Bakgrunden till klagomålet

1. Enligt artikel 228 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har Europeiska ombudsmannen befogenhet att på eget initiativ genomföra utredningar av eventuella fall av administrativa missförhållanden i unionsinstitutionernas, unionsorganens eller unionsbyråernas verksamhet.

2. Många av EU:s institutioner, organ och byråer har personalmatsalar som främst är avsedda för deras personal.

3. Det kom till ombudsmannens kännedom att det verkade finnas vissa skillnader i hur dessa personalmatsalar gör sig av med livsmedel som inte konsumeras. Medan vissa verkar donera sådan mat till välgörenhetsorganisationer, verkar åtminstone en matsal kasta sådan mat bort.

4. Det är god förvaltningssed att så ekonomiskt som möjligt använda de resurser som har tilldelats EU:s enskilda institutioner, organ, byråer och kontor. Det sätt på vilket livsmedel som inte konsumeras bortskaffas kommer dessutom sannolikt att påverka hur medborgarna uppfattar EU och kan i vissa fall vara av direkt relevans för deras dagliga liv.

5. Ombudsmannen beslutade därför att inleda en undersökning på eget initiativ om praxis i personalmatsalar som tillhandahålls av EU:s institutioner och vissa organ när det gäller livsmedel som inte konsumeras. Ombudsmannen beslutade att ta med de EU-institutioner och EU-organ som nämns i artikel 13 i EU-fördraget i sitt initiativyttrande, med undantag för Europeiska rådet, dvs. Europaparlamentet, rådet, Europeiska kommissionen, domstolen, Europeiska centralbanken, revisionsrätten, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén (nedan gemensamt kallade de berörda institutionerna).

Föremålet för utredningen

6. I sin skrivelse om att inleda denna undersökning informerade ombudsmannen de berörda institutionerna om att hans undersökning syftar till att fastställa matsalarnas nuvarande praxis när det gäller hantering av livsmedel som inte konsumeras och att lyfta fram eventuell bästa praxis. Ombudsmannen påpekade också att han under sin undersökning kan överväga att offentliggöra de mottagna yttrandena för att ge berörda tredje parter möjlighet att lämna synpunkter.

7. I sin skrivelse om att inleda denna undersökning ställde ombudsmannen följande två frågor till de berörda institutionerna:

i) Gör er institution en personalmatsal tillgänglig för sin personal?

ii) Om så är fallet, vilka metoder följs av matsalen för att hantera livsmedel som inte konsumeras?

Utredningen

8. Den 31 oktober 2011 begärde ombudsmannen ett yttrande från de berörda institutionerna senast den 31 januari 2012.

9. Ombudsmannen mottog de berörda institutionernas yttranden mellan den 24 november 2011 och den 28 februari 2012.

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Information som lämnats till ombudsmannen

10. Rådet, som har sitt säte i Bryssel, förser sin personal och andra bemyndigade personer (t.ex. personal från andra institutioner, företrädare för medlemsstaterna, journalister och besökare) med flera matsalar och kafeterior. På grund av mångfalden av möjliga konsumenter varierar antalet kunder i matsalarna. Det är därför svårare för rådets personalmatsalar att uppskatta mängden livsmedel som ska tillagas än i andra kollektiva restaureringsstrukturer.

11. Den privata leverantör av cateringtjänster med vilken rådet har ingått ett avtal är huvudsakligen ansvarig för hanteringen av osålda livsmedel, både ur ett ekonomiskt perspektiv och ur ett livsmedelssäkerhetsperspektiv. Enligt det gällande avtalet utövar rådets sekretariat endast en administrativ kontroll över leverantören. Det lager av livsmedel som hålls och alla livsmedel som bereds och distribueras tillhör uppdragstagaren tills de distribueras till konsumenterna.

12. Uppdragstagaren omfattas både av Europeiska unionens politik för livsmedelssäkerhet och av gällande nationell och europeisk livsmedelslagstiftning [1]. Rådet förklarade därför att entreprenörens praxis när det gäller att minska livsmedelsavfallet med nödvändighet måste anpassas till kravet att till fullo garantera kvalitet och säkerhet för konsumenterna.  I detta avseende följer leverantören av cateringtjänster de så kallade HACCP-reglerna [2], enligt vilka okonsumerade varma måltider inte kan serveras igen. Anledningen till detta är att återuppvärmning av mat kan orsaka att vissa bakterier utvecklas, vilket kan ge upphov till toxikologiska infektioner. Icke konsumerad mat, t.ex. överblivna varma måltider, ges dock till entreprenörens personal när så är möjligt.

13. Enligt rådet möjliggör hanteringen av okonsumerade kalla rätter större flexibilitet. För att kunna återanvända dem är det dock viktigt att inte bryta kylkedjan. Detta innebär att livsmedlet måste hållas vid en konstant kall temperatur under lagring och distribution. Om dessa krav, utgångsdatum och de hållbarhetsgränser som fastställs i HACCP-reglerna respekteras kan dessa produkter distribueras igen. Men mat utöver dessa datum måste bortskaffas.

14. För att minska matsvinnet försöker leverantören av cateringtjänster förutse den mängd livsmedel som sannolikt kommer att behövas inom en viss tidsperiod och endast producera de mängder som sannolikt kommer att konsumeras.

15. Rådet angav vidare att mängden osålda men fortfarande ätbara livsmedel till sin natur är oförutsägbar och begränsad, med tanke på principen att produktionen endast bör begränsas till vad som är nödvändigt. Av detta följer att tillhandahållandet av osålda men fortfarande ätbara livsmedel till välgörenhetsorganisationer skulle innebära en betydande logistisk och teknisk organisation som inte har avsatts i rådets budget. Enligt rådet skulle en ändring av den gällande förordningen innebära en organisatorisk och ekonomisk ansträngning som inte förefaller stå i proportion till det möjliga resultatet. Enligt rådets uppfattning innebar riskerna för livsmedelssäkerheten och de begränsade fördelar som välgörenhetsorganisationer skulle få genom distribution av icke konsumerade livsmedel att en sådan förändring inte skulle vara motiverad.

16. Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (nedan kallade "kommittéerna"), som har sitt säte i Bryssel, har lagt fram ett gemensamt yttrande i vilket de anger att de ställer en självservering, en liten à la carte-restaurang och tre kafeterior till förfogande för sin personal och kommittéledamöterna. Dessutom anordnar kommittéerna möten och andra viktiga evenemang vid sina huvudkontor, där både varma och kalla måltider serveras.

17. Kommittéerna förklarade att de är medvetna om vikten av att använda livsmedel så ekonomiskt som möjligt och på ett ansvarsfullt sätt. Kommittéerna uppgav att denna fråga, tillsammans med frågan om icke konsumerade livsmedel/livsmedelsavfall, också hade behandlats inom ramen för EU:s miljölednings- och miljörevisionsordning (Emas)[3]. Dessutom har kommittéerna och deras leverantörer av cateringtjänster "noggrant studerat" möjligheten att donera livsmedel som inte konsumerats till livsmedelsbanker eller organisationer som hjälper hemlösa. Denna idé lades också fram för den belgiska federala byrån för livsmedelskedjans säkerhet. Det visade sig dock att den belgiska lagstiftningen om livsmedelssäkerhet är sådan att denna typ av system inte skulle vara genomförbart. Enligt belgisk lagstiftning får matavfall från glas, koppar eller tallrikar som används för att betjäna kunder inte användas som livsmedel. Kommittéerna hävdade till exempel att enligt belgisk lag får "alla varma måltider som förvaras i 30 minuter vid <50 °C eller i mer än två timmar", "alla kalla måltider som exponeras i mer än 30 minuter vid >15 °C" och "tidigare serverade oskyddade produkter" inte återanvändas.

18. Mot bakgrund av denna situation uppgav kommittéerna att de koncentrerade sina ansträngningar på att minska matsvinnet. Sedan maj 2011 har kommittéerna tillsammans med sin huvudsakliga leverantör av livsmedel deltagit i två officiella projekt i huvudstadsregionen Bryssel, nämligen programmet för hållbara matsalar och pilotprojektet för livsmedelsslöseri. I detta syfte bistås kommittéerna av specialiserade externa konsulter från huvudstadsregionen Bryssel.

19. Kommittéernas uppdragstagare gör också särskilda ansträngningar för att försöka minska matsvinnet och har till exempel integrerat programmet ”Stop Hunger” i sin hållbarhetspolicy för företag. Detta program innebär till exempel deltagande i sommarläger för missgynnade barn och i en välgörenhetsbutik och servering av måltider till hemlösa i slutet av året.

20. Kommittéerna förklarade också att de för närvarande arbetar med att i) minska matsvinnet i alla led, och ii) hantera matsvinnet så miljövänligt som möjligt och gav många konkreta exempel i detta avseende. När det till exempel gäller inköp beställs livsmedel på grundval av planerade säsongsbetonade måltider och statistik förs för att uppskatta efterfrågan på livsmedel så exakt som möjligt. När det gäller produktionsprocessen tillagas måltiderna utifrån fasta recept som ger viss flexibilitet när det gäller att införliva oanvända ingredienser från tidigare dagar som inte har serverats eller exponerats. När det gäller distributionsprocessen genomför kommittéerna och deras uppdragstagare en informationskampanj och utbildar personal som serverar livsmedel för att anpassa portionerna till konsumenternas aptit. Affischer har satts upp i matsalen för att påminna kunderna om att portioner kan passa deras aptit. När det gäller hantering av matavfall ges osålda smörgåsar bort gratis till entreprenörens personal, och en underleverantör tar hand om matavfallet för att producera biogas.

21. Kommissionen förklarade att den förser sin personal med flera personalmatsalar på de tre huvudsakliga arbetsorterna (Bryssel, Luxemburg och Ispra). Matsalarna sköts av leverantörer av cateringtjänster och omfattas av två kommissionskontors behörighet. Ett kontor ansvarar för 11 personalmatsalar i Bryssel och en personalmatsal i Ispra. Det andra kontoret ansvarar för sex matsalar i Luxemburg. Cateringtjänsterna läggs ut på entreprenad i Bryssel och förblir interna i Luxemburg och Ispra. Kommissionen förvaltar således direkt personalmatsalarna i Ispra och Luxemburg, medan personalmatsalarna i Bryssel förvaltas av en extern uppdragstagare.

22. Enligt kommissionen är det livsmedelsleverantörerna som har huvudansvaret för alla frågor som rör livsmedelssäkerhet, och de agerar under kommissionens noggranna övervakning. Matleverantörerna tillämpar HACCP-reglerna, enligt vilka de återanvänder det dagliga överskottet av livsmedel när hälso- och hygienbestämmelserna tillåter det.

23. Alla kommissionens cateringleverantörer, både interna och externa, vidtar åtgärder för att uppskatta efterfrågan på livsmedel för att minska avfallet till ett minimum.

24. När det gäller den potentiella omfördelningen av överskottslivsmedel till externa organisationer har kommissionens uppdragstagare inga formella avtalsförpliktelser i detta avseende, men ingenting hindrar dem från att göra det. Enligt kommissionen verkade det svårt att systematiskt omfördela livsmedlen till välgörenhetsorganisationer på grund av HACCP-reglerna. Såvitt kommissionen känner till har de välgörenhetsorganisationer som hittills kontaktat uppdragstagarna i detta avseende varken förfogat över lämplig utrustning eller finansiella medel för att transportera livsmedlen under lämpliga hygieniska förhållanden.

25. Kommissionen uppgav dock att Infrastruktur- och logistikbyrån (OIB), som ansvarar för hanteringen av personalmatsalar i Bryssel, hade infört en skyldighet för framtida uppdragstagare att införa ett system för effektiv avfallshantering i syfte att ytterligare minska matsvinnet i personalmatsalarna i den nya anbudsinfordran som för närvarande håller på att utarbetas. Mer allmänt angav kommissionen att den hade genomfört Emas, och kommissionen har varit registrerad i den relevanta databasen sedan 2005.

26. Europaparlamentet förklarade att det förser sin personal och andra behöriga personer (såsom parlamentsledamöter, deras assistenter, personal som är anställd av de politiska grupperna, tjänstemän vid andra institutioner, besökare och extern personal) med restaurangfaciliteter på var och en av sina tre arbetsorter, nämligen Bryssel, Strasbourg och Luxemburg. Leverantörerna av cateringtjänster är direkt ansvariga för hanteringen av livsmedel som inte konsumeras.

27. Avtalsparterna följer lagstiftningen om livsmedelshygien i vart och ett av de länder där parlamentet har sitt säte. Leverantörer av cateringtjänster följer närmare bestämt försiktighetsprincipen och standardpraxis i branschen, som anges i relevanta riktlinjer för god hygienpraxis. I detta sammanhang bortskaffas och återvinns livsmedel som ställs ut och inte konsumeras som organiskt avfall.

28. Parlamentet konstaterade att det är värt att notera att det tidigare i vissa undantagsfall donerade livsmedel till välgörenhetsorganisationer (icke-återanvändbara färdiga produkter som inte har utbjudits till försäljning). Detta förfarande tillämpades när reglerna för hygienisk konservering av livsmedel tillät det, nämligen när kylkedjan inte hade brutits och bäst före-datumet inte hade löpt ut.

29. Revisionsrätten har sitt säte i Luxemburg och ställer en personalmatsal och flera kafeterior som förvaltas av en leverantör av cateringtjänster till förfogande för sin personal. Leverantören är fullt ansvarig för inköp av livsmedel och alla aspekter som rör livsmedelssäkerhet. Revisionsrätten säkerställer endast förvaltningskontroll.

30. Leverantören tillämpar HACCP-reglerna i alla frågor som rör livsmedelssäkerhet. Därför förstörs alla produkter som har exponerats i distributionszonen men som inte konsumeras, i enlighet med gällande bestämmelser om livsmedelssäkerhet. När det gäller osålda produkter, eller livsmedel som har avlägsnats från sin ursprungliga förpackning ("produits déconditionnés"), bevaras och märks de i enlighet med strikta regler. Enligt revisionsrätten ger det nuvarande avtal som ingåtts med cateringföretaget inte revisionsrätten någon möjlighet att ingripa i eller reglera hanteringen av livsmedel som inte konsumeras.

31. EU-domstolen, som är belägen i Luxemburg, har förklarat att den ställer tre personalmatsalar till förfogande för både sin personal och andra behöriga personer, såsom personal vid andra EU-institutioner, personal vid andra luxemburgska institutioner och besökare.

32. Enligt HACCP-reglerna, som följs av revisionsrättens uppdragstagare, finns det två typer av osålda livsmedel:

i) Livsmedel som exponeras direkt på bildskärmar för att säljas och som kasseras när de tas ur bruk på grund av att de anses olämpliga för vidare konsumtion.

ii) Livsmedel som har lagrats för att användas under tjänsten och som kan säljas fram till utgången av deras utgångsdatum. Efter denna tidsfrist kasseras även dessa livsmedel.

Den entreprenör som ansvarar för matsalarna har det exklusiva ansvaret för att hantera livsmedelssäkerhetsfrågor, inklusive bortskaffande av osålda livsmedel och livsmedel, vars utgångsdatum enligt HACCP-reglerna har passerat.

33. För att förhindra matsvinn förser revisionsrätten uppdragstagaren i god tid med det planerade antalet besökare som sannolikt kommer att äta i matsalen. Revisionsrätten uttryckte sin beredvillighet att föra upp frågan om att göra icke konsumerade livsmedel tillgängliga för välgörenhetsorganisationer på dagordningen för nästa möte i den interinstitutionella arbetsgrupp som behandlar livsmedelsfrågor.

34. I sitt yttrande angav Europeiska centralbanken , med säte i Frankfurt, att det finns tre personalmatsalar tillgängliga för dess personal. En av dessa är en cateringfirma på plats för ECB, och två är externa restauranger som är tillgängliga för bankens personal.

35. I alla tre matsalarna säljs livsmedel som inte konsumeras till externa entreprenörer som behandlar dem för att producera organiska gödningsmedel för jordbruksändamål, eller biomassa som sedan omvandlas till biobränsle.

B. Ombudsmannens bedömning

36. I sina yttranden uppgav alla institutioner att de ställer en eller flera personalmatsalar i sina lokaler till förfogande för sin personal, och vanligtvis för andra behöriga personer. Alla personalmatsalar förvaltas av uppdragstagare under överinseende av respektive institution, med undantag för kommissionen som direkt förvaltar sina personalmatsalar i Luxemburg och Ispra. Det finns skillnader när det gäller de berörda institutionernas förvaltningssystem och praxis, och det finns också skillnader när det gäller hur osålda livsmedel hanteras.

37. Ombudsmannen anser att institutionerna, när det gäller bästa praxis, i första hand bör sträva efter att undvika att producera måltider som inte konsumeras, genom att sträva efter att i så stor utsträckning som möjligt förutse efterfrågan på livsmedel under särskilda tidsperioder. Av de yttranden som lagts fram framgår det att de flesta eller alla institutioner, tillsammans med sina cateringentreprenörer, i förväg försöker uppskatta antalet konsumenter som sannolikt kommer att använda sig av matsalar och på så sätt försöker minska risken för att bli kvar med livsmedel som måste bortskaffas. Ombudsmannen lovordar dessa ansträngningar.

38. Förutom att uppskatta mängden livsmedel som ska produceras finns det i princip två ytterligare möjligheter för institutionerna att ta itu med den aktuella frågan: i) göra det överflödiga livsmedlet tillgängligt för tredje part eller ii) använda de icke konsumerade livsmedlen på andra sätt.

39. När det gäller alternativ ii uppgav vissa institutioner att de säljer livsmedel som inte kan säljas som organiskt avfall till privata företag som kommer att använda det som gödselmedel eller för att producera biomassa.

40. Ombudsmannen anser att denna praxis, som syftar till att undvika onödigt slöseri, helt klart är användbar. Han anser dock att användning av livsmedel på detta sätt inte kan betraktas som den idealiska lösningen, utan endast bör övervägas om det inte finns några andra genomförbara och realistiska möjligheter.

41. Ombudsmannen anser att man i största möjliga utsträckning bör prioritera resurseffektiv användning och i synnerhet användning av livsmedel som inte konsumeras som människoföda. Detta mål skulle till exempel kunna uppnås genom donationer till välgörenhetsorganisationer eller genom återanvändning av livsmedel som inte har konsumerats i matsalarna själva.

42. Ombudsmannen noterar att ett antal institutioner hänvisade till vad de uppfattar som vissa begränsningar när det gäller hur de hanterar livsmedel som inte konsumeras. Sådana begränsningar härrör från i) de avtal som de har ingått med cateringfirmor, ii) den potentiella toxikologiska faran i samband med återanvändning av livsmedel som inte konsumerats och de därmed sammanhängande begränsningar som följer av HACCP-reglerna, nationell lagstiftning om livsmedelssäkerhet och andra tillämpliga regler, och iii) de oproportionerliga ekonomiska och organisatoriska insatser som skulle krävas för att ge osålda men fortfarande ätbara livsmedel till välgörenhetsorganisationer.

43. När det gäller den första frågan framgår det av de uppgifter som lämnats till ombudsmannen att innehållet i de avtal som undertecknats mellan institutionerna och leverantörerna av cateringtjänster varierar avsevärt. Medan vissa institutioner, såsom kommittéerna, påpekade att de avtal som de ingår innehåller särskilda bestämmelser med avseende på den aktuella frågan, hänvisade kommissionen till en brist på uttryckliga bestämmelser i detta avseende, vilket dock inte skulle påverka möjligheten att anta särskilda åtgärder. Andra institutioner, såsom revisionsrätten, har dessutom angett att deras avtal med cateringföretaget gör det möjligt för det sistnämnda att vara helt fritt i förvaltningen av livsmedel som inte konsumeras och tillagt att de inte har något att säga till om i frågan.

44. Även om det inte råder något tvivel om att institutionerna är bundna av de kontrakt som de ingår, förefaller det inte finnas något som hindrar dem från att, när de inbjuder till anbudsgivning för tilldelning av sådana kontrakt, kräva att de utvalda anbudsgivarna vidtar särskilda åtgärder i fråga om livsmedel som inte konsumeras. Ombudsmannen konstaterar att de avtal som ingåtts av ett antal institutioner i själva verket innehåller särskilda bestämmelser om hantering av livsmedel som inte konsumeras.

45. När det gäller den andra frågan noterar ombudsmannen att ett antal institutioner hänvisade till nationell lagstiftning om livsmedelssäkerhet och HACCP-reglerna. Även om det är riktigt att bestämmelserna om livsmedelssäkerhet utgör en rättslig ram som kan begränsa möjligheterna att hantera livsmedel som inte konsumeras, innebär detta inte nödvändigtvis att de utesluter att särskilda åtgärder vidtas i detta avseende. Kommittéerna påpekade till exempel att livsmedel som inte har serverats eller exponerats antingen kan serveras under de följande dagarna eller användas för att tillaga måltider utifrån fastställda recept, vilket möjliggör en viss flexibilitet när det gäller att införliva oanvända livsmedel som ingredienser. Ombudsmannen anser därför att nationell lagstiftning om livsmedelssäkerhet och andra tillämpliga bestämmelser inte i sig utgör oöverstigliga hinder för att vidta särskilda åtgärder i fråga om livsmedel som inte konsumeras.

46. Ingen av de berörda institutionerna har vidtagit några åtgärder för att ge icke konsumerade livsmedel till välgörenhetsorganisationer, trots att vissa av dem har reflekterat, eller för närvarande reflekterar, över möjligheten att göra detta. Vissa institutioner pekade på rättsliga begränsningar i detta avseende, men det är värt att notera att parlamentet uppgav att det tidigare brukade ge icke konsumerade livsmedel till välgörenhetsorganisationer, utan att ange skälen till att det avbröt denna praxis. Detta visar tydligt att livsmedelssäkerhetsfrågor inte nödvändigtvis utesluter möjligheten att göra livsmedel tillgängliga för tredje part.

47. Ombudsmannen välkomnar den praxis som de flesta av institutionernas uppdragstagare tillämpar för att återanvända livsmedel som inte konsumerats i matsalarna, när så är möjligt i enlighet med bestämmelserna om livsmedelssäkerhet. Av livsmedelssäkerhetsskäl verkar detta vara mindre problematiskt när det gäller kalla rätter, medan till exempel HACCP-reglerna [4] verkar begränsa omfördelningen av okonsumerade varma måltider. Det bör dock noteras i detta avseende att rådets cateringleverantör till exempel erbjuder sina anställda okonsumerade varma måltider. Samma praxis har tillämpats av kommittéernas entreprenörer när det gäller smörgåsar som inte konsumeras.

48. När det gäller det tredje argumentet från vissa institutioner (se punkt 42 ovan) avseende den påstått oproportionerliga ansträngning som skulle behövas i detta avseende, anser ombudsmannen att det i allmänhet inte skulle vara tillämpligt. De konkreta åtgärder som vidtagits av vissa institutioner visar att det finns utrymme för åtgärder i detta avseende och att de insatser som krävs för att göra detta är uthärdliga. Ombudsmannen anser att de olika möjligheterna under alla omständigheter bör undersökas konkret, och han uppmanar institutionerna att göra detta genom att samarbeta med välgörenhetsorganisationer. Att göra det kan ge användbara och konkreta förslag i frågan.

49. I detta sammanhang välkomnar ombudsmannen särskilt domstolens beredvillighet att inleda en diskussion om frågan om att göra icke konsumerade livsmedel tillgängliga för välgörenhetsorganisationer i den berörda interinstitutionella arbetsgruppen.

50. På det hela taget drar ombudsmannen slutsatsen att utforskandet av möjliga sätt att hantera icke konsumerade livsmedel på ett sätt som är både ekonomiskt och styrt av etiska överväganden skulle vara ett konkret tecken på Europeiska unionens omsorg om behövande människor.

51. Ombudsmannen noterar med tillfredsställelse att utöver de olika enskilda åtgärder som redan vidtagits eller övervägts av de berörda institutionerna har de relevanta frågorna nyligen också behandlats på en mer grundläggande nivå av kommissionen och Europaparlamentet.

52. I detta avseende bör det noteras att kommissionen beställde en studie om livsmedelsavfall i EU 2010 "för att ge [den] mer detaljerad information om orsakerna till, mängderna av och miljökonsekvenserna av livsmedelsavfall som genereras i EU-27"[5].

53. När det gäller att minska matsvinnet i matsalar föreslogs det i denna studie att informationskampanjer skulle kunna vara ett första steg. Dessutom betonades vikten av att införa logistiska förbättringar. Dessa förbättringar "kan inkludera bokningskrav för måltider för att hjälpa till att förutsäga matkvantiteter, [och] tillfredsställelseundersökningar i cafeterior för att hjälpa maten att bättre uppfylla kundernas preferenser". En annan åtgärd som föreslås i rapporten är att organisera initiativ som engagerar deltagarna i avfallsmätningsverksamhet. Studien säger att "mätningen i sig är ofta tillräckligt för att stimulera minskning av matsvinn, och på grund av sin praktiska natur, är potentiellt effektivare än informationsbaserad medvetenhetshöjande." När det gäller omfördelning av livsmedel rekommenderar studien starkt denna praxis, när det är möjligt.

54. På sin webbplats [6] anger kommissionen att den med hjälp av plattformar för berörda parter undersöker hur man kan minimera matsvinnet utan att äventyra livsmedelssäkerheten. Den anger också att den har för avsikt att samråda med ”EU-länder och experter för att välja ut de lämpligaste EU-åtgärderna som komplement till nationella och lokala åtgärder” samt ”upprätta en databas över god praxis för att minska matsvinnet”. Dessa åtgärder kommer att vidtas inom den ram som anges i kommissionens meddelande Färdplan för ett resurseffektivt Europa [7], där livsmedelssektorn framhålls som avgörande för att förbättra resurseffektiviteten och där man eftersträvar incitament för att halvera bortskaffandet av ätbart livsmedelsavfall i EU senast 2020. Dessutom kommer ett meddelande om hållbara livsmedel att antas 2013.

55. Den 19 januari 2012 antog parlamentet dessutom en resolution om hur livsmedelsslöseri kan undvikas [8], där det efterlyste brådskande åtgärder för att halvera livsmedelsslöseriet till 2025 och förbättra tillgången till livsmedel för behövande EU-medborgare.

56. I synnerhet uttryckte parlamentet sin oro "över det faktum att en betydande mängd livsmedel kasseras dagligen, trots att de är fullt ätbara och att matsvinn ger upphov till både miljömässiga och etiska problem samt ekonomiska och sociala kostnader". Enligt Europaparlamentet visar studier i Europa att omkring 50 % av de hälsosamma, ätbara livsmedlen går förlorade längs hela livsmedelskedjan, i vissa fall hela vägen upp till konsumenten, och blir till avfall. Samtidigt lever 79 miljoner människor fortfarande under fattigdomsgränsen i EU. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, rådet, medlemsstaterna och aktörerna i livsmedelskedjan att snarast ta itu med problemet med matsvinn längs hela försörjnings- och konsumtionskedjan och uppmanar dem att prioritera detta inom ramen för EU:s politiska agenda.

57. När det gäller möjligheten att donera livsmedel som inte konsumerats välkomnade parlamentet åtgärder som syftar till att ”återvinna, lokalt, osålda och kasserade produkter i hela livsmedelskedjan för att omfördela dem till grupper av medborgare under minimiinkomsttröskeln som saknar köpkraft”.

58. När det gäller personalmatsalar som EU-institutionerna ställer till förfogande för sin personal och andra personer uppmanar parlamentet kommissionen att föregå med gott exempel genom att ta upp frågan om "livsmedelsslöseri inom EU:s institutioner och att skyndsamt vidta nödvändiga åtgärder för att minska den särskilt stora mängd livsmedel som slängs varje dag i de olika EU-institutionernas personalmatsalar". I detta avseende uppmanade parlamentet också kommissionen att ”överväga eventuella ändringar av bestämmelserna om offentlig upphandling av catering- och hotell- och restaurangtjänster, så att företag som garanterar att de utan kostnad kommer att omfördela outnyttjade (osålda) varor till grupper av medborgare som saknar köpkraft och som främjar särskilda åtgärder för att minska avfallet i tidigare led prioriteras, såsom att ge företräde åt jordbruks- och livsmedelsprodukter som produceras så nära konsumtionsplatsen som möjligt”. Ombudsmannen anser att detta uttalande är särskilt viktigt med tanke på att ett av de hinder för hanteringen av livsmedel som inte konsumeras som vissa institutioner nämner rör den påstådda omöjligheten att påverka cateringföretagets beteende på grund av det gällande avtalet mellan parterna (se punkterna 37–39 ovan).

59. Mot bakgrund av dessa överväganden välkomnar ombudsmannen de initiativ som redan genomförts av de berörda institutionerna för att förebygga matsvinn. Ombudsmannen noterar och godkänner de ansträngningar som gjorts av vissa institutioner, nämligen kommissionen, rådet, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och domstolen, för att uppskatta den mängd livsmedel som bör tillagas under en viss tidsperiod. Som ett möjligt exempel på bästa praxis i detta avseende hänvisar ombudsmannen till den grundliga planering som kännetecknar kommittéernas och deras uppdragstagares relevanta politik i detta avseende. Det förefaller således som om de sistnämnda institutionerna tar upp frågan om förebyggande av matsvinn i olika skeden, nämligen i inköpsfasen, när det gäller lagerhantering, under förberedelseprocessen och i distributionsprocessen. Ombudsmannen uppmuntrar andra institutioner att överväga liknande tillvägagångssätt och att samarbeta med sina uppdragstagare för att ta itu med den aktuella frågan på ett grundligt och strukturerat sätt.

60. Ombudsmannen uppmanar dessutom de berörda institutionerna att allvarligt undersöka frågan om att göra livsmedel tillgängliga för tredje part, som på grund av ett överskott på utbudet inte konsumeras i deras matsalar. I detta syfte skulle de berörda institutionerna kunna försöka identifiera möjligheter att komma i kontakt med välgörenhetsorganisationer och icke-statliga organisationer som är verksamma på detta område och erbjuda sig att göra livsmedel som inte konsumerats tillgängliga för dem, inom ramen för nationell lagstiftning om livsmedelssäkerhet och andra tillämpliga bestämmelser.

C. Slutsatser

På grundval av sin undersökning avslutar ombudsmannen den med följande slutsats:

Genom att fastställa matsalarnas nuvarande praxis när det gäller hantering av livsmedel som inte konsumeras och på grundval av detta lyfta fram möjliga bästa metoder har undersökningen på eget initiativ uppnått sina mål.

De berörda institutionerna kommer att underrättas om detta beslut.

 

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 20 december 2012

---

[1] Vad gäller unionsrätten hänvisade rådet särskilt till Europaparlamentets och rådets förordning 2002/178/EG av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 60, 2002, s. 60), Europaparlamentets och rådets förordning 2004/852/EG av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 2004, s. 1). Europaparlamentets och rådets förordning 2004/853/EG av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda hygienregler för livsmedel av animaliskt ursprung (EUT L 139, 2004, s. 55).  När det gäller belgisk nationell lagstiftning nämnde rådet ett kungligt beslut av den 14 november 2003 (Arrêté royal du 14 novembre 2003 relatif à l'autocontrôle, à la notification obligatoire et à la traçabilité dans la chaîne alimentaire), ändrat genom det kungliga beslutet av den 26 maj 2011.

[2] HACCP-systemet (Hazard Analysis and Critical Control Points) är ett ramverk utvecklat av NASA på 1960-talet som styr hantering, uppföljning och korrigering av eventuella hälso- / säkerhets- / hygienfrågor inom livsmedelsberedning, försäljning och distribution. Den antogs av EU genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 30.4.2004, s. 1).

[3] Emas är ett förvaltningsverktyg för företag och andra organisationer som är utformat för att utvärdera, rapportera och förbättra deras miljöprestanda.

[4] Enligt artikel 5.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien (EUT L 139, 2004, s. 1) består HACCP-principerna av följande: Identifiering av alla faror som måste förebyggas, elimineras eller reduceras till godtagbara nivåer. b) Identifiering av kritiska styrpunkter vid det eller de steg där kontroll är nödvändig för att förebygga eller eliminera en fara eller för att reducera den till godtagbara nivåer. c) fastställa kritiska gränsvärden vid kritiska styrpunkter som skiljer godtagbarhet från icke godtagbarhet för förebyggande, eliminering eller minskning av identifierade faror, d) Upprätta och genomföra effektiva övervakningsförfaranden vid kritiska styrpunkter. e) Fastställa korrigerande åtgärder när övervakningen visar att en kritisk styrpunkt inte är under kontroll. f) fastställa förfaranden, som ska genomföras regelbundet, för att kontrollera att de åtgärder som anges i leden a-e fungerar effektivt, och g) upprätta dokument och register som står i proportion till livsmedelsföretagets art och storlek för att visa att de åtgärder som anges i leden a–f tillämpas effektivt.”

[5] Rapport från Europeiska kommissionen (GD Miljö) Direktorat C – Industrins förberedande studie om livsmedelsslöseri i EU-27, slutrapport oktober 2010.

[6] http://ec.europa.eu/food/food/sustainability/index_en.htm

[7] Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Bryssel, 20.9.2011, KOM(2011) 571 slutlig.

[8] Europaparlamentets resolution av den 19 januari 2012 om hur livsmedelsslöseri kan undvikas: strategier för en effektivare livsmedelskedja i EU [2011/2175(INI)].