Gäller ditt klagomål en EU-institution eller ett EU-organ?
- SV Svenska
Maskinöversättningar kan innehålla fel som riskerar att minska tydligheten och exaktheten. Ombudsmannen frånsäger sig allt ansvar för eventuella avvikelser. För den mest tillförlitliga informationen och rättssäkerheten hänvisas till källversionen i engelska via länken ovan.
För mer information, se vår språk- och översättningspolicy.
Beslut i ärende 1999/2012/JF - Vägran att lämna ut originalprov till en kandidat som inte klarat provet
Beslut
Ärende 1999/2012/JF - Undersökning inledd den Onsdag | 12 december 2012 - Rekommendation beträffande Tisdag | 04 mars 2014 - Beslut den Måndag | 22 september 2014 - Berörda institutioner Europeiska rekryteringsbyrån ( Kritisk anmärkning ) - Land Portugal
Ärendet gäller ett fall där Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) vägrat att lämna ut originalprovet till en kandidat som misslyckats i ett allmänt uttagningsprov för översättare. I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade klaganden att hon utan tillgång till originaltexterna inte kunde göra gällande sin rätt till granskning.
Ombudsmannen övertygades inte av Epsos förklaring att originalprovet, som fanns med i en databas, kunde återanvändas, utan utfärdade ett förslag till rekommendation till Epso om att lämna ut originaltexterna. Epso vägrade och hävdade att det skulle medföra en alltför stor börda för urvalskommittéerna att använda nya texter i översättningsproven. Epso framhöll också att det fanns stöd för denna ståndpunkt i EU-domstolens relevanta rättspraxis. Ombudsmannen övertygades inte heller av dessa argument från Epso. Hon framhöll dels att Epsos policy kunde äventyra principen om lika behandling, dels att man måste undvika att kandidaterna lider skada på grund av uppenbara bedömningsfel. Ombudsmannen ansåg att utlämnande av originaltexten till översättningsproven skulle öka öppenheten i EU:s uttagningsprov och faktiskt minska urvalskommittéernas arbetsbörda. Ombudsmannen riktade därför en kritisk anmärkning till Epso om att dess underlåtenhet att lämna ut originaltexterna till översättningsproven och att vederbörligen motivera sitt beslut utgjorde administrativa missförhållanden. I en ytterligare kommentar uppmanade hon Epso att uppmuntra urvalskommittéerna att använda nya texter i översättningsproven och lämna ut texterna till de kandidater som begär dem. Hon avslutade därefter ärendet.
Bakgrund
1. Ombudsmannen bad Epso att förklara i) den rättsliga grunden för sitt beslut att inte tillhandahålla provhandlingarna till sökande som inte godkänts i allmänna uttagningsprov för tjänster som översättare inom EU, och ii) nyttan av bestämmelserna i den relevanta inbjudan att anmäla intresse (nedan kallad inbjudan) som ger de sökande rätt att lämna in en begäran om omprövning om de anser att Epso har begått ett misstag eller agerat orättvist när den inte lämnar ut provhandlingarna (översättningsskriften och den ursprungliga text som behövde översättas) och därmed inte gör det möjligt för de sökande att jämföra de ursprungliga texterna med sina översättningar.
2. Epso ansåg att dess praxis var förenlig med tillämpliga regler och rättspraxis från Europeiska unionens domstol (nedan kallad EU-domstolen) avseende sekretess vid uttagningskommitténs arbete, meddelande till de sökande om de poäng som erhållits och uppenbart oriktiga bedömningar. Den hänvisade också till inbjudan och hävdade att klaganden hade erhållit en kopia av sitt översättningsskript och kunde ha lämnat in en begäran om omprövning och åtminstone angett varför han trodde att han hade behandlats felaktigt. Slutligen ansåg Epso att den inte kunde lämna ut de ursprungliga texterna eftersom de fanns i en databas och kunde återanvändas [1].
Påståendet att det är omöjligt att på ett korrekt sätt begära en översyn
Ombudsmannens förslag till rekommendation
3. För det första ansåg ombudsmannen att det var svårt att se hur utlämnandet av de ursprungliga texter som skulle översättas skulle kunna äventyra sekretessen för uttagningskommitténs arbete. För det andra var det inte heller klart varför den omständigheten att klaganden kunde erhålla kopior av sitt översättningsskript med nödvändighet skulle ha nekats tillgång till originaltexterna. För det tredje ansåg ombudsmannen att översättningsövningar skiljer sig från datorbaserade prov där samma frågor används flera gånger. Hon ansåg att det inte bör vara särskilt besvärligt eller svårt för Epsos uttagningskommittéer att välja olika/nya texter från den tillgängliga litteraturen för varje översättningsprov. För det fjärde betonade ombudsmannen att klaganden, för att kunna besluta om lämpligheten och den sannolika framgången för en begäran om omprövning, först måste kunna dubbelkontrollera sina översättningar mot de ursprungliga texterna. Slutligen var det svårt att se hur Epso förväntade sig att klaganden skulle ge en indikation på varför han trodde att han hade behandlats felaktigt när han inte kunde dubbelkontrollera de okorrigerade översättningsskripten mot de ursprungliga texterna och mot de erhållna poängen.
4. Mot bakgrund av ovanstående ansåg ombudsmannen att Epsos vägran att förse klaganden med de ursprungliga provhandlingarna utgjorde ett administrativt missförhållande som motiverade ett förslag till rekommendation, i enlighet med artikel 3.6 i hennes stadga. Förslaget till rekommendation hade följande lydelse:
”Epso bör lämna ut originaltexterna till översättningarna inte bara till den klagande utan även till alla sökande som begär dem.”
5. Epso svarade att man tyvärr inte kunde följa ombudsmannens rekommendation. Den gjorde gällande att personaldomstolens nyligen avkunnade dom i målet Mendoza gav stöd för dess uppfattning att det var motiverat att vägra att ta med de texter som används för översättningsprov i databasen och möjligheten att återanvända dessa texter [2].
6. Epso hävdade vidare att det inte är lätt att välja olika texter från den tillgängliga litteraturen för varje översättningsprov. Uttagningskommittéernas utrymme för skönsmässig bedömning omfattar även valet av vilka texter som ska översättas. Uttagningskommittéerna måste därför noggrant bedöma sin karaktär, sitt ämne, sin stil, sina svårigheter och sina tekniska aspekter före översättningen. De måste också vidta lämpliga åtgärder för att garantera likabehandling genom att noggrant förbereda och vid behov anpassa alla källtexter för att se till att de är lika svåra och begripliga för alla sökande. Databasen är ett viktigt verktyg för att uppnå dessa mål.
7. Slutligen hävdade Epso att klagandens tolkning av en begäran om omprövning byggde på en felaktig premiss om dess syfte. Epso klargjorde således att syftet med en begäran om omprövning inte är att föra en öppen diskussion mellan en sökande och uttagningskommittén om den sökandes bedömning och meriter. Domstolen tillade att EU-domstolen redan i domen i målet Le Voci har fastställt att uttagningskommittén har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid bedömningen av de sökandes kompetens och förmåga och att deras beslut endast kan bli föremål för domstolsprövning om det har skett en uppenbar överträdelse av reglerna för uttagningskommitténs arbete [3]. Såsom har bekräftats i exempelvis domen i målet Coto Moreno är uttagningskommitténs skönsmässiga bedömningar inte föremål för domstolsprövning [4]. I domen i målet Alexandrou fastställde personaldomstolen dessutom tydligt att den sökandes rätt att överklaga inte äventyras av Epsos vägran att lämna ut information som skulle göra det möjligt att bedöma huruvida hans eller hennes påståenden är välgrundade [5]. När en begäran om omprövning inges gör uttagningskommittén emellertid en fullständig omprövning av sökandens akt utan att sökanden behöver framföra några särskilda argument. När en begäran om omprövning inges är det således tillräckligt att endast ange varför sökanden anser att han eller hon har behandlats felaktigt.
8. Klaganden uttryckte sin besvikelse över Epsos ståndpunkt.
Ombudsmannens bedömning efter förslaget till rekommendation
9. Ombudsmannen är inte övertygad av Epsos allmänna ståndpunkt att det endast är genom att använda databaser (med frågor eller originaltexter) som uttagningskommitténs utrymme för skönsmässig bedömning och principen om likabehandling kan säkerställas.
10. Ombudsmannen ser inte, och Epso förklarade inte, hur användningen av andra texter än den tillgängliga litteraturen för varje översättningsprov skulle kunna äventyra uttagningskommitténs utrymme för skönsmässig bedömning (när den gör de val som den anser vara bäst när den väljer ut dessa texter) eller principen om likabehandling av sökande. Som Epso själv har förklarat respekteras alltid detta utrymme för skönsmässig bedömning och denna princip så länge uttagningskommittén noggrant bedömer de texter som ska väljas ut och ser till att svårighetsgraden och begripligheten alltid är densamma.
11. Ombudsmannen anser att principen om likabehandling faktiskt kan ifrågasättas om en uttagningskommitté återanvänder en text från databasen. Även om ombudsmannen vidhåller den ståndpunkt som hon uttryckte i sitt förslag till rekommendation, nämligen att förhandskunskaper om en text vid en översättning inte förefaller vara lika användbara som förhandskunskaper om frågor som ställs i en KBT [6], skulle blotta möjligheten att det skulle kunna finnas en sökande som, efter att ha misslyckats i ett tidigare uttagningsprov, senare skulle kunna översätta samma text igen, i själva verket äventyra denna princip. Om Epso däremot skulle lägga fram nya översättningstexter för varje uttagningsprov skulle det inte finnas någon sådan möjlighet.
12. Som klaganden upprepade gånger har hävdat och ombudsmannen betonade i sitt förslag till rekommendation innebär möjligheten att återanvända en text från databasen, utöver att inte lösa problemet med likabehandling, att regeln om de sökandes rätt att begära omprövning om de anser att ”ett misstag har begåtts eller att Epso har agerat orättvist ... och att [deras] intressen har skadats till följd av detta”[7] (min kursivering). Detta gäller i än högre grad eftersom, såsom Epso med rätta har gjort gällande i sitt yttrande över klagomålet, en sökandes personliga övertygelse inte är tillräcklig för att utgöra ett ovedersägligt bevis för en uppenbart oriktig bedömning.
13. Om Epsos uttagningskommittéer alltid skulle använda nya texter i översättningsövningar, skulle de sökande kunna ta emot dessa texter, dubbelkontrollera dem mot sina översättningar och mot de poäng som erhållits, och rimligen avgöra huruvida en uppenbart oriktig bedömning kan ha ägt rum och därmed huruvida det skulle vara lämpligt att inge en begäran om omprövning, i enlighet med en regel som är formulerad på liknande sätt som punkt X i inbjudan att lämna förslag [8]. Ombudsmannen håller med om att uttagningskommitténs bedömningar av de sökandes kunskaper och färdigheter inte är föremål för rättslig prövning, men betonar med eftertryck att om det förekommer uppenbara fel i bedömningen av sådana kunskaper och förmågor bör de korrigeras så snart som möjligt för att undvika att dessa sökande skadas.
14. Syftet med ombudsmannens förslag till rekommendation var inte att kräva att Epso skulle ge de sökande tillgång till originaltexter som senare används i andra uttagningsprov av samma slag. Syftet var snarare att uppmuntra Epso att föreslå en ändring av uttagningskommitténs praxis så att de väljer en annan originaltext för varje uttagningsprov. På så sätt skulle uttagningskommittéerna bidra till den övergripande öppenheten i EU:s uttagningsprov. Det är en besvikelse att Epso beslutade att inte följa ombudsmannens rekommendation.
15. Argumentet att uttagningskommittéerna skulle bli överbelastade om de var tvungna att välja nya originaltexter och lämpliga texter för varje typ av uttagningsprov för översättning är särskilt föga övertygande. Sådana tävlingar äger inte rum särskilt ofta. Dessutom anser ombudsmannen att innovation och uppdatering av administrativ praxis genom att ändra de ursprungliga texter som används i uttagningsprov endast kan vara till nytta. Även om detta kräver ytterligare arbete får de professionella uttagningskommittéerna, enligt ombudsmannens uppfattning, i vilket fall som helst betalt för detta arbete. Att lämna ut originaltexterna skulle dessutom i själva verket kunna förhindra att uttagningskommittén överbelastas, eftersom de sökande skulle kunna bedöma huruvida det eventuellt föreligger en uppenbart oriktig bedömning. Till följd av detta skulle uttagningskommittén inte behöva granska översättningsskripten i onödan.
16. Slutligen, som redan påpekats i ombudsmannens förslag till rekommendation, ignorerar Epso än en gång medvetet själva karaktären hos proven i fråga, nämligen översättning. Domen i målet Mendoza gäller en sökande i ett allmänt uttagningsprov för handläggare på det rättsliga området [9] som bland annat hade begärt tillgång till i) uttagningskommitténs bedömning av hans fallstudie, ii) utvärderingsmallen, och iii) korrigeringar [10]. Detta skiljer sig från det aktuella fallet, där klaganden begärde att originaltexterna skulle översättas. I målet Mendoza förefaller Epso ha försett den sökande med sitt språkprov [11].
17. Av det ovan anförda följer att Epsos argument inte är övertygande. Därför är dess underlåtenhet att följa ombudsmannens förslag till rekommendation, dvs. att lämna ut originaltexterna till översättningarna inte bara till klaganden utan även till alla sökande som begär dem, inte motiverad och utgör ett administrativt missförhållande.
18. Om en institution inte följer ombudsmannens förslag till rekommendation är det enda ytterligare steg som ombudsmannen kan ta att åberopa artikel 3.7 i stadgan och lägga fram en särskild rapport för Europaparlamentet. I detta fall anser ombudsmannen dock inte att Epsos misslyckande motiverar att hon lämnar in en särskild rapport till Europaparlamentet [12]. Ombudsmannen kommer därför att avsluta ärendet med en kritisk och ytterligare anmärkning i stället.
Slutsats
På grundval av undersökningen av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande kritiska anmärkning:
Epso lämnade inte ut originaltexterna till översättningarna och kunde inte på ett korrekt sätt motivera varför den inte kunde följa ombudsmannens förslag till rekommendation om att lämna ut dem. Detta utgjorde ett administrativt missförhållande.
Klaganden och Epso kommer att informeras om detta beslut.
Ytterligare anmärkning
Epso bör göra uttagningskommittéerna medvetna om fördelarna med att ändra sin nuvarande praxis, eftersom den allmänna öppenheten i EU:s uttagningsprov och respekten för uttagningskommitténs viktiga arbete utan tvekan skulle öka om de skulle välja ut nya och lämpliga texter för varje uttagningsprov för översättning och lämna ut dessa texter till de sökande som begär dem efter det att uttagningsprovet har ägt rum.
Emily O'Reilly
Utfärdat i Strasbourg den 22 september 2014
[1] För ytterligare information om bakgrunden till klagomålet, parternas argument och ombudsmannens undersökning, se den fullständiga texten till ombudsmannens förslag till rekommendation som finns på: http://www.ombudsman.europa.eu/en/cases/draftrecommendation.faces/sv/53705/html.bookmark
[2] Personaldomstolens dom av den 12 februari 2014 i mål F-127/11, Gonzalo de Mendoza Asensi mot Europeiska kommissionen, ännu ej offentliggjord, punkt 100 (på franska): "[e] n ce qui concerne la copie de la variante du sujet que le requérant a eu à traiter pour l’étude de cas, le Tribunal relève que, si selon la jurisprudence, un document est couvert par le secret des travaux du jury lorsque sa communication est susceptible de trahir les attitudes individuelles prises par les membres du jury ou les appréciations émises, à caractère staff ou comparatif, concernant les candidats... la confidentialité entourant les travaux du jury de concours n’exclut pas que la confidentialité d’un document d’une procédure de concours so justifiée par d’autres motivs. Eller så anger en l’espèce, le Tribunal estime que le refus de l’EPSO de communiquer au requérant la variante du sujet sur laquelle celui-ci a été interrogé est justifié par la nécessité d’éviter, dans le cas où d’autres candidats viendraient également à demander à recevoir la variante du sujet sur laquelle ils ont été interrogés, qu’il soit possible pour ceux-ci, en mettant en commun ces différentes variantes, de déterminer et, par suite, de rendre publics la méthodologie utilisée pour établir des variantes d’munême sujet ainsi que lesurs servant à évaluer les candidats.
[3] Förstainstansrättens dom (tredje avdelningen) av den 14 juli 2005 i mål T-371/03, Vicenzo Le Voci mot Europeiska unionens råd, [2005] FP-I-A-209. FP-II-957, punkt 102: ”Uttagningskommitténs bedömningar när den bedömer de sökandes kunskaper och färdigheter samt de beslut genom vilka den fastställer att en sökande har underkänts i ett prov utgör ett uttryck för ett värdeomdöme. De omfattas av uttagningskommitténs stora utrymme för skönsmässig bedömning och kan endast prövas av gemenskapsdomstolarna om det har skett en uppenbar överträdelse av bestämmelserna om uttagningskommitténs arbete ...”
[4] Personaldomstolens dom (tredje avdelningen) av den 11 september 2008 i mål F-127/07, Juana Maria Coto Moreno mot Europeiska kommissionen, [2008] FP-I-A-1-295, FP-II-A-1-1563, punkt 33: ”Uttagningskommitténs bedömning av de sökandes kunskaper och färdigheter kan inte prövas av personaldomstolen ...”
[5] Personaldomstolens dom av den 14 maj 2014 i mål F-140/12, Christodoulos Alexandrou mot Europeiska kommissionen (ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen), punkt 53 (på franska): "[u] n requérant ne disposant ni de preuve ni, à tout le moins, d’un faisceau d’indices doit accepter la présomption de légalité attachée aux décisions adoptées par le jury ou l’administration en matière de concours. Il s’ensuit que, dans le cadre d’un recours contre de telles décisions, un requérant ne saurait se contenter d’avancer de simples allégations ou convictions staffles en soutenant que l’administration ne lui aurait pas communiqué d’informations de nature à permettre le contrôle du bien-fondé de all seségations et qu’ainsi il serait privé du droit à un procès équitable au sens de l’article 47 de la Charte ainsi que du droit à un recours effectif.”
[6] Se punkt 16 i förslaget till rekommendation.
[7] Punkt X i ansökningsomgången.
[8] Se t.ex. mål T-53/00, Angioli mot kommissionen, REGP 2003, s. I-A-13 och II-73, punkt 94 (på franska): "[l] a conviction de la requérante d'avoir correctement répondu aux questions posées... ne sauraient constituer des preuves irréfutables d'une erreur manifeste d'appréciation..."
[9] Allmänt uttagningsprov EPSO/AD/177/10 – Handläggare (AD5) (EUT C 64 A, 2010, s. 1).
[10] Se punkt 12 i domen i det ovannämnda målet Mendoza (på franska): ”[p] ar courrier électronique du 5 mai 2011, le requérant a introduit une réclamation sur la base de l’article 90, paragraphe 2, du statut des fonctionnaires de l’Union européenne (ci-après le « statut ») contre la décision du jury de ne pas inscrire son nom sur la liste de réserve. Par la même réclamation, il demandait à avoir accès à « l’évaluation du texte de l’étude de cas, à la grille d’évaluation ainsi qu’aux corrections ».”
[11] Se punkt 10 i domen i det ovannämnda målet Mendoza (på franska): "[p] ar courrier électronique du 10 février 2011, le requérant a reçu communication de sa copie, non corrigée, rédigée lors de l’épreuve d’étude de cas et de son test de langue accompagné de la fiche d’évaluation utilisée lors de ce dernier test"(min kursivering).
[12] I sin årsrapport för 1998 påpekade ombudsmannen att möjligheten för honom att lägga fram en särskild rapport för Europaparlamentet är av ovärderligt värde för hans arbete. Ombudsmannen tillade att särskilda rapporter därför inte bör läggas fram alltför ofta, utan endast i samband med viktiga frågor av allmänt intresse och där parlamentet kan vidta åtgärder för att bistå ombudsmannen. Årsrapporten för 1998 överlämnades till och godkändes av Europaparlamentet.