Klaganden, en belgisk ideell organisation, deltog i ett EU-finansierat projekt som syftade till att ta itu med problem som äldre ställs inför när de använder IKT-lösningar. En finansiell revision visade att det system som klaganden använde för att registrera arbetstid var otillförlitligt. Till följd av detta försökte kommissionen återkräva mer än 85 000 euro från klaganden.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att revisorerna hade erkänt att klagandens arbete med två specifika ”resultat” var legitimt, liksom den berörda arbetstiden. Hon ansåg därför att kommissionen inte hade rätt att avvisa personalkostnaderna i samband med detta arbete. För att åtgärda detta rekommenderade hon kommissionen att minska det belopp som den försökte återkräva i enlighet med detta.

Kommissionen godtog till fullo ombudsmannens rekommendation och gick med på att minska det belopp som ska återkrävas med nästan 37 000 euro. Mot denna bakgrund avslutade ombudsmannen ärendet. Ombudsmannen fortsätter dock med en separat undersökning om återkrav av medel i förhållande till de andra ”resultaten”.

Ärendet gällde EG-domstolens utvärdering av två anbudsförfaranden för juridiska översättningstjänster. Klaganden, en anbudsgivare vars anbud förkastats, hävdade att anbudsförfarandet inte uppfyllde kraven på god förvaltning eftersom i) utvärderingen av anbuden inte var korrekt dokumenterad, ii) det inte fanns någon möjlighet att begära en intern administrativ granskning och iii) det inte garanterade anonymitet.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann inga administrativa missförhållanden i domstolen. Ombudsmannen lade dock fram tre förslag till förbättringar för revisionsrätten, nämligen att den i) kräver att interna utvärderare undertecknar och daterar utvärderingsformulären för proven, ii) inrättar en mekanism för intern omprövning för att hantera klagomål från sökande som inte valts ut och iii) anonymiserar anbudsgivarnas tester för den bedömning som görs av de interna utvärderarna under utvärderingsprocessen.

Klaganden, en organisation för certifiering av rättvis handel, bad kommissionen att utfärda ett beslut eller en informell vägledning om huruvida dess affärsmetoder är förenliga med EU:s konkurrensregler. Efter det att kommissionen hade avslagit klagandens begäran ansökte klaganden om allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar i ärendet. Klaganden bestred kommissionens beslut att inte bevilja fullständig tillgång till sin interna korrespondens och ett internt meddelande.

Under sin undersökning framförde ombudsmannen sin preliminära åsikt att kommissionen hade maskerat mer information än vad som var absolut nödvändigt. Ombudsmannen gläder sig över att kommissionen har granskat de berörda handlingarna på nytt och beslutat att bevilja mer omfattande tillgång. Hon anser således att målet är avgjort.

Klaganden, som deltog i ett rekryteringsförfarande vid Epso, bokade inte ett datum för sitt datorbaserade prov inom den föreskrivna tidsfristen och uteslöts därför från förfarandet. Klaganden hävdade att Epso inte hade skickat någon inbjudan till honom att boka provet. Epso insisterade på att en inbjudan hade skickats ut. Ombudsmannens undersökningsgrupp granskade Epsos akt och fann inga tecken på några tekniska problem som kunde ha lett till att klaganden inte hade fått den automatiska inbjudan att göra det datorbaserade provet i tid. Ombudsmannen fann därför att Epso inte hade gjort sig skyldigt till något administrativt missförhållande.

Detta ärende gällde EU:s delegation i Armeniens påstådda olagliga och/eller orättvisa beslut att säga upp ett bidragsavtal avseende ett projekt som genomförts i Armenien och Jordanien, till nackdel för klaganden, en italiensk icke-statlig organisation som är verksam på området för utvecklingssamarbete. Efter en noggrann bedömning av alla fakta och argument drog ombudsmannen slutsatsen att delegationens förklaring till beslutet om uppsägning var ofullständig. Ombudsmannen föreslog därför att kommissionen, i sin tillsynsroll över EU:s delegationer, skulle ge klaganden en mer omfattande förklaring till skälen till att projektet avslutades.

Som svar på ombudsmannens förslag förklarade kommissionen att delegationen hade beaktat alla relevanta faktorer när den beslutade att säga upp avtalet. Kommissionen medgav dock att förklaringen till att bidraget avslutades kanske inte var tillräckligt uttömmande. Kommissionen vidarebefordrade därför till ombudsmannen en skrivelse som delegationen hade skickat till klaganden med en förklaring av alla de faktorer som den beaktade i sin bedömning.

Ombudsmannen ansåg att kommissionen hade vidtagit åtgärder för att lösa frågan och beslutade därför att avsluta ärendet.

Detta ärende gällde EU:s delegation i Armeniens påstådda olagliga och/eller orättvisa beslut att säga upp ett bidragsavtal avseende ett projekt som genomförts i Armenien och Jordanien, till nackdel för klaganden, en italiensk icke-statlig organisation som är verksam på området för utvecklingssamarbete. Efter en noggrann bedömning av alla fakta och argument drog ombudsmannen slutsatsen att delegationens förklaring till beslutet om uppsägning var ofullständig. Ombudsmannen föreslog därför att kommissionen, i sin tillsynsroll över EU:s delegationer, skulle ge klaganden en mer omfattande förklaring till skälen till att projektet avslutades.

Som svar på ombudsmannens förslag förklarade kommissionen att delegationen hade beaktat alla relevanta faktorer när den beslutade att säga upp avtalet. Kommissionen medgav dock att förklaringen till att bidraget avslutades kanske inte var tillräckligt uttömmande. Kommissionen vidarebefordrade därför till ombudsmannen en skrivelse som delegationen hade skickat till klaganden med en förklaring av alla de faktorer som den beaktade i sin bedömning.

Trots att klaganden uttryckte sitt missnöje med kommissionens svar på hennes förslag till vänskaplig förlikning ansåg ombudsmannen att kommissionen hade vidtagit åtgärder för att lösa frågan. Hon beslutade därför att avsluta ärendet.

Klagomålet riktades mot kommissionen av en företrädare för en grupp medborgare som hade lagt fram ett europeiskt medborgarinitiativ. Det gällde systemet för insamling av underskrifter på nätet och värdskapet för sådana system på kommissionens servrar samt möjligheterna att ändra ett medborgarinitiativ efter det att det hade lämnats in för registrering. På grundval av den nuvarande lagstiftningen fann ombudsmannen att kommissionens ståndpunkt var rimlig. Hon drog därför slutsatsen att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande. Ombudsmannen kommenterade att hon litade på att kommissionen skulle ta hänsyn till hennes synpunkter vid översynen av förordningen om medborgarinitiativet 2015.

Ombudsmannen föreslog att så snart den preliminära bedömningen av ett föreslaget initiativ visar att initiativet inte uppfyller registreringskriterierna kan kommissionen, om organisatören har meddelat att den vill använda sitt eget system för insamling via internet, informera organisatören om detta så snart som möjligt för att undvika att organisatören ådrar sig onödiga ekonomiska och organisatoriska ansträngningar.

Ärendet gällde huruvida Europeiska kommissionens återkrav av en del av sitt ekonomiska bidrag till klaganden, ett företag, inom ramen för ett EU-finansierat projekt var rättvist. Kommissionen medgav att den hade gjort vissa fel vid beräkningen av det belopp som skulle återkrävas och bad om ursäkt. Den avstod också från en del av sitt krav på "likviderade skador", eftersom den ansåg att det skulle vara oproportionerligt. Under dessa omständigheter ansåg ombudsmannen att det inte förelåg några pågående administrativa missförhållanden och vidtog inga ytterligare åtgärder.

Den klagande, en livsmedelsföretagare, ville ha sin produkt märkt med ett hälsopåstående om måttlig aptit och viktminskning. Företaget lämnade därför in sitt hälsopåstående till de berörda nationella myndigheterna, som sedan lämnade in det till kommissionen för bedömning av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), i enlighet med det godkännandeförfarande som föreskrivs i förordning (EG) nr 1924/2006. På grund av ett misstag från de nationella myndigheternas sida ströks dock hälsopåståendet från den förteckning som skickats till kommissionen. De nationella myndigheternas efterföljande begäran till kommissionen om att återinföra hälsopåståendet i den förteckning som lämnats in till Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) avslogs av kommissionen. Klaganden vände sig till ombudsmannen och hävdade att kommissionen hade fel när den avslog denna begäran. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionens skäl för sin vägran var korrekta. Hon drog slutsatsen att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande och avslutade ärendet.

Klagomålet i detta fall var att Europeiska kommissionen hade agerat orättvist när den försökte återkräva en del av det ekonomiska stödet till ett EU-finansierat projekt. Klaganden var en ideell organisation och uppgav att det inte var möjligt för den att uppfylla de återkravsvillkor som kommissionen fastställt. Efter att ha behandlat klagomålet från oktober 2012 lade ombudsmannen fram ett förslag till kommissionen om en vänskaplig förlikning i frågan. Ombudsmannen föreslog att kommissionen skulle förlänga den tidsperiod under vilken pengarna skulle återbetalas av klaganden och även att kommissionen skulle överväga att avstå från kravet på att klaganden skulle införa en garanti för att täcka det belopp som skulle återbetalas. Kommissionen godtog detta förslag. När ärendet avslutades föreslog ombudsmannen parterna att de skulle ta direkt kontakt för att utarbeta dessa uppgörelser.