Ärendet gällde det faktum att en anställd vid Europeiska kommissionens byrå för löneadministration och individuella ersättningar (PMO) av misstag skickade ett e-postmeddelande till klaganden, vilket han fann förolämpande.

Ombudsmannen fann att innehållet i e-postmeddelandet i fråga verkligen var olämpligt, men ansåg att kommissionen hade vidtagit lämpliga åtgärder för att ta itu med frågan, särskilt genom att be klaganden om ursäkt och vidta åtgärder för att förhindra att sådana incidenter inträffar i framtiden, särskilt genom att påminna personalen om deras skyldighet att kommunicera artigt.

Ombudsmannen avslutade ärendet och fann att inga ytterligare undersökningar var motiverade.  

Ärendet gällde Europeiska kommissionens vägran att bevilja stöd till en anställd för att täcka barnets särskilda utbildningsbehov, vilket är en möjlighet som föreskrivs i EU:s tjänsteföreskrifter. Kommissionen grundade sitt beslut på interna regler som EU-institutionerna enats om när det gäller stödet. Reglerna föreskriver att barn vars funktionsnedsättning bedöms understiga ett visst tröskelvärde (20 %) inte anses vara stödberättigade. I ärenden som rör ett barns skolgång kräver kommissionen också att en sökande tillhandahåller ett intyg från Europaskolorna om att skolan inte kan tillgodose barnets behov, vilket klaganden inte hade gjort. 

Ombudsmannen konstaterade att det inte fanns något uppenbart fel i hur kommissionen hanterade ärendet och avslutade ärendet och konstaterade att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.

Ombudsmannen ansåg dock att bestämmelserna i reglerna om tröskelvärdet på 20 % för funktionsnedsättning kan strida mot kommissionens skyldigheter enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Ombudsmannen föreslog därför att kommissionen skulle inleda förfarandet för att se över reglerna, med beaktande av resultaten av denna undersökning. Detta förutsätter en beslutsprocess där övriga EU-institutioner deltar.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens vägran att bevilja en anställd med ett barn med funktionsnedsättning ett ”dubbelt barntillägg”, som föreskrivs i EU:s tjänsteföreskrifter för att bistå med vård av barn med funktionsnedsättning. Kommissionen grundade sitt beslut på interna regler som EU-förvaltningen enats om när det gäller bidraget, enligt vilka barn vars funktionsnedsättning bedöms ligga under ett visst tröskelvärde inte anses vara berättigade till bidrag.

Ombudsmannen ansåg att användningen av tröskelvärden för graden av funktionsnedsättning för att automatiskt utesluta vissa barn med funktionsnedsättning strider mot den relevanta bestämmelsen i tjänsteföreskrifterna. Ersättningen är avsedd att täcka ”tunga utgifter” och det hänvisas inte till graden av funktionsnedsättning i tjänsteföreskrifterna. Även om fastställandet av tröskelvärden för graden av funktionsnedsättning för att fastställa rätten till ekonomiskt stöd kan göra saker och ting enklare och mer förutsägbara ur ett administrativt perspektiv, verkar det dessutom strida mot EU-förvaltningens skyldigheter enligt FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Under undersökningens gång lade ombudsmannen fram ett förslag till lösning för kommissionen om att inleda processen för att se över de tillämpliga reglerna, vilket kommer att involvera de andra EU-institutionerna. Hon uppmanade också kommissionen att ompröva klagandens begäran om dubbelt barntillägg, med beaktande av ovanstående konstaterande, det vill säga att inte avslå den enbart på grund av den grad av funktionshinder som hans barn har ansetts ha. Eftersom processen för att se över de tillämpliga reglerna kan ta tid och för att garantera likabehandling uppmanade ombudsmannen också kommissionen att ta hänsyn till denna undersökning när den överväger alla pågående och framtida ansökningar om dubbelt barntillägg. Detta innebär att varje ansökan om dubbelt barntillägg ska bedömas från fall till fall och inte utesluta några ansökningar enbart på grund av att barnets funktionsnedsättning anses ligga under ett visst tröskelvärde.

Som svar på lösningsförslaget har kommissionen inlett en process för att se över de regler som fastställer tröskelmetoden, vilket skulle kunna leda till en översyn av dem. Ombudsmannen välkomnar att kommissionen har agerat på denna aspekt av hennes förslag till lösning.

Kommissionen uppgav dock också att den skulle invänta resultatet av denna process innan den omprövade klagandens begäran eller andra begäranden. Med tanke på att detta kan ta tid, och med tanke på resultaten av denna undersökning, är ombudsmannen fortfarande missnöjd med denna aspekt av ärendet. Hon uppmanar än en gång kommissionen att överväga att tillämpa reglerna på ett mer flexibelt sätt för ansökningar från och med nu. Ombudsmannen är fortfarande övertygad om att reglerna i fråga borde ha reviderats mycket tidigare för att ge verkan åt de åtaganden som EU har undertecknat. Ombudsmannen uppmanar därför kommissionen att följa upp ärendet inom tre månader och har för avsikt att ta upp frågan på nytt om resultatet av översynen inte är lämpligt eller tar för lång tid. Ombudsmannen kommer också att uppmärksamma de andra institutionerna på sina iakttagelser.

 

Utredningen gällde hur kommissionen övervakar att medlemsstaterna använder EU:s struktur- och investeringsfonder för att främja rätten för personer med funktionsnedsättning och äldre personer till självständigt boende och inkludering i samhället (avinstitutionalisering) och huruvida kommissionen tillämpar sanktioner om de inte gör det.

Under undersökningens gång mottog ombudsmannen bidrag från nationella ombudsmän och organisationer i det civila samhället.  

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen skulle kunna ge tydligare vägledning om behovet av att främja avinstitutionalisering i samband med användningen av ESI-fonderna. Hon ansåg också att kommissionen skulle kunna vidta åtgärder för att förbättra övervakningen av verksamhet som finansieras genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna och att den bör inta en mer proaktiv hållning till verkställighet, särskilt när farhågor framförs om att verksamhet som finansieras genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna strider mot skyldigheten att främja avinstitutionalisering. Ombudsmannen pekade också på behovet av att vara särskilt vaksam när det gäller medel som används inom ramen för faciliteten för återhämtning och resiliens.

Ombudsmannen avslutade undersökningen och lade fram tio förslag som syftade till att förbättra den vägledning som utfärdats av kommissionen och övervakningsprocessen. Hon betonade att kommissionen måste agera snabbt, med tanke på de ytterligare finansieringsprogram som inrättats som svar på covid-19-pandemin samt de senaste ändringarna av de gällande reglerna.

Ombudsmannen kommer att överväga att återkomma till denna fråga i framtiden för att bedöma framstegen.