Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till en handling med anknytning till Europeiska kommissionens beslut att beteckna ett mineralutvinningsprojekt i Serbien som ett strategiskt projekt enligt akten om kritiska råvaror. Klaganden begärde särskilt att det berörda landet utanför EU skulle få tillgång till det relevanta godkännandet av detta beslut. Klaganden lämnade in sin begäran till Europeiska kommissionen i juli 2025.

Kommissionen svarade för första gången i augusti 2025. Kommissionen identifierade en handling som omfattades av begäran om tillgång, som den vägrade att ge allmänheten tillgång till i sin helhet. I samband med detta hävdade kommissionen att ett utlämnande skulle kunna undergräva EU:s internationella förbindelser med det land där projektet är beläget.

Klaganden bestred kommissionens beslut genom att lämna in en ”bekräftande ansökan” i september 2025. När kommissionen inte lämnade något uttryckligt svar vände sig klaganden till ombudsmannen i oktober 2025.

Ombudsmannen inledde en undersökning av kommissionens underförstådda vägran att bevilja allmänheten tillgång och bad som ett första steg kommissionen att så snart som möjligt anta ett uttryckligt svar på klagandens bekräftande ansökan. I avsaknad av svar inom den fastställda tidsfristen inspekterade ombudsmannens undersökningsgrupp handlingen i fråga tillsammans med dokumentation om samrådet med det berörda landet utanför EU.

Kommissionen svarade klaganden i maj 2026 och beviljade bred partiell tillgång till den omtvistade handlingen och redigerade endast begränsade personuppgifter, vilket klaganden inte bestred. Ombudsmannen ansåg därför att klagomålet om kommissionens implicita avslag på ansökan om tillgång hade avgjorts genom den tillgång som nu beviljats. Ombudsmannen beklagade dock den försening som kommissionen hade ådragit sig vid behandlingen av klagandens begäran om tillgång, vilken kvarstod även efter det att hon hade inlett sin undersökning. Ombudsmannen fortsätter att noga övervaka frågan om förseningar på grundval av klagomål som lämnats in till henne.

 

Fallet handlade om hur Europeiska kommissionen informerade allmänheten om statusen för sitt lagstiftningsinitiativ om ramen för hållbara livsmedelssystem, som ingick i från jord till bord-strategin. Efter initiativets inledande och offentliga samråd tog kommissionen inte med det i sitt arbetsprogram för 2024. Klaganden, en organisation som deltog i det offentliga samrådet, var oroad över att kommissionen inte hade informerat allmänheten om initiativets status och skälen till förseningen med att anta ett lagstiftningsförslag om det.

Under ombudsmannens undersökning förklarade kommissionen att den 2023 hade reviderat sina politiska prioriteringar på grund av ekonomiska störningar till följd av Rysslands anfallskrig mot Ukraina, jordbrukarnas protester i hela EU och bredare farhågor från berörda parter om EU:s jordbruk. År 2025 antog kommissionen en ny vision för jordbruk och livsmedel. Eftersom FSFS inte nämndes i detta dokument ansåg kommissionen att det stod klart för berörda parter att detta initiativ hade avbrutits. Kommissionen uppgav dessutom att den höll på att uppdatera informationen om alla sina politiska initiativ på sin webbplats.

Ombudsmannen välkomnade kommissionens åtagande att ge större insyn i statusen för sina politiska initiativ och ansåg att inga ytterligare undersökningar i denna fråga var motiverade.

De tre ärendena gällde hur Europeiska kommissionen tillämpade sina regler för bättre lagstiftning och andra förfarandekrav när den utarbetade lagstiftningsförslag om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet (983/2025/MIK), bekämpning av smuggling av migranter (2031/2024/VB) och den gemensamma jordbrukspolitiken (1379/2024/MIK). Kommissionen ansåg att dessa förslag var brådskande och utelämnade därför åtgärder som föreskrivs i dess regler, såsom konsekvensbedömningar och offentliga samråd. Klagandena, som är organisationer i det civila samhället, ansåg att dessa utelämnanden stred mot kommissionens regler om bättre lagstiftning. I två fall hävdade klagandena också att kommissionen underlåtit att bedöma lagstiftningsförslagens förenlighet med EU:s klimatmål, i enlighet med kraven i den europeiska klimatlagen. I ett fall var klaganden dessutom oroad över att kommissionen hade brutit mot sin arbetsordning om samråd mellan kommissionens avdelningar.

På grundval av sina undersökningar fann ombudsmannen förfarandemässiga brister i hur kommissionen utarbetade lagstiftningsförslagen i fråga, vilket sammantaget utgjorde administrativa missförhållanden. För att åtgärda dessa brister rekommenderade ombudsmannen kommissionen att säkerställa en förutsägbar, konsekvent och icke godtycklig tillämpning av sina regler för bättre lagstiftning genom att definiera ”brådskande” situationer som motiverar ett undantag från deras krav samt genom att registrera och förklara skälen till eventuella undantag som beviljats. Om undantag beviljas bör kommissionen dessutom inrätta ett förfarande för att säkerställa att det brådskande utarbetandet av lagstiftningsförslag fortfarande är förenligt med principerna om en öppen, evidensbaserad och inkluderande lagstiftningsprocess. För att bistå kommissionen i denna uppgift lade ombudsmannen också fram fyra förslag till förbättringar, bland annat följande: förtydliga sina regler för samråd med berörda parter när det gäller brådskande förslag, se till att de analysdokument som ersätter konsekvensbedömningar och som beskriver de underlag som ligger till grund för dess förslag offentliggörs i god tid för att möjliggöra en offentlig debatt innan lagstiftningen antas, Utfärda riktlinjer för genomförandet av bedömningar av klimatkonsekvenser. tillhandahålla och registrera motiveringar när samrådsperioder mellan avdelningar förkortas under fastställda tröskelvärden.

I sitt svar till ombudsmannen gick kommissionen med på att överväga att definiera ”brådskande” situationer under den kommande översynen av reglerna för bättre lagstiftning, samt att registrera och offentliggöra skälen till att tillämpa eventuella undantag från deras krav. Kommissionen åtog sig också att säkerställa riktade samråd om sina ”brådskande” förslag, att offentliggöra analysdokumenten med underlag till sina förslag inom tre månader efter antagandet, att inkludera bedömningar av klimatkonsekvenser i både analysdokument och motiveringar till framtida förslag och att motivera förkortade samråd mellan avdelningarna.

Klagandena ansåg i sina synpunkter på kommissionens svar att kommissionens åtaganden varken är tillräckligt tydliga eller konkreta för att garantera en öppen, inkluderande och evidensbaserad lagstiftningsprocess.

Ombudsmannen välkomnade kommissionens överlag konstruktiva svar på hennes rekommendationer och förslag till förbättringar. Kommissionens svar ger dock ännu inte tillräcklig klarhet om de konkreta åtgärder som den avser att vidta för att genomföra ombudsmannens rekommendationer och förslag till förbättringar.

Ombudsmannen kommer därför att övervaka denna fråga på grundval av framtida klagomål och när kommissionen har slutfört översynen av reglerna för bättre lagstiftning. I detta skede är inga ytterligare undersökningar motiverade, och ombudsmannen avslutade de tre ärendena.