Fakta och bakgrund

Den 29 juli 2015 lämnade Österrikes ombudsmannanämnd in förfrågan, som hänvisade till den pågående undersökningen.

I det österrikiska rättssystemet har rättsligt utsedda förmyndare rätt till ersättning för sina insatser. Dessa insatser omfattar inte bara förvaltningen av avdelningarnas medel, utan även frihetsberövande och familjeliknande vårdtjänster.

Advokater, som är föremål för mervärdesskatt, får i praktiken en lägre ersättning för sina tjänster som förmyndare än förmyndare som inte är föremål för mervärdesskatt, såsom ”förmyndarföreningar” eller familjemedlemmar som agerar som förmyndare.

När Österrikes ombudsmannanämnd föreslog att Österrike skulle undanta förmyndartjänster från mervärdesskatt hävdade de österrikiska myndigheterna att ett sådant undantag skulle vara oförenligt med rådets direktiv 2006/112/EG.

Österrikes ombudsmannanämnd ansåg dock att artikel 132.1 g i direktiv 2006/112/EG skulle kunna utgöra en rättslig grund för ett sådant allmänt undantag, eftersom de tjänster som tillhandahålls av advokater inte skiljer sig från tjänster som tillhandahålls av ”vårdnadshavare”.

Rättsliga frågor som står på spel

Den österrikiska ombudsmannen begärde ett förtydligande av artikel 132.1 g i rådets direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt, där följande anges:

”Medlemsstaterna ska undanta följande transaktioner från skatteplikt: Tillhandahållande av tjänster och varor med nära anknytning till socialt bistånd och socialförsäkringsarbete, inbegripet sådana som tillhandahålls av ålderdomshem, offentligrättsliga organ eller andra organ som av den berörda medlemsstaten är erkända som organ av social karaktär.”

Fråga

Den 27 augusti 2015 beslutade Europeiska ombudsmannen att inleda ett frågeförfarande för att inhämta ett yttrande från kommissionens avdelningar om följande frågor från Österrikes ombudsmannanämnd:

i. Tolkningen av artikel 132.1 g i direktiv 2006/112/EG: Kan en medlemsstat utöva det utrymme för skönsmässig bedömning som den har när det gäller att erkänna ett organ som ett organ av social karaktär på ett sådant sätt att den erkänner en advokat som agerar i egenskap av förmyndare som ett organ av social karaktär? 

ii. Om så inte är fallet, kan artikel 132.1 g i rådets direktiv 2006/112/EG tolkas så, att den utgör en rättslig grund för ett allmänt undantag från ersättning för förmyndarskap, även för företag som inte utgör ”organ som av den berörda medlemsstaten erkänns som organ av social karaktär”, särskilt advokater?

iii. Om så inte är fallet, ska direktiv 2006/112/EG tolkas så, att det utgör hinder för en medlemsstats allmänna undantag från mervärdesskatteplikt för tjänster som tillhandahålls av förmyndare?

iv. Känner Europeiska kommissionen till några liknande fall och hur de handläggs i andra medlemsstater?

Ombudsmannens avdelningar samrådde med medlemmarna i Europeiska ombudsmannanätverket i samband med den sista frågan. Samrådet fick två svar från a) Belgien och b) Finland.

a) Belgiens federala ombudsman förklarade att ersättningen till förmyndare i allmänhet är undantagen från mervärdesskatt. Förmyndare för underåriga får i allmänhet ingen ersättning, medan förmyndare för ensamkommande utländska underåriga får ersättning.

Tjänster och leveranser av varor med nära anknytning till välfärd, social trygghet och skydd av barn och ungdomar som utförs av offentliga organ eller andra organisationer som godkänts av den behöriga myndigheten som institutioner av social karaktär är undantagna från mervärdesskatt. Detta inbegriper institutioner och organ (och fysiska personer), vars främsta syfte är att ta hand om ungdomar och ta hand om deras utbildning, stöd och fritid. Förmyndare omfattas av detta undantag, liksom advokater som agerar som förmyndare.

b) Riksdagens justitieombudsman rapporterade att rättshjälpsbyråerna i allt högre grad har lagt ut förmyndartjänster på entreprenad till olika tjänsteleverantörer, däribland kommuner, advokatbyråer och andra privata företag. Högsta förvaltningsdomstolen har sedan dess uttalat att de avgifter som tas ut av företag för förmyndarskapstjänster är mervärdesskattepliktiga. Därför har dessa tjänsteleverantörer lagt till skattebeloppet till de avgifter som tas ut av deras huvudmän. Om rättshjälpsbyrån själv tillhandahåller förmyndartjänsten läggs ingen skatt på avgiften.

Justitieombudsmannen undersökte frågan på eget initiativ och identifierade ett tydligt och strukturellt problem som kränker jämlikheten för personer som behöver förmyndartjänster. I praktiken kan personerna i fråga inte välja om en rättshjälpsbyrå eller en tjänsteleverantör ska sköta deras angelägenheter. De kan således ha använt sig av en tjänsteleverantör som är skyldig att betala mervärdesskatt helt slumpmässigt och mot sin vilja, utan att veta eller förstå betydelsen av mervärdesskatteskulden. Han föreslog att ersättning för denna kränkning av jämlikheten måste betalas till de berörda huvudmännen. Som svar reserverade justitieministeriet mer än 500 000 euro i budgeten för att betala ersättning till huvudmännen för utkontrakterade förmyndartjänster.

Kommissionens svar

I sitt svar av den 2 oktober 2015 förklarade kommissionen att artikel 132.1 g i direktiv 2006/112/EG tolkas strikt i den meningen att det måste finnas en stark koppling till tjänster för social trygghet och socialt välbefinnande. Denna koppling kan till exempel fastställas när man tittar på ett företags stadgar, som kommer att omfatta dess syfte. Organets sociala karaktär måste också erkännas av respektive medlemsstat. Begreppet ”organ” (”Einrichtung” på tyska) är dock tillräckligt stort för att även omfatta privata företag.

Kommissionen visade vidare med hänvisning till rättspraxis att principen om skatteneutralitet måste beaktas vid bedömningen av beskattningen av ett företag.

När det gäller det utrymme för skönsmässig bedömning som en medlemsstat kan utöva uppgav kommissionen att en medlemsstat kan besluta att andra organ än offentligrättsliga organ kan undantas från att betala skatt, med tillämpning av de villkor som anges i artikel 133 i direktiv 2006/112/EG. Om en medlemsstat använder sitt utrymme för skönsmässig bedömning för att tillämpa villkoren i artikel 133, får den inte göra denna skattebefrielse beroende av att tjänsteleverantören ingår i en viss sammanslutning (”Verein” på tyska) eller är medlem i ett visst förbund (”Verband” på tyska).

Kommissionen drog slutsatsen att sådana tjänster som tillhandahålls av vårdnadshavare i deras yrkesutövning inte är undantagna från mervärdesskatt. Tjänsterna kommer inte att anses vara väsentliga i enlighet med artikel 134 i direktiv 2006/112/EG, eftersom juridisk rådgivning inte anses vara nödvändig för utövandet av förmyndarskap.

Återkoppling

Ombudsmannen vidarebefordrade kommissionens svar och två svar från Europeiska ombudsmannanätverket till Österrikes ombudsmannanämnd med en uppmaning att inkomma med synpunkter.

Den 27 november 2015 tackade Österrikes ombudsmannanämnd ombudsmannen för att ha lämnat ett tillfredsställande svar från kommissionen.

Avslutande förfarande

Kommissionen hade lämnat ett uttömmande svar om tolkningen av de relevanta bestämmelserna i direktiv 2006/112/EG om ett gemensamt system för mervärdesskatt (moms) i samband med ersättning till advokater i egenskap av förmyndare.

Med beaktande av kommissionens svar och de svar som inkommit inom ramen för samrådet med medlemmarna i Europeiska ombudsmannanätverket drog Europeiska ombudsmannen slutsatsen att sökningen hade slutförts med framgång. Den 2 mars 2016 avslutade hon således ärendet.