Strasbourg den 11 juli 2006

Bäste V.,

Den 25 november 2004 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen på British Aggregates Associations vägnar om Europeiska kommissionens påstådda underlåtenhet att bevilja tillgång till vissa handlingar enligt förordning (EG) nr 1049/2001.

Den 31 januari 2005 vidarebefordrade jag klagomålet till kommissionens ordförande. Kommissionen avgav sitt yttrande den 11 maj 2005. Jag översände den till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni skickade den 14 juni 2005.

Den 4 oktober 2005 skrev jag till kommissionen och bad om ett kompletterande yttrande om ett nytt påstående och ett ytterligare rättsligt argument som framfördes i era synpunkter. Kommissionen översände sitt kompletteringsyttrande den 14 november 2005. Jag översände den till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som Ni skickade den 27 januari 2006.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Enligt klaganden är de relevanta omständigheterna sammanfattningsvis följande:

Bakgrund

Den 22 juni 2004 lämnade klaganden, som arbetade för advokatbyrån Herbert Smith, in en begäran om tillgång till handlingar till Europeiska kommissionen på uppdrag av British Aggregates Association (BAA)(1). I sitt beslut om statligt stöd nr 2/04 - UK Aggregates Levy C(2004)1614fin av den 7 maj 2004 avvisade kommissionen ett klagomål från BAA på grundval av "empirisk information från de brittiska myndigheterna"(2). BAA begärde därför tillgång till den ”empiriska informationen” i fråga.

Eftersom kommissionen varken skickade något mottagningsbevis eller något svar på begäran om tillgång lämnade klaganden in en bekräftande ansökan den 15 juli 2004. Den 20 juli 2004 skickade kommissionen ett svar på den ursprungliga begäran om att inte lämna ut handlingarna i sin helhet med motiveringen att ett utlämnande skulle undergräva skyddet för syftet med utredningar enligt artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (3) (nedan kallad förordning 1049/2001), eftersom ett anknytande ärende, ärende nr 2/04 om statligt stöd, fortfarande pågick. Kommissionen beviljade delvis tillgång till de begärda handlingarna genom att bifoga en kort sammanfattning av den empiriska bevisning som lämnats av de brittiska myndigheterna. Den 22 juli 2004 mottog klaganden ett svar på den bekräftande ansökan, i vilket följande angavs:

”Du lämnade in denna bekräftande ansökan eftersom du inte hade fått något svar från generaldirektören för konkurrens inom tidsfristen för att besvara din ursprungliga ansökan.

Eftersom generaldirektören för konkurrens svarade den 20 juli 2004 har skälet till din ansökan minskat. Jag anser därför att ärendet är avslutat, såvida du inte lämnar in en ny bekräftande ansökan om omprövning av detta beslut. Jag beklagar dock att det har uppstått vissa förseningar när det gäller att besvara er begäran.”

Den 11 augusti 2004 lämnade klaganden in en ny bekräftande ansökan. Den 24 september 2004 svarade kommissionen att den, efter att ha samrått med de brittiska myndigheterna, kunde ge klaganden tillgång till de brittiska myndigheternas följebrev av den 11 mars 2004 samt bilaga A till denna skrivelse. De brittiska myndigheterna motsatte sig dock att bilaga B skulle lämnas ut, eftersom ett utlämnande av uppgifterna i bilaga B skulle kunna skada vissa företags affärsintressen. Kommissionen var därför tvungen att vägra tillgång i enlighet med artikel 4.5 i förordning 1049/2001.

Administrativa missförhållanden

Alltid enligt den klagande:

Kommissionen åsidosatte den tidsfrist på 15 arbetsdagar som föreskrivs i artiklarna 7.1 och 8.1 i förordning nr 1049/2001 både vad gäller den ursprungliga ansökan om tillgång till handlingar och den bekräftande ansökan.

Det var inte rättsligt möjligt för kommissionen att avsluta ärendet och att anse att klagandens bekräftande ansökan hade förlorat sitt existensberättigande efter det att institutionen hade fattat ett negativt beslut den 22 juli 2004, medan den bekräftande ansökan hade lämnats in den 15 juli 2004 på grundval av artikel 7.4 i förordning 1049/2001, enligt vilken en sökande kan lämna in en bekräftande ansökan om institutionen inte svarar inom den tidsfrist som anges i artikel 7.1.

Kommissionens argument att ärende nr 2/04 om statligt stöd pågick var felaktigt, eftersom kommissionens beslut att avsluta undersökningen och avslå BAA:s klagomål fattades den 7 maj 2004 och delgavs BAA genom en skrivelse av den 17 juni 2004.

Kommissionen har brutit mot artikel 5.3 b i kommissionens beslut 2001/937/EG, EKSG, Euratom av den 5 december 2001 om ändring av dess arbetsordning (4) (nedan kallat beslut 2001/937), där det föreskrivs att "det generaldirektorat eller den avdelning som innehar handlingen skall bifalla ansökan utan att samråda med den utomstående upphovsmannen om (...) ett utlämnande, eller ett partiellt utlämnande, av dess innehåll inte uppenbart skulle påverka något av de intressen som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 1049/2001.” De handlingar som lämnades ut genom en skrivelse av den 24 september 2004 påverkade inte ”uppenbarligen något av de intressen som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 1049/2001”. Kommissionen borde därför omedelbart ha lämnat ut handlingarna och det fanns inget behov av att först samråda med de brittiska myndigheterna.

Kommissionen har vidare åsidosatt artikel 5.5 i beslut 2001/937, i vilken följande föreskrivs:

”Den tredje part som rådfrågats ska ha en svarsfrist som inte får vara kortare än fem arbetsdagar, men som ska göra det möjligt för kommissionen att hålla sina egna svarsfrister. Om inget svar inkommer inom den föreskrivna tidsfristen, eller om den tredje parten inte kan spåras eller inte kan identifieras, ska kommissionen fatta beslut i enlighet med reglerna om undantag i artikel 4 i förordning (EG) nr 1049/2001, med beaktande av den tredje partens legitima intressen på grundval av den information som den förfogar över.”

Den brittiska regeringen kontaktades av kommissionen den 2 september 2004, men dess svar mottogs tydligen först strax före den 24 september 2004. Kommissionen åsidosatte således artikel 5.5 i beslut 2001/937 genom att inte göra sin egen bedömning på grundval av artikel 4 i förordning 1049/2001 efter det att de brittiska myndigheterna hade underlåtit att svara inom fem arbetsdagar.

Kommissionen åsidosatte artikel 4.4 i förordning 1049/2001 och artikel 5.3 b i beslut 2001/937 genom att inte lämna ut bilaga B till de brittiska myndigheternas skrivelse av den 11 mars 2004. Tillgång nekades med motiveringen att ett utlämnande ”skulle kunna skada vissa företags affärsintressen”. Enligt de brittiska myndigheternas följebrev av den 11 mars 2004 innehöll bilaga B dock ”viss bakgrund” till det klagomål om statligt stöd som BAA lämnade in den 9 februari 2004. Det var mycket osannolikt att ett sådant dokument skulle kunna innehålla kommersiellt känslig information om andra företag än de som är medlemmar i BAA. Det var ännu mer osannolikt att en sådan handling skulle innehålla så mycket konfidentiell information om företag som inte är medlemmar i BAA att denna information inte kunde utelämnas för att ta fram en icke-konfidentiell version av den handling som skulle lämnas ut till klaganden.

BAA hade även väckt talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 7 maj 2004 vid förstainstansrätten med stöd av artikel 230 EG (mål T-359/04, The British Aggregates Association mot kommissionen). Klagomålet till ombudsmannen var dock skilt från den talan som väcktes vid förstainstansrätten, eftersom klagomålet gällde lagenligheten av kommissionens vägran att lämna ut "empirisk information" enligt förordning (EG) nr 1049/2001. Kommissionens vägran att bevilja tillgång ingick inte i det mål som anhängiggjordes vid förstainstansrätten.

Klaganden hävdade att vägran att lämna ut bilaga B till skrivelsen av den 11 mars 2004, som innehöll empirisk information som de brittiska myndigheterna lämnat till kommissionen i samband med förfarandet för statligt stöd nr 2/04 Aggregates Levy - Northern Ireland (UK), stred mot förordning 1049/2001 och kommissionens beslut 2001/937.

Klaganden hävdade att kommissionen åtminstone delvis borde lämna ut bilaga B till de brittiska myndigheternas skrivelse av den 11 mars 2004.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande

I sitt yttrande framförde kommissionen sammanfattningsvis följande synpunkter:

Den del av bilaga B som inte lämnades ut till klaganden enligt förordning 1049/2001 hade gjorts tillgänglig för honom inom ramen för förfarandet i mål T-359/04 vid förstainstansrätten. Klagandens intresse av att få fullständig tillgång till den begärda handlingen hade således tillgodosetts.

(1) Åsidosättande av tidsfristerna

Den ursprungliga ansökan om tillgång skickades av klaganden den 22 juni 2004 och registrerades dagen därpå. Ett svar skulle ha inkommit senast den 14 juli 2004. Svaret, som skickades den 20 juli 2004, kom fyra arbetsdagar för sent. Kommissionen beklagade denna försening och ansåg att dess avdelningar borde ha förlängt tidsfristen med ytterligare 15 arbetsdagar i enlighet med artikel 7.3 i förordning 1049/2001, eftersom de kunde ha förväntat sig att samrådet med de brittiska myndigheterna skulle ta lite tid. Svaret på den bekräftande ansökan lämnades den 24 september 2004, en arbetsdag efter det att tidsfristen hade löpt ut.

(2) Handläggning av den bekräftande ansökan av den 15 juli 2004

Eftersom den bekräftande ansökan av den 15 juli 2004 korsades med svaret på klagandens ursprungliga ansökan valde kommissionen att bortse från den första bekräftande ansökan för att ge klaganden möjlighet att reagera på kommissionens beslut av den 20 och 22 juli 2004. I sin skrivelse av den 22 juli 2004, som svar på klagandens första bekräftande ansökan, nämnde kommissionen uttryckligen möjligheten att göra en ny bekräftande ansökan. Detta är gängse praxis när en bekräftande ansökan om underlåtenhet att svara stämmer överens med svaret på en ursprunglig ansökan. Skälet till denna praxis är att det ligger i sökandens intresse att kunna bemöta de argument som låg till grund för att hans eller hennes ansökan om tillgång till handlingar avslogs. Det är riktigt att underlåtenheten att besvara en ursprunglig ansökan ger möjlighet att inge en bekräftande ansökan. I avsaknad av ett svar i sak lämnas sökanden dock i ovisshet vad gäller skälen till att avslå hans eller hennes ansökan.

I förevarande fall ledde behandlingen av den andra bekräftande ansökan till ett nytt samråd med de brittiska myndigheterna, vilket gjorde det möjligt att lämna ut mycket mer information än den som lämnades i svaret på den ursprungliga ansökan.

(3) Skäl för avslag i inledningsskedet

Den 20 juli 2004 var det fortfarande möjligt för tredje man att väcka talan vid gemenskapsdomstolarna mot kommissionens beslut av den 7 maj 2004. Detta var skälet till att kommissionen förklarade att ärende nr 2/04 om statligt stöd inte hade avslutats. Så länge som beslutet kunde överklagas till domstolen fanns det en chans att beslutet skulle ogiltigförklaras och att kommissionen skulle behöva fatta ett nytt beslut. Kommissionen ansåg därför att ett fullständigt utlämnande av Förenade kungarikets skrivelse av den 11 mars 2004 och dess bilagor skulle undergräva syftet med undersökningen. Kommissionen föreslog dock de brittiska myndigheterna ett partiellt utlämnande av uppgifter.

(4) Samråd med de brittiska myndigheterna

Det följer av artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 och relevant rättspraxis(5) att medlemsstaterna ska rådfrågas om utlämnandet av handlingar som härrör från dem. Klaganden hänvisade till artikel 5.3 b i beslut 2001/937 ur sitt sammanhang. Denna bestämmelse bör läsas tillsammans med artikel 4.4 i förordning (EG) nr 1049/2001, där det anges att den tredje part som handlingen härrör från ska konsulteras ”om det inte är uppenbart att handlingen ska eller inte ska lämnas ut”. Artikel 5.2 i beslut 2001/937 avser det fall då det är uppenbart att handlingen inte ska lämnas ut och det i artikel 5.3 anges när det är uppenbart att handlingen ska lämnas ut, utan samråd med tredje man.

I förevarande fall ansåg kommissionen att undantaget i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 hindrade den från att bevilja fullständig tillgång till handlingen. De brittiska myndigheterna rådfrågades för att fastställa i vilken utsträckning partiellt tillträde kunde beviljas.

Vid behandlingen av den bekräftande ansökan var kommissionen tvungen att på nytt samråda med de brittiska myndigheterna för att undersöka möjligheten att bevilja mer omfattande tillgång än den som beviljades i det inledande skedet.

(5) Underlåtenhet att fatta beslut i avsaknad av de brittiska myndigheternas yttrande

På grundval av artikel 4.5 i förordningen och relevant rättspraxis skulle kommissionen ha fattat ett beslut som var mindre gynnsamt för klaganden om den hade fattat ett beslut om hans begäran i avsaknad av svar på samrådet med de brittiska myndigheterna. Detta gällde både det inledande och det bekräftande skedet.

I avsaknad av ett svar på samrådet skulle kommissionen helt ha nekat tillgång till den begärda handlingen i det inledande skedet och skulle ha vidhållit sin ståndpunkt i sitt svar på den bekräftande ansökan.

Klagandens synpunkter

I sina synpunkter gjorde klaganden sammanfattningsvis följande anmärkningar:

I sitt yttrande medgav kommissionen att handläggningen av ansökan om tillgång till handlingarna i fråga överskred de tidsfrister som anges i förordning nr 1049/2001. Det var oacceptabelt att kommissionen överskred dessa tidsfrister. Dessutom överskred kommissionen tidsfristerna mer än "något". Den ursprungliga ansökan om tillgång lämnades in den 22 juni 2004. Enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 1049/2001 ska ett beslut om tillgång fattas inom 15 arbetsdagar. Eftersom inget svar inkom inkom en bekräftande ansökan den 15 juli 2004. Enligt artikel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 ska ett beslut om tillgång fattas inom 15 arbetsdagar från det att en sådan ansökan registrerats. Ett beslut om den ursprungliga bekräftande ansökan borde därför ha fattats senast den 5 augusti 2004. Kommissionen bortsåg emellertid från den första bekräftande ansökan och skickade en skrivelse först den 24 september 2004, i vilken den gav tillgång till en del av de begärda handlingarna, nämligen en skrivelse från de brittiska myndigheterna till kommissionen av den 11 mars 2004 och bilaga A till denna skrivelse. Bilaga B offentliggjordes först den 25 april 2005 i samband med förfarandet vid förstainstansrätten (mål T-359/04).

Kommissionen hävdade att det är dess "nuvarande praxis" att "ignorera den första bekräftande ansökan" när ett svar från kommissionen korsas med en bekräftande ansökan. En sådan praxis är dock oacceptabel eftersom den undergräver reglerna och tidsfristerna i förordning (EG) nr 1049/2001.

Bilaga B, som lämnades ut till klaganden och BAA under domstolsförfarandet, innehöll ingen information av kommersiellt värde eller information där ett utlämnande skulle undergräva skyddet för syftet med utredningarna.

Kommissionens argument att den kunde vägra tillgång till en handling på grund av att ett ärende om statligt stöd fortfarande pågick, så länge tredje man kunde väcka talan om ogiltigförklaring, var uppenbart felaktigt. Förfarandet vid kommissionen avslutades uppenbarligen med kommissionens beslut. Kommissionens synsätt undergräver dessutom den grundläggande rätt till rättsligt skydd som finns i gemenskapens rättsordning. Det är viktigt att alla tredje parter som vill bestrida ett kommissionsbeslut förstår på vilka grunder kommissionen har fattat det beslutet. Kommissionen förefaller emellertid föra en politik som går ut på att systematiskt vägra tillgång till handlingar så länge som fristen för att väcka talan om ogiltigförklaring inte har löpt ut. Detta synsätt förefaller i första hand syfta till att göra det orimligt svårt att väcka talan mot ett beslut av kommissionen vid förstainstansrätten.

Det faktum att bilaga B lämnades ut under domstolsförfarandet innebär inte att klagomålet till ombudsmannen är ogiltigt.

Ytterligare undersökningar

Efter noggrant övervägande av kommissionens yttrande och klagandens synpunkter visade det sig att ytterligare undersökningar var nödvändiga.

Ombudsmannen noterade att klaganden i sina synpunkter framförde ett nytt påstående och ett nytt rättsligt argument:

Klaganden hävdade att bilaga B inte innehöll några uppgifter vars utlämnande skulle undergräva syftet med kommissionens undersökning.

Kommissionens tolkning av förordning (EG) nr 1049/2001, enligt vilken den kan vägra tillgång till en handling på grund av att ett ärende om statligt stöd fortfarande pågår medan det är möjligt för en tredje part att väcka talan vid domstolen mot kommissionens beslut i det ärendet, undergräver den grundläggande rätten till rättsligt skydd.

Kommissionen ombads därför att inkomma med ett kompletterande yttrande över påståendet och argumentet i fråga.

Kommissionens kompletteringsyttrande

I sitt kompletteringsyttrande framförde kommissionen följande synpunkter:

Skäl till att inte bevilja fullständig tillgång till den begärda handlingen

Tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001 är en tolkningsfråga och kan som sådan inte innebära något administrativt missförhållande från kommissionens sida. I en anda av gott samarbete med ombudsmannen skulle kommissionen dock ta upp klagandens anmärkningar.

Den handling till vilken tillgång begärdes bestod av ett följebrev och två bilagor, A och B, som skickades av de brittiska myndigheterna som svar på kommissionens frågor. De två bilagorna var märkta "Restricted - policy". Kommissionen vägrade därför att ge tillgång till klagandens ursprungliga ansökan, eftersom den ansåg att ett utlämnande av den begärda handlingen skulle påverka den anmälande partens berättigade intresse av att de uppgifter som lämnats inom ramen för undersökningen om statligt stöd endast skulle användas för den undersökningen. Underlåtenhet från kommissionens sida att skydda sådana förväntningar skulle skada undersökningens syfte. Kommissionen hade dock bett de brittiska myndigheterna att samtycka till att lämna ut en sammanfattning av den begärda empiriska informationen, som faktiskt vidarebefordrades till klaganden.

I det bekräftande ansökningsskedet tillämpade kommissionen artikel 4.5 i förordning (EG) nr 1049/2001 och kontaktade därför de brittiska myndigheterna på nytt, eftersom den begärda handlingen lämnades in av de brittiska myndigheterna och märktes ”Restricted - policy”. Enligt artikel 4.5 i förordning (EG) nr 1049/2001 skulle kommissionen inte ha kunnat lämna ut den begärda handlingen utan Förenade kungarikets förhandsgodkännande, eftersom det inte var uppenbart att den berörda handlingen kunde lämnas ut. Detta synsätt har bekräftats i förstainstansrättens rättspraxis(6). De brittiska myndigheterna gick med på att offentliggöra bilaga A men motsatte sig utlämnandet av bilaga B, som därför inte offentliggjordes av kommissionen.

Inom ramen för klagandens begäran om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 7 maj 2004 att inte göra invändningar i ärende nr 2/04 om statligt stöd vände sig kommissionen återigen till de brittiska myndigheterna, som gick med på att lämna ut bilaga B till domstolen och till klaganden som en bilaga till kommissionens inlagor till domstolen. Klaganden fick därför inte tillgång till bilaga B enligt förordning 1049/2001, utan på grund av BAA:s särskilda ställning som part i rättsliga förfaranden. Detta innebär att även om klaganden har fått tillgång till bilaga B är handlingen i fråga inte offentlig och kommissionen är inte skyldig att lämna ut den till någon annan sökande som begär tillgång enligt bestämmelserna i förordning (EG) nr 1049/2001, så länge den omfattas av ett undantag.

Allmänhetens tillgång och rättsligt skydd

Den 7 maj 2004 beslutade kommissionen att inte göra några invändningar mot statligt stöd nr 2/04. En kopia av beslutet skickades till klaganden den 17 juni 2004 på begäran. Den 20 juli 2004 var det fortfarande möjligt för tredje man att väcka talan mot beslutet vid domstolen. Kommissionen ansåg därför att ärendet inte hade avslutats. Så länge ett beslut kunde överklagas till domstolen fanns det nämligen en chans att beslutet kunde ogiltigförklaras och att kommissionen skulle behöva fatta ett nytt beslut. Klaganden väckte den 30 augusti 2004 talan vid förstainstansrätten om ogiltigförklaring av kommissionens beslut. Ärendet är fortfarande anhängigt.

I sina synpunkter hävdade klaganden att kommissionen, genom att vägra att lämna ut en handling enligt förordning (EG) nr 1049/2001, åsidosatte den grundläggande rätten till rättsligt skydd. Han ansåg att tillgång till den begärda handlingen var nödvändig för att han skulle kunna överklaga beslutet av den 7 maj 2004. Klagandens argument grundade sig emellertid på en felaktig tolkning av syftet med förordning 1049/2001, vilket enligt förstainstansrätten är att ”garantera alla tillgång till offentliga handlingar och inte bara den ansökande parten tillgång till handlingar som rör honom (7)”. Detta resonemang har bekräftats i ett beslut av samma domstol (8). I det sistnämnda fallet konstaterade tribunalen att även om de begärda handlingarna skulle visa sig vara nödvändiga för sökandens talan i ett förfarande som syftar till att bestrida lagenligheten av ett beslut av kommissionen, vilket är en fråga som ska prövas i det specifika fallet, är denna omständighet inte relevant för bedömningen av giltigheten av kommissionens vägran att bevilja sökanden tillgång till handlingar enligt förordning 1049/2001.

Kommissionens vägran att ge klaganden tillgång till handlingen enligt förordning (EG) nr 1049/2001 grundades på de brittiska myndigheternas vägran att lämna ut den till honom. Såsom bekräftats i gemenskapsdomstolarnas rättspraxis är kommissionen bunden av en nationell begäran. I förevarande fall ändrar den omständigheten att handlingen i fråga lämnades ut till klaganden enligt en annan rättslig ram inte ovannämnda tolkning av förordning 1049/2001. Kommissionen tillämpade bestämmelserna i förordning (EG) nr 1049/2001 på ett korrekt sätt.

Klagandens synpunkter

I sina synpunkter gjorde klaganden sammanfattningsvis följande anmärkningar:

Kommissionen ansåg att dess svar på sökandens begäran om tillgång till samrådet med de brittiska myndigheterna var försenat. I artikel 5.5 i kommissionens tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1049/2001 (ändrad genom beslut 2001/937) anges dock att varje tredje part som rådfrågas i samband med en ansökan om tillgång till handlingar ska ges en svarsfrist som ”ska göra det möjligt för kommissionen att iaktta sina egna svarsfrister”. Kommissionen kan därför inte försöka klandra de brittiska myndigheterna för förseningen i sitt svar på begäran om tillgång.

Kommissionens förfarande i ärende nr 2/04 om statligt stöd avslutades vid den tidpunkt då kommissionens beslut om ansökan om tillgång till handlingar antogs och det fanns inga legitima skäl för att vägra tillgång till handlingar förrän fristen för att överklaga beslutet hade löpt ut.

Beslutet

1 Inledande anmärkning om ombudsmannens ämbetsområde

1.1 Klagomålet, som lämnades in på uppdrag av British Aggregates Association ("BAA"), gällde Europeiska kommissionens påstådda underlåtenhet att bevilja tillgång till vissa handlingar enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (9) ("förordning 1049/2001"). I sitt kompletteringsyttrande hävdade kommissionen att tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001 är en tolkningsfråga och därför inte kan innebära ett administrativt missförhållande från kommissionens sida.

1.2 Ombudsmannen vill i detta sammanhang erinra om att artikel 195 i EG-fördraget ger ombudsmannen befogenhet att behandla klagomål om administrativa missförhållanden inom alla verksamhetsområden för gemenskapens institutioner och organ, med undantag för det undantag som uttryckligen föreskrivs i den artikeln. Det finns därför inget som tyder på att ombudsmannen inte skulle kunna behandla klagomål som rör innehållet i beslut om tillgång till handlingar.

1.3 Ombudsmannen vill också påminna om att det i artikel 8.1 i förordning (EG) nr 1049/2001 föreskrivs att om en bekräftande ansökan helt eller delvis avslås ska "institutionen informera sökanden om de rättsmedel som står till hans eller hennes förfogande, dvs. att väcka talan mot institutionen och/eller framföra klagomål till ombudsmannen". Enligt artikel 8.3 i förordning (EG) nr 1049/2001 ska ”institutionens underlåtenhet att svara inom den föreskrivna tidsfristen betraktas som ett negativt svar och ge sökanden rätt att väcka talan mot institutionen och/eller framföra klagomål till ombudsmannen”. Ombudsmannen anser att den uttryckliga rätt som fastställs i förordning (EG) nr 1049/2001 att klaga till ombudsmannen vid avslag på en ansökan om tillgång med nödvändighet utgör en rätt att klaga till ombudsmannen om tillämpningen av förordning (EG) nr 1049/2001. Varje annan tolkning skulle göra artikel 8.1 och 8.3 i förordning nr 1049/2001 meningslös.

2 Beslutets struktur

2.1 Ombudsmannens undersökning inleddes på grundval av ett allmänt påstående om att kommissionen hade agerat i strid med förordning (EG) nr 1049/2001 och beslut 2001/937.

2.2 I sitt yttrande identifierade kommissionen fem delfrågor i klagomålet som omfattades av det allmänna påståendet. Eftersom kommissionens analys förefaller både lämplig och användbar har ombudsmannen beslutat att följa samma struktur när han sammanfattar parternas argument. Vid analysen av ärendet kommer ombudsmannen att diskutera dessa underfrågor under tre rubriker (se punkt 3.9 nedan).

3 Den påstått felaktiga vägran att ge tillgång
Parternas argument

3.1 Enligt klaganden lämnade han in en begäran om tillgång till handlingar till kommissionen på BAA:s vägnar den 22 juni 2004. I sitt beslut om statligt stöd nr 2/04 - UK Aggregates Levy C(2004)1614fin av den 7 maj 2004 avvisade kommissionen ett klagomål från BAA på grundval av "empirisk information från de brittiska myndigheterna". BAA begärde därför tillgång till den ”empiriska informationen” i fråga. Eftersom klaganden inte fick något svar från kommissionen inkom han med en bekräftande ansökan den 15 juli 2004. Den 20 juli 2004 skickade kommissionen ett svar på den ursprungliga begäran om att handlingarna inte skulle lämnas ut i sin helhet med motiveringen att ett utlämnande skulle undergräva skyddet för syftet med utredningar enligt artikel 4.2 i förordning 1049/2001, eftersom ärende nr 2/04 om statligt stöd var anhängigt. Den 22 juli 2004 mottog klaganden ett svar på den bekräftande ansökan, i vilket kommissionen uppgav att eftersom den hade svarat den 20 juli 2004 hade hans bekräftande ansökan förlorat sitt existensberättigande och ärendet skulle anses avslutat om inte klaganden lämnade in en ny bekräftande ansökan. Den 11 augusti 2004 lämnade klaganden in en ny bekräftande ansökan. Den 24 september 2004 svarade kommissionen att den, efter att ha samrått med de brittiska myndigheterna, kunde ge klaganden tillgång till de brittiska myndigheternas följebrev av den 11 mars 2004 samt bilaga A till denna skrivelse. De brittiska myndigheterna motsatte sig dock att bilaga B skulle lämnas ut, eftersom ett utlämnande av uppgifterna i bilaga B skulle kunna skada vissa företags affärsintressen. Kommissionen var därför tvungen att vägra tillgång i enlighet med artikel 4.5 i förordning 1049/2001.

3.2 I klagomålet till ombudsmannen hävdade klaganden att kommissionen hade överskridit den tidsfrist på 15 arbetsdagar som fastställs i artiklarna 7.1 och 8.1 i förordning (EG) nr 1049/2001 när det gäller både den ursprungliga ansökan om tillgång till handlingar och den bekräftande ansökan.

Dessutom var det inte juridiskt möjligt för kommissionen att avsluta ärendet och anse att klagandens bekräftande ansökan hade förlorat sitt existensberättigande när institutionen den 22 juli 2004 hade fattat ett negativt beslut, medan den bekräftande ansökan hade lämnats in den 15 juli 2004 på grundval av artikel 7.4 i förordning 1049/2001, enligt vilken en sökande kan lämna in en bekräftande ansökan om institutionen inte svarar inom den tidsfrist som anges i artikel 7.1.

Klaganden hävdade också att kommissionens argument att statligt stödärende 2/04 pågick var felaktigt, eftersom kommissionens beslut att avsluta sin undersökning och avslå BAA:s klagomål fattades den 7 maj 2004 och delgavs BAA genom en skrivelse av den 17 juni 2004.

Dessutom ansåg han att kommissionen hade brutit mot artikel 5.3 b i beslut 2001/937, eftersom de handlingar som lämnades ut genom kommissionens skrivelse av den 24 september 2004 "uppenbarligen inte påverkade något av de intressen som avses i artikel 4 i förordning (EG) nr 1049/2001". Kommissionen borde därför omedelbart ha lämnat ut handlingarna och det fanns inget behov av att först samråda med de brittiska myndigheterna.

Kommissionen hade vidare brutit mot artikel 5.5 i beslut 2001/937 genom att inte ha gjort sin egen bedömning på grundval av artikel 4 i förordning 1049/2001 efter det att de brittiska myndigheterna hade underlåtit att svara inom fem arbetsdagar.

Kommissionen hade också brutit mot artikel 4.4 i förordning 1049/2001 och artikel 5.3 b i beslut 2001/937 genom att inte lämna ut bilaga B till de brittiska myndigheternas skrivelse av den 11 mars 2004. Tillgång nekades med motiveringen att ett utlämnande ”skulle kunna skada vissa företags affärsintressen”. Enligt de brittiska myndigheternas följebrev av den 11 mars 2004 innehöll bilaga B dock ”viss bakgrund” till det klagomål om statligt stöd som BAA lämnade in den 9 februari 2004. Det var mycket osannolikt att ett sådant dokument skulle kunna innehålla kommersiellt känslig information om andra företag än de som är medlemmar i BAA. Det var ännu mer osannolikt att en sådan handling skulle innehålla så mycket konfidentiell information om företag som inte är medlemmar i BAA att denna information inte kunde utelämnas för att ta fram en icke-konfidentiell version av den handling som skulle lämnas ut till klaganden.

3.3 Sammanfattningsvis hävdade klaganden att kommissionens vägran att lämna ut bilaga B till skrivelsen av den 11 mars 2004, som innehöll empirisk information från de brittiska myndigheterna till kommissionen i samband med förfarandet för statligt stöd nr 2/04 Aggregates Levy - Northern Ireland (UK), stred mot förordning 1049/2001 och kommissionens beslut 2001/937.

3.4 Kommissionen hävdade att den del av bilaga B som inte lämnats ut till klaganden enligt förordning 1049/2001 hade gjorts tillgänglig för honom inom ramen för förfarandet i mål T-359/04 (The British Aggregates Association mot kommissionen) vid förstainstansrätten. Klagandens intresse av att få fullständig tillgång till den begärda handlingen hade således tillgodosetts.

3.5 När det gäller tidsfristerna medgav kommissionen i sitt yttrande att dess svar på den ursprungliga ansökan var fyra arbetsdagar försenat. Parlamentet beklagade denna försening och förklarade att dess avdelningar borde ha förlängt tidsfristen med ytterligare 15 arbetsdagar, i enlighet med artikel 7.3 i förordning (EG) nr 1049/2001, eftersom de kunde ha förväntat sig att samrådet med de brittiska myndigheterna skulle ta lite tid. Svaret på den bekräftande ansökan lämnades den 24 september 2004, en arbetsdag efter det att tidsfristen hade löpt ut. När det gäller behandlingen av den bekräftande ansökan av den 15 juli 2004, som korsades med svaret på klagandens ursprungliga ansökan, valde kommissionen att bortse från den för att ge klaganden möjlighet att reagera på kommissionens beslut av den 20 och 22 juli 2004. Enligt kommissionen är detta gängse praxis när en bekräftande ansökan om underlåtelse att svara korsas med svaret på en ursprunglig ansökan. I sin skrivelse av den 22 juli 2004, som svar på klagandens första bekräftande ansökan, nämnde kommissionen uttryckligen möjligheten att göra en ny bekräftande ansökan. Det ligger i sökandens intresse att kunna bemöta de argument på grundval av vilka hans eller hennes ansökan om tillgång till handlingar avslogs. Det är riktigt att underlåtenheten att besvara en ursprunglig ansökan ger möjlighet att inge en bekräftande ansökan. I avsaknad av ett svar i sak lämnas sökanden dock i ovisshet vad gäller skälen till att avslå hans eller hennes ansökan.

När det gäller skälen för att vägra tillgång i det inledande skedet hävdade kommissionen att det den 20 juli 2004 fortfarande var möjligt för tredje man att väcka talan vid domstolen mot kommissionens beslut av den 7 maj 2004. Detta var skälet till att kommissionen förklarade att ärende nr 2/04 om statligt stöd inte hade avslutats. Så länge som beslutet kunde överklagas till domstolen fanns det en chans att beslutet kunde ogiltigförklaras och att kommissionen skulle behöva fatta ett nytt beslut. Kommissionen ansåg därför att ett fullständigt utlämnande av Förenade kungarikets skrivelse av den 11 mars 2004 och dess bilagor skulle undergräva syftet med undersökningen.

När det gäller samrådet med de brittiska myndigheterna framgår det av artikel 4.5 i förordning (EG) nr 1049/2001 och relevant rättspraxis (10) att medlemsstaterna måste rådfrågas om utlämnandet av handlingar som härrör från dem. Klaganden hänvisade till artikel 5.3 b i beslut 2001/937 ur sitt sammanhang. Denna bestämmelse bör läsas tillsammans med artikel 4.4 i förordning (EG) nr 1049/2001, där det anges att den tredje part som handlingen härrör från ska konsulteras ”om det inte är uppenbart att handlingen ska eller inte ska lämnas ut”. Artikel 5.2 i beslut 2001/937 avser det fall då det är uppenbart att handlingen inte ska lämnas ut och det i artikel 5.3 anges när det är uppenbart att handlingen ska lämnas ut, utan samråd med tredje man. I förevarande fall ansåg kommissionen att undantaget i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 hindrade den från att bevilja fullständig tillgång till handlingen. De brittiska myndigheterna rådfrågades för att fastställa i vilken utsträckning partiellt tillträde kunde beviljas. Vid behandlingen av den bekräftande ansökan var kommissionen tvungen att på nytt samråda med de brittiska myndigheterna för att undersöka möjligheten att bevilja mer omfattande tillgång än den som beviljades i det inledande skedet.

När det gäller klagandens argument att kommissionen underlåtit att fatta beslut om ansökan om tillgång i avsaknad av de brittiska myndigheternas yttrande vidhöll kommissionen att kommissionen, på grundval av artikel 4.5 i förordning (EG) nr 1049/2001 och relevant rättspraxis, skulle ha fattat ett beslut som var mindre gynnsamt för klaganden om den hade fattat ett beslut i avsaknad av svar på samrådet med de brittiska myndigheterna. Detta gällde både det inledande och det bekräftande skedet. I avsaknad av ett svar på samrådet skulle kommissionen helt ha nekat tillgång till den begärda handlingen i det inledande skedet och skulle ha vidhållit sin ståndpunkt i sitt svar på den bekräftande ansökan.

3.6 I sina synpunkter hävdade klaganden att det var oacceptabelt att kommissionen överskred de tidsfrister som anges i förordning (EG) nr 1049/2001 och att kommissionen i det aktuella fallet överskred dessa tidsfrister mer än "något". Kommissionens praxis att bortse från en bekräftande ansökan som stämmer överens med dess svar på den ursprungliga ansökan om tillgång till handlingar är också oacceptabel, eftersom den undergräver de regler och tidsfrister som föreskrivs i förordning 1049/2001. Klaganden hävdade också att bilaga B, som lämnades ut till honom och BAA under domstolsförfarandet, inte innehöll någon information av kommersiellt värde eller information där ett utlämnande skulle undergräva skyddet för syftet med utredningarna. Kommissionens argument att den kan vägra tillgång till en handling på grund av att ett ärende om statligt stöd fortfarande pågår, så länge tredje man kan väcka talan om ogiltigförklaring, undergräver dessutom den grundläggande rätt till rättsligt skydd som finns i gemenskapens rättsordning. Det är viktigt att varje tredje part som vill bestrida ett kommissionsbeslut förstår på vilken grund kommissionen fattade det beslutet. Kommissionen förefaller emellertid föra en politik som går ut på att systematiskt vägra tillgång till handlingar så länge som fristen för att väcka talan om ogiltigförklaring inte har löpt ut. Detta synsätt förefaller i första hand syfta till att göra det orimligt svårt att väcka talan mot ett beslut av kommissionen vid förstainstansrätten.

3.7 Ombudsmannen noterade att klaganden i sina synpunkter hade lagt fram ett nytt påstående och ett nytt rättsligt argument. Ombudsmannen uppmanade därför kommissionen att inkomma med ett kompletterande yttrande om följande påstående och argument:

Klaganden hävdade att bilaga B inte innehöll några uppgifter vars utlämnande skulle undergräva syftet med kommissionens undersökning.

Kommissionens tolkning av förordning (EG) nr 1049/2001, enligt vilken den kan vägra tillgång till en handling på grund av att ett ärende om statligt stöd fortfarande pågår medan det är möjligt för en tredje part att väcka talan vid domstolen mot kommissionens beslut i det ärendet, undergräver den grundläggande rätten till rättsligt skydd.

3.8 I sitt svar hävdade kommissionen att den handling till vilken tillgång begärdes bestod av ett följebrev och två bilagor, A och B, som skickats av de brittiska myndigheterna som svar på kommissionens frågor. De två bilagorna var märkta "Restricted - policy". Kommissionen vägrade därför att ge tillgång till klagandens ursprungliga ansökan, eftersom den ansåg att ett utlämnande av den begärda handlingen skulle påverka den anmälande partens berättigade intresse av att de uppgifter som lämnats inom ramen för undersökningen om statligt stöd endast skulle användas för den undersökningen. Underlåtenhet från kommissionens sida att skydda sådana förväntningar skulle skada undersökningens syfte. I det bekräftande ansökningsskedet tillämpade kommissionen artikel 4.5 i förordning (EG) nr 1049/2001 och kontaktade därför de brittiska myndigheterna på nytt, eftersom den begärda handlingen lämnades in av de brittiska myndigheterna och märktes ”Restricted - policy”. Enligt artikel 4.5 i förordning (EG) nr 1049/2001 skulle kommissionen inte ha kunnat lämna ut den begärda handlingen utan Förenade kungarikets förhandsgodkännande, eftersom det inte var uppenbart att den berörda handlingen kunde lämnas ut. Detta synsätt har bekräftats i förstainstansrättens rättspraxis(11). De brittiska myndigheterna gick med på att offentliggöra bilaga A men motsatte sig utlämnandet av bilaga B, som därför inte offentliggjordes av kommissionen. Kommissionens vägran att ge klaganden tillgång till handlingen enligt förordning (EG) nr 1049/2001 grundades på de brittiska myndigheternas vägran. Såsom bekräftats i gemenskapsdomstolarnas rättspraxis är kommissionen bunden av en nationell begäran i detta avseende. Klaganden fick tillgång till bilaga B under domstolsförfaranden och inte på grundval av förordning (EG) nr 1049/2001. Handlingen i fråga är därför inte offentlig och kommissionen är inte skyldig att lämna ut den till någon annan sökande som begär tillgång enligt bestämmelserna i förordning 1049/2001, så länge den omfattas av ett undantag.

Kommissionen hävdade vidare att klagandens argument om rättsligt skydd grundade sig på en felaktig tolkning av syftet med förordning 1049/2001, som enligt förstainstansrätten är att "garantera alla tillgång till offentliga handlingar och inte bara den ansökande parten tillgång till handlingar som rör honom (12)". Detta resonemang har bekräftats i ett beslut av samma domstol (13). I det sistnämnda fallet konstaterade tribunalen att även om de begärda handlingarna skulle visa sig vara nödvändiga för sökandens talan i ett förfarande som syftar till att bestrida lagenligheten av ett beslut av kommissionen, vilket är en fråga som ska prövas i det specifika fallet, är denna omständighet inte relevant för bedömningen av giltigheten av kommissionens vägran att bevilja sökanden tillgång till handlingar enligt förordning 1049/2001.

Ombudsmannens analys

3.9 Ombudsmannen anser att klagandens påstående att kommissionens vägran att bevilja tillgång till bilaga B stred mot förordning (EG) nr 1049/2001 och kommissionens beslut 2001/937 består av tre delar som kommer att behandlas separat, nämligen i) åsidosättandet av den första bekräftande ansökan, ii) åsidosättandet av tidsfrister och iii) den faktiska vägran att bevilja tillgång. Det tredje argumentet stöddes vidare av påståendet i klagandens kommentar till kommissionens yttrande, nämligen att bilaga B inte innehöll några uppgifter vars utlämnande skulle undergräva syftet med kommissionens undersökningar.

i) Det påstådda åsidosättandet av den första bekräftande ansökan

3.10 När det gäller kommissionens åsidosättande av den klagandes första bekräftande ansökan noterar ombudsmannen att kommissionen i sin skrivelse av den 22 juli 2004 som svar på den klagandes första bekräftande ansökan uppgav att "eftersom generaldirektören för konkurrensfrågor svarade den 20 juli 2004 har skälet till er ansökan minskat. Jag anser därför att ärendet är avslutat, såvida du inte lämnar in en ny bekräftande ansökan om omprövning av detta beslut. Jag beklagar dock att det har uppstått vissa förseningar i svaret på era begäranden." Ombudsmannen noterar dock vidare att enligt artikel 7.4 i förordning (EG) nr 1049/2001 ger institutionens underlåtenhet att besvara en ansökan om tillgång till handlingar inom den föreskrivna tidsfristen sökanden rätt att lämna in en bekräftande ansökan. Eftersom kommissionen visserligen besvarade klagandens ansökan om tillgång för sent, hade klaganden rätt att inge en bekräftande ansökan. Det finns ingen bestämmelse i förordning 1049/2001 som tyder på att en bekräftande ansökan förlorar sitt existensberättigande om institutionen svarar efter den föreskrivna tidsfristen. Motiveringen till den bekräftande ansökan, det vill säga underlåtenheten att svara inom den föreskrivna fristen, är således fortfarande giltig när institutionen svarar för sent. Ombudsmannen anser därför att kommissionens ståndpunkt att klagandens bekräftande ansökan hade förlorat sitt existensberättigande är felaktig.

3.11 Ombudsmannen instämmer dock i kommissionens argument att det ligger i sökandens intresse att kunna reagera på ett sent avslag på ansökan om tillgång från institutionen, eftersom sökanden annars lämnas i mörker när det gäller skälen till att avslå ansökan. Ombudsmannen anser därför att den lösning som kommissionen valde i detta ärende, även om den inte var korrekt som sådan, var avsedd att vara så konstruktiv och användbar som möjligt (14). Han anser därför att det i förevarande fall inte finns någon anledning att gå vidare med ärendet.

3.12 Ombudsmannen noterar dock att kommissionens tillvägagångssätt att ignorera en bekräftande ansökan om underlåtenhet att svara som korsar med ett svar på den ursprungliga ansökan inte bara var en tillfällig lösning utan utgör dess "nuvarande praxis". Såsom påpekats i punkt 3.10 ovan finns det ingen bestämmelse i förordning 1049/2001 som tyder på att en bekräftande ansökan förlorar sitt existensberättigande om institutionen svarar efter den föreskrivna tidsfristen. Ombudsmannen kommer därför att göra ytterligare en anmärkning som föreslår att kommissionen bör se över sin allmänna praxis på detta område, eftersom den inte är rättsligt korrekt.

ii) De påstådda åsidosättandena av tidsfristerna

3.13 När det gäller åsidosättandet av tidsfristerna erinrar ombudsmannen om att en ursprunglig ansökan om tillgång till handlingar enligt artikel 7 i förordning (EG) nr 1049/2001 antingen ska beviljas eller avslås inom 15 arbetsdagar från registreringen och att samma tidsfrist föreskrivs i artikel 8 i förordning (EG) nr 1049/2001 för att behandla bekräftande ansökningar. Kommissionen har medgett att dess svar på den ursprungliga ansökan var fyra arbetsdagar försenat. Ombudsmannen noterar dock att kommissionen har beklagat denna försening. Det finns därför inget behov av ytterligare undersökningar när det gäller denna aspekt av ärendet.

När det gäller den andra aspekten av denna fråga anser ombudsmannen, mot bakgrund av sin slutsats i punkt 3.11 ovan, att det är rimligt att anta att tidsfristen för att behandla den bekräftande ansökan bör beräknas på grundval av den andra bekräftande ansökan. Denna andra ansökan ingavs den 11 augusti 2004. Den 2 september 2004 underrättade kommissionen klaganden om att tidsfristen måste förlängas med ytterligare 15 arbetsdagar. Kommissionens svar skickades slutligen den 24 september 2004. Kommissionen har medgett att svaret skickades kort efter det att den relevanta tidsfristen hade löpt ut. Även om dröjsmålet med att besvara den andra bekräftande ansökan var begränsat, kvarstår det faktum att kommissionen inte har iakttagit de tidsfrister som anges i förordning 1049/2001. Ombudsmannen anser att det är uppenbart att de snäva tidsfrister som föreskrivs i förordning (EG) nr 1049/2001 är avsedda att säkerställa att rätten till tillgång till handlingar respekteras fullt ut. Underlåtenhet att iaktta dessa tidsfrister utgör således ett administrativt missförhållande. Ombudsmannen kommer därför att göra en kritisk anmärkning i detta avseende.

iii) Vägran att bevilja tillgång

3.14 När det gäller vägran att bevilja tillgång noterar ombudsmannen att kommissionen ursprungligen nekade tillgång på grundval av artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1049/2001, eftersom ett utlämnande skulle undergräva skyddet för syftet med utredningar. Kommissionen hävdade att ärendet om statligt stöd fortfarande pågick och att ett utlämnande av inlagor från medlemsstaterna allvarligt skulle påverka de anmälande parternas berättigade förväntningar på att all information som lämnats till kommissionen för bedömning av deras respektive ärende endast skulle användas för denna undersökning. Ombudsmannen noterar vidare att kommissionen, som svar på klagandens (andra) bekräftande ansökan, uppgav att de brittiska myndigheterna motsatte sig utlämnande av bilaga B och att den därför, i enlighet med artikel 4.5 i förordning 1049/2001, inte kunde bevilja tillgång. Ombudsmannen noterar också att klaganden hävdade att bilaga B inte innehöll någon information vars utlämnande skulle undergräva syftet med kommissionens undersökning. Klaganden påpekade att kommissionen vägrade tillgång eftersom de brittiska myndigheterna ansåg att ett utlämnande ”kan skada vissa företags affärsintressen”. Klaganden hävdade att detta skäl för avslag stred mot artikel 4.4 i förordning 1049/2001 och artikel 5.3 b i beslut 2001/937.

3.15 Ombudsmannen erinrar om att enligt artikel 7.2 i förordning (EG) nr 1049/2001 har en sökande vars ansökan om tillgång till handlingar har avslagits rätt att lämna in en bekräftande ansökan och begära att institutionen omprövar sin ståndpunkt. Enligt artikel 8.1 i förordning (EG) nr 1049/2001 får sökanden lämna in ett klagomål till ombudsmannen efter det att hans eller hennes bekräftande ansökan helt eller delvis har avslagits. I det aktuella fallet bör ombudsmannen därför endast analysera de skäl på vilka kommissionen avslog klagandens (andra) bekräftande ansökan.

3.16 Innan detta görs förefaller det dock lämpligt att kort behandla kommissionens argument, som framfördes i dess svar på den klagandes ursprungliga ansökan om tillgång till handlingar, att ärendet om statligt stöd fortfarande var "pågående" eftersom det vid den tidpunkten fortfarande kunde överklagas till domstol. Ombudsmannen anser att kommissionens argument i detta avseende väcker tvivel. Det förefaller lämpligt att erinra om att det i artikel 4.3 i förordning 1049/2001 görs åtskillnad mellan tillgång till handlingar som rör en fråga där ett beslut inte har fattats och tillgång till handlingar efter det att beslutet har fattats. Såvitt ombudsmannen känner till har denna bestämmelse hittills alltid tolkats som en hänvisning till det datum då beslutet fattades och inte till det datum då det inte längre kan överklagas. Med tanke på att frågan kan bli relevant i framtida ärenden anser ombudsmannen att det är lämpligt att göra ytterligare en anmärkning i frågan.

3.17 När det gäller vägran att bevilja tillgång noterar ombudsmannen att kommissionen i sitt svar på klagandens (andra) bekräftande ansökan uppgav att "de brittiska myndigheterna motsatte sig ett utlämnande av bilaga B, eftersom de anser att ett utlämnande av informationen i denna bilaga skulle kunna skada vissa företags affärsintressen. I enlighet med artikel 4.5 i förordning (EG) nr 1049/2001 kan kommissionen därför inte bevilja dig tillgång till denna bilaga.” Tillgång nekades därför inte – vilket klaganden hävdade – eftersom kommissionen ansåg att ett utlämnande eventuellt skulle kunna undergräva syftet med dess utredning eller eftersom handlingen eventuellt innehöll kommersiellt känsliga uppgifter. Tillgång nekades eftersom de brittiska myndigheterna motsatte sig utlämnande.

3.18 Ombudsmannen anser att det är ostridigt att den berörda handlingen, det vill säga bilaga B till de brittiska myndigheternas skrivelse av den 11 mars 2004, är en handling från tredje part som härrör från en medlemsstat. Ombudsmannen erinrar om att institutionen enligt artikel 4.4 i förordning (EG) nr 1049/2001 ska samråda med den tredje parten för att bedöma om ett undantag i punkt 1 eller 2 är tillämpligt, såvida det inte är uppenbart att handlingen ska eller inte ska lämnas ut. Enligt gemenskapsdomstolarnas rättspraxis är institutionerna inte skyldiga att samråda med den berörda tredje parten om det klart framgår att handlingen skall lämnas ut eller att den inte skall lämnas ut. I alla andra fall ska institutionen samråda med den berörda tredje parten (15). Ombudsmannen anser att kommissionens ståndpunkt att det inte var uppenbart att handlingen borde eller inte borde lämnas ut är rimlig, särskilt med tanke på att den var märkt "Restricted - Policy" och att den därför borde samråda med de brittiska myndigheterna om utlämnandet. Enligt gemenskapsdomstolarnas rättspraxis ger artikel 4.5 i förordning nr 1049/2001 dessutom medlemsstaterna en annan ställning än andra tredje parter, eftersom de har rätt att begära att en institution inte lämnar ut en handling som härrör från denna medlemsstat utan dess föregående samtycke. En sådan begäran från en medlemsstat förpliktar institutionen att inte lämna ut handlingen i fråga. Om medlemsstaten inte framställde en sådan begäran när den överlämnade handlingen till institutionen, har institutionen ändå rätt att begära medlemsstatens samtycke innan handlingen lämnas ut till tredje man. I ett sådant fall är institutet också skyldigt att tillmötesgå varje begäran om att inte lämna ut uppgifter som görs av medlemsstaten (16). Mot bakgrund av ovanstående finner ombudsmannen inga administrativa missförhållanden från kommissionens sida när det gäller dess beslut att vägra tillgång till bilaga B till de brittiska myndigheternas skrivelse av den 11 mars 2004 på grundval av de brittiska myndigheternas invändning mot utlämnandet av uppgifter. Denna slutsats hindrar dock inte klaganden från att begära tillgång till handlingen i fråga på grundval av relevant brittisk lagstiftning.

3.19 Ombudsmannen noterar klagandens rättsliga argument att kommissionens tolkning av förordning (EG) nr 1049/2001, enligt vilken den kan vägra tillgång till en handling på grund av att ett ärende om statligt stöd fortfarande pågår, medan det är möjligt för en tredje part att väcka talan vid domstolen mot kommissionens beslut i det ärendet, ,, undergräver den grundläggande rätten till rättsligt skydd. När det gäller detta argument vill ombudsmannen först erinra om att tillgång i det aktuella fallet inte nekades eftersom kommissionen ansåg att ärendet var ”pågående”, utan eftersom de brittiska myndigheterna motsatte sig tillgång. Ombudsmannen erinrar vidare om att syftet med förordning 1049/2001 enligt dess artikel 1 a är att säkerställa största möjliga tillgång till handlingar. Förstainstansrätten har dessutom slagit fast att det i artikel 2.1 i förordning nr 1049/2001 klargörs att syftet med förordningen är att garantera alla tillgång till allmänna handlingar och inte bara den ansökande parten tillgång till handlingar som rör honom (17). I mål T-187/03 slog tribunalen fast att de undantag från tillgång till handlingar som föreskrivs i artikel 4.1 a i förordning 1049/2001 är formulerade i tvingande ordalag. Härav följer att institutionerna är skyldiga att vägra att ge tillgång till handlingar som omfattas av något av dessa undantag när det har visats att de relevanta omständigheterna föreligger. Det särskilda intresse som en ansökande part kan göra gällande av att få tillgång till en handling som rör honom eller henne personligen kan följaktligen inte beaktas vid tillämpningen av de obligatoriska undantag som föreskrivs i artikel 4.1 a i förordning nr 1049/2001. I det aktuella fallet fann tribunalen därför att sökandens påstående att institutionen var skyldig att ge honom tillgång till handlingen i fråga för att han skulle kunna säkerställa sin rätt till en rättvis rättegång inte var relevant för bedömningen av giltigheten av beslutet att vägra tillgång enligt förordning 1049/2001 (18). Ombudsmannen erinrar också om att artikel 4.5 i förordning (EG) nr 1049/2001 är obligatorisk, vilket innebar att kommissionen var skyldig att tillmötesgå de brittiska myndigheternas begäran om att bilaga B till skrivelsen av den 11 mars 2004 inte skulle lämnas ut (se punkt 3.18 ovan). Ombudsmannen anser därför att klagandens argument att en vägran att bevilja tillgång skulle undergräva den grundläggande rätten till rättsligt skydd är irrelevant för bedömningen av kommissionens vägran att bevilja tillgång enligt förordning 1049/2001. Klagandens argument i detta avseende ändrar således inte ombudsmannens slutsats i punkt 3.18 ovan att det inte förelåg något administrativt missförhållande. Det förefaller lämpligt att tillägga att utlämnandet av handlingen i fråga under domstolsförfarandet inte har någon betydelse för prövningen av den fråga som rör förordning 1049/2001.

3.20 Ombudsmannen noterar slutligen klagandens argument att kommissionen åsidosatte artikel 5.5 i beslut 2001/937 genom att inte göra sin egen bedömning på grundval av artikel 4 i förordning 1049/2001 efter det att de brittiska myndigheterna hade underlåtit att svara inom fem arbetsdagar. Klagandens fall förefaller således bygga på antagandet att kommissionen var skyldig att ge de brittiska myndigheterna högst fem arbetsdagar för att inkomma med sina synpunkter. Ombudsmannen noterar dock att det i artikel 5.5 i beslut 2001/937 föreskrivs att den tredje part som rådfrågats ska ha en svarsfrist som inte får vara kortare än fem arbetsdagar och att kommissionen, om inget svar inkommer inom den föreskrivna tidsfristen, i enlighet med bestämmelserna bör besluta vilka undantag som föreskrivs i artikel 4 i förordning (EG) nr 1049/2001 som får tillämpas (19). I enlighet med detta tillåter artikeln i fråga tidsfrister som är fem arbetsdagar eller längre. Ombudsmannen anser inte att klaganden hävdar att kommissionen fastställde tidsfristen till fem arbetsdagar, och han har inte heller funnit några andra bevis som tyder på att den gjorde det. Ombudsmannen finner därför ingen anledning att gå vidare med frågan.

4 Klagandens yrkande

4.1 Klaganden hävdade att kommissionen åtminstone delvis borde lämna ut bilaga B till de brittiska myndigheternas skrivelse av den 11 mars 2004.

4.2 På grundval av skälen och slutsatserna i punkterna 3.19 och 3.20 ovan anser ombudsmannen att klagandens påstående måste underkännas.

5 Slutsats

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller kommissionen inte ha gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande när det gäller dess vägran att bevilja tillgång till den berörda handlingen, och ombudsmannen finner inga skäl att fortsätta undersökningarna av att den första bekräftande ansökan inte beaktats.

På grundval av ombudsmannens undersökningar av de påstådda överträdelserna av de tidsfrister som anges i förordning (EG) nr 1049/2001 är det dock nödvändigt att göra följande kritiska anmärkning:

Kommissionen har medgett att svaret på den andra bekräftande ansökan skickades kort efter det att den relevanta tidsfristen hade löpt ut. Även om dröjsmålet med att svara var begränsat, kvarstår det faktum att kommissionen inte har iakttagit de tidsfrister som anges i förordning 1049/2001. Ombudsmannen anser att det är uppenbart att de snäva tidsfrister som föreskrivs i förordning (EG) nr 1049/2001 är avsedda att säkerställa att rätten till tillgång till handlingar respekteras fullt ut. Underlåtenhet att iaktta dessa tidsfrister utgör således ett administrativt missförhållande.

Eftersom denna aspekt av målet rör förfaranden som rör specifika händelser i det förflutna, är det inte lämpligt att eftersträva en uppgörelse i godo i frågan.

Mot bakgrund av ovanstående avslutar ombudsmannen ärendet.

Kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.

YTTERLIGARE ÅTERSTÄLLNINGAR

1. Ombudsmannen noterar att kommissionens tillvägagångssätt att ignorera en bekräftande ansökan som gjorts i avsaknad av ett svar på den ursprungliga ansökan som korsar med ett svar på den ursprungliga ansökan inte var en ad hoc-lösning utan utgör dess ”nuvarande praxis”. Trots kommissionens goda avsikter med att införa denna praxis anser ombudsmannen att det är nödvändigt att påpeka att det inte finns någon bestämmelse i förordning 1049/2001 som tyder på att en bekräftande ansökan förlorar sitt existensberättigande om institutionen svarar efter den föreskrivna tidsfristen. Ombudsmannen skulle därför välkomna om kommissionen såg över sin allmänna praxis på detta område.

2. I sin korrespondens med klaganden före ombudsmannens undersökning och i sitt yttrande tycktes kommissionen antyda att en utredning vid tillämpningen av artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning 1049/2001 fortfarande kunde anses vara pågående trots att det beslut genom vilket den avslutades redan hade fattats. Frågan behövde inte tas upp i denna utredning. Den tolkning som kommissionen har föreslagit förefaller emellertid ge upphov till tvivel. Ombudsmannen anser därför att det skulle kunna vara till nytta om kommissionen omprövade sin ståndpunkt i denna fråga.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos DIAMANDOUROS

---

(1) BAA är en förening bildad i Förenade kungariket som företräder oberoende stenbrottsföretag i Förenade kungariket.

(2) Punkt 14 i beslutet hade följande lydelse: ”Av miljöskyddsskäl tas skatten ut på verksamheter. Syftet är att skydda miljön genom att bidra till minskad utvinning av jungfrulig ballast och uppmuntra användningen av alternativa material. British Aggregates Association (BAA), andra producentorganisationer och enskilda företag har bestritt att skatten på ballast har en märkbar positiv inverkan på miljöskyddet. Empiriska uppgifter från de brittiska myndigheterna om effekterna av avgiften sedan den infördes tyder dock på att skatten på ballast visserligen inte har fungerat som avsett i Nordirland, men att den i själva verket har en märkbar positiv miljöeffekt i Storbritannien." (Understrykning av ombudsmannen).

(3) EGT L 145, 2001, s. 43.

(4) EGT L 345, 2001, s. 94.

(5) Mål T-76/02, Messina mot kommissionen, REG 2003, s. II-3203; Förstainstansrättens dom av den 30 november 2004 i mål T-168/02, Internationaler Tierschutz Fonds mot kommissionen (REG 2004, s. och förstainstansrättens dom av den 17 mars 2005 i mål T-187/03, Scippacercola mot kommissionen, ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen.

(6) Mål T-76/02, Messina mot kommissionen, REG 2003, s. II-3203; T-168/02, Internationaler Tierschutz Fonds mot kommissionen, REG 2004, s. och förstainstansrättens dom av den 17 mars 2005 i mål T-187/03, Scippacercola mot kommissionen (ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen).

(7) Dom av den 26 april 2005 i de förenade målen T-110/03, T-150/03 och T-405/03, J.M. Sison mot rådet (ännu ej offentliggjord i rättsfallssamlingen), punkt 50.

(8) Mål T-287/03, Società imballaggi metallici Salerno srl mot kommissionen, beslut av den 8 juni 2005, EUT C 229, 2005, s. 18.

(9) EGT L 145, 2001, s. 43.

(10) Mål T-76/02, Messina mot kommissionen, REG 2003, s. II-3203. T-168/02, Internationaler Tierschutz Fonds mot kommissionen, REG 2004, s. och förstainstansrättens dom av den 17 mars 2005 i mål T-187/03, Scippacercola mot kommissionen (ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen).

(11) Mål T-76/02, Messina mot kommissionen, REG 2003, s. II-3203. T-168/02, Internationaler Tierschutz Fonds mot kommissionen, REG 2004, s. och förstainstansrättens dom av den 17 mars 2005 i mål T-187/03, Scippacercola mot kommissionen (ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen).

(12) Förstainstansrättens dom av den 26 april 2005 i de förenade målen T-110/03, T-150/03 och T-405/03, J.M. Sison mot rådet (ännu ej offentliggjord i rättsfallssamlingen), punkt 50.

(13) Beslut av den 8 juni 2005 i mål T-287/03, Società imballaggi metallici Salerno srl mot kommissionen (EUT C 229, 2005, s. 18).

(14) Jfr ombudsmannens förslag till rekommendation till Europeiska kommissionen i klagomål 101/2004/GG.

(15) Förstainstansrättens dom av den 17 mars 2005 i mål T-187/03, Scippacercola mot kommissionen, ännu ej offentliggjord i rättsfallssamlingen, punkt 54.

(16) Förstainstansrättens dom av den 17 mars 2005 i mål T-187/03, Scippacercola mot kommissionen, ännu ej offentliggjord i rättsfallssamlingen, punkt 57.

(17) Förstainstansrättens dom av den 26 april 2005 i de förenade målen T-110/03, T-150/03 och T-405/03, J.M. Sison mot rådet (ännu ej offentliggjord i rättsfallssamlingen), punkt 50.

(18) Förstainstansrättens dom av den 26 april 2005 i de förenade målen T-110/03, T-150/03 och T-405/03, J.M. Sison mot rådet (ännu ej offentliggjord i rättsfallssamlingen), punkterna 51-55.

(19) Understrykning av ombudsmannen.