Bakgrunden till påståendet

1. Från den 1 januari 2003 till den 31 december 2007 arbetade klaganden som tillfälligt anställd vid Europeiska kommissionen.

2. När klaganden lämnade kommissionens tjänst hade han rätt till avgångsvederlag.

3. Den 16 januari 2008 begärde han att avgångsvederlaget skulle utbetalas till honom.

4. Den 8 april 2008 skickade klaganden en påminnelse till kommissionen. I sitt svar samma dag informerade en tjänsteman från kommissionens byrå för löneadministration och individuella ersättningar (nedan kallad PMO) klaganden om att PMO hade "infört betalningen med lönen för april månad". En annan tjänsteman vid PMO informerade samma dag klaganden om att utbetalningen av avgångsvederlaget normalt tog tre till fyra månader efter det att agenten hade slutat arbeta för kommissionen.

5. Den 15 maj 2008 frågade klaganden byrån för löneadministration och individuella ersättningar om den kunde ange när bidraget skulle betalas ut. I sitt svar av den 16 maj 2008 bad PMO om ursäkt för förseningen. Kommissionen förklarade vidare att antalet ärenden som skulle behandlas var sådant att inget konkret datum kunde anges, men att den skulle göra sitt bästa för att se till att ärendet kunde slutföras "under de kommande veckorna".

6. Den 25 juni 2008 skickade klaganden ytterligare en påminnelse till Byrån för löneadministration och individuella ersättningar. Klaganden påpekade att han hade för avsikt att använda bidraget till ett privat fastighetsprojekt och att ett snabbt svar därför var mycket viktigt för honom. Han frågade också om en förskottsbetalning skulle vara möjlig. I sitt svar av den 26 juni 2008 informerade PMO klaganden om att ärendet för närvarande var "på gång", att man fortfarande väntade på information från andra avdelningar och att man skulle göra sitt bästa för att slutföra ärendet så snart som möjligt.

7. Den 21 juli och den 6 augusti 2008 skickade klaganden ytterligare två påminnelser till PMO. Den 8 augusti 2008 informerade PMO klaganden om att man fortfarande väntade på information från andra avdelningar, att antalet ärenden som skulle behandlas var sådant att inget konkret datum kunde fastställas, men att man skulle göra sitt bästa för att se till att ärendet kunde slutföras ”under de kommande veckorna”.

8. Den 19 september, den 2 oktober och den 10 oktober 2008 skickade klaganden ytterligare påminnelser till PMO, som förblev obesvarade.

9. Avgångsvederlaget, som uppgick till 131 311,80 euro, betalades slutligen ut den 29 oktober 2008.

10. Klaganden var tvungen att ta ett banklån i augusti 2008 för att säkerställa att ett byggprojekt som han hade påbörjat kunde fortskrida. Enligt klaganden hade han vid flera tillfällen informerat PMO om att han behövde bidraget skyndsamt och att han annars skulle behöva ta ett lån.

Prövningens föremål

11. Klaganden hävdade att kommissionen hade drabbats av en allvarlig försening i utbetalningen av hans avgångsvederlag.

12. Klaganden hävdade att kommissionen, i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget [1] (nedan kallad förordning 2342/2002), borde betala ränta i sex månader på grund av förseningen. Han yrkade vidare att kommissionen skulle ersätta kostnaderna för banklånet (2 351,10 euro).

Frågeställningen

13. Klagomålet ingavs den 6 november 2008. Den 24 november 2008 inledde ombudsmannen en undersökning och bad kommissionen om ett yttrande över klagomålet.

14. Kommissionen avgav sitt yttrande den 17 februari 2009. Yttrandet översändes till klaganden, som inkom med synpunkter den 22 februari 2009.

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Vad gäller den påstått försenade utbetalningen av avgångsvederlaget

Argument som framförts till ombudsmannen

15. Klaganden hävdade att kommissionen hade drabbats av en allvarlig försening i utbetalningen av hans avgångsvederlag.

16. Kommissionen påpekade att den, innan den betalar ut ett avgångsvederlag, måste kontrollera om den berörda agenten har några utestående skyldigheter gentemot gemenskapsbudgeten. Enligt kommissionen visade sig denna kontroll vara mycket långdragen i klagandens fall, med tanke på att ytterligare information hade behövts och i synnerhet på grund av att tekniska problem hade uppstått när det gäller elektronisk behandling av uppgifter. Det hade inte varit möjligt att beräkna avgångsvederlaget förrän klaganden den 29 september 2008 hade lämnat de sista uppgifter som fortfarande saknades.

17. Kommissionen noterade att klaganden snabbt hade besvarat alla begäranden om upplysningar som hade riktats till honom. Den medgav att den försening som hade inträffat därför var dess ansvar. I enlighet med artikel 106.5 i förordning (EG) nr 2342/2002 hade därför dröjsmålsränta betalats. Betalningen gjordes den 29 oktober 2008. Den ränta som betalades uppgick till 6 397,94 euro. Den hade beräknats på grundval av en försening på 234 dagar, räknat från den 46:e dagen efter registreringen av ansökan till betalningsdagen.

18. Kommissionen påpekade dock att den inte kunde ersätta några andra kostnader. Kommissionen betonade att räntebetalningen var avsedd att kompensera klaganden för de nackdelar som hade orsakats av betalningsförseningen. Kommissionen hävdade också att den ytterligare skada som klaganden hade hänvisat till inte hade styrkts tillräckligt och att det inte hade visats att den tydligt kunde tillskrivas kommissionens försening.

19. I sina synpunkter förklarade klaganden att han var nöjd med kommissionens yttrande och att ombudsmannen därför kunde avsluta ärendet. Han tillade emellertid att räntan hade betalats till honom först den 18 december 2008 och inte den 29 oktober 2008, såsom kommissionen hade påstått.

Ombudsmannens bedömning

20. Ombudsmannen noterar med tillfredsställelse att kommissionen agerade snabbt efter att ha informerat ombudsmannen om detta ärende och att klagomålet har lösts på ett tillfredsställande sätt för den klagande.

21. När det gäller klagandens kommentar förefaller det lämpligt att tillägga att den "betalning" av den 29 oktober 2008 som kommissionen hänvisade till i sitt yttrande verkar ha varit betalningen av avgångsvederlaget och inte räntan. Detta bekräftas av det faktum att kommissionen förklarade att den beräknade räntan på grundval av en försening på 234 dagar, räknat från den 46:e dagen efter registreringen av ansökan till dagen för ”betalningen”. Det är uppenbart att det datum som avses är det datum då avgångsvederlaget betalades ut.

B. Slutsatser

På grundval av sin undersökning av detta klagomål drar ombudsmannen slutsatsen att kommissionen har löst klagomålet till den klagandes belåtenhet.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

P. Nikiforos DIAMANDOUROS

Utfärdat i Strasbourg den 7 april 2009

[1] EGT L 357, 2002, s. 1.