Ärendet gällde Europeiska kommissionens påstått otillräckliga förklaring till sitt beslut att inte inleda ett överträdelseförfarande mot Österrike.

Ombudsmannen undersökte frågan genom att be kommissionen att lämna ytterligare information om sitt beslut. Som svar klargjorde kommissionen sin ståndpunkt. Ombudsmannen ansåg att den information som lämnats på detta sätt var sammanhängande, tillräcklig och rimlig. Hon avslutade därför ärendet med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Klaganden i det aktuella ärendet är ett italienskt flygbolag som i december 2003 lämnade in ett klagomål om statligt stöd till kommissionen om påstått olagligt statligt stöd som mottagits av en av dess konkurrenter för flygningar från och till en regional flygplats i Italien. I september 2007 inledde kommissionen det förfarande som föreskrivs i artikel 108.2 i EUF-fördraget mot Italien. Klaganden var missnöjd med att kommissionen dröjde med att fatta beslut om sitt klagomål om statligt stöd och vände sig till ombudsmannen i juni 2012.

I sitt yttrande hävdade kommissionen att undersökningens längd var motiverad i det aktuella fallet. Den hävdade att olika faktorer måste beaktas vid bedömningen av detta klagomål, såsom ärendets komplexitet, undersökningens upprepade ändringar i omfattning, det förestående antagandet av nya luftfartsriktlinjer samt behovet av att beställa olika studier och översätta flera handlingar som lämnats in på engelska till italienska.

I sin bedömning av ärendet var ombudsmannen inte övertygad av kommissionens argument och noterade att det hade gått ungefär tio år sedan klaganden lämnade in sitt klagomål om statligt stöd. Hon drog därför slutsatsen att kommissionen inte hade fattat något beslut i tid om klagandens klagomål om statligt stöd och lade därför fram ett förslag till rekommendation. Hon bad kommissionen att fatta ett beslut om klagandens klagomål om statligt stöd så snart som möjligt, dock senast den 30 juni 2014.

Kommissionen instämde därefter i ”de viktigaste punkterna” i ombudsmannens förslag till rekommendationer, men begärde att ombudsmannen skulle förlänga tidsfristen för att slutföra sin bedömning till den 31 oktober 2014, eftersom detta skulle göra det möjligt för den att slutföra sin bedömning på grundval av de nya luftfartsriktlinjerna, som antogs den 20 februari 2014. Ombudsmannen var dock inte övertygad av det skäl som kommissionen hade åberopat, med tanke på att kommissionen i) hade behandlat klagandens klagomål om statligt stöd i ungefär tio år och ii) också hade ingående kunskaper om riktlinjerna, eftersom den själv utarbetade och antog dem. Ombudsmannen beklagade därför att kommissionen inte tog tillfället i akt att rätta till detta administrativa missförhållande. Trots detta medgav ombudsmannen att utsikterna till ett definitivt resultat i slutet av oktober 2014 innebar vissa framsteg. Under dessa omständigheter och med tanke på att klaganden i sina synpunkter inte försökte följa ombudsmannens rekommenderade tidsfrist den 30 juni 2014 såg ombudsmannen inget behov av ytterligare undersökningar. Eftersom kommissionen också hade bett klaganden om ursäkt för förseningen avslutade hon ärendet.

Klaganden, en spansk advokat, klagade till Europeiska ombudsmannen över att Europeiska kommissionen hade offentliggjort ett offentligt samråd endast på engelska.

Ombudsmannen inledde en undersökning inte bara om bristen på tillgång till det särskilda samråd som klaganden nämner på andra språk än engelska, utan även om den allmänna frågan om kommissionens språkpolitik i offentliga samrådsförfaranden. Ombudsmannens undersökning visade att mycket få offentliga samråd genomfördes på alla officiella EU-språk. Dessutom fanns det inget förutsägbart språkmönster, eftersom flera samråd riktade till allmänheten genomfördes på ett eller ett mycket begränsat antal språk. Dessa utgjorde fall av administrativa missförhållanden.

Ombudsmannen lade fram ett förslag till rekommendation till kommissionen om att den skulle offentliggöra alla sina samråd på alla officiella EU-språk eller förse medborgarna med en översättning på begäran. Han rekommenderade också kommissionen att utarbeta tydliga, objektiva och rimliga riktlinjer för användningen av fördragsspråken i sina offentliga samråd, som bör göras kända för medborgarna.

Kommissionen avvisade ombudsmannens första förslag till rekommendation. När det gäller det andra noterade rådet ombudsmannens iakttagelser om inkonsekvenser i användningen av de officiella språken och åtog sig att arbeta för en mer enhetlig språkpolitik när det gäller offentliga samråd. Ombudsmannen ansåg att kommissionen inte hade genomfört hans förslag till rekommendationer på ett korrekt sätt. Med tanke på att Europaparlamentet just hade antagit en resolution om ”offentliga samråd och deras tillgänglighet på alla EU-språk”, som omfattade omfattningen av ombudsmannens förslag till rekommendationer, ansåg ombudsmannen att det inte var lämpligt att lägga fram en särskild rapport för parlamentet. Han avslutade därför utredningen med en kritisk anmärkning. Ombudsmannen informerade parlamentet om sitt beslut, så att det kunde beaktas när parlamentet bedömer kommissionens svar på dess resolution.

Sammanfattning av beslutet i klagomål 930/2010/(ANA)CK mot Europeiska kommissionen

Klaganden klagade till Europeiska ombudsmannen över att Europeiska kommissionen inte hanterade hans överträdelseklagomål på lämpligt sätt, där han hävdade att Cypern hade överträtt EU-lagstiftningen genom att be honom att betala två skatter vid import av en begagnad bil. Han hävdade att en av skatterna utgjorde en "punktskatt".

I mars 2011 lade ombudsmannen fram ett förslag till vänskaplig förlikning och uppmanade kommissionen att på nytt granska klagandens överträdelseklagomål mot Cypern. I sitt svar på förslaget informerade kommissionen ombudsmannen om att den den 7 april 2011 hade skickat en formell underrättelse till Cypern om att en av skatterna inte var helt förenlig med artikel 110 i EUF-fördraget. Kommissionen tillade att den håller på att undersöka en annan aspekt av den cypriotiska lagstiftningen om bilbeskattning inom ramen för ett äldre ärende (ärende 2005/4093). Kommissionen meddelade därefter att den skulle hålla klaganden underrättad om eventuella ytterligare åtgärder som den skulle vidta i dessa fall.

Ombudsmannen drog slutsatsen att inga ytterligare undersökningar är motiverade, eftersom det verkar som om de väsentliga frågor som tas upp i klagandens överträdelseklagomål får lämplig uppmärksamhet från kommissionen. För att hjälpa kommissionen att ytterligare förbättra sina förfaranden gjorde ombudsmannen ytterligare två anmärkningar.

Sammanfattning av beslutet i klagomål 1827/2009/(ANA)CK (konfidentiellt) mot Europeiska kommissionen

En grekisk medborgare ingav ett överträdelseklagomål till kommissionen och gjorde bland annat gällande att Grekland hade överträtt rådets direktiv 83/183/EEG om skattebefrielse på permanent införsel av personlig egendom från en medlemsstat.

I juli 2009 klagade klaganden till ombudsmannen och hävdade att kommissionen inte hade behandlat hans överträdelseklagomål på lämpligt sätt. Han gjorde särskilt gällande att kommissionen, genom att dra slutsatsen att den grekiska lagstiftningen i fråga inte omfattades av direktivets tillämpningsområde, underlät att beakta den relevanta grekiska lagstiftningen och den grekiska högsta förvaltningsdomstolens rättspraxis, som utvecklats mot bakgrund av relevant rättspraxis från EU-domstolen.

I februari 2011 lade ombudsmannen fram ett förslag till vänskaplig förlikning och uppmanade kommissionen att ompröva klagandens överträdelseklagomål mot Grekland. I sitt svar på förslaget upprepade kommissionen att den agerade omsorgsfullt med avseende på det klagomål som hade ingetts till den.

Ombudsmannen beklagade det abrupta sätt på vilket kommissionen avvisade klagandens argument. Han noterade dock att klaganden i ett senare meddelande informerade honom om den senaste utvecklingen i den grekiska högsta förvaltningsdomstolens rättspraxis. Ombudsmannen ansåg att det enligt rättspraxis från Greklands högsta förvaltningsdomstol inte skulle finnas något praktiskt syfte för kommissionen att gå vidare med ett överträdelseklagomål mot Grekland avseende påförandet av den aktuella skatten. I detta sammanhang blev oenigheten mellan kommissionen och klaganden när det gäller den korrekta tolkningen av de grekiska skattereglerna stum. Ombudsmannen var inte övertygad om att kommissionen agerade omsorgsfullt som svar på det överträdelseklagomål som klaganden hade lämnat in till ombudsmannen, men avslutade ärendet med att konstatera att inga ytterligare undersökningar var motiverade.

Den 27 september 2007 klagade klaganden, en nederländsk medborgare bosatt i Tyskland som uppbär nederländsk arbetslöshetsersättning, till kommissionen över en påstådd diskriminerande praxis mot icke-tyska medborgare från public service-företaget i sydvästra Tyskland när det gäller befrielse från tv- och radiolicensavgifter. Efter ombudsmannens ingripande skickade kommissionen två svar till klaganden i december 2007 och juli 2008. Eftersom klaganden inte hade fått något svar i sak klagade han dock på nytt till ombudsmannen i juli 2008. Han gjorde gällande att kommissionen inte hade behandlat hans klagomål av den 27 september 2007 på ett korrekt sätt, vare sig i fråga om förfarandet eller i sak.

När det gäller sakfrågan förklarade kommissionen i sitt yttrande att den nederländska arbetslöshetsförmån som klaganden erhöll (som inte är behovsprövad) inte var jämförbar med den tyska förmån som ger mottagarna rätt till befrielse från TV- och radiolicensavgifter i Tyskland (och som är behovsprövad). Kommissionen anser därför att det inte har skett någon överträdelse av EU:s bestämmelser om fri rörlighet för personer. Ombudsmannen drog slutsatsen att kommissionen tycktes ha analyserat och förklarat de sakfrågor som uppkom i detta ärende på ett korrekt sätt och därför inte fann något administrativt missförhållande.

När det gäller förfarandet hävdade kommissionen att den hade behandlat ärendet inom rimlig tid och att den hade informerat klaganden om sin slutsats att det inte förelåg någon överträdelse. Ombudsmannen noterade först att klagandens klagomål hade överförts från en avdelning inom kommissionen till en annan vid tre tillfällen innan det behandlades. Han drog slutsatsen att kommissionen hade underlåtit att följa bestämmelserna i kommissionens meddelande till Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen om klagandens förbindelser med avseende på överträdelser av gemenskapsrätten, särskilt när det gäller i) registrering av klagomål, ii) översändande av ett mottagningsbevis och iii) avslutande av ärendet. Han lade därför fram ett förslag till rekommendation till kommissionen om att den skulle i) erkänna att den inte följde meddelandet, ii) be om ursäkt för detta utelämnande och iii) vidta nödvändiga åtgärder för att se till att den följer meddelandet när den behandlar ärenden i framtiden.

Kommissionen medgav båda att den inte hade iakttagit punkterna 3 och 4 i meddelandet och bad om ursäkt för att den inte hade iakttagit dessa punkter. Kommissionen medgav dock inte uttryckligen att punkt 10 i meddelandet inte hade iakttagits. Han bad inte heller om ursäkt för att han inte gjort det. Ombudsmannen drog därför slutsatsen att hans förslag till rekommendation delvis hade godtagits av kommissionen. När det gäller den tredje delen av förslaget till rekommendation noterade ombudsmannen att han under tiden hade inlett en undersökning på eget initiativ om förhållandet mellan det nya EU Pilot-projektet och de förfarandegarantier som anges i meddelandet. Han drog därför slutsatsen att inga ytterligare undersökningar i denna fråga var motiverade.