Bakgrunden till påståendet

1. Klagomålet ingavs av ordföranden för en fackförening för en tidigare kontraktsanställd vid parlamentet (nedan kallad klaganden). Klaganden arbetade för parlamentet som extraanställd och kontraktsanställd, dvs. totalt sex år.

2. EU-institutionerna har ett pensionssystem som finansieras genom månatliga avgifter från de anställda. Den som upphör att arbeta för Europeiska gemenskapens institutioner kan begära att de pensionsrättigheter som han eller hon redan har förvärvat överförs till ett nationellt pensionssystem.

Prövningens föremål

3. Klaganden hävdade att kommissionen inte hade agerat i tid för att se till att tidigare kontraktsanställda, som han, kunde överföra de pensionsrättigheter som de förvärvat inom ramen för gemenskapssystemet.

4. Klaganden hävdade att kommissionen borde se till att han drar nytta av sina pensionsrättigheter.

Frågeställningen

5. Den 25 februari 2009 och den 16 mars 2009 framförde klaganden sina farhågor till ombudsmannen. Den 24 april 2009 inledde ombudsmannen en undersökning och vidarebefordrade klagomålet till kommissionen, som sedan skickade sitt yttrande till ombudsmannen. Yttrandet översändes till klaganden, som inkom med sina synpunkter den 29 september 2009.

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Påstående om underlåtenhet att agera i tid för att säkerställa att tidigare kontraktsanställda kunde överföra sina pensionsrättigheter som förvärvats inom ramen för gemenskapssystemet och därmed sammanhängande anspråk

Inledande anmärkning

6. Klagomålet riktades mot kommissionen och parlamentet. Den klagande var anställd av parlamentet. Eftersom Europeiska kommissionens byrå för löneadministration och individuella ersättningar (PMO) förvaltar pensionsrättigheterna för alla unionens tjänstemän och övriga anställda på alla institutioners vägnar, och eftersom den därför behandlade klagandens ärende, beslutade ombudsmannen att inleda sin undersökning endast mot kommissionen.

Argument som framförts till ombudsmannen

7. Klaganden framförde följande argument:

• Enligt tillämplig nationell lagstiftning om överföring av pensionsrättigheter från parlamentets system till det nationella systemet ska hans gemenskapspensionsrättigheter betalas till den nya arbetsgivarens pensionsorgan. Med tanke på att han kan stöta på svårigheter att hitta ett arbete på grund av sin ålder (han uppgav att han är över 60 år) tillåter nationella bestämmelser inte att överföringen görs.
• Han kan inte komma i åtnjutande av den gemenskapspension som föreskrivs i artikel 77 i tjänsteföreskrifterna (pension för anställda som har fullgjort minst tio tjänsteår och är äldre än 63 år).
• Han har rätt till avgångsvederlag enligt artikel 12 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna. Den försäkringstekniska motsvarigheten till detta bidrag ska betalas till ett privat försäkringsbolag eller en pensionsfond. Den nationella pensionsfonden kan inte få detta bidrag (eftersom han är arbetslös) och det var omöjligt att hitta ett privat försäkringsbolag som var villigt att acceptera denna överföring för någon över 60 år.
• Han har inte rätt till arbetslöshetsersättning från gemenskapen enligt artikel 96 i anställningsvillkoren för övriga anställda.

Klaganden drog slutsatsen att han diskriminerades på grund av sin ålder, eftersom hans yngre kollegor inte skulle drabbas av detta kryphål mellan de nationella och europeiska bestämmelserna. Enligt honom borde kommissionen ha förutsett denna situation och vidtagit lämpliga övergångsåtgärder. Enligt de gamla tjänsteföreskrifterna kunde avgångsvederlaget betalas ut oberoende av tillämpliga nationella bestämmelser.

8. Klaganden noterade att parlamentet hade informerat honom om att hans pensionsrättigheter tillhör honom och att lämpliga åtgärder bör vidtas om det är omöjligt att överföra dem till honom. Klaganden uppgav att parlamentet hade medgett att denna situation kan utgöra diskriminering på grund av ålder och tillade att även andra personer kan vara berörda. Parlamentet angav därefter att bestämmelserna om pensionsrättigheter (bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna) följaktligen skulle tolkas på ett sätt som skulle göra det möjligt för klaganden att dra nytta av sina rättigheter. Han meddelade att parlamentet sedan meddelade att det skulle hänskjuta ärendet till kollegiet av förvaltningschefer. Den 12 september 2007 beslutade förvaltningschefskollegiet att uppmana kommissionen att inleda ett anbudsförfarande för att välja ut en lämplig pensionsfond. Den tillade att PMO behandlade frågan.

9. År 2008 upphörde klagandens kontrakt och han lämnade parlamentet. Ingen lösning på problemet hade hittats i det skedet.

10. Klaganden hävdade sammanfattningsvis att det förekom administrativa missförhållanden på grund av att gemenskapssystemen och de nationella systemen var oförenliga. Han hävdade också att även om det hade gått två år sedan han tog upp problemet hade ingen lösning hittats. Han hävdade att kommissionen borde ha vidtagit åtgärder från och med 2004, när tjänsteföreskrifterna reviderades, för att ta itu med problemet. Enligt klaganden bör en övergångsåtgärd antas som gör det möjligt för de berörda personerna att dra nytta av bestämmelserna i artikel 12 i bilaga VIII till de tidigare tjänsteföreskrifterna [1].

11. I sitt yttrande påpekade kommissionen att klaganden befann sig i denna särskilda situation, eftersom han när hans anställningsavtal löpte ut inte kunde begära att artikel 11.1 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna, i vilken det föreskrivs att hans pensionsrättigheter ska överföras, skulle tillämpas. Den tillade att klaganden år 2008 kunde ansluta sig till det nationella systemet, eftersom han hade arbetat som tillfälligt anställd under några dagar. Hans pensionsrättigheter överfördes sedan till den allmänna pensionsfonden. Med beaktande av hans tjänsteår som kontraktsanställd överförde kommissionen 26 157,14 euro till den nationella pensionsfonden på klagandens begäran. Följaktligen var hans speciella problem löst.

12. Med hänvisning till det allmänna problemet offentliggjorde kommissionen den 2 oktober 2008 i Europeiska unionens officiella tidning ett dokument med titeln ”Viktig information till pensionsorganisationer som tillhandahåller pensionsspartjänster”. Därigenom begärde kommissionen att de berörda pensionsorganisationerna skulle lämna in sina ansökningar om att föras upp på en förteckning över pensionssystem för före detta anställda som uppfyller de relevanta bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna. Vissa organisationer svarade med att erbjuda en rad olika kontrakt för att uppfylla olika individuella pensionskrav. Så snart ett tillräckligt stort och varierat antal svar har mottagits planerar kommissionen att göra förteckningen tillgänglig för nuvarande och tidigare anställda vid gemenskaperna för att göra det lättare för dem att hitta en organisation för att förvalta de pensionsrättigheter som de förvärvat när de arbetade för gemenskapsinstitutionerna.

13. Kommissionen ansåg att den hade vidtagit nödvändiga åtgärder för överföring av pensionsrättigheter och att dessa åtgärder har gett positiva resultat för klaganden och för andra tidigare anställda. För att garantera att kraven i tjänsteföreskrifterna uppfylls söker institutionen fortfarande efter sätt att förse anställda som inte har rätt till avgångspension med en förteckning över privata pensionsorganisationer. Kommissionen kommer att fortsätta att övervaka frågan för att finna en tillfredsställande lösning för alla berörda personer.

14. I sina synpunkter medgav klaganden att det faktum att han hade arbetat för en "bemanningsbyrå" i några dagar hade gjort det möjligt att hitta en lösning på hans problem. Denna lösning gjorde det möjligt för honom att överföra de pensionsrättigheter han förvärvat i parlamentet till ett nationellt pensionssystem. Han påpekade dock att denna lösning utgör ett arrangemang som kringgår europeiska och nationella regler. Han förklarade att det inte är acceptabelt att en tidigare kontraktsanställd måste söka arbete under några dagar för att kunna utnyttja alla sina pensionsrättigheter i gemenskapen. När tjänsteföreskrifterna reviderades 2004 borde kommissionen ha beaktat alla konsekvenser av denna översyn. Klaganden noterade att kommissionen sedan översynen av tjänsteföreskrifterna 2004 endast hade offentliggjort ett informationsmeddelande och inte funnit någon lämplig lösning. Han ansåg att om en tidigare anställd hade avlidit under dessa fyra år, eller om han/hon hade gått i pension, skulle denna person eller hans/hennes förmånstagare ha förlorat en del av dessa pensionsrättigheter. Dessutom har de personer som befinner sig i samma situation som klaganden ingen information om var deras pensionsrättigheter har deponerats. Klaganden föreslog att ombudsmannen skulle begära att kommissionen vidtar tillfälliga åtgärder för alla berörda personer.

Ombudsmannens bedömning

15. Ombudsmannen vill först klargöra att hans ämbetsområde enligt artikel 2.2 i hans stadga handlar om administrativa missförhållanden och inte om fördelarna med gemenskapsrätten, särskilt bestämmelserna i tjänsteföreskrifterna.

16. I artikel 109 i anställningsvillkoren anges följande: ”När en kontraktsanställd lämnar sin tjänst ska denne ha rätt till avgångspension, överföring av det försäkringstekniska värdet eller utbetalning av avgångsvederlag i enlighet med avdelning V kapitel 3 i tjänsteföreskrifterna och bilaga VIII till dessa.”

17. Ombudsmannen gläder sig över att den klagande har hittat en lösning på sitt särskilda problem. Genom att arbeta några dagar kunde han faktiskt ansluta sig till det nationella pensionssystemet. Till följd av detta kunde kommissionen överföra det försäkringstekniska värdet av hans pensionsrättigheter enligt gemenskapsrätten till arbetsgivarens nationella pensionssystem. Ombudsmannen drar slutsatsen att klagandens problem har lösts och att det därför inte finns någon grund för ytterligare undersökning av denna aspekt av klagomålet.

18. Den klagande tar dock också upp ett allmänt problem när det gäller överföringen av rättigheter till nationella och privata pensionsfonder. Ombudsmannen förstår att EU-institutionerna tar hänsyn till de svårigheter som tidigare tillfälligt anställda som inte kan ansluta sig till en ny arbetsgivares pensionssystem eller som inte kan hitta en privat pensionsorganisation stöter på. EU-institutionerna har i detta sammanhang beslutat att försöka göra det lättare för tidigare anställda att hitta sådana organisationer genom att upprätta en förteckning över organisationer som är villiga att förvalta deras pensionsrättigheter. Den 2 oktober 2008 [2] offentliggjorde kommissionen ett informationsmeddelande där intresserade privata pensionsfonder uppmanades att lämna in en ansökan. Kommissionen fick ett antal positiva svar.

19. Ombudsmannen noterar att det tog kommissionen flera år att ta itu med denna fråga, men välkomnar varmt att kommissionen nu vidtar lämpliga åtgärder för att lösa det systemproblem som beskrivs ovan. I detta sammanhang noterar han att kommissionen på sin interna webbplats har offentliggjort en förteckning över organisationer som är villiga att förvalta de berörda personernas pensionsrättigheter.

20. Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att det inte behövs några ytterligare undersökningar när det gäller denna aspekt av klagomålet.

B. Slutsatser

På grundval av sin undersökning av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:

Inga ytterligare undersökningar av detta klagomål är motiverade.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

P. Nikiforos DIAMANDOUROS

Utfärdat i Strasbourg den 21 december 2009

[1] I artikel 12 i bilaga VIII till de tidigare tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande: "En tjänsteman som är yngre än 60 år och vars tjänstgöring upphör på annat sätt än på grund av dödsfall eller invaliditet och som inte har rätt till avgångspension och inte kan omfattas av bestämmelserna i artikel 11.1 skall när han lämnar tjänsten ha rätt till utbetalning av

a) Det belopp som han kunde tillgodoräkna sig på sitt konto enligt gemenskapsinstitutionernas tillfälliga gemensamma försäkringssystem vid den tidpunkt då tjänsteföreskrifterna trädde i kraft, plus en årlig ränta på 3,5 %.

b) Det sammanlagda belopp som dragits av från hans grundlön för hans pensionsavgifter, plus en årlig ränta på 3,5 procent.

c) under förutsättning att han inte har avskedats från sin tjänst, ett avgångsvederlag som står i proportion till hans faktiska tjänstgöringstid sedan tjänsteföreskrifterna trädde i kraft, beräknat på grundval av en och en halv månad för varje tjänsteår av den sista grundlönen före avdrag. I de fall som avses i artikel 11.2 skall den tidigare tjänstgöringstiden också betraktas som faktisk tjänstgöring, upp till det antal pensionsgrundande tjänsteår som tjänstemannens institution tillgodoräknade honom när dessa tjänsteföreskrifter trädde i kraft, i enlighet med artikel 11.2 andra stycket.

d) Det totala belopp som utbetalats till gemenskaperna i enlighet med artikel 11.2, om detta belopp motsvarar perioder före tjänsteföreskrifternas ikraftträdande, och en tredjedel av detta belopp för perioder som börjar efter tjänsteföreskrifternas ikraftträdande, plus en årlig ränta på 3,5 procent.”

[2] EUT C 250, 2008, s. 7.