Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar som rör kaffeutvecklingsprogram i Etiopien. Klaganden lämnade in sin begäran till kommissionen i augusti 2024.

Kommissionen svarade för första gången i december 2024. Den beviljade fullständig tillgång till två handlingar, nekade tillgång till tre handlingar i deras helhet och gav delvis tillgång till de återstående 31 handlingarna. I samband med detta hävdade kommissionen att (fullständigt) utlämnande skulle kunna undergräva skyddet av syftet med inspektioner, utredningar och revisioner, skyddet av personuppgifter och kommersiella intressen samt skyddet av det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser.

Klaganden bestred kommissionens beslut genom att lämna in en ”bekräftande ansökan” i januari 2025. I avsaknad av svar vände sig klaganden till ombudsmannen i maj 2025.

I juni 2025 inledde ombudsmannen en undersökning och bad kommissionen att svara klaganden så snart som möjligt.

Efter flera diskussioner med kommissionen i frågan skickade ombudsmannen den 20 april 2026 en sista påminnelse till kommissionen och uppmanade den att anta ett bekräftande beslut senast den 12 maj 2026. Kommissionen har underlåtit att göra detta.

Eftersom kommissionen fortfarande inte hade besvarat klagandens bekräftande ansökan mer än 15 månader efter det att den lagstadgade tidsfrist som fastställs i förordning (EG) nr 1049/2001 hade löpt ut avslutade ombudsmannen undersökningen med att konstatera administrativa missförhållanden.

De tre ärendena rör hur kommissionen tillämpade sina regler om bättre lagstiftning och andra förfarandekrav vid utarbetandet av lagstiftningsförslag om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet (983/2025/MAS), bekämpning av smuggling av migranter (2031/2024/VB) och den gemensamma jordbrukspolitiken (1379/2024/MIK). Kommissionen ansåg att dessa förslag var brådskande och utelämnade därför åtgärder som föreskrivs i dess regler, såsom konsekvensbedömningar och offentliga samråd. Klagandena, som är organisationer i det civila samhället, ansåg att dessa försummelser stred mot kommissionens regler om ”bättre lagstiftning”. I två fall hävdade klagandena också att kommissionen underlåtit att kontrollera lagstiftningsförslagens överensstämmelse med EU:s klimatmål, i enlighet med kraven i den europeiska klimatlagen. I ett fall var klaganden dessutom oroad över att kommissionen hade brutit mot sin arbetsordning om samråd mellan kommissionens avdelningar.   

Ombudsmannen inledde undersökningar av de tre ärendena. Hon fick kommissionens skriftliga svar i alla tre ärendena, tog del av kommissionens relevanta handlingar och hennes undersökningsgrupper träffade företrädare för kommissionen i samband med två undersökningar.

Kommissionen svarade att reglerna om bättre lagstiftning inte är bindande lagstiftning utan en uppsättning politiska verktyg för att samla in relevant information som bör tillämpas på ett proportionellt sätt. Den hävdade också att den hade samlat in alla relevanta bevis innan den antog lagstiftningsförslagen i fråga, samrått med berörda parter och genomfört klimatkonsekvensbedömningarna och det avdelningsövergripande samrådet i enlighet med tillämpliga regler.

På grundval av sina undersökningar fann ombudsmannen ett antal förfarandemässiga brister i hur kommissionen utarbetade lagstiftningsförslagen som sammantaget utgör administrativa missförhållanden.

Ombudsmannen konstaterade särskilt att kommissionen antog en bred tolkning av begreppet ”brådskande” och underlät att i tillräcklig utsträckning motivera ”brådskande” lagstiftningsförslag för allmänheten och att dokumentera sina undantag från de tillämpliga reglerna för bättre lagstiftning. Ombudsmannen konstaterade också att kommissionen inte har infört ett förfarande som, i enlighet med kraven i fördragen och rättspraxis, skulle säkerställa ett öppet, evidensbaserat och inkluderande utarbetande av ”brådskande” lagstiftningsförslag. Ombudsmannen konstaterade vidare att kommissionen, genom att inte föra ordentliga register över obligatoriska kontroller av att dess förslag är förenliga med EU:s klimatmål, underlät att agera på ett ansvarsfullt sätt.

För att åtgärda dessa brister lämnade ombudsmannen två rekommendationer. Ombudsmannen rekommenderade att kommissionen bör säkerställa en förutsägbar, konsekvent och icke godtycklig tillämpning av sina regler för bättre lagstiftning genom att definiera ”brådskande” situationer som motiverar ett undantag från de krav som fastställs i reglerna. Om undantag beviljas bör kommissionen dessutom inrätta ett förfarande för att säkerställa att det brådskande utarbetandet av lagstiftningsförslag fortfarande är förenligt med principerna om en öppen, evidensbaserad och inkluderande lagstiftningsprocess. För att bistå kommissionen i denna uppgift lade ombudsmannen fram fyra förslag, bland annat att förtydliga sina regler för samråd med berörda parter om brådskande förslag och se till att de underlag som ligger till grund för förslagen offentliggörs i god tid för att möjliggöra en offentlig debatt innan lagstiftningen antas.

Ärendet gällde en påstådd intressekonflikt som berörde kommissionsledamoten med ansvar för jordbruk. Klaganden, en organisation som företräder polska jordbrukare, hade lämnat in ett överträdelseklagomål om polsk jordbrukslagstiftning. Klaganden underrättade därefter Europeiska kommissionen om att brodern till kommissionsledamoten med ansvar för jordbruk fanns bland de ledamöter av det polska parlamentet som hade föreslagit den aktuella lagstiftningen.   

Ombudsmannen fann att det sätt på vilket kommissionen bedömde intressekonflikten var bristfälligt. Kommissionen hade närmare bestämt underlåtit att beakta den omständigheten att kommissionsledamotens förhållande till en av de förslagsställande lagstiftarna kunde ha påverkat, eller uppfattats påverka, kommissionens oberoende vid bedömningen av det aktuella fördragsbrottsklagomålet på ett negativt sätt.  

Ombudsmannen föreslog förbättringar för att ta itu med detta och uppmanade kommissionen att se över sitt beslutsfattande om överträdelseklagomålet under överinseende av en annan kommissionsledamot. Eftersom ombudsmannen också identifierade brister i förfarandet i ärendet lade hon fram ett andra förslag till förbättring för att förhindra att liknande situationer uppstår i framtiden.

Ombudsmannen avslutade undersökningen och bad kommissionen att rapportera om de åtgärder som den har vidtagit för att ta itu med hennes förslag.

Ärendet gällde hur Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) vid bedömningen av bekämpningsmedel tar hänsyn till de risker för den biologiska mångfalden och ekosystemen som de indirekta effekterna av bekämpningsmedel medför. Klaganden hävdade att det redan finns metoder för att bedöma indirekta effekter och att det faktum att Efsa inte gör det strider mot den tillämpliga rättsliga ramen.

Under utredningens gång gav Efsa mer detaljerade förklaringar till varför den i sin roll som ”riskbedömare” för närvarande inte systematiskt kan bedöma de indirekta effekterna av bekämpningsmedel. Efsa förklarade särskilt att Europeiska kommissionen, i egenskap av ”riskhanterare”, för närvarande fortfarande håller på att se över kriterierna för bedömning av miljörisker med bekämpningsmedel, de ”särskilda skyddsmålen”. Innan sådana särskilda skyddsmål har utarbetats och godkänts kan Efsa inte systematiskt bedöma riskerna för indirekta effekter på miljön för varje bekämpningsmedel.

Ombudsmannen konstaterade att Efsa tydligt förklarade varför den, till dess att relevanta specifika skyddsmål har fastställts, inte systematiskt tar hänsyn till indirekta effekter i sina bedömningar av riskerna med bekämpningsmedel för miljön. Hon noterade dock förseningen i slutförandet av de särskilda skyddsmålen, som hon har för avsikt att ta upp med kommissionen.

Ombudsmannen välkomnade Efsas engagemang för klagandens farhågor, men hon förstod klagandens frustration över att Efsa inledde en sådan dialog först efter hennes ingripande. Ombudsmannen fann detta beklagligt. Eftersom Efsa nu har svarat klaganden på ett uttömmande sätt är det dock inte motiverat med några ytterligare undersökningar i frågan. Hon föreslog dock en förbättring av hur Efsa i framtiden bör hantera liknande problem.