Bakgrunden till klagomålet

1. Förevarande anmärkning avser det sätt på vilket kommissionen behandlade ett överträdelseklagomål avseende förfarandet för registrering av bilar i Nederländerna.

2. Genom ett e-postmeddelande av den 23 november 2007 lämnade klaganden, en nederländsk medborgare med belgiskt körkort, in ett överträdelseklagomål till kommissionens generaldirektorat för rättvisa, frihet och säkerhet (GD JLS) om förfarandet för registrering av bilar i Nederländerna. I sitt klagomål förklarade klaganden att han, efter att ha bott i Bryssel ett tag, hade ett belgiskt körkort. Han uppgav att han, till skillnad från personer med nederländskt körkort som kan få sin bil registrerad i Nederländerna genom att helt enkelt gå till postkontoret och visa upp sitt körkort, först måste gå till de kommunala myndigheterna i sin hemstad i Nederländerna för att få en handling som visar att han var folkbokförd. Detta dokument tillsammans med klagandens belgiska körkort skulle då ge honom rätt att få sin bil registrerad i Nederländerna. Klaganden påpekade därför att det fortfarande inte gjorts några "europeiska" framsteg när det gäller registrering av bilar.

3. I sitt klagomål till kommissionen uppgav klaganden vidare att den nederländska lagstiftningen om registrering av bilar innehöll vissa allvarliga begränsningar. Han nämnde särskilt att enligt nederländsk lagstiftning kan man bara bli folkbokförd om man tillbringar minst fyra av sex månader i Nederländerna. Personer (inklusive nederländska medborgare) som tillbringar större delen av året i Nederländerna (dvs. mer än sex men mindre än åtta månader: till exempel sju månader i Nederländerna och fem månader utomlands) inte kan registrera sin bil i Nederländerna. De nederländska myndigheterna tillåter dock inte att en person kör en bil som är registrerad i en annan medlemsstat om personen har sin officiella adress i Nederländerna. Klaganden hävdade att de nederländska reglerna inte överensstämde med EU:s regler om fri rörlighet och bosättning inom EU. Klaganden nämnde att han utan framgång hade försökt ta upp frågan med de nederländska myndigheterna.

4. Eftersom klaganden inte fick något svar eller mottagningsbevis från kommissionen skickade han den 23 december 2007 sitt klagomål med vanlig post till kommissionen.

5. Genom ett e-postmeddelande av den 3 januari 2008 [1] bekräftade kommissionen mottagandet av den klagandes skrivelse och informerade honom om att hans klagomål skulle behandlas och att han skulle hållas underrättad.

6. Efter att inte ha fått någon återkoppling efter ett år frågade klaganden genom en skrivelse av den 7 januari 2009 GD Rättvisa, frihet och säkerhet om läget i ärendet. Genom en skrivelse av den 3 mars 2009 informerade GD Rättvisa, frihet och säkerhet honom om att hans klagomål behandlades av en annan avdelning inom kommissionen, nämligen generaldirektoratet för energi och transport (GD Energi och transport) och att det sistnämnda skulle skriva till klaganden under de följande veckorna.

7. Genom e-postmeddelande av den 11 mars 2009 kontaktade en tjänsteman från GD Energi och transport klaganden och frågade om hon kunde ringa honom för att få svar på vissa frågor som hon hade om ärendet. Den 19 mars 2009 ägde ett telefonsamtal rum mellan klaganden och tjänstemannen. Samtalet rörde relevant nederländsk lagstiftning om folkbokföring, skattefrågor och frågan om subsidiaritetsprincipen var tillämplig på frågan. I ett uppföljande e-postmeddelande av den 19 mars 2009 gav tjänstemannen från GD Energi och transport även klaganden kontaktuppgifter till en kollega vid generaldirektoratet för skatter och tullar (GD Skatter och tullar).

8. Genom ett e-postmeddelande av den 24 mars 2009 gav klaganden tjänstemannen vid GD Energi och transport ytterligare information om den relevanta nederländska lagstiftningen (i fråga om det ovannämnda kriteriet om fyra av sex månaders bosättning i Nederländerna) och uppgav att han väntade på ett svar från kommissionen på sitt klagomål.

9. Eftersom klaganden inte hade hörts av kommissionen sedan mars 2009 lämnade han den 24 december 2009 in detta klagomål till ombudsmannen.

10. Genom ett e-postmeddelande av den 10 juni 2010 informerade kommissionen klaganden om att den hade bett de nederländska myndigheterna att lämna synpunkter på klagandens klagomål. Kommissionen informerade vidare klaganden om att de nederländska myndigheterna hade svarat att de skulle reagera före årets slut.

11. I ett e-postmeddelande av den 17 juni 2010 till kommissionen uttryckte klaganden sin förvåning över att kommissionen själv ännu inte hade intagit någon (preliminär) ståndpunkt i frågan och i stället hade bett de nederländska myndigheterna att inta en ståndpunkt och gett dem sex månader på sig att reagera.

12. Genom ett e-postmeddelande av den 20 juli 2010 informerade kommissionen klaganden om att den hade inlett ett formellt överträdelseförfarande och att detta innebar att de nederländska myndigheterna ombads att reagera inom en tidigare tidsfrist än i slutet av 2010. Kommissionen uppgav att den skulle hålla klaganden informerad om utvecklingen av förfarandet. Klaganden svarade i ett e-postmeddelande av den 8 augusti 2010 att han såg fram emot den fortsatta utvecklingen.

13. Genom en skrivelse av den 15 mars 2011 underrättade kommissionen klaganden om att den, efter en detaljerad analys av ärendet, hade kommit fram till att den nederländska lagstiftningen om registrering av bilar var förenlig med unionsrätten. Den uppgav särskilt att det föreföll som om den nederländska lagstiftningen i själva verket var mer fördelaktig än kraven i direktiven 83/182/EEG [2] och 83/183/EEG [3], eftersom "normal bosättning" enligt nederländsk lagstiftning är den plats där någon vistas under fyra av sex månader, vilket är mindre än de 185 dagar per år som anges i dessa direktiv. Kommissionens avdelningar informerade därför klaganden om att kommissionen skulle avsluta sin undersökning om den inte fick ytterligare uppgifter från klaganden inom fyra veckor.

Föremålet för utredningen

14. Ombudsmannen sammanfattade klagandens påstående och anspråk på följande sätt:

Kommissionen har underlåtit att behandla klagandens klagomål av den 23 november 2007 (enligt vilket den relevanta nederländska lagstiftningen om förfarandet för registrering av bilar stred mot EU-lagstiftningen) i enlighet med principerna om god förvaltningssed.

Kommissionen bör uppmana Nederländerna att fullgöra sina skyldigheter enligt EU-lagstiftningen.

15. När det gäller påståendet bad ombudsmannen kommissionen att förklara om den hanterade överträdelseklagomålet i enlighet med kommissionens meddelande till Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen om klagandens förbindelser med avseende på överträdelser av gemenskapsrätten (nedan kallat meddelandet)[4].

Utredningen

16. Klagomålet vidarebefordrades till kommissionen för yttrande. Den 25 juni 2010 skickade klaganden en skrivelse till ombudsmannen om den senaste utvecklingen i ärendet. Kommissionen avgav sitt yttrande den 30 juni 2010. Den vidarebefordrades till klaganden för kännedom. Eftersom kommissionen i sitt yttrande inte hade förklarat huruvida den hade behandlat överträdelseklagomålet i enlighet med meddelandet bad ombudsmannen dock kommissionen att inkomma med ett kompletterande yttrande. Kommissionen avgav sitt tilläggsyttrande den 5 november 2010. Den 22 december 2010 översände klaganden sina synpunkter på kommissionens yttrande och kompletterande yttrande. Den 2 augusti 2011 hade klaganden ett telefonsamtal med ombudsmannens kansli och skickade även några ytterligare kommentarer via e-post.

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Påstådd underlåtenhet att på ett korrekt sätt behandla klagomålet om överträdelse och det därmed sammanhängande påståendet

Argument som framförts till ombudsmannen

17. Klaganden hävdade att kommissionen inte hade behandlat hans klagomål av den 23 november 2007 (enligt vilket den relevanta nederländska lagstiftningen om förfarandet för registrering av bilar stred mot EU-lagstiftningen) i enlighet med principerna om god förvaltningssed. Han hävdade att kommissionen borde uppmana Nederländerna att fullgöra sina skyldigheter enligt EU-lagstiftningen. Klaganden uppgav att han var förvånad över att kommissionen visade så litet intresse för det faktum att han, en nederländsk medborgare vars huvudsakliga bostad är i Nederländerna men som också är bosatt i en annan medlemsstat (Belgien) under ett par månader per år, inte hade rätt att köra en bil med en nederländsk registreringsskylt.

18. I sitt första yttrande uppgav kommissionen att den hade haft flera kontakter med klaganden efter det att han hade lämnat in sitt klagomål till kommissionen. I mars 2009 informerade klaganden kommissionen om att han faktiskt redan hade registrerat sin bil i det nederländska fordonsregistret. Han förklarade dock att han ansåg att de nederländska kraven inte var förenliga med den fria rörligheten och att en medlemsstat inte kunde bortse från denna princip genom att hänvisa till subsidiaritetsprincipen.

19. Kommissionen hävdade att flera av kommissionens avdelningar (GD Energi och transport och GD Rättvisa, frihet och säkerhet) hade deltagit i granskningen av klagomålet och att denna avdelningsövergripande analys tyvärr ledde till förseningar i behandlingen av klagomålet. Med tanke på att klaganden under tiden hade informerat kommissionen om att han hade registrerat sin bil i Nederländerna ansåg kommissionen emellertid att det inte fanns någon anledning att ytterligare undersöka det konkreta problem som klaganden hade tagit upp. Kommissionen beklagade att klaganden i det skedet inte var tydligt informerad om sin förståelse av situationen. Kommissionen bad om ursäkt för detta missförstånd och för förseningarna. Den hävdade att detta var ett mycket exceptionellt fall och att alla ansträngningar skulle göras för att undvika en upprepning av denna situation i framtiden. Det förenklade registreringsförfarandet för klagomål som lämnas in till kommissionen, som nu är i kraft, bör också bidra till att undvika sådana händelser i framtiden.

20. När det gäller klagandens påstående uppgav kommissionen att den hade bett de nederländska myndigheterna att klargöra frågan om eventuell felaktig tillämpning av direktiv 1999/37/EG om registreringsbevis för fordon [5]. Kommissionen tillade att den skulle hålla klaganden underrättad om svaret från de nederländska myndigheterna och om uppföljningen av frågan.

21. I sitt tilläggsyttrande förklarade kommissionen hur den hanterade klagomålet mot bakgrund av meddelandet. När det gäller registreringen av klagomål och mottagningsbeviset (punkterna 3 och 4 i meddelandet) uppgav kommissionen först att den registrerade klagandens skrivelse av den 23 december 2007 - som var en påminnelse om det obesvarade klagomål som skickades per e-post den 23 november 2007 - den 3 januari 2008. Kommissionen beklagade att den inte kunde svara inom de 15 arbetsdagar som angavs i meddelandet.

22. Kommissionen uppgav att interna diskussioner mellan dess avdelningar ledde till betydande förseningar i handläggningen av klagomålet. Den 30 januari 2008 överlämnades ärendet till GD Energi och transport, men ytterligare diskussioner ägde rum mellan kommissionens avdelningar, särskilt för att ta itu med påståendena om de nederländska reglerna om fordonsbeskattning. Den 24 mars 2009 lämnade klaganden ytterligare information om de nederländska kraven för fordonsregistrering och hävdade att de inte var förenliga med principen om fri rörlighet för personer. Kommissionen förklarade att den skulle vilja be klaganden om ursäkt för att i) inte i tid ha informerat honom om omfördelningen av handlingarna i ärendet och ii) inte ha underrättat honom om huruvida hans klagomål skulle undersökas inom ramen för ett överträdelseförfarande i enlighet med punkt 4 i meddelandet.

23. När det gäller kommunikationen med klaganden (punkt 7 i meddelandet) uppgav kommissionen att den den 9 april 2010, efter att ha underrättats om klagomålet till ombudsmannen, skickade en skrivelse till de nederländska myndigheterna där den beskrev klagomålet och hänvisade till kommissionens tolkningsmeddelande (2007/C 68/04) av den 24 mars 2007 om förfaranden för registrering av motorfordon med ursprung i en annan medlemsstat [6]. De nederländska myndigheterna svarade den 9 juni 2010 men begärde ytterligare tid (fram till slutet av 2010) för att kunna komma fram till en lösning. Ett EU Pilot-förfarande inleddes sedan den 23 juli 2010. Syftet var att få förtydliganden från de nederländska myndigheterna. Den 3 augusti 2010 laddade de nederländska myndigheterna upp sin skrivelse av den 9 juni 2010 i EU Pilot-systemet. Kommissionen informerade klaganden om de olika åtgärder som beskrivs ovan genom ett e-postmeddelande av den 10 juni 2010. Genom ett e-postmeddelande av den 20 juli 2010 gav kommissionen klaganden ytterligare information om förfarandet. Klaganden besvarade detta e-postmeddelande den 8 augusti 2010.

24. När det gäller tidsfristen för att utreda klagomål (punkt 8 i meddelandet) uppgav kommissionen att eftersom korrespondensen med de nederländska myndigheterna inom ramen för EU Pilot inte ledde till en tillfredsställande lösning av problemen övervägde kommissionen (i november 2010) att inleda ett formellt överträdelseförfarande. Kommissionen uppgav att den skulle hålla klaganden underrättad om registreringen av överträdelseförfarandet och om nästa steg i förfarandet. Kommissionen förklarade att den beklagade att klaganden inte vederbörligen hade informerats om kommissionens förståelse av situationen, eftersom detta kunde ha gett klaganden möjlighet att bestrida kommissionens bedömning. Kommissionen uppgav att den var fast besluten att se till att klaganden underrättades om alla skeden av den pågående undersökningen av hans klagomål. Kommissionen bad på nytt om ursäkt för den försenade handläggningen av klagomålet.

25. I sina synpunkter uppgav klaganden att han fortfarande inte var övertygad om att kommissionen hade behandlat ärendet omsorgsfullt. Han hänvisade till kommissionens e-postmeddelanden av den 10 juni och den 20 juli 2010 där det angavs att han skulle hållas informerad om uppföljningen av hans klagomål senast i slutet av 2010 eller till och med tidigare. Han noterade dock att han i december 2010 fortfarande inte hade fått några uppföljningsnyheter från kommissionen. I sitt e-postmeddelande av den 2 augusti 2011 uppgav klaganden att kommissionens skrivelse av den 15 mars 2011 var en besvikelse eftersom han inte förstod varför han, i egenskap av nederländsk medborgare som är bosatt i Nederländerna under mer än hälften av året, inte har rätt till en nederländsk registreringsskylt för sin bil. Klaganden påpekade att han, på grund av att han (nu) är bosatt i Frankrike, kan få en fransk registreringsskylt. Om han skulle köra i Nederländerna skulle han emellertid stöta på problem med de nederländska skattemyndigheterna, eftersom det skulle strida mot nederländsk skattelagstiftning att köra i Nederländerna med en fransk registreringsskylt medan han var bosatt i Nederländerna.

Ombudsmannens bedömning

i) I sak

26. Ombudsmannen noterar att klagandens påstående rör innehållet i överträdelseklagomålet, medan hans påstående rör förfarandet. När det gäller klagandens påstående att kommissionen bör uppmana Nederländerna att uppfylla sina skyldigheter enligt EU-lagstiftningen vill ombudsmannen först påpeka att kommissionen har ett utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller huruvida den bör inleda överträdelseförfaranden mot en medlemsstat eller inte. En medborgare kan inte kräva att kommissionen inleder ett överträdelseförfarande mot en medlemsstat. Ombudsmannen noterar dock att kommissionen i detta fall beslutade att inleda ett formellt överträdelseförfarande och skickade en formell underrättelse till de nederländska myndigheterna. På grundval av sina undersökningar drog kommissionen emellertid slutligen slutsatsen att det inte förelåg någon överträdelse av unionsrätten. Ombudsmannen noterar också att klaganden inte reagerade på kommissionens skrivelse av den 15 mars 2011, i vilken den redogjorde för sitt resonemang för sin slutsats att det inte förelåg någon överträdelse av EU-lagstiftningen och uppmanade honom att inkomma med synpunkter inom fyra veckor. Ombudsmannen konstaterar att kommissionens ståndpunkt att Nederländerna inte har överträtt unionsrätten förefaller rimlig. Ombudsmannen uppfattar nu den faktiska situationen när det gäller registrering av fordon i Nederländerna som följande: En person kan inte få officiell uppehållsstatus i Nederländerna om han eller hon inte är bosatt i Nederländerna i fyra av sex månader. Samma person är emellertid enligt nederländsk rätt inte skyldig att registrera sitt fordon i Nederländerna förrän han eller hon är "officiellt bosatt" i Nederländerna (det vill säga tills han eller hon har tillbringat fyra av sex månader i Nederländerna). En person kan således fortsätta att köra sitt utlandsregistrerade fordon i Nederländerna till dess att han eller hon blir "officiellt bosatt" i Nederländerna.

27. Inga administrativa missförhållanden konstaterades därför av kommissionen när det gäller denna aspekt av ärendet.

ii) Förfarandet

28. Ombudsmannen noterar att kommissionen i sitt meddelande redogjorde för de förfaranderegler som ska följas när det gäller förbindelserna med klagande som gjort sig skyldiga till överträdelser av gemenskapsrätten. I sin skrivelse av den 8 februari 2010 om att inleda en undersökning och i sin kompletterande skrivelse av den 29 juli 2010 bad ombudsmannen kommissionen att uttryckligen förklara hur den ansåg att den hade följt dessa regler.

29. Ombudsmannen noterar att reglerna om följande är särskilt relevanta i det aktuella fallet: i) registrering av klagomål, ii) mottagningsbevis, iii) kommunikation med klagande, iv) Tidsfristen för att utreda klagomål. och v) avslutande av ärendet.

30. För det första, när det gäller registrering av klagomål, föreskrivs i punkt 3 i meddelandet att all korrespondens som kan komma att undersökas som ett klagomål ska registreras i det centrala register över klagomål som förs av kommissionens generalsekretariat, utom i sex specifika fall. I förevarande fall ingav klaganden den 23 november 2007 ett klagomål till kommissionen i vilket han hävdade att ”de nederländska bestämmelserna om utfärdande av registreringsskyltar förefaller mig vara lite udda och knappast förenliga med de europeiska bestämmelserna om fri rörlighet och bosättning i hela Europeiska unionen”(min kursivering). Det råder således inget tvivel om att klaganden avsåg att inge ett klagomål avseende vad han ansåg utgöra en överträdelse av unionsrätten från en medlemsstats sida. Kommissionen förefaller också ha betraktat klagandens korrespondens som ett överträdelseklagomål. I motsats till meddelandet registrerades det emellertid aldrig som sådant, utan det registrerades endast som normal korrespondens (GD JLS/CAD, under nummer 77). Kommissionen kunde naturligtvis ha avstått från att registrera klagandens klagomål av den 23 november 2007 som ett "överträdelseklagomål" om den hade ansett att ett av de sex undantag som nämns i punkt 3 i meddelandet var tillämpligt i detta fall. Kommissionen hävdade dock inte i något skede av förfarandet att klagandens e-postmeddelande av den 23 november 2007 eller hans påminnelseskrivelse av den 23 december 2007 inte skulle betraktas som ett ”överträdelseklagomål” i den mening som avses i meddelandet. Ombudsmannen drar därför slutsatsen att kommissionen inte har följt punkt 3 i meddelandet.

31. Vad för det andra gäller avsändandet av ett mottagningsbevis föreskrivs i punkt 4 i meddelandet att kommissionens generalsekretariat ska utfärda ett första mottagningsbevis för all korrespondens inom 15 arbetsdagar från mottagandet, och att korrespondens som registrerats som ett klagomål ska bekräftas på nytt av generalsekretariatet inom en månad från den dag då det första mottagningsbeviset avsändes. Där föreskrivs vidare att om kommissionens avdelningar beslutar att inte registrera korrespondensen som ett klagomål, ska de underrätta upphovsmannen till detta beslut genom en vanlig skrivelse med angivande av ett eller flera av de sex undantagen. I förevarande fall bekräftade kommissionen den 3 januari 2008, det vill säga efter 29 arbetsdagar, mottagandet av klagandens korrespondens av den 23 november 2007. Erkännandet kom för sent. Kommissionen godtog inte heller skrivelsen som ett ”klagomål” inom en månad från det ursprungliga erkännandet. Kommissionen har således inte följt punkt 4 i meddelandet.

32. För det tredje, när det gäller regeln om kommunikation med klagandena, föreskrivs i punkt 7 i meddelandet att kommissionens avdelningar kommer att kontakta klagandena och skriftligen informera dem, efter varje kommissionsbeslut (formellt meddelande, motiverat yttrande, hänskjutande till domstolen eller avslutande av ärendet), om de åtgärder som vidtagits som svar på deras klagomål. I sitt e-postmeddelande av den 10 juni 2010 informerade kommissionen för första gången klaganden om de åtgärder som den hade vidtagit som svar på hans klagomål, nämligen kontakterna med de nederländska myndigheterna. I sitt e-postmeddelande av den 20 juli 2010 lämnade kommissionen ytterligare upplysningar till klaganden, nämligen att den efter inledandet av ett officiellt förfarande hade bett de nederländska myndigheterna om förtydliganden. Ombudsmannen konstaterar således att kommissionen i sitt e-postmeddelande av den 20 juli 2010 informerade klaganden om att den hade skickat en formell underrättelse till de nederländska myndigheterna. Den 15 mars 2011 underrättade kommissionen även klaganden om att den hade dragit slutsatsen att det inte förelåg någon överträdelse och att den hade för avsikt att avsluta ärendet. Ombudsmannen noterar därför att kommissionen skriftligen informerade klaganden om de olika åtgärder som vidtagits som svar på hans klagomål efter det att dessa åtgärder vidtagits. Inga administrativa missförhållanden konstaterades därför när det gäller denna aspekt av ärendet.

33. Vad för det fjärde gäller tidsfristen för att utreda klagomål föreskrivs i punkt 8 i meddelandet att kommissionens avdelningar i regel kommer att utreda klagomål i syfte att inom högst ett år från den dag då klagomålet registrerades fatta ett beslut om att utfärda en formell underrättelse eller att avsluta ärendet. I punkt 8 föreskrivs vidare att om denna tidsfrist överskrids skall den ansvariga avdelningen vid kommissionen skriftligen underrätta den klagande om detta. Eftersom klagandens klagomål av den 23 november 2007 registrerades (belatedly) den 3 januari 2008 var tidsfristen för att utreda klagomålet således den 3 januari 2009. Det verkar som om denna tidsfrist överskreds avsevärt, eftersom kommissionen endast informerade klaganden om att den faktiskt hade skickat en formell underrättelse till de nederländska myndigheterna den 20 juli 2010. Det tog således mer än två och ett halvt år (i stället för ett år) för kommissionen att undersöka klagandens klagomål. Ombudsmannen noterar också att kommissionen inte skriftligen informerade klaganden om att tidsfristen på ett år skulle överskridas. Kommissionen har inte lagt fram någon övertygande förklaring till varför det tog så lång tid att reagera på klagandens klagomål. De olika skäl som kommissionen åberopade för förseningen var följande: i) Interna diskussioner mellan kommissionens olika avdelningar (övergripande analys). ii) den ytterligare information som lämnats av den klagande, iii) Det faktum att detta var "ett mycket exceptionellt fall". och iv) det faktum att klaganden hade informerat kommissionen om att han hade registrerat sin bil i Nederländerna. Ombudsmannen anser att inget av dessa skäl motiverar en försening på ett och ett halvt år. Det framgår nämligen av handlingarna i målet att klagomålet lämnades obevakat mellan januari 2008 och mars 2009 och att kommissionen verkligen började behandla det när den uppmärksammades på klagomålet genom ombudsmannens skrivelse av den 8 februari 2010. Eftersom det inte finns någon giltig motivering till förseningen drar ombudsmannen slutsatsen att kommissionen inte har följt punkt 8 i meddelandet.

34. Vad för det femte gäller avslutandet av ärendet föreskrivs det i punkt 10 i meddelandet att om en avdelning inom kommissionen har för avsikt att föreslå att ett klagomål inte skall behandlas, skall den i förväg underrätta den klagande om detta genom en skrivelse med angivande av skälen till att den föreslår att ärendet skall avslutas och uppmana den klagande att inkomma med eventuella synpunkter inom fyra veckor. Det förefaller som om kommissionen i förevarande fall följde denna regel genom att sända sin skrivelse av den 15 mars 2011 till klaganden och uppmana honom att inkomma med synpunkter inom fyra veckor. Ombudsmannen noterar att klaganden inte utnyttjade denna möjlighet. Ombudsmannen drar därför slutsatsen att det inte föreligger något administrativt missförhållande när det gäller denna aspekt av ärendet.

35. På grundval av ovanstående analys drar ombudsmannen slutsatsen att kommissionen inte har följt punkterna 3, 4 och 8 i meddelandet. Ombudsmannen anser att det inte längre är möjligt att rätta till kommissionens fel eftersom överträdelseklagomålet har avslutats. Ombudsmannen noterar dock att han inom ramen för ett annat klagomål om underlåtenhet att följa bestämmelserna i meddelandet (2403/2008/OV) lade fram ett förslag till rekommendation där han uppmanade kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att meddelandet följs i framtida fall. Ombudsmannen noterar också att han i april 2011 inledde en undersökning på eget initiativ om förhållandet mellan EU Pilot och de förfarandegarantier för klagande som anges i meddelandet. Som redan påpekats ovan har kommissionen dessutom beklagat och bett om ursäkt för att inte ha följt de relevanta punkterna i meddelandet och för förseningen i behandlingen av klagomålet. Ombudsmannen välkomnar kommissionens ursäkter. Av ovanstående skäl anser ombudsmannen att ett nytt förslag till rekommendation inte skulle tjäna något syfte i detta fall. Ombudsmannen anser därför att det räcker att avsluta ärendet med en kritisk anmärkning i stället.

B. Slutsatser

På grundval av sin undersökning av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande kritiska anmärkning:

Kommissionen har inte följt punkterna 3 (registrering av klagomål), 4 (mottagningsbevis) och 8 (tidsfrist för undersökning av klagomål) i kommissionens meddelande till Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten. Dessa brister utgör administrativa missförhållanden.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 6 oktober 2011

[1] Den 3 januari 2008 är det datum som anges i kommissionens skrivelse av den 3 mars 2009 och i kommissionens yttrande. I kommissionens e-postmeddelande av den 11 mars 2009 hänvisas dock till den 7 januari 2009.

[2] Rådets direktiv 83/182/EEG av den 28 mars 1983 om skattebefrielser inom gemenskapen för vissa transportmedel som tillfälligt införs från en annan medlemsstat (EGT L 105, s. 59).

[3] Rådets direktiv 83/183/EEG av den 28 mars 1983 om skattebefrielse på permanent införsel av personlig egendom från en medlemsstat (EGT L 105, s. 64; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 83).

[4] KOM(2002) 141 slutlig, EGT C 244, 2002, s. 5.

[5] Rådets direktiv 1999/37/EG av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon (EGT L 138, s. 57).

[6] EUT C 68, 2007, s. 15.