Ärendet gällde hur Europeiska kommissionen anordnade prov i ett urvalsförfarande för att rekrytera en översättnings-/fälttjänsteman med säte i Nicosia, Cypern. Proven hölls endast i fyra städer i EU och kommissionen ersatte inte sökandenas kostnader för resor och uppehälle. Kommissionen grundade sitt tillvägagångssätt på det faktum att det krävdes perfekta kunskaper i grekiska och att de flesta kandidaterna kom från Cypern och Grekland. Klaganden, en grekisk medborgare bosatt i Sverige, som fanns med på slutlistan, ansåg att det var orättvist av kommissionen att förvänta sig att han skulle betala ett betydande belopp för att resa för att göra provet.   

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen inte hade beaktat det faktum att många EU-medborgare utövar sin rätt till fri rörlighet och bor och arbetar i andra medlemsstater än sitt ursprungsland. Ombudsmannen erinrade om den princip som fastställs i tjänsteföreskrifterna, nämligen att EU-rekrytering måste säkerställa personal med högsta kompetens, effektivitet och integritet, och fann det problematiskt att kommissionen inte hade gjort några ansträngningar för att underlätta deltagandet i provet för en kandidat som den hade tagit med på slutlistan.

Eftersom urvalsförfarandet i fråga hade slutförts avslutade ombudsmannen ärendet och fann att inga ytterligare undersökningar var motiverade. Ombudsmannen lade fram ett förslag till förbättringar för kommissionen i framtiden. Hon bad kommissionen att ta vederbörlig hänsyn till situationen för de sökande på slutlistan för att säkerställa lika möjligheter att delta i personliga prov och intervjuer, antingen genom att erbjuda dessa sökande ersättning för kostnader eller genom att erbjuda dem möjlighet att göra proven eller intervjuerna vid utvalda kommissionsrepresentationer i medlemsstaterna.

 

Ärendena rörde Frontex beslut att inte ersätta klagandena, som var sökande i ett rekryteringsförfarande vid Frontex för medlemmar i dess ”ständiga kår”, för kostnader för resor och uppehälle efter att de rest till Warszawa, Polen, för simprov och läkarundersökningar. Enligt Frontex rekryteringsregler ersätts kostnader för den slutliga läkarundersökningen endast om en sökande senare tillträder sin tjänst vid Frontex, medan klagandena inte gjorde det.

Ombudsmannen konstaterade att Frontex enligt gällande regler visserligen kombinerade simproven med läkarundersökningen på grund av trycket på rekryteringsförfarandena, men att byrån borde ha gjort en separat utvärdering av kostnaderna för simproven.

Ombudsmannen lade fram ett förslag till lösning om att Frontex skulle ompröva sitt beslut att inte ersätta klagandena för alla kostnader för resor och uppehälle och överväga att ersätta dem för oundvikliga kostnader i samband med de simprov som de genomgick. Frontex gick med på att bidra i form av ett dagtraktamente för det antal extra dagar som klagandena stannade i Warszawa för att göra simproven.

Ombudsmannen avslutade undersökningen med att konstatera att Frontex hade godtagit förslaget till lösning.

 

Ärendet gällde hur Europeiska arbetsmyndigheten bedömde klagandens yrkeserfarenhet i ett urvalsförfarande för rekrytering av en personalassistent.

Ombudsmannen konstaterade att urvalskommittén hade granskat informationen i klagandens ansökan och bedömt den mot behörighetskriterierna. Ombudsmannen fann inga tecken på ett uppenbart fel i hur urvalskommittén bedömde klagandens yrkeserfarenhet. Europeiska arbetsmyndigheten har således inte gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande i detta avseende. Det var dock oklart hur Europeiska arbetsmyndigheten hade hanterat klagandens administrativa klagomål. Europeiska arbetsmyndigheten förklarade att den inledningsvis hade misstolkat klagomålet, men att den under tiden hade skickat ett svar till klaganden. Ombudsmannen avslutade därför undersökningen med slutsatsen att inga ytterligare undersökningar är motiverade på denna punkt.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens beslut att sluta samarbeta med en tillfällig arbetstagare inom barnomsorgen. Klaganden anställdes genom en extern uppdragstagare på veckokontrakt. I enlighet med kommissionens instruktioner informerade uppdragstagaren klaganden om att kommissionen inte längre skulle begära hennes tjänster. Klaganden vände sig till ombudsmannen och hävdade att kommissionen inte hade motiverat sitt beslut.

Ombudsmannen har konsekvent ansett att när EU-institutionerna begär att en persons kontrakt med en extern uppdragstagare ska sägas upp bör de ange rättvisa och objektiva skäl för att motivera uppsägningen, informera den berörda personen och se till att de ges möjlighet att lämna synpunkter före uppsägningen. Den osäkra situationen för en tillfälligt anställd innebär att kommissionen är skyldig att vara rättvis och öppen, även i avsaknad av ett avtalsförhållande. I detta fall säkerställde kommissionen inte att klaganden beviljades ett hörande och möjlighet att lämna synpunkter på de skäl som kommissionen hade angett innan den beslutade att inte längre begära klagandens tjänster. Även om detta är beklagligt noterar ombudsmannen att den klagande måste ha uppmärksammats på vissa av frågorna under den vecka som föregick kommissionens beslut. På grund av den bristande dokumentationen kan ombudsmannen dock inte kontrollera om kommissionens personal har diskuterat frågorna med klaganden. Ombudsmannen välkomnar dock att kommissionen medgav att den kunde ha förklarat sitt resonemang ytterligare för klaganden i detta ärende.

På grundval av detta anser ombudsmannen att inga ytterligare undersökningar är motiverade och avslutar ärendet.