Klagomål: 1278/2022/JK

Ärendetitel: Europeiska värdepappers- och marknadsmyndighetens (Esma) vägran att ge allmänheten tillgång till handlingar som rör Förenade kungarikets beslut om likvärdighet.

Datum: Tisdagen den 18 oktober 2022

Virtuellt möte

Närvarande

På Esmas vägnar:

Chef för juridiska & verkställighetsavdelningen

Juridiska handläggare från Legal & Enforcement Department

Officer från avdelningen för internationella och institutionella frågor

Praktikant från avdelningen för rättsliga frågor och verkställighet

På ombudsmannens vägnar:

Jennifer King, juridisk expert

Christophe Lesauvage, juridisk expert

Tanja Ehnert, förfrågningssamordnare

Nina Klubert, handläggare

Mötets syfte

Syftet med mötet var att ombudsmannens undersökningsgrupp skulle klargöra sammanhanget och de skäl som angavs i Esmas bekräftande beslut av den 29 juni 2022 om att vägra allmänheten tillgång till de begärda handlingarna, på grundval av artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning 1049/2001.

I detta syfte hade en förteckning över frågor skickats till Esma före mötet, tillsammans med mötesbegäran, den 15 september 2022.

Inledning och förfarandeinformation

Ombudsmannens undersökningsgrupp presenterade sig, tackade Esmas företrädare för mötet med dem och redogjorde för syftet med mötet. De beskrev den rättsliga ram som gäller för möten som hålls av ombudsmannen, särskilt att ombudsmannen inte skulle lämna ut någon information som Esma identifierat som konfidentiell, varken till klaganden eller till någon annan person utanför ombudsmannens kansli, utan Esmas förhandsgodkännande ^[1].

Undersökningsgruppen förklarade att den skulle utarbeta ett utkast till rapport om mötet som skulle skickas till Esma för att säkerställa att innehållet var sakligt korrekt och fullständigt. Mötesrapporten skulle sedan färdigställas, ingå i ärendehandlingarna och överlämnas till klaganden. Inga konfidentiella uppgifter skulle ingå i rapporten eller på annat sätt lämnas till klaganden eller någon tredje part.

Information som utbytts

Ombudsmannens undersökningsgrupp uppmanade Esmas företrädare att göra några inledande kommentarer innan de gick vidare till de specifika frågorna.

Företrädare för Esma förklarade att Esma i allmänhet har mycket positiva kontakter med sökande i ansökningar om allmänhetens tillgång och att Esma tar sina skyldigheter enligt förordning (EG) nr 1049/2001 på allvar. I detta fall hade klaganden lämnat in två tidigare begäranden och begäran i fråga var mycket omfattande, vilket vanligtvis inte är fallet när det gäller begäranden om allmänhetens tillgång som den hanterar. Företrädare för Esma förklarade att byrån samarbetade med klaganden för att göra begäran så hanterbar som möjligt i fråga om resurser och med beaktande av klagandens intresse.

Esmas företrädare uppgav att de genomförde ett samråd med tredje part med Europeiska kommissionen (kommissionen) i enlighet med artikel 4.4 i förordning (EG) nr 1049/2001 och kommissionen lämnade sitt svar den 24 juni 2022. De bekräftade att Esma inte på samma sätt samrådde med de brittiska myndigheterna och sade att en sådan skyldighet endast uppstår om ett institut överväger (delvist) utlämnande och om det inte är klart om handlingarna bör lämnas ut. I förevarande fall var det uppenbart att de omtvistade handlingarna inte skulle lämnas ut. Esma förklarade att även om kommissionen grundade sig på undantaget avseende skydd för internationella förbindelser för att motivera att dessa handlingar inte lämnades ut, grundade den sig också på ytterligare två skäl avseende specifika handlingar. I enlighet med kraven i unionsdomstolarnas rättspraxis hade Esma gjort sin egen bedömning och fastställt att de omtvistade handlingarna inte kunde lämnas ut på grundval av ett enda undantag, eftersom det skulle undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser. Som svar på en fråga från undersökningsgruppen uppgav Esma att kommissionen under alla omständigheter var dess viktigaste samtalspartner och att samråd med Förenade kungariket skulle ha komplicerat och försenat deras hantering av begäran om allmänhetens tillgång på grund av att Förenade kungariket nu är ett tredjeland. Företrädare för Esma uppgav att de vägde klagandens rätt till god förvaltning mot behovet av att svara henne utan dröjsmål och att detta också spelade en roll i Esmas beslut att inte samråda med de brittiska myndigheterna.

Detta gav upphov till diskussioner om de handlingar som omfattas av klagandens begäran om allmänhetens tillgång till handlingar. Esmas företrädare uppgav att de också hade gjort en kartläggning under processen för begäran om allmänhetens tillgång för att identifiera de handlingar som omfattas av tillämpningsområdet med beaktande av villkoren i klagandens begäran, den bekräftande ansökan och klagandens grundläggande intresse av att få tillgång till handlingar som rör ”överläggningarna” mellan kommissionen och Esma. De förklarade dock att Esma hade delat alla handlingar som den förfogade över, inbegripet de som det hänvisades till eller som var kopplade till andra handlingar, med ombudsmannen. Esma ansåg dock inte att alla dessa handlingar omfattades av klagandens begäran. Esmas företrädare sade att om de hade ansett att alla dessa handlingar (dvs. de som är kopplade till eller bifogade till e-postutbyten) omfattades av begäran, skulle de ha varit tvungna att samråda inte bara med kommissionen och Förenade kungariket utan även med andra tredje parter. Detta skulle ha lett till ytterligare förseningar för klaganden. Som svar på en begäran från ombudsmannens undersökningsgrupp samtyckte Esmas företrädare till att dela med sig av resultatet av denna kartläggning och en förteckning över handlingar som Esma ansåg omfattades av klagandens begäran, inbegripet skälen till det beslutet.

Företrädare för Esma uppgav att Esma, med tanke på den breda omfattningen av begäran, beslutade att inte tillhandahålla en förteckning över de dokument som identifierats, utan snarare en beskrivning av dessa. Denna praxis som de uppgav överensstämde med EU-domstolarnas rättspraxis och med ombudsmannens beslut [2], eftersom den gjorde det möjligt för klaganden att förstå vilken typ av handlingar som begärdes och ändå inte undergräva det intresse som ska skyddas. Företrädare för Esma uppgav som svar på en fråga från undersökningsgruppen att Esma inte hade någon rättslig skyldighet att tillhandahålla klaganden en förteckning över handlingar som omfattas av begäran och att handlingarna var tillräckligt beskrivna i dess bekräftande beslut. Esmas företrädare förklarade därefter att ett utlämnande av förteckningen över handlingar som omfattas av tillämpningsområdet i sig skulle ha undergrävt det åberopade undantaget, eftersom det skulle ha angett omfattningen av utbytena och gett upphov till spekulation. De uppgav också att en förteckning, utan konfidentiella uppgifter, inte skulle ha gjort det möjligt för klaganden att identifiera huruvida handlingarna var av intresse för henne.

Esmas företrädare uppgav att de gjorde en individuell och konkret bedömning av alla handlingar som de ansåg omfattades av begäran. De sade dock att denna typ av bedömning kan vara något subjektiv och skulle uppskatta viss vägledning och konkreta förslag för att vägleda deras åtgärder när de gör sådana bedömningar.

När det gäller arten av de handlingar som Esma beviljade partiell tillgång till, dvs. fullständig tillgång endast med förbehåll för redigering av personuppgifter, förklarade Esmas företrädare att dessa handlingar skilde sig från andra e-postmeddelanden som inte lämnades ut. De uppgav att det inte förelåg någon risk för internationella förbindelser genom att de lämnades ut, eftersom de handlingar som var kopplade till eller bifogade dessa e-postmeddelanden var offentliga. Detta skiljer sig från annan korrespondens som delas med ombudsmannens undersökningsgrupp, där de handlingar som antingen är kopplade till eller bifogade inte är offentliga eller endast är tillgängliga mot betalning av ett abonnemang. I dessa fall övervägde Esma om man skulle bevilja partiell tillgång till de personliga e-postmeddelandena själva, men beslutade mot detta på grundval av att det inte skulle vara någon meningsfull tillgång eftersom det skulle utgöra ett tomt kuvert.

Esmas företrädare förklarade också att Esma inte hade tillgång till vissa av de länkade handlingarna och att dessa endast hade gjorts tillgängliga på en IKT-plattform som kommissionen stod värd för. Esmas företrädare hade tillgång till plattformen vid den tidpunkten, men denna plattform används inte längre. Som svar på en fråga från ombudsmannens undersökningsgrupp bekräftade de att plattformen inte hade varit aktiv i mer än två år.

Slutligen uppgav Esmas företrädare att förfarandet för att anta beslut om likvärdighet leds av kommissionen och att Esma endast har en teknisk roll. De förklarade att även ordningsföljden för utbytena mellan kommissionen och Esma kunde anses vara känslig. De hänvisade också till den ordning i vilken bedömningarna gjordes, och att avslöjandet av denna ordning kunde ha haft betydelse för de internationella förbindelserna och särskilt de nya förbindelserna mellan Förenade kungariket och EU. Dessutom uppgav Esmas företrädare att ett utlämnande av handlingarna inte skulle ha gett upphov till harmoniska diskussioner om framtida beslut om likvärdighet.

Mötets avslutande

Undersökningsgruppen tackade Esmas företrädare för deras tid och för de förklaringar som lämnats, och mötet avslutades.

Bryssel den 18 oktober 2022

Jennifer King Nina Klubert

Handläggare med ansvar för rättsliga frågor

[1] Artikel 4.8 i Europeiska ombudsmannens genomförandebestämmelser.

[2] Se mål T‐701/18, Campbell mot Europeiska kommissionen, ECLI:EU:T:2020:224.

.