Bakgrunden till påståendet

1. Förevarande klagomål ingavs av en lokal tjänsteman som arbetar för kommissionens delegation i Buenos Aires, Argentina, för egen räkning, liksom av tre andra lokala tjänstemän som är anställda av kommissionens delegationer i Mali, Burkina Faso och Algeriet. Alla fyra anställda är EU-medborgare.

2. Efter en grundlig analys av det inlämnade materialet ansåg ombudsmannen att endast det klagomål som lämnats in av den lokalt anställde vid kommissionens delegation i Argentina (klaganden i detta ärende) kunde tas upp till prövning, eftersom de övriga tre personerna inte hade visat att de hade uttömt alla möjligheter att överklaga internt innan de vände sig till honom. Eftersom det visade sig att dessa tre lokalanställda således inte hade uppfyllt kraven i artikel 2.8 i ombudsmannens stadga, ansåg ombudsmannen att det klagomål som lämnats in för deras räkning skulle avslås.

3. Klaganden ville delta i Epsos urvalsförfarande för kontraktsanställda (EPSO/CAST 27), som endast anordnades i testcentrum i EU. Hon påpekade att i enlighet med meddelandet från kommissionens generaldirektorat för personal och administration (GD ADMIN) av den 17 maj 2007 (1) (nedan kallat kommissionens meddelande av den 17 maj 2007) ställdes vissa ekonomiska bidrag till förfogande för kontraktsanställda vid delegationer som ville delta i Epsos urvalsförfaranden. Beloppet för detta bidrag varierade beroende på avståndet mellan den kontraktsanställdes arbetsplats och provlokalen. Det högsta belopp som kunde beviljas var 450 euro. Klaganden skickade ett e-postmeddelande till GD ADMIN och begärde att få ett bidrag till utgifterna i samband med hennes deltagande i det ovannämnda Epso-uttagningsprovet. Hon angav att även om hon var anställd som lokalt anställd och inte som kontraktsanställd, skulle det vara diskriminerande att ge förmånen till en kategori av kommissionens anställda och att neka den till en annan. Kommissionen avslog hennes ansökan med motiveringen att förmånen endast var tillgänglig för kontraktsanställda vid delegationerna och att ansökningar från lokalanställda därför inte var stödberättigande. Klaganden ansåg att ovannämnda beslut var diskriminerande.

Föremålet för undersökningen

4. I sitt klagomål till ombudsmannen framförde klaganden följande påstående och krav:

Kommissionens meddelande av den 17 maj 2007 är diskriminerande, eftersom det endast gäller kontraktsanställda. Klaganden ansåg att kommissionens beslut att avslå hennes begäran om det ekonomiska bidrag som anges i noten var felaktigt. Hon hävdade att den ekonomiska förmån som ställs till förfogande för en kategori av kommissionens personal också bör ges till andra anställda.

Klaganden hävdade att kommissionen borde bevilja henne den ekonomiska förmån som förutsågs i kommissionens meddelande av den 17 maj 2007 när det gäller kontraktsanställda.

5. I sina synpunkter på kommissionens yttrande föreföll klaganden framföra ytterligare ett påstående, enligt vilket kommissionen inte hade någon rättslig grund enligt kommissionens not av den 17 maj 2007 vare sig för att tillhandahålla det ekonomiska bidraget till kontraktsanställda eller till lokalanställda. Hon hävdade närmare bestämt att vissa bestämmelser i bilaga X till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), som är tillämpliga på kontraktsanställda enligt artikel 118 i de allmänna anställningsvillkoren för övriga anställda (nedan kallade anställningsvillkoren), föreskriver årliga resebiljetter och utbildningskurser i Europa. Enligt klaganden ger dessa regler dock inte kontraktsanställda rätt till ersättning för resekostnader i samband med deras deltagande i Epsos urvalsförfaranden. Det ekonomiska bidrag som kommissionen beviljar hör därför inte till de rättigheter som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna. Klaganden föreföll således på ett effektivt sätt hävda att kommissionens meddelande av den 17 maj 2007 inte har någon rättslig grund när det gäller den relevanta förmånen.

6. Ombudsmannen noterar att detta nya påstående inte tidigare har lämnats in till kommissionen. Han anser därför att han för närvarande inte kan hantera detta ytterligare påstående. Det står klaganden fritt att förnya detta påstående efter att ha vänt sig till kommissionen på lämpligt sätt.

7. För fullständighetens skull bör det noteras att klaganden hävdar att kommissionen bör bevilja henne den ekonomiska förmån som förutsågs i kommissionens meddelande av den 17 maj 2007 när det gäller kontraktsanställda. Det förefaller uppenbart att detta påstående med nödvändighet skulle misslyckas om förmånen hade beviljats utan rättslig grund.

Frågeställningen

8. Genom en skrivelse av den 21 november 2007 inledde ombudsmannen en undersökning av klagandens ursprungliga påstående och krav och uppmanade kommissionen att inkomma med ett yttrande senast den 28 februari 2008. Kommissionens yttrande översändes till klaganden med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som hon lade fram den 13 mars 2008.

Ombudsmannens analys och slutsatser

9. I sitt klagomål till ombudsmannen framförde klaganden följande argument:

10. Epso/Cast 27 är ett uttagningsprov som var öppet för medborgare från alla 27 medlemsstater, utan några andra krav än att vara EU-medborgare och uppfylla vissa utbildningsstandarder. Kontraktsanställda vid kommissionen befann sig därför i samma situation som alla andra sökande i detta urvalsförfarande. Kontraktsanställda som arbetar för kommissionen har nått sin nuvarande avtalssituation genom en undersökning som inte i något fall förutsatte eller utlovade ett långsiktigt avtalsförhållande med kommissionen. Följaktligen har de inte någon som helst tidigare förvärvad rätt att behålla sin nuvarande ställning som kontraktsanställda vid kommissionen. Om kommissionen ville att de skulle stanna längre i sin ställning borde den ha skapat ett test enbart för kontraktsanställda eller direkt ha ändrat deras visstidsanställningskontrakt till ett långtidskontrakt. Kommissionen har beslutat att inte göra detta.

11. Om kommissionen erbjuder kontraktsanställda en engångsbetalning för att hjälpa dem att genomföra en granskning, snedvrider kommissionen resultatet av granskningen. Det verkar som om kommissionen formellt öppnade ett uttagningsprov för vem som helst och därmed respekterade principerna om öppenhet, lika möjligheter och rättvis konkurrens. Genom att använda EU:s budget för att underlätta tillgången till undersökningen för en viss kategori av personer bröt kommissionen dock mot dessa principer. Klaganden klargjorde att hon hänvisade till det ”ytterligare” ekonomiska bidrag som kommissionen erbjöd för att täcka utgifter såsom hotell, taxi, måltider osv. och inte till den årliga betalda resa som ingick i kontraktsanställdas avtalsenliga rättigheter.

12. Lokalanställda har, till skillnad från kontraktsanställda, inte rätt till årliga semesterbiljetter till EU och får mycket lägre löner. Att resa till Europa innebär därför en mycket större börda för lokalanställda än för kontraktsanställda. Det förefaller därför mer motiverat att ekonomiskt stödja den första kategorin än den senare.

13. Om kommissionen beslutar att anställda som bor och arbetar utomlands ska ha möjlighet att klara Epsos urvalsförfarande, som endast kan hållas i Europa, bör den erbjuda denna möjlighet till alla som uppfyller kraven i Cast 27, dvs. alla EU-medborgare som har den utbildningsnivå som krävs.

14. Kommissionens ståndpunkt kan sammanfattas på följande sätt. Sökande till Epsos urvalsprov kan inte få bidrag till sina resekostnader. I ett senare skede, om du kallas till skriftliga eller muntliga prov som äger rum utanför din medlemsstat, är du normalt berättigad till ekonomiskt bidrag enligt de regler som fastställts av Epso. När det gäller Cast 27 anordnade Epso urvals- och kompetensprov samtidigt. Detta innebar att de sökande normalt inte skulle få några ekonomiska bidrag. Kontraktsanställda vid delegationerna, som var tvungna att klara dessa prov för att ha ett kontrakt på mer än tre år, uppmanades av kommissionen att använda sin årliga betalda resa till Europa för att delta i urvalsförfarandet i fråga. Kommissionen hade dessutom beslutat att bevilja dem ett ekonomiskt bidrag på upp till 450 euro som var avsett att täcka tillhörande kostnader, t.ex. för hotell, taxi och måltider.

15. Kommissionen påpekade att den har flera tusen lokalanställda runt om i världen enligt den nationella lagstiftningen vid de delegationer där den är verksam. De flesta lokalanställda är medborgare i det land där delegationen är baserad och utför manuella uppgifter eller tjänsteuppgifter. Ett litet antal lokalanställda har EU-medborgarskap. Dessutom har kommissionen omkring 800 kontraktsanställda vid delegationer runt om i världen. Alla kontraktsanställda är EU-medborgare. De flesta av dessa kontraktsanställda utför uppgifter på universitets- eller högskolenivå.

16. De två typerna av personal, nämligen lokalanställda och kontraktsanställda, skiljer sig åt. I tjänsteföreskrifterna och anställningsvillkoren behandlas de två kategorierna var för sig. Kontraktsanställda som arbetar vid delegationerna är utlandsstationerad personal och åtnjuter diplomatisk immunitet samt bestämmelserna i bilaga X till tjänsteföreskrifterna, som fastställer villkoren för utlandsstationerad personal som arbetar utanför EU. Lokalanställda är inte utlandsstationerad personal och omfattas av nationella arbetsrättsliga lagar och villkor.

17. Kommissionen förklarade att den, eftersom den hade skickat kontraktsanställda för att arbeta utanför EU genom att erbjuda dem ett utlandskontrakt, också hade ansvaret för att föra dem tillbaka till EU för att göra det möjligt för dem att delta i Epsos urvalsförfaranden. Företaget hävdade dock att det inte hade samma skyldighet gentemot lokalanställda som rekryterades lokalt, dvs. utanför EU. Om kommissionen även skulle erbjuda de lokala agenterna den omtvistade förmånen skulle den faktiskt skapa ett prejudikat, vilket skulle kunna leda till att de lokala agenterna hävdar att de också borde erbjudas regelbunden utbildning i Bryssel och betalda flygningar till EU.

18. När det gäller klagandens upprepade påståenden om att ovannämnda praxis var diskriminerande ansåg kommissionen att det inte förekom någon diskriminering. Domstolen hänvisade därvid till gemenskapsdomstolarnas rättspraxis på detta område och påpekade att även om principen om likabehandling utgör en allmän regel i den lagstiftning som är tillämplig på arbetstagare i Europeiska gemenskaperna, föreligger diskriminering endast när identiska eller jämförbara situationer behandlas olika eller när en sådan skillnad i behandling inte är objektivt motiverad. Eftersom kontraktsanställda och lokalanställda inte befinner sig i en identisk eller jämförbar situation ansåg kommissionen inte att en sådan diskriminering hade ägt rum.

19. Som svar på klagandens påstående att kommissionen, genom att endast bevilja kontraktsanställda den relevanta förmånen, skulle påverka resultatet av urvalsförfarandet, påpekade den senare att när det gäller prov för kontraktsanställda (till skillnad från uttagningsprov för tjänstemän) fanns det ingen begränsning av antalet sökande som kunde bli godkända. Sökande i ett sådant prov måste helt enkelt nå en viss tröskel för korrekta svar. Över denna tröskel betraktas alla sökande som godkända. Huruvida ytterligare ett antal sökande gjorde dessa prov på grund av att kommissionen betalade ett ekonomiskt bidrag skulle därför inte ha någon som helst inverkan på någon enskild persons chanser att klara dessa prov.

20. Mot bakgrund av ovanstående ansåg kommissionen att klaganden inte var berättigad till det ekonomiska bidraget i fråga. Hennes talan kunde således inte bifallas.

21. I sina synpunkter framförde klaganden följande argument:

22. Det faktum att de flesta lokalanställda inte var EU-medborgare är irrelevant i hennes fall, eftersom hon har EU-medborgarskap.

23. Det finns sex grupper av lokalanställda, som klassificeras på grundval av de uppgifter som utförs. Lokalanställda i grupp 1 (administrativa, rådgivande och övervakande tjänster) måste ha en universitetsexamen. Vid kommissionens delegation i Argentina utför lokalanställda samma uppgifter som kontraktsanställda inom samarbetssektorn.

24. Enligt handledningen för tjänsten för yttre representation finns det fem uppsättningar bestämmelser som är tillämpliga på lokalanställda: i) anställningsvillkoren, ii) rambestämmelserna om anställningsvillkor för lokalt anställda vid kommissionen som tjänstgör i tredje land (nedan kallade rambestämmelserna), iii) De särskilda anställningsvillkoren för lokalanställda som tjänstgör vid kommissionens delegationer, som fastställs för varje anställningsort. iv) lokal lagstiftning och v) individuella anställningsavtal. Kommissionens hänvisning till de bestämmelser som är tillämpliga på kontraktsanställda var således inte helt korrekt.

25. När det gäller kommissionens argument att om lokalanställda fick det ekonomiska bidraget i fråga skulle detta kunna skapa ett prejudikat som skulle kunna leda till att lokalanställda hävdar att de också borde erbjudas regelbunden utbildning i Bryssel, hävdade klaganden att lokalanställda enligt gällande regler i själva verket har rätt till regelbunden utbildning i Bryssel. Hon hänvisade i detta sammanhang till kommissionens meddelande K(2003) 4334 om utbildning av extern personal, där det anges att ”principerna i riktlinjerna för personalutbildning förblir således desamma för all personal som är anställd av kommissionen, oavsett var de är geografiskt baserade”. Hon påpekade vidare att lokalanställda, i enlighet med de särskilda anställningsvillkor som är tillämpliga i hennes fall, också har rätt till ersättning för tjänsteresor och att de respektive reglerna för tjänstemän tillämpas analogt. Om bestämmelserna om utbildningskurser och tjänsteresor till Bryssel tillämpas analogt, anser hon att båda grupperna också bör ha rätt till det ekonomiska bidraget i fråga.

26. När det gäller kommissionens argument att det inte förekommer någon diskriminering på grund av att kontrakten för lokalanställda och kontraktsanställda skiljer sig åt konstaterade klaganden att den rättsliga grunden för kontrakten för lokalanställda och deras funktioner är jämförbara med kontraktsanställdas. Dessutom är principerna för deras karriärutveckling desamma.

27. Att neka stöd till en EU-medborgare som är anställd av kommissionen, samtidigt som han eller hon stöder andra anställda, minskar slutligen tydligt hans eller hennes möjligheter att få tillgång till urvalsförfarandet på lika villkor.

28. Mot bakgrund av ovanstående drog klaganden slutsatsen att jämförbara situationer hade behandlats på ett ojämlikt sätt.

29. Principen om icke-diskriminering och likabehandling är en av gemenskapsrättens grundläggande principer. Enligt gemenskapsdomstolarnas fasta rättspraxis får lika situationer inte behandlas olika och olika situationer inte behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling (2). Ombudsmannen ska således försöka kontrollera om kommissionen har lämnat en objektiv motivering till sitt beslut att neka den omtvistade förmån som klaganden begärt.

30. När det gäller den rättsliga ställningen för de två personalkategorierna (kontraktsanställda och lokalanställda) påminner ombudsmannen om att han har behandlat ett klagomål där klaganden hävdade att systemet med sjukförsäkring för lokalanställda som arbetar vid kommissionens delegationer var diskriminerande (klagomål 735/2005/BU)(3). I detta beslut drog ombudsmannen slutsatsen att de olika kategorierna av gemenskapspersonal inte befinner sig i jämförbara rättsliga situationer och att lokalanställdas och andra personalkategoriers rättigheter och skyldigheter regleras på olika sätt i tillämpliga rättsliga bestämmelser.

31. I det aktuella fallet hävdade klaganden dock att Epsos uttagningsprov CAST 27, oberoende av de olika regler som gäller för kontraktsanställda och lokalanställda, var öppet för ”alla EU-medborgare” som uppfyller vissa utbildningskrav och att kontraktsanställda vid kommissionen således befinner sig i samma situation som lokalanställda och i själva verket som alla andra sökande. Eftersom deltagandet i detta urvalsförfarande inte hade något samband med sökandenas anställningssituation vid tidpunkten för ansökan, anser ombudsmannen att alla sökande faktiskt verkar ha befunnit sig i en jämförbar situation i samband med nämnda Epso-uttagningsprov.

32. Ombudsmannen noterar dock att förmånen i samband med resekostnader inte utbetalades till alla kontraktsanställda vid kommissionen, utan endast till ”kontraktsanställda vid delegationerna”. Kommissionens resonemang grundar sig på att just denna grupp av kontraktsanställda är utlandsstationerade och att de har lämnat EU för att arbeta vid kommissionen. Följaktligen ansåg Epso att det var lämpligt att kompensera dem för att ha rest tillbaka till Europa för att delta i det aktuella Epso-uttagningsprovet. Lokalanställda anställs däremot lokalt vid kommissionens delegationer i länder utanför EU. Kommissionen ansåg därför att den inte hade samma skyldighet att hjälpa dem att resa till EU.

33. Med tanke på att endast kontraktsanställda som arbetar för kommissionens delegationer har flyttat utanför EU på grund av sitt anställningsförhållande med kommissionen, verkar det som om de inte befann sig i en jämförbar situation med lokalanställda. Ombudsmannen anser därför att kommissionens beslut att endast erbjuda kontraktsanställda vissa förmåner i samband med resekostnader inte förefaller orimligt och är objektivt motiverat.

34. Klagandens argument att lokalanställda kan behandlas på liknande sätt eller på samma sätt som kontraktsanställda och tjänstemän när det gäller utbildning och tjänsteresor, och därför bör behandlas lika när det gäller förmånen i fråga, förefaller inte vara relevant i detta sammanhang, eftersom den förmån som utbetalades inte var kopplad till de anställdas arbetsprestationer eller arbetsuppgifter, utan till bytet av bosättningsort.

35. När det gäller klagandens argument att kommissionen, genom att erbjuda förmånen i fråga uteslutande till en kategori av sin personal och neka den till en annan, i själva verket påverkar resultaten av proven, anser ombudsmannen att kommissionens ekonomiska bidrag faktiskt skulle kunna göra det lättare för kontraktsanställda att delta i Epsos uttagningsprov. Eftersom det inte fanns någon begränsning av antalet godkända sökande (se punkt 10.6 ovan) påverkade det ytterligare stöd som kommissionen tillhandahöll emellertid inte i slutändan provresultaten. Klagandens argument i detta avseende kan således inte godtas.

36. Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att kommissionens meddelande av den 17 maj 2007 inte förefaller vara diskriminerande. Kommissionen kan därför inte klandras för att inte ha beviljat klaganden den ekonomiska förmånen i fråga. Klagandens påstående kan därför inte godtas.

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller kommissionen inte ha gjort sig skyldig till några administrativa missförhållanden.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 9 oktober 2008

(1) ADMIN.A1/MM/TCs/ts/D(2007)10318.

(2) Kommissionen har i detta avseende hänvisat till förstainstansrättens dom av den 16 april 1997 i mål T-66/95, Hedwig Kuchlenz mot kommissionen, REG 1997, s. och förenade målen 198–201/81, Micheli m.fl. mot kommissionen, dom av den 2 december 1982, Rec. 1982].

(3) Finns på Europeiska ombudsmannens webbplats, http://www.ombudsman.europa.eu.