Klaganden, en ledamot av Europaparlamentet, uttryckte oro över vad han ansåg var en diskrepans mellan AI-förordningen och uppförandekoden för AI för allmänna ändamål. Europeiska kommissionen bekräftade nyligen att uppförandekoden, som utarbetats av berörda parter, är ett ”lämpligt” frivilligt verktyg för leverantörer av AI för allmänna ändamål för att visa att de följer AI-förordningen. Klaganden hävdade dock att uppförandekoden undantar leverantörer av AI för allmänna ändamål från deras skyldighet enligt AI-förordningen att dokumentera eller åtminstone uppskatta sina modellers energiförbrukning under träning och testning.

Ombudsmannen undersökte denna fråga och fann att kommissionen på ett rimligt sätt förklarade hur dess AI-byrå avser att bedöma energiförbrukningen för AI för allmänna ändamål när leverantörerna saknar viss information som krävs för att göra uppskattningen. Kommissionen gav därför nödvändiga garantier för att den kommer att uppfylla det underliggande målet i AI-förordningen i detta avseende. I detta sammanhang noterade ombudsmannen att uppförandekoden är avsedd som en tillfällig lösning, som kan förbättras ytterligare och sannolikt kommer att ersättas av riktade instrument, såsom ”harmoniserade standarder”, som utvecklats av de europeiska standardiseringsorganisationerna.

På grundval av detta fann ombudsmannen att inga ytterligare undersökningar av detta klagomål är motiverade i detta skede.

Ärendet gällde ursprungligen Europeiska kommissionens underlåtenhet att hålla klaganden informerad om läget i ett överträdelseklagomål om att viss spansk lagstiftning var förenlig med EU:s dataskyddsregler och e-handelsdirektivet.

Ombudsmannen uppmanade kommissionen att informera klaganden om klagomålets status, skälen till förseningen i bedömningen av det och kommissionens handlingsplan i detta ärende. Eftersom kommissionen inte lämnade tillräckligt detaljerad information till klaganden träffade ombudsmannens undersökningsgrupp även kommissionens företrädare och inspekterade kommissionens ärendeakt för att bättre förstå hur kommissionen hanterade överträdelseklagomålet.

Ombudsmannen konstaterade att även om det fanns en tidsperiod då kommissionen inte var aktiv i ärendet, när den relevanta spanska lagstiftningen blev fullt tillämplig, kontaktade den regelbundet de nationella myndigheterna och bedömde ärendet. Ombudsmannen konstaterade också att även om kommissionen inte i tid lämnade information till klaganden, vilket är beklagligt, lämnade den detaljerade förklaringar under denna undersökning om den tid det tog att hantera överträdelseklagomålet och dess status. Dessutom skickade kommissionen en formell underrättelse till Spanien under undersökningen om den första aspekten av överträdelseklagomålet.

Ombudsmannen avslutade därför undersökningen med slutsatsen att inga ytterligare undersökningar var motiverade.

Ärendet gällde Europeiska kommissionen´s hantering av ett överträdelseklagomål avseende Czechia´s beslut att slå samman sin järnvägsmyndighet med konkurrensmyndigheten. Den största farhågan var att sammanslagningen kan ha inneburit en överträdelse av EU-lagstiftningen och att Tjeckien kan ha underlåtit att säkerställa en oberoende och effektiv övervakning av järnvägssektorn.

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen inte hade lämnat en tillräcklig motivering till klagandens slutsats att Tjeckien inte hade överträtt EU-lagstiftningen. Efter att ha granskat kommissionens förklaringar under undersökningen drog ombudsmannen slutsatsen att kommissionen hade undersökt ärendet omsorgsfullt och att dess beslut att avsluta ärendet hade grundats på välgrundade grunder.

Ombudsmannen avslutade undersökningen med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande när det gäller kommissionens bedömning av överträdelseklagomålet. Eftersom kommissionen under undersökningens gång lämnade en detaljerad motivering, var denna aspekt av ärendet avgjord. Ombudsmannen föreslog att kommissionen alltid skulle ge de klagande en tillräcklig motivering när den avser att avsluta ett överträdelseärende.

Ärendet gällde den tid det tog för Europeiska kommissionen att slutföra sin bedömning av ett överträdelseklagomål mot Spanien från 2018. Överträdelseklagomålet gällde de lagändringar som infördes 2014 i den spanska hamnlagen och den efterföljande förlängningen, av hamnmyndigheten på Balearerna, av giltighetstiden för koncessioner för att bedriva fritidsvattensportverksamhet på allmän plats i hamnen. I sitt överträdelseklagomål hävdade klaganden i huvudsak att nämnda lagändringar och den förlängning av koncessionernas varaktighet som Balearernas hamnmyndighet gjort stred mot artiklarna 49, 56 och 106 i EUF-fördraget.

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen inte hade visat att den hade varit omsorgsfull och aktiv i ärendet och att den inte hade lämnat några övertygande skäl till varför den inte hade kunnat slutföra sin bedömning efter mer än sju år. Ombudsmannen ansåg att detta utgjorde ett administrativt missförhållande och rekommenderade att kommissionen skulle slutföra sin bedömning utan ytterligare dröjsmål. Ombudsmannen identifierade också problem med information som lämnats till klaganden och registerföring i samband med den EU Pilot-dialog som kommissionen förde med Spanien, och hon lade fram två motsvarande förslag till förbättringar i detta avseende.

Kommissionen inledde en ny dialog före överträdelsen (tidigare kallad EU Pilot-dialog) med Spanien efter inledandet av ombudsmannens undersökning, men kommissionen hade inte slutfört sin bedömning av överträdelseklagomålet när ombudsmannen avslutade detta ärende. Kommissionen hade inte heller lämnat någon rimlig motivering till den tid som hade förflutit. Ombudsmannen bekräftade därmed sitt konstaterande av administrativa missförhållanden. Ombudsmannen kommer att fortsätta att övervaka kommissionens registerföring när det gäller dialoger före överträdelsen samt hur den kommunicerar med klagande när den avslutar dessa dialoger.

Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till en handling med anknytning till Europeiska kommissionens beslut att beteckna ett mineralutvinningsprojekt i Serbien som ett strategiskt projekt enligt akten om kritiska råvaror. Klaganden begärde särskilt att det berörda landet utanför EU skulle få tillgång till det relevanta godkännandet av detta beslut. Klaganden lämnade in sin begäran till Europeiska kommissionen i juli 2025.

Kommissionen svarade för första gången i augusti 2025. Kommissionen identifierade en handling som omfattades av begäran om tillgång, som den vägrade att ge allmänheten tillgång till i sin helhet. I samband med detta hävdade kommissionen att ett utlämnande skulle kunna undergräva EU:s internationella förbindelser med det land där projektet är beläget.

Klaganden bestred kommissionens beslut genom att lämna in en ”bekräftande ansökan” i september 2025. När kommissionen inte lämnade något uttryckligt svar vände sig klaganden till ombudsmannen i oktober 2025.

Ombudsmannen inledde en undersökning av kommissionens underförstådda vägran att bevilja allmänheten tillgång och bad som ett första steg kommissionen att så snart som möjligt anta ett uttryckligt svar på klagandens bekräftande ansökan. I avsaknad av svar inom den fastställda tidsfristen inspekterade ombudsmannens undersökningsgrupp handlingen i fråga tillsammans med dokumentation om samrådet med det berörda landet utanför EU.

Kommissionen svarade klaganden i maj 2026 och beviljade bred partiell tillgång till den omtvistade handlingen och redigerade endast begränsade personuppgifter, vilket klaganden inte bestred. Ombudsmannen ansåg därför att klagomålet om kommissionens implicita avslag på ansökan om tillgång hade avgjorts genom den tillgång som nu beviljats. Ombudsmannen beklagade dock den försening som kommissionen hade ådragit sig vid behandlingen av klagandens begäran om tillgång, vilken kvarstod även efter det att hon hade inlett sin undersökning. Ombudsmannen fortsätter att noga övervaka frågan om förseningar på grundval av klagomål som lämnats in till henne.

 

Fallet handlade om hur Europeiska kommissionen informerade allmänheten om statusen för sitt lagstiftningsinitiativ om ramen för hållbara livsmedelssystem, som ingick i från jord till bord-strategin. Efter initiativets inledande och offentliga samråd tog kommissionen inte med det i sitt arbetsprogram för 2024. Klaganden, en organisation som deltog i det offentliga samrådet, var oroad över att kommissionen inte hade informerat allmänheten om initiativets status och skälen till förseningen med att anta ett lagstiftningsförslag om det.

Under ombudsmannens undersökning förklarade kommissionen att den 2023 hade reviderat sina politiska prioriteringar på grund av ekonomiska störningar till följd av Rysslands anfallskrig mot Ukraina, jordbrukarnas protester i hela EU och bredare farhågor från berörda parter om EU:s jordbruk. År 2025 antog kommissionen en ny vision för jordbruk och livsmedel. Eftersom FSFS inte nämndes i detta dokument ansåg kommissionen att det stod klart för berörda parter att detta initiativ hade avbrutits. Kommissionen uppgav dessutom att den höll på att uppdatera informationen om alla sina politiska initiativ på sin webbplats.

Ombudsmannen välkomnade kommissionens åtagande att ge större insyn i statusen för sina politiska initiativ och ansåg att inga ytterligare undersökningar i denna fråga var motiverade.