Bakgrunden till påståendet

1. Den 20 juli 2002 ingav klaganden ett klagomål till kommissionen i enlighet med artikel 226 i EG-fördraget (1) mot de italienska myndigheterna. Den 22 augusti 2002 registrerade kommissionen klagomålet med referensnummer 2002/4946.

2. I sitt klagomål till kommissionen hävdade klaganden att ett byggprojekt för ett avloppsreningsverk i Stintino i Italien (nedan kallat projektet) hade godkänts av de italienska myndigheterna i strid med bestämmelserna i direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (2) och direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (nedan kallat habitatdirektivet)(3). Klaganden hävdade att de italienska myndigheterna hade godkänt projektet utan att ta hänsyn till eventuella negativa miljöeffekter för den omgivande marken. Denna mark föreslogs av Italien som ett område av gemenskapsintresse (4) på den lista som de italienska myndigheterna (5) överlämnat till kommissionen i enlighet med direktiv 92/43/EEG. Klaganden ansåg därför att projektet borde ha varit föremål för en fullständig miljökonsekvensbedömning.

3. Efter att ha gjort en preliminär bedömning av klagomålet skickade kommissionen den 28 april 2003 en skrivelse till de italienska myndigheterna med en begäran om upplysningar om hur bestämmelserna i de två ovannämnda direktiven hade tillämpats på projektet.

4. På grundval av de italienska myndigheternas svar av den 10 och 14 november 2003 och den information som samlades in vid mötet med dessa myndigheter den 25 juni 2003 drog kommissionen slutsatsen att ingen överträdelse av direktiven 85/337/EEG eller 92/43/EEG hade ägt rum.

5. Genom en skrivelse av den 10 augusti 2004 underrättade kommissionen klaganden om sin slutsats och meddelade att den avsåg att avsluta ärendet. Mellan den 31 augusti 2004 och den 25 mars 2005 skickade klaganden ett stort antal skrivelser och e-postmeddelanden (totalt 22)(6) till kommissionen i syfte att få ärendet omprövat. Kommissionen avbröt därför sitt beslut att avsluta ärendet för att bedöma klagandens argument.

6. Den 5 och 7 maj 2005 skrev klaganden till Day, dåvarande generaldirektör för GD Miljö, och begärde en fullständig granskning av klagandens ärende 2002/4946. Kommissionens avdelningar svarade genom skrivelser av den 25 maj och den 10 juni 2005 och betonade att den information som lämnats inte innehöll några nya uppgifter som skulle göra det möjligt för kommissionen att fastställa en eventuell överträdelse av gemenskapens miljölagstiftning. Den klagande skickade ytterligare korrespondens till kommissionen den 1, 2, 22, 24 och 25 juni 2005. Kommissionen svarade genom en skrivelse av den 1 juli 2005 och påpekade att det, i avsaknad av nya uppgifter, inte hade konstaterats någon eventuell överträdelse av gemenskapens miljölagstiftning.

7. Den 5 juli 2005 avslutade kommissionen ärende 2002/4946 och den 11 juli 2005 underrättade den klaganden om detta.

8. Klaganden instämde inte heller i kommissionens slutsats. Till följd av detta ägde en omfattande skriftväxling rum mellan kommissionen och klaganden.

9. Genom en skrivelse av den 14 oktober 2005 (7) underrättade kommissionen klaganden om att dess avdelningar, i enlighet med kommissionens kodex för god förvaltningssed och förbindelser med allmänheten (8), inte längre skulle besvara ytterligare korrespondens av repetitiv, kränkande och/eller meningslös karaktär. Klaganden skrev ytterligare skrivelser som kommissionen besvarade den 17 november 2005.

Föremålet för undersökningen

10. I sitt klagomål till ombudsmannen framförde klaganden följande påståenden:

1. Kommissionens beslut att avsluta klagomål 2002/4946 var omotiverat och byggde på en inkonsekvent motivering.
2. Kommissionen besvarade inte hans skrivelse av den 7 maj 2005.
3. Kommissionens beslut av den 14 oktober 2005 att inte längre besvara hans korrespondens med åberopande av artikel 4 i kommissionens kodex för god förvaltningssed var felaktigt och omotiverat. och
4. Kommissionen har inte följt artiklarna 8, 9, 10, 12, 14, 15 och 18 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed (9).

Frågeställningen

11. Den 19 juni 2006 inledde ombudsmannen en undersökning av klagandens ovannämnda påståenden.

12. Den 28 september 2006 översände kommissionen sitt yttrande om klagandens påståenden. Kommissionens yttrande översändes till klaganden med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som han lade fram den 17 november 2006.

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Påståendet att kommissionens beslut att avsluta klagomål nr 2002/4946 var omotiverat och grundat på inkonsekventa resonemang

Argument som lagts fram för ombudsmannen

13. Klaganden hävdade att kommissionens beslut att avsluta hans klagomål nr 2002/4946 mot de italienska myndigheterna var omotiverat och grundat på inkonsekventa resonemang.

14. Klaganden anser att kommissionen felaktigt godtog de italienska myndigheternas beslut att projektet inte krävde någon föregående miljökonsekvensbedömning. Kommissionen borde inte ha litat på de felaktiga uppgifter som mottagits från de italienska myndigheterna, dvs. ”Relazione tecnico agronomica di ripristino ambientale del sedime dell'impianto di trattamento reflui di Stintino”– ”Relazione-rapporten”) eftersom denna rapport var en förfalskning. Tvärtom borde kommissionen ha tagit vederbörlig hänsyn till de uppgifter som klaganden hade lämnat (Analisi ambientale di un complesso forestale interessato dalla realizzazione di un sistema integrato di raccolta collettamento e depurazione del abitato e degli insediamenti turistici, affinamento, regolazione idraulica e redistribuzione delle acque usate- scarico degli esuberi da parte del Comune di Stintino - "Dr B:s expertutlåtande"). Kommissionen gjorde inte heller någon egen kontroll på plats, utan förlitade sig i stället på resultaten av de italienska myndigheternas kontroll.

15. Kommissionen ansåg att de italienska myndigheternas bedömning överensstämde med relevant gemenskapslagstiftning och förklarade detta i detalj i sina många meddelanden till klaganden (och särskilt i sitt beslut av den 19 april 2005 om att avsluta klagandens ärende). Kommissionen godtog de italienska myndigheternas slutsats att projektet inte hade någon negativ miljöpåverkan på grundval av i) resultaten av en inspektion på plats av projektet och ii) ett antal handlingar som lämnats in av dessa myndigheter, bland annat den ovannämnda Relazione-rapporten. Kommissionen betonade att B:s expertutlåtande saknade formell giltighet eftersom det inte innehöll något datum eller någon officiell stämpel.

Ombudsmannens bedömning

16. Ombudsmannen förstår parternas ståndpunkter på följande sätt: Kommissionen grundade sitt beslut att avsluta klagandens ärende på att de italienska myndigheterna hade utövat sitt utrymme för skönsmässig bedömning på ett korrekt sätt när de beslutade att inte genomföra miljökonsekvensbedömningen av projektet. De italienska myndigheterna lämnade in handlingar till kommissionen till stöd för sitt beslut.

17. Klaganden instämde inte i kommissionens slutsats. För det första ansåg han att de italienska myndigheterna inte följde gemenskapsrätten, eftersom B:s expertutlåtande visade att projektet faktiskt hade negativa miljöeffekter. Han hävdade att de italienska myndigheterna därför borde ha genomfört en fullständig miljökonsekvensbedömning. För det andra ansåg han att de italienska myndigheternas förklaringar och handlingar, inklusive resultaten av kontrollen på plats, var felaktiga. Kommissionen har inte i tillräcklig utsträckning iakttagit sin omsorgsplikt vid bedömningen av de bevis som de italienska myndigheterna har lagt fram och har inte beaktat de uppgifter som han själv har lämnat.

18. När det gäller den klagandes första synpunkt erinrar ombudsmannen om att han enligt artikel 195 i EG-fördraget kan ta emot och granska klagomål om administrativa missförhållanden i Europeiska gemenskapens institutioners och organs verksamhet. Ingen åtgärd av någon annan myndighet får bli föremål för ett klagomål till honom. Det är därför inte ombudsmannens uppgift att undersöka om de italienska myndigheterna har tillämpat nationell eller europeisk lagstiftning på ett korrekt sätt. Ombudsmannens bedömning syftar till att fastställa om kommissionen agerade korrekt när den drog slutsatsen att de italienska myndigheternas beteende var förenligt med de tillämpliga reglerna om miljökonsekvensbedömningar.

19. När det gäller klagandens andra ståndpunkt, det vill säga hans argument om kommissionens omsorgsplikt, påpekar ombudsmannen för det första att MKB-förfarandet, i enlighet med kraven i MKB-direktiven, bör genomföras av nationella myndigheter (10). När det gäller projekt som motsvarar de kategorier som anges i bilaga II till direktiv 97/11/EG om ändring av direktiv 85/337/EEG (11) har de nationella myndigheterna dessutom, på grundval av de kriterier som fastställs i bilaga III till det direktivet, rätt att besluta om miljökonsekvensbedömningen är nödvändig eller inte. I artikel 6.3 i direktiv 92/43/EEG (12) föreskrivs slutligen följande:

"Alla planer eller projekt som inte direkt hänger samman med eller är nödvändiga för skötseln och förvaltningen av ett område, men som enskilt eller i kombination med andra planer eller projekt kan påverka området på ett betydande sätt, skall på lämpligt sätt bedömas med avseende på konsekvenserna för målsättningen vad gäller bevarandet av området. Mot bakgrund av slutsatserna från bedömningen av konsekvenserna för området och om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 4 skall de behöriga nationella myndigheterna godkänna planen eller projektet först efter att ha försäkrat sig om att det berörda området inte kommer att ta skada och, i förekommande fall, efter att ha hört allmänhetens åsikt.

20. Klaganden hävdade också att kommissionen inte borde ha litat på inspektionerna och de slutsatser som dragits av de nationella myndigheterna och överlämnats till den. I detta avseende erinrar ombudsmannen om gemenskapsinstitutionernas och medlemsstaternas ömsesidiga skyldighet till lojalt samarbete enligt artikel 10.2 i EG-fördraget. Denna princip har åberopats av gemenskapsdomstolarna i samband med överträdelseförfaranden enligt artikel 226 i EG-fördraget (13). I båda artiklarna föreskrivs att medlemsstaterna skall avstå från varje åtgärd som kan äventyra att fördragets mål uppnås.

21. Mot bakgrund av ovanstående princip är det rimligt att anse att kommissionen i) med rätta kunde anse att de italienska myndigheterna följde de tillämpliga rättsliga bestämmelserna om miljöskydd när de utförde inspektioner på plats avseende projektets eventuella miljöpåverkan, och ii) med rätta kunde förvänta sig att de italienska myndigheterna tillhandahöll tillförlitliga uppgifter om tillämpningen av gemenskapens relevanta miljölagstiftning på projektet.

22. På grundval av den tillgängliga bevisningen förefaller kommissionen noggrant ha granskat de förklaringar och styrkande handlingar som lämnats av de italienska myndigheterna. Även om Relazione-rapportens äkthet i viss mån var omtvistad, eftersom den enligt klaganden var förfalskad, påpekade kommissionen med rätta att så länge de behöriga italienska administrativa och rättsliga myndigheterna inte bevisar motsatsen är denna handling fortfarande relevant för kommissionens bedömning.

23. Det förefaller dessutom som om kommissionen inte bara granskade de handlingar som de italienska myndigheterna tillhandahållit (inklusive den ovannämnda Relazione-rapporten) och de uppgifter som samlats in under mötet med dem den 25 juni 2003, utan även den särskilda handling (Dr B:s expertutlåtande) som klaganden tillhandahållit, trots att den saknade formell status, eftersom den enligt kommissionen inte innehöll något datum och någon officiell stämpel. I sin skrivelse till klaganden av den 19 april 2005 hänvisade kommissionen vid flera tillfällen till uppgifterna och argumenten i B:s expertutlåtande och tog ställning till dem (14).

24. På grundval av de många skriftväxlingarna mellan klaganden och GD Miljö verkar det dessutom som om kommissionens avdelningar, genom att uttryckligen hänvisa till de argument som klaganden lagt fram (dvs. "Argumentet om påstådd förorening stöds inte av några konkreta bevis")(15) tog vederbörlig hänsyn till all information som lämnats av honom.

25. I sin skrivelse av den 19 april 2005 förklarade kommissionen också att den fortfarande skulle överväga möjligheten att inleda ett nytt överträdelseförfarande, efter det att den hade avslutat klagandens ärende, om han skulle lämna nya och relevanta uppgifter.

26. Det är också värt att notera att kommissionen avbröt sitt beslut att avsluta ärendet för att analysera den bevisning som klaganden lagt fram. Ombudsmannen förstår att kommissionen gjorde detta eftersom den, om den hade funnit tillräckliga uppgifter för att ifrågasätta de italienska myndigheternas uppgifter, skulle ha kontrollerat dessa uppgifter genom att utföra en egen inspektion på plats. Kommissionen fann dock inte sådana uppgifter och hävdade därför rimligen att de italienska myndigheterna hade genomfört en tillräcklig undersökning på plats.

27. Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att klaganden inte har visat att i) kommissionen underlät att iaktta sin omsorgsplikt vid granskningen av de handlingar och förklaringar på grundval av vilka den beslutade att avsluta hans ärende, och ii) den felaktigt litade på de handlingar som lämnats av de italienska myndigheterna i stället för att ägna vederbörlig uppmärksamhet åt de uppgifter och handlingar som lämnats av honom.

28. Ombudsmannen påpekar vidare att kommissionen i sin skrivelse av den 19 april 2005 till klaganden i detalj förklarade skälen till att den hade avslutat hans ärende.

29. När det gäller den påstådda överträdelsen av direktiv 85/337/EEG påpekade kommissionen att enligt Relazione-rapporten, som de italienska myndigheterna beaktade när de beslutade att inte genomföra miljökonsekvensbedömningen av projektet, verkar det som om de italienska myndigheterna beaktade de kriterier som fastställs i bilaga III till det direktivet.

30. När det gäller den påstådda överträdelsen av direktiv 92/43/EEG jämförd med direktiv 79/409/EEG (16) hänvisade kommissionen till relevant rättspraxis (17) och erinrade om att byggprojekt på områden som av medlemsstaterna föreslagits kunna identifieras som områden av gemenskapsintresse i den förteckning som överlämnats till kommissionen inte nödvändigtvis kräver en miljökonsekvensbedömning förrän kommissionen har antagit förteckningen. Under tiden måste dock medlemsstaterna enligt direktiv 92/43/EEG vidta lämpliga åtgärder för att skydda områdena på den föreslagna listan. Kommissionen förklarade tydligt att de italienska myndigheterna skulle ha brutit mot direktiv 93/43/EEG om de inte hade vidtagit lämpliga åtgärder för att skydda området i fråga, men de gjorde det.

31. Slutligen påpekade kommissionen att de italienska myndigheterna genomförde en miljökonsekvensbedömning av två andra områden som föreslagits i förteckningen (området av gemenskapsintresse ”ITB010043 Coste e Isolette nord ovest della Sardegna” och ”ITB010002 ” Stagno di Pilo e Stagno di Casaraccio”), även om de inte var skyldiga att göra detta. Efter denna bedömning av dessa två skyddade områden drog de italienska myndigheterna slutsatsen att projektet i fråga inte skulle ha någon betydande negativ inverkan på de berörda Natura 2000-områdenas integritet, i den mening som avses i bestämmelserna i direktiven 92/43/EEG och 79/409/EEG.

32. Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att kommissionen i sin skrivelse av den 19 april 2005 till klaganden lämnade en tillräcklig motivering till sitt beslut att avsluta klagandens ärende.

33. I sitt yttrande över klagomålet kompletterade kommissionen dessutom på ett uttömmande sätt sin motivering genom att upprepa de rättsliga grunderna för sitt beslut att avsluta klagandens klagomål enligt artikel 226.

34. Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att det inte förefaller ha förekommit något administrativt missförhållande från kommissionens sida när det gäller detta påstående.

B. Kommissionens påstådda underlåtenhet att svara på klagandens skrivelse av den 7 maj 2005

Argument som lagts fram för ombudsmannen

35. Klaganden hävdade att kommissionen inte hade svarat på hans skrivelse av den 7 maj 2005.

36. I sitt yttrande angav kommissionen att eftersom skrivelsen av den 7 maj 2005 var densamma som den som skickades till GD Miljö den 5 maj 2005, till vilken ett svar skickades den 25 maj 2005, besvarade kommissionen denna skrivelse. I alla händelser bad kommissionen i sin skrivelse av den 8 september 2005 klaganden om ursäkt för att inte formellt ha besvarat hans skrivelse av den 7 maj 2005.

Ombudsmannens bedömning

37. Ombudsmannen granskade korrespondensen i fråga, som klaganden och kommissionen hade överlämnat till honom.

38. I sin skrivelse till GD Miljö av den 5 maj 2005 upprepade klaganden sin åsikt att de italienska myndigheterna hade överträtt gemenskapens miljölagstiftning.

I sin skrivelse av den 7 maj 2005 (18) begärde klaganden en översyn av hela ärendet 2002/4946.

I sitt svar av den 25 maj 2005 påpekade kommissionen att den information som lämnats inte innehöll några nya uppgifter som skulle göra det möjligt för kommissionen att fastställa en eventuell överträdelse av gemenskapens miljölagstiftning.

39 Ombudsmannen anser därför att det inte förefaller orimligt att anse att klagandens två skrivelser i allt väsentligt rörde samma sak. Ombudsmannen godtar därför kommissionens åsikt att dess svar av den 25 maj 2005 även kan anses hänvisa till föremålet för klagandens skrivelser av den 5 maj 2005 och den 7 maj 2005.

40. Dessutom bad kommissionen klaganden om ursäkt för att han inte hade svarat formellt på hans skrivelse av den 7 maj 2005.

41. Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att det inte verkar finnas någon grund för ytterligare undersökningar av klagandens påstående.

C. Påstående om kommissionens beslut av den 8 oktober 2005 att inte längre besvara klagandens korrespondens med åberopande av artikel 4 i kommissionens kodex för god förvaltningssed

42. Klaganden hävdade att kommissionens beslut av den 14 oktober 2005 (dvs. kommissionens skrivelse av den dagen) att inte längre besvara hans korrespondens med åberopande av artikel 4 i kommissionens kodex för god förvaltningssed var felaktigt och omotiverat.

43 I sitt yttrande angav kommissionen att GD Miljös beslut att upphöra med repetitiv, otillbörlig eller meningslös korrespondens med klaganden fattades i enlighet med kommissionens kodex för god förvaltningssed, på grund av den repetitiva och meningslösa karaktären hos de skrivelser som klaganden kontinuerligt riktade till GD Miljö (till både dess avdelningar och generaldirektör), till kommissionsledamot Dimas och till ordförande Barroso. I detta avseende konstaterade kommissionen att den var skyldig att använda skattebetalarnas pengar på ett bra sätt.

Ombudsmannens bedömning

44. I artikel 4 i kommissionens kodex för god förvaltningssed anges följande:

"Ett svar på en skrivelse ställd till kommissionen skall sändas inom femton arbetsdagar från den dag då den ansvariga kommissionsavdelningen (…) mottog skrivelsen.

Om ett svar inte kan skickas inom den tidsfrist som anges ovan, och i alla fall där svaret kräver annat arbete med det, t.ex. samråd mellan avdelningar eller översättning, bör den ansvariga anställde skicka ett preliminärt svar med angivande av ett datum då adressaten kan förvänta sig att få ett svar mot bakgrund av detta ytterligare arbete, med beaktande av ärendets relativa brådska och komplexitet (…)

Dessa regler gäller inte korrespondens som rimligen kan anses vara otillbörlig, till exempel på grund av att den är repetitiv, kränkande och/eller meningslös. Därefter förbehåller sig kommissionen rätten att avbryta all sådan korrespondens.”(Min kursivering)

45. Ombudsmannen håller med om att kommissionen verkligen är skyldig att använda de medel som den tilldelats på ett bra sätt för att kunna utföra sina administrativa uppgifter och använda sina personalresurser på ett effektivt sätt. Detta bör dock inte hindra den från att på ett korrekt sätt hantera medborgarnas korrespondens, i enlighet med principerna om god förvaltningssed, som fastställs i dess egen kodex och i den europeiska kodexen för god förvaltningssed.

46. Frågan är dock om kommissionens beslut i detta särskilda fall att inte längre besvara den klagandes upprepade och oegentliga korrespondens var acceptabelt och korrekt inom ramen för dess förbindelser med EU-medborgarna. Ombudsmannen anser i allmänhet att detta skulle vara fallet om kommissionen informerade korrespondensförfattaren om att den skulle anses upprepad och att ytterligare svar inte skulle skickas om inte nya uppgifter tillhandahölls. På så sätt skulle kommissionen visa att den inte automatiskt klassificerar korrespondensen som repetitiv, till exempel på grundval av kriteriet upphovsman, utan först efter att ha undersökt dess innehåll för att kontrollera om några nya uppgifter förekommer.

47. På grundval av den tillgängliga bevisningen i detta ärende är det uppenbart att klaganden hade skickat ett betydande antal skrivelser och e-postmeddelanden till kommissionen om samma fråga. Sammanfattningsvis hävdade de alla att kommissionens beslut att avsluta överträdelseförfarandet var felaktigt. Kommissionen bemötte klagandens farhågor vid ett flertal tillfällen.

48. I sin skrivelse av den 14 oktober 2005, av vilken en kopia tillhandahölls av kommissionen i dess yttrande över klagomålet, informerade kommissionen klaganden om att dess avdelningar, i enlighet med dess kodex för god förvaltningssed, inte längre skulle svara på ytterligare korrespondens av repetitiv, kränkande och/eller meningslös karaktär, och uppgav att den skulle tillämpa denna bestämmelse i sin kodex ”såvida inga nya uppgifter lades fram”.(19)

49. Mot bakgrund av ovanstående överväganden förefaller kommissionens ståndpunkt, såsom den uttrycks i dess ovannämnda skrivelse av den 14 oktober 200, vara förenlig med dess egna regler och därför grundad på en sund motivering.

50. Ombudsmannen noterar också att kommissionen efter sin skrivelse av den 14 oktober 2005 fortfarande svarade den 17 november 2005 på klagandens ytterligare korrespondenser av den 17, 21 och 25 oktober 2005. I denna skrivelse erinrade kommissionen om att den, i enlighet med sin kodex för god förvaltningssed, inte skulle följa upp någon ytterligare korrespondens som rimligen kunde anses utgöra missbruk, med tanke på dess repetitiva, skadevållande eller ogrundade karaktär. Dessutom uppgav kommissionen att om den fick nya uppgifter som skulle motivera att en undersökning om samma ämne inleddes, skulle ärendet återupptas och undersökas på nytt.

51 Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att det inte förelåg något administrativt missförhållande från kommissionens sida när det gäller detta påstående.

D. Kommissionens påstådda underlåtenhet att följa artiklarna 8, 9, 10, 12, 14, 15 och 18 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed

52. Klaganden hävdade att kommissionen inte hade följt artikel 8 (opartiskhet och oberoende). Artikel 9 (Syfte). Artikel 10 (Legitima förväntningar, konsekvens och råd). Artikel 12 (hövlighet). Artikel 14 (mottagningsbevis och uppgift om behörig tjänsteman). Artikel 15 (Skyldighet att överföra till institutionens behöriga avdelning) och artikel 18 (Skyldighet att motivera beslut) i den europeiska kodexen för god förvaltningssed.

53. I sitt yttrande uppgav kommissionen att klagandens hänvisning till kommissionens bristande efterlevnad av flera artiklar i den europeiska kodexen för god förvaltningssed var ogrundad.

54. I sina synpunkter klargjorde klaganden sitt påstående genom att ange att GD Miljös underlåtenhet att till GD Inre marknaden överlämna de handlingar som rör hans andra klagomål till kommissionen, daterat den 4 december 2002, utgjorde ett tydligt bevis för de berörda tjänstemännens olämpliga beteende, eftersom de handlade i strid med kommissionens kodex för god förvaltningssed och därmed bröt mot grundläggande organisatoriska regler.

Ombudsmannens bedömning

55. Ombudsmannen noterar att klaganden inte gjorde någon särskild hänvisning till hur kommissionen överträtt varje enskild artikel i kodexen som han hänvisade till, med undantag för GD Miljös underlåtenhet att översända relevanta handlingar till GD Inre marknaden (dvs. han hänvisade till artikel 15 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed (20).)

56. Ombudsmannen kommer därför endast att bedöma denna fråga.

57. På grundval av den bevisning som samlats in framgår det att klaganden genom skrivelser av den 4 och den 15 december 2002 ingav ett andra klagomål enligt artikel 226 till kommissionen avseende felaktig tillämpning av gemenskapslagstiftningen om offentlig upphandling. Detta nya klagomål avsåg emellertid hans (första) klagomål till kommissionen, som det hänvisas till i detta beslut.

Den 21 mars 2003 registrerade GD Inre marknaden klagandens andra klagomål med referensnummer 2003/4372.

Den 4 april 2003 begärde GD Inre marknaden att GD Miljö skulle översända kopior av de handlingar som klaganden hade översänt i samband med sitt första klagomål (referensnummer 2002/4946) samt all annan relevant information om hans ärende. GD Miljö vidarebefordrade därefter dessa dokument till GD Inre marknaden genom en skrivelse av den 14 april 2003.

58. Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att klagandens påstående att kommissionen har överträtt artikel 15 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed inte kan godtas och finner därför inte heller något administrativt missförhållande i samband med detta påstående.

E. Slutsatser

På grundval av de undersökningar som gjorts av detta klagomål drar ombudsmannen slutsatsen att det inte har förekommit något administrativt missförhållande från Europeiska kommissionens sida när det gäller klagandens första, tredje och fjärde påståenden. När det gäller klagandens andra påstående finns det ingen anledning till ytterligare undersökningar.

Ombudsmannen avslutar därför ärendet. Klaganden och Europeiska kommissionens ordförande kommer att informeras om detta beslut.

 

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 20 november 2008

---

(1) Artikel 226 i EG-fördraget har följande lydelse:

"Om kommissionen anser att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta fördrag, skall den avge ett motiverat yttrande i ärendet efter att ha gett den berörda staten tillfälle att inkomma med sina synpunkter.

Om den berörda staten inte rättar sig efter yttrandet inom den tid som kommissionen har bestämt, får kommissionen föra ärendet vidare till domstolen.”

(2) Rådets direktiv 85/337/EEG av den 27 juni 1985 om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 175, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 226).

(3) Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 1992, s. 7; svensk specialutgåva, område 15, volym 11, s. 114).

(4) Enligt direktiv 92/43/EEG avses med område av gemenskapsintresse ett område som i den biogeografiska region eller de biogeografiska regioner som det tillhör i betydande grad bidrar till att bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus hos en livsmiljötyp i bilaga I eller hos en art i bilaga II och som också i betydande grad kan bidra till att Natura 2000 förblir sammanhängande enligt artikel 3 och/eller i betydande grad bidrar till att bevara den biologiska mångfalden inom den eller de berörda biogeografiska regionerna.

För djurarter som sträcker sig över stora områden skall områden av gemenskapsintresse motsvara de platser inom dessa arters naturliga utbredningsområde som uppvisar de fysiska eller biologiska faktorer som är väsentliga för deras liv och fortplantning.”

(5) Artikel 4.1 i direktiv 92/43/EEG har följande lydelse: ”På grundval av de kriterier som anges i bilaga III (etapp 1) och relevant vetenskaplig information skall varje medlemsstat föreslå en lista över områden med angivande av vilka livsmiljötyper i bilaga I och vilka inhemska arter i bilaga II som finns i områdena (…).”

(6) Den klagande skickade e-postmeddelanden den 31 augusti, 20 september, 19 november, 3, 7, 18 och 20 december 2004 samt den 10, 16, 17 januari och 1 mars 2005. Han skickade skrivelser (per post, fax och e-post) den 27 och 29 augusti, den 1 september, den 19 november, den 3, 6 och 20 december 2004 samt den 8 och 16 januari och den 1 och 25 mars 2005.

(7) I sitt yttrande påpekade kommissionen att klaganden i sitt klagomål till ombudsmannen felaktigt hade identifierat sin skrivelse av den 14 oktober 2005 som ”kommissionens beslut av den 8 oktober 2005”. Därför kommer datumet den 14 oktober 2005 att användas i hela detta beslut för att hänvisa till denna skrivelse.

(8) Kommissionens kodex för god förvaltningssed i förhållande till allmänheten finns tillgänglig på följande adress: http://ec.europa.eu/civil_society/code/index_en.htm.

(9) Den europeiska kodexen för god förvaltningssed finns på följande adress: http://www.ombudsman.europa.eu/code/en/default.htm.

(10) Ombudsmannen noterar att direktiv 85/337/EEG enligt femte skälet i direktivet syftar till att fastställa allmänna principer för bedömning av miljöpåverkan i syfte att komplettera och samordna "förfaranden för tillstånd" för offentliga och privata projekt som kan påverka miljön.

I detta syfte definieras tillstånd i artikel 1.2 i direktiv 85/337/EEG som ett beslut av den eller de behöriga myndigheterna som ger exploatören rätt att gå vidare med ett projekt.

I artikel 2.1 i direktivet föreskrivs följande: ”Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att projekt som kan antas medföra en betydande miljöpåverkan bland annat på grund av sin art, storlek eller lokalisering blir föremål för en bedömning av deras påverkan innan tillstånd ges. Dessa projekt definieras i artikel 4.”

(11) Rådets direktiv 97/11/EG av den 3 mars 1997 om ändring av direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (EGT L 73, s. 5). I artikel 4.2 och 4.3 i detta direktiv föreskrivs följande:

"Artikel 4

2. Om inte annat följer av artikel 2.3 skall medlemsstaterna för de projekt som förtecknas i bilaga II fastställa

a) en granskning från fall till fall, eller

b) Tröskelvärden eller kriterier som fastställts av medlemsstaten

Huruvida projektet ska bli föremål för en bedömning i enlighet med artiklarna 5–10.

Medlemsstaterna får besluta att tillämpa båda de förfaranden som avses i a och b (min kursivering).

3. När en granskning från fall till fall utförs eller tröskelvärden eller kriterier fastställs för tillämpningen av punkt 2 ska de relevanta urvalskriterier som anges i bilaga III beaktas . ”(Understrykning tillagd)

(12) Se fotnot 3 ovan.

(13) Se mål C-10/00, kommissionen mot Italien, REG 2002, s. I-2357, punkt 88.

(14) Till exempel:

a) "[Dr. B:s expertutlåtande] motsäger inte nödvändigtvis 'Relazione', eftersom det avser den yta som är föremål för expropriation och inte det område som är direkt involverat i projektarbetet".

(På originalspråket italienska lyder ovanstående fragment enligt följande. "Tra le altre cose, almeno per quanto riguarda le superfici, essa non è necessariamente in contraddizione con la Relazione di ripristino in quanto si riferisce alla superficie oggetto di espropriazione e non a quella direttamente interessata da lavori".)

b) "Även om vi antar att uppgifterna i B-expertisen är korrekta måste det dock sägas att projektets inverkan på området inte är betydande och att det därför inte föreligger någon överträdelse av direktiv 92/43/EEG och att det inte finns något behov av att vidta kompensationsåtgärder."

(På originalspråket italienska lyder ovanstående fragment enligt följande. "Tuttavia, il punto essenziale da chiarire è che, anche prendendo per validi i dati presenti nella "Perizia" del dr. B., si deve conclusionre che l’incidenza dell’opera non è significativa per il sito e che, pertanto, non c’è violazione della direttiva 92/43/CEE e non c’è neanche necessità di adottare misure di compensazione".)

(15) På italienska: "La Sua argomentazione tesa a dimostrare un possibile inquinamento non è supportata da nessun elemento concreto".

(16) Rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar (EGT L 103, 1979, s. 1).

(17) Se mål C-374/98, kommissionen mot Frankrike, REG 2000, s. I-10799, punkterna 25 och 26: ”Det bör också noteras att inventeringen av områden som är av stor betydelse för bevarandet av vilda fåglar, mer allmänt känd under förkortningen IBA (Inventory of Important Bird Areas in the European Community) omfattar området i fråga. Domstolen har slagit fast att denna förteckning, även om den inte är rättsligt bindande för de berörda medlemsstaterna, innehåller vetenskapliga uppgifter som gör det möjligt att bedöma huruvida en medlemsstat har iakttagit sin skyldighet att klassificera de områden som till antal och storlek är mest lämpade för bevarandet av de skyddade arterna som särskilda skyddsområden (dom av den 29 september 1998 i mål C-3/96, kommissionen mot Nederländerna, REG 1998, s. I-3031, punkterna 69 och 70).

Det följer av den allmänna systematiken i artikel 4 i fågeldirektivet att när ett visst område uppfyller kriterierna för att klassificeras som särskilt skyddsområde ska det bli föremål för särskilda bevarandeåtgärder som bland annat kan säkerställa överlevnad och fortplantning för de fågelarter som anges i bilaga I till detta direktiv.”

Se särskilt punkterna 25 och 26:

"Det bör också noteras att inventeringen av områden som är av stor betydelse för bevarandet av vilda fåglar, mer allmänt känd under förkortningen IBA (Inventory of Important Bird Areas in the European Community) omfattar området i fråga. Domstolen har slagit fast att denna förteckning, även om den inte är rättsligt bindande för de berörda medlemsstaterna, innehåller vetenskapliga uppgifter som gör det möjligt att bedöma huruvida en medlemsstat har uppfyllt sin skyldighet att som SSO klassificera de områden som till antal och storlek är mest lämpade för bevarandet av de skyddade arterna (dom av den 29 september 1998 i mål C-3/96, kommissionen mot Nederländerna, REG 1998, s. I-3031, punkterna 69 och 70).

Det följer av den allmänna systematiken i artikel 4 i fågeldirektivet att när ett visst område uppfyller kriterierna för att klassificeras som särskilt skyddsområde ska det bli föremål för särskilda bevarandeåtgärder som bland annat kan säkerställa överlevnad och fortplantning för de fågelarter som anges i bilaga I till detta direktiv.”

(18) I sin skrivelse av den 7 maj 2005, som skickades till generaldirektören för GD Miljö, skrev klaganden följande (engelsk originalversion):

”Jag vill informera er om enhet A2:s avvikande ”beteende” med hänvisning till överträdelse 2002/4946. Enligt min mening kan yttre inblandning ha presenterat Enheten från att göra det rätta arbetet. Därför, i min egenskap av EU-medborgare, ber jag er [sic] om en översyn av det tillhörande ärendet.

(19) Ombudsmannens tjänsteöversättning från originalspråket italienska:

"Le ricordo ancora una volta che ove la Commissione venisse in possesso di ulteriori informazioni e notizie suscettibili di giustificare l’apertura di una procedura avente il medesimo oggetto, il caso verrebbe riaperto e nuovamente istruito. Tuttavia, Le ricordo che, ai sensi del Codice di buona condotta amministrativa, la Commissione non darà seguito a ulteriore corrispondenza che possa ragionevolmente essere considera abusiva per il suo carattere ripetitivo, ingiurioso o infondato.

(20) Artikel 15 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed har följande lydelse:

” Skyldighet att överföra följande till institutionens behöriga avdelning:

1. Om en skrivelse eller ett klagomål till institutionen skickas eller översänds till ett generaldirektorat, ett direktorat eller en enhet som inte har behörighet att behandla den, ska dess avdelningar se till att akten utan dröjsmål överförs till den behöriga avdelningen vid institutionen.

2. Den avdelning som ursprungligen tog emot skrivelsen eller klagomålet skall underrätta upphovsmannen till denna överföring och ange namn och telefonnummer för den tjänsteman till vilken ärendet har överlämnats.

3. Tjänstemannen ska varna allmänheten eller organisationen om eventuella fel eller utelämnanden i handlingar och ge möjlighet att rätta till dem.”