Strasbourg den 25 juni 2007

Bäste herr W.,

Den 31 mars 2006 lämnade Ron Jansen in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska kommissionen på Ferro Footwear B.V:s vägnar (nedan kallad klaganden).

Klagomålet avsåg det förfarande som ledde till antagandet av preliminära antidumpningsåtgärder på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Kina och Vietnam (förordning (EG) nr 553/2006 av den 23 mars 2006 om införande av en preliminär antidumpningstull på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Vietnam (EUT L 98, 2006, s. 3), som kommissionen inledde den 5 juli 2005 (tillkännagivande i EUT C 166, 2005, s. 6).

Den 7 april 2007 kompletterade klaganden sitt klagomål med nya uppgifter.

Den 10 maj 2006 vidarebefordrade jag klagomålet till kommissionen.

Den 9 augusti 2006 informerade Ron Jansen mig om att den advokat som handlägger ärendet hade ändrats och att ni nu företrädde klaganden.

Den 26 september 2006 avgav kommissionen ett yttrande över klagomålet, som jag översände till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter.

Den 29 november 2006 översände ni era synpunkter till mig.

Den 19 februari 2007 skickade ni ytterligare upplysningar om er klients klagomål.

Jag skriver nu för att informera er om resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Klagomålet kan sammanfattas på följande sätt:

Ferro Footwear B.V. (nedan kallad klaganden) är ett företag verksamt inom design och handel med läderskor. Företaget köper sina läderskor i Kina och Vietnam. Nästan 50 % av företagets omsättning och vinst härrör från läderskor, som var föremål för en antidumpningsundersökning.

Den 7 juli 2005 meddelade kommissionen att en antidumpningsundersökning skulle inledas beträffande import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Kina och Vietnam till följd av ett klagomål från European Confederation of the Footwear Industry (nedan kallad ”federationen”) i enlighet med artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (nedan kallad ”grundförordningen”)(1), ändrad genom rådets förordning (EG) nr 461/2004 (2). Enligt artikel 7.1 i grundförordningen får kommissionen anta provisoriska åtgärder. Enligt klaganden blir de preliminära antidumpningsåtgärderna normalt slutgiltiga åtgärder. Om provisoriska åtgärder i mycket exceptionella fall ses över eller tas ut har skadan för företagen redan skett. För det första har de preliminära tullarna betalats eller avsatts genom bankgaranti och kan därför inte användas för affärsverksamhet. För det andra läggs beställningarna ofta i förväg och återförsäljningspriserna för dessa beställningar är redan fasta (detta är fallet inom skoindustrin), och därför gör de provisoriska åtgärderna alla affärsberäkningar ogiltiga. I sådana situationer är effekterna av sådana åtgärder oåterkalleliga, särskilt när det gäller små och medelstora företag. I detta avseende hävdade klaganden, på grundval av relevanta siffror, att den nuvarande preliminära antidumpningstull som kommissionen infört för en period på sex månader är högre än dess nettovinst för hela året. Klaganden uppgav därför att företaget skulle gå i konkurs om det inte kunde öka sina vinster i sin övriga verksamhet.

Med tanke på den avgörande betydelse som kommissionens åtgärder har för klagandens verksamhet beslutade kommissionen att samarbeta med kommissionens undersökning och lämnade inom den tidsfrist som kommissionen fastställt ett svar på kommissionens frågeformulär till importörerna.

Klaganden stödde också ett stort antal inlagor från Footwear Association of Importers and Retail Chains (FAIR), som klaganden är medlem i.

Klaganden stödde särskilt FAIR:s åsikt av den 17 juli 2005 att kommissionens val av Brasilien som referensland för att fastställa normalvärdet för exporterande tillverkare i Kina och Vietnam (punkt 5.1 d i tillkännagivandet) var meningslöst med tanke på att den brasilianska skoindustrin har andra egenskaper än den kinesiska och vietnamesiska skoindustrin.

Klaganden stödde också FAIR:s inlaga av den 23 augusti 2005, som följdes av ett hörande inför kommissionen den 4 oktober 2005. I FAIR:s inlaga angavs att det klagomål som förbundet hade ingett till kommissionen innehöll rättsliga brister. Klaganden stödde också FAIR:s påstående att medlemmarna i förbundet inte led väsentlig skada till följd av EU:s import från Kina och Vietnam, eller åtminstone att denna skada inte orsakades av dumpning, och att gemenskapens intressen motsätter sig införandet av antidumpningsåtgärder.

Klaganden stödde dessutom FAIR:s synpunkter av den 3 augusti 2005 om att de produktkontrollnummer som kommissionen fastställt och på grundval av vilka kommissionen beräknat dumpningsmarginalen och skademarginalen inte var korrekta.

Klaganden stödde dessutom FAIR:s inlaga av den 7 november 2005 om att det urval av exporterande tillverkare i Kina och Vietnam som kommissionen grundade sin undersökning på inte var representativt, eftersom det var inriktat på idrottsföretag och inte omfattade andra viktiga leverantörer.

Slutligen stödde klaganden FAIR:s reaktion av den 25 november 2005 på kommissionens förslag att undanta vissa sportskor från produktdefinitionen i antidumpningsundersökningen.

Den 23 februari 2006 meddelade generaldirektoratet för handel på sin webbplats att kommissionsledamot Peter Mandelson rekommenderade att en progressiv antidumpningstull skulle införas på läderskor som importeras från Kina och Vietnam under en period av fem månader. Kommissionen offentliggjorde också uppgifterna om antidumpningsåtgärderna för läderskor. Klaganden noterade att vissa uppgifter som det hänvisades till var felaktiga och/eller vilseledande.

Enligt klaganden tog kommissionen inte hänsyn till de viktigaste strukturella skillnaderna mellan den kinesiska och den brasilianska skoindustrin: De brasilianska tillverkarna är verksamma inom hela tillverknings- och produktionsprocessen (design, försäljning till oberoende kunder), medan de kinesiska tillverkarna endast är verksamma inom den grundläggande tillverkningen av skodon. Av dessa skäl hävdade klaganden att valet av Brasilien som referensland inte grundades på korrekta kriterier och därför var felaktigt.

Klaganden noterade vidare att kommissionens hänvisning till priser och kostnader på de kinesiska och vietnamesiska marknaderna gav ett felaktigt intryck av allvarliga statliga ingripanden och subventioner till de kinesiska och vietnamesiska skotillverkarna.

Kommissionen noterade också att påståendet att antidumpningsåtgärderna endast avser nio av 100 par skor som säljs på EU-marknaden var vilseledande. I detta avseende hävdar klaganden att antidumpningsåtgärderna berör en tredjedel av marknaden för läderskor i Europa.

Den noterade att påståendet att marginalen i leveranskedjan är tillräcklig för att absorbera de tullar som införts och att återförsäljarna kan balansera detta mellan andra produktsortiment också är vilseledande, med tanke på att EU-importören i de flesta fall också är återförsäljare. Den påpekade vidare att kommissionen endast undersökte sex EU-importörer vars skor förväntades uteslutas från antidumpningsåtgärderna. Enligt klaganden återspeglar kommissionens slutsatser därför inte situationen för minst 50 % av sektorn.

Den noterade dessutom kommissionens uttalande om att barnskor och Athletic Footwear Special Technology skulle undantas från antidumpningsåtgärder. Detta var vilseledande eftersom det tyder på att vederbörlig hänsyn hade tagits till konsumenternas och importörernas intressen. Undantaget gällde i själva verket ett mycket begränsat antal företag.

Klaganden fann också att kommissionens uttalande om att den europeiska skotillverkningen har minskat med omkring 30 % och att 40 000 arbetstillfällen hade gått förlorade var både oklart och vilseledande eftersom det inte angavs vilka av dessa siffror som orsakades av dumpning och vilka som inte gjorde det.

Klaganden ansåg också att påståendet att EU:s importpriser på kinesiska och vietnamesiska skodon minskade, men att detaljhandelspriserna förblev stabila, inte åtföljdes av någon förklaring till varför detta skedde. Därför var det vilseledande. Enligt klaganden förklarar följande faktorer ovanstående påstående: Den nya modetrenden innebär billigare lösningar. Ökade EU-baserade kostnader för skoindustrin. och olika växelkurser.

Klaganden bifogade utskrifter av kommissionens webbplats till sitt klagomål.

Klaganden noterade också att innan ovanstående information offentliggjordes på kommissionens webbplats hade klaganden och FAIR inte mottagit något meddelande från kommissionen om undersökningsresultaten, trots att de var involverade i förfarandet.

Den 13 mars 2006 skickade klaganden därför ett fax till kommissionen där den uttryckte sin oro över kommissionens handläggning av ärendet. I synnerhet angavs att en kommissionsledamot inte kunde tillkännage kommissionens förslag att införa provisoriska antidumpningstullar i pressen utan att först formellt underrätta de berörda parterna om kommissionens undersökningsresultat och förslag. Klaganden betonade att den skulle vilja uttrycka sin åsikt om undersökningen eftersom den ansåg att beslutet att införa antidumpningstullar grundade sig på ett missförstånd.

Den 16 mars 2006 begärde kommissionen ett yttrande från rådgivande antidumpningskommittén om de föreslagna åtgärderna. Enligt klaganden röstade tre medlemmar av ADC:s totala 25 medlemmar för förslaget, nio medlemmar stödde inte förslaget, medan elva medlemmar avstod från att rösta, antingen för att de ansåg att det krävdes strängare antidumpningsåtgärder eller för att de fann att de föreslagna åtgärderna inte i tillräcklig utsträckning vägde alla berörda parters intressen mot varandra. Två ledamöter röstade inte.

Den 20 mars 2006 besvarade kommissionen klagandens fax av den 13 mars 2006. Företaget uppgav att dess normala förfarande hade följts och att det, med tanke på att klaganden var en samarbetsvillig berörd part i detta ärende, i god tid skulle få kommissionens preliminära slutsatser och ges möjlighet att lämna synpunkter på dem.

Den 22 mars 2006 antog kommissionsledamöternas kollegium de föreslagna provisoriska åtgärderna, som föreskrev antidumpningstullar på 19,4 % på import från Kina och 16,8 % på import från Vietnam.

Den 6 april 2006 offentliggjordes kommissionens förordning (EG) nr 553/2006 om införande av provisoriska antidumpningsåtgärder beträffande import av skodon av läder från Kina och Vietnam (3) (nedan kallad förordning (EG) nr 553/2006) i Europeiska unionens officiella tidning och trädde i kraft den 7 april 2006 för en period av sex månader.

Klaganden ansåg att de provisoriska antidumpningsåtgärder som antagits av kommissionen inte är rättvisa för hela industrin och att kommissionen inte borde ha utvärderat enbart ren tillverkning eller ren handel. Den ansåg också att kommissionen kunde ha valt mindre restriktiva och mer rättvisa åtgärder och att den kunde ha tillåtit viss import utan antidumpningstull. Slutligen påpekade kommissionen de oproportionerliga effekterna av åtgärderna i fråga genom att jämföra deras inverkan på de företag som gynnas av införandet av antidumpningstullar (A) med inverkan på konsumenterna och på de företag som drabbas av förluster till följd av införandet av dessa tullar (B). I detta avseende citerade klaganden det danska ekonomi- och näringsministeriets beräkningar om att den förväntade förlusten för företag och konsumenter av typ "B" skulle uppgå till 295 miljoner euro per år. De slutliga förlorarna skulle dessutom vara konsumenterna (enligt klaganden förutspår ovannämnda ministerium en prisökning på 25 % för de skor som omfattas av antidumpningsåtgärder).

I sitt klagomål till Europeiska ombudsmannen framförde klaganden fyra påståenden och två påståenden.

Klaganden hävdade att kommissionen inte hade säkerställt klagandens rätt till försvar och åsidosatt principen om god förvaltningssed genom att inte lämna ut sina slutsatser innan de provisoriska åtgärderna formellt hade antagits och genom att inte godta klagandens begäran av den 13 mars 2006 om att inkomma med synpunkter.

Klaganden hävdade att kommissionen hade åsidosatt proportionalitetsprincipen.

Klaganden hävdade att kommissionen grundade sitt beslut på felaktiga uppgifter och felaktigt valde Brasilien som referensland.

Klaganden hävdade att kommissionen agerade på ett sätt som inte var transparent genom att inte avslöja identiteten på de klagande EU-tillverkarna och de EU-tillverkare som ingick i urvalet.

Klaganden hävdade att kommissionen borde dra tillbaka sin förordning om införande av provisoriska antidumpningsåtgärder på vissa läderskor från Kina och Vietnam.

Klaganden hävdade också att de preliminära antidumpningstullar som redan tagits ut borde frisläppas.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande

Kommissionens yttrande kan sammanfattas på följande sätt:

Till följd av ett klagomål från förbundet har en antidumpningsundersökning inletts beträffande import av vissa skodon av läder med ursprung i Kina och Vietnam. Undersökningen bekräftade preliminärt a) konfederationens påståenden om skadevållande dumpning och b) att de rättsliga villkoren för införande av provisoriska åtgärder var uppfyllda. Dessa åtgärder infördes genom förordning (EG) nr 553/2006.

Klaganden uppfyllde alla rättsliga krav för att betraktas som berörd part i undersökningen och samarbetade till fullo i undersökningen.

Antidumpningsförfarandena regleras av grundförordningen, ändrad genom förordning (EG) nr 461/2004. Grundförordningen är helt förenlig med motsvarande WTO-regler.

Enligt grundförordningen har alla berörda parter, så länge undersökningar pågår, omfattande rätt till försvar genom att förse kommissionens avdelningar med detaljerade uppgifter och särskilda synpunkter som, om de är relevanta och tillräckligt underbyggda med bevisning, vederbörligen kommer att beaktas när de slutgiltiga slutsatserna dras. De har också rätt att granska akterna och begära att bli hörda.

Kommissionen anser att så länge undersökningarna pågår bör alla påståenden från olika parter uteslutande behandlas av kommissionen och inom den relevanta särskilda rättsliga ramen, till dess att slutgiltiga slutsatser dras. Vid den tidpunkt då klagomålet skickades till ombudsmannen infördes endast provisoriska åtgärder och det slutliga resultatet av undersökningen förblev okänt.

När det gäller klagandens påstående om åsidosättande av rätten till försvar och principen om god förvaltningssed hänvisade kommissionen till artikel 20.1 i grundförordningen, enligt vilken berörda parter kan begära att få ta del av ”de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för införandet av provisoriska åtgärder”(min kursivering) och att ”ett sådant utlämnande ska ske skriftligen omedelbart efter införandet av provisoriska åtgärder”. Det är därför uppenbart att det enligt förordningen inte bör lämnas ut några uppgifter på förhand, dvs. innan antidumpningsåtgärder införs.

Avsaknaden av utlämnande av uppgifter om identiteten på de klagande EU-tillverkarna och de EU-tillverkare som ingick i urvalet är dessutom i detta fall motiverad av de skäl som anges i detalj i förordning (EG) nr 553/2006 och är i full överensstämmelse med kommissionens praxis i jämförbara situationer.

Kommissionen förklarade detta i sitt svar till klaganden av den 20 mars 2006.

Kommissionen underrättade dessutom alla berörda parter om sina viktigaste omständigheter och överväganden, dvs. även klaganden, efter det att de provisoriska åtgärderna hade vidtagits.

När det gäller åsidosättandet av proportionalitetsprincipen och omsorgsplikten grundar sig kommissionens preliminära undersökningsresultat på fakta, kontrollerade finansiella uppgifter och synpunkter från de parter som samarbetade i undersökningen. Metoden, inbegripet valet av referensland och de införda åtgärdernas relevans och lämplighet, är strikt förenlig med relevanta EG- och WTO-regler, kommissionens normala praxis och gemenskapsdomstolarnas rättspraxis. Kommissionen noterade att dessa rättsakter därför kan granskas av gemenskapsdomstolarna och WTO:s tvistlösningsorgan.

Kommissionen ansåg därför att dess beslut inte grundades på felaktiga uppgifter och att valet av referensland inte var felaktigt.

Kommissionen erinrade emellertid om att den i detta skede av förfarandet endast drog preliminära slutsatser. Slutgiltiga slutsatser fanns ännu inte tillgängliga. För att kunna dra definitiva slutsatser måste kommissionen slutföra sin bedömning av synpunkterna på de provisoriska åtgärderna fram till dess, liksom de synpunkter som skulle komma att framföras vid olika utfrågningar som ännu inte hade genomförts. Dess bedömning av de olika synpunkterna måste göras inom den rättsliga ram för undersökningen som anges i grundförordningen.

Om den slutgiltiga antidumpningstullen är högre än den preliminära tullen ska mellanskillnaden inte tas ut och om den slutgiltiga tullen är lägre än den preliminära tullen ska tullen räknas om. Om ett slutgiltigt avgörande är negativt, skall den preliminära tullen inte bekräftas.

Kommissionen drog slutsatsen att antidumpningsundersökningen hade genomförts i full överensstämmelse med grundförordningen och att inga administrativa missförhållanden hade förekommit. Förfarandekraven i grundförordningen har iakttagits strikt i denna undersökning, vilket har säkerställt parternas rätt till försvar.

Kommissionen ansåg därför att det inte finns någon grund för att godta klagandens påståenden om att förordning (EG) nr 553/2006 bör upphävas och att eventuella preliminära tullar som tagits ut bör frisläppas.

Klagandens synpunkter

Klagandens synpunkter kan sammanfattas på följande sätt: För det första hänvisade klaganden till kommissionens uttalande att så länge undersökningarna pågår bör alla påståenden från de olika parterna uteslutande behandlas av kommissionen och inom relevanta särskilda ramar. Klaganden underströk att kommissionen, när den genomför antidumpningsundersökningar, agerar i egenskap av myndighet och att förordning (EG) nr 553/2006 grundar sig på en administrativ bedömning. Ombudsmannen har därför rätt att när som helst kontrollera om kommissionen har genomfört antidumpningsundersökningen och kommit fram till sina slutsatser i enlighet med principerna om god förvaltningssed.

Klaganden hänvisade dessutom till kommissionens uttalande att den, genom att vägra att lämna ut sina undersökningsresultat, agerade i enlighet med grundförordningen. Klaganden citerade därför ombudsmannens åsikt, som uttrycktes i ett av hans beslut (1219/2003/GG), att administrativa missförhållanden inte automatiskt medför rättsstridighet. Vidare uppgav klaganden att kommissionen måste respektera de grundläggande rättigheterna enligt artikel 6.2 i EU-fördraget och tolka och tillämpa sekundärlagstiftningen på ett sätt som inte kränker dessa rättigheter. Klaganden påpekade att rätten till försvar, inbegripet rätten till utlämnande av uppgifter, utgör grundläggande rättigheter och att domstolen vid tillämpningen av gemenskapens antidumpningsregler har uppmanat gemenskapsinstitutionerna att vara "större noggranna med hänsyn till att [antidumpningsreglerna] inte innehåller alla de processrättsliga skyddsregler för enskilda som kan finnas i vissa nationella rättssystem"(C-49/88, Al Jubail Fertiliser mot rådet, punkt 4).

Klaganden ansåg också att skyldigheten att respektera de grundläggande rättigheterna kräver att kommissionen avstår från alla handlingar eller underlåtenheter, även om de är tillåtna eller inte krävs enligt sekundärlagstiftningen, som skulle försämra den ändamålsenliga verkan av rätten till försvar, inbegripet rätten till utlämnande på förhand. Respekten för rätten till försvar måste ges företräde även när uttryckliga processuella krav i den relevanta lagstiftningen inte nämner dem i samband med specifika administrativa förfaranden. Avsaknaden av ett specifikt krav på utlämnande av uppgifter på förhand är således inget försvar. Av detta skäl åsidosatte kommissionen klagandens rätt till försvar genom att inte lämna ut uppgifter på förhand.

När det gäller kommissionens påstående att avsaknaden av utlämnande av uppgifter om de klagande och utvalda EU-tillverkarna var ”motiverat av de skäl som anges i detalj i kommissionens förordning om införande av provisoriska åtgärder”, uppgav klaganden att den fick kännedom om kommissionens resonemang den 6 april 2006, när förordning (EG) nr 553/2006 offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning. Klaganden tillade att kommissionen, i motsats till vad kommissionen angav i sitt yttrande, inte tog upp denna fråga i sitt svar till klaganden av den 20 mars 2006. Klaganden ansåg att kommissionen felaktigt hade behandlat ärendena från de klagande och utvalda EU-tillverkarna konfidentiellt. Kommissionen anförde därför följande i artikel 19.1 i grundförordningen:

"[a]lla uppgifter som till sin natur är konfidentiella (t.ex. på grund av att ett utlämnande av dem skulle innebära en betydande konkurrensfördel för en konkurrent eller ha en betydande negativ inverkan på den person som lämnar uppgifterna eller på den person från vilken denne har erhållit uppgifterna) eller som lämnas konfidentiellt av parter i en undersökning ska, om det finns goda skäl, behandlas som sådana."

Enligt klaganden är namnen på företagen till sin natur inte konfidentiella och frågan uppstår om ett utlämnande av namnen på företagen skulle få negativa konsekvenser för den person som lämnar uppgifterna. Klaganden ansåg att det inte finns några bevis från kommissionen för att ett utlämnande av namnen på företagen skulle få betydande negativa effekter.

Klaganden noterade dessutom att kommissionen i skäl 8 a i förordning (EG) nr 553/2006 angav att ”dessa företag befinner sig i en känslig situation eftersom vissa av deras kunder kanske inte är nöjda med att de lämnar in eller stöder ett klagomål mot påstådd skadevållande dumpning” och att ”de gemenskapstillverkare som ingick i urvalet och andra samarbetsvilliga gemenskapstillverkare begärde (…) att deras identiteter skulle behandlas konfidentiellt”. Klaganden ansåg att kommissionen ansåg att det potentiella missnöjet hos vissa kunder som kommer från leverantörer i EU och Kina i tillräcklig utsträckning styrkte risken för repressalier och att kommissionen därför behandlade alla klagande tillverkares ärenden konfidentiellt och inte bara de som uttryckligen begärde konfidentiell behandling. Enligt klaganden är dock inte risken för repressalier i sig tillräcklig enligt artikel 19.1 i grundförordningen. För att uppfylla kravet på ett direkt orsakssamband för att fastställa den omtvistade informationens ”konfidentiella karaktär” måste risken vara större än enbart en möjlighet.

Klaganden anser att det i detta fall inte har lagts fram några bevis för förekomsten av negativa effekter. I detta avseende förefaller klaganden hänvisa till "vissa skodon med överdelar av läder eller plast från Kina, Indonesien och Thailand"(5). De klagande tillverkare som begärde konfidentiell behandling ombads inte att visa och har inte visat att de faktiskt är utsatta för kommersiella påtryckningar för att sluta samarbeta i undersökningen och/eller dra tillbaka sitt stöd för klagomålet. Dessutom hade de inte lagt fram några bevis för att det finns ett hot om vedergällning som går betydligt längre än vad som kan anses vara "normalt" i handelsförbindelserna ("Skor med överdelar av textilmaterial från Kina och Indonesien"(6)).

Klaganden uppgav vidare att kommissionen är skyldig att lämna ut alla icke-konfidentiella uppgifter, det vill säga uppgifter som inte kan klassificeras som konfidentiella enligt artikel 19.1 i grundförordningen, som använts i dess undersökning och som påverkat dess undersökningsresultat och beslut (ärende 264/82 Timex (7)). Kommissionens vägran att lämna ut sådana uppgifter utgör ett förnekande av rätten till försvar som förvärras av att uppgifterna felaktigt har ansetts vara konfidentiella. Dessa uppgifter var nödvändiga för att till exempel kontrollera om i) den erforderliga tröskeln för representativitet har uppnåtts eller ii) urvalet av EU-tillverkare är representativt när det gäller de typer av skodon som tillverkas.

Kommissionen underlät dessutom att besvara eller beakta de uppgifter som klaganden hade översänt till den den 17 juli 2006 och den 2 augusti 2006. Dessa uppgifter var viktiga för de preliminära och slutliga slutsatserna och gällde tillförlitligheten hos de uppgifter som EU-tillverkarna lämnade till kommissionen.

Klaganden uppgav också att ombudsmannen redan den 28 juli 2006, det vill säga innan kommissionen översände sitt yttrande till ombudsmannen, hade förelagt rådet ett förslag om införande av slutgiltiga antidumpningsåtgärder. Detta förslag skilde sig inte nämnvärt från de provisoriska åtgärderna. Den godtogs av rådet och blev en förordning om slutgiltiga åtgärder, som offentliggjordes den 6 oktober 2006. Kommissionens påstående i dess yttrande att de preliminära undersökningsresultaten fortfarande var föremål för översyn är därför felaktigt. Det noterade också att kommissionen inte hade kommenterat klagandenas påpekande att preliminära undersökningsresultat och åtgärder ofta är avgörande för de underliggande undersökningsresultaten samt för de slutgiltiga åtgärdernas form och innehåll.

Klagandens skrivelse av den 19 februari 2007

I sin skrivelse av den 19 februari 2007 hänvisade klaganden till kommissionens meddelande av den 6 december 2006 med titeln ”Europa i världen – EU:s handelspolitiska skyddsinstrument i en föränderlig global ekonomi – Grönbok för offentligt samråd” (KOM(2006) 763 slutlig) (nedan kallat meddelandet). Klaganden uppgav att detta meddelande behandlade ett antal punkter i klagomålet och särskilt frågan om proportionalitet (på sidorna 6, 7 och 8). Klaganden tycktes anse att kommissionen underförstått erkände klagandens påståenden eller åtminstone erkände den "obekväma" ståndpunkt som den befann sig i i förhållande till antidumpningsförfarandet i fråga.

Klaganden bifogade en kopia av detta meddelande.

Beslutet

1 Inledande anmärkningar Ombudsmannens
behörighet

1.1 Ombudsmannen noterar kommissionens uttalande att "så länge undersökningarna pågår bör alla påståenden från olika parter uteslutande behandlas av kommissionen och inom den relevanta specifika rättsliga ramen, till dess att slutgiltiga slutsatser dras"och att de införda åtgärderna "kan granskas av EG-domstolen/förstainstansrätten och WTO:s tvistlösningsorgan".

Ombudsmannen förstår dock inte att kommissionen genom dessa uttalanden ville ifrågasätta ombudsmannens behörighet att handlägga detta ärende.

Särskilt uttalande i klagandens synpunkter

1.2 Ombudsmannen noterar uttalandet från Ferro Footwear B.V. (nedan kallad "klaganden") i sina synpunkter om att kommissionen bortsåg från den information som klaganden skickade till den den 17 juli 2006 och den 2 augusti 2006.

1.3 Den korrespondens som klaganden hänvisar till ägde rum efter det att de provisoriska åtgärderna hade antagits.

1.4 Ombudsmannen noterar att detta klagomål endast gäller det första steget i antidumpningsförfarandet, som avslutades den 23 mars 2006 med antagandet av provisoriska åtgärder. Det finns inga andra uttalanden i klagandens synpunkter som skulle kunna tyda på att klaganden önskade att ombudsmannen skulle utvidga sin undersökning till det senare skedet av antidumpningsförfarandet, det vill säga det skede som leder till antagandet av slutgiltiga åtgärder. Ombudsmannen kommer därför inte att behandla klagandens uttalande i detta beslut.

2 Påstått åsidosättande av principen om god förvaltningssed och åsidosättande av rätten till försvar

2.1 Klaganden hävdade att kommissionen underlåtit att säkerställa klagandens rätt till försvar och åsidosatt principen om god förvaltningssed genom att inte lämna ut sina slutsatser innan de provisoriska åtgärderna antogs och genom att inte godta klagandens begäran av den 13 mars 2006 om att lägga fram sina synpunkter för kommissionen.

Till stöd för sitt påstående uppgav klaganden att även om den gavs möjlighet att besvara importörernas frågeformulär som skickats av kommissionen och att stödja FAIR:s inlagor, godtog kommissionen inte dess begäran av den 13 mars 2006 till kommissionen om att kommissionen skulle lämna ut sina slutsatser. Klaganden hävdade också att kommissionen avslöjade sitt förslag om antidumpningsåtgärder för pressen och offentliggjorde det på sin webbplats innan den formellt informerade de berörda parterna, innan något formellt beslut fattades och till och med innan antidumpningskommitténs råd hade begärts. Till följd av detta har den allmänna opinionen och beslutsprocessen påverkats.

2.2 Kommissionen konstaterade att de förfarandekrav som anges i rådets förordning (EG) nr 384/96 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (nedan kallad "grundförordningen")(8), ändrad genom rådets förordning (EG) nr 461/2004 (9), har iakttagits strikt i denna undersökning och därigenom säkerställt parternas rätt till försvar.

Kommissionen påpekade att den enligt grundförordningen inte var skyldig att lämna ut sina undersökningsresultat innan de provisoriska åtgärderna hade vidtagits. Kommissionen hänvisade därför till artikel 20.1 i grundförordningen, där det anges att berörda parter får begära att bli underrättade om de viktigaste omständigheter och överväganden som ligger till grund för införandet av provisoriska åtgärder och att ett sådant utlämnande ska ske skriftligen omedelbart efter införandet av provisoriska åtgärder.

2.3 I sina synpunkter noterade klaganden ombudsmannens åsikt i ett av sina beslut (1219/2003/GG) att administrativa missförhållanden inte automatiskt medför rättsstridighet. Han medgav att kommissionen faktiskt hade agerat i enlighet med tillämpliga rättsliga bestämmelser. Den ansåg dock sammanfattningsvis att kommissionen borde ha tolkat dessa bestämmelser mot bakgrund av de grundläggande rättigheterna (artikel 6.2 i EU-fördraget) och borde ha avslöjat sina slutsatser innan beslutet om provisoriska åtgärder hade fattats, för att säkerställa respekten för klagandens grundläggande rätt till försvar. I samma sammanhang undersökte klaganden kommissionens vägran att godta klagandens begäran av den 13 mars 2006 om att inkomma med synpunkter.

2.4 När det gäller klagandens anmärkning om ombudsmannens uppfattning att administrativa missförhållanden inte automatiskt medför rättsstridighet vill ombudsmannen påpeka att även om denna anmärkning visserligen inte förefaller vara relevant för klagandens konkreta argument som enligt ombudsmannens uppfattning rör den korrekta tolkningen av rättsligt bindande förfarandekrav.

I detta sammanhang påpekar ombudsmannen också att detta klagomål rör antagandet av provisoriska åtgärder. Ombudsmannen noterar den särskilda karaktären hos provisoriska åtgärder, som till sin natur vidtas av administrativa myndigheter av brådskande skäl och grundar sig på preliminära bevis som vid första anblicken tyder på att skada har konstaterats.

För att de interimistiska åtgärderna ska tjäna sitt syfte bör de processuella förutsättningarna för att vidta dem därför inte vara så restriktiva att de hindrar ett snabbt antagande av dem.

2.5 Ombudsmannen påpekar att det finns förfarandegarantier i grundförordningen som är tillämpliga på antagandet av provisoriska åtgärder. I artikel 6.5, 6.6 och 6.7 i grundförordningen föreskrivs särskilt att berörda parter skall informeras och höras. Enligt artikel 7 i grundförordningen"får preliminära tullar införas om ett förfarande har inletts i enlighet med artikel 5, om ett meddelande om detta har lämnats och berörda parter har givits tillräckliga möjligheter att inkomma med uppgifter och lämna synpunkter i enlighet med artikel 5.10 (...)" (ombudsmannens understrykning).

2.6 Även om berörda parter måste ges "tillräckliga möjligheter" att lämna relevanta uppgifter och synpunkter innan provisoriska åtgärder vidtas, finns det inget i artikel 7 som tyder på att rätten att lämna uppgifter och synpunkter nödvändigtvis måste utövas med avseende på det exakta innehållet i de provisoriska åtgärder som kommissionen har för avsikt att vidta. Rätten att lämna uppgifter och synpunkter kommer i stället att respekteras om berörda parter, innan provisoriska åtgärder antas, får lämna synpunkter på de frågor som anges i tillkännagivandet om inledande av en antidumpningsundersökning, i den icke-konfidentiella versionen av klagomålet eller i kommissionens frågeformulär. Därigenom kan tredje parter säkerställa att information som de anser vara relevant och relevanta synpunkter som de kan ha beaktats av kommissionen när de antar de provisoriska åtgärderna.

Denna tolkning tycks bekräftas av det faktum att den rätt som avses i artikel 7 måste utövas ”i enlighet med artikel 5.10”. I artikel 5.10 anges att ”[i] tillkännagivandet om att ett förfarande inleds skall det tillkännages att en undersökning har inletts, anges vilken produkt och vilka länder som berörs, ges en sammanfattning av de uppgifter som mottagits och föreskrivas att alla relevanta uppgifter skall lämnas till kommissionen. Den ska ange de tidsfrister inom vilka berörda parter kan ge sig till känna, skriftligen lämna sina synpunkter och lämna uppgifter för att dessa synpunkter och uppgifter ska kunna beaktas under undersökningen. Den skall också ange den tidsfrist inom vilken berörda parter kan begära att bli hörda av kommissionen (...)" (understrykning från ombudsmannen).

Denna tolkning tycks dessutom bekräftas av det faktum att artikel 20.1 i grundförordningen tydligt innebär att kommissionen inte är skyldig att lämna ut uppgifter innan provisoriska åtgärder införs (den är endast skyldig att göra detta innan slutgiltiga åtgärder införs). Härav följer att om kommissionen, i enlighet med artikel 20.1 i grundförordningen, kan vägra att lämna ut uppgifter innan provisoriska åtgärder vidtas, kan rätten att lämna synpunkter enligt artikel 7 i grundförordningen inte tolkas så, att den innebär en rätt att lämna synpunkter på de föreslagna provisoriska åtgärderna. Sammanfattningsvis skulle en vid tolkning av den rätt som anges i artikel 7 i grundförordningen innebära att det presumeras att artikel 7 i grundförordningen kan användas för att kringgå tillämpningen av artikel 20.1 i grundförordningen, vilket den inte kan. Ombudsmannen erinrar dock om att EG-domstolen är den högsta instansen när det gäller att tolka gemenskapsrätten. 2.7 I det aktuella fallet förefaller klaganden ha utnyttjat de processuella rättigheter som avses i artikel 7, eftersom den vid ett flertal tillfällen har lämnat information och synpunkter till kommissionen innan de provisoriska åtgärderna antogs. Ombudsmannen noterar vidare att klaganden inte bestrider uttalandet i kommissionens yttrande om att informationen i fråga, efter det att de provisoriska åtgärderna hade införts, lämnades ut till de berörda parterna (inklusive klaganden), som sedan kunde lämna sina synpunkter innan de slutgiltiga åtgärderna skulle införas. Ombudsmannen förstår därför inte, på grundval av tillgänglig bevisning, hur klagandens grundläggande rätt att bli hörd inte kunde ha respekterats.

2.8 Ombudsmannen noterar också klagandens argument att informationen om det framtida införandet av provisoriska antidumpningsåtgärder, som fanns på kommissionens webbplats den 23 februari 2006, offentliggjordes innan de berörda parterna formellt hade underrättats, innan något formellt beslut hade fattats och till och med innan antidumpningskommitténs råd hade begärts. Till följd av detta har enligt klaganden den allmänna opinionen och beslutsprocessen påverkats.

2.9 Ombudsmannen noterar att utskrifterna av kommissionens relevanta webbsidor, som klaganden lämnat in tillsammans med sitt klagomål, verkar innehålla allmän information om antidumpningsförfarandet och en sammanfattning av information om kommissionens slutsatser i antidumpningsförfarandet i fråga. Dessa utskrifter innehåller inte någon fullständig analys av undersökningen i fråga.

2.10 Ombudsmannen noterar att även om kommissionen inte är skyldig att lämna ut information om de provisoriska åtgärderna innan de antas, finns det inget i de tillämpliga reglerna som hindrar kommissionen från att lämna ut fullständig eller partiell information om sådana åtgärder, förutsatt att ett sådant utlämnande inte strider mot kommissionens skyldigheter i fråga om konfidentialitet enligt artikel 19 i grundförordningen. Ombudsmannen anser att ett utlämnande av åtminstone viss information i ett tidigt skede, även om ett sådant utlämnande inte är obligatoriskt, kommer att bidra till att öka insynen i det administrativa förfarandet.

2.11 När det gäller argumentet att tillhandahållandet av viss information "påverkade" beslutsprocessen noterar ombudsmannen att kommissionen, till skillnad från antagandet av slutgiltiga antidumpningsåtgärder, vidtar provisoriska antidumpningsåtgärder. Kommissionen är endast skyldig att ”samråda” med medlemsstaterna innan provisoriska antidumpningsåtgärder antas. Enligt artikel 7.4 i grundförordningen skall kommissionen "vidta provisoriska åtgärder efter samråd eller, i synnerligen brådskande fall, efter att ha underrättat medlemsstaterna"(ombudsmannens understrykning). Under sådana omständigheter, när kommissionen själv har exklusiv befogenhet att anta provisoriska antidumpningsåtgärder, kan dess beslut att lämna förhandsinformation om sina avsikter inte ses som ett försök att "påverka" beslutsprocessen (10). Det bör snarare ses som ett försök att öka öppenheten, vilket ombudsmannen applåderar.

Ombudsmannen är medveten om att rådet i undantagsfall med kvalificerad majoritet kan upphäva ett beslut av kommissionen om provisoriska åtgärder (11). Eftersom det inte har lagts fram några bevis för att informationen på webbsidorna i sak skiljer sig från informationen i beslutet om antagande av provisoriska åtgärder, kan informationen på webbsidorna inte anses ha ”påverkat” rådet på något sätt som är mer betydelsefullt än de argument som framförts i kommissionens beslut om antagande av provisoriska åtgärder. Dess eventuella inverkan på beslutsprocessen måste därför anses vara neutral.

2.12 När det gäller de möjliga konsekvenserna av offentliggörandet av relevant information för allmänheten förstår ombudsmannen att klaganden hänvisade till en potentiell vilseledande effekt av denna information. Ombudsmannen påpekar därför att syftet med webbsidorna i fråga var att tillhandahålla information om det föreslagna införandet av provisoriska antidumpningsåtgärder. Dessa uppgifter kunde endast anses vara ”vilseledande” om de i huvudsak skilde sig från de uppgifter om provisoriska åtgärder som slutligen antogs den 22 mars 2006.

Ingen bevisning har lämnats till ombudsmannen som tyder på att informationen på webbsidorna väsentligen skilde sig från informationen om de provisoriska åtgärder som slutligen antogs den 22 mars 2006. Det var alltså inte sannolikt att "missleda" läsare.

2.13 Mot bakgrund av sina iakttagelser 2.5, 2.6, 2.7, 2.10, 2.11 och 2.12 finner ombudsmannen inga administrativa missförhållanden när det gäller denna aspekt av klagomålet.

3 Påstått åsidosättande av proportionalitetsprincipen

3.1 Klaganden hävdade att kommissionen hade åsidosatt proportionalitetsprincipen.

3.2 Kommissionen uppgav att dess preliminära undersökningsresultat baserades på fakta, kontrollerade finansiella uppgifter och synpunkter från de parter som samarbetade i undersökningen. Kommissionen förklarade också att de införda åtgärdernas lämplighet är strikt förenlig med relevanta EG- och WTO-regler, kommissionens normala praxis och gemenskapsdomstolarnas rättspraxis.

3.3 Ombudsmannen noterar att klaganden i sitt ursprungliga klagomål å ena sidan hänvisade till intressena hos a) konsumenter som enligt ombudsmannen måste betala mer för skor till följd av antidumpningstullarna, och b) de europeiska företag som lagligen hade lagt ut en del av sin verksamhet på entreprenad till Kina eller Vietnam och som omfattas av antidumpningstullarna. Å andra sidan hänvisade klaganden också till de europeiska företag som håller hela sin tillverkning inom EU och som inte omfattas av antidumpningstullar. Klaganden hävdade att kommissionen inte respekterade den ”rimliga balansen” mellan dessa två sidor. I detta avseende citerade klaganden det danska ekonomi- och handelsministeriets beräkningar av den förväntade förlusten för de ovannämnda företag som omfattas av antidumpningstullarna samt för konsumenterna.

3.4 Ombudsmannen erinrar för det första om den rättspraxis enligt vilken gemenskapsinstitutionerna har ett utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller medlen för att genomföra den gemensamma handelspolitiken och att domstolsprövningen är begränsad i sådana frågor som inbegriper en bedömning av komplicerade ekonomiska situationer (12). Ombudsmannen anser att det är lämpligt att tillämpa samma tillvägagångssätt i sin undersökning.

I detta avseende påpekar ombudsmannen att en ståndpunkt från kommissionen som utvärderar motstridiga ekonomiska, sociala och kommersiella intressen, genom analys av fakta, kontrollerade finansiella uppgifter och kommentarer från alla parter som samarbetade i undersökningen, och därefter väljer att ta större hänsyn till en uppsättning intressen, kan anses vara oproportionerlig om det kan visas att kommissionen, när den antog sin ståndpunkt, bortsåg från relevanta fakta eller gjorde en uppenbart oriktig bedömning.

Klaganden har inte lagt fram några bevis för att kommissionen har bortsett från relevanta fakta eller att kommissionens bedömning var uppenbart felaktig.

3.5 Ombudsmannen erinrar också om att, såsom kommissionen påpekade i sitt yttrande, provisoriska åtgärder i antidumpningsförfarandet kan ändras efter ytterligare bedömning. Enligt grundförordningen skall det slutgiltiga beslutet fattas av rådet, som i egenskap av företrädare för medlemsstaternas regeringar är bäst lämpat att besluta om politiska överväganden.

3.6 Vidare noterar ombudsmannen att klaganden i sin ytterligare skrivelse till ombudsmannen av den 19 februari 2007 hänvisade till kommissionens meddelande av den 6 december 2006 med titeln "Europa i världen, Europas handelspolitiska skyddsinstrument i en föränderlig global ekonomi - Grönbok för offentligt samråd" (KOM(2006) 763 slutlig) (nedan kallat meddelandet). Den hänvisade särskilt till de specifika avsnitten i meddelandets text på sidorna 6, 7 och 8 och angav att meddelandet behandlade frågan om proportionalitet och ansåg att ”kommissionen erkände klagandens påståenden eller åtminstone erkände kommissionens obekväma ståndpunkt i förhållande till antidumpningsförfarandet i fråga”.

Ombudsmannen välkomnar kommissionens uttryck för ovanstående farhågor och hoppas att resultaten av det offentliga samråd som inleddes som svar på frågeformuläret i grönboken kan vara till hjälp för att förbättra den goda förvaltningen inom kommissionen (13). Ombudsmannen är särskilt förvissad om att det offentliga samrådet skulle kunna leda till ett klargörande av klagandens farhågor om potentiella förluster för små och medelstora företag till följd av införandet av provisoriska åtgärder (14).

3.7 Mot bakgrund av sina iakttagelser 3.4 och 3.6 ovan finner ombudsmannen inga administrativa missförhållanden när det gäller denna aspekt av klagomålet.

4 Påstådd felaktig grund för kommissionens förebyggande åtgärder

4.1 Klaganden hävdade att kommissionen grundade sitt beslut på felaktiga uppgifter och felaktigt valde Brasilien som referensland.

Till stöd för sitt påstående hänvisade klaganden till den information som kommissionen offentliggjorde den 23 februari 2006 på sin webbplats.

När det gäller valet av Brasilien som referensland hävdade klaganden att kommissionen inte tog hänsyn till de viktigaste strukturella skillnaderna mellan den kinesiska och den brasilianska skoindustrin.

Klaganden hävdade också att det fanns andra väsentliga fel när det gäller i) Statliga ingripanden och subventioner till de kinesiska och vietnamesiska skotillverkarna. ii) Det faktum att antidumpningsåtgärderna endast gällde nio av varje 100 par skor som såldes på EU:s marknader. och iii) det faktum att detaljhandlarna kan balansera [de tullar som införts] mellan andra produktsortiment. Klaganden konstaterade också att vissa påståenden var vilseledande, nämligen följande: i) 40 000 arbetstillfällen har gått förlorade till följd av dumpning (klaganden hävdar att det inte har visats att alla dessa förlorade arbetstillfällen berodde på dumpning). ii) Detaljhandelspriserna förblev stabila även om EU:s importpriser på kinesiska och vietnamesiska skodon minskade (klaganden hävdar att prisstabiliteten berodde på andra faktorer, såsom nya modetrender eller olika växelkurser). och iii) barnskor och Special Technology Athletic Footwear förväntades undantas från antidumpningsåtgärderna (klaganden hävdar att detta undantag gällde ett mycket begränsat antal företag).

4.2 I sitt yttrande konstaterade kommissionen att dess beslut inte grundade sig på felaktiga uppgifter och att valet av referensland inte var felaktigt. Den metod som används, inbegripet valet av referensland och de införda åtgärdernas relevans och lämplighet, är strikt förenlig med relevanta EG- och WTO-regler, kommissionens normala praxis och gemenskapsdomstolarnas rättspraxis. Kommissionens preliminära undersökningsresultat grundar sig på fakta, kontrollerade finansiella uppgifter och synpunkter från de parter som samarbetade i undersökningen.

4.3 För det första påpekar ombudsmannen återigen att klaganden inte lade fram någon bevisning för att den information som offentliggjordes på kommissionens webbplats den 23 februari 2006 väsentligen skilde sig från den information om provisoriska åtgärder som antogs genom förordning (EG) nr 556/2006.

För det andra upprepar ombudsmannen att hans prövning i frågor som inbegriper en bedömning av komplexa ekonomiska situationer med nödvändighet är begränsad.

När ombudsmannen behandlar den aktuella aspekten av klagomålet kommer han därför att bedöma den interna samstämmigheten i den information som kommissionen lämnar på sin webbplats och lämpligheten i kommissionens resonemang med hänsyn till sammanhanget.

4.4 När det gäller valet av Brasilien som referensland noterar ombudsmannen att kommissionen i punkt 4.3.1 i förordning (EG) nr 553/2006 angav detaljerade och sammanhängande skäl till varför den hade valt Brasilien som referensland i stället för Thailand, Indonesien eller Indien (som var de länder som föreslogs av vissa berörda parter). Ombudsmannen noterar särskilt skälen 119 och 120 i punkt 4.3.1 (Skillnader i kostnaderna för produktionsstrukturer) i förordningen, som förefaller besvara klagandens specifika argument att de brasilianska tillverkarna är verksamma inom hela tillverknings- och produktionsprocessen, från konstruktion till försäljning till oberoende kunder, medan de kinesiska tillverkarna endast är involverade i grundtillverkningen (15). Kommissionen påpekar i själva verket att Brasilien är ett lämpligt referensland, även om det kan finnas strukturella skillnader mellan den brasilianska marknaden och de undersökta marknaderna, eftersom justeringar kan göras för sådana kostnader vid fastställandet av normalvärdet.

4.5 När det gäller klagandens argument avseende Special Technology Advanced Footwear leather shoes ("sportskor") och barnskor noterar ombudsmannen att kommissionen i skälen 12-19 och 28-31 i punkt 2.1 i förordning (EG) nr 553/2006 gav sammanhängande skäl till varför den uteslöt sportskor och barnskor från antidumpningsundersökningen.

4.6 När det gäller klagandens argument om tullarnas inverkan på köparna noterar ombudsmannen kommissionens uttalande att det finns en tillräcklig marginal inom leveranskedjan för att absorbera antidumpningstullen (16).

4.7 Ombudsmannen konstaterar vidare att kommissionens uttalanden om statligt ingripande i sektorn för läderskor i Kina och Vietnam (17) verkar stödjas av ett konsekvent resonemang.

4.8 Slutligen hävdade klaganden att kommissionens uttalande om att den europeiska skotillverkningen har minskat med omkring 30 % och att 40 000 arbetstillfällen har gått förlorade var oklart och vilseledande eftersom det inte angavs vilka av dessa siffror som orsakades av dumpning och vilka som inte gjorde det. Ombudsmannen noterar att kommissionen uppgav att förlusten av 40 000 arbetstillfällen inom sektorn "inte enbart berodde på dumpade varor" (18) Kommissionen konstaterar därför att dessa effekter inte helt berodde på dumpning. Mot bakgrund av kommissionens formulering håller ombudsmannen inte med om att avsaknaden av exakta sifferuppgifter om dumpningens effekter sannolikt skulle vara vilseledande.

4.9 Mot bakgrund av ovanstående finner ombudsmannen inga administrativa missförhållanden när det gäller denna aspekt av klagomålet.

5 Påstådd underlåtenhet att agera på ett öppet sätt

5.1 Klaganden hävdade att kommissionen, genom att inte avslöja identiteten på de klagande EU-tillverkarna och identiteten på de EU-tillverkare som ingick i urvalet, agerade på ett sätt som inte var transparent.

Till stöd för sitt påstående noterade klaganden att kommissionen på sin webbplats uppgav att ”de berörda företagens namn och lokalisering av rättsliga skäl inte kan offentliggöras”. Klaganden anser att de berörda parterna, inklusive klaganden själv, genom att behandla de ovannämnda företagens ärenden konfidentiellt inte kunde bekräfta om de hade uppfyllt den erforderliga representativiteten eller kontrollera innehållet i de handlingar som de berörda parterna hade öppnat för inspektion. Å andra sidan kunde de berörda parterna inte bekräfta om urvalet av EU-tillverkare verkligen var representativt i fråga om t.ex. total EU-produktion eller produktmix.

5.2 I sitt yttrande angav kommissionen att det i detta fall är motiverat att inte lämna ut identiteten på de klagande EU-tillverkarna och identiteten på de EU-tillverkare som ingick i urvalet av de skäl som anges i detalj i förordning (EG) nr 553/2006 och att detta är helt förenligt med kommissionens praxis i jämförbara situationer. Kommissionen förklarade också detta i sitt svar till klaganden av den 20 mars 2006.

5.3 Ombudsmannen förstår att kommissionen i sitt yttrande till ombudsmannen hänvisade till skäl 8 a i förordning (EG) nr 553/2006, som har följande lydelse:

"(...) De gemenskapstillverkare som ingick i urvalet och andra samarbetsvilliga gemenskapstillverkare begärde på grundval av bestämmelserna i artikel 19 i grundförordningen (19) att deras identitet skulle behandlas konfidentiellt. De hävdade att ett utlämnande av deras identitet skulle kunna leda till en risk för betydande negativa effekter.

Vissa klagande gemenskapstillverkare levererar till kunder i gemenskapen som också köper sina produkter från Kina och Vietnam och drar därmed direkt nytta av denna import. Dessa klagande befinner sig därför i en känslig situation, eftersom vissa av deras kunder kanske inte är nöjda med att de lämnar in eller stöder ett klagomål mot påstådd skadevållande dumpning. Av dessa skäl ansåg de att det fanns en risk för repressalier från vissa av deras kunders sida, inbegripet ett eventuellt avslutande av affärsförbindelsen. Begäran beviljades eftersom den var tillräckligt underbyggd.

Företrädarna för vissa exporterande tillverkare och en närstående importör hävdade att de inte kunde utöva sin rätt till försvar på ett korrekt sätt eftersom de klagandes identitet inte hade röjts. De hävdade att de under dessa omständigheter inte kunde kontrollera att klagandena verkligen var representativa. Det bör dock noteras att varje klagandes individuella produktionsvolym gjordes tillgänglig för inspektion av de berörda parterna, vilket innebär att även om namnen på dessa företag utelämnades kunde deras representativa kvalitet kontrolleras. Påståendet avvisades därför.

Ombudsmannen anser att dessa argument är sammanhängande och övertygande.

5.4 I sina synpunkter hävdade klaganden bland annat att kommissionen behandlade alla klagande tillverkare konfidentiellt och inte bara de som uttryckligen begärde sådan konfidentialitet. Dessutom, och i motsats till kommissionens tidigare praxis, uppmanade kommissionen inte de klagande som begärde konfidentiell behandling att visa, och i detta fall inte att de faktiskt är utsatta för kommersiella påtryckningar för att sluta samarbeta i undersökningen och/eller dra tillbaka sitt stöd för klagomålet. I detta avseende hänvisade klaganden därför till två dokument, ”Vissa skodon med överdelar av läder eller plast från Kina, Indonesien och Thailand”(20) och ”Skor med överdelar av textilmaterial från Kina och Indonesien”(21).

5.5 Ombudsmannen påpekar därför att det i artikel 19 i grundförordningen(22) om sekretess föreskrivs två möjligheter i denna fråga. För det första ska uppgifter som till sin natur är konfidentiella, till exempel på grund av att ett utlämnande av dem skulle innebära en betydande konkurrensfördel för en konkurrent eller ha en betydande negativ inverkan på den person som lämnar uppgifterna eller på den person från vilken denne har erhållit uppgifterna, behandlas konfidentiellt. För det andra ska uppgifter som lämnas konfidentiellt av parterna i en undersökning behandlas konfidentiellt. Det förefaller därför som om kommissionen, trots att vissa tredje parter kanske inte uttryckligen har begärt konfidentiell behandling, skulle kunna betrakta alla klagande tillverkares identitet som konfidentiella uppgifter om ett utlämnande av dessa uppgifter till sin natur skulle få betydande negativa effekter för den person som lämnar uppgifterna.

Kommissionen angav tillräckligt konsekventa skäl i skäl 8 a i förordning (EG) nr 553/2006 (se punkt 5.4 ovan) när det gäller varför utlämnande av denna information skulle ha en betydande negativ inverkan på en person som lämnar informationen. I detta sammanhang anser ombudsmannen att kommissionens förklaring till varför den behandlade namnen på de klagande EU-tillverkarna och de utvalda EU-tillverkarna konfidentiellt verkar vara tillräcklig.

5.6 Slutligen påpekar ombudsmannen att det i skäl 8 a i förordning (EG) nr 553/2006 anges att "varje klagandes individuella produktionsvolym gjordes tillgänglig för inspektion av de berörda parterna, vilket innebär att även om namnen på dessa företag utelämnades kunde deras representativa kvalitet kontrolleras." Därför kunde berörda parter, inklusive klaganden, få relevant information för att försvara sin ståndpunkt.

5.7 Mot bakgrund av ovanstående finner ombudsmannen inga administrativa missförhållanden när det gäller denna aspekt av klagomålet.

6 Klagandens yrkanden

6.1 Klaganden hävdade att kommissionen borde upphäva förordning (553/2006) om införande av provisoriska antidumpningsåtgärder beträffande vissa läderskor från Kina och Vietnam.

Klaganden hävdade också att de preliminära antidumpningstullar som redan tagits ut borde frisläppas.

6.2 Kommissionen konstaterade att antidumpningsundersökningen genomfördes i full överensstämmelse med grundförordningen och att inga administrativa missförhållanden förekom. Förfarandekraven i grundförordningen har iakttagits strikt i denna undersökning, vilket har säkerställt parternas rätt till försvar. Kommissionen ansåg därför att det inte finns någon grund för att godta klagandens påståenden om att förordning (EG) nr 553/2006 bör upphävas och att de provisoriska tullar som tagits ut bör frisläppas.

6.3 Ombudsmannen påpekar att rådet under tiden, den 5 oktober 2006, antog förordning (EG) nr 1472/2006 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av vissa skodon med överdelar av läder med ursprung i Folkrepubliken Kina och Vietnam (23). Efter antagandet av den förordningen hade klagandens påståenden därför förlorat sitt syfte.

7 Slutsats

Mot bakgrund av ovanstående finner ombudsmannen inga administrativa missförhållanden. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos Diamandouros

---

(1) EGT L 56, s. 1.

(2) EUT L 77, 2004, s. 12.

(3) EUT L 98, 2006, s. 3.

(4) Dom av den 11 juli 1991 i mål C-49/88, Al Jubail Fertiliser mot rådet (REG 1991, s. I-3187), punkt 16.

(5) EGT L 60, 1998, s. 1.

(6) EGT L 298, 1997, s. 1.

(7) Mål 264/82, Timex mot rådet och kommissionen, REG 1985, s. 849, punkt 25.

(8) EGT L 56, s. 1.

(9) EUT L 77, 2004, s. 12.

(10) Ombudsmannen noterar att endast tre av de 25 medlemsstaterna röstade för kommissionens förslag om provisoriska antidumpningsåtgärder, men att detta inte hindrade kommissionen från att anta dem. Även om informationen på webbsidorna skulle ha ”påverkat” medlemsstaterna, kan den inte anses ha ”påverkat” ”beslutsförfarandet” när det gäller antagandet av de provisoriska åtgärderna.

(11) Se artikel 7.6 i förordning 384/96.

(12) Mål C-150/94, Förenade kungariket mot rådet, REG 1998, s. I-7235, punkterna 53 och 54.

(13) Ombudsmannen noterar därför att kommissionen i meddelandet lade fram en fallstudie om antidumpningsåtgärder mot läderskor och sammanfattningsvis angav att "det bör övervägas hur konsumenternas intressen bättre kan återspeglas i antidumpningsundersökningar och eventuella åtgärder som vidtas". Kommissionen konstaterade också att antalet EU-företag som flyttar delar av sin produktion [utanför EU] ökar och att dessa företag står för tusentals arbetstillfällen i EU. Kommissionen tillade dock att enligt de gällande antidumpningsreglerna beaktades endast tillverkare som håller sin tillverkning inom EU för att avgöra om den andel av gemenskapsindustrin som krävdes för att ärendet skulle inledas uppfylldes. I detta avseende ställde kommissionen bland annat följande frågor till samråd: Fråga 4: "Bör EU se över den nuvarande intressebalansen mellan olika ekonomiska aktörer i prövningen av gemenskapens intresse i samband med undersökningar om handelspolitiska skyddsåtgärder (...)?"och fråga 5: ”Behöver vi se över det sätt på vilket konsumenternas intressen beaktas i undersökningar om handelspolitiska skyddsåtgärder(..)?”

(14) I detta avseende noterar ombudsmannen fråga 32 som lagts fram för samråd: Finns det några aspekter av EU:s handelspolitiska skyddsinstrument som du skulle vilja se åtgärdade?

(15) "(119) Berörda parter hävdade också att kostnadsstrukturen mellan Brasilien och de berörda länderna skiljer sig åt, eftersom vissa kostnader (forskning och utveckling, design osv.) som stöds av kunder till de kinesiska och vietnamesiska exportörerna åsamkas de brasilianska tillverkarna och därför ingår i deras tillverkningskostnader."

(120) Det konstaterades att exportörer i de berörda länderna i vissa fall sålde den berörda produkten till tidigare gemenskapstillverkare i gemenskapen som fortfarande står för de ovannämnda komponenterna i tillverkningskostnaden och säljer produkten under sitt eget varumärke. Detta är dock inte ett skäl till att avvisa Brasilien som ett lämpligt jämförbart land, eftersom justeringar kan göras för sådana kostnader vid fastställandet av normalvärdet.”

(16) Kommissionen uppgav bland annat att "[d]et finns tydliga bevis för att även om importpriserna på läderskor till EU har sjunkit med mer än 20 % under de senaste fem åren, har konsumentpriserna förblivit stabila och till och med stigit något. En tull skulle lägga till drygt 1,5 euro i genomsnitt grossistpriser på 8,5 euro för läderskor som detaljhandel mellan 30-100 euro. Det finns en marginal inom leveranskedjan för att absorbera en liten tull på importkostnader genom att sprida den över produktsortimentet och distributionskedjan.”Den relevanta webbsidan finns på kommissionens webbplats (http://europa.eu.int/comm/trade/issues/respectrules/anti_dumping/memo230206_en.htm).

(17) Antidumpning: Vilka bevis har kommissionen för statlig inblandning i läderskosektorn i Kina och Vietnam? Detta dokument finns tillgängligt på kommissionens webbplats (http://europa.eu.int/comm/trade/issues/respectrules/anti_dumping/pr230206_evi_en_htm).

(18) Uttalandet i fråga finns på kommissionens webbplats (http://europa.eu.int/comm/trade/issues/respectrules/anti_dumping/memo230206_en.htm).

(19) Artikel 19 i grundförordningen: ”Uppgifter som till sin natur är konfidentiella (t.ex. på grund av att ett utlämnande av dem skulle innebära en betydande konkurrensfördel för en konkurrent eller ha en betydande negativ inverkan på den person som lämnar uppgifterna eller på den person från vilken denne har erhållit uppgifterna) eller som lämnas konfidentiellt av parter i en undersökning ska, om det finns goda skäl för det, behandlas konfidentiellt av myndigheterna.”

(20) EGT L 60, 1998, s. 1.

(21) EGT L 298, 1997, s. 1.

(22) Artikel 19: ”Uppgifter som till sin natur är konfidentiella (t.ex. på grund av att ett utlämnande av dem skulle innebära en betydande konkurrensfördel för en konkurrent eller ha en betydande negativ inverkan på den person som lämnar uppgifterna eller på den person från vilken denne har erhållit uppgifterna) eller som lämnas konfidentiellt av parter i en undersökning ska, om det finns goda skäl för det, behandlas konfidentiellt av myndigheterna.”

(23) EUT L 275, 2006, s. 1.