(utarbetad i enlighet med artikel 3.7 i Europeiska ombudsmannens stadga[1]) 

Klagomålet

Den klagande, P., arbetar vid vad som tidigare var departementet för miljö, transport och regionerna (DETR) i London. I november 1999 såg hon en annons i vilken Europeiska kommissionen utlyste lediga tjänster för utsända nationella experter vilka skulle arbeta inom kommissionens generaldirektorat VII (transport). Eftersom den klagande hade erfarenhet av arbete inom transportsektorn skickade hon in en ansökan. DETR samtyckte till att stödja hennes ansökan och betala hennes lön under utstationeringen.

Artikel 2.1 i Europeiska kommissionens bestämmelser om villkoren för utstationerade nationella experter vid kommissionen[2] anger angående arbetet att "under hela utstationeringen skall de nationella experterna tjänstgöra på heltid". Den klagande har en son som vid den aktuella tidpunkten var 11 månader. Då den klagande fick vetskap om nämnda bestämmelse kontaktade hon enhetschefen, vilkens namn var angivet i utlysningen av de lediga tjänsterna, för att fråga huruvida hon skulle kunna arbeta deltid för att kunna tillbringa viss tid med barnet. Klaganden var beredd att arbeta fyra dagar i veckan. Enhetschefen svarade att han inte kunde se något skäl till att hon inte skulle kunna arbeta deltid på denna tjänst.

Då klaganden på grund av att hon inte hade fått något besked i ärendet åter ringde kommissionen i januari 2000 fick hon veta att en omorganisation hade genomförts och att tjänsten i fråga nu låg under en annan enhetschef. Denne informerade klaganden om att han inte skulle behandla hennes ansökan såvida hon inte var beredd att arbeta heltid. Därför var klaganden tvungen att ta tillbaka sin ansökan. 

Klaganden ansåg att regeln mot deltidsarbete var könsdiskriminerande då detta troligen skulle drabba en större andel kvinnor än män eftersom kvinnor i allmänhet har fler åtaganden för vård av barn än män.

Undersökningen

Klagomålet översändes till kommissionen för yttrande.

Kommissionens yttrande

Kommissionen anförde följande i sitt yttrande:

I vitboken som antogs av kommissionen den 1 mars 2000 ingår ett reformprogram för en genomgripande översyn av arbetsmetoder, för programplanering av verksamheten samt personalförvaltning och ekonomisk förvaltning. Kommissionen ålades att vara en förebild som arbetsgivare. Principen om att systematiskt beakta jämställdhetsfrågor skulle vara en grundläggande riktpunkt för reformen. Bland annat skulle åtgärder vidtas för att underlätta deltidsarbete.

Utsända nationella experter kom till kommissionen och arbetade under en relativt kort tid (högst tre år). Antalet tjänster för utsända nationella experter var relativt begränsat och avgjordes av den budgetansvariga myndigheten. Syftet med utstationeringen kan delas upp i två delar. Å ena sidan kunde kommissionen använda den värdefulla expertkunskap som de nationella experterna kunde tillföra. Å andra sidan kunde de nationella experternas tid i Bryssel betraktas som ett slags utbildning och karriärutveckling vilket var värdefullt för den arbetsgivare som sände ut experten. Eftersom detta var en åtgärd på kort sikt vilken innebar en betydande investering för den utsändande arbetsgivaren och för kommissionen (den utsändande arbetsgivaren måste fortsätta betala grundlönen utan att direkt och omedelbart dra någon nytta av personens tjänster medan kommissionen måste betala traktamente i Bryssel) var det viktigt att säkerställa att båda parter drog en gemensam maximal nytta inte bara av det utförda arbetet utan även av den förvärvade utbildningen och erfarenheten. Det var inte bara tydligt att en person som arbetade deltid inte kunde förvärva samma erfarenhet under en treårsperiod utan man kunde heller inte räkna med en möjlig förlängning av utstationeringen till exempelvis sex år, då det var fråga om deltidsarbete, eftersom det då inte längre skulle vara fråga om den väsentligen tillfälliga anställning vilket normalt sett avses med begreppet "utstationering". Med hänsyn till dessa speciella faktorer var kommissionens gängse politik att detta måste vara tjänster på heltid.

Denna regel var inte könsdiskriminerande och tillämpades lika i fråga om alla tjänster som upprättats för utsända nationella experter vilka skulle tillsättas av kommissionen. Beslutet att efterfråga heltidsarbetande var endast ett uttryck för att tillgodose ett objektivt behov av en person som skulle arbeta ett visst antal timmar och könet på den person som skulle besätta tjänsten var utan betydelse.

Utan inverkan på ovannämnda förklaringar undersöker emellertid kommissionen för närvarande möjligheten om utsända nationella experter framledes skulle kunna arbeta deltid där detta alternativ skulle vara förenligt med kommissionens tjänsters intressen.

Klagandens kommentarer

I sina kommentarer till detta yttrande intog den klagande ståndpunkten att det var orätt av kommissionen att hävda att det var omöjligt för en person som arbetade färre timmar att dra någon som helst nytta av erfarenheten bara för att han eller hon kunde få mer erfarenhet genom att arbeta fler timmar. I alla händelser var kommissionens resonemang grundat på ett felaktigt antagande, d.v.s. att alla utsända nationella experter arbetade heltid under tre år. I själva verket kunde utsända nationella experter arbeta under perioder som sträckte sig från tre månader till tre år. Den annons om utlysning av lediga tjänster som den klagande hade svarat på hänvisade till utstationeringar som sträckte sig från sex månader till tre år. Såvitt den klagande kände till hade aldrig någon menat att den som arbetade i mindre än tre år inte drog någon nytta av erfarenheten. 

Hennes arbetsgivare var mer än nöjd med att fortsätta betala hennes lön under utstationeringen. I alla händelser var det mer fördelaktigt för en arbetsgivare att utstationera en deltidsarbetande än en heltidsarbetande eftersom arbetsgivaren då betalade mindre och inte i något av fallen drog någon direkt nytta. Eftersom kommissionens bidrag innefattade att stå för traktamente skulle detta omfatta utbetalningar i samma omfattning för både heltidsarbetande och deltidsarbetande eftersom levnadsomkostnaderna var desamma. Ett sådant övervägande skulle emellertid knappast kunna betraktas som ett objektivt rättfärdigande i en fråga om indirekt diskriminering.

Ytterligare undersökningar

Begäran om ytterligare information

Mot bakgrund av ovanstående kom ombudsmannen fram till att han behövde ytterligare information för att kunna behandla klagomålet. Han bad därför kommissionen om att få uppgifter angående antalet tjänstemän som arbetade på deltid för kommissionen och om antalet utsända nationella experter. Ombudsmannen bad också kommissionen specificera hur många av dessa som var kvinnor.

Kommissionens svar

I sitt svar informerade kommissionen ombudsmannen om att det i september 2000 fanns totalt 5 710 tjänstemän inom kategori A och att 106 av dem arbetade deltid, därav 87 kvinnor. Kommissionen klargjorde också att 713 utsända nationella experter arbetade för kommissionen och att 213 av dem var kvinnor.

Kommissionen framhöll också att antalet utsända nationella experter som fanns till förfogande för kommissionen var begränsat på grund av de gällande budgetanslagen. Dessa anslag tilldelades uttryckta i manår. Utsända nationella experter som arbetar deltid men erhåller fullt traktamente skulle därför i själva verket minska det totala antalet utsända nationella experter till förfogande för kommissionen.

Den klagandes kommentarer

Inga kommentarer på detta svar hade inkommit från den klagande.

Ombudsmannens försök att åstadkomma en vänskaplig förlikning

Efter att noggrant ha behandlat yttrandet och kommentarerna samt resultatet av de ytterligare undersökningarna var ombudsmannen inte övertygad om att kommissionen hade besvarat den klagandes begäran på ett tillfredsställande sätt. 

Ombudsmannens preliminära slutsats var att förbudet för utsända nationella experter att arbeta deltid kunde betraktas som ett administrativt missförhållande.

Den 31 januari 2001 överlämnade ombudsmannen ett förslag om en vänskaplig förlikning till kommissionen. I sitt brev föreslog ombudsmannen att kommissionen skulle avskaffa bestämmelsen om förbud för deltidsarbete för nationella experter utstationerade vid kommissionen.

I sitt svar av den 22 mars 2001 framhöll kommissionen att ett nytt beslut angående bestämmelserna om villkoren för utsända nationella experter just utarbetades i samband med den pågående reformprocessen. Genom detta nya beslut som torde antas senare under 2001 räknar man enligt kommissionen med att regeln om förbud för deltidsarbete för nationella experter utstationerade vid kommissionen skall avskaffas.

I sina kommentarer avsända den 30 april 2001 informerade den klagande ombudsmannen om att hon var glad över resultatet av hans undersökningar och över kommissionens avsikt att avskaffa bestämmelsen i fråga. Hon uttryckte dock oro över att förändringen inte skulle genomföras förrän senare under 2001 och att inte något konkret datum hade lämnats. Den klagande ansåg det vara orätt att den diskriminerande bestämmelsen skulle finnas kvar under ytterligare flera månader, särskilt med tanke på att kommissionen hade varit medveten om hennes klagomål i mer än ett år och således kunde ha vidtagit åtgärder mycket tidigare för att ändra sina bestämmelser.

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen räknade med att ett nytt beslut skulle antas senare under 2001 genom vilket bestämmelsen om förbud för deltidsarbete för nationella experter utstationerade vid kommissionen skall avskaffas. Inget konkret datum hade dock lämnats. Detta innebar att kommissionen hade för avsikt att fortsätta tillämpa bestämmelsen i fråga utan att ge någon förklaring till varför den förändring som ombudsmannen föreslagit måste försenas. Ombudsmannen ansåg att detta inte var tillfredsställande.

Ombudsmannens förslag till rekommendation

Den 10 maj 2001 riktade ombudsmannen därför följande förslag till rekommendation till kommissionen i enlighet med Europeiska ombudsmannens stadga, artikel 3.6:

"Europeiska kommissionen bör senast den 30 september 2001 avskaffa bestämmelsen om förbud för deltidsarbete för nationella experter utstationerade vid kommissionen."

Europeiska ombudsmannen lämnade följande skäl till förslaget till rekommendation:

1    Förbud för deltidsarbete

1.1 Den klagande hävdade att artikel 2.1 i Europeiskakommissionens bestämmelser om villkoren för utstationerade nationella experter vid kommissionen[3] ("bestämmelserna"), vilken artikel anger att "under hela utstationeringen skall de nationella experterna tjänstgöra på heltid", var könsdiskriminerande.

1.2 Kommissionens ståndpunkt var att nämnda regel inte var diskriminerande då den gällde alla lediga tjänster för utsända nationella experter som skulle arbeta för kommissionen. Enligt kommissionens uppfattning var beslutet att efterfråga heltidsarbetande endast ett uttryck för att tillgodose ett objektivt behov av en person som skulle arbeta ett visst antal timmar och könet på den person som skulle besätta tjänsten var utan betydelse. Med tanke på den betydande investering som en utstationering innebar både för den utsändande arbetsgivaren och för kommissionen hävdade kommissionen också att det var nödvändigt att säkerställa att båda parter fick ut en ömsesidig maximal nytta, inte bara av utfört arbete utan också av den utbildning och erfarenhet som den utsända nationella experten förvärvade. Slutligen framhöll kommissionen att antalet utsända nationella experter till förfogande för kommissionen var begränsat på grund av de gällande budgetanslagen. Dessa tilldelades uttryckta i manår. Kommissionen hävdade att utsända nationella experter som arbetade deltid men erhöll fullt traktamente därför i själva verket skulle minska det totala antalet utsända nationella experter till förfogande för kommissionen

1.3 Ombudsmannen konstaterade att nationella experter utstationerade vid kommissionen fortsätter att få lön från sin arbetsgivare. Kommissionen beviljar emellertid traktamente som kompensation för de högre levnadsomkostnaderna i Bryssel.

1.4 Enligt de uppgifter som lämnats av kommissionen arbetade i september 2000 106av kommissionens 5710 tjänstemän tillhörande kategori A pådeltid. Av dessa 106 tjänstemän var 87 (eller cirka 82,1procent) kvinnor.

1.5 Den aktuella bestämmelsen som förbjuder utsända nationella experter att arbeta på deltid gäller alla sökande till sådana tjänster och könet på den person som kommer att besätta tjänsten är utan betydelse. Enligt EG‑domstolens vedertagna rättspraxis gäller emellertid för nationella villkor eller bestämmelser relaterade till tillträde till anställning och till arbetsförhållanden att de "indirekt diskriminerar kvinnor då de fungerar till nackdel, fastän uttryckt i neutrala termer, för en mycket större andel kvinnor än män, såvida inte skillnaden i behandling kan motiveras med objektiva faktorer utan samband med könsdiskriminering"[4].

1.6 Ombudsmannen ansåg att denna rättspraxis också gällde för villkor eller bestämmelser antagna av Europeiskagemenskapernas egna institutioner och organ. Det skall framhållas att Europeiskaunionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 21.1[5], i allmänna termer anger att "all diskriminering på grund av kön" skall vara förbjuden.

1.7 Mot bakgrund av att den aktuella bestämmelsen förbjöd utsända nationella experter att arbeta deltid var det inte möjligt att direkt fastställa huruvida detta var ofördelaktigt för kvinnor i förhållande till män i den bemärkelsen som avses i EG‑domstolens rättspraxis eftersom det inte tycktes finnas några deltidsarbetande utsända nationella experter. Ombudsmannen ansåg dock att antalet jämförbara deltidsarbetande kommissionstjänstemän borde beaktas i detta sammanhang. Enligt bestämmelsernas artikel4.1 måste en nationell expert för att kvalificera sig för att bli utstationerad vid kommissionen ha åtminstone tre års erfarenhet av administrativa, rådgivande eller handledande arbetsuppgifter "motsvarande kategori A och B enligt definitionen i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiskagemenskaperna". Enligt de uppgifter som lämnats av kommissionen var det cirka 82,1 procent som var kvinnor av dess deltidsarbetande tjänstemän tillhörande kategori A. Det fanns inga skäl att anta att sökande till tjänster för utsända nationella experter skulle vara väsentligen mindre intresserade av möjligheten till deltidsarbete än jämförbara tjänstemän vid själva kommissionen. Enligt ombudsmannens uppfattning följde således av ovannämnda uppgifter att förbudet för deltidsarbete för utsända nationella experter troligen "var till nackdel för en mycket större andel kvinnor än män".

1.8 Under dessa omständigheter ankom det på kommissionen att påvisa att förbudet för deltidsarbete för utsända nationella experter kunde motiveras av objektiva faktorer utan samband med någon könsdiskriminering.

1.9 Kommissionen hänvisade i detta sammanhang till tre parters intressen: den utsända nationella experten, den utsändande arbetsgivaren och själva kommissionen. Ombudsmannen ansåg att det inte hade fastslagits att de två förstnämnda parternas intressen skulle göra det nödvändigt att hindra utsända nationella experter från att arbeta deltid. I alla händelser borde beslutet överlämnas till de två aktuella parterna själva, d.v.s. den sökande och arbetsgivaren.

1.10 Beträffande kommissionens eget intresse tillstod ombudsmannen att kommissionen skulle kunna gagnas mer av en heltidsarbetande utsänd nationell expert än av en som enbart var deltidsarbetande. Utstationeringar varierade emellertid mellan tre månader och maximalt tre år. Det kunde således inte uteslutas att eventuella nackdelar avseende de tjänster som tillhandahölls av den utsända nationella experten helt enkelt skulle kunna kompenseras genom att förlänga utstationeringen inom ovannämnda gränser. Ombudsmannen uteslöt inte möjligheten att det skulle kunna finnas tjänster som krävde att den utsända nationella experten var närvarande på heltid. Kommissionen hade dock inte visat att ett sådant behov (om det fanns) skulle gälla för alla tjänster för utsända nationella experter.

1.11 Kommissionens mest konkreta argument gällde kostnaderna. Enligt EG‑domstolens etablerade rättspraxis kan emellertid inte hänsyn till budgeten i sig motivera könsdiskriminering[6]. Även om de ekonomiska följderna av att tillåta deltidsarbete för utsända nationella experter för närvarande inte skulle kunna beräknas med noggrannhet tycktes dessutom uppgifterna som lämnades av kommissionen med avseende på dess egna tjänstemän antyda att följderna inte skulle vara betydande.

1.12 Ombudsmannen drog därför slutsatsen att förbudet för utsända nationella experter att arbeta deltid utgjorde ett exempel på ett administrativt missförhållande. Ombudsmannen lade därför fram ett förslag till rekommendation till kommissionen i enlighet med Europeiskaombudsmannens stadga, artikel3.6.

Kommissionens detaljerade yttrande

Efter att ha mottagit förslaget till rekommendation översände kommissionen ett detaljerat yttrande den 12 juli 2001 i enlighet med Europeiska ombudsmannens stadga, artikel 3.6.

I sitt detaljerade yttrande gjorde kommissionen följande kommentarer:

"Kommissionen har förklarat att, i samband med reformprocessen, ett nytt beslut håller på att utarbetas rörande bestämmelserna om villkoren för utstationerade nationella experter.

Detta nya beslut förväntas innebära att en grundlig omarbetning görs av reglerna innefattande ett avskaffande av bestämmelsen som förbjuder deltidsarbete för nationella experter utstationerade vid kommissionen. Detta beslut om utsända nationella experter är emellertid bara en del av de administrativa reformförfarandena; närmare bestämt den del som handlar om tillfällig personal.

Hela regelsystemet i samband med personal och personalpolitik diskuteras för närvarande med kommissionens företrädare för personalen och även med andra institutioner. Som en del av förhandlingsprocessen har man enats om att inga specifika beslut avseende individuella frågor kommer att fattas innan samrådsprocessen har nått ett lämpligt läge beträffande alla ingående frågor.

De detaljerade diskussionerna om tillfällig personal har ännu inte påbörjats men man hoppas att tillräckliga framsteg skall göras inom kort så att ett nytt beslut om utsända nationella experter skall kunna fattas tidigt under hösten. Under dessa omständigheter och med tanke på att dessa förhandlingar rent allmänt är känsliga kan emellertid inte kommissionen garantera att tidsfristen den 30 september 2001 angiven av Europeiska ombudsmannen kommer att kunna hållas".

Ombudsmannens bedömning av kommissionens detaljerade yttrande

Kommissionen brister i sitt detaljerade yttrande återigen när det gäller att ange ett konkret datum då den diskriminerande åtgärden slutligen skall avskaffas. Man bör påminna om att klagomålet i detta fall meddelades kommissionen i februari 2000, d.v.s. för nästan ett och ett halvt år sedan. Kommissionen har således haft gott om tid för att börja genomföra nödvändiga förändringar. I stället hänvisar kommissionen nu till behovet av att invänta vissa diskussioner i samband med sin pågående reformprocess. Kommissionen tillägger emellertid själv att dessa diskussioner "ännu inte har påbörjats".

Ombudsmannen kan inte finna någon giltig förklaring till varför den rekommenderade åtgärden måste behandlas i samband med den reformprocess som kommissionen för närvarande är engagerad i. Kommissionen har bara uppmanats att avskaffa en könsdiskriminerande bestämmelse som kommissionen själv har upprättat. Varje försening när det gäller av avskaffa denna bestämmelse leder oundvikligen till att den skada som förorsakas kvarstår. 

Ombudsmannens rekommendation

Ombudsmannen har inte funnit att kommissionen i sitt detaljerade yttrande anför något giltigt skäl för att inte helt rätta sig efter ombudsmannens förslag till rekommendation av den 10 maj 2001. Ombudsmannen upprepar därför förslaget till rekommendation som en rekommendation till kommissionen:

Europeiska kommissionen bör snarast möjligt avskaffa sin bestämmelse om förbud för nationella experter utstationerade vid kommissionen att arbeta deltid.

Europaparlamentet kan överväga att anta rekommendationen som en resolution.

Strasbourg, 15.11.2001

Jacob Söderman

 

---

 

[1] Europaparlamentets beslut 94/262 av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning, EGT L 113, 1994, s. 15.

[2] Europeiska kommissionens beslut (C(97)3402) av den 7 januari 1998, ändrat genom Europeiska kommissionens beslut (C(99)220) av den 3 februari 1999.

[3] Europeiska kommissionens beslut (C(97)3402) av den 7 januari 1998, ändrat genom Europeiska kommissionens beslut (C(99) 220) av den 3 februari 1999.

[4] Mål C-226/1998 Jørgensen REG [2000] I‑2447 punkt 29.

[5] Texten återges i EGT C 364, 2000, s. 1.

[6] Fall C-226/1998 loc. cit., punkt 39.