Kära S.,
Den 13 april 1999 lämnade ni in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot EG-domstolen om att ni uteslutits från uttagningsprov CJ/LA/30.
Den 7 maj 1999 vidarebefordrade jag klagomålet till domstolens ordförande. Revisionsrätten avgav sitt yttrande den 27 juli 1999 och jag översände det till Er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, om Ni så önskade. Era synpunkter mottog jag den 7 september 1999.
Jag skriver nu för att låta er veta resultatet av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Klaganden ansökte om domstolens uttagningsprov CJ/LA/30 för upprättande av en reservlista för juristlingvister på grekiska som modersmål. Tävlingen tillkännagavs i Europeiska gemenskapernas officiella tidning (C303 A av den 2 oktober 1998) och i den grekiska tidningen "To Vima". När det gäller de sökandes utbildning krävdes "en fullständig juridisk utbildning styrkt av en grekisk universitetsexamen eller motsvarande juridisk examen". Tävlingen hölls i två etapper. Den första etappen omfattade en urvalsprocess på grundval av kvalifikationer. Godkända sökande i detta skede kan sedan delta i det efterföljande steget, det skriftliga provet. Klaganden uppgav att han lämnade in sin ansökan tillsammans med kopiorna av de relevanta intygen. Den 5 februari 1999 mottog han en skrivelse från domstolens personalavdelning i vilken klaganden uppmanades att före den 24 februari 1999 skicka in ett intyg från DI.KA.TSA (grekiskt universitetsövergripande centrum för erkännande av utländska universitetsexamina). Intyget skulle ha utfärdats före den 13 november 1998 och klagandens utländska juristexamen skulle erkännas som likvärdig med en grekisk juristexamen.
Klaganden bestred detta beslut genom en skrivelse av den 15 februari 1999. I sin skrivelse uppgav han att även om hans universitetsexamina kommer från offentliga universitet i unionens medlemsstater hade han ännu inte eftersträvat DI.KA.TSA:s erkännande av likvärdighet. Eftersom han för närvarande följde ett forskarutbildningsprogram vid universitetet i Amsterdam hade det inte funnits något behov av att göra det.
Domstolens personalavdelning svarade genom en skrivelse av den 8 mars 1999. I denna skrivelse förklarade domstolen att klaganden inte kunde tas emot eftersom han inte lämnade in det begärda intyget från DI.KA.TSA.
Klaganden lämnade därefter in en ansökan om förnyad prövning av sin ansökan. I sin skrivelse uppgav han att Grekland genom ett beslut av domstolen fördömdes eftersom landet vägrade att genomföra direktiv 89/48 om erkännande av EU-diplom (1). Klaganden anförde att domstolen inte agerade i enlighet med sina egna beslut när det gällde att anställa sin egen arbetskraft. Klaganden uppgav vidare att varken de allmänna eller de särskilda bestämmelserna i uttagningsprovet krävde att ett intyg om likvärdighet skulle uppvisas för sökande från andra medlemsstater, även om detta krav uttryckligen nämndes för sökande från tredjeländer. Enligt klaganden har han inte fått något svar på sin skrivelse från förstainstansrätten.
Klaganden ingav därefter ett klagomål till ombudsmannen.
När det gäller ”villkoren” för uttagningsprovet, såsom de offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning, framförde klaganden till ombudsmannen att det faktiskt fanns ett krav på att utländska examina ska vara likvärdiga med grekiska examina, men att det inte fanns något krav på att DI.KA.TSA faktiskt skulle lämna in ett likvärdighetsintyg. Vidare uppgav han att meddelandet om uttagningsprov enligt punkt B.3 a och b i vägledningen för sökande riktar sig till medborgare i alla 15 medlemsstater och måste omfatta alla utbildningssystem i alla medlemsstater med olika utbildningssystem. Klaganden ansåg att domstolens praxis var orättvis och diskriminerande.

Frågeställningen

Revisionsrättens yttrande
I sitt yttrande kommenterade revisionsrätten följande aspekter av klagomålet:
Enligt artikel 22 i domstolens rättegångsregler ska domstolen inrätta en översättningstjänst med experter som har lämplig juridisk utbildning och fördjupade kunskaper i flera av domstolens officiella språk.
Revisionsrätten upplevde att dess behov i detta avseende bäst tillgodoses av personer med djupgående kunskaper om en medlemsstats rättssystem och om terminologin i detta rättssystem.
Därför krävde meddelandet om uttagningsprov att de sökande hade en fullständig juridisk utbildning som styrktes av "ptychion", en grekisk examen eller en likvärdig juridisk examen.
Vid den jämförande undersökningen av andra examensbevis än "ptychion" måste uttagningskommittén kontrollera om de kunskaper och kvalifikationer som intygas genom dessa examensbevis motsvarar dem som krävs för tilldelning av "ptychion".
Uttagningskommittén ansåg att det mest objektiva och tillförlitliga kriteriet var ett intyg från den grekiska myndighet som är behörig att erkänna utländska examensbevis, DI.KA.TSA.
Personalavdelningen uppmanade därför genom en skrivelse av den 5 februari 1999 klaganden att inkomma med ett intyg från DI.KA.TSA. Eftersom uttagningskommittén inte hade mottagit ansökan avslog den klagandens ansökan på denna grund.
I meddelandet om uttagningsprov krävdes dock inte uttryckligen något sådant intyg för att uttagningskommittén skulle kunna bedöma om andra examina än ptychion kunde anses vara likvärdiga med dem. Uttagningskommittén borde därför ha undersökt om de examensbevis som klaganden lämnat in inte kunde anses motsvara ”ptychion” med hjälp av andra kriterier.
Slutligen nämnde domstolen att sökande som inte har tillåtits delta i ett uttagningsprov kan överklaga detta beslut till förstainstansrätten i enlighet med artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna och de regler som gäller för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska gemenskaperna eller lämna in ett klagomål i enlighet med artikel 90.2 i dessa förordningar.
Klagandens synpunkter
I sina synpunkter vidhöll klaganden sitt klagomål.

Beslutet

1 Påstått orättvist och diskriminerande beslut av uttagningskommittén att inte godta klagandens examensbevis som likvärdiga med den grekiska juristexamen
1.1 Klaganden ansåg att han inte borde ha uteslutits från uttagningsprovet på grund av att han inte hade ett DI.KA.TSA.-intyg från den grekiska myndighet som är behörig att erkänna utländska examensbevis. Eftersom detta kriterium varken nämndes i det allmänna eller i de särskilda konkurrensvillkoren hävdade klaganden att beslutet var orättvist och diskriminerande.
1.2 Revisionsrätten bekräftade att konkurrensen var planerad för medborgare i alla 15 medlemsstater och att graden av deltagande i medlemsstaterna måste beaktas. Eftersom uttagningsprovet gällde juristlingvister med grekiska som modersmål skulle uttagningskommittén kontrollera om de kunskaper och kvalifikationer som intygades genom dessa examensbevis motsvarade dem som krävdes enligt den relevanta grekiska examen. För att få ett mer objektivt och tillförlitligt jämförelsekriterium beslutade uttagningskommittén att bjuda in sökande med examina från andra medlemsstater att tillhandahålla DI.KA.TSA-intyget. Eftersom uttagningskommittén inte hade fått det uteslöt den klaganden från uttagningsprovet.
1.3 I sitt yttrande medgav revisionsrätten att meddelandet om uttagningsprov i fråga inte uttryckligen krävde att de sökande skulle lämna in ett sådant DI.KA.TSA-intyg och att uttagningskommittén därför borde ha undersökt om det examensbevis som klaganden hade lämnat in kunde anses motsvara den grekiska examen med hjälp av andra kriterier. Uttagningskommittén behandlade därför inte klagandens ansökan på ett korrekt sätt och detta är ett fall av administrativt missförhållande.
2 Underlåtenhet att svara på klagandens skrivelse
2.1 Klaganden hävdade att hans skrivelse till domstolen med begäran om omprövning av hans ansökan inte hade besvarats.
2.2 Revisionsrätten förklarade inte varför den inte besvarade klagandens skrivelse. Revisionsrätten nämnde också möjligheten för klaganden att lämna in ett klagomål enligt artikel 90 i tjänsteföreskrifterna. Kommissionen förklarade dock inte varför den inte behandlade klagandens skrivelse som ett sådant klagomål. Domstolen behandlade därför inte klagandens skrivelse på ett korrekt sätt och detta är ett fall av administrativt missförhållande.
3 Slutsats På
grundval av Europeiska ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller det nödvändigt att göra följande kritiska anmärkningar:

Uttagningskommittén borde ha undersökt om det examensbevis som klaganden lämnat in kunde anses motsvara den grekiska examen genom att använda andra kriterier. Uttagningskommitténs underlåtenhet att behandla klagandens ansökan på ett korrekt sätt utgjorde ett administrativt missförhållande.

Revisionsrätten förklarade inte varför den inte besvarade klagandens skrivelse. Revisionsrätten nämnde också möjligheten för klaganden att lämna in ett klagomål enligt artikel 90 i tjänsteföreskrifterna. Kommissionen förklarade dock inte varför den inte behandlade klagandens skrivelse som ett sådant klagomål. Underlåtenheten att korrekt behandla klagandens skrivelse var ett fall av administrativt missförhållande.

Med tanke på att dessa aspekter av målet rör förfaranden som rör specifika händelser i det förflutna är det inte lämpligt att eftersträva en uppgörelse i godo i frågan. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.
Domstolens ordförande kommer också att underrättas om detta beslut.
Med vänlig hälsning
Jacob Söderman

---

(1) Mål C-365/93, kommissionen mot Republiken Grekland, REG 1995, s. I-499.