Ärendet gällde Europeiska kommissionens vägran att bevilja klaganden, en berörd part, tillgång till unionsindustrins ursprungliga begäran om att utvidga antidumpningstullarna på ammoniumprodukter från Ryssland. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionens vägran inte var motiverad mot bakgrund av de tillämpliga bestämmelserna i antidumpningsförordningen och kan ha inskränkt klagandens rätt till försvar i det förfarandet. Hon rekommenderade därför kommissionen att lämna ut den relevanta begäran.

Även om kommissionen inte instämde i ombudsmannens slutsats om administrativa missförhållanden godtog den hennes rekommendation att lämna ut den relevanta begäran. Ombudsmannen avslutade därför ärendet.

Ärendet gällde en begäran från ett norskt företag om allmänhetens tillgång till handlingar rörande kontakter mellan kommissionen och Italien i syfte att kontrollera om Italien respekterade rätten till fri rörlighet för varor, nämligen när det gäller begränsningar av användningen av ”snöstrumpor” (snöstrumpor är utformade för att tjäna samma syfte som snökedjor).

Begäran avslogs av kommissionen med motiveringen att ett utlämnande av handlingarna skulle kunna undergräva en pågående utredning. Ombudsmannen undersökte frågan. Tillgång till de begärda handlingarna beviljades sedan, vilket ledde till att ombudsmannen drog slutsatsen att frågan hade lösts av kommissionen.

Klaganden, som är fransk medborgare, flyttade från Belgien till Frankrike. Han ansökte om registrering i Frankrike av sitt fordon, som tidigare var registrerat i Belgien. De franska myndigheterna vägrade att erkänna det trafiksäkerhetsintyg som utfärdats av de belgiska myndigheterna och krävde att klagandens fordon skulle genomgå en fullständig trafiksäkerhetsprovning i Frankrike som ett villkor för registrering. Klaganden klagade därför till Europeiska kommissionen på att Frankrike brutit mot EU:s lagstiftning om fri rörlighet. Kommissionen inledde ett överträdelseförfarande. Efter att ha fått klargöranden från de franska myndigheterna beslutade kommissionen att avsluta den klagandes ärende. Klaganden instämde inte i detta beslut och vände sig till ombudsmannen.

I sitt yttrande till ombudsmannen ansåg kommissionen sammanfattningsvis att unionsrätten inte ålägger en medlemsstat att vid omregistrering av fordon som tidigare varit registrerade i en annan medlemsstat automatiskt erkänna hela eller delar av den trafiksäkerhetsprovning som utförts i den senare medlemsstaten.

Som svar på ombudsmannens ytterligare frågor om tolkningen av relevant rättspraxis ändrade kommissionen sin ursprungliga ståndpunkt. Kommissionen förklarade att den, efter en nyligen avkunnad dom från EG-domstolen, beslutade att se över sitt ursprungliga beslut att avsluta klagandens överträdelseförfarande och att begära ytterligare förtydliganden från de franska myndigheterna. Ombudsmannen ansåg därför att kommissionen genom att göra detta har löst klagomålet. Han avslutade därför ärendet.

Den klagande, en fransk jordbrukarorganisation, vände sig till Europeiska kommissionen eftersom de franska myndigheterna enligt organisationen inte hade följt bestämmelserna i EU-rätten om parallellimport av veterinärmedicinska läkemedel. Organisationen hävdade att veterinärer, jordbrukare, apotekare och andra detaljister i Frankrike inte hade tillgång till det förenklade godkännandeförfarandet för parallellimport av veterinärmedicinska läkemedel. Dessutom vägrade de franska myndigheterna att ge grossister med tillstånd att distribuera veterinärmedicinska läkemedel i andra medlemsstater tillgång till det förenklade förfarandet för parallellimport av veterinärmedicinska läkemedel.

Kommissionen inledde ett överträdelseförfarande och översände en formell skrivelse till de franska myndigheterna. Följden blev att de franska myndigheterna modifierade den nationella lagstiftningen om tillstånd för parallellimport av veterinärmedicinska läkemedel. Därför beslutade kommissionen att avsluta ärendet. Den klagande hävdade att de argument som kommissionen anförde i sitt beslut att avsluta överträdelseklagomålet var otillräckliga och föga övertygande. Den ansåg att kommissionen antingen borde annullera sitt beslut att avsluta överträdelseklagomålet eller inleda ett nytt överträdelseförfarande mot de franska myndigheterna.

I sitt yttrande intog kommissionen först ståndpunkten att personlig parallellimport av veterinärmedicinska läkemedel kunde vara otillåten om de relevanta bestämmelserna i direktiv 2001/82/EG om upprättande av gemenskapsregler för veterinärmedicinska läkemedel inte följdes. Kommissionen konstaterade kort sagt att jordbrukare, veterinärer, apotekare och grossister i allmänhet kan parallellimportera veterinärmedicinska läkemedel om de följer särskilda bestämmelser i direktivet om distribution, innehav och leverans av veterinärmedicinska läkemedel samt om biverkningsbevakning.

Ombudsmannen ansåg inte att kommissionen på lämpligt sätt hade motiverat sitt beslut att avsluta den klagandes överträdelseklagomål. Därför tillställde han kommissionen ett förslag till rekommendation. Till följd av detta förslag till rekommendation beslutade kommissionen att inleda nya överträdelseförfaranden om de hinder som grossister som vill parallellimportera veterinärmedicinska läkemedel stöter på. Ombudsmannen ansåg därmed att kommissionen dittills hade vidtagit lämpliga åtgärder för att genomföra hans förslag till rekommendation. Därför beslutade han att avsluta ärendet.