Gäller ditt klagomål en EU-institution eller ett EU-organ?
- SV Svenska
Maskinöversättningar kan innehålla fel som riskerar att minska tydligheten och exaktheten. Ombudsmannen frånsäger sig allt ansvar för eventuella avvikelser. För den mest tillförlitliga informationen och rättssäkerheten hänvisas till källversionen i engelska via länken ovan.
För mer information, se vår språk- och översättningspolicy.
Europeiska ombudsmannens beslut om att avsluta undersökningen av klagomål 253/2013/JN mot Europeiska kommissionen
Beslut
Ärende 253/2013/JN - Undersökning inledd den Måndag | 11 mars 2013 - Beslut den Måndag | 14 juli 2014 - Berörda institutioner Europeiska kommissionen ( Löst av institutionen ) - Land Polen
Ärendet gällde Europeiska kommissionens påstådda underlåtenhet att motivera avslaget på klagandens projekt på området för transeuropeiska energiinfrastrukturer. Ombudsmannen undersökte frågan och ansåg att kommissionens förklaring under undersökningens gång var övertygande och tillfredsställande.
Bakgrunden till klagomålet
1. Inför antagandet av förordningen om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer (nedan kallad förordningen)[1] anordnade Europeiska kommissionen en ansökningsomgång för projekt av gemensamt intresse. Syftet var att identifiera potentiella projekt av gemensamt intresse [2]. Den ursprungliga projektinformationen skulle lämnas in mellan den 23 maj och den 7 juni 2012.
2. Klagandens företag lämnade in två projekt: Ett projekt, med titeln ”En teknik för att spara energiresurser och minska koldioxidutsläppen för storskaliga gasförsörjningssystem”, inom kategorin gasinfrastruktur. och det andra projektet, ”En teknik för att spara energiresurser och minska koldioxidutsläppen från storskaliga energisystem”, i kategorin elinfrastrukturer (”gasprojektet” och ”elprojektet”, tillsammans ”projekten”).
3. När det gäller gasprojektet informerade kommissionen den 20 september 2012 klaganden om att ”med tanke på arten av hans projekt – som inte är en infrastruktur – verkar det inte omfattas av förordningens tillämpningsområde”. Den uppmärksammade honom på två andra EU-program som skulle kunna vara lämpligare för projektet.
4. Den 21 september 2012 deltog klaganden i ett möte med den regionala arbetsgruppen för gas i nord-sydöstlig riktning, som ansvarade för bedömningen av projektet. Under detta möte förkastade arbetsgruppen gasprojektet.
5. Den 3 oktober 2012 skrev klaganden till kommissionen och insisterade på att hans gasprojekt skulle föras upp på förteckningen över projekt av gemensamt intresse. Han föreslog att kommissionen skulle lägga till energieffektivitet som ett kriterium för projektutvärdering. Dessutom bör kommissionen föreslå de projektansvariga vars projekt togs upp i förteckningen över projekt av gemensamt intresse att de moderniserar dessa projekt genom att använda klagandens projekt och samarbeta med klaganden.
6. Den 19 april 2013 besvarade kommissionen klagandens förfrågan på webbplatsen av den 15 mars 2013 angående avslaget på hans gasprojekt. Kommissionen informerade honom om att förordningen är inriktad på energiinfrastruktur. Hans gasprojekt var en teknisk lösning som inte omfattades av förordningen. Denna information hade lagts fram för den berörda regionala arbetsgruppen för gas, som uteslöt projektet från vidare utvärdering.
7. När det gäller elprojektet visar flera handlingar som klaganden översänt till ombudsmannen att hans elprojekt inte ansågs vara stödberättigande på grund av att det”inte var ett projekt utan en uppfinning av en effektivitetsteknik” och inte ”nödvändig utrustning” eller ”tvåvägskommunikationsutrustning”.
8. Den 3 oktober 2012, den 12 november 2012, den 17 december 2012 och den 25 januari 2013 skrev klaganden till kommissionen och ifrågasatte denna bedömning. Det verkar som om klaganden inte hade fått något svar i sak innan han kontaktade ombudsmannen.
Utredningen
9. Ombudsmannen inledde en undersökning av klagomålet och identifierade följande påstående och krav:
1) Anklagelse: Kommissionen (GD Energi) kunde inte förklara varför den avvisade klagandens projekt.
2) Anspråk: Kommissionen bör förklara sin bedömning av klagandens projekt.
10. Ombudsmannen bad kommissionen om ett yttrande senast den 31 maj 2013. Den 24 juli 2013 översände kommissionen sitt yttrande och därefter lämnade klaganden synpunkter som svar på kommissionens yttrande. Den 13 november 2013 gjorde ombudsmannen ytterligare undersökningar och mottog som svar ytterligare ett yttrande från kommissionen den 19 mars 2014 och därefter klagandens synpunkter på yttrandet. Vid genomförandet av undersökningen har ombudsmannen beaktat parternas argument och åsikter.
Påstådd underlåtenhet att förklara varför klagandens projekt avvisades
Argument som framförts till ombudsmannen
11. I sitt klagomål hävdade klaganden att kommissionen inte hade besvarat hans begäran om rättelse av uppenbara fel i sin bedömning utan att ange några skäl för att inte rätta till dessa fel. Kommissionen kunde inte heller förklara varför den hade vägrat att tillämpa energibesparingar som ett kriterium vid urvalet av projekt i enlighet med direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet [3].
12. I sina yttranden förklarade kommissionen skälen till att den avvisade klagandens projekt. I korthet gällde båda projekten en teknik för att öka energieffektiviteten, som inte omfattades av förordningen. Förordningen var inriktad på infrastrukturprojekt för geografiskt angivna platser, men klagandens projekt omfattades inte av någon av infrastrukturkategorierna. Visserligen kunde hans projekt betraktas som "utrustning" men inte som "nödvändig utrustning", vilket krävs enligt förordningen, och uppfyllde inte andra kriterier för stödberättigande.
13. Elprojektet var inte stödberättigat eftersom det inte omfattades av någon av de infrastrukturkategorier som anges i bilaga II.1 a–d till förordningen [4]. Dessutom uppfyllde den inte kriterierna i artikel 4 [5] och bilaga IV.1 [6] för någon av infrastrukturkategorierna, inbegripet infrastrukturkategori e.
14. Enligt de detaljerade uppgifter som lämnats till kommissionen gjorde klagandens projekt det möjligt att beräkna när viss utrustning i energisystemet skulle sättas på eller stängas av för att minimera energianvändningen och minska koldioxidutsläppen. Det behandlade uttryckligen inte bara överförings-/lagringsinfrastruktur utan hela energisystemet, inklusive produktionsanläggningar. Det rörde sig således inte om en överföringsledning, en motorväg för el eller utrustning som behövdes för detta, eller en lagringsanläggning (kategorierna a–c).
15. Kommissionen uppgav att projektet inte heller kunde betraktas som ”väsentlig utrustning” (kategori d). Kommissionen gav exempel på viktig utrustning som vanligtvis krävs för att de relevanta systemen ska fungera säkert, tryggt och effektivt. Sådan utrustning är nödvändig eftersom, utan den, antingen ingen energi skulle kunna strömma eller systemet skulle kunna sluta fungera (blackout). Klagandens projekt var inte nödvändigt eftersom systemet skulle kunna fungera utan det och dess säkerhet, trygghet och effektivitet inte skulle äventyras. Dessutom uppfyllde projektet inte andra kriterier. I synnerhet visade den inte att den var belägen i en medlemsstat och ökade den gränsöverskridande kapaciteten med minst 500 MW mellan två medlemsstater.
16. Slutligen var projektet inte heller stödberättigat enligt kategori e eftersom det inte uppfyllde kriterierna i bilaga IV. Projektet var i synnerhet inte fysiskt beläget i någon medlemsstat och omfattade inte systemansvariga för överförings- och distributionssystem från minst två medlemsstater. Den uppfyllde inte heller några ytterligare villkor som anges i bilaga IV.
17. Av liknande skäl avvisade kommissionen gasprojektet, som uppenbarligen avsåg samma teknik som gasprojektet. Kommissionen ansåg att den inte utgjorde infrastruktur och inte var nödvändig för att systemet skulle fungera säkert, tryggt och effektivt eller för att möjliggöra kapacitet för flöden i båda riktningarna [7]. Den förklarade att sådana projekt vanligtvis är kompressorstationer som behövs för att skapa tryck för att transportera gas över långa avstånd eller anläggningar för omvända flöden som gör det möjligt att transportera gas i två riktningar. Utan dem kunde gas inte flöda alls eller bara i en riktning. Även om det projekt som stöddes av klaganden kunde bidra till att optimera flödena var det inte nödvändigt för systemet att fungera. Dessutom uppfyllde projektet inte något av kriterierna i artikel 4 i bilaga IV till förordningen. I synnerhet visade den inte att den var belägen i en medlemsstat eller att den ökade kapaciteten för gränsöverskridande eller omvända flöden med 10 %.
18. Kommissionen noterade vidare att klaganden den 20 september 2012 underrättades om att gasprojektet eventuellt inte var stödberättigat. Den 21 september 2012 deltog han i ett möte i den regionala gruppen, under vilket projektet avslogs. Klaganden kommenterade inte detta beslut under mötet. Protokollet från detta möte skickades inte till klaganden, eftersom hans e-postadress oavsiktligt inte fanns med i adressförteckningen. Före mötet hade han dock fått förberedande handlingar med information om skälen till att hans projekt inte verkade vara stödberättigat.
19. I sitt e-postmeddelande av den 3 oktober 2012 begärde klaganden korrigeringar i den regionala arbetsgruppens bedömning som uppenbart låg utanför ramen för vad de regionala arbetsgrupperna eller kommissionen kunde göra och som inte hade någon inverkan på projektets stödberättigande [8]. Hans e-postmeddelande besvarades indirekt genom ett svar på hans webbplatsförfrågan av den 15 mars 2013.
20. Kommissionen påpekade vidare att utvärderingskriterierna endast tillämpas på stödberättigade projekt. Projekt som den regionala arbetsgruppen inte anser vara stödberättigade bedöms inte ytterligare. Klagandens gasprojekt bedömdes därför inte på grundval av något av de ytterligare utvärderingskriterier som anges i artikel 4 i förordningen. Kommissionen anser att direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet inte var relevant för bedömningen av projekten.
21. I sina synpunkter vidhöll klaganden sina tidigare synpunkter. Han hävdade att den teknik som hans företag föreslagit skulle kunna användas i alla typer av infrastruktur, inbegripet de el- och gasinfrastrukturer som förtecknas i förordningen. Det kan också betraktas som "nödvändig utrustning" för sådan infrastruktur som kan placeras eller användas i alla medlemsstater och grannländer.
Ombudsmannens bedömning
22. Denna undersökning gäller kommissionens påstådda underlåtenhet att motivera avslaget på klagandens två projekt. Ombudsmannen noterar med tillfredsställelse att kommissionen under ombudsmannens undersökning ytterligare har förklarat varför den avvisade dessa projekt (se punkterna 12–17 ovan). Ombudsmannen anser att denna förklaring är övertygande och tillfredsställande.
23. Det står särskilt klart att klagandens projekt, med tanke på deras särskilda karaktär, inte utgör infrastruktur i den mening som avses i förordningen. Ombudsmannen finner kommissionens förklaring övertygande att klagandens projekt visserligen kan betraktas som utrustning, men att de inte är "väsentlig utrustning" i den mening som avses i förordningen. Ombudsmannen ser ingen anledning att inte godta kommissionens övriga argument.
24. När det gäller klagandens (förfarandemässiga) argument att kommissionen underlät att svara på hans begäran om att rätta fel i sin bedömning, anser ombudsmannen inte att det är nödvändigt att undersöka huruvida det var välgrundat, eftersom kommissionen under alla omständigheter nu har lämnat en tillfredsställande förklaring.
25. När det gäller klagandens argument att kommissionen underlät att förklara varför den vägrade att tillämpa besparing av energiresurser som ett kriterium vid urvalet av projekt, anser ombudsmannen att detta argument nu också har fått ett övertygande och tillfredsställande svar (se punkt 20 ovan).
26. Av dessa skäl drar ombudsmannen slutsatsen att kommissionen har vidtagit åtgärder för att tillmötesgå klagandens påstående genom att lämna en förklaring som är övertygande och tillfredsställande.
Slutsats
På grundval av undersökningen av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:
Kommissionen har vidtagit åtgärder för att tillmötesgå klagandens påstående genom att lämna en övertygande och tillfredsställande förklaring.
Klaganden och Europeiska kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.
Emily O'Reilly
[1] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 347/2013 av den 17 april 2013 om riktlinjer för transeuropeiska energiinfrastrukturer och om upphävande av beslut nr 1364/2006/EG och om ändring av förordningarna (EG) nr 713/2009, (EG) nr 714/2009 och (EG) nr 715/2009 (EUT L 115, 2013, s. 39).
[3] Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (EUT L 315, 2012, s. 1).
[4] I bilaga II.1 anges de kategorier av infrastruktur för elenergi som ska utvecklas enligt följande:
Högspänningsledningar för lufttransport, om de är konstruerade för en spänning på 220 kV eller mer, och underjords- och undervattenskablar för överföring, om de är konstruerade för en spänning på 150 kV eller mer.
b) särskilt när det gäller motorvägar för el, All fysisk utrustning som är utformad för att möjliggöra transport av el på hög och extra hög spänningsnivå, i syfte att ansluta stora mängder elproduktion eller ellagring i en eller flera medlemsstater eller tredjeländer till storskalig elförbrukning i en eller flera andra medlemsstater.
c) Ellagringsanläggningar som används för permanent eller tillfällig lagring av el i infrastruktur ovan eller under jord eller geologiska platser, förutsatt att de är direkt anslutna till högspänningsledningar som är utformade för en spänning på 110 kV eller mer.
d) All utrustning eller installation som är nödvändig för att de system som definieras i a-c ska fungera säkert, tryggt och effektivt, inklusive skydds-, övervaknings- och kontrollsystem på alla spänningsnivåer och transformatorstationer.
e) All utrustning eller alla anläggningar, både på överförings- och mellanspänningsdistributionsnivå, som syftar till digital tvåvägskommunikation, i realtid eller nära realtid, interaktiv och intelligent övervakning och förvaltning av produktion, överföring, distribution och förbrukning av el inom ett elnät i syfte att utveckla ett nät som effektivt integrerar beteendet och åtgärderna hos alla användare som är anslutna till det – producenter, konsumenter och de som gör båda – för att säkerställa ett ekonomiskt effektivt och hållbart elsystem med låga förluster och hög kvalitet samt försörjningstrygghet och säkerhet.”
[5] Den relevanta delen av artikel 4 har följande lydelse:
"1. Projekt av gemensamt intresse ska uppfylla följande allmänna kriterier:
a) Projektet är nödvändigt för minst en av de prioriterade korridorerna och områdena för energiinfrastruktur.
b) De potentiella totala fördelarna med projektet, bedömda enligt respektive särskilda kriterier i punkt 2, uppväger kostnaderna, även på längre sikt. och
c) Projektet uppfyller något av följande kriterier:
i) involverar minst två medlemsstater genom att direkt passera gränsen till två eller flera medlemsstater,
ii) är belägen på en medlemsstats territorium och har en betydande gränsöverskridande inverkan i enlighet med bilaga IV.1,
iii) passerar gränsen mellan minst en medlemsstat och ett EES-land.
2. Följande särskilda kriterier ska tillämpas på projekt av gemensamt intresse som omfattas av särskilda energiinfrastrukturkategorier:
a) Projekt för överföring och lagring av el som omfattas av de energiinfrastrukturkategorier som anges i bilaga II.1 a–d ska avsevärt bidra till minst ett av följande specifika kriterier:
i) Marknadsintegration, bland annat genom att bryta isoleringen av minst en medlemsstat och minska flaskhalsarna i energiinfrastrukturen. Konkurrens och systemflexibilitet.
ii) Hållbarhet, bland annat genom integrering av förnybar energi i nätet och överföring av förnybar produktion till större förbrukningscentrum och lagringsplatser.
iii) Försörjningstrygghet, bland annat genom driftskompatibilitet, lämpliga anslutningar och säker och tillförlitlig systemdrift.
b) För gasprojekt som omfattas av de energiinfrastrukturkategorier som anges i punkt 2 i bilaga II ska projektet avsevärt bidra till minst ett av följande specifika kriterier:
i) Marknadsintegration, bland annat genom att bryta isoleringen av minst en medlemsstat och minska flaskhalsarna i energiinfrastrukturen. interoperabilitet och systemflexibilitet,
ii) Försörjningstrygghet, bland annat genom lämpliga anslutningar och diversifiering av försörjningskällor, försörjning av motparter och försörjningsvägar.
iii) Konkurrens, bland annat genom diversifiering av försörjningskällor, försörjning av motparter och försörjningsvägar.
iv) Hållbarhet, bland annat genom att minska utsläppen, stödja intermittent förnybar produktion och öka utbyggnaden av förnybar gas.
c) Projekt för smarta elnät som omfattas av energiinfrastrukturkategorin i bilaga II.1 e ska avsevärt bidra till samtliga följande specifika kriterier:
i) Integrering och deltagande av nätanvändare med nya tekniska krav på tillgång och efterfrågan på el.
ii) Effektivitet och driftskompatibilitet för överföring och distribution av el i den dagliga nätdriften.
iii) Nätsäkerhet, systemkontroll och leveranskvalitet.
iv) optimerad planering av framtida kostnadseffektiva nätinvesteringar,
v) marknadens funktion och kundservice,
vi) Involvering av användare i förvaltningen av deras energianvändning.”
[6] Den relevanta delen av bilaga IV har följande lydelse:
Ett projekt med betydande gränsöverskridande inverkan är ett projekt på en medlemsstats territorium som uppfyller följande villkor:
a) För elöverföring ökar projektet nätöverföringskapaciteten, eller den tillgängliga kapaciteten för kommersiella flöden, vid den medlemsstatens gräns mot en eller flera andra medlemsstater, eller vid något annat relevant tvärsnitt av samma överföringskorridor som leder till att denna gränsöverskridande nätöverföringskapacitet ökar, med minst 500 megawatt jämfört med situationen utan att projektet tas i drift.
b) För ellagring tillhandahåller projektet minst 225 MW installerad kapacitet och har en lagringskapacitet som möjliggör en årlig nettoelproduktion på 250 gigawattimmar/år.
c) När det gäller gasöverföring avser projektet investeringar i kapacitet för omvända flöden eller ändrar förmågan att överföra gas över de berörda medlemsstaternas gränser med minst 10 % jämfört med situationen innan projektet togs i drift.
d) När det gäller lagring av gas eller flytande/komprimerad naturgas syftar projektet till att direkt eller indirekt leverera till minst två medlemsstater eller till att uppfylla infrastrukturstandarden (N-1-regeln) på regional nivå i enlighet med artikel 6.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 994/2010 ...
e) För smarta nät är projektet utformat för utrustning och installationer på högspännings- och mellanspänningsnivå som är utformade för en spänning på 10 kV eller mer. Det inbegriper systemansvariga för överförings- och distributionssystem från minst två medlemsstater, som omfattar minst 50 000 användare som producerar eller förbrukar el eller både och i ett förbrukningsområde på minst 300 gigawattimmar/år, varav minst 20 % härrör från förnybara resurser som är av varierande karaktär.”
[7] I den relevanta delen av bilaga II anges de kategorier av infrastruktur för gasenergi som ska utvecklas enligt följande:
Överföringsledningar för transport av naturgas och biogas som ingår i ett nät som huvudsakligen består av högtrycksledningar, med undantag för högtrycksledningar som används för uppströms eller lokal distribution av naturgas.
b) Underjordiska lagringsanläggningar som är anslutna till ovannämnda högtrycksgasledningar.
c) Anläggningar för mottagning, lagring och återförgasning eller dekomprimering av flytande naturgas (LNG) eller komprimerad naturgas (CNG).
d) Varje typ av utrustning eller anläggning som är nödvändig för att systemet ska fungera säkert, tryggt och effektivt eller för att möjliggöra kapacitet i båda riktningarna, inbegripet kompressorstationer.”
[8] Det rörde sig närmare bestämt om följande begäranden: i) Att ändra utkastet till TEN-E-förordning så att energieffektivitet tas med bland kriterierna för projektutvärdering. ii) Att föra upp klagandens projekt på förteckningen över projekt av gemensamt intresse. iii) föreslå för de projektansvariga vars projekt fanns med på förteckningen över projekt av gemensamt intresse att de moderniserar dessa projekt (på grundval av klagandens förslag till teknik), och iv) föreslå för de projektansvariga vars projekt fanns med på förteckningen över projekt av gemensamt intresse att de moderniserar sina system och samarbetar med klagandens företag.