Kära fru H.,
Den 20 januari 1998 lämnade ni in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen om att Europeiska kommissionen (GD XVI) påstås ha underlåtit att vidta åtgärder i fråga om det klagomål som ni skickade till institutionen den 5 maj 1997. I ditt brev förklarade du att de spanska myndigheterna skulle kunna begå ett potentiellt bedrägeri mot EG:s budget genom att missbruka de gemenskapsmedel som avsatts för byggandet av en lokal väg MA-125 i Málaga, Spanien. Ni hade tidigare den 11 december 1996 skickat ytterligare ett klagomål till ombudsmannen (ref.: 1137/31.12.96/EH/es/jma) i samma ärende som hade förklarats otillåtligt på grund av att inga tidigare administrativa åtgärder hade vidtagits.
Den 2 mars 1998 vidarebefordrade jag ert klagomål till Europeiska kommissionens ordförande med en begäran om synpunkter senast i slutet av maj 1998. Den 26 maj översände kommissionen sitt yttrande, som jag översände till er den 17 juni, med en uppmaning att inkomma med synpunkter. Den 22 juli 1998 inkom Ni med Era synpunkter.
Jag skriver nu för att låta er veta resultatet av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

I sin första skrivelse till ombudsmannen av den 11 december 1996 hänvisade klaganden till ett antal problem med att förbereda och bygga en lokal väg MA-125 i Málaga (Spanien). Projektet finansierades med gemenskapsmedel. Hennes huvudyrkande avsåg det faktum att byggnadsarbetena hade påbörjats utan föregående expropriation av den berörda marken, och att ingen ersättning till de berörda markägarna hade ägt rum. Genom att göra detta trodde klaganden att de ansvariga spanska myndigheterna skulle kunna anslå en del av de kostnader som ursprungligen planerats, med det därav följande bedrägeriet mot EG:s budget.
Eftersom klaganden inte hade kontaktat Europeiska kommissionen i egenskap av gemenskapsinstitution med ansvar för förvaltningen av gemenskapsmedel, var ombudsmannen tvungen att förklara klagomålet otillåtligt genom en skrivelse av den 17 december 1997, på grundval av artikel 2.4 i ombudsmannens stadga (1).
Efter denna korrespondens skrev klaganden den 5 maj 1997 till generaldirektören för GD XVI (Regionalpolitik och sammanhållning) vid kommissionen och informerade honom om de problem som hon ansåg uppkom i samband med byggandet av den lokala vägen MA-125. Hon bad kommissionen att inleda en undersökning om användningen av de gemenskapsmedel som investerats i detta projekt och underströk sin övertygelse om att detta var ett fall av bedrägeri mot den budget som fastställts för Europeiska unionen.
Eftersom hon inte fick något svar från kommissionen ingav klaganden ett klagomål till Europeiska ombudsmannen i januari 1998. Hon klagar över att kommissionen inte har vidtagit några åtgärder när det gäller hennes anklagelser om bedrägeri.

Frågeställningen

Kommissionens yttrande
I sitt yttrande bekräftade kommissionen att dess avdelningar hade mottagit en skrivelse från klaganden i maj 1997 i vilken ett antal problem i samband med byggandet av väg MA-125 i Málaga, som finansierades med EG-medel, påtalades. Kommissionen citerade några av hennes påståenden, bland annat ändringen av de befintliga vägplanerna, inledandet av arbetet utan någon föregående anmälan till de berörda markägarna eller det påstått olagliga tillträdet till dessa fastigheter. I skrivelsen uppmanades kommissionen att avbryta arbetet och undersöka om gemenskapsmedlen användes på rätt sätt.
Kommissionen förklarade att medlemsstaterna i första hand ansvarar för utvecklingen av projekten. Inom ramen för partnerskapsprincipen är kommissionens roll att övervaka processen, säkerställa en sund ekonomisk förvaltning av EG-medel och utvärdera dess insatser.
Kommissionen ansåg att problemen i detta fall uteslutande gällde ett fall av expropriation av mark. Kommissionen drog därför slutsatsen att det var upp till de nationella myndigheterna att ta itu med problemet. Eftersom klaganden hade inlett rättsliga förfaranden vid de spanska domstolarna ansåg kommissionen dessutom att den inte kunde ingripa i ett rättsligt ärende på nationell nivå. Enligt kommissionen stod det klart att skrivelsen från klaganden inte gällde överträdelse av någon gemenskapspolitik.
Dessutom hade de spanska nationella myndigheterna informerat kommissionen om att de ansvariga lokala myndigheterna redan hade förhandlat med alla berörda markägare om kompensationsbeloppen för expropriering av deras egendom. Alla hade kommit överens om det föreslagna beloppet, med undantag för klaganden. Det bekräftades att ett rättsligt förfarande hade inletts i hennes ärende.
Eftersom kommissionen hade kommit fram till att det varken hade förekommit förskingring av gemenskapsmedel eller rättegångsmissbruk från de nationella myndigheternas sida, beslutade den att inte gå vidare med ärendet. Den förklarade att den inte kunde ingripa i ett lokalt ärende som redan hade handlagts av de nationella myndigheterna och som var föremål för ett rättsligt förfarande. Denna ståndpunkt hade intagits i enlighet med subsidiaritetsprincipen, som ligger till grund för EG:s politik för regional utveckling.
Kommissionens avdelningar beklagade dock att de inte hade respekterat den allmänna skyldigheten att besvara medborgarnas begäran. Kommissionen medgav att den borde ha svarat på klagandens skrivelse för att förklara att de nationella myndigheterna hade exklusiv behörighet i detta ärende.
Klagandens synpunkter
I sina synpunkter vidhöll klaganden sina påståenden. Hon påpekade att hennes främsta anspråk till kommissionen inte hade varit expropriering av hennes mark, utan i stället ett potentiellt bedrägeri mot EU:s budget. Enligt henne hade gemenskapens bidrag till projektet beräknats på grundval av en procentandel av de totala utgifterna, som borde ha omfattat ersättning för expropriationer. Till följd av att de lokala myndigheterna inte kompenserade de lokala ägarna hade EU-medel getts i för hög grad, vilket kunde vara till nytta för de lokala myndigheter som deltog i projektet.
Klaganden hade inte begärt att kommissionen skulle ingripa i domstolsförfarandet, eftersom detta låg utanför institutionens befogenheter. Hon betonade att hennes påstående gällde kommissionens roll för att på ett korrekt sätt kontrollera användningen av EU-medel.

Beslutet

På grundval av klagandens uttalanden och Europeiska kommissionens kommentarer har ombudsmannen dragit följande slutsatser:
1. Svar på den klagandes skrivelse med klagomål
1.1. Den 5 maj 1997 skickade klaganden en skrivelse till generaldirektören för GD XVI och hänvisade till en rad faktiska omständigheter som enligt klaganden visade att de ansvariga spanska myndigheterna inte uppfyllde sina skyldigheter enligt gemenskapsrätten. De ansvariga avdelningarna vid kommissionen besvarade inte denna skrivelse.
1.2. Kommissionen angav i sitt yttrande att den beklagade att den i detta fall inte hade uppfyllt den allmänna skyldigheten att besvara medborgarnas begäran. Kommissionen medgav att dess avdelningar borde ha skickat ett svar till klaganden för att förklara för henne att det var de nationella myndigheterna som var behöriga att hantera problemet.
1.3. Eftersom kommissionen har erkänt detta misslyckande och bett klaganden om ursäkt verkar det därför inte behövas några ytterligare anmärkningar från ombudsmannen.
2. Kommissionens bedömning av klagandens påståenden
2.1 Klaganden anser att kommissionen inte på ett korrekt sätt har undersökt de fakta som den fått kännedom om. Anklagelserna gällde ett antal oegentligheter i samband med utvecklingen av vägprojektet MA-125 som finansierades med gemenskapsmedel i Malaga. De visade på ett potentiellt bedrägeri mot EU:s budget, eftersom de belopp som planerats för ersättning till markägare som påverkats av projektet inte hade betalats ut.
2.2. Om kommissionen väljer att inte inleda en undersökning i frågan måste det finnas ett visst resonemang till stöd för ett sådant tillvägagångssätt. Dessa skäl bör ligga till grund för Europeiska ombudsmannens eventuella undersökning för att säkerställa att inga administrativa missförhållanden har förekommit.
2.3. Kommissionen har hävdat att de påstådda omständigheterna endast gällde frågor om expropriation av mark som behandlades av nationella domstolar. Institutionen tillade att den hade informerats av de nationella myndigheterna om att utbetalningar gjordes till berörda markägare. Kommissionen påpekade också att alla markägare hade kommit överens om den föreslagna ersättningen, med undantag för klaganden, som hade inlett rättsliga förfaranden.
2.4. Vid granskningen av det tillvägagångssätt som valts av kommissionen konstaterar Europeiska ombudsmannen att institutionen agerade inom ramen för sin rättsliga behörighet och att det därför inte har konstaterats något administrativt missförhållande.
3. Slutsats
På grundval av Europeiska ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller Europeiska kommissionen inte ha gjort sig skyldig till några administrativa missförhållanden. Ombudsmannen har därför beslutat att avsluta ärendet.
Europeiska kommissionens ordförande kommer också att informeras om detta beslut.
Med vänliga hälsningar,
Jacob Söderman

---

(1) "Ett klagomål [...] måste föregås av lämpliga administrativa förfaranden gentemot de berörda institutionerna och organen."