Bakgrund till klagomålet

1. Ledamöterna av Europaparlamentet får bilda inofficiella grupper för att informellt utbyta åsikter om specifika frågor. Dessa grupperingar är inte officiella parlamentsorgan och företräder inte parlamentet.^[1] Grupperingarna måste rapportera till parlamentet om allt stöd som mottagits utanför parlamentet.^[2] En sådan inofficiell grupp var vänskapsgruppen mellan EU och Kina (vänskapsgruppen).

2. I oktober 2019 anordnade vänskapsgruppen ett evenemang i parlamentets lokaler i Strasbourg, där ”champagne och canapéer” serverades.

3. I november 2020 uppgavs det i en tidningsartikel att Kinas delegation vid EU betalade för ”drycker och snacks” vid evenemanget 2019.^[3]

4. I januari 2021 bad parlamentets talman parlamentets rådgivande kommitté för ledamöters uppförande^[4] att bedöma huruvida vänskapsgruppens ordförande hade underlåtit att fullgöra sina skyldigheter enligt parlamentets uppförandekod^[5].

5. Några dagar senare begärde klaganden att allmänheten skulle få tillgång^[6] till alla handlingar som rör vänskapsgruppen.

6. I mars 2021 besvarade parlamentet begäran. Kommissionen identifierade fyra handlingar som omfattades av begäran, nämligen ett e-postmeddelande och två skrivelser från vänskapsgruppens ordförande till talmannen samt en skrivelse från talmannen till den rådgivande kommittén med begäran om ett yttrande i frågan med e-postmeddelandet och de två bifogade skrivelserna.^[7] Enligt parlamentet skulle ett utlämnande av handlingarna undergräva syftet med utredningarna och allvarligt undergräva dess beslutsprocess^[8] – förfarandet för att bedöma huruvida vänskapsgruppens ordförande hade uppfyllt sina skyldigheter var besläktat med ett disciplinärt förfarande.

7. Klaganden bad parlamentet att ompröva sitt beslut att inte lämna ut handlingarna (han gjorde vad som kallas en ”bekräftande ansökan”).

8. I juli 2021, efter den rådgivande kommitténs rekommendation, tillkännagav talmannen sitt beslut^[9] att tillrättavisa ordföranden för att ha underlåtit att respektera kravet på rapportering av externt stöd, i enlighet med parlamentets uppförandekod.  

9. I augusti 2021 besvarade parlamentet klagandens begäran om översyn och bekräftade sin ursprungliga ståndpunkt. Den grundade återigen sitt beslut på behovet av att skydda sina utredningar och sin beslutsprocess samt behovet av att skydda enskilda personers integritet och deras personuppgifter^[10].

10. I september 2021 vände sig klaganden till ombudsmannen.

Utredningen

11. Ombudsmannen inledde en undersökning av parlamentets vägran att ge allmänheten tillgång till de begärda handlingarna.

12. Under undersökningens gång träffade ombudsmannens undersökningsgrupp parlamentets berörda personal för att få ytterligare information om sitt beslut att vägra tillgång. Ombudsmannens undersökningsgrupp granskade även de omtvistade handlingarna.

Argument som framförts

13. Parlamentets argument är i huvudsak följande:  

• Ett utlämnande av handlingar som lämnats in för den rådgivande kommitténs utredningar skulle inte bara påverka parlamentsledamöternas förtroende för sekretessen vid sådana utredningar, utan även förtroendeförhållandet mellan talmannen och parlamentsledamöterna.
• Den rådgivande kommittén är ett kollegialt organ och dess undersökningar är av känslig natur. Dess möten är konfidentiella och är inte öppna för allmänheten.^[11] Syftet med den rådgivande kommitténs undersökningar är att ge ordföranden operativa rekommendationer när det gäller eventuella överträdelser av uppförandekoden. Den rådgivande kommittén måste därför kunna förlita sig på den information den får i samband med sina utredningar för att kunna ge talmannen en välgrundad rekommendation. Detta kan endast vara fallet om utredningens förtroende och konfidentialitet upprätthålls. Ledamöterna måste tillåtas att fullt ut utnyttja sin rätt till försvar och dela information internt i samband med alla anklagelser som riktas mot dem utan rädsla för att denna information kan komma att lämnas ut senare. Ett utlämnande, även efter det att beslutet i fråga har fattats, skulle avsevärt minska parlamentsledamöternas vilja att delta i framtida utredningar och beröva den rådgivande kommittén och talmannen nödvändig information, vilket allvarligt skulle undergräva parlamentets beslutsprocess. I detta sammanhang ansåg parlamentet att det var irrelevant att viss information kanske redan hade lämnats ut. Ledamöterna kan själva bestämma om de vill lämna ut information som de delar med den rådgivande kommittén.
• Med tanke på allvaret i de anklagelser som läggs fram för den rådgivande kommittén måste dess rekommendationer vara fria från påtryckningar utifrån eller otillbörligt politiskt inflytande. Presidenten måste också ha ett manöverutrymme och ett utrymme att tänka. Även om den rådgivande kommitténs rekommendationer inte är bindande skulle ett utlämnande även efter det att beslutet har fattats pressa talmannen att följa den rådgivande kommitténs rekommendationer. Ett utlämnande av handlingarna skulle dessutom riskera att undergräva talmannens beslut och skada parlamentets och den berörda ledamotens anseende.
• Ett utlämnande av handlingarna skulle undergräva skyddet för den enskildes privatliv och integritet^[12], eftersom de rör beteendet hos en identifierad fysisk person, ordföranden för vänskapsgruppen. Klaganden angav inte något särskilt ändamål av allmänt intresse som skulle tillgodoses genom utlämnandet av handlingarna.

14. Klagandens argument är i huvudsak följande:

• Det är svårt att tro att den rådgivande kommittén skulle kunna komma fram till en annan slutsats beroende på om handlingarna har offentliggjorts eller inte. Det bör vara irrelevant för beslutsprocessen om handlingarna kan missbrukas av pressen och vissa politiker. Den politiska grupp som vänskapsgruppens ordförande tillhör har redan offentliggjort delar av dessa handlingar och allmänintresset skulle gynnas av ett fullständigt utlämnande.
• Vägran att bevilja tillgång även efter det att beslutet att tillrättavisa ordföranden hade fattats tyder på att den rådgivande kommitténs rekommendation inte skulle stå emot granskning. Att föreslå att talmannen skulle känna sig pressad att följa rekommendationen för att undvika motsägelser inom parlamentet visade på en brist på förtroende för talmannens förmåga att stå fast vid sina egna beslut.
• Det finns ingen anledning att anta att ledamöter av Europaparlamentet skulle vara mindre villiga att delta i utredningar om handlingar som rör deras ärende skulle offentliggöras. Ledamöterna samtyckte till en eventuell utredning av den rådgivande kommittén när de undertecknade uppförandekoden.
• Det finns inget behov av att skydda personuppgifter, eftersom parlamentet självt redan hade nämnt namnet på den berörda ledamoten i sitt beslut om begäran om omprövning.
• Öppenhet i förhållande till handlingarna skulle öka allmänhetens insyn i beslutet och minska eventuella skador på den rådgivande kommitténs anseende. Den rådgivande kommittén består endast av fem ledamöter, varav en är medlem i samma politiska grupp som vänskapsgruppens ordförande. Detta skapar en risk för att allmänheten uppfattar den rådgivande kommittén som politiskt påverkad och inte oberoende, särskilt eftersom inte alla politiska grupper är företrädda i den rådgivande kommittén.

Ombudsmannens bedömning

15. Detta ärende rör allmänhetens begäran om tillgång till handlingar och ombudsmannen kommer därför inte här att ta ställning i allmänna frågor såsom den rådgivande kommitténs sammansättning och huruvida dess rekommendationer håller för granskning.

16. Ombudsmannen noterar att man också kan undersöka möjligheten att säkerställa tillräcklig insyn på andra sätt, till exempel genom att offentliggöra utskottets yttrande, i stället för att ge tillgång till handlingar som upprättats av ledamöter där ledamöterna försvarar sig mot anklagelser som riktas mot dem för att de inte följer uppförandekoden.

17. I det aktuella fallet ingick handlingarna i förfarandet för att fastställa huruvida vänskapsgruppens ordförande hade uppfyllt sina skyldigheter enligt parlamentets uppförandekod – ett förfarande som inleddes vid misstanke om att en överträdelse hade ägt rum och som kan leda till sanktioner. Detta förfarande kan liknas vid ett disciplinärt förfarande. Mot denna bakgrund var det rimligt att parlamentet redan från början ansåg att handlingarna inte skulle lämnas ut.

18. Det följer också av rättspraxis avseende artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1049/2001 att handlingar inte lämnas ut om ett utlämnande skulle äventyra viljan hos de personer som deltar i ett förfarande att samarbeta i framtiden, vilket skulle äventyra ett korrekt genomförande av förfarandet i fråga och uppnåendet av de eftersträvade målen.^[13] Ombudsmannen håller därför med om att utsikterna till ett offentliggörande av handlingar, såsom de som är aktuella i detta fall, i enlighet med rättspraxis skulle riskera att beröva den rådgivande kommittén nödvändig information i samband med dess utredningar. Med tanke på att parlamentet delvis förlitar sig på samarbetet mellan de ledamöter som är föremål för undersökningen är det viktigt att de är beredda att vara så tillmötesgående som möjligt för att dessa undersökningar ska kunna genomföras.

19. Frågan är då om det fanns ett övervägande allmänintresse eller nödvändighet i allmänintresset, vilket bör ha företräde och därmed leda till utlämnande i detta fall. Efter att ha granskat handlingarna drar ombudsmannen slutsatsen att svaret är nekande. Ett utlämnande av handlingarna skulle inte medföra att allmänheten fick kännedom om något i sak eller att en välinformerad debatt skulle äga rum, eftersom handlingarna inte innehåller mycket i sak, vilket inte redan är allmänt känt.

Slutsats

På grundval av undersökningen avslutar ombudsmannen detta ärende med följande slutsats:

Europaparlamentet har inte gjort sig skyldigt till något administrativt missförhållande.

Klaganden och Europaparlamentet kommer att informeras om detta beslut.

Rosita Hickey
Förfrågningsdirektör

Strasbourg den 28 januari 2022

[1] Mer information om inofficiella grupper finns på: https://www.europarl.europa.eu/delegations/en/about/introduction

[2] Artikel 35.4 i Europaparlamentets arbetsordning, som finns på: https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/RULES-9-2021-09-13-RULE-035_EN.html, Artikel 4.2 g i uppförandekoden för Europaparlamentets ledamöter med avseende på ekonomiska intressen och intressekonflikter, som finns på https://www.europarl.europa.eu/pdf/meps/201305_Code_of_conduct_EN.pdf   

[3] Se https://www.politico.eu/article/china-influence-european-parliament-friendship-group/

[4] Den rådgivande kommittén består av fem ledamöter som utses av ordföranden. Den rådgivande kommittén bedömer påstådda överträdelser av ledamöternas uppförandekod och ger talmannen råd om möjliga åtgärder som ska vidtas genom rekommendationer. Se https://www.europarl.europa.eu/pdf/meps/201305_Code_of_conduct_EN.pdf

[5] Artikel 4.2 g i uppförandekoden för Europaparlamentets ledamöter med avseende på ekonomiska intressen och intressekonflikter, som finns på https://www.europarl.europa.eu/pdf/meps/201305_Code_of_conduct_EN.pdf  

[6] Enligt förordning 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, tillgänglig på https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/ALL/?uri=CELEX:32001R1049

[7] Talmannen hänsköt ärendet till den rådgivande kommittén i enlighet med artikel 8 i uppförandekoden, det vill säga när det finns anledning att tro att uppförandekoden har överträtts, och den rådgivande kommittén ska lämna en rekommendation till talmannen om det beslut som ska fattas.

[8] Artikel 4.2 tredje strecksatsen och artikel 4.3 i förordning 1049/2001, tillgänglig på https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/ALL/?uri=CELEX:32001R1049

[9] Se följande: https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/PV-9-2021-07-08-ITM-002_EN.html

[10] Artiklarna 4.2, 4.3 och 4.1 i förordning 1049/2001, som finns på https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/PDF/?uri=CELEX:32001R1049&from=EN

[11] I artikel 4.3 i den rådgivande kommitténs arbetsordning föreskrivs att sammanträden ska hållas ”inom stängda dörrar”. finns på https://www.europarl.europa.eu/pdf/meps/Rules_of_Procedure_EN.pdf

[12] Artikel 4.1 b i förordning 1049/2001.

[13] Se domen i det ovannämnda målet Strack mot kommissionen, T-221/08, punkt 157.