Strasbourg den 5 juni 2008

Bäste herr O.,

Den 25 maj 2007 lämnade ni på den spanska miljöorganisationen WWF/Adenas vägnar in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska kommissionen. Klagomålet avsåg kommissionens beslut att avsluta ett klagomål som du hade ingett till denna institution om de spanska myndigheternas underlåtenhet att följa EU:s miljödirektiv när de godkände ett projekt för att förbättra tillträdet till hamnen i Sevilla.

Den 24 juli 2007 informerade jag kommissionens ordförande om ert klagomål och bad honom att avge ett yttrande om det senast den 30 november 2007. Den 5 december 2007 avgav kommissionen sitt yttrande på engelska. Den 13 december 2007 översände kommissionen en översättning av yttrandet till spanska, som översändes till Er den 18 december 2007, med en uppmaning att inkomma med synpunkter om Ni så önskade. Den 9 januari 2008 översände ni era synpunkter på kommissionens yttrande.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Klagomålet ingavs på uppdrag av den spanska miljöorganisationen WWF/Adena. De faktiska omständigheterna i målet är enligt klaganden sammanfattningsvis följande:

Klaganden ingav ett klagomål till Europeiska kommissionen 2005 som registrerades med referensnummer 2005/4463. I sitt klagomål till kommissionen hävdade klaganden att de spanska myndigheterna hade underlåtit att följa artikel 9.1 i rådets direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (1) (nedan kallat direktivet), när de godkände ett projekt för att förbättra tillträdet till hamnen i Sevilla utan att låta det bli föremål för ett ordentligt offentligt samråd, vilket krävs enligt ovannämnda bestämmelse.

Den 13 februari 2006 informerade kommissionens avdelningar klaganden om att de ansåg att föremålet för hans klagomål till kommissionen avsåg hur de spanska myndigheterna tillämpade de skyldigheter som föreskrivs i artikel 9 i direktivet. Kommissionen noterade att den redan hade tagit upp denna fråga i samband med överträdelseförfaranden som håller på att granskas av EG-domstolen i mål C-332/04 (2). Kommissionen påpekade att resultatet av det pågående ärendet vid domstolen skulle avgöra uppföljningen av dess undersökning av det klagomål som lämnats in av klaganden.

Den 16 mars 2006 meddelade domstolen sin dom i mål C-332/04, i vilken den ansåg att de spanska myndigheterna inte hade införlivat artikel 9 i direktivet på ett korrekt sätt. Mot bakgrund av domstolens beslut var klaganden övertygad om att kommissionen skulle ta den situation som han hade klagat på inför domstolen. Den 13 februari 2006 informerade kommissionen emellertid klaganden om att den hade beslutat att avsluta hans klagomål, eftersom domstolen, när den väl hade ansett att den spanska lagstiftningen för genomförandet av artikel 9 i direktivet var felaktig, inte ansåg det lämpligt att handlägga enskilda fall som rörde situationer som hade uppstått före domstolens dom. Kommissionen bekräftade sitt beslut att avsluta klagomålet genom en skrivelse av den 27 april 2006.

Den 11 april 2007 begärde klaganden att kommissionen skulle ge honom en tydlig förklaring till skälen till att ärendet avslutades. I ett svar till klaganden av den 3 maj 2007 hänvisade kommissionen till de skäl som den redan hade angett i sin tidigare korrespondens, nämligen att den inte ansåg det lämpligt att gå vidare med enskilda fall av felaktig tillämpning av artikel 9 i direktivet som föregick domstolens dom i mål C-332/04.

I sitt klagomål till Europeiska ombudsmannen hävdade klaganden att kommissionen inte hade motiverat varför den beslutade att avsluta hans klagomål, trots att de spanska myndigheterna hade gjort sig skyldiga till en uppenbar överträdelse av gemenskapsrätten.

Påståendet och påståendet som ombudsmannen bad kommissionen att avge ett yttrande om var följande:

Kommissionen kunde inte på ett tillfredsställande sätt motivera sitt beslut att avsluta klagandens klagomål.

Klaganden hävdar att kommissionen bör ompröva sitt beslut och återuppta ärendet.

I sin skrivelse om att inleda undersökningen bad ombudsmannen också kommissionen att kommentera huruvida den ansåg att det i fall som det förevarande skulle vara lämpligt och ändamålsenligt att förklara för berörda parter de olika möjligheter som finns när det gäller att ge verkan åt en dom från domstolen. Sådana möjligheter inbegriper i) åberopande av avgörandet vid en nationell domstol för att säkerställa att den nationella lagstiftningen tillämpas i enlighet med EG-rätten såsom den tolkats av EG-domstolen, ii) Klagomål till en behörig ombudsman i medlemsstaten. eller iii) kontakta det nationella organ som har till uppgift att se till att den nationella lagstiftning som införlivar direktivet följs.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande

I sitt yttrande redogjorde kommissionen för bakgrunden till ärendet. Kommissionen förklarade att klaganden den 5 april 2005 ingav ett klagomål till sina avdelningar (referensnummer 2005/4463) om de spanska myndigheternas påstådda underlåtenhet att uppfylla de skyldigheter som anges i artikel 9 i direktivet. Den 3 maj 2005 bekräftade kommissionen att den mottagit klagomålet. Den 13 februari 2006 underrättade kommissionen emellertid, efter en ingående undersökning av de relevanta omständigheterna, klaganden om sin avsikt att avsluta ärendet. Kommissionen förklarade att den, eftersom den redan hade väckt talan mot Spanien vid domstolen (mål C-332/04), inte hade något intresse av att driva enskilda klagomål i samma ärende som hade inletts vid en tidpunkt före domstolens dom. Den 16 mars 2006 fastslog domstolen att Spanien inte korrekt hade införlivat artikel 9.1 i direktivet med nationell rätt. Den 21 och 22 mars 2006 begärde klaganden att kommissionen skulle se över sitt förslag att avsluta klagomålet. I sitt svar av den 7 april 2006 bekräftade kommissionen sin ståndpunkt och avslutade klagandens ärende.

Den 18 april 2007 informerade kommissionen klaganden om att den hade inlett ett nytt överträdelseförfarande (referensnummer 2001/2210) för att se till att de spanska myndigheterna genomförde domstolens dom på ett tillfredsställande sätt. Kommissionen förklarade att Spanien i samband med denna nya utredning informerade kommissionen om antagandet av lag 9/2006 av den 28 april 2006 om ändring av de nationella åtgärderna för genomförande av direktivet om miljökonsekvensbedömning. Den nya lagstiftning som Spanien antog föreföll vara förenlig med unionsrätten och omfattade de skyldigheter som föreskrivs i artikel 9.1 i direktivet. Eftersom Spanien hade ändrat sin lagstiftning i syfte att anpassa den till EU-lagstiftningen informerade kommissionen klaganden om att den inte skulle driva enskilda ärenden om tillämpningen av artikel 9 i direktivet som hade sitt ursprung i fakta som inträffade innan den nya nationella lagstiftningen antogs.

I sitt svar till ombudsmannen hävdade kommissionen att den vederbörligen hade motiverat sitt beslut och att dess avdelningar hade lämnat en korrekt motivering till klaganden, som innehöll en förklaring av de åtgärder som den hade vidtagit för att säkerställa en korrekt uppföljning av domstolens dom i mål C-332/04. Kommissionen noterade vidare att klaganden i sin skrivelse till klaganden av den 5 april 2005, av vilken en kopia bifogades till dess yttrande, hävdade att Spanien borde uppfylla sina gemenskapsförpliktelser. Kommissionen ansåg därför att alla de frågor som klaganden hade tagit upp hade behandlats på ett tillfredsställande sätt till följd av dess initiativ och domstolens efterföljande dom i ,-målet.

Kommissionen uppgav också att den i det mottagningsbevis som skickades till alla klagande efter registreringen av klagomål hänvisade till klagandenas intresse av att utomrättsligt lösa överträdelser eller väcka talan vid nationella domstolar, som är de första väktarna av gemenskapsrätten. Detta råd föreföll överensstämma med artikel 4.5 i kommissionens meddelande till Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen från 2002 om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten (3).

Kommissionen drog slutsatsen att dess avdelningar till fullo hade motiverat beslutet att avsluta klagomålet och att den därför inte kunde ompröva sitt beslut och återuppta ärendet, såsom klaganden hade hävdat.

Klagandens synpunkter

I sina synpunkter av den 9 januari 2008 underströk klaganden att han i sitt klagomål till kommissionen hade begärt gottgörelse i en särskild situation, nämligen när det gäller projektet för att förbättra tillträdet till hamnen i Sevilla. Klaganden underströk att han hade hävdat att de spanska myndigheterna borde uppmanas att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att ett lämpligt offentligt samråd om det specifika projektet genomfördes. Klaganden ansåg att kommissionen genom att avsluta hans klagomål inte hade besvarat hans begäran, eftersom institutionen inte formellt hade angett att det fanns något samband mellan föremålet för hans klagomål, nämligen den påstådda överträdelsen av unionsrätten i projektet för att förbättra tillträdet till hamnen i Sevilla, och domstolens dom i mål C-332/04. Till följd av en sådan underlåtenhet från kommissionens sida ansåg klaganden att han inte kunde söka upprättelse hos de spanska myndigheterna.

Beslutet

1 Kommissionens skäl för att avsluta ett klagomål

1.1 Klagomålet avser kommissionens beslut av den 27 april 2006 att avsluta ett klagomål som registrerats med referensnummer 2005/4463, i vilket klaganden hävdade att de spanska myndigheterna hade underlåtit att följa artikel 9.1 i rådets direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt (4) (nedan kallat direktivet), när de godkände ett projekt för att förbättra tillträdet till hamnen i Sevilla utan att lämna in det till ett offentligt samråd.

Klaganden gör gällande att kommissionen inte har motiverat sitt beslut på ett korrekt sätt och hävdar därför att den bör ompröva sitt beslut och återuppta ärendet.

1.2 Kommissionen anser att dess avdelningar har motiverat beslutet att avsluta klagomålet på ett korrekt sätt. Enligt detta resonemang hade institutionen redan väckt talan mot Spanien vid EG-domstolen i mål C-332/04 angående dess underlåtenhet att korrekt införliva artikel 9.1 i direktivet med nationell lagstiftning. Domstolen slog fast att Spanien inte korrekt hade införlivat artikel 9.1 i direktivet i sin nationella lagstiftning. På grundval av detta var Spanien skyldigt att omedelbart anpassa sin nationella lagstiftning till direktivet. På grundval av detta ansåg kommissionen att det inte fanns något intresse av att gå vidare med enskilda klagomål om Spaniens felaktiga tillämpning av denna bestämmelse som hade uppkommit före domstolens dom.

Kommissionen noterar vidare att klaganden i sitt klagomål till kommissionen endast hade hävdat att Spanien i allmänhet skulle uppfylla sina gemenskapsskyldigheter. Kommissionen hävdar att Spanien, till följd av domstolens dom i mål C-332/04, den 28 april 2006 antog ny lagstiftning som föreföll vara förenlig med direktivet och därmed uppfyllde sina gemenskapsrättsliga skyldigheter.

Kommissionen anser därför att den, till följd av sina initiativ och domstolens efterföljande dom i ,-målet, på ett tillfredsställande sätt har beaktat klagandens intressen.

1.3 I sitt yttrande betonar klaganden att han i sitt klagomål till kommissionen hade begärt gottgörelse i en viss situation och att institutionens underlåtenhet att ange att det fanns något samband mellan föremålet för hans klagomål och domstolens dom i mål C-332/04 gjorde det omöjligt för honom att söka gottgörelse hos de spanska myndigheterna.

1.4 Ombudsmannen konstaterar att en av kommissionens grundläggande uppgifter i dess roll som "fördragets väktare" enligt artikel 211 i EG-fördraget är att se till att gemenskapsrätten tillämpas korrekt i alla medlemsstater. Vid fullgörandet av sina skyldigheter undersöker kommissionen eventuella överträdelser av gemenskapsrätten som kommer till dess kännedom, till stor del till följd av medborgarnas klagomål.

Om kommissionen till följd av sin undersökning anser att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt fördraget, får den enligt artikel 226 i EG-fördraget inleda ett fördragsbrottsförfarande mot den ansvariga medlemsstaten och vid behov väcka talan vid domstolen.

Enligt gemenskapsdomstolarnas rättspraxis har kommissionen, även om den anser att en medlemsstat faktiskt har överträtt gemenskapsrätten i ett visst fall(5), ett stort utrymme för skönsmässig bedömning för att avgöra om i) det är lämpligt att väcka talan mot den ansvariga medlemsstaten vid EG-domstolen med avseende på det specifika fallet av överträdelse av gemenskapsrätten, eller ii) den anser att det inte finns något gemenskapsintresse av att driva särskilda överträdelseförfaranden mot en medlemsstat, eftersom exempelvis nationella domstolar eller myndigheter skulle vara bättre lämpade att handlägga ärendet (6).

1.5 Ombudsmannen har noggrant granskat korrespondensen mellan kommissionen och klaganden för att kontrollera hur kommissionen motiverade sitt beslut att avsluta hans klagomål.

Ombudsmannen noterar att kommissionen i sitt svar till klaganden av den 13 februari 2006 angav följande:

"För det första skulle jag vilja förklara att kommissionen, som ni känner till, har väckt talan vid EG-domstolen mot Konungariket Spanien i samband med det felaktiga genomförandet av artikel 9 i direktiv 85/337/EEG. Målet har registrerats med referensnummer C-2004/332 och behandlas för närvarande av domstolen. Av detta skäl anser kommissionen att det inte är lämpligt att gå vidare med enskilda fall som rör felaktig tillämpning av ovannämnda bestämmelse innan domstolen har avgjort frågan om hur den har genomförts i den spanska rättsordningen.

I sitt svar till klaganden av den 18 april 2007 förklarade kommissionen dessutom följande:

”I en skrivelse av den 6 april 2006 begärde Europeiska kommissionen upplysningar från den spanska regeringen om de åtgärder som den hade vidtagit för att följa ovannämnda dom från EG-domstolen [mål C-2004/332]. De spanska myndigheterna informerade kommissionen om att de hade godkänt lag 9/2006 av den 28 april om miljökonsekvensbedömning av vissa planer och program (Spaniens officiella tidning av den 29 april), vars första slutbestämmelse ändrade det kungliga dekretet 1302/14986, av den 28 juni, om miljökonsekvensbedömning. Kommissionen har dragit slutsatsen att denna ändring av de nationella bestämmelserna förefaller vara tillräcklig för att följa EG-domstolens dom, särskilt när det gäller införlivandet i spansk lagstiftning av artikel 9.1 i direktiv 85/337 i dess ändrade lydelse.

Kommissionen anser därför (...) att det inte är lämpligt att gå vidare med enskilda klagomål som rör en felaktig tillämpning av ovannämnda bestämmelse [artikel 9.1 i direktivet] innan den spanska lagstiftningen ändras.”

1.6 På grundval av ovanstående korrespondens förefaller det som om kommissionen, när den utövade sitt utrymme för skönsmässig bedömning i egenskap av fördragets väktare enligt artikel 226 i EG-fördraget, redan hade valt att väcka talan mot Spanien vid EG-domstolen för felaktigt genomförande av artikel 9.1 i direktivet i nationell lagstiftning. Efter att ha gjort detta ansåg kommissionen att det inte var lämpligt att gå vidare med andra fall för felaktig tillämpning av samma bestämmelse. Ombudsmannen noterar att kommissionen förklarade sin ståndpunkt för klaganden i sina skrivelser till honom av den 13 februari 2006 och den 18 april 2007.

Såsom gemenskapsdomstolarna har medgett har kommissionen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den avgör huruvida den anser att det inte finns något gemenskapsintresse av att väcka talan mot ett visst klagomål. Ombudsmannen noterar att om kommissionen skulle väcka talan vid domstolen om ett specifikt fall av Spaniens felaktiga tillämpning av artikel 9.1 i direktivet som hade inträffat före domen i mål C-332/04, skulle det inte finnas något "mervärde" till följd av en dom i ett sådant nytt fall. Detta gäller i än högre grad eftersom den berörda personen skulle kunna väcka talan i detta enskilda fall vid de nationella domstolarna, vilka i sin tur skulle kunna förlita sig på den tolkning som domstolen redan har gjort av den aktuella gemenskapsbestämmelsen.

I detta sammanhang förefaller kommissionens förklaring rimlig. Ombudsmannen konstaterar således att kommissionen agerade inom ramen för sin rättsliga befogenhet när den beslutade att avsluta klagomålet och underrättade klaganden om sin ståndpunkt.

1.7 Mot bakgrund av ovanstående undersökningsresultat anser ombudsmannen att det inte är nödvändigt att undersöka omfattningen av den klagandes påstående till kommissionen och huruvida institutionen faktiskt tolkade det påståendet korrekt eller inte.

1.8 Ombudsmannen anser därför att det inte förefaller föreligga några administrativa missförhållanden i detta fall.

1.9 Ombudsmannen har i punkt 1.6 ovan konstaterat att berörda parter har möjlighet att söka upprättelse på nationell nivå när de anser att beslut av medlemsstaternas myndigheter strider mot gemenskapsrätten. Om en berörd part skulle välja en sådan möjlighet skulle de nationella domstolarna, i enlighet med gemenskapsrätten(7), vara skyldiga att ta vederbörlig hänsyn till domstolens rättspraxis för att bedöma om det specifika nationella beslutet är förenligt med gemenskapsrätten. Dessutom kan berörda parter söka upprättelse genom nationella eller regionala ombudsmän. Dessutom kan berörda parter vända sig direkt till det nationella organ som ansvarar för att säkerställa efterlevnaden av den nationella lagstiftning som införlivar direktivet.

Ombudsmannen anser därför att även om kommissionen inte ansåg det nödvändigt att särskilt ange att det fanns ett samband mellan de fakta som klaganden lade fram i samband med projektet för att förbättra tillträdet till Sevillas hamn och domstolens dom i mål C-332/04, hindrade detta inte klaganden från att begära prövning vid spanska domstolar, nationella eller regionala ombudsmän i Spanien eller det nationella organ som ansvarar för att säkerställa efterlevnaden av den nationella lagstiftning som införlivar direktivet.

Ombudsmannen noterar att klaganden inte föreföll vara medveten om att han hade möjlighet att söka rättelse på nationell nivå, trots att kommissionen i sitt mottagningsbevis av den 3 maj 2005 hade gjort en allmän hänvisning till klagandenas möjlighet att söka rättelse på nationell nivå.

Ombudsmannen anser att kommissionen i fall som det aktuella skulle kunna ge medborgarna en bättre service. Det skulle kunna förbättra efterlevnaden av gemenskapsbestämmelserna på nationell nivå om kommissionen, i enlighet med artikel 4.5 i kommissionens meddelande till Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten (8), i sin korrespondens med medborgarna tydligt förklarade de olika möjligheter som finns när det gäller att genomdriva gemenskapsrätten. Dessa möjligheter inbegriper i) att väcka talan vid en nationell domstol för att säkerställa att den nationella lagstiftningen tillämpas i enlighet med EG-rätten såsom den tolkats av EG-domstolen, ii) Klagomål till en behörig ombudsman i medlemsstaten. eller iii) kontakta det nationella organ som har till uppgift att se till att den nationella lagstiftning som införlivar direktivet följs.

Ytterligare en anmärkning om detta kommer att göras nedan.

2 Slutsats

På grundval av sina undersökningar av detta ärende konstaterar ombudsmannen att det inte förefaller föreligga något administrativt missförhållande från kommissionens sida. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

YTTERLIGARE ÅTERMÄRKNING

Ombudsmannen anser att kommissionen i fall som det aktuella skulle kunna ge medborgarna en bättre service. Därigenom skulle kommissionen kunna förbättra efterlevnaden av gemenskapsbestämmelserna på nationell nivå om den, i enlighet med artikel 4.5 i kommissionens meddelande till Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten, i sin korrespondens med medborgarna förklarade de olika möjligheter som finns när det gäller tillämpningen av gemenskapsrätten. Sådana möjligheter inbegriper i) åberopande av EG-domstolens avgörande vid en nationell domstol för att säkerställa att nationell lagstiftning tillämpas i enlighet med EG-rätten såsom den tolkas av EG-domstolen, ii) Klagomål till en behörig ombudsman i medlemsstaten. eller iii) kontakta det nationella organ som har till uppgift att se till att den nationella lagstiftning som införlivar direktivet följs.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos Diamandouros

---

(1) EGT L 175, 1985, s. 40.

(2) Mål C-332/04, kommissionen mot Spanien, REG 2006, s. I-40.

(3) EGT C 244, 2002, s. 5.

(4) Se fotnot 1.

(5) Mål C-191/95, kommissionen mot Tyskland, REG 1998, s. I-5449, punkt 46. Mål 247/87, Star Fruit mot kommissionen, REG 1989, s. 291. Mål 87/89, Société nationale interprofessionnelle de la tomate m.fl. mot kommissionen, REG 1990, s. I 1981; Förstainstansrättens beslut i mål T-182/97, Ségaud mot kommissionen, REG 1998, s. II-271.

(6) Se t.ex. ombudsmannens beslut om klagomål 962/2006/OV, 3453/2005/GG, 3125/2005/BB, 995/98/OV, 480/2004/TN och 493/2000/ME, som finns på ombudsmannens webbplats (http://www.ombudsman.europa.eu).

(7) Om domstolen inom ramen för en talan som väckts vid den enligt artikel 226 i EG-fördraget fastställer att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter, är denna medlemsstat enligt artikel 228.1 skyldig att vidta de åtgärder som är nödvändiga för att följa domen. Detta innebär ett förbud för de behöriga nationella myndigheterna, inklusive de nationella domstolarna, "att tillämpa en nationell bestämmelse som förklarats vara oförenlig med fördraget och, om omständigheterna så kräver, en skyldighet för dem att vidta alla lämpliga åtgärder för att möjliggöra en fullständig tillämpning av gemenskapsrätten". Se mål 48/71, kommissionen mot Italien, REG 1972, s. 527; mål 24 och 97/80R, kommissionen mot Frankrike, REG 1980, s. 1319, 1333; mål 101/91, kommissionen mot Italien, REG 1993, s. I-191, 205–206.

(8) ”Vid behov kommer kommissionen att informera den klagande om alla möjliga alternativa former av prövning, såsom hänvändelse till nationella domstolar, Europeiska ombudsmannen, en nationell ombudsman eller något annat nationellt eller internationellt klagomålsförfarande.” EGT C 244, 2002, s. 5.