Bakgrund till klagomålet

1. Var sjätte månad innehar en annan medlemsstat ordförandeskapet i Europeiska unionens råd.^[1] Under denna period ska medlemsstaten ^[2]

•  organiserar och leder rådets möten,
•  lägger fram förslag för att nå en överenskommelse mellan medlemsstaterna om utkast till politik och lagstiftning,
•  företräda rådet i dess förbindelser med EU:s övriga institutioner och organ, och
•  förhandlar på rådets vägnar för att nå överenskommelser med Europaparlamentet om lagstiftningsärenden.

2. Rådet och den medlemsstat som innehar ordförandeskapet delar ansvaret för kostnaderna i samband med ordförandeskapet i rådet. Detta innebär att en medlemsstat som innehar ordförandeskapet kan ådra sig utgifter som inte täcks av EU:s budget.

3. Det har blivit allt vanligare att medlemsstaterna söker kommersiell sponsring för att täcka kostnaderna för att inneha ett ordförandeskap i rådet. Denna sponsring innebär ofta att företag får presentera sina namn och logotyper tillsammans med officiella logotyper för rådets ordförandeskap och att de ”stöder” rådets ordförandeskap.

4. Under det första halvåret 2019 innehade Rumänien ordförandeskapet i rådet. Ett antal privata företag sponsrade det rumänska ordförandeskapet, däribland biltillverkare, ett telekommunikationsföretag, energiföretag, en bryggeriorganisation och ett läskedrycksföretag.

5. Klaganden, den ideella organisationen foodwatch, ifrågasatte läskedrycksföretagets sponsring och frågan om sponsring av rådets ordförandeskap i allmänhet.

6. I juni 2019 klagade den till rådet över sin underlåtenhet att reglera sådan sponsring.

7. Rådet informerade klaganden om att det inte kunde ta upp eller kommentera frågan, eftersom frågan enligt rådet helt och hållet var den berörda medlemsstatens ansvar.

8. Klaganden var missnöjd med rådets svar och vände sig till ombudsmannen.

Utredningen  

9. Ombudsmannen inledde en undersökning av huruvida rådet hade rätt att vägra att ta itu med de frågor som klaganden tagit upp. I undersökningen undersöktes den kommersiella sponsringen av rådets ordförandeskap i allmänhet (och inte det specifika exemplet med sponsring under det rumänska rådsordförandeskapet).

10. Under undersökningens gång mottog ombudsmannen rådets svar på klagomålet och därefter klagandens kommentarer som svar på rådets svar.

Argument som framförts till ombudsmannen

11. Klaganden hävdade att kommersiell sponsring av rådets ordförandeskap kan leda till skadat anseende och intressekonflikter och undergräva allmänhetens förtroende. Den hävdade att sponsorer kan ha affärsintressen i frågor som är föremål för politiska eller lagstiftningsmässiga överläggningar under ett ordförandeskap. Klaganden uppgav också att kravet på att de medlemsstater som innehar ordförandeskapet i rådet ska vara neutrala bör tolkas brett och inbegripa allmänintresset.

12. Rådet förklarade att ordförandeskapet formellt är en del av rådet. Den gjorde dock åtskillnad mellan i) ordförandeskapets verksamhet enligt rådets arbetsordning, som i huvudsak är rådets verksamhet och i förhållande till vilken ordförandeskapet har en skyldighet att vara neutralt och opartiskt, och ii) annan verksamhet som ordförandeskapet bedriver och som formellt inte ingår i rådets verksamhet, såsom informella ministermöten eller kulturevenemang. De sistnämnda finansieras av och omfattas av den berörda medlemsstatens ansvar. Rådet hävdade därför att förvaltningen eller organisationen av dessa andra verksamheter, inbegripet eventuell sponsring, inte omfattas av dess ansvarsområde och att det inte kunde vidta åtgärder i samband med dessa verksamheter.

13. Rådet ansåg också att det finns skyddsåtgärder som skulle kunna mildra klagandens farhågor, nämligen ordförandeskapets skyldighet att vara opartisk och neutral, och det faktum att vissa möten finansieras av rådet och hålls i dess lokaler.

14. Klaganden svarade att ordförandeskapets skyldighet att vara neutral och opartisk omfattar all dess verksamhet och att allmänheten inte gör någon åtskillnad mellan de olika typer av verksamhet som ordförandeskapet organiserar.

Ombudsmannens bedömning som ledde till en rekommendation

15. Ombudsmannen noterar att rådets ordförandeskap, även om det innehas av en medlemsstat, funktionellt sett är en del av rådet och därmed av EU:s förvaltning.

16. Ordförandeskapet har en viktig och inflytelserik roll att spela i EU:s politik- och lagstiftningsprocess. Kommissionen föreslår till exempel kompromissståndpunkter om utkast till politik och lagstiftning för medlemsstaterna och förhandlar på rådets vägnar med Europaparlamentet för att enas om utkast till lagstiftning. När det gäller förslag som inte avser lagstiftning får den också besluta huruvida rådets överläggningar ska vara offentliga eller vilket nytt förslag som ska prioriteras.^[3] Den utövar således befogenheter på rådets vägnar. Vid utövandet av denna befogenhet ska ordförandeskapet vara neutralt och opartiskt.

17. Med tanke på ordförandeskapets roll finns det en risk för att den bredare allmänheten uppfattar kommersiell sponsring som att den ger en sponsor ett visst inflytande över EU:s politik och lagstiftning. Europaparlamentet har uttryckt liknande farhågor [4].

18. Den åtskillnad som rådet gör mellan olika verksamhetskategorier som ordförandeskapet organiserar kan vara användbar för att ur ett internt administrativt perspektiv klargöra huruvida vissa utgifter faller under rådets eller den medlemsstat som innehar ordförandeskapet. En sådan åtskillnad är emellertid inte märkbar eller relevant för den breda allmänheten. När ordförandeskapet anordnar ett möte eller en annan verksamhet måste allmänheten uppfatta denna verksamhet som på ett eller annat sätt kopplad till rådet och EU-förvaltningen som helhet. Att allmänheten skulle göra det är förståeligt, förväntat och oundvikligt.

19. Det är en god förvaltning att ta vederbörlig hänsyn till denna verklighet genom att vidta försiktiga och rimliga åtgärder – utöver de ”skyddsåtgärder” som rådet nämner – för att undanröja, eller åtminstone minska, de anseenderisker som är förknippade med detta.

20. Det ankommer på rådet att försöka minska de risker som är förknippade med kommersiell sponsring. Rådet ger redan medlemsstaterna praktiska, förfarandemässiga och strategiska råd om ordförandeskapet. Rådet skulle kunna utvidga detta råd till att omfatta vägledning till medlemsstaterna i frågan om kommersiell sponsring. Sådan vägledning skulle till exempel kunna avse insyn i kommersiell sponsring eller användningen av EU-logotypen.

21. Ombudsmannen anser att rådets ståndpunkt att det inte har något ansvar när det gäller kommersiell sponsring av ett rådsordförandeskap och dess därav följande passivitet utgör ett administrativt missförhållande. Ombudsmannen lämnar därför en motsvarande rekommendation nedan, i enlighet med artikel 3.6 i Europeiska ombudsmannens stadga.

Rekommendation  

På grundval av undersökningen av detta klagomål lämnar ombudsmannen följande rekommendation till rådet:

Europeiska unionens råd bör utfärda riktlinjer till medlemsstaterna i frågan om sponsring av ordförandeskapet för att minska anseenderiskerna för EU.

Rådet och klaganden kommer att informeras om denna rekommendation. I enlighet med artikel 3.6 i Europeiska ombudsmannens stadga ska rådet avge ett detaljerat yttrande senast den 6 april 2020.

Emily O'Reilly

Europeiska ombudsmannen 

Strasbourg, 6/01/2020 

[1] I enlighet med artikel 16.9 i fördraget om Europeiska unionen.

[2] Se handboken för ordförandeskapet för Europeiska unionens råd, s. 9: http://www.mvep.hr/files/file/2018/181212-handbook-of-the-presidency-02-2018-1.pdf.

[3] I enlighet med artikel 8 i rådets arbetsordning: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A32009D0937.

[4] Se Europaparlamentets resolution av den 23 oktober 2019 med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2017, avsnitt II – Europeiska rådet och rådet (2018/2168(DEC)):

http://www.europarl.europa.eu/doceo/document/TA-9-2019-0040_EN.html#title2.