Kära R.,
Den 7 september 1998 ingav ni ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska kommissionen angående kommissionens behandling av ert klagomål av den 27 oktober 1997.
Den 2 december 1998 vidarebefordrade jag klagomålet till Europeiska kommissionens ordförande. Den 29 mars 1999 översände kommissionen sitt yttrande i denna fråga, som jag översände till er den 13 april 1999, med en uppmaning att inkomma med synpunkter, om ni så önskade. Den 12 maj 1999 mottog jag Era synpunkter på kommissionens yttrande. Ytterligare åtgärder vidtogs av ombudsmannen den 23 juni 1999 för att få ytterligare information om ärendet. Den 12 juli 1999 fick jag ett nytt brev från er.
Jag skriver nu för att låta er veta resultatet av de undersökningar som har gjorts.
Det är viktigt att komma ihåg att EG-fördraget ger Europeiska ombudsmannen befogenhet att undersöka eventuella fall av administrativa missförhållanden endast inom ramen för gemenskapsinstitutionernas och gemenskapsorganens verksamhet. I Europeiska ombudsmannens stadga föreskrivs uttryckligen att inga åtgärder av någon annan myndighet eller person får bli föremål för klagomål till ombudsmannen. På grundval av dessa bestämmelser har ombudsmannens undersökningar därför inriktats på att undersöka om Europeiska kommissionen har gjort sig skyldig till administrativa missförhållanden.

Klagomålet

Klagomålet rör ett raminitiativ om "Sysselsättning och utveckling av mänskliga resurser" som Europeiska kommissionen har infört på grundval av artikel 11 i rådets förordning (EEG) nr 2082/93 (1).
Europeiska kommissionen lanserade "Horisont II-programmet" för åren 1995-1997 inom projekt 95 H GAL Castro Navas i Galicien (Spanien) för att förbättra sysselsättningsmöjligheterna för funktionshindrade och andra missgynnade grupper. Projektets stödmottagare, med vilken klaganden hade ingått ett anställningsavtal, var Menela-stiftelsen. Stiftelsen fick ett ekonomiskt bidrag från Europeiska socialfonden.
Enligt klaganden avslutade han sitt samarbete med stiftelsen den 31 oktober 1996 på grund av att stiftelsen inte hade betalat hans fakturor och på grund av andra oegentligheter som han ansåg hade ägt rum under projektets genomförande.
I juli 1997 ingav han ett klagomål till Europeiska kommissionen i vilket han gjorde gällande oegentligheter och missbruk av gemenskapsmedel vid stiftelsens genomförande av projektet.
Den klagande uppgav att institutionen svarade den 30 juli 1997 och informerade honom om att hans skrivelse, enligt det sedvanliga förfarandet i liknande fall, hade vidarebefordrats till den enhet som ansvarar för förvaltningen av Europeiska socialfonden i Spanien och som skulle behandla denna fråga.
Klaganden skickade ytterligare en skrivelse till kommissionens generaldirektorat V den 27 oktober 1997, vilken inte besvarades av kommissionen. Den klagande skrev därför till Europeiska ombudsmannen den 7 september 1998 om Europeiska kommissionens påstådda underlåtenhet att på ett korrekt sätt övervaka Menelastiftelsens utbetalning av medel genom Europeiska socialfonden (ESF) och kommissionens hantering av hans klagomål som ingavs 1997.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande
I sitt yttrande över klagomålet framförde kommissionen följande synpunkter:
Kommissionen bekräftade mottagandet av den klagandes skrivelse från juli 1997. Kommissionen underströk att mottagaren av det ekonomiska bidraget var Menela-stiftelsen i Spanien, som därför ensam var ansvarig för betalningen av sökandens fakturor. Till stöd för denna ståndpunkt åberopade kommissionen bestämmelserna i artikel 21.1 i förordning nr 2082/93 (2).
Institutionen informerade också om att den i enlighet med det sedvanliga förfarandet den 30 juli 1997 vidarebefordrade klagandens skrivelse till enheten med ansvar för förvaltningen av Europeiska socialfonden vid det spanska ministeriet för sysselsättning och sociala frågor och begärde att de spanska myndigheterna skulle hållas underrättade om resultatet av undersökningen.
Kommissionen betonade att den fick ett svar från de spanska myndigheterna bara några dagar innan den skickade sitt yttrande om klagomålet till ombudsmannen. Enligt detta svar fanns klagandens fakturor på totalt cirka 3 miljoner pesetas bland de utestående beloppen i slutet av 1996. Utbetalningen av detta belopp vidarebefordrades till Galiciens regionala regering, som ansvarar för programmet, för senare utbetalning till projektets stödmottagare, nämligen Menela-stiftelsen. När det gäller klagandens övriga fakturor förklarade de berörda myndigheterna att de ingick i det utestående saldot för 1997 som höll på att behandlas.
Kommissionen ansåg slutligen att Europeiska ombudsmannen kunde ha funnit det lämpligt att kontakta de nationella myndigheterna direkt, om han så önskade.
Klagandens synpunkter
I sina synpunkter vidhöll klaganden i princip sitt ursprungliga klagomål. Vidare kritiserade han kommissionen för dess underlåtenhet att vidta åtgärder mot avsaknaden av svar från den ansvariga
enheten för förvaltningen av Europeiska socialfonden i Spanien.

Ytterligare undersökningar

Den 23 juni 1999 kontaktade Europeiska ombudsmannen enheten för förvaltning av Europeiska socialfonden i Spanien per telefon. Den 25 juni 1999 fick han ytterligare upplysningar i ärendet.
Enheten för förvaltning av Europeiska socialfonden informerade ombudsmannen om att den den 15 december 1998, efter en påminnelse från Europeiska kommissionen, skickade en skrivelse till Galiciens regionala regering med en begäran om information om hur undersökningen fortskred. Kommissionen påpekade även att det framgick av de handlingar som de galiciska myndigheterna hade översänt att Menela-stiftelsen, som var mottagare av projektet, hade mottagit gemenskapsmedel och att klaganden även hade mottagit betalningar för år 1996. Mot bakgrund av dessa omständigheter beslutade kommissionen att avsluta ärendet och underrättade Europeiska kommissionen om detta beslut genom en skrivelse av den 3 februari 1999.
Den 12 juli 1999 mottog ombudsmannen ytterligare ett meddelande från klaganden. Han tackade ombudsmannen för hans intresse för ärendet och informerade honom om att han den 16 juni 1999, efter förhandlingar med Menelastiftelsen, hade accepterat det belopp på 1 700 000 poäng som erbjöds honom. Mot bakgrund av denna överenskommelse med Menelastiftelsen uppgav klaganden att inga ytterligare undersökningar borde genomföras.
Den klagande bekräftade dock på nytt sitt missnöje med kommissionens sätt att behandla hans klagomål.

Beslutet

På grundval av den information som lämnats av klaganden och de synpunkter som lämnats av Europeiska kommissionen har ombudsmannen dragit följande slutsatser:
1. Påstådd underlåtenhet från Europeiska kommissionens sida att på ett korrekt sätt övervaka utbetalningen av gemenskapsmedel.
1.1 Klaganden hävdade att kommissionen inte på ett korrekt sätt hade övervakat Menelastiftelsens utbetalning av gemenskapsmedel. Han nämnde särskilt att stiftelsen inte hade betalat en del av hans fakturor för den period under vilken han hade deltagit i projektet.
1.2. Kommissionen förklarade i sitt yttrande att mottagaren av det ekonomiska bidraget var Menela-stiftelsen i Spanien, som ensam var ansvarig för betalningen av sökandens fakturor. I enlighet med det sedvanliga förfarandet vidarebefordrade Europeiska kommissionen klagandens skrivelse till enheten med ansvar för förvaltningen av Europeiska socialfonden i Spanien.
1.3. En av grundprinciperna för gemenskapens politik för ekonomisk och social sammanhållning är det så kallade "partnerskapet" mellan de olika aktörer som deltar i processen. Enligt de regler som styr verksamheten inom EG:s strukturfonder skall gemenskapens insatser genomföras genom nära samråd mellan kommissionen, den berörda medlemsstaten och dess behöriga myndigheter och organ på nationell, regional eller lokal nivå. Partnerskapet måste genomföras i full överensstämmelse med parternas respektive institutionella, rättsliga och finansiella befogenheter (3).
1.4 När det gäller utbetalningen av ESF-medel fastställs i de relevanta förordningarna en tydlig ansvarsfördelning mellan de olika aktörerna i enlighet med partnerskapsprincipen. Kommissionen ansvarar för utbetalningarna till de nationella, regionala eller lokala myndigheter som avses i medlemsstatens ansökan om stöd (4). Ansvaret för utbetalningen till de slutliga stödmottagarna vilar dock på medlemsstaterna, som "skall se till att stödmottagarna får förskotten och utbetalningarna så snart som möjligt"(5).
1.5 Mot bakgrund av de tidigare bestämmelserna anser ombudsmannen att kommissionen inte underlät att agera gentemot slutmottagarna av sitt ekonomiska stöd, eftersom detta var en befogenhet som låg hos medlemsstaten. Med vederbörlig respekt för partnerskapsprincipen har institutionen inte befogenhet att ersätta eller ersätta de ansvariga nationella myndigheterna genom att kanalisera sina bidrag direkt till de slutliga stödmottagarna. Ombudsmannen anser därför att det inte föreligger något administrativt missförhållande när det gäller denna aspekt av ärendet.
2. Den påstådda bristen på åtgärder från kommissionens sida
2.1 I juli 1997 skickade klaganden ett formellt klagomål till kommissionen om oegentligheter och missbruk av gemenskapsmedel från den spanska "Menela-stiftelsen", mottagare av projekt 95 H GAL Castro Navas i Galicien som finansierades av unionen. Klaganden hävdade att han hade en utestående skuld till denna stiftelse och bad kommissionen att undersöka frågan.
2.2 Kommissionen påpekade att den, i enlighet med det sedvanliga förfarandet i liknande fall, vidarebefordrade ärendet till de behöriga nationella myndigheterna i Spanien med en begäran om att hållas underrättad om resultatet av undersökningen.
2.3 Klaganden hävdade att kommissionen inte hade vidtagit några åtgärder mot de spanska myndigheterna, trots att de inte hade besvarat institutionens begäran på nästan ett och ett halvt år. Kommissionens avdelningar hade vidtagit ytterligare åtgärder mot de spanska myndigheterna först efter Europeiska ombudsmannens undersökning.
2.4 Ombudsmannen noterar dock att klaganden i en skrivelse som mottogs den 12 juli 1999 informerade honom om att han den 16 juni 1999 hade nått en överenskommelse med Menelastiftelsen. Klaganden betonade att inga ytterligare undersökningar bör göras med tanke på detta avtal. Han tackade också ombudsmannen för hans intresse för ärendet. Ombudsmannen anser därför att det mot bakgrund av ovanstående faktiska konstateranden, särskilt den överenskommelse som nåtts mellan klaganden och stiftelsen på ett för klaganden tillfredsställande sätt, inte finns någon anledning att fortsätta ytterligare undersökningar av denna aspekt av ärendet.
3. Slutsats
På grundval av de uppgifter som lämnats av klaganden och de synpunkter som lämnats av Europeiska kommissionen förefaller det inte ha förekommit något administrativt missförhållande från Europeiska kommissionens sida när det gäller den första aspekten av ärendet. När det gäller den andra aspekten anser ombudsmannen att institutionen har vidtagit åtgärder för att lösa frågan och därmed tillfredsställt den klagande. Mot denna bakgrund beslutar Europeiska ombudsmannen därför att avsluta ärendet.
Europeiska kommissionens ordförande och Andalusiens regionala ombudsman kommer också att informeras om detta beslut.
Med vänliga hälsningar,
Jacob Söderman

---

(1) Rådets förordning (EEG) nr 2082/93 av den 20 juli 1993 om ändring av förordning (EEG) nr 4253/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamheter. EGT L 193, 31.7.1993.

(2) Artikel 21.1 i rådets förordning (EEG) nr 2082/93: "Utbetalning av ekonomiskt stöd skall göras [ ] till den nationella, regionala eller lokala myndighet eller det nationella, regionala eller lokala organ som utsetts för detta ändamål i den ansökan som lämnats in av den berörda medlemsstaten som en allmän regel inom två månader från mottagandet av en godtagbar ansökan".

(3) Rådets förordning (EEG) nr 2081/93 om ändring av förordning (EEG) nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet samt om samordningen av deras verksamhet dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet (EGT L 193, 31.7.1993, s. 5). Artikel 4

(4) Se ovan artikel 21.1 i rådets förordning (EEG) nr 2082/93.

(5) Se ovan artikel 21.5 i rådets förordning (EEG) nr 2082/93.