Bakgrund till klagomålet

1. I december 2022 delade en organisation i det civila samhället med Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) information som den hade fått från en anonym källa om påstådda korruptionshandlingar som involverar flera ledamöter av Europaparlamentet som kan ha försvarat tredjeländers intressen i utbyggnaden av 5G i Europa.

2. Olaf bedömde denna information och konstaterade i mars 2023 att det fanns ”otillräckliga misstankar om att de berörda parlamentsledamöterna hade åsidosatt sina skyldigheter och/eller begått brottsliga handlingar”. Olaf beslutade därför att inte inleda någon utredning av anklagelserna. Den avstod också från att informera någon annan myndighet om anklagelserna.

3. Våren 2025 blev det känt att de belgiska myndigheterna undersöker om ett kommunikationsföretag gjorde olagliga betalningar för att få ett öppet brev skrivet och sedan undertecknat av parlamentsledamöter till stöd för sina intressen [1].

4. I april 2025 förklarade Olafs generaldirektör i en medieintervju varför Olaf i mars 2023 hade beslutat att inte gå vidare med ärendet. Han sade att informationen från den anonyma källan inte hade varit särskilt konkret och ”hade saknat detaljer och skickades två år efter det påstådda brottet”.

5. Den 2 april 2025 lämnade klaganden, en journalist, in en begäran [2] om allmänhetens tillgång till handlingar och bad Olaf om alla handlingar som fanns i samband med de korruptionsanklagelser som hade delats med Olaf i december 2022. Han förklarade att han skulle vilja förstå ”vilka utredningsåtgärder Olaf vidtog efter detta tips och varför Olaf beslutade att inte inleda en utredning”. Han förtydligade därför att hans begäran om tillgång omfattade ”alla handlingar med anknytning till tipset [...] och de preliminära utredningarna”, inbegripet mötesprotokoll, interna diskussioner och eventuella utbyten med nationella myndigheter.

6. Utan att identifiera specifika handlingar vägrade Olaf att ge allmänheten tillgång till dem. Den hävdade att de begärda handlingarna ingår i en ärendeakt som avslutades efter ett ”urvalsförfarande” och åberopade en allmän presumtion om att de inte skulle lämnas ut, med motiveringen att ett utlämnande skulle undergräva syftet med dess utredningar [3].

7. Den 16 april 2025 bad klaganden Olaf att se över sin ståndpunkt (han lämnade in en bekräftande ansökan).

8. I sitt svar bekräftade Olaf avslaget på ansökan om tillgång.

9. Klaganden var missnöjd och vände sig till Europeiska ombudsmannen.

Utredningen

10. Ombudsmannen inledde en undersökning av Olafs vägran att ge allmänheten tillgång till handlingarna i ärendet.

11. Under undersökningens gång mottog ombudsmannen Olafs svar på klagomålet och därefter klagandens kommentarer som svar på Olafs svar. Ombudsmannens undersökningsgrupp granskade även de omtvistade handlingarna.

Argument som framförts

12. I sitt bekräftande beslut hävdade Olaf att en allmän presumtion om icke-utlämnande för att skydda syftet med dess utredningar kan tillämpas på ärenden som avslutas efter ett urvalsförfarande.

13. För det första hävdade Olaf, med hänvisning till rättspraxis om kontroll av företagskoncentrationer [4], att den måste upprätthålla den avsedda balansen mellan EU:s lagstiftning om allmänhetens tillgång till handlingar (förordning 1049/2001 [5]) och Olaf-förordningen [6], som inte ger enskilda personer rätt att erhålla handlingar från Olafs ärendeakt. Företaget hävdade att ett utlämnande skulle avslöja dess utredningsmetoder och mål, vilket skulle undergräva både nuvarande och framtida utredningsverksamhet [7].

14. För det andra hävdade Olaf att ett utlämnande skulle undergräva dess förmåga att samla in information, eftersom källor ofta delar känslig information i förhoppningen att informationen inte skulle offentliggöras om ärendet avvisades i ett tidigt skede.

15. För det tredje angav Olaf att ärendeakter som den aktuella inte bara innehåller de huvudsakliga påståendena och Olafs inledande bedömning, utan även närmare uppgifter om Olafs utredningsprocess och arbetsmetoder i detta skede. Ett utlämnande skulle således avslöja dess utredningsstrategier och utredningsmetoder.

16. Olaf ansåg också att det inte finns något övervägande allmänintresse av utlämnandet.

17. Klaganden hävdade att den allmänna presumtionen inte längre kunde åberopas när Olaf beslutar att inte fullfölja ett ärende.

18. Klaganden hävdade också att det finns ett övervägande allmänintresse av utlämnandet, nämligen att göra det möjligt för allmänheten att granska Olafs beslut att inte driva ärendet i fråga och att inte informera andra myndigheter om det.

19. I sitt svar på klagomålet uppgav Olaf att den hade omprövat sin ståndpunkt om klagandens begäran om tillgång. Med hänvisning till rättspraxis enligt domen i målet Homoki [8], som tillämpades analogt, ansåg Olaf att det avslutande beslutet i ett urvalsärende fyller en liknande funktion som en slutrapport i en utredning. Olaf gjorde således en individuell bedömning av avslutningsbeslutet och konstaterade att ett utlämnande inte skulle påverka något pågående förfarande. Mot bakgrund av detta beslutade Olaf att ge klaganden fullständig tillgång till avslutningsbeslutet i det aktuella ärendet.

20. Som svar på detta uppgav klaganden att utlämnandet av Olafs avslutande beslut hade behandlat en del av hans klagomål och att han hoppades att Olaf skulle ge ytterligare förklaringar till varför den varken hade inlett en utredning 2023 eller informerat andra myndigheter om ärendet.

Ombudsmannens bedömning

21. Ombudsmannen välkomnar Olafs positiva engagemang i klagomålet och dess ansträngningar för att lösa den fråga som hon uppmärksammats på.

22. Mot bakgrund av etablerad rättspraxis [9] anser ombudsmannen att det är orimligt att tillämpa en allmän presumtion om icke-utlämnande på ett Olaf-beslut som avslutar ett urvalsförfarande om Olaf finner otillräckliga skäl för att inleda en utredning.

23. Ombudsmannen välkomnar därför Olafs beslut att göra en individuell bedömning och att lämna ut det omtvistade avslutningsbeslutet i dess helhet, vilket säkerställer öppenhet och möjliggör offentlig granskning av dess arbete.

Slutsats

På grundval av undersökningen avslutar ombudsmannen detta ärende med följande slutsats:

Genom att ge allmänheten fullständig tillgång till det omtvistade avslutningsbeslutet har Europeiska byrån för bedrägeribekämpning avgjort klagomålet.

Klaganden och Olaf kommer att informeras om detta beslut.

Teresa Anjinho
Europeiska ombudsmannen

Strasbourg den 11 september 2025

[1] Se t.ex. https://www.politico.eu/article/belgium-european-parliament-mep-immunity-huawei-Corruption-scandal/.

[2] Enligt förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar: http://data.europa.eu/eli/reg/2001/1049/oj.

[3] I enlighet med artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning (EG) nr 1049/2001.

[4] Domstolens dom av den 28 juni 2012, kommissionen/Agrofert, C-477/10 P, punkt 63: https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=124461&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=5344312.

[5] Se fotnot 2 ovan.

[6] Förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Olaf: http://data.europa.eu/eli/reg/2013/883/oj.

[7] Olaf hänvisade till tribunalens dom av den 26 april 2016, Strack/kommissionen, T-221/08, punkterna 153–157: https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=177121&pageIndex=0&doclang=FR&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=5351617.

[8] Tribunalens dom av den 1 september 2021, Homoki/kommissionen, T-517/19: https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=245503&pageIndex=0&doclang=FR&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=6145602.

[9] Särskilt domen i målet Homoki mot kommissionen, punkterna 60–63 (se fotnot 8 ovan) och tribunalens dom av den 26 maj 2016, IMG mot kommissionen, T-110/15, punkterna 33–35 och 43: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A62015TJ0110.