Strasbourg den 20 november 2007

Bästa S.,

Den 13 juli 2005 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska gemenskapernas domstol om ett anbudsförfarande för ingående av ramavtal för översättning av juridiska texter från vissa av Europeiska unionens officiella språk till ungerska (anbudets referensnummer: 2005/S 31-029437).

Den 12 september 2005 vidarebefordrade jag klagomålet till domstolens ordförande. Den 14 september 2005 skickade ni ett e-postmeddelande där ni förklarade att om översättningen av ombudsmannens beslut till ungerska skulle ta tid, skulle ni också godta en tysk eller engelsk översättning av det. Revisionsrätten avgav sitt yttrande den 5 december 2005. Jag översände den till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni skickade den 16 februari 2006.

Den 15 mars 2006 skickade jag en skrivelse med ytterligare förfrågningar till domstolen och informerade er i en skrivelse samma dag. Den 21 mars 2006 skickade ni ett e-postmeddelande där ni meddelade att ni skulle godta revisionsrättens kompletterande yttrande utan översättning till ungerska. Revisionsrätten översände den franska versionen av sitt tilläggsyttrande den 4 juli 2006 och den ungerska översättningen den 11 juli 2006. Jag översände översättningen av tilläggsyttrandet till Er med en uppmaning att, om Ni så önskade, inkomma med ytterligare synpunkter senast den 30 september 2006. Inga ytterligare synpunkter har inkommit från er.

Den 20 december 2006 skickade jag en ny skrivelse med ytterligare förfrågningar till domstolen och informerade er i en skrivelse samma dag. Revisionsrätten översände den franska versionen av sitt andra tilläggsyttrande den 13 februari 2007 och den ungerska översättningen den 27 februari 2007. Jag översände översättningen av det andra tilläggsyttrandet till Er med en uppmaning att, om Ni så önskade, inkomma med ytterligare synpunkter senast den 30 april 2007. Inga ytterligare synpunkter har inkommit från er.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Enligt klaganden är de relevanta omständigheterna sammanfattningsvis följande:

Klaganden deltog i ett anbudsförfarande för ingående av ramavtal för översättning av juridiska texter från vissa av Europeiska unionens officiella språk till ungerska (anbudets referensnummer: 2005/S 31-029437), anordnad av Europeiska gemenskapernas domstol. Dokumentationen för den första anbudsomgången offentliggjordes på ungerska och klaganden lämnade in sin ansökan i vederbörlig ordning. Dokumentationen för den andra omgången publicerades dock endast på engelska. Klaganden, som ansökte om tjänsten som tysk-ungersk översättare, kunde inte fullt ut förstå instruktionerna på engelska om hur man går vidare med ansökan efter den första omgången. Hon gjorde ett förfarandefel och uteslöts från anbudsförfarandet. I inbjudan att lämna anbud krävdes att anbudet skulle lämnas in i ett förseglat kuvert som i sin tur var inneslutet i ett andra förseglat kuvert. Klagandens ansökan avslogs av domstolen på grund av att hon inte uppfyllde detta krav.

Den 2 juli 2005 vände sig klaganden, efter att ha uteslutits från anbudsförfarandet, till förstainstansrättens översättningsavdelning på ungerska för att bestrida beslutet att utesluta henne från anbudsförfarandet. I sitt svar av den 4 juli 2005 uppgav chefen för översättningsavdelningen på ungerska att klagandens ansökan hade avslagits, eftersom den inte överensstämde med instruktionerna i anbudsinfordran. Avdelningschefen förklarade också att engelska och franska används som officiella språk i domstolens formella korrespondens.

Den 13 juli 2005 lämnade klaganden in detta klagomål till ombudsmannen.

I sitt klagomål hävdade klaganden att domstolen hade åsidosatt principen om likabehandling av anbudssökande eftersom den inte hade informerat henne på ungerska om kraven i den andra anbudsomgången.

Klaganden hävdade följande:

1. I sina anbudsförfaranden bör domstolen offentliggöra de formella anbudskraven antingen på alla sökandes modersmål eller på de språk för vilka översättare rekryteras. och att
   
2. antingen bör hennes anbud utvärderas eller så bör hon ges möjlighet att lägga fram ett nytt anbud.

Frågeställningen

Revisionsrättens yttrande

I sitt yttrande gjorde revisionsrätten sammanfattningsvis följande kommentarer:

Den klagandes anbud avslogs på grund av att det formella anbudskravet i artikel 143.3 i kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (1) (nedan kallad förordning 2342/2002), enligt vilket ”anbuden ska lämnas i ett förseglat kuvert som i sin tur ska inneslutas i ett andra förseglat kuvert”, inte hade uppfyllts. En kopia av den klagandes anbud hittades när det första kuvertet öppnades och anbudets sekretess bibehölls därför inte. Det andra förseglade kuvertet, som också innehöll handlingar, förmodligen ytterligare en kopia av anbudet, hade inte öppnats.

Förordning (EG) nr 2342/2002, som det i flera fall hänvisas till i anbudsinfordran, har offentliggjorts på Europeiska gemenskapens alla officiella språk, särskilt på ungerska, och finns tillgänglig på Internet. De formella anbudskraven för alla förfaranden för offentlig upphandling var således tillgängliga för klaganden på alla officiella språk.

Av ekonomiska och administrativa skäl fanns anbudsinfordringarna, som innehöll kravspecifikationerna och alla formella krav, endast tillgängliga på engelska och franska. Eftersom klaganden i sin meritförteckning hade uppgett att hennes kunskaper i engelska var på mellannivå, skickades dessa handlingar till henne på engelska.

Klagandens synpunkter

I sitt yttrande vidhöll klaganden sitt klagomål och framförde sammanfattningsvis följande synpunkter:

Trots att hon hade hittat texten till förordning (EG) nr 2342/2002 efter en lång sökning på Internet kunde hon inte förstå varför de formella kraven för ett frilansanbud regleras av budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget. Den två och en halv sida långa inbjudan att lämna anbud inom ramen för ett förhandlat förfarande för offentlig upphandling, som domstolen skickade till henne den 10 maj 2005, innehöll inte heller någon hänvisning till förordning nr 2342/2002. Även om ”inbjudan att lämna anbud”, som revisionsrätten också översände till henne den 10 maj 2005, innehöll hänvisningar till förordningen, hänvisade hänvisningarna i punkt 3.3.2 (Testöversättning) och punkt 5.5 (Personuppgifter) till artikel 133 respektive artikel 146. Punkt 3.4 (Inlämnande) hänvisade dock inte till förordning (EG) nr 2342/2002.

Klaganden ansåg att för att undvika förvirring bland de sökande borde revisionsrättens ungerska översättningsavdelning ha översatt ”Inbjudan att lämna anbud inom ramen för ett förhandlat förfarande för offentlig upphandling”, som endast var två och en halv sida lång, till ungerska.

Ytterligare undersökningar
Ombudsmannens första begäran om tilläggsyttrande och ytterligare information

Efter noggrant övervägande av revisionsrättens yttrande visade det sig att revisionsrätten inte hade behandlat ett av klagandens påståenden. Ombudsmannen skrev därför till revisionsrätten den 15 mars 2006 och bad den att yttra sig om klagandens första påstående, nämligen att revisionsrätten i sina anbudsförfaranden skulle offentliggöra de formella anbudskraven antingen på alla sökandes modersmål eller på de språk för vilka översättare rekryteras.

Mot bakgrund av revisionsrättens yttrande och klagandens synpunkter visade det sig också att ytterligare information var nödvändig för att ombudsmannen skulle kunna behandla klagomålet. Ombudsmannen begärde därför vidare att domstolen skulle

1. klargöra huruvida det krävdes förkunskaper i engelska eller franska från sökandena,
   
2. ange de ”ekonomiska och administrativa” skäl som det hänvisade till i sitt yttrande av den 5 december 2005,
   
3. förklara vad den skulle ha gjort om sökanden inte behärskade engelska eller franska, och till
   
4. Lämna en förklaring till varför anbudsunderlaget inte innehöll någon särskild hänvisning till artikel 143.3 i förordning (EG) nr 2342/2002.

Revisionsrättens svar

I sitt svar av den 5 juli 2006 anförde förstainstansrätten sammanfattningsvis följande:

När det gäller klagandens första påstående påpekade förstainstansrätten att handlingarna i inbjudan att lämna anbud aldrig offentliggörs, utan skickas direkt till de utvalda sökandena. Samma praxis tillämpades i klagandens fall.

Vad gäller de språk som krävdes påpekade domstolen inledningsvis att målgruppen inte var översättare i allmänhet, utan juristlingvister med kunskaper i flera språk och fördjupade kunskaper i gemenskapsrätten, och betonade att dessa omständigheter var särskilt relevanta i förevarande mål.

Förstainstansrätten preciserade att det inte krävdes några förkunskaper i engelska eller franska från sökandenas sida. Efter urvalet av de bästa anbudssökandena skickades handlingarna avseende inbjudan att lämna anbud till varje sökande på det språk som han eller hon hade angett. I det aktuella fallet uppgav klaganden sina kunskaper i engelska. I artikel 2.1 i mallen för ramavtal, som ingick i inbjudan att lämna anbud, föreskrevs dessutom att skriftväxlingen mellan förstainstansrätten och uppdragstagarna skulle vara på engelska eller franska.

När det gäller de ”ekonomiska och administrativa” skälen förklarade revisionsrätten att dess beslut om översättningar av a) inbjudningar att lämna anbud, b) ramavtalen och c) korrespondensen och andra handlingar som rör anbudet måste grundas på de faktiska behoven, samtidigt som hänsyn måste tas till de sökandes omständigheter och kunskaper, med tanke på de tillgängliga resurserna och behovet av att använda dem på lämpligaste sätt. I detta sammanhang påpekade revisionsrätten att den hade inlett minst ett anbudsförfarande för ingående av ramavtal för översättning av lagtexter för var och en av de tjugo språkavdelningarna. Samordning var därför nödvändig, eftersom revisionsrätten inte har tillräckligt med personal för att översätta till alla Europeiska unionens officiella språk på denna centrala nivå. När så är möjligt begränsar revisionsrätten därför antalet språk så att den ansvariga personalen kan hantera förfrågningar som rör anbudsförfarandena och förstå innehållet i eventuell korrespondens. Detta var också skälet till att artikel 2.1 i ramavtalet föreskrev kommunikation på engelska eller franska.

Domstolen angav att den aldrig hade stött på en situation där en flerspråkig juristlingvist som lämnade in ett anbud inte behärskade vare sig engelska eller franska. Detta var således en hypotetisk fråga som domstolen aldrig tidigare hade ställts inför.

Domstolen angav även att avsaknaden av en särskild hänvisning till artikel 143.3 i förordning nr 2342/2002 kunde förklaras med en hänvisning till målgruppen. Anbudet i fråga hade endast varit öppet för advokater. Förutom att de handlingar som avser inbjudan att lämna anbud ordagrant återgav ordalydelsen i artikel 143 och de krav som anges i denna, har de även vid flera tillfällen uttryckligen hänvisat till förordningen. Domstolen ansåg att den rimligen kunde förvänta sig att de berörda frilansadvokaterna, i händelse av tvivel om tolkningen av de angivna kraven, skulle kontrollera den tillämpliga lagstiftningen, och i synnerhet den lagstiftning som anges i handlingarna avseende anbudsinfordran. I detta avseende påpekade tribunalen att i denna typ av anbudsförfaranden hade mindre än 6 procent av de personer som uppmanades att lämna ett anbud lämnat ett felaktigt anbud, vilket följaktligen skulle förkastas med stöd av artikel 143.3. I de flesta fall berodde de felaktiga anbuden på att tidsfristerna inte hade iakttagits.

Klagandens kompletterande synpunkter

Inga ytterligare synpunkter inkom från klaganden.

Ombudsmannens andra begäran om ytterligare information

Efter noggrant övervägande av revisionsrättens kompletterande yttrande visade det sig att ytterligare information var nödvändig för att ombudsmannen skulle kunna behandla klagomålet. I sitt tilläggsyttrande angav förstainstansrätten att det inte krävdes några förkunskaper i engelska eller franska från sökandenas sida och att det inte fanns någon hänvisning i meddelandet om upphandling (den första omgången av anbudet) som tydde på att handlingarna i den andra omgången av anbudet endast skulle finnas tillgängliga på engelska eller franska. I sin skrivelse av den 20 december 2006 begärde ombudsmannen därför att domstolen skulle

1. ange den rättsliga grunden för sitt beslut att göra handlingarna från den andra anbudsomgången tillgängliga endast på engelska eller franska, och till
   
2. förklara varför den var tvungen att begränsa antalet språk som användes i den andra omgången av anbudet, om den kunde hantera handlingarna i den första omgången av anbudet på alla officiella språk.

Revisionsrättens svar

I sitt svar av den 13 februari 2007 anförde förstainstansrätten sammanfattningsvis följande:

Tribunalen hänvisade först till de uttalanden som den gjort i sina tidigare yttranden, bland annat till det aktuella anbudsförfarandets art, som bestod av två etapper, och till målgruppen, som var juristlingvister med kunskaper i flera språk. Domstolen förklarade att gemenskapsinstitutionernas anbudsförfaranden måste följa två grundläggande principer: i) Principen om sund ekonomisk förvaltning enligt artikel 274 i EG-fördraget och artiklarna 3 och 27 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (2). och ii) principen om likabehandling och icke-diskriminering. Domstolen tillade att flera andra principer och regler följer av dessa två grundläggande principer, särskilt principerna om konkurrens, öppenhet och proportionalitet. Vid tillämpningen av dessa principer och regler bör en rättvis jämvikt uppnås.

Vad gäller den rättsliga grunden för beslutet att göra handlingarna i den andra anbudsomgången tillgängliga endast på engelska eller franska, anförde förstainstansrätten följande. Syftet med meddelandet om upphandling är att informera de potentiellt intresserade ekonomiska aktörerna om de upphandlande myndigheternas avsikt att inleda ett anbudsförfarande (artikel 118 i förordning (EG) nr 2342/2002). I förevarande fall omfattades det relevanta tjänsteavtalet av artikel 119.1 i kommissionens förordning (EG) nr 2342/2002. Enligt denna artikel krävs inte offentliggörande av ett meddelande om upphandling, utan av ett lämpligt offentligt meddelande som säkerställer konkurrensutsatt upphandling och opartiskhet i upphandlingsförfarandet. Varken meddelandet om upphandling eller det relevanta offentliga meddelandet har till syfte att underrätta de potentiellt intresserade ekonomiska aktörerna om vad som kännetecknar inbjudan att lämna anbud.

Det relevanta meddelandet om upphandling, som gjordes tillgängligt på alla officiella språk, gjorde det möjligt för varje ekonomisk aktör att på ett icke-diskriminerande sätt identifiera föremålet för anbudet och målgruppen, nämligen juristlingvister med kunskaper i flera språk. Mot bakgrund av ovanstående och efter att ha granskat de utvalda anbudssökandenas meritförteckningar, på grundval av vilka det framgick att alla anbudssökande behärskade antingen engelska eller franska, beslutade den upphandlande myndigheten, i enlighet med principerna om sund ekonomisk förvaltning och proportionalitet, att begränsa språkversionerna av handlingarna från den andra omgången till engelska och franska. Om en ekonomisk aktör emellertid inte kunde förstå dokumenten på dessa två språk gjorde det tillämpliga förhandlade förfarandet det möjligt för den upphandlande myndigheten att på enkel begäran och med iakttagande av principerna för anbudsförfaranden lägga fram en kompletterande språkversion. Detta förfarande respekterar både de berörda ekonomiska aktörernas och de europeiska skattebetalarnas intressen.

När det gäller begränsningen av antalet språk som används i den andra anbudsomgången anförde förstainstansrätten följande. Såsom angetts ovan är det i den första etappen av ett anbudsförfarande viktigt att anbudshandlingarna offentliggörs på alla officiella språk för att i största möjliga utsträckning garantera tillträde till marknaden på ett icke-diskriminerande och fullständigt öppet sätt. Dessa upphandlingsdokument är meddelandet om upphandling, som utarbetats på grundval av den mall för kontrakt som finns tillgänglig på publikationsbyråns webbplats (3), eller ett likvärdigt dokument och vissa skrivelser. I den första fasen av ett anbudsförfarande kan principen om sund ekonomisk förvaltning och proportionalitetsprincipen inte motivera en begränsning av de språk som används.

I den andra etappen av ett anbudsförfarande är emellertid anbudshandlingarna mycket mer omfattande. De innehåller inbjudan att lämna anbud, kravspecifikationerna och avtalsmallen. I detta skede kan principen om sund ekonomisk förvaltning och proportionalitetsprincipen rimligen motivera en begränsning av antalet språk som används. I förevarande fall motiverade administrativa och ekonomiska överväganden, med tanke på att varje utvald sökande angav kunskaper i antingen engelska eller franska, rimligen begränsningen av de språk som används till dessa två språk, samtidigt som möjligheten för sökande att begära andra språkversioner förbehålls.

Beslutet

1 Det påstådda åsidosättandet av likabehandlingsprincipen

1.1 Klaganden deltog i ett anbudsförfarande som anordnades av domstolen för ingående av ramavtal för översättning av juridiska texter från vissa av Europeiska unionens officiella språk till ungerska (anbudets referensnummer: 2005/S 31-029437). Efter att ha klarat det första steget i förfarandet mottog klaganden handlingarna från det andra steget, skrivna på engelska, och uppmanade henne att lämna in ett anbud. Hon lämnade därför in ett anbud som avvisades av domstolen på grund av att kravet att ”anbudet ska lämnas in i ett förseglat kuvert som i sin tur är inneslutet i ett andra förseglat kuvert” inte hade uppfyllts. Detta krav angavs i den inbjudan att lämna anbud som hade skickats till henne. I sitt klagomål till Europeiska ombudsmannen hävdade klaganden att domstolen hade brutit mot principen om likabehandling av kandidater eftersom den inte hade informerat henne på ungerska om kraven i den andra anbudsomgången. I sina yttranden avvisade domstolen detta påstående.

1.2 Efter att ha beaktat de argument som framförts av klaganden och av tribunalen i samband med denna undersökning och handlingarna i ärendet noterar ombudsmannen följande.

Det relevanta meddelandet om upphandling för ingående av ramavtal om översättning av juridiska texter från vissa av Europeiska unionens officiella språk till ungerska (referensnummer: 2005/S 31-029437) (nedan kallat meddelandet om upphandling) offentliggjordes den 2 februari 2005 på revisionsrättens webbplats. Den ingick i en serie meddelanden om upphandling avseende ingående av ramavtal för översättning av lagtexter för vissa språkkombinationer. Varje sådant meddelande om upphandling hänvisade till en elektronisk länk på webbplatsen Tenders Electronic Daily (4), som innehöll den fullständiga texten till det särskilda meddelandet om upphandling och fanns tillgänglig på Europeiska unionens samtliga 21 officiella språk, inklusive ungerska för det aktuella ärendet. På revisionsrättens webbplats angavs att de sökande var tvungna att till den adress som angavs i meddelandet om upphandling skicka ett obligatoriskt anmälningsformulär (en ”ansökan om att få delta”), som fanns tillgängligt för nedladdning på revisionsrättens webbplats, tillsammans med andra handlingar och bevis. Registreringsformuläret måste fyllas i på den sökandes målspråk, som i den klagandes fall var ungerska.

Ombudsmannen noterar vidare, vilket revisionsrätten också påpekade i sina yttranden, att meddelandet om upphandling innehöll vissa hänvisningar till förordning (EG) nr 2342/2002. Ombudsmannen vill dock påpeka att dessa hänvisningar endast gällde de bevismedel som krävs när det gäller kandidaternas "rättsliga ställning", "ekonomiska och finansiella kapacitet" och "tekniska kapacitet"(5). Det fanns ingen särskild hänvisning till artikel 143 i förordning (EG) nr 2342/2002 (6), där det föreskrevs att anbud skulle lämnas i förseglade kuvert. Det fanns inte heller någon allmän hänvisning till de villkor för tillåtlighet som fastställs i denna förordning. Det fanns inte heller någon bestämmelse om på vilket eller vilka språk anbudsinfordringarna skulle avfattas och skickas till anbudssökandena inom ramen för den andra omgången av anbudsförfarandet.

Klaganden lämnade (på ungerska) in sin ansökan om ingående av ramavtal för översättning av lagtexter, från tyska till ungerska (del nr 3). Hennes ansökan godkändes i den första etappen av anbudsförfarandet och mottog därefter, den 10 maj 2005, i) en ”inbjudan att lämna anbud inom ramen för ett förhandlat förfarande för offentlig upphandling”, ii) en ”inbjudan att lämna anbud”, iii) En mall för ramavtal. Ombudsmannen noterar att dessa handlingar skickades till alla sökande på antingen engelska eller franska, och i klagandens fall på engelska. Den 1 juli 2005 avslog domstolen klagandens ansökan på grund av att kravet att ”anbudet ska lämnas in i ett förseglat kuvert som i sin tur ska vara inneslutet i ett andra förseglat kuvert” inte hade uppfyllts. Ombudsmannen noterar också att klagandens påstående om överträdelse av principen om likabehandling avser denna andra omgång av anbudsförfarandet.

1.3 Ombudsmannen noterar också att principen om likabehandling av anbudsgivare är en allmän princip i gemenskapsrätten (7). Enligt denna princip ska anbudsgivarna vara jämställda när de utformar sina anbud (8). Detta kanske inte är fallet när inbjudan till specifika personer att lämna anbud är skriven på ett språk som inte behärskas i samma utsträckning av dem alla. Principen om icke-diskriminering skulle emellertid inte åsidosättas om samma behandling av konkurrerande (potentiella) anbudsgivare, som befann sig i en väsentligt annorlunda situation på grund av den utsträckning i vilken de behärskar språket i inbjudan, var objektivt motiverad. I detta sammanhang är det särskilt viktigt att den upphandlande myndigheten ger potentiella anbudsgivare tillgång till information om tolkningen och tillämpningen av i) tillåtlighetskriterierna och ii) gemenskapsrättsliga bestämmelser som rimligen kan anses ha betydelse för tillämpningen av dessa kriterier. Sådan information kommer sannolikt att påverka utarbetandet och formuleringen av anbuden (9) och är väsentligen relevant för det betydande gemenskapsintresset av att ge potentiella anbudsgivare möjlighet att konkurrera på lika villkor.

1.4 Ombudsmannen noterar att revisionsrätten lämnade följande förklaringar till stöd för sin praxis att skicka anbudsinfordringarna till anbudssökandena antingen på engelska eller franska. Gemenskapsinstitutionernas anbudsförfaranden omfattas av i) principen om sund ekonomisk förvaltning, och ii) principen om likabehandling och icke-diskriminering. Vid tillämpningen av dessa principer och regler bör en rättvis jämvikt uppnås. Det relevanta meddelandet om upphandling, som gjordes tillgängligt på alla officiella språk, gjorde det möjligt för varje ekonomisk aktör att på ett icke-diskriminerande sätt identifiera föremålet för anbudet och målgruppen, nämligen juristlingvister med kunskaper i flera språk. Under den första etappen av anbudsförfarandet syftade offentliggörandet av anbudshandlingarna på alla officiella språk till att i största möjliga utsträckning garantera tillträde till marknaden på ett icke-diskriminerande och fullständigt öppet sätt. I detta skede kan principen om sund ekonomisk förvaltning och proportionalitetsprincipen inte motivera en begränsning av de språk som används. I det andra steget var emellertid anbudshandlingarna mycket mer omfattande. De innehöll inbjudan att lämna anbud, kravspecifikationerna och mallen för kontrakt. I detta skede kan principen om sund ekonomisk förvaltning och proportionalitetsprincipen rimligen motivera en begränsning av antalet språk som används. Efter att ha granskat de utvalda sökandenas meritförteckningar, på grundval av vilka det framgick att alla sökande behärskade antingen engelska eller franska (10), beslutade revisionsrätten, i enlighet med ovannämnda principer, att begränsa språkversionerna av handlingarna från den andra omgången till engelska och franska. Om en ekonomisk aktör inte kunde förstå handlingarna på dessa två språk gjorde det tillämpliga förhandlade förfarandet det dessutom möjligt för den upphandlande myndigheten att på enkel begäran och med iakttagande av principerna för anbudsförfaranden lägga fram en kompletterande språkversion.

1.5 Med beaktande av ovanstående anser ombudsmannen att revisionsrätten har lämnat rimliga och objektiva motiveringar till sitt ovannämnda beslut. När det gäller revisionsrättens argument att en sökande skulle kunna begära en översättning till ett annat språk av de berörda anbudshandlingarna kommer ombudsmannen att göra ytterligare en anmärkning nedan.

1.6 Inom ramen för denna undersökning och när det gäller den kunskapsnivå i engelska som handlingarna från den andra anbudsomgången var skrivna på noterar ombudsmannen vidare följande. Klaganden har varken på ett specifikt sätt gjort gällande eller visat att hon befann sig i en väsentligt annorlunda (mindre gynnsam) situation jämfört med de andra anbudsgivarna, som ansökte om samma språkkombination av tyska och ungerska och som hon konkurrerade med. Hon har inte heller framfört några konkreta och väl underbyggda argument för att en sådan annorlunda situation skulle ha varit skälet till att hennes anbud inte uppfyllde det krav på tillåtlighet som anges i punkt 1.1 i detta beslut, medan de konkurrerande anbudsgivarnas anbud uppfyllde detta villkor.

Ombudsmannen noterar också att klaganden lämnade in sitt anbud utan några reservationer eller utan att klaga till domstolen över att hon inte fullt ut kunde förstå den anbudsinfordran som hon mottog på engelska. Det var nämligen först efter det att domstolen hade förkastat hennes anbud på grund av att det inte uppfyllde ovannämnda krav på anbud som hon vände sig till domstolen angående språket i den anbudsinfordran som hade skickats till henne. I detta avseende anser ombudsmannen att en omsorgsfull kandidat, som hyser rimliga tvivel om sin förmåga att i tillräcklig utsträckning förstå villkoren i anbudsinfordran, som är skriven på ett språk som han eller hon inte behärskar fullt ut, och som av detta skäl anser att principen om rättvis och lika behandling av anbudssökande överträds, normalt skulle protestera inför den berörda gemenskapsinstitutionen i frågan innan hans eller hennes anbud lämnas in. Det verkar som om klaganden inte följde ett sådant tillvägagångssätt.

1.7 Mot bakgrund av ovanstående drar ombudsmannen slutsatsen att klagandens påstående inte har styrkts. Ombudsmannen finner därför inte något motsvarande administrativt missförhållande.

2 Yrkandet att tribunalen ska offentliggöra de formella upphandlingskraven antingen på samtliga sökandes modersmål eller på de språk för vilka översättare anställs

2.1 Klaganden hävdar att revisionsrätten i sina anbudsförfaranden bör offentliggöra de formella anbudskraven antingen på alla sökandes modersmål eller på de språk för vilka översättare rekryteras.

2.2 I detta avseende påpekade förstainstansrätten att anbudshandlingarna, det vill säga handlingarna från den andra etappen av anbudsförfarandet, aldrig offentliggörs utan skickas direkt till de utvalda sökandena. Eftersom revisionsrätten inte förfogar över tillräckligt med personal för att kunna översätta till Europeiska unionens samtliga officiella språk begränsar den, när så är möjligt och i enlighet med principen om sund ekonomisk förvaltning, antalet språk. På så sätt kan den ansvariga personalen hantera förfrågningar som rör anbudsförfarandena och förstå innehållet i eventuell korrespondens. På grund av dessa nödvändiga begränsningar fanns handlingar från den andra etappen tillgängliga på engelska och franska. Domstolen tillade också att den aldrig hade stött på en situation där en flerspråkig juristlingvist som lämnade in ett anbud inte behärskade vare sig engelska eller franska. Dessutom är den ovannämnda språkbegränsningen också skälet till att det i artikel 2.1 i mallen för ramavtal uttryckligen föreskrivs att kommunikationen mellan domstolen och uppdragstagarna ska ske på engelska eller franska.

2.3 Med beaktande av revisionsrättens påpekanden ovan och hans slutsatser i punkterna 1.4 - 1.7 ovan godtar ombudsmannen inte klagandens påstående.

3 Påståendet att den klagandes anbud bör utvärderas eller att hon bör ges möjlighet att lägga fram ett nytt anbud

3.1 Klaganden hävdar att hennes anbud bör utvärderas eller att hon bör ges möjlighet att lägga fram ett nytt anbud. Domstolen har avvisat detta påstående.

3.2 Till följd av sin slutsats i punkt 1.7 ovan godtar ombudsmannen inte detta påstående.

4 Slutsats

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller det inte ha förekommit några administrativa missförhållanden vid domstolen som motsvarar klagandens påstående. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Domstolens ordförande kommer också att underrättas om detta beslut.

Ytterligare anmärkning

Domstolen har preciserat att det tillämpliga förhandlade förfarandet gjorde det möjligt för den upphandlande myndigheten att på enkel begäran och med iakttagande av principerna för anbudsförfaranden lägga fram en kompletterande språkversion av de anbudsinfordringar som skickades till anbudssökandena inom ramen för den andra omgången av det aktuella anbudsförfarandet. Det verkar dock som om det inte fanns någon uttrycklig hänvisning till en sådan möjlighet vare sig i det relevanta meddelandet om upphandling eller i de ovannämnda anbudsinfordringarna. Ombudsmannen anser att det skulle vara en god administrativ praxis för revisionsrätten att inkludera en sådan hänvisning i liknande dokument som utfärdas i samband med dess anbudsförfaranden. Domstolen anmodas således att vidta lämpliga åtgärder i detta syfte.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos DIAMANDOUROS

---

(1) EGT L 357, 2002, s. 41.

(2) EGT L 48, s. 1.

(3) Byrån för Europeiska gemenskapernas officiella publikationer.

(4) Detta är ett tillägg till Europeiska unionens officiella tidning (http://ted.europa.eu).

(5) Närmare bestämt meddelandet om upphandling (se punkt III.2.1.1). III.2.1.2) och III.2.1.3)) hänvisade till artiklarna 135, 136 och 137 i förordning (EG) nr 2342/2002.

(6) I artikel 143.3 i förordningen anges följande: "För att bevara sekretessen (...) skall anbudsinfordran innehålla följande bestämmelse: Anbuden skall lämnas in i ett förseglat kuvert som är inneslutet i ett andra förseglat kuvert. Innerkuvertet skall förutom namnet på den avdelning som det är adresserat till, enligt vad som anges i anbudsinfordran, vara märkt med orden "Invitation to tender - Not to be opened by the mail service". Om självhäftande kuvert används ska de förseglas med tejp och avsändaren ska skriva sin namnteckning tvärs över tejpen.”

(7) Se mål C-57/01, Makedoniko Metro, REG 2003, s. I-1091, punkt 69.

(8) Se t.ex. dom av den 6 mars 2003 i mål C-448/01, Evn och Wienstrom (REG 2003, s. I-14558), punkt 47.

Principen om icke-diskriminering innebär bland annat att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling Se, exempelvis, dom av den 6 mars 2006 i mål C-344/04, International Air Transport Association (REG 2006, s. I-403), punkt 95.

(9) Se mål C-331/04, ATI EAC, REG 2005, s. I-10109, punkterna 24, 28 och 29.

(10) Klaganden angav i sin ansökan att hon hade kunskaper i engelska på mellannivå.