Bakgrunden till klagomålet

1. Klaganden är ett företag som är verksamt inom flygtekniksektorn. En av dess verksamheter är att reparera och kontrollera säkerhetsbälten och lastnät i enlighet med ett intyg om auktoriserat underhåll/tillverkning som utfärdats av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa) och godkänts av den tyska luftfartsmyndigheten Luftfahrtbundesamt (LBA). Klagomålet avser en anmälan av ett förslag om att utfärda ett luftvärdighetsdirektiv som är tillämpligt på vissa flygtekniska produkter.

2. Luftvärdighetsdirektiv utfärdas av Easa på grundval av förordning (EG) nr 216/2008 [1]. I enlighet med del M.A.301 i bilaga I till förordning (EG) nr 2042/2003 [2] ska ett luftfartygs fortsatta luftvärdighet säkerställas genom efterlevnad av alla tillämpliga luftvärdighetsdirektiv. Följaktligen får alla luftfartyg som omfattas av en AD endast brukas i enlighet med kraven i den AD, om inte annat anges av Easa eller överenskommits med den behöriga myndigheten i den stat där luftfartyget är registrerat.

3. Den 13 januari 2010 offentliggjorde Easa PAD 10-010 (nedan kallat PAD) och uppmanade alla berörda personer att inkomma med synpunkter före den 10 februari 2010. PAD är tillämpligt på "[a]ll bilbälten och fasthållningsanordningar för bål, alla artikelnummer, installerade på alla luftfartyg, om de underhålls eller repareras"och gäller ett antal tillverkare som är godkända (E)TSO [3]-godkännandeinnehavare.

4. Bakgrunden till PAD var att Easa blev medveten om att vissa av de organisationer som underhåller eller reparerar bilbälten och fasthållningsanordningar för bål inte hade godkända underhållsdata [4]. Enligt PAD stred detta mot artikel 145.A.45 i del 145 i bilaga II till förordning nr 2042/2003. Underlåtenhet att inneha sådana uppgifter kan leda till att (E)TSO-godkännandet förlorar sin giltighet och att installation av vissa produkter i luftfartyg förbjuds, eftersom felaktigt underhåll eller reparation av säkerhetsbälten kan leda till systemfel och äventyra säkerheten under turbulens- eller nödlandningsförhållanden.

5. Enligt direktivet ska en inspektion utföras senast tre månader efter utfärdandedatumet för direktivet för att kontrollera om bilbälten och fasthållningsanordningar för bröstkorg underhålls eller repareras i enlighet med tillämpliga regler. Denna bestämmelse gällde klagandens utrustning. I direktivet föreskrivs också möjligheten att ersätta relevanta system med användbara delar. Dessutom måste all installerad utrustning efter AD:s ikraftträdande uppfylla kraven i AD:n.

6. Den 1 februari 2010 vände sig klaganden, som uttryckligen nämns i PAD, till ombudsmannen och framförde ett antal invändningar. De argument som företaget framförde återspeglas i en odaterad skrivelse med titeln ”Deutscher Aero Clubs synpunkter på Easa PAD nr: 10–010”. En kopia av skrivelsen bifogades klagomålet.

Föremålet för utredningen

7. I sitt klagomål till ombudsmannen framförde klaganden följande påstående och krav:

När Easa beslutade att utfärda PAD agerade den olagligt, orättvist och godtyckligt. Till stöd för sitt påstående hävdar klaganden att Easa missgynnade tyska företag. det resonemang som kommissionen använde var felaktigt och ogrundat, och det fanns misstankar om att beslutet var resultatet av framgångsrik lobbyverksamhet [5].

Easa bör dra tillbaka det administrativa enhetsdokumentet eller, alternativt, undanta klaganden från det administrativa enhetsdokumentets ansökan.

8. Enligt artikel 2.4 i ombudsmannens stadga ska klagomål till ombudsmannen föregås av lämpliga förhandsförfaranden. I sin skrivelse med begäran om Easas yttrande (se punkt 14 nedan) noterade ombudsmannen att klaganden inte verkade ha kontaktat Easa. Med tanke på att de synpunkter som lämnats av Deutscher Aero Club, som hänvisar till klaganden vid namn, verkar redogöra för de väsentliga farhågor som klaganden tagit upp i sitt nuvarande klagomål, ansåg ombudsmannen emellertid att detta villkor var uppfyllt. I samma skrivelse noterade ombudsmannen vidare att Easa inte hade uppmärksammats på alla klagandens argument till stöd för sitt påstående innan han mottog klagandens klagomål. Ombudsmannen ansåg det dock lämpligt att Easa ges möjlighet att yttra sig om klagomålet i dess helhet, i stället för att kräva att klaganden kontaktar Easa med avseende på vissa av dessa argument.

9. I sitt yttrande (se punkt 14 nedan) ansåg Easa att villkoret i artikel 2.4 i ombudsmannens stadga inte var helt uppfyllt i klagandens fall. Till stöd för sin ståndpunkt påpekade kommissionen att klaganden inte gav Easa möjlighet att svara på dess synpunkter. Klaganden vände sig till ombudsmannen före den 12 april 2010, vilket var det datum då Easa offentliggjorde sitt svar på de synpunkter som den mottagit på det administrativa enhetsdokumentet. Easa hävdade dessutom att klaganden inte utnyttjade det klagomålsförfarande som föreskrivs i dess kodex för god förvaltningssed (nedan kallad Easas kodex)[6]. Enligt Easa är syftet med samråd om ett PAD att ge såväl adressater som potentiellt berörda parter möjlighet att lämna synpunkter. Det ersätter dock inte klagomålsförfarandet. Med tanke på att klaganden inte följde det klagomålsförfarande som föreskrivs i Easas kodex ansåg Easa att den inte hade möjlighet att behandla klagandens påstående innan denne lämnade in sitt klagomål till ombudsmannen. Easa anser därför att klaganden inte vidtog lämpliga administrativa åtgärder, vilket krävs enligt artikel 2.4 i ombudsmannens stadga, innan han vände sig till ombudsmannen.

10. Ombudsmannen anser att Easa invänder mot två frågor: i) tidpunkten för klagomålet till ombudsmannen, som föregick offentliggörandet av Easas svar på de synpunkter som mottagits om det administrativa enhetsdokumentet, och ii) det faktum att klaganden inte utnyttjade klagomålsförfarandet, i enlighet med Easas kodex.

11. När det gäller den första frågan anser ombudsmannen att artikel 2.4 i hans stadga underförstått kräver att ett organ ges tillräckligt med tid för att reagera på ett klagomål som kommit till dess kännedom innan det kan behandla ett relevant klagomål. Med tanke på att det sista datum för samråd som angavs i det administrativa enhetsdokumentet var den 10 februari 2010 kan det hävdas att Easa inte behövde ta ställning till det klagomål som framförts av klaganden före utgången av denna tidsfrist. I sitt klagomål invände klaganden dock inte bara mot det administrativa enhetsdokumentet i sak, utan hävdade också att utfärdandet av själva enhetsdokumentet utgjorde ett administrativt missförhållande. Med detta i åtanke, och med förbehåll för vad som anges i ombudsmannens skrivelse till Easa (se punkt 8 ovan), anser ombudsmannen att villkoren i artikel 2.4 i hans stadga har uppfyllts när det gäller tidpunkten för klagomålet.

12. När det gäller den andra frågan noterar ombudsmannen det klagomålsförfarande som föreskrivs i artikel 27 i Easas kodex. Enligt det förfarandet kan varje påstådd överträdelse av de regler och principer som anges i Easas kod bli föremål för ett klagomål som Easa ska besvara inom två månader från mottagandet. Inom en månad från mottagandet av Easas svar får en klagande lämna in en begäran om omprövning till Easas verkställande direktör. Den verkställande direktören ska svara inom en månad från mottagandet av en sådan begäran. I artikel 27.6 i kodexen föreskrivs att ”[m]edlemmarna av allmänheten har också rätt att lämna in dessa klagomål till Europeiska ombudsmannen...”. I kodexen erkänns således uttryckligen att klaganden kan välja mellan att lämna in sitt klagomål till Easa eller till ombudsmannen.

13. Mot bakgrund av ovanstående vidhåller ombudsmannen att detta klagomål kan tas upp till prövning.

Utredningen

14. Klagomålet vidarebefordrades till Easas verkställande direktör för yttrande. Easas yttrande översändes till klaganden med en uppmaning att inkomma med synpunkter senast den 31 augusti 2010. Inga synpunkter inkom vid detta datum eller därefter. I ett telefonsamtal med ombudsmannens avdelningar den 1 oktober 2010 gav klagandens företrädare sin syn på Easas yttrande.

Ombudsmannens analys och slutsatser

Inledande anmärkningar

15. Med tanke på deras faktiska samband är det lämpligt att undersöka klagandens påstående och anspråk tillsammans.

A. Klagandens påstående och krav

Argument som framförts till ombudsmannen

16. I sitt klagomål framförde klaganden i huvudsak följande argument till stöd för sitt påstående:

• Produkter som underhålls och repareras i enlighet med nationella bestämmelser fram till den 1 april 2009, det datum då förordning (EG) nr 2042/2003 trädde i kraft fullt ut i Tyskland, bör undantas från direktivet om posttjänster.
• Easa underbyggde inte sitt påstående, som klaganden anser vara omotiverat och godtyckligt, att den inte har godkända underhållsdata. Klaganden uppgav att den innehar ett giltigt intyg om auktoriserat underhåll/tillverkning Easa-blankett 1, som godkänts av LBA, samt ett intyg om godkännande i enlighet med del 145. Dessutom hade det aldrig förekommit några klagomål om de berörda produkternas kvalitet, och Easas påståenden skulle behöva bekräftas av en oberoende expert.
• PAD avser endast tyska underhållsbolag och diskriminerar dem därför. Relevanta företag som är baserade i andra medlemsstater och som kanske inte har godkända underhållsdata förtecknas inte i direktivet om betaltjänster.
• PAD skulle få betydande ekonomiska konsekvenser för tyska operatörer och skulle leda till en möjlig förlust på upp till 1 miljon euro och många arbetstillfällen.

Mot denna bakgrund hävdade klaganden att Easa, när den beslutade att utfärda det administrativa enhetsdokumentet, agerade olagligt, orättvist och godtyckligt. Klaganden hävdade att Easa borde dra tillbaka det administrativa enhetsdokumentet eller, alternativt, undanta det från det administrativa enhetsdokumentets ansökan.

17. I sitt yttrande uppgav Easa att den genom att utfärda det administrativa enhetsdokumentet hade följt standardförfarandet, vilket inkluderade att lämna in det administrativa enhetsdokumentet till berörda parter för synpunkter. Easa kunde därför inte anses ha agerat olagligt, orättvist eller godtyckligt. Easa påpekade också att direktivet om betaltjänster inte utgör ett bindande beslut. De avsedda mottagarna var därför inte skyldiga att följa den. Det skapade inte heller några skyldigheter för andra berörda parter. Syftet med samrådsförfarandet var att göra det möjligt för Easa att ta vederbörlig hänsyn till synpunkter från berörda externa parter och att ändra sitt tillvägagångssätt i enlighet med detta, om det anses motiverat.

18. Easa förklarade vidare att man drog tillbaka PAD genom ”PAD 10-010 Withdrawal Statement”, daterat den 12 april 2010. Direktivet ersattes av en säkerhetsinformationsbulletin som visar att visst underhåll är olagligt. Easa konstaterade avslutningsvis att den ansåg att tillbakadragandet av PAD uppfyllde klagandens begäran.

19. I ett telefonsamtal med ombudsmannens avdelningar den 1 oktober 2010 uppgav den klagandes företrädare att han ansåg att ärendet hade lösts på ett tillfredsställande sätt för den klagande.

Ombudsmannens bedömning

20. Ombudsmannen anser att Easa genom att dra tillbaka det administrativa enhetsdokumentet uppfyllde klagandens krav. Mot bakgrund av tillbakadragandet av det administrativa enhetsdokumentet, och med tanke på klagandens åsikt att ärendet därmed har lösts på ett tillfredsställande sätt, anser ombudsmannen att Easa har löst ärendet.

B. Slutsatser

På grundval av sin undersökning av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:

Easa har löst ärendet till den klagandes belåtenhet.

Klaganden och Easa kommer att informeras om detta beslut.

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 23 november 2010

[1] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 av den 20 februari 2008 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, och om upphävande av rådets direktiv 91/670/EEG, förordning (EG) nr 1592/2002 och direktiv 2004/36/EG (EUT L 79, 2008, s. 1).

[2] Kommissionens förordning (EG) nr 2042/2003 av den 20 november 2003 om fortsatt luftvärdighet för luftfartyg och luftfartygsprodukter, delar och utrustning och om godkännande av organisationer och personal som arbetar med dessa arbetsuppgifter (EUT L 315, 2003, s. 1).

[3] (E)TSO står för European Technical Standard Order.

[4] I artikel 145.A.45 b i del 145 (bilaga II till förordning (EG) nr 2042/2003) definieras underhållsdata på följande sätt: ”Vid tillämpningen av denna del ska tillämpliga underhållsdata vara något av följande:

1. Alla tillämpliga krav, förfaranden, operativa direktiv eller uppgifter som utfärdats av den myndighet som ansvarar för tillsynen över luftfartyget eller komponenten.

2. Alla tillämpliga luftvärdighetsdirektiv som utfärdats av den myndighet som ansvarar för tillsynen över luftfartyget eller komponenten.

3. Anvisningar för fortsatt luftvärdighet, utfärdade av innehavare av typcertifikat, innehavare av kompletterande typcertifikat, varje annan organisation som är skyldig att offentliggöra sådana uppgifter enligt Del 21 och, när det gäller luftfartyg eller komponenter från tredjeländer, de luftvärdighetsuppgifter som bemyndigats av den myndighet som ansvarar för tillsynen över luftfartyget eller komponenten.

4. Alla tillämpliga standarder, t.ex. men inte begränsat till underhållsstandardpraxis som erkänns av byrån som en god underhållsstandard.

5. Alla tillämpliga uppgifter som utfärdats i enlighet med led d.”

[5] Ombudsmannen förstår att klaganden, genom att hänvisa till lobbyverksamhet, antyder att Easa agerade felaktigt, på anstiftan av en tredje part som kan ha ett intresse av det administrativa enhetsdokumentet.

[6] Texten till Easas kodex finns på http://easa.europa.eu/ws_prod/g/doc/Agency_Mesures/Agency_Decisions/2009/ED%20Decision%202009_078_E%20annex.pdf