Bakgrunden till påståendet

1. Klaganden, som är ett belgiskt företag, var medlem i tre konsortier som genomförde projekt på området transportplanering som finansierades av Europeiska kommissionen.

2. Efter att ha genomfört en revision ansåg kommissionen att vissa av de kostnader som klaganden begärde ersättning för var ”icke stödberättigande” och därför inte kunde ersättas av kommissionen.

• ”Personalkostnader” som det begärdes ersättning för var ”icke stödberättigande” eftersom de personer som utförde arbetet inte var anställda hos klaganden. Dessa kostnader borde därför ha klassificerats som ”kostnader för underentreprenad”, som inte kunde ersättas eftersom ersättning för kostnader för underentreprenad inte föreskrevs i avtalet.
• Kostnader för resor och uppehälle som begärts för ett projekt var ”icke stödberättigande” eftersom klaganden inte hade lämnat in alla nödvändiga styrkande handlingar.
• Kostnader för resor och uppehälle som begärts för de två andra projekten borde ha klassificerats som "kostnader för underentreprenad". Eftersom kostnaderna för underentreprenad inte ingick i avtalen var kostnaderna för resor och uppehälle inte heller stödberättigande.
• Eftersom de allmänna omkostnaderna beräknades på grundval av stödberättigande personalkostnader, och eftersom det inte fanns några stödberättigande personalkostnader, ansåg kommissionen att det inte fanns några stödberättigande allmänna omkostnader för projekten.

3. Totalt uppgick det omtvistade beloppet till 490 960,77 euro.

Prövningens föremål

4. Klaganden hävdade att kommissionen gjorde fel när den inte godtog klagandens tolkning av "stödberättigande" personalkostnader och inte betalade alla relevanta personalkostnader och allmänna omkostnader.

5. Klaganden hävdade att kommissionen inte borde kräva att klaganden skulle återbetala pengar som redan hade betalats till klaganden för kostnader som klaganden hade ådragit sig och att kommissionen borde betala alla kostnader som klaganden ännu inte hade ersatt.

Frågeställningen

6. Klagomålet skickades till ombudsmannen den 10 augusti 2007. Den 18 september 2007 inledde ombudsmannen en undersökning. Den 19 december 2007 översände kommissionen sitt yttrande om klagomålet till ombudsmannen, som sedan vidarebefordrades till klaganden för synpunkter. Den 25 februari 2008 översände klaganden sina synpunkter till ombudsmannen. Den 16 juli 2008 lade ombudsmannen fram ett förslag till vänskaplig förlikning för kommissionen. Den 20 oktober 2008 svarade kommissionen ombudsmannen. Den 3 november 2008 skickades en kopia av detta svar till klaganden med en uppmaning att inkomma med synpunkter. Klaganden inkom med sina synpunkter den 29 november 2008, den 24 december 2008 och den 27 januari 2009.

Ombudsmannens analys och slutsatser

Inledande anmärkningar

Omfattningen av ombudsmannens granskning

7. Ombudsmannen har befogenhet att ta emot klagomål om administrativa missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas eller gemenskapsorganens verksamhet [1]. Han anser att administrativa missförhållanden uppstår när ett offentligt organ underlåter att agera i enlighet med en regel eller princip som är bindande för det [2]. Administrativa missförhållanden kan således även konstateras när det gäller fullgörandet av skyldigheter som följer av avtal som ingåtts av gemenskapernas institutioner eller organ.

8. Ombudsmannen anser dock att omfattningen av den granskning som han kan utföra i sådana fall nödvändigtvis är begränsad. I synnerhet anser han att han inte bör försöka avgöra om det har förekommit ett avtalsbrott från någondera partens sida om frågan är omtvistad. Denna fråga skulle kunna behandlas effektivt endast av en behörig domstol, som skulle ha möjlighet att höra parternas argument om relevant nationell rätt och att bedöma motstridiga bevis om eventuella omtvistade sakfrågor.

9. I mål som rör avtalstvister anser ombudsmannen att det är motiverat att begränsa sin undersökning till att undersöka om gemenskapsinstitutionen eller gemenskapsorganet på ett sammanhängande och rimligt sätt har redogjort för den rättsliga grunden för sina åtgärder och skälen till att den anser att dess syn på avtalssituationen är berättigad. Om så är fallet kommer ombudsmannen att dra slutsatsen att hans undersökning inte har avslöjat något administrativt missförhållande. Denna slutsats påverkar inte parternas rätt att få sin avtalstvist prövad och avgjord av behörig domstol.

Intervjuer med ombudsmannen och vittnesmål

10. I sina synpunkter begärde klaganden en intervju med ombudsmannen. Den bad honom också att ta vittnesmål från den person som utsetts av kommissionen att vara projektansvarig [3] för de två första kontrakten.

11. Ombudsmannen understryker att klagomål som lämnas in till honom i princip endast behandlas på grundval av ett skriftligt förfarande. Efter att noggrant ha granskat alla handlingar som klaganden och kommissionen lämnat till honom fann ombudsmannen i detta fall inga skäl att gå vidare med klagandens begäran om en intervju.

12. När det gäller begäran om vittnesmål från den projektansvarige ansåg ombudsmannen inte, mot bakgrund av den information som han hade tillgång till och hans slutsatser, att det var nödvändigt att ta vittnesmål från den projektansvarige.

A. Påstådd felaktig tolkning av stödberättigande personalkostnader och tillhörande ersättningsanspråk

Argument som framförts till ombudsmannen

13. Klaganden ansåg att kontrakten kunde ha utförts antingen av personal med anställningsavtal eller av personal som lagts ut på underentreprenad. Klaganden hade ingen personal och hade alltid lagt ut arbetet på underentreprenad. Enligt klaganden var kommissionen medveten om denna praxis, eftersom klagandens balansräkningar tidigare hade lämnats till kommissionen. Dessutom undertecknade kommissionen två andra avtal med klaganden utan att ange att den önskade att personalen skulle anställas av klaganden.

14. Klaganden ansåg därför att kommissionen borde betrakta de kostnader som begärts för personal och de kostnader som begärts för allmänna omkostnader som stödberättigande.

15. Klaganden hävdade också att kommissionen inte hade besvarat dess begäran från mars 2000 om förtydligande av begreppet direkta personalkostnader. Klaganden hänvisade också till liknande begäranden som gjordes den 13, 17 och 25 september 2001. 17 och 19 oktober 2001. 5 november 2001 och 5 december 2004.

16. Klaganden hävdade också att kommissionens beslut att inte betala klagandens kostnader var oproportionerligt, med tanke på att arbetet utfördes på ett sätt som kommissionen var nöjd med.

17. Kommissionen förklarade att klaganden fick totalt 490 960,77 euro för de tre kontrakten. Efter sin granskning av de tre kontrakten konstaterade kommissionen följande:

• De "personalkostnader" som begärdes var inte stödberättigande eftersom de inte styrktes av lönebesked. De borde därför ha klassificerats som ”kostnader för underentreprenad”. Vidare konstaterades att "underentreprenadkostnader" inte föreskrevs i avtalet.
• 61,17 % av de kostnader för resor och uppehälle som begärdes för ett projekt var icke stödberättigande eftersom de inte styrktes av styrkande handlingar.
• De kostnader för resor och uppehälle som begärts för de två andra projekten borde ha klassificerats som kostnader för underentreprenad. Kostnader för underentreprenad angavs inte i avtalen.
• Underentreprenad föreskrevs varken i kontrakten eller begärdes av klaganden under fullgörandet av kontrakten. Revisorerna noterade också att inga kontrakt hade undertecknats mellan klaganden och de konsultföretag till vilka klaganden hade lagt ut arbete på underentreprenad.
• Eftersom de allmänna omkostnaderna beräknades på grundval av stödberättigande personalkostnader fanns det inga stödberättigande personalkostnader och inga stödberättigande allmänna omkostnader.

18. Kommissionen noterade att klaganden i de förslag som den lämnade till kommissionen i syfte att vinna det offentliga anbudsförfarandet aldrig nämnde att den inte hade någon fast personal och uteslutande arbetade med underleverantörer. Alla de experter som klaganden hänvisar till i sitt förslag för att visa sin sakkunskap förtecknades under rubriken "nyckelpersonal". Dessutom återspeglade de budgetberäkningar som lämnats av klaganden inte den faktiska situationen, dvs. inga kostnader nämndes under rubriken "underentreprenad" och alla kostnader redovisades under rubriken "personalkostnader".

19. Enligt kommissionen borde klaganden i förväg ha informerat kommissionen om att den planerade att lägga ut projekten på underentreprenad. Klaganden borde också ha lämnat detaljerade fakturor med hänvisningar till underleverantörsavtalen och projekten. Klaganden uppfyllde inte något av dessa villkor.

20. När det gäller kostnadernas stödberättigande förklarade kommissionen att en tydlig åtskillnad bör göras mellan ”personalkostnader” och ”kostnader för underentreprenad”. Kostnader kan endast klassificeras som personalkostnader om den person som utför arbetet har undertecknat ett anställningsavtal med huvudentreprenören och arbetat under dennes överinseende. Varje timme borde ha redovisats och borde ha inkluderat sociala avgifter. Klaganden undertecknade inga anställningsavtal med de personer som utförde arbetet och kunde inte visa att den hade betalat sociala avgifter. Kommissionen har därför vägrat att klassificera kostnaderna för de personer som utför arbetet som "personalkostnader".

21. När det gäller kommissionens underlåtenhet att svara på klagandens begäran om förtydliganden uppgav kommissionen att klaganden kontaktade medlemmarna i konsortiet [4] om problemet med underleverantörernas avgifter. Den kontaktade inte kommissionen i denna fråga. Klaganden nämnde inte problemet med underentreprenad i sin korrespondens med kommissionen. Denna korrespondens handlade om deltidskontrakt. Kommissionen fick därför ingen exakt information från klaganden om sin avsikt att arbeta med underleverantörer och om huruvida de berörda kostnaderna eventuellt var stödberättigande som ”personalkostnader”.

22. När det gäller kommissionens påstådda förhandskännedom om klagandens praxis att arbeta med underleverantörer hävdade kommissionen att den inte kände till denna praxis. I detta avseende begärde kommissionen att klaganden skulle tillhandahålla sina balansräkningar för att kontrollera företagets ekonomiska bärkraft och bedöma nyttan av en bankgaranti. Begäran om att tillhandahålla balansräkningar gjordes inte för att kontrollera om företaget hade fast personal.

23. När det gäller påståendet att kommissionens ståndpunkt var oproportionerlig hävdade kommissionen att den var skyldig att tillämpa avtalsreglerna.

Ombudsmannens preliminära bedömning som ledde till ett förslag till vänskaplig förlikning

24. Ombudsmannen noterade att klaganden i de kostnadssammanfattningar som bifogades de tre avtalen begärde ersättning för kostnader under rubriken "personalkostnader".

25. I artikel 14.1 i de allmänna villkor som bifogats avtalen anges följande beträffande "personalkostnader":

”Endast kostnaderna för den faktiska arbetstiden för de personer som direkt utför det vetenskapliga och tekniska arbetet inom ramen för projektet får belasta kontraktet. I enlighet med artikel 8.3 i denna bilaga ska dessa personer

- anlitas direkt av huvudparten i enlighet med dennes nationella lagstiftning,

stå under den senares exklusiva tekniska tillsyn,

och

- ersättas i enlighet med huvudpartens sedvanliga praxis, under förutsättning att kommissionen anser att denna praxis är godtagbar.”

Av ovanstående följer att för att kostnader ska kunna klassificeras som personalkostnader måste uppdragstagaren och de personer som utför arbetet för uppdragstagarens räkning ha ett anställningsförhållande.

26. Artikel 41 i budgetförordningen [5], som var tillämplig när avtalen undertecknades, har följande lydelse:

"1. En förutsättning för att en utgift ska kunna godkännas är att det lämnas in styrkande handlingar som visar fordringsägarens fordran och den tillhandahållna tjänsten eller att det finns en handling som styrker betalningen.”

27. Klaganden försåg inte kommissionen med kopior av anställningsavtal. Ombudsmannen ansåg därför att kommissionen gjorde rätt i att anse att dessa kostnader inte kunde räknas som "personalkostnader" (enligt definitionen i avtalet). Han drog därför slutsatsen att det inte förelåg något administrativt missförhållande i fråga om denna aspekt av klagomålet.

28. När det gäller kommissionens underlåtenhet att svara på klagandens begäran om förtydligande noterade ombudsmannen följande:

• Den klagande skickade e-postmeddelandena av den 18 och 21 mars 2000, den 13, 17 och 25 september 2001, den 17 oktober 2001 till en medlem av konsortiet (projektledaren).
• Den klagande skickade e-postmeddelandet av den 5 december 2004 till en person som arbetar vid kommissionens generaldirektorat för energi och transport (projektansvarig). Detta e-postmeddelande handlade inte om huruvida ”personalkostnader” var stödberättigande, utan snarare om det faktum att den klagandes chef gick med på att inte få någon lön. Det verkar som om inget skriftligt svar skickades till klaganden. Den fick dock muntliga svar.

Följaktligen fann ombudsmannen inte heller några administrativa missförhållanden när det gäller dessa aspekter av klagomålet.

29. I de e-postmeddelanden av den 19 oktober 2001 och den 5 november 2001 som projektledaren skickade till kommissionen behandlades i själva verket problemen med stödberättigande personalkostnader. I sina e-postmeddelanden av den 19 oktober 2001 skrev projektledaren följande till kommissionen:

”Jag har frågat [X] om ett problem som våra uppdragstagare skulle vilja reda ut när det gäller ersättning av personalkostnader (...) Är anställningsavtal (dvs. oriktiga utbetalningar av enhetsbelopp till enskilda personer) ersättningsgilla som personalkostnader (...)? Våra partners har professorer etc. i sina team som har sådana anställningsvillkor med sina huvudsakliga arbetsgivare som förnekar (t.ex. vissa universitetsregler) regelbundna deltidsanställningar i ett privat företag. Arbetskontrollen, ansvaret, administrationen och därmed de allmänna omkostnaderna skulle naturligtvis behållas i det anställande företaget.

Jag förstår att våra partners håller normal tid och kostnadsspårning av utgifterna och betalningarna är direkt kopplade till detta. Enligt min mening är skillnaden mot ett normalt anställningsavtal att varje arbetsperiod vanligtvis avtalas i förväg och att löneutbetalningarna inte sker genom normala lönekostnader utan genom fakturor som skickas av dessa personer (...)”

”Jag antar att hela problemet ligger i definitionen av ”direkt anställd” enligt nationell lagstiftning och ”ersättas i enlighet med huvudpartens normala praxis, förutsatt att kommissionen godtar denna” i artikel 14.1 i bilaga II till de allmänna villkoren. Så vad som händer (...) är att

- det finns ett icke-permanent avtal mellan arbetsgivaren och arbetstagaren, vanligtvis för att utföra en viss uppgift

Ansvaret för arbetet ligger hos arbetsgivaren

- arbetsgivaren betalar ett engångsbelopp baserat på de timmar som kodats och timlönen

- arbetsgivaren betalar de sociala avgifter som är tillämpliga

- arbetsgivaren lägger till den normala omkostnadssatsen till den lön som sedan debiteras projektet (...)"[6]

30. Kommissionens svar av den 7 november 2001 var följande:

”De regler som ska följas är de som anges i avtalet (och dess bilagor). Om [riktlinjerna] inte strider mot avtalet (och dess bilagor) kan dessa riktlinjer dock vara tillämpliga. Externt är det mycket svårt att ge dig en "blanc-seing" (fullständig överenskommelse), bara en revision på plats kan säga det. "[7]

31. Ombudsmannen noterade att kommissionen fick en mycket exakt fråga om huruvida det var möjligt att som "personalkostnader" klassificera de kostnader som uppkommit genom avtal med personer som inte har anställningsavtal med entreprenörerna. Kommissionens svar på denna mycket precisa fråga var uppenbart otillräckligt. Om en fråga ställs om innebörden av ett avtal är det inte tillräckligt att kommissionen endast hänvisar personen till bestämmelserna i avtalet och dess bilagor. I detta avseende kräver principerna om god förvaltningssed att svar på korrespondens i möjligaste mån ska vara till hjälp och besvara de frågor som ställs. Så var inte fallet i kommissionens svar till projektledaren.

32. Projektledaren, snarare än klaganden, lämnade in ovanstående fråga till kommissionen. Ombudsmannen ansåg dock att detta faktum inte har någon betydelse för hans bedömning av det fel som begåtts av kommissionen. Han drog därför preliminärt slutsatsen att underlåtenheten att svara exakt på projektledarens begäran om förtydligande utgjorde ett administrativt missförhållande.

33. När det gäller kommissionens påstådda förhandskännedom om klagandens praxis att arbeta med underleverantörer noterade ombudsmannen att klaganden försåg kommissionen med två uppsättningar handlingar, som båda innehöll information om personalen.

34. Den första uppsättningen handlingar, som överlämnades till kommissionen under kontraktsförberedelsefasen, innehöll två balansräkningar. I en balansräkning angavs att klaganden inte hade några anställda. I en annan balansräkning lämnades det relevanta avsnittet tomt.

35. Kommissionen uppgav att syftet med balansräkningarna var att kontrollera ett företags ”ekonomiska bärkraft” och att bedöma nyttan av en bankgaranti, men faktum kvarstår att de innehöll ett särskilt avsnitt om antalet anställda. I förklaringarna på webbplatsen för Gemenskapens informationstjänst för forskning och utveckling inom vetenskap, forskning och utveckling (CORDIS)[8], där en kopia av balansräkningen finns tillgänglig, anges dessutom tydligt att kommissionen använde balansräkningarna för att kontrollera att organisationen hade de personalresurser och ekonomiska resurser som krävdes för att utföra arbetet.

36. Den andra uppsättningen dokument bestod huvudsakligen av kostnadssammanfattningar som bifogades de kontrakt som undertecknats med kommissionen och där det särskilt angavs att klaganden hade ”personalkostnader”.

37. Ombudsmannen ansåg att kommissionen, på grundval av de handlingar som lämnats in av klaganden under kontraktsförberedelsefasen, borde ha hyst vissa tvivel om huruvida klaganden var en direkt arbetsgivare. Det skulle i det skedet ha varit god förvaltningssed att ställa frågor till klaganden för att klargöra denna punkt.

38. Klaganden lämnade senare ytterligare handlingar till kommissionen, i vilka den särskilt nämnde att den hade ”personalkostnader”. Mot bakgrund av definitionen av "personalkostnader", som beskrivs i punkt 25 ovan, och med beaktande av de handlingar som tillhandahållits av klaganden och som bifogats kontrakten, ansåg ombudsmannen det inte orimligt att kommissionen slutligen skulle anta att klaganden faktiskt hade anställda.

39. När det gäller påståendet att kommissionens ståndpunkt är oproportionerlig drog ombudsmannen i punkt 27 ovan slutsatsen att kommissionen gjorde rätt i att inte klassificera de kostnader som klaganden lämnat in som ”personalkostnader”, eftersom de uppkommit till följd av arbete som utförts av underleverantörer. Kommissionens vägran att överväga att göra utbetalningar på grundval av "personalkostnader" kan därför inte anses vara oproportionerlig.

40. I artiklarna 5 [9] och 14.3 [10] i de allmänna villkor som är fogade till alla tre kontrakten föreskrivs dock en möjlighet att använda sig av underentreprenad, förutsatt att kommissionen ger sitt förhandsgodkännande för användning av underentreprenad. Det är god förvaltningssed för institutionerna att se till att de åtgärder de vidtar står i proportion till det mål som eftersträvas [11]. Kommissionen bestred inte det faktum att klaganden utförde det arbete som angavs i avtalen korrekt och fullständigt. Kommissionen försökte emellertid återkräva hela det belopp som hade utbetalats till klaganden, det vill säga 490 960,77 euro.

41. Det faktum att klaganden inte, innan underentreprenad användes, begärde att kommissionen skulle godkänna underentreprenaden beror åtminstone delvis på att kommissionen inte besvarade projektledarens exakta frågor på ett tillfredsställande sätt (se punkterna 31-32). För att undanröja detta potentiella fall av administrativa missförhållanden ansåg ombudsmannen att om klaganden nu skulle begära tillstånd att lägga ut på underentreprenad bör kommissionen överväga om en sådan begäran är välgrundad. I detta avseende bör klaganden, tillsammans med denna begäran, lämna in lämpliga styrkande handlingar, inbegripet avtalen med underleverantörerna och fakturorna för sådana underleverantörer. Mot bakgrund av ovanstående lade ombudsmannen fram följande förslag till vänskaplig förlikning:

”Ombudsmannen erinrar om att det är god administrativ praxis för institutionerna att se till att de åtgärder de vidtar står i proportion till det mål som eftersträvas.

Ombudsmannen anser därför att om klaganden nu skulle begära tillstånd för underentreprenad skulle kommissionen kunna överväga om en sådan begäran var välgrundad. Om kommissionen anser att ett sådant tillstånd är motiverat och den klagande lägger fram nödvändiga bevis för de kostnader som denne ådragit sig genom underentreprenad, bör kommissionen återkalla sitt betalningskrav.”

De argument som lades fram för ombudsmannen efter hans förslag till vänskaplig förlikning

42. Kommissionen välkomnade ombudsmannens slutsats att det var rätt att anse att de redovisade kostnaderna inte kunde räknas som "personalkostnader". Den ansåg att förhållandet mellan samordnarens fråga om tidsbegränsade anställningsavtal och klagandens underentreprenadverksamhet kunde bli föremål för ytterligare diskussion. Rådet delade dock ombudsmannens önskan att nå en vänskaplig förlikning i denna fråga. Kommissionen var beredd att behandla varje begäran från klaganden om underentreprenad, förutsatt att klaganden tillsammans med denna begäran lämnar in lämpliga styrkande handlingar. Den gick med på att kontakta den klagande för att begära att en ändring av avtalet skulle undertecknas. Ändringsförslaget skulle klassificera kostnader för underentreprenad som ”stödberättigande kostnader”. Efter att ha mottagit de nödvändiga handlingarna skulle kommissionen minska återkravet i enlighet med detta, med beaktande av att allmänna omkostnader endast kan begäras för anställd personal.

43. I sina synpunkter var klaganden glad över att kommissionen var beredd att godta kostnader för underentreprenad som "stödberättigande kostnader". Rådet uppmanade kommissionen att tillämpa bestämmelserna om underentreprenad och att godta fakturering av allmänna omkostnader. Rådet hoppades att en rimlig lösning kunde hittas och tackade ombudsmannen för hans arbete.

Ombudsmannens bedömning efter hans förslag till vänskaplig förlikning

44. Ombudsmannen välkomnar kommissionens positiva svar på hans förslag till vänskaplig förlikning. Utifrån klagandens synpunkter förstår ombudsmannen att klaganden är nöjd med kommissionens svar på förslaget om vänskaplig förlikning. Han drar därför slutsatsen att klagomålet har lösts i godo.

B. Slutsats

Efter ombudsmannens undersökning har en vänskaplig förlikning nåtts till den klagandes belåtenhet. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

 

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 7 april 2009

---

[1] I artikel 195 i EG-fördraget föreskrivs följande: ”Europaparlamentet skall utse en ombudsman med befogenhet att ta emot klagomål från varje unionsmedborgare eller varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat om missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas eller gemenskapsorganens verksamhet, med undantag för domstolen och förstainstansrätten när de utövar sina domstolsfunktioner.”

[2] Se årsrapporten för 1997.

[3] Projektansvarig är en person som arbetar vid kommissionen.

[4] Ombudsmannen förstår att kommissionen vill hänvisa till projektledaren.

[5] Budgetförordning av den 21 december 1977 för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 356, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 1, s. 28).

[6] Engelsk originalversion.

[7] Engelsk originalversion.

[8] Cordis är den officiella informationskällan för ansökningsomgångar inom ramprogrammet och förvaltas av Publikationsbyrån. Den 11 juli 2008 påträffades bilaga II på följande adress: http://cordis.europa.eu/fp5/cpf_annex2.htm.

[9] I artikel 5 föreskrivs följande: ”Huvudparter får ingå underleverantörsavtal om detta visar sig nödvändigt för att de ska kunna utföra sitt arbete (...) kommissionens förhandsgodkännande krävs (...)”

[10] I artikel 14.3 föreskrivs följande: "(...) Varje huvudpart skall ha rätt att överföra den budget som anges i tabellen över den preliminära fördelningen av stödberättigande kostnader mellan kostnadskategorier [under förutsättning att de underrättar kommissionen om en sådan överföring] (...)"

[11] Beslut i klagomål 1840/2002/GG.