FOR PREVIEWING & TESTING PURPOSES ONLY.
This notification will disappear once the page will be published.
This link is available for less than 30 minutes.
  • Lätt att läsa
  • Textstorlek

Gäller ditt klagomål en EU-institution eller ett EU-organ?

Visat språk: 
  • Svenska
Källspråk: 
Tillgängliga språk: 
Den här sidan har genererats genom maskinöversättning.
Maskinöversättningar kan innehålla fel som riskerar att minska tydligheten och exaktheten. Ombudsmannen frånsäger sig allt ansvar för eventuella avvikelser. För den mest tillförlitliga informationen och rättssäkerheten hänvisas till källversionen i engelska via länken ovan.
För mer information, se vår språk- och översättningspolicy.

Utkast till rekommendation till Europeiska kommissionen i klagomål 146/2005/GG

(Tillverkad i enlighet med artikel 3.6 i Europeiska ombudsmannens stadga (1))

Klagomålet

Bakgrund

Klaganden är ett tyskt företag som är verksamt inom återvinning av spilloljor. Den process som klaganden använder leder till produktion av ”Fluxöl” (fluxolja).

I artikel 3.1 i direktiv 75/439/EEG av den 16 juni 1975 om omhändertagande av spilloljor (i dess ändrade lydelse, nedan kallat direktivet) föreskrivs följande: ”Om tekniska, ekonomiska och organisatoriska begränsningar tillåter det, skall medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att spilloljor i första hand skall behandlas genom regenerering.”

Enligt artikel 1 i direktivet avses med regenerering ”varje process genom vilken basoljor kan framställas genom raffinering av spilloljor, särskilt genom avlägsnande av föroreningar, oxidationsprodukter och tillsatser som ingår i sådana oljor”.

Enligt den klagande har Tyskland subventionerat förbränning av spilloljor (för elproduktion) senast sedan 1993. Klaganden ansåg att detta stod i stark motsättning till bestämmelserna i direktivet och lämnade in ett klagomål till kommissionen. Kommissionen inledde ett överträdelseförfarande som ledde till att domstolen 1999 dömde till kommissionens fördel (mål C-102/97).

Tyskland var till en början ovilligt att följa denna dom. Det verkar som om det var först efter det att klaganden på nytt vänt sig till kommissionen och denna hade vidtagit åtgärder för att tillämpa förfarandet i artikel 228 i EG-fördraget (som ger möjlighet till vite) som Tyskland gick med på att ändra sin lagstiftning.

Enligt klaganden definieras termen ”regenerering” i de ändrade reglerna för att utesluta (eller göra det möjligt att utesluta) processer som leder till produktion av ”fluxolja”. Enligt klagandens uppfattning vidtogs denna åtgärd avsiktligt för att bestraffa den.

Klagomål 1272/2004/GG

Den 5 maj 2004 vände sig klaganden till ombudsmannen. I sitt klagomål hävdade klaganden att kommissionen hade underlåtit att tillämpa gemenskapsrätten i allmänhet och den ovannämnda domen i synnerhet.

I sitt yttrande från augusti 2004 påpekade kommissionen att klagomålet till ombudsmannen gällde överträdelseklagomål 2002/4775 som klaganden hade lämnat in till kommissionen den 28 juni 2002. Kommissionen förklarade att Tyskland under sina undersökningar av detta klagomål hade lämnat uppgifter om den rättsliga möjligheten för administrationen att verkställa prioriteringen för regenerering av spilloljor och hävdade att regenereringskvoten i Tyskland visade att prioritetsprincipen uppnåddes i praktiken.

Enligt kommissionen hade ett senare möte med de behöriga tyska myndigheterna i september 2003 visat att tillämpningen av prioritetsprincipen i princip var säkerställd. Tyskland medgav dock att statistiken över icke-regenererade spilloljor (förbränning, återvinning till andra produkter) var otillförlitlig och att en särskild studie därför skulle inledas. Kommissionen ansåg att resultaten av denna undersökning, som förväntades i slutet av 2004, borde inväntas innan ett beslut fattas om överträdelseförfarandena (2).

Yttrandet översändes till klaganden för synpunkter. Inga sådana synpunkter inkom.

Mot bakgrund av de omständigheter som kommissionen nämnde, särskilt det faktum att Tyskland föreföll ha medgett att hennes statistik om oregenererade spilloljor var otillförlitlig, ansåg ombudsmannen att kommissionens tillvägagångssätt var rimligt. Den 24 november 2004 avslutade ombudsmannen därför sin undersökning och konstaterade att det inte förelåg något administrativt missförhållande. Ombudsmannen noterade dock att klaganden kunde lämna in ett nytt klagomål i ett framtida skede om den ansåg att kommissionen inte fullföljde ärendet med vederbörlig omsorg.

Klagomål 3534/2004/GG

I en skrivelse av den 30 november 2004 bad klaganden ombudsmannen att fortsätta sin undersökning eller, om detta inte skulle vara möjligt, betrakta sin skrivelse som ett nytt klagomål.

Klaganden påpekade att ovannämnda undersökning skulle vara klar tidigast i september 2005. Den gjorde i huvudsak gällande att både kommissionen och Tyskland spelade för tiden.

Eftersom undersökningen av klagomål 1272/2004/GG redan hade avslutats registrerades klagandens ytterligare skrivelse som ett nytt klagomål.

Ombudsmannen ansåg att ett återupptagande av en undersökning som hade avslutats i slutet av november 2004 endast skulle vara meningsfullt om det fanns några nya fakta eller argument som skulle kunna påverka ombudsmannens analys. Klagandens påstående att kommissionen och Tyskland förhalade förfarandet kan betraktas som ett sådant nytt argument. Klaganden hade dock inte lagt fram någon bevisning för att fastställa att den relevanta studien verkligen var försenad och att kommissionen hade underlåtit att driva frågan på ett lämpligt sätt.

Ombudsmannen informerade därför klaganden om att det inte fanns tillräckliga skäl för en undersökning. Klaganden uppmärksammades dock på möjligheten att förnya sitt klagomål, förutsatt att tillräcklig bevisning lades fram.

Telefonsamtalet den 7 januari 2005

Den 7 januari 2005 ringde klaganden ombudsmannen för att fråga vilka bevis som behövdes. Den tjänsteman som ansvarade för ärendet förklarade att ombudsmannen behövde bevis för att bevisa eller antyda att den relevanta studien inte skulle vara tillgänglig före mitten av 2005.

E-postmeddelandet av den 10 januari 2005

Den 10 januari 2005 lämnade klaganden in en kopia av ett informationsblad som institutet tagit fram och som verkar behandla den relevanta studien. Enligt detta blad omfattar studien perioden juni 2004–juni 2005.

Detta e-postmeddelande registrerades som ett nytt klagomål (146/2005/GG). Mot bakgrund av den information som lämnats av den klagande beslutade ombudsmannen att be kommissionen om ett yttrande över den klagandes påstående att kommissionen hade underlåtit att verkställa gemenskapsrätten och domar som meddelats på grundval av gemenskapsrätten.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande

I sitt yttrande framförde kommissionen följande synpunkter:

I kommissionens yttrande om klagomål 1272/2004/GG angavs att det var önskvärt att invänta resultaten av den relevanta undersökningen som det främsta skälet till att hålla klagomål 2002/4775 öppet. I detta yttrande (som hade utarbetats sommaren 2004) hade det förklarats att studien skulle finnas tillgänglig i slutet av 2004.

I juli 2004 informerade de tyska myndigheterna kommissionen om att studien hade inletts under tiden, om än med viss fördröjning. De hade uppgett att en delrapport skulle läggas fram i september 2004. Kommissionen kunde inte hållas ansvarig för denna försening och det fanns inte heller någon skyldighet enligt gemenskapsrätten för Tyskland att genomföra en sådan undersökning.

Den 7 oktober 2004 lämnade Tyskland information till kommissionen om genomförandet av direktivet. Meddelandet innehöll en modell för beräkning av spilloljeflödena i Tyskland. Enligt denna metod har mängden regenererade spilloljor ökat avsevärt under de senaste åren, medan den totala mängden spilloljor och mängden förbrända spilloljor som ingår i dessa har minskat.

Den första delrapporten om ovannämnda studie hade bifogats detta meddelande. Syftet med denna studie var att utarbeta en flödesbalans för spilloljor som uppfyllde kommissionens informationsbehov och tjänade som en gemensam grund för diskussionen med aktörerna inom spillolja. I rapporten beskrevs den beräkningsmodell som de tyska myndigheterna använt och slutsatsen drogs att den utgjorde en god grund för ytterligare undersökningar. Under studiens gång skulle modellen justeras för att få fram de verkliga spilloljeflödena.

Till meddelandet bifogades också studiens uppdrag. Enligt detta dokument skulle slutrapporten läggas fram i juni 2005.

På grundval av den information som för närvarande finns tillgänglig drog kommissionen den preliminära slutsatsen att Tyskland hade vidtagit nödvändiga åtgärder för att prioritera behandling av spilloljor genom regenerering. Kommissionen ansåg dock att det var nödvändigt att invänta slutrapporten för att få en så fullständig bild som möjligt innan den fattade beslut om klagomål 2002/4775.

Klagandenas synpunkter
Klagandens skrivelse av den 27 maj 2005

I sin skrivelse av den 27 maj 2005 framförde klaganden följande synpunkter:

Klagomål 2002/4775 ingavs den 28 juni 2002. Sedan dess har det gått nästan tre år utan att kommissionen har kunnat lämna något svar i sak.

Den relevanta studien var försenad, eftersom Tyskland hade utlovat den i början av 2004. Studien var dessutom en del av Tysklands ansträngningar att vinna tid.

Enligt uppgifter från den ansvarige vid det tyska miljöministeriet hade kommissionen avbrutit alla förfaranden mot medlemsstater som fortfarande inte hade genomfört direktivet. Enligt samma källa fanns det en tydlig tendens inom kommissionen att avskaffa direktivet helt och hållet.

Det fanns ett antal ytterligare frågor som inte hade klargjorts i kommissionens yttrande (3).

Med tanke på att ytterligare förseningar orsakade avsevärd skada bör ombudsmannen se till att kommissionen snabbt genomför domstolens dom och direktivet.

Klagandens skrivelser av den 31 maj 2005 och den 9 juni 2005

I ytterligare skrivelser av den 31 maj och den 9 juni 2005 upprepade klaganden sina synpunkter.

Beslutet

1 Påstådd underlåtenhet att verkställa gemenskapsrätten och domar som meddelats på grundval av gemenskapsrätten

1.1 Klaganden är ett tyskt företag som är verksamt inom återvinning av spilloljor. I artikel 3.1 i direktiv 75/439/EEG av den 16 juni 1975 om omhändertagande av spilloljor (i dess ändrade lydelse, nedan kallat direktivet) föreskrivs följande: ”Om tekniska, ekonomiska och organisatoriska begränsningar tillåter det, skall medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att spilloljor i första hand skall behandlas genom regenerering.” Enligt den klagande har Tyskland underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt detta direktiv. Efter det att klaganden hade lämnat in ett klagomål till kommissionen inledde kommissionen ett överträdelseförfarande som ledde till en dom från EG-domstolen 1999 i vilken den tillstyrkte kommissionens yttrande (4). År 2002 lämnade klaganden in ytterligare ett klagomål till kommissionen (överträdelseklagomål 2002/4775).

1.2 Den 5 maj 2004 vände sig klaganden till ombudsmannen (klagomål 1272/2004/GG). I detta klagomål hävdade klaganden att kommissionen hade underlåtit att verkställa gemenskapsrätten och domar som meddelats på grundval av gemenskapsrätten.

I sitt yttrande över detta klagomål (som överlämnades till ombudsmannen i augusti 2004) förklarade kommissionen att Tyskland under undersökningarna i ärende 2002/4775 hade lämnat uppgifter om den rättsliga möjligheten för administrationen att verkställa prioriteringen av regenerering av spilloljor och hävdade att regenereringskvoten i Tyskland visade att prioritetsprincipen uppnåddes i praktiken. Enligt kommissionen medgav de tyska myndigheterna vid ett senare möte med de behöriga tyska myndigheterna i september 2003 att statistiken över oregenererade spilloljor inte var tillförlitlig och att en särskild undersökning därför skulle inledas. Kommissionen ansåg att resultaten av denna undersökning, som förväntades i slutet av 2004, borde inväntas innan ett beslut fattas om överträdelseförfarandena.

1.3 Mot bakgrund av de omständigheter som kommissionen nämnde ansåg ombudsmannen att kommissionens tillvägagångssätt var rimligt. Den 24 november 2004 avslutade ombudsmannen därför sin undersökning och konstaterade att det inte förelåg något administrativt missförhållande. Ombudsmannen noterade dock att klaganden kunde lämna in ett nytt klagomål i ett framtida skede om den ansåg att kommissionen inte fullföljde ärendet med vederbörlig omsorg.

1.4 I januari 2005 bad klaganden ombudsmannen att förnya sin undersökning och lade fram bevis för att den relevanta studien inte skulle vara tillgänglig före mitten av 2005. Ombudsmannen beslutade att registrera klagandens skrivelse som ett nytt klagomål (klagomål 146/2005/GG) och att inleda en undersökning.

1.5 I sitt yttrande om det nya klagomålet påpekade kommissionen att den i juli 2004 hade informerats av de tyska myndigheterna om att studien hade inletts under tiden, om än med viss fördröjning. Kommissionen hävdade att den inte kunde hållas ansvarig för denna försening. Kommissionen tillade att Tyskland hade lämnat information om genomförandet av direktivet den 7 oktober 2004 och att den första delrapporten om ovannämnda studie hade bifogats detta meddelande. Till meddelandet bifogades också studiens uppdrag. Enligt detta dokument skulle slutrapporten läggas fram i juni 2005. På grundval av den information som för närvarande finns tillgänglig ansåg kommissionen preliminärt att Tyskland hade vidtagit nödvändiga åtgärder för att prioritera behandling av spilloljor genom regenerering. Kommissionen ansåg dock att det var nödvändigt att invänta slutrapporten för att få en så fullständig bild som möjligt innan den fattade beslut om klagomål 2002/4775.

1.6 I sina synpunkter påpekade klaganden att klagomål 2002/4775 hade ingetts den 28 juni 2002 och att det hade gått nästan tre år utan att kommissionen kunde lämna något svar i sak. Enligt klaganden var den relevanta undersökningen försenad, eftersom Tyskland hade utlovat den i början av 2004. Enligt klaganden var studien dessutom en del av Tysklands ansträngningar att vinna tid. Klaganden tillade att den hade fått information om att kommissionen hade avbrutit alla förfaranden mot medlemsstater som fortfarande inte hade genomfört direktivet och att det fanns en tydlig tendens inom kommissionen att avskaffa direktivet helt och hållet.

1.7 Det är god förvaltningssed att kommissionen behandlar klagomål om överträdelser omsorgsfullt och inom rimlig tid. För att fastställa om kommissionen har agerat i enlighet med detta anser ombudsmannen att alla relevanta fakta i ärendet måste beaktas, i den mån de har kommit till ombudsmannens kännedom.

1.8 Ombudsmannen konstaterar att det har gått nästan tre år sedan klaganden lämnade in sitt överträdelseklagomål (klagomål 2002/4775) till kommissionen. Hänsyn bör också tas till det faktum att klaganden i detta klagomål verkar ha hävdat att Tyskland hade underlåtit att följa domstolens dom i mål C-102/97, som meddelades 1999. Ombudsmannen erinrar om att kommissionen i sitt meddelande till Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten (KOM(2002) 141 slutlig, EGT C 244, 2002, s. 5) angav att den i allmänhet föreslog att klagomål skulle utredas i syfte att fatta ett beslut om att utfärda en formell underrättelse eller att avsluta ärendet inom högst ett år från den dag då klagomålet registrerades.

1.9 Ombudsmannen noterar vidare att kommissionen har ansett att det inte kommer att vara möjligt att behandla den klagandes överträdelseklagomål förrän den har mottagit resultaten av en studie som beställts av de tyska myndigheterna. Med tanke på 1) att klaganden hade hävdat att Tyskland inte uppfyllde den skyldighet som infördes genom direktivet att prioritera behandling av spilloljor genom regenerering och 2) att de tyska myndigheterna hade medgett att statistiken över icke-regenererade spilloljor var otillförlitlig och att en särskild studie därför skulle inledas, anser ombudsmannen fortfarande att denna ståndpunkt är rimlig.

1.10 Det bör dock noteras att de tyska myndigheterna, enligt kommissionen, hade lämnat ovannämnda godkännande vid ett möte som hölls i september 2003, medan studien inte verkar ha beställts förrän i mitten av 2004. Även om det är riktigt att kommissionen inte kan klandras för denna försening, som är de tyska myndigheternas ansvar, har kommissionen inte visat att den har ansträngt sig för att se till att de relevanta uppgifterna blir tillgängliga så snart som möjligt. Enligt den information som ombudsmannen hade tillgång till informerade kommissionen klaganden genom en skrivelse av den 3 februari 2004 om att den hade informerats av de tyska myndigheterna om att den information som saknades inte skulle vidarebefordras före våren 2004. I sitt yttrande över klagomål 1272/2004/GG uppgav kommissionen att resultaten av studien förväntades i slutet av 2004. I sitt yttrande över detta klagomål medgav kommissionen att slutrapporten faktiskt skulle lämnas in i juni 2005, såsom klaganden hade hävdat. Under dessa omständigheter anser ombudsmannen att kommissionen inte har agerat med den omsorg som krävs i detta ärende. Detta är ett administrativt missförhållande.

1.11 I sitt beslut av den 24 november 2004 avslutade ombudsmannen sin undersökning av klagomål 1272/204/GG och konstaterade att det inte förelåg något administrativt missförhållande. Denna slutsats grundades på övervägandet att kommissionen verkade driva ärendet aktivt, med tanke på att ombudsmannen hade informerats om att resultaten av den studie som kommissionen önskade invänta förväntades i slutet av 2004. Ombudsmannen erinrar om att denna information ingick i det yttrande som kommissionen överlämnade till honom i en not av den 6 augusti 2004. I sitt yttrande om detta klagomål uppgav kommissionen att den "i juli 2004" hade informerats av de tyska myndigheterna om att undersökningen hade inletts med försening. Ombudsmannen drar slutsatsen att kommissionen vid den tidpunkt då den översände sitt yttrande till honom i augusti 2004 därför borde ha varit medveten om att innehållet i detta yttrande inte längre motsvarade de faktiska omständigheterna när det gäller det datum då studien skulle vara klar. Det kan naturligtvis inte uteslutas att informationen från de tyska myndigheterna "i juli 2004" kom så sent att den inte längre kunde tas med i kommissionens yttrande, särskilt med tanke på att yttrandet skickades under semesterperioden. Ombudsmannen noterar dock att kommissionen ändå avstod från att senare översända ett tillägg (eller en rättelse) till honom. Ombudsmannen anser att en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan som oavsiktligt har lämnat oriktig eller vilseledande information till ombudsmannen bör rätta denna information så snart den får kännedom om sitt fel. För att undvika tvivel bör det tilläggas att det datum då resultaten av undersökningen skulle ha inkommit utgjorde en viktig faktor i samband med ombudsmannens undersökning.

2 Slutsats

Mot bakgrund av ovanstående lämnar ombudsmannen följande förslag till rekommendation till kommissionen i enlighet med artikel 3.6 i ombudsmannens stadga:

Utkastet till rekommendation

Kommissionen bör behandla den klagandes överträdelseklagomål så snabbt och omsorgsfullt som möjligt.

Kommissionen och klaganden kommer att underrättas om detta förslag till rekommendation. I enlighet med artikel 3.6 i ombudsmannens stadga skall kommissionen sända ett detaljerat yttrande senast den 15 september 2005. Det detaljerade yttrandet kan bestå av ett godtagande av ombudsmannens beslut och en beskrivning av de åtgärder som vidtagits för att genomföra förslaget till rekommendation.

Strasbourg den 15 juni 2005

 

P. Nikiforos DIAMANDOUROS


(1) Europaparlamentets beslut 94/262 av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (EGT L 113, 1994, s. 15).

(2) Tillsammans med sitt yttrande överlämnade kommissionen en kopia av en skrivelse som den hade skickat till klaganden den 3 februari 2004. I denna skrivelse påpekade kommissionen att de tyska myndigheterna hade förklarat att de uppgifter som saknades inte skulle överlämnas före våren 2004.

(3) Klaganden hävdade till exempel att Tyskland subventionerade (eller hade subventionerat) förbränningen av spilloljor med 52,5 miljoner euro under en sjuårsperiod, medan subventionen för regenerering endast uppgick till 10,2 miljoner euro under samma period. Mot bakgrund av denna skillnad ifrågasatte klaganden om Tyskland hade genomfört direktivet korrekt.

(4) Mål C-102/97, kommissionen mot Tyskland, REG 1999, s. I-5051.

Vad tyckte du om denna automatiska översättning? Dela din åsikt med oss!