Bakgrunden till klagomålet

1. Klaganden är ett företag som är verksamt inom flygtekniksektorn. En av dess verksamheter är reparation och kontroll av säkerhetsbälten och lastnät, i enlighet med ett intyg om auktoriserat underhåll/tillverkning som utfärdats av Europeiska byrån för luftfartssäkerhet (Easa) och godkänts av den tyska luftfartsmyndigheten Luftfahrtbundesamt (LBA). Klagomålet avser en anmälan av ett förslag om utfärdande av ett luftvärdighetsdirektiv som är tillämpligt på vissa flygtekniska produkter.

2. Luftvärdighetsdirektiv utfärdas av Easa på grundval av förordning 216/2008 [1]. I enlighet med del M.A.301 i bilaga I till förordning (EG) nr 2042/2003 [2] ska ett luftfartygs fortsatta luftvärdighet säkerställas genom att alla tillämpliga luftvärdighetsbevis (AD) uppfylls. Följaktligen får luftfartyg som omfattas av en luftvärdighetsförordning endast användas i enlighet med kraven i den förordningen, om inte annat anges av Easa eller överenskommits med den behöriga myndigheten i den stat där luftfartyget är registrerat.

3. Den 13 januari 2010 offentliggjorde Easa PAD 10-010 (nedan kallat PAD) och uppmanade alla berörda personer att inkomma med synpunkter före den 10 februari 2010. PAD gäller "[a] ll säkerhetsbälten och fasthållningsanordningar för bröstkorgen, alla artikelnummer, installerade på alla luftfartyg, om de underhålls eller repareras" och berör ett antal tillverkare som är godkända (E)TSO [3] innehavare av godkännande.

4. Bakgrunden till PAD var att Easa fick kännedom om att vissa av de organisationer som underhåller eller reparerar säkerhetsbälten och fasthållningsanordningar för bröstkorgen inte innehade godkända underhållsdata [4]. Enligt PAD stred detta mot artikel 145.A.45 i del 145 i bilaga II till förordning 2042/2003. Underlåtenhet att inneha sådana uppgifter kan leda till att (E)TSO-godkännandet förlorar sin giltighet och installation av vissa produkter i luftfartyg förbjuds, eftersom felaktigt underhåll eller reparation av säkerhetsbälten kan leda till systemfel och äventyra säkerheten under turbulens eller nödlandningsförhållanden.

5. Enligt direktivet ska en inspektion utföras senast tre månader efter dagen för utfärdandet av direktivet för att kontrollera om bilbälten och fasthållningsanordningar för bröstkorgen underhålls eller repareras i enlighet med tillämpliga regler. Denna bestämmelse gällde den klagandes utrustning. I direktivet om betalkonton föreskrivs också möjligheten att ersätta relevanta system med användbara delar. Dessutom måste all installerad utrustning uppfylla kraven i AD efter den dag då AD träder i kraft.

6. Den 1 februari 2010 vände sig klaganden, som uttryckligen nämns i PAD, till ombudsmannen och framförde ett antal invändningar. De argument som företaget lade fram återspeglas i en odaterad skrivelse med titeln ”Deutscher Aero Clubs synpunkter på EASA PAD No: 10-010”. En kopia av skrivelsen bifogades klagomålet.

Föremålet för utredningen

7. I sitt klagomål till ombudsmannen framförde klaganden följande påstående:

När Easa beslutade att utfärda PAD agerade byrån rättsstridigt, orättvist och godtyckligt. Till stöd för sitt påstående hävdar klaganden att Easa har missgynnat tyska företag. motiveringen var felaktig och ogrundad, och det fanns en misstanke om att beslutet var resultatet av framgångsrik lobbyverksamhet [5].

Easa bör dra tillbaka det administrativa ledsagardokumentet eller, alternativt, undanta klaganden från det administrativa ledsagardokumentets ansökan.

8. Enligt artikel 2.4 i ombudsmannens stadga ska klagomål till ombudsmannen föregås av lämpliga förhandsförfaranden. I sin skrivelse med begäran om Easas yttrande (se punkt 14 nedan) noterade ombudsmannen att klaganden inte verkade ha kontaktat Easa. Med tanke på att de synpunkter som lämnats av Deutsche Aero Club, som namnger klaganden, verkar ange de väsentliga farhågor som klaganden tagit upp i sitt nuvarande klagomål, ansåg ombudsmannen att detta villkor var uppfyllt. I samma skrivelse noterade ombudsmannen vidare att Easa inte hade uppmärksammats på alla klagandens argument till stöd för sitt påstående innan han mottog klagandens klagomål. Ombudsmannen ansåg dock att det var lämpligt att Easa skulle ges möjlighet att avge ett yttrande om klagomålet i dess helhet, i stället för att kräva att klaganden kontaktar Easa med avseende på vissa av dessa argument.

9. I sitt yttrande (se punkt 14 nedan) ansåg Easa att villkoret i artikel 2.4 i ombudsmannens stadga”inte var helt uppfyllt” i klagandens fall. Till stöd för sin uppfattning påpekade den att klaganden inte gav Easa möjlighet att svara på dess synpunkter. Klaganden vände sig till ombudsmannen före den 12 april 2010, vilket var det datum då Easa offentliggjorde sitt svar på de synpunkter som den mottog om direktivet om betalkonton. Easa hävdade dessutom att klaganden inte använde sig av det klagomålsförfarande som föreskrivs i dess kodex för god förvaltningssed (nedan kallad Easas kodex)[6]. Enligt Easa är syftet med samrådet om ett direktiv om betalkonton att ge mottagarna, liksom potentiellt berörda parter, möjlighet att lämna synpunkter. Det ersätter dock inte klagomålsförfarandet. Med tanke på att den klagande inte följde det klagomålsförfarande som föreskrivs i Easas uppförandekod ansåg Easa att den inte hade möjlighet att behandla den klagandes påstående innan den senare lämnade in sitt klagomål till ombudsmannen. Enligt Easa gjorde klaganden därför inte lämpliga administrativa tillvägagångssätt, vilket krävs enligt artikel 2.4 i ombudsmannens stadga, innan han vände sig till ombudsmannen.

10. Ombudsmannen uppfattar Easa som en invändning mot två frågor: i) tidpunkten för klagomålet till ombudsmannen, som föregick offentliggörandet av Easas svar på de synpunkter som mottagits om PAD, och ii) det faktum att klaganden inte använde sig av klagomålsförfarandet, i enlighet med Easas uppförandekod.

11. När det gäller den första frågan anser ombudsmannen att artikel 2.4 i hans stadga underförstått kräver att ett organ ges tillräckligt med tid för att reagera på ett klagomål som det får kännedom om innan det kan behandla ett relevant klagomål. Med tanke på att den tidsfrist för samråd som anges i PAD var den 10 februari 2010 kan det hävdas att Easa inte behövde ta ställning till det klagomål som klaganden framförde före utgången av denna tidsfrist. I sitt klagomål invände klaganden dock inte bara mot innehållet i direktivet utan hävdade också att utfärdandet av direktivet i sig utgjorde ett administrativt missförhållande. Med detta i åtanke, och med förbehåll för vad som anges i ombudsmannens skrivelse till Easa (se punkt 8 ovan), anser ombudsmannen att villkoren i artikel 2.4 i ombudsmannens stadga har uppfyllts när det gäller tidpunkten för klagomålet.

12. När det gäller den andra frågan noterar ombudsmannen det klagomålsförfarande som föreskrivs i artikel 27 i Easas uppförandekod. Enligt det förfarandet kan varje påstådd överträdelse av de regler och principer som anges i Easas kod bli föremål för ett klagomål som Easa ska besvara inom två månader från mottagandet. Inom en månad efter mottagandet av Easas svar får en klagande lämna in en begäran om omprövning till Easas verkställande direktör. Den verkställande direktören ska svara inom en månad från mottagandet av en sådan begäran. I artikel 27.6 i kodexen föreskrivs att ”allmänheten har också rätt att inge dessa klagomål till Europeiska ombudsmannen...”. I uppförandekoden erkänns således uttryckligen att klagande kan välja mellan att lämna in sitt klagomål till Easa eller till ombudsmannen.

13. Mot bakgrund av ovanstående vidhåller ombudsmannen sin uppfattning att detta klagomål kan tas upp till prövning.

Utredningen

14. Klagomålet vidarebefordrades till Easas verkställande direktör för yttrande. Easas yttrande översändes till den klagande med en uppmaning att inkomma med synpunkter senast den 31 augusti 2010. Inga synpunkter hade inkommit fram till detta datum eller därefter. I ett telefonsamtal med ombudsmannens avdelningar den 1 oktober 2010 lämnade klagandens företrädare sin syn på Easas yttrande.

Ombudsmannens analys och slutsatser

Inledande anmärkningar

15. Med tanke på deras faktiska samband är det lämpligt att undersöka klagandens påstående och påstående tillsammans.

A. Klagandens påstående och anspråk

Argument som framförts till ombudsmannen

16. I sitt klagomål framförde klaganden i huvudsak följande argument till stöd för sitt påstående och påstående:

• Produkter som underhålls och repareras i enlighet med nationella bestämmelser fram till den 1 april 2009, den dag då förordning 2042/2003 trädde i kraft fullt ut i Tyskland, bör undantas från direktivet om förpackningar och förpackningsavfall.
• Easa underbyggde inte sitt påstående, som klaganden anser vara omotiverat och godtyckligt, att byrån inte har godkända underhållsdata. Klaganden uppgav att den innehar ett giltigt auktoriserat underhållsintyg/tillverkningsintyg (Authorised Release Certificate, EASA blankett 1), som godkänts av LBA, samt ett godkännandeintyg enligt del 145. Dessutom hade det aldrig förekommit några klagomål om kvaliteten på produkterna i fråga, och Easas påståenden skulle behöva bekräftas av en oberoende expert.
• PAD avser uteslutande tyska underhållsföretag och diskriminerar dem därför. Relevanta företag baserade i andra medlemsstater, som kanske inte har godkända underhållsdata, förtecknas inte i PAD.
• Direktivet om bemanningsföretag skulle få betydande ekonomiska konsekvenser för de tyska operatörerna och leda till en eventuell förlust av upp till 1 miljon euro och många arbetstillfällen.

Mot denna bakgrund hävdade klaganden att Easa, när den beslutade att utfärda PAD, agerade olagligt, orättvist och godtyckligt. Klaganden hävdade att Easa borde dra tillbaka det administrativa ledsagardokumentet eller alternativt undanta det från det administrativa ledsagardokumentets tillämpning.

17. I sitt yttrande uppgav Easa att man genom att utfärda direktivet hade följt standardförfarandet, vilket inbegrep att lämna in direktivet till berörda parter för synpunkter. Easa kunde därför inte anses ha agerat rättsstridigt, orättvist eller godtyckligt. Easa påpekade också att direktivet om betalkonton inte utgör ett bindande beslut. De avsedda adressaterna var därför inte skyldiga att följa den. Det medförde inte heller några skyldigheter för andra berörda parter. Syftet med samrådsförfarandet var att göra det möjligt för Easa att ta vederbörlig hänsyn till synpunkter från berörda externa parter och att ändra sitt tillvägagångssätt i enlighet med detta, om det anses motiverat.

18. Easa förklarade vidare att man drog tillbaka PAD genom meddelandet om återkallande av PAD 10-010 av den 12 april 2010. PAD ersattes av en säkerhetsinformationsbulletin som belyser den olagliga karaktären hos visst underhåll. Easa avslutade med att konstatera att man ansåg att återkallandet av PAD uppfyllde klagandens begäran.

19. I ett telefonsamtal med ombudsmannens avdelningar den 1 oktober 2010 uppgav klagandens företrädare att han ansåg att ärendet hade lösts till klagandens belåtenhet.

Ombudsmannens bedömning

20. Ombudsmannen anser att Easa, genom att dra tillbaka PAD, uppfyllde klagandens krav. Mot bakgrund av återkallandet av PAD, och med tanke på klagandens uppfattning att ärendet således har lösts på ett tillfredsställande sätt, anser ombudsmannen att Easa har löst ärendet.

B. Slutsatser

På grundval av sin undersökning av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:

Easa har löst ärendet på ett för den klagande tillfredsställande sätt.

Klaganden och Easa kommer att informeras om detta beslut.

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 23 november 2010

[1] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 216/2008 av den 20 februari 2008 om fastställande av gemensamma bestämmelser på det civila luftfartsområdet och inrättande av en europeisk byrå för luftfartssäkerhet, och om upphävande av rådets direktiv 91/670/EEG, förordning (EG) nr 1592/2002 och direktiv 2004/36/EG (EUT L 79, 2008, s. 1).

[2] Kommissionens förordning (EG) nr 2042/2003 av den 20 november 2003 om fortsatt luftvärdighet för luftfartyg och luftfartygsprodukter, delar och utrustning och om godkännande av organisationer och personal som arbetar med dessa arbetsuppgifter (EUT L 315, 2003, s. 1).

[3] (E)TSO står för European Technical Standard Order.

[4] I artikel 145.A.45 b i del 145 (bilaga II till förordning 2042/2003) definieras underhållsdata på följande sätt: ”I denna del ska tillämpliga underhållsdata vara något av följande:

1. Alla tillämpliga krav, förfaranden, operativa direktiv eller information som utfärdats av den myndighet som ansvarar för tillsynen över luftfartyget eller komponenten.

2. Alla tillämpliga luftvärdighetsdirektiv som utfärdats av den myndighet som ansvarar för tillsynen över luftfartyget eller komponenten.

3. Instruktioner för fortsatt luftvärdighet, utfärdade av innehavare av typcertifikat, innehavare av kompletterande typcertifikat, varje annan organisation som är skyldig att offentliggöra sådana uppgifter enligt Del 21 och, när det gäller luftfartyg eller komponenter från tredjeländer, de luftvärdighetsuppgifter som krävs av den myndighet som ansvarar för tillsynen över luftfartyget eller komponenten.

4. Alla tillämpliga standarder, såsom, men inte begränsat till, standardpraxis för underhåll som erkänns av byrån som en god standard för underhåll.

5. Alla tillämpliga uppgifter som utfärdats i enlighet med led d.”

[5] Ombudsmannen förstår att klaganden, genom att hänvisa till lobbyverksamhet, antyder att Easa agerade felaktigt, på anstiftan av en tredje part som kan ha ett intresse i direktivet.

[6] För texten till Easas kod, se http://easa.europa.eu/ws_prod/g/doc/Agency_Mesures/Agency_Decisions/2009/ED%20Beslut%202009_078_E%20annex.pdf