Ärendet gällde Gemensamma resolutionsnämndens (SRB) vägran att ge allmänheten fullständig tillgång till anbudshandlingar och revisionsrapporter. Genom att vägra tillgång till delar av handlingarna åberopade SRB olika undantag enligt unionslagstiftningen om allmänhetens tillgång till handlingar.

Efter en inspektion av de omtvistade handlingarna och en bedömning av SRB:s ytterligare förklaringar ansåg ombudsmannen att SRB:s beslut att neka allmänheten tillgång till delar av de omtvistade handlingarna var motiverat.

Ombudsmannen avslutade därför undersökningen och konstaterade att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar som innehas av Europeiska bankmyndigheten (EBA) om påstådda grönmålningsärenden inom finanssektorn. EBA identifierade två handlingar som omfattades av begäran och nekade tillgång till en av dem. Genom att vägra tillgång gjorde EBA gällande att ett utlämnande av denna handling skulle undergräva skyddet för affärsintressen, skyddet för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner och skyddet för en pågående beslutsprocess.

Ombudsmannens undersökningsgrupp granskade den omtvistade handlingen och tillhörande handlingar och träffade EBA:s företrädare. På grundval av inspektionen och de ytterligare förklaringar som lämnades under mötet ansåg ombudsmannen att EBA:s beslut att vägra allmänheten tillgång till handlingen i fråga var rimligt.

Ombudsmannen avslutade undersökningen och konstaterade att EBA inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till ”interna handlingar” och ”korrespondens med Spanien” avseende ett klagomål om en överträdelse av unionsrätten som klaganden tidigare hade lämnat in till Europeiska kommissionen. Kommissionen svarade att den inte har några handlingar som motsvarar beskrivningen i klagandens begäran om tillgång och att den därför inte kunde tillmötesgå begäran. Kommissionen hänvisade emellertid till vissa interna handlingar som inte hade registrerats i dess dokumenthanteringssystem, eftersom de inte uppfyllde de tillämpliga registreringskriterierna. Kommissionen informerade klaganden om att den ansåg att den inte hade tillgång till dessa handlingar.

Ombudsmannen granskade de interna handlingar som kommissionen hänvisade till och ansåg att dessa utgjorde ”handlingar” enligt EU:s lagstiftning om allmänhetens tillgång till handlingar (förordning 1049/2001).

I detta avseende ansåg ombudsmannen att det för att en handling ska omfattas av tillämpningsområdet för förordning nr 1049/2001 inte är avgörande huruvida den har registrerats i institutionens system för hantering av handlingar. Även om det är rimligt att kommissionen börjar söka efter handlingar i sitt dokumenthanteringssystem bör kommissionen, om enskilda personer lämnar in riktade begäranden om allmänhetens tillgång till specifika handlingar, söka efter sådana handlingar utanför sitt dokumenthanteringssystem. Om kommissionen därefter lokaliserar de begärda handlingarna bör den bedöma dem för utlämnande enligt förordning (EG) nr 1049/2001, oavsett om de uppfyller de tillämpliga registreringskriterierna eller inte.

I detta fall lokaliserade kommissionen de begärda handlingarna. Kommissionen borde därför ha bedömt dem för utlämnande av uppgifter. Det faktum att kommissionen inte gjorde detta utgör ett administrativt missförhållande.

Ombudsmannen instämde således inte i hur kommissionen hanterade begäran, men hon ansåg att det inte skulle vara ändamålsenligt att fortsätta undersökningen med en rekommendation om att bedöma e-postutbytena enligt förordning (EG) nr 1049/2001. Detta beror på att ombudsmannen konsekvent har hävdat att kommissionens praxis att koppla registreringen av handlingar till identifieringen och behandlingen av dem enligt förordning (EG) nr 1049/2001 är problematisk, bland annat i hennes rekommendation i ärende 1316/2023/MIG. Ombudsmannen avslutade därför ärendet med att konstatera administrativa missförhållanden.