Utfärdad i enlighet med artikel 4.1 i Europeiska ombudsmannens stadga ^[1]

Bakgrund till klagomålet

1. I januari 2024 ansökte klaganden om allmänhetens tillgång [2] till ett textmeddelande som Frankrikes president skickat till Europeiska kommissionens ordförande om handelsförhandlingarna mellan EU och Mercosur. I avsaknad av ett första beslut lämnade klaganden in en bekräftande ansökan i maj 2025.

2. I sitt bekräftande beslut från juli 2025 uppgav kommissionen att den hade gjort en uttömmande sökning men inte identifierat det begärda textmeddelandet.

3. Klaganden var missnöjd med kommissionens svar och vände sig till Europeiska ombudsmannen i september 2025.

Utredningen

4. I september 2025 inledde ombudsmannen en undersökning av hur kommissionen hanterade klagandens begäran om allmänhetens tillgång [3].

5. Under undersökningen granskade ombudsmannen kommissionens akt om begäran om allmänhetens tillgång till handlingar.

6. I oktober 2025 träffade ombudsmannens undersökningsgrupp kommissionens företrädare för att få ytterligare information om ärendet. Därefter utarbetade undersökningsgruppen en mötesrapport [4] som delades med klaganden, som sedan lämnade sina synpunkter.

Argument som framförts till ombudsmannen

7. I sitt bekräftande beslut medgav kommissionen att Republiken Frankrikes president faktiskt hade kontaktat kommissionens ordförande den 28 eller 29 januari 2024 via snabbmeddelandeapplikationen Signal. Det begärda meddelandet kunde dock inte hämtas, eftersom funktionen ”försvunna meddelanden” hade aktiverats på kommissionsordförandens telefon. Kommissionen hävdade att meddelandet endast upprepade Frankrikes etablerade ståndpunkt, inte hade ”någon särskild administrativ eller rättslig verkan” och att dess innehåll redan var känt för både parterna och allmänheten. Kommissionen drog därför slutsatsen att den inte var skyldig att registrera den [5].

8. Kommissionen förklarade vidare att ordföranden använder snabbmeddelandeapplikationen ”Signal” på grundval av en intern rekommendation, som endast tillåter att applikationen används för att kommunicera offentligt tillgänglig information och under alla omständigheter inga känsliga eller konfidentiella uppgifter.[6] Kommissionen uppgav också att funktionen ”försvunna meddelanden” i ”Signal” hade aktiverats på grundval av en rekommendation från de berörda avdelningarna för att förhindra eventuella dataläckor [7].

9. I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade klaganden att kommissionen borde ha behållit och lämnat ut textmeddelandet. Han hävdade att även en upprepning av en känd ståndpunkt kan vara betydelsefull i kommunikationen mellan en statschef och kommissionens ordförande. Han kritiserade också användningen av funktionen ”försvunna meddelanden”, som undergräver den externa granskningen och rätten till tillgång till handlingar. Han tillade att kommissionen hade underlåtit att ange raderingsintervallet för det begärda meddelandet, vilket hindrade honom från att förstå huruvida meddelandet raderades före eller efter det att begäran om allmänhetens tillgång hade registrerats. Klaganden pekade på en motsägelse i kommissionens argumentation: Om ”kortlivade” textmeddelanden enligt kommissionens interna regler är olämpliga för utbyte av viktig information förefaller användningen av funktionen ”försvunna meddelanden” överflödig, eftersom sådana meddelanden knappast kan ge upphov till en större dataläcka om de lämnas ut till allmänheten.

10. Under mötet med ombudsmannens undersökningsgrupp underströk kommissionens företrädare de mycket stränga säkerhetskraven för användningen av företagsenheter inom kommissionen, inbegripet användarnas skyldighet att aktivera funktionen ”försvunna meddelanden” i Signal-appen för att minimera säkerhetsriskerna (it-angrepp). Utöver de riktlinjer och regler som anges i det bekräftande beslutet hänvisade de till bilagan till kommissionens arbetsordning, där det också anges att ansökningar om textmeddelanden inte får användas för viktig information som inte är kortlivad (såvida det inte krävs i tjänstens intresse) och ska följa rekommendationerna om automatiskt försvinnande av meddelanden.[8] Kommissionens företrädare noterade att bilagan till arbetsordningen för närvarande bestrids vid tribunalen och uppmanade ombudsmannen att bedöma om undersökningen bör avslutas för att inte störa domstolsförfarandet.

11. Under mötet frågade ombudsmannens undersökningsgrupp kommissionens företrädare om tidsintervallet i inställningarna för ”försvunna meddelanden” i Signal-appen på ordförandens telefon. Kommissionens företrädare sade att tidsintervallet inte kunde lämnas ut av säkerhetsskäl. De klargjorde tidsplanen för klagandens begäran om allmänhetens tillgång: Begäran registrerades av kommissionens generalsekretariat den 31 januari 2024 och vidarebefordrades sedan till kommissionsordförandens kansli den 2 februari 2024. Regeringen svarade inte på begäran. Kommissionens företrädare förklarade att teamet ”Arkiv” vid kansliet, som hade tagit emot begäran, var ansvarigt för att hantera ett stort antal begäranden och korrespondens som inte bara gällde allmänhetens tillgång. De noterade att klaganden valde att vänta 15 månader innan han lämnade in en bekräftande ansökan och därför lämnade sin begäran ”vilande”.

12. I sina synpunkter på mötesrapporten instämde klaganden inte i kommissionens förklaringar och ansåg att tidsplanen för händelserna fortfarande var oklar. Han ansåg särskilt att kommissionen inte hade klargjort huruvida ordföranden och hennes kanslichef kände till begäran när de diskuterade meddelandet. Han sade att kommissionens påstående att lagringsperioden inte kan lämnas ut av ”säkerhetsskäl” inte var tillräckligt underbyggt. Det verkar inte finnas någon ytterligare skriftlig dokumentation om behandlingen av begäran efter den 2 februari 2024. Klaganden hävdade att en sådan praxis ger upphov till allvarliga farhågor när det gäller intern ansvarsskyldighet och korrekt dokumentation av administrativa förfaranden. Han ifrågasatte också begreppet ”vilande begäran” som används av kommissionen för att förklara den betydande förseningen i behandlingen av den.

Ombudsmannens bedömning som ledde till en rekommendation

Inledande anmärkningar

13. Det följer av artikel 228 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt att ombudsmannen ”ska genomföra undersökningar som han finner berättigade […], utom när de påstådda omständigheterna är eller har varit föremål för rättsliga förfaranden”.

14. Under mötet med ombudsmannens undersökningsgrupp noterade kommissionens företrädare att bilagan till kommissionens arbetsordning, som den hade åberopat i det bekräftande beslutet, för närvarande bestrids vid tribunalen.[9] Kommissionens företrädare ansåg att ombudsmannens undersökning i detta fall huvudsakligen syftar till att bedöma funktionen ”försvunna meddelanden”, som är en av de delar i bilagan som bestrids vid domstolen. De uppmanade ombudsmannen att bedöma om undersökningen bör avslutas för att inte störa de rättsliga förfarandena.

15. Ombudsmannen upprepar sin åsikt [10] att hon inte kommer att ta ställning till bilagan som sådan, såvida inte och fram till dess att domstolen meddelar sin dom om den omtvistade bilagans lagenlighet. Ombudsmannen har redan klargjort att eftersom bilagan under alla omständigheter måste vara förenlig med förordning (EG) nr 1049/2001 [11] kommer hon att fortsätta att bedöma om enskilda bekräftande beslut som antagits av kommissionen är förenliga med förordning (EG) nr 1049/2001, såsom den tolkas av EU:s domstolar, och principerna för god förvaltning.

Tidpunkten för raderingen av det omtvistade textmeddelandet

16. Enligt EU:s fasta rättspraxis gäller att om den berörda institutionen uppger att den inte innehar en begärd handling, finns det en rättslig presumtion för att denna förklaring är sann och korrekt.^[12] Även om denna presumtion kan motbevisas med relevanta och samstämmiga bevis för att den begärda handlingen finns och innehas av den berörda institutionen, ankommer det på sökanden att lägga fram sådana bevis. En sökandes påstående att den påstådda avsaknaden av en handling strider mot god förvaltningssed är inte tillräckligt för att motbevisa denna rättsliga presumtion ^[13].

17. I förevarande fall bekräftade kommissionen att det aktuella textmeddelandet fanns vid någon tidpunkt, men att det inte längre innehåller det. Det finns ingen anledning att betvivla riktigheten i kommissionens uttalande att den inte längre innehar den begärda handlingen.

18. Frågan är då när textmeddelandet raderades automatiskt.

19. Ombudsmannen har konsekvent [14] hävdat att en EU-institution, ett EU-organ eller en EU-byrå som en allmän regel inte bör radera en handling som är föremål för en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar förrän förfarandet för att bestrida en vägran att bevilja tillgång har slutförts. Att ha handlingen till hands gör det möjligt att göra en ordentlig granskning av avslaget, oavsett om det är av Europeiska ombudsmannen eller EU-domstolen.

20. I detta fall gjorde varken granskningen av ärendet eller de förklaringar som kommissionen lämnade under mötet det möjligt för ombudsmannen att med säkerhet fastställa om det begärda meddelandet automatiskt raderades före eller efter det att klaganden lämnade in sin begäran om allmänhetens tillgång. På grundval av den information som lämnats kunde ombudsmannen inte heller fastställa vid vilken tidpunkt kommissionen sökte efter den begärda handlingen, det vill säga om den gjorde det när den mottog begäran om tillgång eller om sökningen gjordes först ett år senare när kommissionen besvarade begäran om tillgång. Det faktum att ombudsmannen inte kunde fastställa de relevanta tidsfristerna är en fråga i sig.

21. Ombudsmannen kommer att behandla förseningen i behandlingen av begäran om tillgång i nästa avsnitt. När det gäller tidpunkten för raderingen av meddelandet föreslår ombudsmannen att kommissionen anpassar sina interna regler för att kräva att en handling bevaras så snart en begäran om allmänhetens tillgång till den handlingen har mottagits, oavsett vilken avdelning som är ytterst ansvarig för att hantera innehållet i den och oavsett om den uppfyller kommissionens kriterier för registrering av handlingar, till dess att alla förfaranden för att bestrida en vägran att bevilja tillgång har slutförts.

Förseningen i behandlingen av begäran om allmänhetens tillgång

22. Inspektionen av kommissionens ärendehandlingar visade att klagandens begäran hade registrerats den 31 januari 2024 av kommissionens generalsekretariat och översänts till kommissionsordförandens kansli den 2 februari 2024. Begäran behandlades inte förrän klaganden lämnade in sin bekräftande ansökan 15 månader senare, det vill säga den 28 juli 2025.

23. Ombudsmannen noterar i detta avseende att kabinettets ”arkivgrupp” inte reagerade på tilldelningen av begäran. Under mötet med ombudsmannens undersökningsgrupp förklarade kommissionens företrädare att gruppen ”Arkiv” hanterar ett stort antal förfrågningar och korrespondens som inte bara rör allmänhetens tillgång. De granskade handlingarna visar att generalsekretariatet inte utfärdade någon påminnelse och inte heller vidtog några ytterligare åtgärder för att övervaka behandlingen av begäran om allmänhetens tillgång till handlingar förrän klaganden lämnade in sin bekräftande ansökan 15 månader senare.

24. Under mötet med ombudsmannens undersökningsgrupp hävdade kommissionens företrädare att klaganden valde att inte lämna in en bekräftande ansökan på 15 månader och därför lämnade sin begäran ”vilande”. Kommissionen verkade antyda att klaganden borde ha lämnat in en bekräftande ansökan omedelbart efter det att tidsfristen på 15 arbetsdagar för kommissionen att besvara den ursprungliga begäran hade löpt ut.

25. I artikel 7 i förordning (EG) nr 1049/2001 föreskrivs följande: En ansökan om tillgång till en handling ska behandlas skyndsamt. Ett mottagningsbevis ska skickas till sökanden. Inom 15 arbetsdagar från det att ansökan registrerats skall institutionen antingen bevilja tillgång till den begärda handlingen […] eller, i ett skriftligt svar, ange skälen till att ansökan helt eller delvis har avslagits […]. 2. Om ansökan helt eller delvis avslås får sökanden inom 15 arbetsdagar efter mottagandet av institutionens svar lämna in en bekräftande ansökan […]. 3. I undantagsfall, t.ex. om en ansökan avser en mycket lång handling eller ett mycket stort antal handlingar, får den tidsfrist som anges i punkt 1 förlängas med 15 arbetsdagar […]. 4. Om institutionen inte svarar inom föreskriven tid ska sökanden ha rätt att inge en bekräftande ansökan.” (min kursivering)

26. Det är således uppenbart att avsaknaden av en bekräftande ansökan inom 15 arbetsdagar efter ett underförstått avslag inte ger institutionen rätt att avbryta behandlingen av begäran om tillgång. Domstolen har slagit fast att ”mekanismen för ett tyst avslagsbeslut inrättades för att motverka risken för att administrationen skulle välja att inte besvara en ansökan om tillgång till handlingar och undgå domstolsprövning, för att inte göra varje beslut som är försenat rättsstridigt. Administrationen är däremot i princip skyldig att – även för sent – lämna ett motiverat svar på varje ansökan från en medborgare. Detta synsätt är förenligt med funktionen hos mekanismen för det underförstådda avslagsbeslutet, som är att göra det möjligt för medborgarna att bestrida administrationens passivitet i syfte att erhålla ett motiverat svar”.[15] Kommissionens argument, enligt vilket klagandens begäran hade blivit ”vilande” och på något sätt kunde motivera att handläggningen av den försenades (till dess att hans bekräftande ansökan lämnades in), är således inte förenligt med andan i förordning 1049/2001 och fast rättspraxis. Det innebär att ansvaret för förseningar i handläggningen av ansökningar om allmänhetens tillgång på ett olämpligt sätt flyttas från institutionen till sökanden.

27. Ombudsmannen noterar att de principer som fastställs i Europeiska kommissionens arbetsmetoder anger att öppenhet bör känneteckna kommissionsledamöternas och deras kansliers arbete och betonar vikten av dagligt samarbete och ömsesidigt bistånd mellan kanslierna och kommissionens avdelningar [16].

28. I artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna fastställs dessutom rätten till god förvaltning, som bland annat omfattar administrationens skyldighet att fatta beslut inom rimlig tid och att motivera sina beslut [17].

29. Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att det sätt på vilket kommissionen hanterade klagandens begäran om allmänhetens tillgång utgjorde ett administrativt missförhållande. Hon lämnar därför en motsvarande rekommendation nedan om hanteringen av begäranden om allmänhetens tillgång när ordförandens kansli – eller någon kommissionsledamots kansli – är inblandat.

30. Ombudsmannen anser att kommissionen bör vidta ytterligare åtgärder för att förbättra sitt sätt att hantera begäranden om allmänhetens tillgång, såsom den i detta fall, och se till att deras framsteg övervakas noga för att undvika onödiga förseningar. Det ankommer på kommissionen att välja det lämpligaste sättet att göra detta. Ombudsmannen anser dock att åtgärder som att inrätta en särskild funktionsbrevlåda, införa ett spårningssystem och (automatiskt) skicka påminnelser till den ansvariga avdelningen skulle kunna säkerställa att begäranden om tillgång behandlas korrekt och inom de tidsfrister som anges i förordning (EG) nr 1049/2001.

Hur kommissionen förvarar utbyten med stats- och regeringschefer

31. Ombudsmannen har erkänt [18] att EU:s institutioner, organ och byråer inte har någon rättslig skyldighet att behålla kopior av alla handlingar som kommer i deras besittning. De har ett visst utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att fastställa vilka handlingar de registrerar. Samtidigt är de skyldiga att upprätta och bevara handlingar som rör deras verksamhet och att göra detta så långt det är möjligt och på ett icke godtyckligt och förutsägbart sätt [19].

32. Kommissionen förklarade att dess regler om registerhantering föreskriver att ”handlingar ska registreras om de innehåller viktig information som inte är kortlivad eller om de kan innebära åtgärder eller uppföljning av kommissionen eller någon av dess avdelningar.” [20] Kommissionen ansåg att det aktuella textmeddelandet, i vilket Republiken Frankrikes president upprepade en ståndpunkt som Frankrike redan hade meddelat kommissionen om handelsförhandlingarna mellan EU och Mercosur, inte uppfyllde dessa registreringskriterier.

33. Under mötet med ombudsmannens undersökningsgrupp sade kommissionens företrädare att textmeddelanden med viktigt innehåll eller ämne som skulle kräva uppföljning av kommissionen i praktiken översänds till de berörda avdelningarna för registrering och vidare behandling.

34. Ombudsmannen anser att textmeddelanden om kommissionens politik, verksamhet och beslut [21] som utväxlas mellan ledamöter av Europeiska kommissionen och stats- och regeringschefer åtminstone bör behållas i någon form och under en rimlig tid, med tanke på deras sannolika betydelse. Detta för att säkerställa att eventuella ansökningar om allmänhetens tillgång till sådana meddelanden kan behandlas i enlighet med detta och för att möjliggöra en efterföljande granskning av ombudsmannen eller domstolen. Även om denna särskilda undersökning inte gällde meddelanden som utbyttes med ministrarna, bör samma resonemang analogt gälla även för sådana meddelanden.

35. Utan lämplig registerföring blir det mycket svårt för ombudsmannen eller till och med för domstolen att kontrollera huruvida, såsom kommissionen har gjort gällande, meddelanden som utväxlats via en mobil meddelandeapplikation mellan, i detta fall, Republiken Frankrikes president och kommissionens ordförande avseende handelsavtalet mellan EU och Mercosur återspeglade Frankrikes synpunkter som redan var kända och diskuterades med kommissionen. Ombudsmannen är fortfarande övertygad om att en hög grad av öppenhet på detta område ökar allmänhetens förtroende för sina regeringars och EU-institutionernas agerande.

36. Ombudsmannen föreslår särskilt att kommissionen i framtiden bör se till att all text och alla snabbmeddelanden som rör kommissionens politik, verksamhet och beslut och som utbyts mellan stats- och regeringschefer eller ministrar och kommissionsledamöter, inbegripet sådana som automatiskt raderas efter ett visst tidsintervall, vederbörligen bevaras under en rimlig period.

Rekommendation

På grundval av undersökningen av detta klagomål lämnar ombudsmannen följande rekommendation till kommissionen:

Kommissionen bör se över och förbättra det sätt på vilket begäranden om allmänhetens tillgång hanteras när ordförandens – eller någon annan kommissionsledamots – kansli är inblandat. Kommissionen bör också aktivt och noggrant övervaka hur dessa begäranden fortskrider för att undvika onödiga förseningar.

Kommissionen och klaganden kommer att underrättas om denna rekommendation. I enlighet med artikel 4.2 i Europeiska ombudsmannens stadga ska kommissionen skicka ett detaljerat yttrande senast den 3 september 2026.

Förslag till förbättringar

Kommissionen bör anpassa sina interna regler för att kräva att en handling bevaras så snart en begäran om allmänhetens tillgång till den handlingen har mottagits och till dess att alla förfaranden för att bestrida en vägran att bevilja tillgång har slutförts, oavsett vilken avdelning som har det slutliga ansvaret för att behandla handlingen i sak och huruvida den uppfyller kommissionens kriterier för registrering av handlingar.

Kommissionen bör säkerställa att all text och alla snabbmeddelanden som rör kommissionens politik, verksamhet och beslut och som utbyts mellan stats- och regeringschefer eller ministrar och kommissionsledamöter, inbegripet sådana som automatiskt raderas efter ett visst tidsintervall, vederbörligen bevaras under en rimlig period.

 

Teresa Anjinho

Europeiska ombudsmannen

Strasbourg den 3 juni 2026

 

[1] Finns på: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=uriserv%3AOJ.L_.2021.253.01.0001.01.ENG&toc=OJ%3AL%3A2021%3A253%3ATOC.

[2] Enligt förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar gäller följande: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=celex:32001R104.

[3] Den inledande skrivelsen till kommissionen finns på följande webbplats: https://www.ombudsman.europa.eu/en/opening-summary/en/211703

[4] Sammanträdesrapport finns på: https://www.ombudsman.europa.eu/en/doc/inspection-report/en/217450.

[5] Kommissionen hänvisade till artikel 7.1 i beslut (EU) 2021/2121 om dokumenthantering och arkiv, som finns på https://eur-lex.europa.eu/eli/dec/2021/2121/oj och till artikel 5.2 a i tillämpningsföreskrifterna för förordning (EG) nr 1049/2001, bilagan till kommissionens beslut (EU) 2024/3080 av den 4 december 2024 om fastställande av kommissionens arbetsordning, som finns på https://eur-lex.europa.eu/eli/dec/2024/3080/oj/eng.

[6] Kommissionens riktlinjer för godtagbar användning av offentliga snabbmeddelandeapplikationer av den 1 september 2019, ej allmänt tillgängliga.

[7] Kommissionen hänvisade till en checklista för att göra din signal säkrare av den 8 juli 2022, som offentliggjordes på kommissionens intranät (inte tillgänglig för allmänheten).

[8] Artikel 5.4 i ”Närmare bestämmelser för tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001”, se fotnot 5.

[9] Målen T-146/25, De Capitani m.fl. mot kommissionen, och T-641/25, Client Earth mot kommissionen.

[10] Se, i detta avseende, punkt 30 i ombudsmannens avslutandebeslut i ärende 1405/2024/OAM, som finns på https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/213196.

[11] I enlighet med artikel 15.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilken varje institution, organ eller byrå ska ”i sin arbetsordning utarbeta särskilda bestämmelser om tillgång till sina handlingar, i enlighet med de förordningar som avses i andra stycket”. Tribunalen ansåg att de rättegångsregler som antagits av kommissionen (i de förenade målen T-371/20 och T-554/20, Pollinis mot kommissionen, punkt 93) eller de slutsatser som antagits av rådet (i mål T-255/24, Nouwen mot rådet, punkt 103) måste förbli förenliga med förordning 1049/2001. I det sistnämnda målet slog domstolen fast att ”omfattningen av de skyldigheter som åligger en unionsinstitution enligt förordning nr 1049/2001, såsom den tolkats av unionsdomstolen, inte kan vara beroende av innehållet i rättsakter, såsom rådets slutsatser, som antagits av den berörda institutionen själv”.

[12] Tribunalens dom av den 23 april 2018, Verein Deutsche Sprache/kommissionen, mål T-468/16, punkterna 35–37. finns på: https://curia.europa.eu/juris/liste.jsf?language=en&num=T-468/16

[13] Se domstolens beslut av den 30 januari 2019, Verein Deutsche Sprache eV mot Europeiska kommissionen, mål C-440/18 P, punkterna 23–24, finns på: https://curia.europa.eu/juris/liste.jsf?num=C-440/18&language=en

[14] Se Europeiska ombudsmannens beslut om hur Europeiska kommissionen hanterade en begäran om allmänhetens tillgång till e-postmeddelanden från sina företrädare i Grekland om migrationssituationen i två hotspots (ärende 211/2022/TM), punkt 24: https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/157768.

[15] Tribunalens dom av den 19 januari 2010, Co-Frutta Soc. coop mot Europeiska kommissionen, förenade målen T‐355/04 och T‐446/04, punkt 59, finns på https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/PDF/?uri=ecli:ECLI%3AEU%3AT%3A2010%3A15.

[16] Meddelande från ordföranden till kommissionen: Europeiska kommissionens arbetsmetoder, 1 december 2019, P(2019) 2, finns på: https://commissioners.ec.europa.eu/document/download/0dbda7ed-b7fb-4d7e-9e62-6c8b0f54be62_en?filename=working-methods.pdf. De nya arbetsmetoder som antogs i december 2024 (inte tillämpliga vid tidpunkten för den ursprungliga tillämpningen) innehåller samma principer.

[17] Artikel 41.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tillgänglig på: http://data.europa.eu/eli/treaty/char_2012/oj.

[18] Se Europeiska ombudsmannens beslut i ärende 2134/2018/FP om Europeiska kommissionens vägran att ge allmänheten tillgång till informationsmaterial som används av dess ordförande vid ett möte med Förenta staternas president, punkt 12: https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/120381.

[19] Tribunalens dom av den 20 september 2019 i mål T‑433/17, Dehousse mot EU-domstolen, punkterna 47–48, finns på https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX:62017TJ0433.

[20] Artikel 7.1 i beslut (EU) 2021/2121 om dokumenthantering och arkiv, som finns på https://eur-lex.europa.eu/eli/dec/2021/2121/oj

[21] Enligt artikel 3 a i förordning 1049/2001 avses med handling ”allt innehåll, oavsett medium (på papper eller lagrat i elektronisk form eller i form av ljud- och bildupptagningar eller audiovisuella upptagningar) som har samband med den politik, de åtgärder och de beslut som omfattas av institutionens ansvarsområde”(min kursivering).