Strasbourg den 7 februari 2008

Bäste B.,

Den 20 februari 2006 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska kommissionen där du hävdade att kommissionens delegation i Trinidad och Tobago behandlade dig på ett diskriminerande sätt genom att från och med den 1 januari 2006 inte bevilja dig en höjning med fem procentenheter av din lön, vilket skulle motsvara höjningen av tillägget för levnadsvillkor för personal som tjänstgör vid den delegationen.

Den 25 april 2006 vidarebefordrade jag klagomålet till kommissionens ordförande och begärde att denne skulle avge sitt yttrande till mig senast den 31 juli 2006.

Den 13 september 2006 skickade du ett e-postmeddelande till mig med en begäran om upplysningar om ditt klagomål. Mina avdelningar svarade den 18 september 2006 att jag ännu inte hade mottagit kommissionens yttrande och att jag skulle vidarebefordra det till er så snart jag mottagit det.

Den 28 september 2006 översände kommissionen sitt yttrande till mig på franska. Den 8 oktober 2006 översände kommissionen sitt yttrande på spanska, som jag översände till er med en uppmaning att inkomma med synpunkter.

Ni översände era synpunkter på kommissionens yttrande till mig den 27 oktober 2006 och den 13 november 2006.

Den 12 december 2006 skickade du ett e-postmeddelande till mig med en begäran om upplysningar om ditt klagomål. Mina avdelningar svarade den 19 december 2006.

Den 7 februari 2007 skickade du ett e-postmeddelande till mig med en begäran om upplysningar om ditt klagomål.

Den 15 februari 2007 bad jag kommissionen att senast den 31 mars 2007 besvara ytterligare förfrågningar rörande ert klagomål. Jag informerade dig om detta.

Den 8 mars 2007 begärde kommissionen en förlängning av tidsfristen för att besvara mina ytterligare frågor. En förlängning beviljades till och med den 30 april 2007.

Den 30 april 2007 begärde kommissionen en ytterligare förlängning av tidsfristen. Denna ytterligare förlängning beviljades till och med den 31 maj 2007.

Den 20 juni 2007 skickade du ett e-postmeddelande till mig med en begäran om upplysningar om ditt klagomål. Samma dag informerade mina avdelningar er om att jag, med tanke på att kommissionen ännu inte hade besvarat mina ytterligare förfrågningar, hade skrivit till den och bett om ett svar på mina ytterligare förfrågningar senast den 15 juli 2007, eller, alternativt, om en förklaring om när ett svar skulle lämnas.

Kommissionen skickade mig sitt svar den 2 juli 2007, som jag vidarebefordrade till er med en begäran om att ni skulle skicka mig era synpunkter på detta senast den 31 augusti 2007.

Ni skickade mig era synpunkter på kommissionens svar den 7 juli 2007.

Den 16 september 2007 skickade du ett e-postmeddelande till mig med en begäran om upplysningar om ditt klagomål. Jag svarade den 24 september 2007.

Den 22 december 2007 skickade du ett e-postmeddelande till mig med en begäran om upplysningar om ditt klagomål. Mina tjänsteavdelningar svarade den 8 januari 2008.

Den 22 januari 2008 skickade ni mig ett e-postmeddelande där ni bekräftade att ni skulle vilja få detta beslut på engelska. Den 23 januari 2008 skickade du mig ett e-postmeddelande som bekräftade din adressändring.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

De relevanta omständigheterna enligt klaganden kan sammanfattas på följande sätt:

Klaganden arbetade som ung expert vid Europeiska kommissionens delegation i Trinidad och Tobago (nedan kallad delegationen). Klaganden uppgav att tjänstemän, kontraktsanställda och tillfälligt anställda vid kommissionen som tjänstgör utanför EU, på grundval av artikel 10.1 i bilaga X till tjänsteföreskrifterna, ska erhålla ett tillägg för levnadsvillkor som fastställs i enlighet med deras anställningsort. Tillsättningsmyndigheten (nedan kallad tillsättningsmyndigheten) ska varje år se över denna ersättning och vid behov justera den efter att ha inhämtat personalkommitténs yttrande. Den 15 januari 2006 antog AIPN ett beslut om fastställande av tillägget för levnadsvillkor för länder utanför EU från och med den 1 januari 2006. Den procentsats som fastställdes för Trinidad och Tobago var 15 %, vilket innebar en ökning med fem procentenheter jämfört med föregående år (procentsatsen för 2005 var 10 %). Det andra året av klagandens kontrakt inleddes innan AIPN:s beslut antogs.

Den 2 februari 2006 skrev klaganden ett e-postmeddelande till kommissionen ("hjälpcentral" för unga experter) och frågade om han också skulle ha rätt till den femprocentiga höjningen av tillägget för levnadsvillkor. Den 6 februari 2006 svarade kommissionen, såsom klaganden redan hade informerats om, att på årsdagen för undertecknandet av hans avtal uppgick bidraget för levnadsvillkor för Trinidad och Tobago fortfarande till 10 procent. Skattesatsen på 10 procent skulle därför tillämpas under det andra året av hans anställningsavtal. I ett ytterligare e-postmeddelande av den 7 februari 2006 förklarade kommissionen att unga experter inte var tjänstemän vid kommissionen och att skillnaderna i deras anställningsvillkor var helt lagliga, förutsatt att villkoren i deras avtal respekterades. Kommissionen påpekade att det i de allmänna villkor som gäller för experterna tydligt anges att varje ökning eller minskning av ersättningen för levnadsvillkor i den unga expertens anställningsland ska tillämpas automatiskt på årsdagen för undertecknandet av avtalet.

Klaganden hävdade att han var den enda anställde vid delegationen som inte hade rätt till den femprocentiga höjningen av tillägget för levnadsvillkor. Även kollegor vars kontrakt undertecknades före AIPN:s beslut beviljades denna ökning. Han ansåg att han, tillsammans med resten av sina kollegor, upplevde de ökade levnadskostnaderna i Trinidad och Tobago.

Klaganden ansåg att han diskriminerades på grund av den typ av avtal han hade och ansåg att denna diskriminering var orättvis. Han erinrade vidare om att det i beslutet av den 15 januari 2006 inte krävdes att en höjning eller sänkning av ersättningen för levnadsvillkor i den unga expertens anställningsland automatiskt skulle tillämpas på årsdagen för avtalets undertecknande.

Klaganden nämnde att eftersom han inte var tjänsteman vid kommissionen omfattades han inte av artikel 90 i tjänsteföreskrifterna, som rör klagomål och överklaganden av tillsättningsmyndighetens beslut, och att han därför hade kontaktat kommissionens hjälpcentral för experter.

Klaganden gjorde gällande att kommissionen hade behandlat honom på ett diskriminerande sätt genom att från och med den 1 januari 2006 inte bevilja honom den höjning med fem procentenheter som motsvarar tillägget för levnadsvillkor enligt tillsättningsmyndighetens beslut av den 15 januari 2005 för den personal som tjänstgör vid delegationen. Han hävdade att han borde ha rätt till den aktuella höjningen.

I sin skrivelse till kommissionen bad ombudsmannen kommissionen att uttryckligen kommentera eventuella interna förfaranden genom vilka klaganden kunde ha sökt en uppgörelse i godo i sin tvist med kommissionen.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande

Kommissionens yttrande kan sammanfattas på följande sätt:

I sitt yttrande av den 28 september 2006 angav kommissionen att anställningen av unga experter vid en delegation regleras av avtalsrätten, dvs. av de allmänna villkoren för tidsbegränsade kontrakt för unga experter som tilldelats en delegation och eventuella särskilda bestämmelser som överenskommits med unga experter när de anställs.

I artikel 28.3 i de allmänna villkoren, som hänvisar till "[a]llowance for difficult living conditions", anges att "[a]lla ökningar eller minskningar av ersättningen för svåra levnadsvillkor i expertens anställningsland ska tillämpas automatiskt på årsdagen för avtalet."

Den klagande undertecknade ett första avtal den 8 november 2004 för en period på ett år. Även detta avtal förlängdes den 8 november 2005 med ett år. Vid denna tidpunkt fastställdes ersättningen för tjänstemäns och andra anställdas levnadskostnader, vilken analogt tillämpades på unga experter, till 10 procent. I enlighet med artikel 28.3 i de allmänna villkoren tillämpades denna räntesats på klaganden under den tid som hans förnyade avtal varade, det vill säga till och med den 7 november 2006. Klaganden behandlades således på samma sätt som andra unga experter som tilldelats en delegation. Hans påstående att kommissionen hade behandlat honom på ett diskriminerande sätt var således ogrundat.

Kommissionen kommenterade inte förekomsten av några interna förfaranden genom vilka klaganden kunde ha sökt en uppgörelse i godo i sin tvist med kommissionen.

Klagandens synpunkter

Klagandens synpunkter kan sammanfattas på följande sätt:

Klaganden uppgav att när hans kontrakt förnyades i november 2005 hade man redan enats om kommissionens beslut att höja levnadsbidraget, men det hade ännu inte offentliggjorts. Trots att han var medveten om att levnadsomkostnaderna skulle höjas under de kommande månaderna var han således tvungen att förnya sitt anställningsavtal till den lägre nivån.

Klaganden uppgav att hans klagomål inte gällde klausulerna i avtalet i sig, utan snarare deras laglighet och rättvisa. Han uppgav att unga experter, precis som tjänstemän, var utlandsstationerade. Han noterade att kommissionen diskriminerade en typ av anställd, nämligen unga experter, genom att inte ge dem möjlighet att se över avtalet under dess löptid för att anpassa det till de faktiska villkor som gäller i destinationslandet.

Klaganden hävdade att den analogi som tillämpades när det gäller ersättningar till tjänstemän var selektiv.

Klaganden noterade att han inte hävdade att han behandlades annorlunda än andra unga experter, utan snarare att han behandlades annorlunda än annan personal vid delegationen.

Klaganden noterade att två av dessa kollegor som hade undertecknat kontrakt med "kontraktsanställda" när han hade undertecknat sitt eget kontrakt beviljades ökningar samtidigt som tjänstemännen vid delegationen beviljades en ökning.

Klaganden hävdade att det i artikel 28.3 i de allmänna villkoren anges att ersättningen för svåra levnadsvillkor ska tillämpas analogt på unga experter. Han uppgav att även om denna analogi uttryckligen angavs i de allmänna villkoren, diskriminerades unga experter i praktiken inte bara i fråga om tjänstemän utan även i fråga om övrig personal vid delegationen.

Slutligen noterade klaganden att levnadskostnadsersättningen höjdes till 20 % två månader efter det att ersättningen höjdes till 15 %. Klaganden uppgav att detta innebar att han borde ha fått en löneökning på fem procentenheter under de två första månaderna 2006 och en löneökning på tio procentenheter under de återstående månaderna av sitt anställningsavtal, det vill säga till och med den 7 november 2006.

Ytterligare förfrågningar

I skrivelsen om att inleda sin undersökning bad ombudsmannen uttryckligen kommissionen att i sitt yttrande inkludera en förklaring om eventuella interna förfaranden genom vilka klaganden kunde ha sökt en uppgörelse i godo av sin tvist med kommissionen.

I sitt svar av den 28 september 2006 lämnade kommissionen inga upplysningar i denna fråga. Ombudsmannen frågade därför om kommissionen senast den 31 mars 2007 kunde ge honom information om förekomsten av interna förfaranden genom vilka klaganden kunde ha sökt en uppgörelse i godo av sin tvist med kommissionen i detta ärende.

Kommissionens svar på de ytterligare undersökningarna

Kommissionens svar på de ytterligare undersökningarna kan sammanfattas på följande sätt:

Kommissionen uppgav att det inte fanns några särskilda interna förfaranden för att söka vänskapliga lösningar på sådana frågor som den som klaganden tagit upp. Eftersom unga experter inte omfattades av tjänsteföreskrifterna kunde de till exempel inte tillämpa det förfarande som anges i artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna.

Eftersom Young Experts hade undertecknat ett avtal som reglerades av avtalsrätten kunde de emellertid från den avdelning vid kommissionen som förvaltade avtalet erhålla ett motiverat yttrande om tolkningen av en viss klausul i avtalet. Om denna avdelning inte tillmötesgår en begäran från en ung expert kan han eller hon överklaga till den behöriga rättsliga myndigheten i enlighet med artikel 48 i de allmänna villkoren.

Klagandens synpunkter

I sina ytterligare synpunkter upprepade klaganden sitt påstående att han hade diskriminerats, eftersom han var den enda utlandsstationerade anställde vid delegationen som inte erhöll höjningen av levnadsbidraget från och med den 1 januari 2006. För att illustrera den situation som han hade upplevt hänvisade klaganden också till den försämrade säkerhetssituationen i Trinidad och Tobago under den relevanta tidsperioden.

Beslutet

1 Klagandens första påstående att han diskriminerades

1.1 Klaganden arbetade som ung expert vid kommissionens delegation i Trinidad och Tobago (nedan kallad delegationen). Hans avtal ingicks för en period på ett år, från den 8 november 2004 till den 7 november 2005. Kontraktet förlängdes därefter med ytterligare ett år, det vill säga till och med den 7 november 2006.

1.2 I artikel 10 i bilaga X.1 till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna ("tjänsteföreskrifterna"), som är tillämpliga på tjänstemän och övriga anställda vid kommissionen som tjänstgör på tjänster utanför EU, anges att ett tillägg för levnadsvillkor ska beviljas enligt en taxa som fastställs på grundval av deras anställningsort. Tillsättningsmyndigheten (nedan kallad tillsättningsmyndigheten) ska varje år se över denna ersättning och vid behov justera den. Den 15 januari 2006 antog AIPN ett beslut om fastställande av ersättningsnivån för Trinidad och Tobago till 15 procent av hans lön, vilket innebar en ökning med fem procentenheter jämfört med föregående år (då ersättningsnivån hade fastställts till 10 procent).

1.3 Den 2 februari 2006 skrev den klagande ett e-postmeddelande till kommissionens "Help-Desk" för unga experter och frågade om han också skulle ha rätt till höjningen med fem procentenheter. Den 6 februari 2006 svarade kommissionen att när han förnyade sitt avtal den 8 november 2005 uppgick levnadsbidraget för Trinidad och Tobago till 10 procent. Räntesatsen på 10 procent skulle därför bibehållas under den tid som hans andra avtal varar. I ett ytterligare e-postmeddelande av den 7 februari 2006 förklarade kommissionen att unga experter inte var tjänstemän vid kommissionen och att skillnaderna i deras anställningsvillkor var helt lagliga, förutsatt att villkoren i deras avtal respekterades. Kommissionen påpekade att det i de allmänna villkoren för unga experter tydligt anges att varje ökning eller minskning av levnadsbidraget ska tillämpas på årsdagen för undertecknandet av avtalet.

1.4 Klaganden hävdade att han diskriminerades, eftersom han från och med den 1 januari 2006 inte beviljades den höjning med fem procentenheter av tillägget för levnadsvillkor som anges i anställningsmyndighetens beslut av den 15 januari 2005 för personal som tjänstgör vid delegationen. Han hävdade att han borde ha rätt till den aktuella höjningen.

1.5 Klaganden uppgav att eftersom han inte var tjänsteman omfattades han inte av artikel 90 i tjänsteföreskrifterna. För att söka upprättelse kontaktade han därför kommissionens hjälpcentral för experter. I sin skrivelse till kommissionen uppmanade ombudsmannen kommissionen att uttryckligen kommentera eventuella interna förfaranden genom vilka klaganden kunde ha försökt nå en uppgörelse i godo i tvisten.

1.6 I sitt yttrande till ombudsmannen angav kommissionen att anställningen av unga experter vid en delegation regleras av avtalsrätten, dvs. av de allmänna villkoren för tidsbegränsade kontrakt för unga experter som tilldelats en delegation och eventuella särskilda bestämmelser som kan komma att överenskommas med en ung expert. I artikel 28.3 i de allmänna villkoren, som hänvisar till "[a]llowance for difficult living conditions", anges att "[a]lla ökningar eller minskningar av ersättningen för svåra levnadsvillkor i expertens anställningsland ska tillämpas automatiskt på årsdagen för avtalet."

Den klagande undertecknade ett första avtal den 8 november 2004 för en period på ett år. Avtalet förlängdes den 8 november 2005 med ytterligare ett år. Den 8 november 2005 uppgick levnadskostnaderna för tjänstemän och övriga anställda, vilka analogt tillämpades på unga experter, till 10 procent. I enlighet med artikel 28.3 i de allmänna villkoren tillämpades denna räntesats på klaganden under den tid som hans förnyade avtal varade (det vill säga från den 8 november 2005 till den 7 november 2006). Klaganden behandlades således på samma sätt som alla andra unga experter som tilldelats en delegation. Kommissionen vidhöll således att påståendet att kommissionen hade behandlat klaganden på ett diskriminerande sätt var ogrundat.

1.7 I sina synpunkter uppgav klaganden att även om kommissionens beslut att höja levnadsbidraget ännu inte hade offentliggjorts när hans kontrakt förnyades i november 2005, hade höjningen av levnadsbidraget redan beslutats. Trots att han var medveten om att levnadsomkostnaderna skulle höjas under de kommande månaderna var han således tvungen att förnya sitt anställningsavtal till den lägre nivån.

Klaganden uppgav vidare att hans klagomål inte gällde klausulerna i avtalet i sig, utan snarare klausulernas laglighet och skälighet. Han uppgav att unga experter, precis som tjänstemän, var utlandsstationerade. Han påpekade att kommissionen diskriminerade en typ av anställd, nämligen unga experter, genom att inte ge dem möjlighet att se över avtalet under dess löptid för att anpassa det till de faktiska villkor som gäller i destinationslandet. Klaganden noterade att han inte hävdade att han behandlades annorlunda än andra unga experter, utan snarare att han behandlades annorlunda än annan personal vid delegationen. Klaganden noterade att två av dessa kollegor som hade undertecknat kontrakt med "kontraktsanställda" när han hade undertecknat sitt eget kontrakt beviljades ökningar samtidigt som tjänstemän som arbetade vid delegationen beviljades ökningar.

1.8 Med hänvisning till artikel 28.3 i de allmänna villkoren hävdade klaganden att "ersättningen för svåra levnadsvillkor ska tillämpas analogt på experter". Han uppgav att även om denna analogi uttryckligen angavs i de allmänna villkoren tillämpades den inte i praktiken.

1.9 Klaganden konstaterade att levnadskostnadsersättningen hade höjts till 20 % två månader efter det att ersättningen hade höjts till 15 %. Klaganden uppgav att detta innebar att han borde ha fått en löneökning på fem procentenheter under de två första månaderna 2006 och en löneökning på tio procentenheter under de återstående månaderna av sitt anställningsavtal, det vill säga till och med den 7 november 2006.

1.10 Ombudsmannen noterar att kommissionen begränsade sig till att hävda att den följde det avtal som undertecknats med klaganden. Efter att noggrant ha granskat avtalet noterar ombudsmannen att följande anges i artikel 28.3 i de allmänna villkoren:

"Den förteckning över anställningsorter och ersättning för svåra levnadsvillkor som årligen offentliggörs av kommissionen i enlighet med de förordningar och regler som gäller för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna skall på motsvarande sätt tillämpas på experter. Bidragssatsen ska vara beroende av den nivå som fastställts för anställningslandet i graderingssystemet.

Länderna ska klassificeras av kommissionen på grundval av objektiva kriterier och på ett enhetligt sätt i förhållande till alla experter.

Den procentsats som fastställts för ett visst anställningsland skall tillämpas på alla anställningsorter i landet utom i de fall då en annan procentsats uttryckligen föreskrivs för kapitalet och för andra anställningsorter.

Varje höjning eller sänkning av ersättningen för svåra levnadsförhållanden i expertens anställningsland ska tillämpas automatiskt på årsdagen för avtalet.”

Även om det framgår av de allmänna villkoren att nivån på ersättningen för svåra levnadsvillkor kommer att fastställas med beaktande av den ersättning som gäller för tjänstemän och övriga anställda och som offentliggörs årligen av kommissionen, anges det också i samma villkor att ”alla ökningar eller minskningar av ersättningen för svåra levnadsvillkor i expertens anställningsland ska tillämpas automatiskt på avtalets årsdag”(min kursivering). Det är således korrekt att hävda att kommissionen inte hade någon avtalsmässig skyldighet att höja den ersättning som beviljats klaganden från och med den 1 januari 2006. Det kan därför inte hävdas att kommissionen har gjort sig skyldig till ett avtalsbrott i förhållande till klaganden.

1.11 Ombudsmannen konstaterar dock att principen om icke-diskriminering är en av gemenskapsrättens grundläggande principer. Principerna om god förvaltning kräver att kommissionen inte bryter mot principen om icke-diskriminering när den utarbetar avtal, t.ex. standardavtal för anställning av unga experter. Ombudsmannen kommer således att undersöka om det system för beräkning av tillägget för levnadsvillkor som anges i de allmänna villkoren strider mot principen om icke-diskriminering.

1.12 Enligt gemenskapsdomstolarnas fasta rättspraxis innebär icke-diskrimineringsprincipen att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling. När det gäller skillnaderna mellan olika kategorier av personer i gemenskapernas tjänst har gemenskapsdomstolarna konsekvent konstaterat följande:

"Det är inte möjligt att ifrågasätta skillnaderna i ställning mellan de olika kategorier av personer som är anställda av gemenskaperna, vare sig som tjänstemän i egentlig mening eller i de olika personalkategorier som omfattas av anställningsvillkoren för övriga anställda. (…) [Var och en av dessa kategorier definieras i enlighet med gemenskapsförvaltningens legitima krav och arten av de permanenta eller tillfälliga uppgifter som den ska utföra. Det faktum att vissa kategorier av personer som är anställda av gemenskaperna kan åtnjuta garantier enligt tjänsteföreskrifterna (…) som inte ges till andra kategorier kan därför inte betraktas som diskriminering."(2)

1.13 Den klagande anställdes som ung expert av kommissionen. I de allmänna villkoren beskrivs en ung expert som en person ”som deltar i det utbildningsprogram som anordnas av Europeiska kommissionen och som har tilldelats en av dess delegationer i ett tredjeland”(min kursivering). Unga experter befinner sig uppenbarligen inte i samma situation som personer som omfattas av tjänsteföreskrifterna (dvs. tjänstemän) eller ens anställningsvillkoren för övriga anställda (t.ex. tillfälligt anställda, extraanställda eller kontraktsanställda). En eventuell skillnad i behandling mellan å ena sidan unga experter och å andra sidan tjänstemän och övriga anställda kan således inte utgöra grund för att konstatera diskriminering.

1.14 Ombudsmannen konstaterar att det inte har bestritts att klaganden behandlades på samma sätt som andra unga experter.

1.15 Mot bakgrund av ovanstående finner ombudsmannen inga administrativa missförhållanden i samband med påståendet att kommissionen diskriminerade klaganden.

1.16 Ombudsmannen noterar att klaganden i sina iakttagelser också ifrågasatte "lagligheten" och "rättvisheten" i de regler som är tillämpliga på unga experter. Även om dessa påståenden inte framfördes av klaganden i hans klagomål anser ombudsmannen att det är lämpligt att kommentera dem.

1.17 När det gäller klausulernas "laglighet" noterar ombudsmannen att förhållandet mellan klaganden och kommissionen är av avtalsmässig karaktär. I de allmänna villkoren anger ombudsmannen, när det gäller levnadsbidrag, att ”varje ökning eller minskning av bidraget för svåra levnadsvillkor i expertens anställningsland ska tillämpas automatiskt på årsdagen för avtalet”(min kursivering). Ur avtalsrättslig synvinkel är kommissionens ståndpunkt således helt korrekt.

1.18 Ombudsmannen konstaterar att principerna för god förvaltning sträcker sig längre än begreppet "laglighet". Principerna om god förvaltning kräver också att gemenskapens institutioner och organ agerar rättvist (3).

Ombudsmannen anser först och främst att det är nödvändigt att understryka att kommissionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller hur man bäst strukturerar program för anställning av unga experter, inbegripet hur man bäst strukturerar ett ersättningspaket som erbjuds unga experter. I detta sammanhang kan kommissionen välja mellan ett stort antal alternativa "rättvisa" system.

Ombudsmannen noterar att enligt det nuvarande systemet för unga experter kommer den beräkning av levnadskostnader som tillämpas på varje ung expert nödvändigtvis att vara mindre aktuell än den beräkning av levnadskostnader som tillämpas på tjänstemän och övriga anställda (med tanke på att den sats som tillämpas på unga experter som undertecknar ett avtal under ett visst kalenderår kommer att baseras på den sats som fastställts för tjänstemän och övriga anställda i början av det kalenderåret). Den ersättningsnivå som tillämpas på unga experter är således potentiellt, men inte nödvändigtvis, en mindre exakt återspegling av de nuvarande levnadskostnaderna. Ombudsmannen anser också att det är tekniskt möjligt att tillämpa ett system för unga experter som motsvarar det system som gäller för tjänstemän och övriga anställda.

Ombudsmannen noterar också att enligt det nuvarande systemet för unga experter skulle en ung expert, om den ersättningsnivå som gäller för tjänstemän och övriga anställda skulle höjas i samband med den årliga översynen av sådana ersättningar, fortsätta att omfattas av den lägre ersättningsnivån fram till årsdagen för hans eller hennes anställningsavtal. Om den procentsats som är tillämplig på tjänstemän och övriga anställda skulle sänkas i samband med den årliga översynen av sådana ersättningar, skulle den unge experten emellertid fram till årsdagen för hans eller hennes anställningsavtal ha kvar en högre procentsats än den som är tillämplig på tjänstemän och övriga anställda. Det system som kommissionen har valt för att beräkna levnadsomkostnader för unga experter kommer inte under alla omständigheter att vara till nackdel för unga experter.

När det gäller unga experter kan kommissionen dessutom ha beaktat vikten av säkerhet i fråga om ersättningar. Kommissionen kan därför under dessa omständigheter ha ansett att det låg i de unga experternas intresse att vid avtalets början garanteras den ersättning/de ersättningar som ska erhållas under avtalets hela löptid. Ombudsmannen är också medveten om att unga experter har relativt korttidskontrakt.

Mot bakgrund av ovanstående är det nuvarande system som kommissionen valt för att beräkna levnadskostnaderna för unga experter inte nödvändigtvis ”orättvist”.

Ombudsmannen anser dock att det vore god administrativ praxis för kommissionen att regelbundet se över om det system för beräkning av levnadskostnader som tillämpas på unga experter fortfarande är det lämpligaste. Till följd av detta kommer ombudsmannen att göra ytterligare en anmärkning nedan.

2 Klagandens påstående

2.1 Ombudsmannen förstod att klaganden sammanfattningsvis krävde att kommissionen skulle betala honom ett belopp som motsvarade ökningen med fem procentenheter av tillägget för levnadsvillkor från den 1 januari 2006 till dess att hans anställningsavtal löpte ut i november 2006.

2.2 Mot bakgrund av slutsatsen i avsnitt 1 ovan måste klagandens påstående avvisas.

2.3 Ombudsmannen noterar också att klaganden i sina synpunkter på kommissionens yttrande uppgav att två månader efter det att tillägget hade höjts till 15 % höjdes "livskostnadstillägget"till 20 %. Klaganden uppgav att detta innebar att han borde ha fått en löneökning på fem procentenheter under de två första månaderna 2006 och en löneökning på tio procentenheter under de återstående månaderna av sitt anställningsavtal, det vill säga till och med den 7 november 2006.

2.4 Ombudsmannen noterar att detta ytterligare krav inte angavs i klagomålet till ombudsmannen. Kommissionen har därför inte haft möjlighet att kommentera detta ytterligare påstående. Ombudsmannen har därför inte undersökt detta ytterligare påstående inom ramen för denna undersökning. Under alla omständigheter har klaganden inte lagt fram några bevis för att han tidigare hade vänt sig till kommissionen med anledning av detta påstående (4).

3 Interna förfaranden genom vilka klaganden kunde ha sökt en uppgörelse i godo i sin tvist med kommissionen

3.1 I sin skrivelse om att inleda undersökningen bad ombudsmannen särskilt kommissionen att i sitt yttrande inkludera en förklaring av eventuella interna förfaranden genom vilka klaganden kunde ha försökt nå en uppgörelse i godo i sin tvist med kommissionen. I sitt svar av den 28 september 2006 lämnade kommissionen inga upplysningar i denna fråga. Ombudsmannen frågade därför i sina ytterligare undersökningar om kommissionen kunde ge honom information om förekomsten av interna förfaranden genom vilka klaganden kunde ha sökt en uppgörelse i godo i sin tvist med kommissionen.

3.2 I sitt svar på ombudsmannens ytterligare frågor uppgav kommissionen att det inte fanns några särskilda interna förfaranden för att söka vänskapliga lösningar på sådana frågor som den som klaganden tagit upp. Den avdelning vid kommissionen som förvaltar avtalet kan emellertid avge ett motiverat yttrande om tolkningen av en viss klausul i avtalet. Om den berörda avdelningen inte samtycker till en begäran från den unga experten kan han eller hon överklaga till den behöriga rättsliga myndigheten, i enlighet med artikel 48 i de allmänna villkoren.

3.3 Ombudsmannen konstaterar att det i artikel 90 i tjänsteföreskrifterna anges att varje person som omfattas av tjänsteföreskrifterna kan begära att anställningsmyndigheten fattar ett beslut som rör honom. Där anges också att var och en som omfattas av tjänsteföreskrifterna kan lämna in ett klagomål till tillsättningsmyndigheten mot en rättsakt som går honom eller henne emot. Förfarandet enligt artikel 90 är dock inte tillämpligt på andra kategorier av anställda, såsom unga experter.

3.4 Ombudsmannen har i samband med en undersökning på eget initiativ (5) konstaterat att ett effektivt internt tvistlösningsförfarande gör det möjligt för ett offentligt organ att själv lösa en stor del av problemen, antingen genom att vid behov vidta korrigerande åtgärder eller genom att förklara sin ståndpunkt för den person som lämnar in klagomålet. Som ett resultat av ombudsmannens undersökning på eget initiativ uppgav kommissionen att den höll på att utarbeta en lämplig bestämmelse för att lösa eventuella tvister med utstationerade nationella experter. I denna undersökning noterade ombudsmannen att med beaktande av artikel 2.4 och 2.8 i ombudsmannens stadga bör en sådan bestämmelse också förhindra att klagomål når ombudsmannen innan alla möjligheter att lösa problemet med interna administrativa medel har uttömts.

3.5 Ombudsmannen anser att ett effektivt internt tvistlösningsförfarande som är tillämpligt på vissa kategorier av anställda, såsom unga experter, skulle vara mycket fördelaktigt, både för kommissionen och för unga experter. Ombudsmannen anser att ett sådant internt tvistlösningsförfarande bör vara skilt från den avdelning inom kommissionen som förvaltar avtalet. Ombudsmannen anser att ett sådant internt tvistlösningsförfarande skulle kunna vara särskilt användbart i samband med tvister till följd av betydande ökningar av levnadskostnaderna som kan gälla för unga experter efter att de har undertecknat avtal med kommissionen och som därför inte kunde ha beaktats av de unga experterna när de godkände villkoren i ett avtal. Ombudsmannen anser att det är lämpligt att göra ytterligare en anmärkning i detta avseende.

4 Slutsats

Mot bakgrund av ovanstående finner ombudsmannen inga administrativa missförhållanden i detta ärende.

När det gäller systemet för levnadskostnadsersättning för unga experter är det lämpligt att göra följande ytterligare anmärkning:

Det skulle vara god administrativ praxis för kommissionen att regelbundet se över om det system för beräkning av levnadskostnader som tillämpas på unga experter fortfarande är det lämpligaste systemet.

När det gäller de interna förfaranden genom vilka klaganden kunde ha sökt en uppgörelse i godo i sin tvist med kommissionen är det lämpligt att göra följande ytterligare anmärkning:

Ombudsmannen anser att ett effektivt internt tvistlösningsförfarande som är tillämpligt på vissa kategorier av anställda, såsom unga experter, skulle vara mycket fördelaktigt, både för kommissionen och för unga experter.

Mot bakgrund av ovanstående slutsatser beslutar ombudsmannen att avsluta ärendet.

Kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos Diamandouros

---

(1) I artikel 10 i bilaga X (Särskilda undantagsbestämmelser för tjänstemän som tjänstgör i ett tredjeland) till tjänsteföreskrifterna föreskrivs följande:

"(…) Följande parametrar skall beaktas vid fastställandet av bidraget för levnadsvillkor:

• hälso- och sjukvårdsmiljö,
• säkerhet,
• klimat,

På vilka tre parametrar ska tillämpas en viktning på 1:

• graden av isolering,
• andra lokala förhållanden,

på vilka två parametrar ska tillämpas en viktning på 0,5.

Varje parameter ska ha följande värde:

… (olika betydelser)

Ersättningen ska fastställas som en procentandel av det referensbelopp som avses i första stycket, i enlighet med följande skala:

… (olika betydelser)

Det tillägg för levnadsvillkor som fastställts för varje anställningsort ska ses över och, i förekommande fall, justeras varje år av tillsättningsmyndigheten efter det att personalkommittén har avgett sitt yttrande.

(2) Förenade målen 118–123/82, Celant m.fl. mot kommissionen, REG 1983, s. 2995, punkt 22; Se även mål 171/84, Soma m.fl. mot kommissionen, REG 1986, s. 173, punkt 30; och dom av den 19 oktober 2006 i mål F-59/05, De Smedt mot kommissionen (ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen), punkt 76.

(3) Se artikel 11 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed.

(4) Se artikel 2.4 i Europeiska ombudsmannens stadga, där följande anges: ”Ett klagomål (…) måste föregås av lämpliga administrativa förfaranden gentemot de berörda institutionerna och organen.”

(5) Se Europeiska ombudsmannens beslut i OI/1/2003/ELB, som finns på ombudsmannens webbplats (http://www.ombudsman.europa.eu/decision/en/03oi1.htm).