Ärendet gällde Europeiska kommissionens underlåtenhet att lämna korrekta svar till en klagande som hade klagat på en fråga om statligt stöd i Tyskland. Klaganden ansåg att Tyskland bröt mot EU:s regler om statligt stöd på grund av sitt nya finansieringssystem för radio och tv i allmänhetens tjänst. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att det inte förelåg något administrativt missförhållande, eftersom kommissionen i slutändan gav ett adekvat svar.  

Ärendet rörde kommissionens praxis att inom ramen för en formell granskning av statligt stöd vägra att ge mottagare av statligt stöd och andra berörda parter tillgång till handlingarna i ärendet om statligt stöd.

Klaganden hävdade att kommissionens praxis, efter ikraftträdandet av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, stred mot artikel 41 (rätten till god förvaltning) och artikel 47 (rätten till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol) i stadgan.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionens praxis var i linje med de relevanta procedurreglerna för statligt stöd och EU-domstolarnas rättspraxis när det gäller berörda parters processuella rättigheter. Det faktum att stödmottagare och andra berörda parter inte har tillgång till kommissionens ärendeakt om statligt stöd återspeglar deras begränsade roll i en undersökning av statligt stöd och det faktum att en undersökning av statligt stöd inleds mot en medlemsstat snarare än mot en stödmottagare. Ombudsmannen fann därför att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens vägran att bevilja klaganden, en berörd part, tillgång till unionsindustrins ursprungliga begäran om att utvidga antidumpningstullarna på ammoniumprodukter från Ryssland. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionens vägran inte var motiverad mot bakgrund av de tillämpliga bestämmelserna i antidumpningsförordningen och kan ha inskränkt klagandens rätt till försvar i det förfarandet. Hon rekommenderade därför kommissionen att lämna ut den relevanta begäran.

Även om kommissionen inte instämde i ombudsmannens slutsats om administrativa missförhållanden godtog den hennes rekommendation att lämna ut den relevanta begäran. Ombudsmannen avslutade därför ärendet.

Detta ärende gällde Europeiska kommissionens hantering av uppgifter som lämnats av klaganden och som avsåg tre fall av olagligt statligt stöd som beviljats spanska fotbollsklubbar. Klaganden hävdade att kommissionen inte hade fattat något beslut inom rimlig tid om huruvida den skulle inleda en formell granskning av det påstått olagliga statliga stödet. Eftersom kommissionen enligt klaganden inte vidtog några åtgärder begärde klaganden tillgång till vissa handlingar som rörde två av dessa ärenden. Kommissionen vägrade att ge tillgång med hänvisning till skyddet för syftet med undersökningarna.

Ärendet gällde en påstådd intressekonflikt för en före detta kommissionsledamot i ett kommissionsbeslut om att inte utreda ett antitrustklagomål som lämnats in till kommissionen. I antitrustklagomålet till kommissionen påstods att Union of European Football Associations (UEFA) hade överträtt EU:s konkurrensregler. Klaganden ansåg att UEFA Club Licensing and Financial Fair Play Regulations (nedan kallad FFP) är olagliga i den mån de kräver att en fotbollsklubbs relevanta inkomst under en period av tre år åtminstone måste motsvara dess relevanta utgifter. Kommissionen beslutade att inte utreda klagomålet med motiveringen att frågan inte var prioriterad för kommissionen. Enligt klaganden påverkades detta beslut av den ansvariga kommissionsledamoten, som hade en intressekonflikt, eftersom han var en "associerad" och en stark anhängare av en särskild klubb för vilken FFP är fördelaktigt.Klaganden påpekade också att kommissionsledamoten hade utfärdat en gemensam förklaring med Uefa-presidenten, där han uttryckte sitt stöd för FFP, mer än ett år innan han klagade till kommissionen.

Under 2012 och 2014 gjorde den dåvarande kommissionsledamoten med ansvar för konkurrensfrågor offentliga uttalanden om en pågående utredning av en eventuell kartell. Ett av de undersökta företagen klagade till ombudsmannen om att uttalandena stred mot principen om opartiskhet, eftersom uttalandena gav intrycket att kommissionsledamoten redan hade beslutat vad slutresultatet av den pågående undersökningen skulle bli.

Ombudsmannen ansåg att vissa av kommissionsledamotens offentliga uttalanden rimligen kunde uppfattas som ett tecken på att kommissionen eller kommissionsledamoten redan hade beslutat om resultatet av den pågående undersökningen och att detta utgjorde administrativa missförhållanden. Ombudsmannen lämnade en rekommendation som kommissionen till största delen har erkänt. Ombudsmannen avslutade därför ärendet med att konstatera administrativa missförhållanden till följd av den tidigare kommissionsledamotens offentliga uttalanden från 2012 och 2014.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens påstådda underlåtenhet att informera klaganden om prioritetsstatusen för hans klagomål om statligt stöd.

Ombudsmannen undersökte frågan. Under sin undersökning informerade kommissionen klaganden om att hans klagomål inte behandlades som ett prioriterat ärende. Kommissionen har emellertid inte motiverat sitt beslut. Ombudsmannen avslutade därför klagomålet med en kritisk anmärkning om kommissionens underlåtenhet att informera klaganden om varför den hade gett hans klagomål om statligt stöd låg prioritet.

Ärendet gällde en påstådd underlåtenhet från Europeiska kommissionens sida att inom rimlig tid besluta om det statliga stöd som Nederländerna påstods ha beviljat varvsindustrin. Ombudsmannen inledde en undersökning av ärendet, varefter kommissionen slutförde sin preliminära bedömning och drog slutsatsen att åtgärderna i fråga inte utgör statligt stöd. Ombudsmannen konstaterade att det inte hade förekommit några administrativa missförhållanden och avslutade ärendet.

The Ombudsman's inquiry concerned an alleged delay by the Commission in providing Infineon, a German IT company, which the Commission suspected to be a member of the Smart Card Chips cartel, with access to key evidence that the Commission intended to use against that company.

The Ombudsman inquired into the issue and found that the Commission had, without any good reason, delayed in providing access to that evidence, despite the fact that it was fully aware of the importance and relevance of that evidence. By incurring that delay, the Commission risked compromising its investigation.

The Ombudsman therefore criticised the Commission for the delay in giving Infineon access to that evidence.