Strasbourg den 18 april 2006

Bäste T.,

Den 16 mars 2005 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europaparlamentet. Klagomålet gäller parlamentets beslut att inte anställa dig efter en intervju.

Den 2 maj 2005 vidarebefordrade jag klagomålet till parlamentets talman. Den 18 juli 2005 mottog jag parlamentets yttrande på franska och den 22 juli 2005 dess översättning till engelska. Jag översände yttrandet till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter. Den 29 juli 2005 mottog jag era synpunkter.

Den 17 november 2005 bad jag parlamentet att ge mig ytterligare information. Den 9 januari 2006 mottog jag parlamentets svar, som jag översände till er med en uppmaning att inkomma med synpunkter. Den 26 januari 2006 mottog jag era synpunkter.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Enligt klaganden är de faktiska omständigheterna sammanfattningsvis följande.

Klaganden fördes upp på en reservlista (1) efter att ha deltagit i det allmänna uttagningsprovet EPSO/C/1/03 (2).

Den 27 oktober 2004 uppmanade parlamentet den klagande att "rapportera" till Bryssel för i) läkarundersökningar och ii) intervjuer. Klaganden informerades om att han skulle ta med sig sitt pass, examensbevis och anställningsreferenser. Han fick namnet på den person som var ansvarig för hans akt. Han informerades om att hans resekostnader skulle ersättas i enlighet med gällande regler och fick ansökningsblanketter för detta ändamål. Parlamentet informerade honom också om att han inte borde vidta några åtgärder som skulle kunna förändra hans dåvarande anställningssituation.

Intervjun och läkarundersökningarna skulle äga rum samma dag, det vill säga den 10 november 2005. Under intervjun diskuterade klaganden i detalj arbetsuppgifter i samband med en ledig tjänst vid parlamentets generaldirektorat för information i Bryssel. Han informerades om arbetstid och lön och fick praktisk information om hur man bosätter sig i Bryssel. Eftersom klaganden är gift och har två barn nämndes också en alternativ placering vid parlamentets representation i Nicosia, som fanns tillgänglig i februari 2005. När det gäller den sistnämnda befattningen ansåg uttagningskommittén att klaganden var "den perfekta mannen för det perfekta jobbet". Under intervjun lämnade klaganden in de begärda intygen och examensbevisen. Han blev också ombedd av "damen som tog kopior av (...) andra dokument" att lämna in sitt vigselbevis samt hans och hans barns födelsebevis på den första dagen av hans anställning. Efter intervjun bjöd en av nämndens ledamöter in klaganden och hans fru (som väntade på honom) till ett separat rum för att diskutera klagandens föredragna arbetsplats, eftersom klagandens beslut i frågan enligt nämndens ledamot skulle få konsekvenser för hans familjeliv. Klaganden informerade styrelseledamoten om att han skulle föredra att stanna och arbeta i Cypern, men att han inte skulle utesluta något av de två alternativen. Efter denna diskussion gick klaganden vidare till sin läkarundersökning vid parlamentets läkarmottagning.

Enligt den klagande fick han uppenbarligen ett anställningserbjudande under sin intervju. Samma dag ringde han därför sin dåvarande arbetsgivare och informerade honom om att han skulle hitta en annan person som skulle ersätta honom senast i slutet av december 2004.

Den 11 november 2004 informerade parlamentets läkarmottagning klaganden i en skrivelse om att han hade förklarats arbetsför.

Den 12 november 2004 informerade en av ledamöterna i uttagningskommittén den klagande per telefon om i) att han inte skulle erbjudas tjänsten och ii) att uttagningskommittén även skulle behöva utvärdera sökande av andra nationaliteter. Klaganden ansåg att han inte hade fått tydlig information om skälen till att han inte rekryterades.

Den 15 november 2004 kontaktade klaganden parlamentet skriftligen för att få reda på skälen till att han inte anställdes. Han betonade att ledamöterna i uttagningskommittén fann honom erfaren i sekreterarfrågor och ansåg att klaganden var "den perfekta mannen" för jobbet vid parlamentets representation på Cypern.

Den 24 november 2004 svarade parlamentet klaganden via e-post. Den uppgav att intervjun endast hade tjänat till att få en tydlig överblick över möjliga sökande och att den inte i sig innebar och inte kunde innebära ett erbjudande om anställning. Rekryteringsförfarandet bör därför anses vara ”(...) fullständigt först efter det att både den sökande och institutionens tillsättningsmyndighet har undertecknat det”, vilket förklarades för den klagande under intervjun. Den klagandes namn fanns dock kvar på reservlistan så att andra institutioner och organ skulle kunna rekrytera honom.

Den 26 november 2004 skrev klaganden till parlamentet att han inte ansåg att parlamentet hade gett honom skäl att inte anställa honom. Han frågade också om den reservlista han fanns på endast var tillgänglig för parlamentet och om han kunde omfördelas till någon annan EU-institution.

Den 29 november 2004 svarade parlamentet att klagandens namn fanns med på en reservlista över sökande som kunde rekryteras av alla EU-institutioner.

Den 7 februari 2005 frågade klaganden Epso Info Recruitment per e-post om han kunde förvänta sig att bli rekryterad av någon annan EU-institution inom en snar framtid. Klaganden påpekade att han till följd av intervjun och läkarundersökningarna med parlamentet hade sagt upp sig från sin tidigare anställning. Klaganden betonade att han var arbetslös och att han inte hade fått någon förklaring till skälen till parlamentets beslut att inte anställa honom.

Den 8 februari 2005 informerade Epso Info Recruitment klaganden om att hans begäran hade vidarebefordrats till chefen för reservlistorna. Klaganden uppmanades också att vända sig direkt till chefen och fick e-postmeddelandet från parlamentets enhetschef för personalfrågor. Samma dag skrev klaganden till chefen för enheten "Personalrelationer" och upprepade ovanstående.

Den 1 mars 2005 svarade chefen för parlamentets enhet för uttagningsprov den klagande att ”intervjuerna var ett tillfälle för parlamentet att träffa kandidaterna och hitta den person som hade den lämpligaste profilen för de tjänster som skulle tillsättas”. Intervjuerna utgjorde inget åtagande från parlamentets sida att rekrytera klaganden. Uttagningskommittén förklarade för klaganden under intervjuerna att i) beslutet att rekrytera inte skulle fattas förrän ett avtal hade undertecknats av den berörda myndigheten och ii) klaganden inte skulle underrätta sin dåvarande arbetsgivare innan han mottog ett förslag som undertecknats av parlamentet.

Den 16 mars 2005 ingav klaganden ett klagomål till ombudsmannen:

Klaganden hävdade att parlamentet misslyckades med att

i) för att korrekt hantera sin ansökan, och

ii) på ett tillfredsställande sätt besvara hans senare begäranden om upplysningar avseende beslutet om denna ansökan.

Han hävdade att parlamentet borde ge honom information om varför det beslutade att inte anställa honom.

Frågeställningen

Europaparlamentets yttrande

Parlamentets yttrande kan sammanfattas på följande sätt.

Klaganden var en godkänd sökande på reservlistan EPSO/C/1/03 för cypriotiska sekreterare.

Den 27 oktober 2004 bjöd parlamentet in klaganden till en intervju och läkarundersökningar i Bryssel. Han ombads att ta med sig sitt pass och olika intyg för att parlamentet skulle kunna fastställa sanningshalten i uppgifterna i hans meritförteckning. Parlamentet klargjorde att detta var praxis för sökande som kallades till intervju.

Den 10 november 2004 deltog klaganden i en intervju med uttagningskommittén och genomgick en läkarundersökning i Bryssel. Under förhöret klargjorde nämnden för klaganden att han inte erbjöds anställning vid förhöret. Det rådde också klaganden att inte lämna sin anställning förrän han hade fått ett undertecknat erbjudande från parlamentet. Med tanke på att de två utvalda cypriotiska kandidaterna intervjuades samma dag om de två tjänster som skulle tillsättas med cypriotiska medborgare (den ena vid enheten för forskning och dokumentation vid GD Information i Bryssel och den andra vid informationskontoret i Nicosia) tillfrågades klaganden under intervjun om sina preferenser när det gäller arbetsplatsen (Bryssel eller Nicosia). Parlamentet uppgav att det framgick av intervjun att klaganden inte hade den särskilda kompetens eller yrkeserfarenhet som krävdes för någon av de två tjänsterna. Enligt nämndens bedömning kan klagandens yrkeserfarenhet stämma bättre överens med yrkeserfarenheten hos en sekreterare i ett litet privat företag, medan en av de två tjänsternas arbetsbeskrivningar krävde en förmåga att utföra dokumentationsarbete och arbetsbeskrivningen för den andra tjänsten krävde erfarenhet inom PR-området.

Den 15 november 2004 skrev klaganden till parlamentets rekryteringsenhet att den uttagningskommitté som ansvarade för intervjuerna hade informerat honom per telefon om att han inte hade valts ut för någon av tjänsterna i fråga. Han uttryckte också sin förvåning över att han inte hade valts ut trots att han hade slutfört alla steg i förfarandena och bad om en förklaring till varför han inte valdes ut.

I sitt e-postmeddelande av den 24 november 2004 påpekade rekryteringsenheten följande: ”Parlamentet genomförde personliga intervjuer av det aktuella slaget för att lära känna kandidaterna i inledningsskedet, vilket gjorde det lättare för parlamentet att avgöra vem som kunde vara lämplig för de tjänster som skulle tillsättas.” Kommissionen intervjuade därför sökanden för att fastställa om hans tidigare karriär motsvarade arbetsbeskrivningen för de tjänster som skulle tillsättas med cypriotiska medborgare. Parlamentet betonade att intervjun inte var ett löfte om rekrytering och att förfarandet inte avslutades förrän parlamentet hade undertecknat ett anställningserbjudande och kandidaten hade accepterat det.

Den 26 november 2004 skrev klaganden på nytt till rekryteringsenheten. Han påpekade att parlamentet inte hade besvarat hans fråga. Klaganden begärde också att hans ansökan, som hade begränsats till parlamentet, skulle föreslås för andra institutioner.

Den 29 november 2004 bekräftade rekryteringsenheten att klagandens namn var tillgängligt för andra institutioner för rekrytering, eftersom det inte fanns någon annan tjänst tillgänglig för cypriotiska sökande som hade klarat ett uttagningsprov med parlamentet (det vill säga som var upptagna på reservlistan).

Den 8 februari 2005 skickade klaganden ett e-postmeddelande till parlamentets personalavdelning för att fråga varför parlamentet inte hade rekryterat honom och tillade att han på grund av intervjun hade sagt upp sig från sitt tidigare arbete och för närvarande var arbetslös.

Den 1 mars 2005 svarade parlamentets enhet för uttagningsprov klaganden och betonade att intervjun och läkarundersökningen inte utgjorde ett anställningserbjudande och att klaganden inte borde ha lämnat sin anställning innan han hade fått ett undertecknat erbjudande från parlamentet.

Parlamentet drog slutsatsen att klaganden behandlades på samma sätt som alla andra sökande som kallades till intervju. Kommissionen ansåg också att den hade besvarat klagandens begäran om upplysningar om förfarandet. Parlamentet godtog dock att det, när det besvarade klagandens frågor om varför han inte rekryterades, kunde ha förklarat de exakta skälen tydligare och bett om ursäkt för att det inte gjorde det.

Klagandens synpunkter

I sina synpunkter upprepade klaganden sammanfattningsvis sitt ursprungliga klagomål och sina ursprungliga påståenden och anspråk.

Klaganden förnekade kategoriskt att uttagningskommittén under intervjun (det vill säga omedelbart före, under eller omedelbart efter intervjun) hade sagt till honom att han inte erbjöds ett arbete eller att han inte skulle lämna sin anställning förrän han hade fått ett undertecknat erbjudande. Sådan rådgivning gavs nämligen endast i) den dag då han kallades till intervjun och läkarundersökningen och ii) med beslutet att inte anställa någon. När klaganden dessutom frågade nämnden om den tid det skulle ta att få anställningserbjudandet skriftligen informerades han om att det skulle nå honom inom tre eller fyra veckor. Nämnden gav honom en kopia av tjänsteföreskrifterna och informerade honom om att även om parlamentet inte skulle tillhandahålla inkvartering i Bryssel skulle han ha rätt till ersättning för de ursprungliga utgifterna under de första dagarna av sin nya anställning. Klaganden ansåg därför att ”hela intervjuformatet var ett anställningserbjudande”.

Klaganden insisterade vidare på att han och hans hustru, efter att ha avslutat intervjun, hade bjudits in av en ledamot av uttagningskommittén att ansluta sig till henne i ett separat rum. Denna styrelseledamot fortsatte med att diskutera klagandens beslut om huruvida han skulle föredra att arbeta i Bryssel eller Nicosia eftersom det skulle vara "det mest kritiska för min karriär".

Klaganden uppgav också att uttagningskommittén, när den diskuterade tjänsten i Nicosia, under intervjun hänvisade till honom som ”rätt person för rätt tjänst” och även som ”överkvalificerad för båda tjänsterna”. Han instämde därför inte alls i parlamentets kommentar att styrelsen inte ansåg att hans erfarenhet uppfyllde kraven.

Klaganden drog slutsatsen att parlamentet hade en fördel framför honom, eftersom inga skriftliga protokoll hade förts under intervjun. Han uttryckte dessutom en förhoppning om att hans karriärmöjligheter vid institutionerna inte skulle äventyras om hans rättigheter respekterades.

Ytterligare undersökningar

Efter noggrant övervägande av parlamentets yttrande och klagandens synpunkter visade det sig att ytterligare undersökningar var nödvändiga.

Begäran om ytterligare upplysningar

Ombudsmannen bad därför parlamentet att se till att ledamöterna i uttagningskommittén (enligt klaganden fanns det bara två) fick möjlighet att kommentera klagandens uttalanden om intervjun i hans iakttagelser.

Parlamentets svar

I sitt svar upprepade parlamentet sammanfattningsvis sitt ursprungliga yttrande.

Den angav att de intervjuer som hölls med sökandena, förutom att de syftade till att bedöma deras lämplighet för en viss tjänst, syftade till att ge dem fullständig och detaljerad information om den eventuella framtida anställningen, för att hjälpa sökandena att fatta nödvändiga beslut om de faktiskt fick ett erbjudande om anställning från parlamentet.

Parlamentet uppgav att uttagningskommittén, som en del av sin uppgift, faktiskt gav klaganden detaljerad information om de berörda tjänsterna och om alla relevanta förfaranden. Den informerade också klaganden om de administrativa och ekonomiska aspekterna av hans eventuella anställning. För att klaganden skulle kunna få korrekt information om EU-tjänstemännens rättigheter och skyldigheter tillhandahöll kommissionen dessutom klaganden en kopia av tjänsteföreskrifterna. Parlamentet ansåg dock att ovanstående inte utgjorde ett anställningserbjudande till klaganden. Parlamentet upprepade att inget erbjudande om anställning uttryckligen nämndes under intervjun och att alla sökande som intervjuades uttryckligen uppmanades att inte vidta några åtgärder avseende sin anställning vid den tidpunkten innan de fick ett undertecknat erbjudande från parlamentet. Kommissionen ansåg därför att den vederbörligen hade informerat klaganden om att förhöret inte var bindande och att den därför inte på något sätt var ansvarig för eventuella felaktiga slutsatser som klaganden kunde ha dragit i detta avseende. Den drog slutsatsen att klaganden, genom att hävda att ”hela intervjuformatet var ett anställningserbjudande”, bekräftade att han i grunden hade missförstått syftet med och arten av anställningsintervjuerna.

Parlamentet påminde om att det hade två lediga C*-tjänster för de cypriotiska uttagningsprovsdeltagarna EPSO/C/1/03, den ena i Bryssel vid parlamentets bibliotek och den andra vid dess informationskontor i Nicosia. Den uppgav att klaganden hade kallats till intervju för eventuell anställning vid biblioteket i Bryssel. Eftersom det emellertid inte var uteslutet att han även kunde vara intresserad av tjänsten i Nicosia och att han kunde ha den kompetens och de färdigheter som krävdes för denna tjänst, ställde uttagningskommittén även vissa frågor till honom för att fastställa hans yrkesprofil och personliga preferenser. Parlamentet påpekade att eftersom klaganden åtföljdes av sin hustru ansågs det lämpligt att diskutera frågan ytterligare efter intervjun, i hennes närvaro, för att säkerställa att det fanns fullständig information för ett beslut i händelse av ett eventuellt erbjudande att ta anställning i ett annat land och att flytta dit med hela familjen.

Parlamentet bestred vidare påståendet att uttagningskommittén hade informerat den klagande om att den ansåg honom vara "rätt person för rätt befattning". Enligt parlamentet var styrelseledamöterna kvalificerade EU-tjänstemän som var väl medvetna om att de inte kunde agera i tillsättningsmyndighetens namn och felaktigt skapade förväntningar om klagandenas framtida anställning vid parlamentet. Nämnden fann att klaganden inte hade den kompetens och de färdigheter som krävdes för någon av tjänsterna i fråga (i Nicosia eller Bryssel) och beslutade att inte föreslå att han skulle erbjudas anställning.

Slutligen uppgav parlamentet att ledamöterna i uttagningskommittén redan hade rådfrågats om detta klagomål när parlamentets första yttrande utarbetades.

Den klagandes synpunkter

Sammanfattningsvis upprepade klaganden sina påståenden och krav.

Beslutet

1 Handläggning av den klagandes ansökan

1.1 Klaganden, som deltog i det allmänna uttagningsprovet EPSO/C/1/03 och därefter fördes upp på den relevanta reservlistan för tjänsten som cypriotisk sekreterare, hävdar att Europaparlamentet inte hanterade hans ansökan till tjänsten på ett korrekt sätt. Till stöd för sitt påstående hänvisade klaganden till sin intervju i Bryssel. Han hävdar att i) hela intervjuformatet var ett anställningserbjudande, ii) att uttagningskommittén under intervjun tydligt informerade honom om att han var "rätt person" för tjänsten i Nicosia, och iii) att uttagningskommittén efter intervjun bjöd in honom och hans hustru till diskussioner om praktiska aspekter med anknytning till arbetsplatsen. På grundval av ovanstående var klaganden övertygad om att han hade accepterats för tjänsten och sagt upp sig från sin anställning vid den tidpunkten.

1.2 Parlamentet konstaterar att inget erbjudande om anställning uttryckligen nämndes under intervjun och att alla sökande som intervjuades uttryckligen uppmanades att inte vidta några åtgärder avseende sin anställning vid den tidpunkten innan de fick ett vederbörligen undertecknat erbjudande från parlamentet. Enligt parlamentets normala intervjuförfarande informerades klaganden om de ekonomiska och administrativa aspekterna av sin eventuella anställning. Den klagandes övertygelse om att hela intervjuformatet var ett anställningserbjudande kan därför bero på ett missförstånd från den klagandes sida. Med tanke på att i) klaganden intervjuades för tjänsten C* i Bryssel och att ii) parlamentet också hade en ledig C*-tjänst i Nicosia som kunde ha varit av intresse för klaganden, iii) efter intervjun frågade uttagningskommittén klaganden, i närvaro av hans maka, om hans personliga preferenser och familjepreferenser när det gäller arbetsplatsen.

1.3 Ombudsmannen noterar att det finns en tvist mellan klaganden och parlamentet om intervjuns innehåll: Parlamentet hävdar att det informerade klaganden om att han inte erbjöds ett arbete och att han inte borde lämna sin anställning förrän han hade fått ett undertecknat erbjudande. Klaganden hävdar tvärtom att intervjun och de efterföljande diskussionerna tydde på att han erbjöds en tjänst. Ombudsmannen anser att de motstridiga redogörelserna för vad som sades under intervjun och omedelbart därefter av klaganden och parlamentet båda verkar rimliga. Med tanke på att intervjun genomfördes muntligen och att det inte verkar finnas något skriftligt protokoll från intervjun och ytterligare samtal, anser ombudsmannen att ytterligare undersökningar sannolikt inte skulle ge användbar bevisning som skulle göra det möjligt för ombudsmannen att besluta mellan de motstridiga räkenskaperna.

1.4 Under dessa omständigheter anser ombudsmannen att inga ytterligare undersökningar av denna aspekt av klagomålet är motiverade.

2 Motivering

2.1 Klaganden hävdar att parlamentet inte har svarat tillräckligt på hans senare begäranden om information om parlamentets beslut om hans ansökan. Han hävdade att parlamentet borde ge honom information om varför det beslutade att inte anställa honom.

2.2 I sitt yttrande konstaterade parlamentet att uttagningskommittén ansåg att klagandens yrkeserfarenhet inte var lämplig för någon av tjänsterna, eftersom en av dem krävde en förmåga att utföra dokumentforskningsarbete medan den andra krävde erfarenhet på PR-området. Parlamentet förklarade dock att det, när det besvarade klagandens frågor om varför han inte rekryterades, kunde ha förklarat de exakta skälen tydligare och bett om ursäkt för att det inte gjorde det.

2.3 Ombudsmannen anser att den ytterligare information som parlamentet lämnat i sitt yttrande om detta klagomål är tillräcklig för att klaganden ska kunna förstå skälen till att parlamentet inte rekryterade honom och att parlamentet därför har vidtagit lämpliga åtgärder som svar på klagandens påstående och krav. Ombudsmannen anser därför att det inte heller är motiverat med ytterligare undersökningar av denna aspekt av klagomålet.

Slutsats

Av de skäl som anges i punkterna 1.3 och 2.3 anser ombudsmannen att inga ytterligare undersökningar är motiverade när det gäller klagandens påståenden och anspråk.

Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Parlamentets talman kommer att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos DIAMANDOUROS

---

(1) EUT C 285 A/25, 2004, s. 25.

(2) Sekreterare (C5/C4) (cypriotiska medborgare), EUT C 120, 2003, s. 45.