Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar som utarbetats i samband med en revision av Europeiska kommissionen avseende jordbrukares efterlevnad i Litauen av miljökrav som de måste uppfylla för att få EU-finansiering.

Kommissionen vägrade att ge allmänheten tillgång till handlingarna med motiveringen att ett utlämnande skulle äventyra ett framgångsrikt slutförande av revisionen.

På grundval av inspektionen av relevanta handlingar fann ombudsmannen att kommissionen hade fog för att vägra allmänheten tillgång till de omtvistade handlingarna. Hon avslutade därför utredningen och konstaterade att det inte förelåg några administrativa missförhållanden.

Med detta sagt, eftersom kommissionen under tiden har bekräftat att revisionen har slutförts, litar ombudsmannen på att kommissionen kommer att ge största möjliga tillgång till handlingarna, om klaganden skulle driva ärendet vidare.

De tre ärendena gällde hur Europeiska kommissionen tillämpade sina regler för bättre lagstiftning och andra förfarandekrav när den utarbetade lagstiftningsförslag om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet (983/2025/MIK), bekämpning av smuggling av migranter (2031/2024/VB) och den gemensamma jordbrukspolitiken (1379/2024/MIK). Kommissionen ansåg att dessa förslag var brådskande och utelämnade därför åtgärder som föreskrivs i dess regler, såsom konsekvensbedömningar och offentliga samråd. Klagandena, som är organisationer i det civila samhället, ansåg att dessa utelämnanden stred mot kommissionens regler om bättre lagstiftning. I två fall hävdade klagandena också att kommissionen underlåtit att bedöma lagstiftningsförslagens förenlighet med EU:s klimatmål, i enlighet med kraven i den europeiska klimatlagen. I ett fall var klaganden dessutom oroad över att kommissionen hade brutit mot sin arbetsordning om samråd mellan kommissionens avdelningar.

På grundval av sina undersökningar fann ombudsmannen förfarandemässiga brister i hur kommissionen utarbetade lagstiftningsförslagen i fråga, vilket sammantaget utgjorde administrativa missförhållanden. För att åtgärda dessa brister rekommenderade ombudsmannen kommissionen att säkerställa en förutsägbar, konsekvent och icke godtycklig tillämpning av sina regler för bättre lagstiftning genom att definiera ”brådskande” situationer som motiverar ett undantag från deras krav samt genom att registrera och förklara skälen till eventuella undantag som beviljats. Om undantag beviljas bör kommissionen dessutom inrätta ett förfarande för att säkerställa att det brådskande utarbetandet av lagstiftningsförslag fortfarande är förenligt med principerna om en öppen, evidensbaserad och inkluderande lagstiftningsprocess. För att bistå kommissionen i denna uppgift lade ombudsmannen också fram fyra förslag till förbättringar, bland annat följande: förtydliga sina regler för samråd med berörda parter när det gäller brådskande förslag, se till att de analysdokument som ersätter konsekvensbedömningar och som beskriver de underlag som ligger till grund för dess förslag offentliggörs i god tid för att möjliggöra en offentlig debatt innan lagstiftningen antas, Utfärda riktlinjer för genomförandet av bedömningar av klimatkonsekvenser. tillhandahålla och registrera motiveringar när samrådsperioder mellan avdelningar förkortas under fastställda tröskelvärden.

I sitt svar till ombudsmannen gick kommissionen med på att överväga att definiera ”brådskande” situationer under den kommande översynen av reglerna för bättre lagstiftning, samt att registrera och offentliggöra skälen till att tillämpa eventuella undantag från deras krav. Kommissionen åtog sig också att säkerställa riktade samråd om sina ”brådskande” förslag, att offentliggöra analysdokumenten med underlag till sina förslag inom tre månader efter antagandet, att inkludera bedömningar av klimatkonsekvenser i både analysdokument och motiveringar till framtida förslag och att motivera förkortade samråd mellan avdelningarna.

Klagandena ansåg i sina synpunkter på kommissionens svar att kommissionens åtaganden varken är tillräckligt tydliga eller konkreta för att garantera en öppen, inkluderande och evidensbaserad lagstiftningsprocess.

Ombudsmannen välkomnade kommissionens överlag konstruktiva svar på hennes rekommendationer och förslag till förbättringar. Kommissionens svar ger dock ännu inte tillräcklig klarhet om de konkreta åtgärder som den avser att vidta för att genomföra ombudsmannens rekommendationer och förslag till förbättringar.

Ombudsmannen kommer därför att övervaka denna fråga på grundval av framtida klagomål och när kommissionen har slutfört översynen av reglerna för bättre lagstiftning. I detta skede är inga ytterligare undersökningar motiverade, och ombudsmannen avslutade de tre ärendena.

Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar som rör kaffeutvecklingsprogram i Etiopien. Klaganden lämnade in sin begäran till kommissionen i augusti 2024.

Kommissionen svarade för första gången i december 2024. Den beviljade fullständig tillgång till två handlingar, nekade tillgång till tre handlingar i deras helhet och gav delvis tillgång till de återstående 31 handlingarna. I samband med detta hävdade kommissionen att (fullständigt) utlämnande skulle kunna undergräva skyddet av syftet med inspektioner, utredningar och revisioner, skyddet av personuppgifter och kommersiella intressen samt skyddet av det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser.

Klaganden bestred kommissionens beslut genom att lämna in en ”bekräftande ansökan” i januari 2025. I avsaknad av svar vände sig klaganden till ombudsmannen i maj 2025.

I juni 2025 inledde ombudsmannen en undersökning och bad kommissionen att svara klaganden så snart som möjligt.

Efter flera diskussioner med kommissionen i frågan skickade ombudsmannen den 20 april 2026 en sista påminnelse till kommissionen och uppmanade den att anta ett bekräftande beslut senast den 12 maj 2026. Kommissionen har underlåtit att göra detta.

Eftersom kommissionen fortfarande inte hade besvarat klagandens bekräftande ansökan mer än 15 månader efter det att den lagstadgade tidsfrist som fastställs i förordning (EG) nr 1049/2001 hade löpt ut avslutade ombudsmannen undersökningen med att konstatera administrativa missförhållanden.

De tre ärendena rör hur kommissionen tillämpade sina regler om bättre lagstiftning och andra förfarandekrav vid utarbetandet av lagstiftningsförslag om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet (983/2025/MAS), bekämpning av smuggling av migranter (2031/2024/VB) och den gemensamma jordbrukspolitiken (1379/2024/MIK). Kommissionen ansåg att dessa förslag var brådskande och utelämnade därför åtgärder som föreskrivs i dess regler, såsom konsekvensbedömningar och offentliga samråd. Klagandena, som är organisationer i det civila samhället, ansåg att dessa försummelser stred mot kommissionens regler om ”bättre lagstiftning”. I två fall hävdade klagandena också att kommissionen underlåtit att kontrollera lagstiftningsförslagens överensstämmelse med EU:s klimatmål, i enlighet med kraven i den europeiska klimatlagen. I ett fall var klaganden dessutom oroad över att kommissionen hade brutit mot sin arbetsordning om samråd mellan kommissionens avdelningar.   

Ombudsmannen inledde undersökningar av de tre ärendena. Hon fick kommissionens skriftliga svar i alla tre ärendena, tog del av kommissionens relevanta handlingar och hennes undersökningsgrupper träffade företrädare för kommissionen i samband med två undersökningar.

Kommissionen svarade att reglerna om bättre lagstiftning inte är bindande lagstiftning utan en uppsättning politiska verktyg för att samla in relevant information som bör tillämpas på ett proportionellt sätt. Den hävdade också att den hade samlat in alla relevanta bevis innan den antog lagstiftningsförslagen i fråga, samrått med berörda parter och genomfört klimatkonsekvensbedömningarna och det avdelningsövergripande samrådet i enlighet med tillämpliga regler.

På grundval av sina undersökningar fann ombudsmannen ett antal förfarandemässiga brister i hur kommissionen utarbetade lagstiftningsförslagen som sammantaget utgör administrativa missförhållanden.

Ombudsmannen konstaterade särskilt att kommissionen antog en bred tolkning av begreppet ”brådskande” och underlät att i tillräcklig utsträckning motivera ”brådskande” lagstiftningsförslag för allmänheten och att dokumentera sina undantag från de tillämpliga reglerna för bättre lagstiftning. Ombudsmannen konstaterade också att kommissionen inte har infört ett förfarande som, i enlighet med kraven i fördragen och rättspraxis, skulle säkerställa ett öppet, evidensbaserat och inkluderande utarbetande av ”brådskande” lagstiftningsförslag. Ombudsmannen konstaterade vidare att kommissionen, genom att inte föra ordentliga register över obligatoriska kontroller av att dess förslag är förenliga med EU:s klimatmål, underlät att agera på ett ansvarsfullt sätt.

För att åtgärda dessa brister lämnade ombudsmannen två rekommendationer. Ombudsmannen rekommenderade att kommissionen bör säkerställa en förutsägbar, konsekvent och icke godtycklig tillämpning av sina regler för bättre lagstiftning genom att definiera ”brådskande” situationer som motiverar ett undantag från de krav som fastställs i reglerna. Om undantag beviljas bör kommissionen dessutom inrätta ett förfarande för att säkerställa att det brådskande utarbetandet av lagstiftningsförslag fortfarande är förenligt med principerna om en öppen, evidensbaserad och inkluderande lagstiftningsprocess. För att bistå kommissionen i denna uppgift lade ombudsmannen fram fyra förslag, bland annat att förtydliga sina regler för samråd med berörda parter om brådskande förslag och se till att de underlag som ligger till grund för förslagen offentliggörs i god tid för att möjliggöra en offentlig debatt innan lagstiftningen antas.

Ärendet gällde en påstådd intressekonflikt där kommissionsledamoten med ansvar för jordbruk var inblandad. Klaganden, en organisation som företräder polska jordbrukare, hade lämnat in ett överträdelseklagomål om polsk jordbrukslagstiftning. Klaganden uppmärksammade därefter Europeiska kommissionen på att bror till kommissionsledamoten med ansvar för jordbruk ingick bland de ledamöter av det polska parlamentet som hade föreslagit den aktuella lagstiftningen.   

Ombudsmannen konstaterade att det sätt på vilket kommissionen bedömde intressekonflikten var bristfälligt. Kommissionen hade närmare bestämt underlåtit att beakta den omständigheten att kommissionsledamotens förhållande till en av de förslagsställande lagstiftarna kunde ha påverkat, eller uppfattats påverka, kommissionens oberoende vid bedömningen av det aktuella överträdelseklagomålet negativt.  

Ombudsmannen lade fram ett förslag till förbättring för att ta itu med detta och uppmanade kommissionen att se över sitt beslutsfattande om överträdelseklagomålet under överinseende av en annan kommissionsledamot. Eftersom ombudsmannen också identifierade förfarandemässiga brister i ärendet lade hon fram ett andra förslag till förbättring för att förhindra att liknande situationer uppstår i framtiden.

Ombudsmannen avslutade undersökningen och bad kommissionen att rapportera tillbaka om de åtgärder som den har vidtagit för att ta itu med hennes förslag.