Ärendet gällde hur Europeiska kommissionen (EU:s delegation vid Afrikanska unionen) hanterade en bidragsansökan och farhågor om en potentiell intressekonflikt.

Klaganden deltog i en inbjudan att lämna förslag till ett projekt för att stödja panafrikansk valkapacitet. Delegationen avslog klagandens ansökan eftersom den ansökte om EU-finansiering över den högsta tillåtna procentandelen enligt ansökningsomgången. Klaganden hävdade att detta var ett skrivfel och att delegationen borde ha begärt förtydliganden i stället för att avslå dess ansökan. Klaganden hävdade också att en expert som hade deltagit i utvecklingen av det projekt som finansierades inom ramen för denna ansökningsomgång arbetade för en enhet som lämnade in en ansökan inom ramen för ansökningsomgången.

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen, på grundval av sina egna interna riktlinjer, borde ha betraktat klagandens misstag som ett ”uppenbart skrivfel” och bad klaganden om förtydligande och/eller korrigerade klagandens fel. Hon konstaterade också att kommissionen underlät att på ett adekvat sätt bedöma klagandens påståenden om en potentiell intressekonflikt. Dessa två brister utgjorde administrativa missförhållanden. För båda resultaten ansåg ombudsmannen att det inte skulle vara lämpligt att lämna motsvarande rekommendationer, eftersom bidraget under tiden redan har beviljats. Hon lade dock fram tre förslag som syftar till att förhindra att sådana problem uppstår i framtida liknande fall.

Ärendet gällde hur Europeiska kommissionen undersökte klagandens farhågor om en påstådd intressekonflikt. EU:s delegation i Ukraina anordnade en anbudsinfordran för att stödja politiska och institutionella reformer inom jordbruket i Ukraina. Klaganden, chefen för ett konsortium som lämnade in ett anbud, hävdade att den utvalda anbudsgivaren hade en konkurrensfördel eftersom dess ledande expert deltog i möten, där han kunde ha fått information om projektet som inte var tillgänglig för de andra anbudsgivarna. Klaganden hävdade att detta stred mot principen om likabehandling.

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen tog anklagelserna på allvar och grundligt undersökte frågan i enlighet med tillämpliga regler och EU:s rättspraxis. Ombudsmannen avslutade därför undersökningen med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Utredningen gällde hur kommissionen övervakar att medlemsstaterna använder EU:s struktur- och investeringsfonder för att främja rätten för personer med funktionsnedsättning och äldre personer till självständigt boende och inkludering i samhället (avinstitutionalisering) och huruvida kommissionen tillämpar sanktioner om de inte gör det.

Under undersökningens gång mottog ombudsmannen bidrag från nationella ombudsmän och organisationer i det civila samhället.  

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen skulle kunna ge tydligare vägledning om behovet av att främja avinstitutionalisering i samband med användningen av ESI-fonderna. Hon ansåg också att kommissionen skulle kunna vidta åtgärder för att förbättra övervakningen av verksamhet som finansieras genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna och att den bör inta en mer proaktiv hållning till verkställighet, särskilt när farhågor framförs om att verksamhet som finansieras genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna strider mot skyldigheten att främja avinstitutionalisering. Ombudsmannen pekade också på behovet av att vara särskilt vaksam när det gäller medel som används inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens.

Ombudsmannen avslutade undersökningen och lade fram tio förslag som syftade till att förbättra den vägledning som utfärdats av kommissionen och övervakningsprocessen. Hon betonade att kommissionen måste agera snabbt, med tanke på de ytterligare finansieringsprogram som inrättats som svar på covid-19-pandemin samt de senaste ändringarna av de gällande reglerna.

Ombudsmannen kommer att överväga att återkomma till denna fråga i framtiden för att bedöma framstegen.

Klaganden skrev till Europeiska kommissionen och bad den att ta ställning till om det finns en rättslig grund för att dra in EU-finansieringen till Ungern. Han klagade till Europeiska ombudsmannen eftersom kommissionen inte hade tagit upp denna specifika fråga i sina svar till honom.

Ombudsmannen bad kommissionen att besvara klagandens fråga. I sitt svar beskrev kommissionen i detalj de villkor som måste vara uppfyllda för att den ska kunna avbryta finansieringen till medlemsstaterna inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Den lämnade också närmare uppgifter om de föreslagna ändringarna av reglerna. Ombudsmannen fann att kommissionens svar var tillräckligt tydligt och omfattande.

Eftersom kommissionen har avgjort klagomålet avslutar ombudsmannen ärendet.