11] Ombudsmannens beslut i ärende 1010/2008/(AL)DK, punkterna 26 och 32–33. Finns på: http://www.ombudsman.europa.eu

[12] Se ombudsmannens beslut om klagomål 1302/2009/TS, punkt 31, och 2073/2010/AN, punkt 34. Båda finns tillgängliga på: http://www.ombudsman.europa.eu