Klaganden, vars företag var föremål för en utredning av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf), bad Olaf att ge allmänheten tillgång till ärendeakten och rapportera från utredningen efter det att de berörda nationella myndigheterna hade slutfört sin uppföljningsverksamhet. Olaf beviljade endast tillgång till delar av rapporten och nekade tillgång till resten av akten. Den åberopade några undantag enligt unionslagstiftningen om allmänhetens tillgång till handlingar och hävdade särskilt att ett utlämnande av handlingarna i utredningsärendet skulle kunna avslöja dess metoder och strategier och därmed undergräva effektiviteten i framtida utredningar. Därigenom tillämpade kommissionen en allmän presumtion om att handlingarna inte skulle lämnas ut, vilket innebar att den vägrade att ge allmänheten tillgång till handlingarna i ärendet utan att göra en individuell bedömning av handlingarna.

Ombudsmannen ansåg att den allmänna presumtionen om icke-utlämnande endast är tillämplig på vissa handlingar i Olafs akter, nämligen handlingar som innehåller interna och preliminära synpunkter. På grundval av en bedömning av ett urval av handlingarna i ärendet fann ombudsmannen att Olaf ändå rimligen kunde hävda att de flesta av dem inte kunde lämnas ut på grundval av behovet av att skydda personuppgifter och känslig kommersiell information. Som ett resultat av detta avslutade hon ärendet.

Ombudsmannen föreslog dock att Olaf vid hanteringen av framtida begäranden bör göra en individuell bedömning av handlingar från sina utredningsakter när begäranden avser handlingar som uppenbarligen inte omfattas av den allmänna presumtionen om icke-utlämnande som erkänns i EU:s rättspraxis. Vid breda ansökningar om allmänhetens tillgång till hela utredningsakten bör Olaf överväga att be de sökande att ange vilka handlingar de begär tillgång till.