Kära herr W., Den
28 augusti 1997 lämnade ni in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen om Europaparlamentets vägran att ge er organisation ett långtidspasserkort till sina lokaler.
Den 22 september 1997 vidarebefordrade jag klagomålet till Europaparlamentets talman. Europaparlamentets kvestorskollegium avgav sitt yttrande den 5 december 1997 och jag översände det till er den 16 februari 1998 med en uppmaning att inkomma med synpunkter, om ni så önskade. Den 31 mars 1998 mottog jag era synpunkter på parlamentets yttrande.
Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Klaganden, en religiös organisation, hävdade att Europaparlamentet felaktigt hade vägrat att bevilja honom ett långsiktigt lobbypass. Den typ av passerkort som begärts skulle ha gett den klagande automatiskt tillträde till parlamentets lokaler under en period på upp till ett år. För närvarande förlitar sig klaganden på den allmänna praxisen med tillfälliga tillstånd att komma in i parlamentet.
Den klagandes första begäran gjordes den 3 september 1996 till det organ som ansvarar för utfärdandet av passerkort för längre tid, kvestorskollegiet. I sitt svar meddelade kvestorskollegiet att kvestorerna inte kunde godkänna begäran. Klaganden kontaktade sedan en av de enskilda kvestorerna för att göra en ny begäran om ett långsiktigt passerkort. Kvestorerna svarade skriftligen och informerade klaganden om att Europaparlamentet förbehåller sig rätten att bevilja tillträde till sina lokaler och inte är skyldigt att offentliggöra sitt resonemang. Efterföljande begäranden från klaganden avslogs också. Klaganden begärde en särskild motivering av dessa avslag, men ingen av dem lämnades.

Frågeställningen

Parlamentets yttrande
Klagomålet vidarebefordrades till Europaparlamentet. Kvestorskollegiet, som hanterade klagomålet, uppgav att det sedan länge är en princip att Europaparlamentet får fatta beslut om sin egen interna organisation. Kvestorskollegiet angav också skälen till sitt beslut att inte utfärda ett långsiktigt passerkort till klaganden. Den fullständiga motiveringen var följande:

"Mot bakgrund av det yttrande som uttrycktes i parlamentets resolution av den 29 februari 1996 om kulter i Europa (EGT C 78, 18.3.96) beslutade kvestorskollegiet att det inte var önskvärt att Scientologins företrädare beviljades långsiktiga passerkort."

I ingressen till parlamentets resolution om kulter anges rätten till religionsfrihet, och därefter läggs följande till:

”Vissa kulter som verkar genom ett gränsöverskridande nätverk inom Europeiska unionen ägnar sig emellertid åt olaglig eller kriminell verksamhet och brott mot de mänskliga rättigheterna, såsom misshandel, sexuella övergrepp, olagligt frihetsberövande, slaveri, uppmuntran till aggressivt beteende eller spridning av rasistiska ideologier, skattebedrägeri, olaglig överföring av medel, olaglig vapen- eller narkotikahandel, brott mot arbetsrätten, olaglig användning av läkemedel osv.”.

Klagandens synpunkter
Klaganden svarade på kvestorskollegiets yttrande genom att bestrida kvestorernas tillit till parlamentets resolution om kulter. Den förklarade att resolutionens hänvisningar till kriminell verksamhet som bedrivs av så kallade kulter var irrelevanta för klaganden. Parlamentet ansåg att det var tvunget att bevisa förekomsten av brottslig verksamhet i organisationens arbete om det hade för avsikt att förlita sig på sin resolution om kulter för att avslå ansökningarna om långfristiga passerkort.

Beslutet

1. Förevarande klagomål rör Europaparlamentets befogenhet att bevilja långsiktiga passerkort till lobbyister. Bestämmelser om utfärdande av sådana passerkort finns i parlamentets arbetsordning. I artikel 9 föreskrivs följande:

”Kvestorerna ska ansvara för utfärdandet av nomineringskort med en giltighetstid på högst ett år till personer som ofta önskar komma in i parlamentets lokaler i syfte att lämna information till ledamöterna inom ramen för deras parlamentariska mandat i eget eller tredje parts intresse.”

Bilaga IX till arbetsordningen innehåller mer detaljerade regler och en så kallad uppförandekod som anger de grundläggande regler som lobbyisterna måste följa. Varken artikel 9 eller bilaga IX behandlar de materiella eller processuella frågorna i förevarande klagomål.
2. Kvestorskollegiet har med rätta påpekat att dess befogenhet att utfärda långfristiga passerkort faller inom Europaparlamentets befogenhet att organisera sig internt. Principen att parlamentet, liksom andra gemenskapsinstitutioner, har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att organisera sina interna angelägenheter är fast erkänd av domstolen. Ombudsmannen kan inte ifrågasätta skönsmässiga administrativa beslut, förutsatt att den berörda institutionen har handlat inom ramen för sin rättsliga behörighet.
3. Domstolen har också slagit fast att den interna organisationens befogenhet ger institutionerna rätt att vidta åtgärder för att säkerställa sin interna verksamhet i överensstämmelse med god förvaltningssed (1).
Principerna för god förvaltning kräver att förvaltningen ger en tillräcklig motivering för de beslut den fattar gentemot medborgarna. Denna skyldighet syftar dels till att göra det möjligt för enskilda att få reda på varför institutionen eller organet har fattat beslutet i fråga, dels till att göra det möjligt för gemenskapens tillsynsorgan att utöva sina kontrollbefogenheter.
Skyldigheten att lämna en tillräcklig motivering utgör dessutom en grundläggande princip om insyn i Europeiska unionen, eftersom den gör det möjligt för allmänheten att få kännedom om gemenskapsinstitutionernas utövande av sina befogenheter. Motiveringspraxisen har dessutom en viktig roll när det gäller att minska antalet rättstvister, eftersom den förbättrar kommunikationen mellan medborgarna och förvaltningen.
4. I förevarande fall har kvestorskollegiet inte motiverat klagandenas beslut att inte utfärda det långfristiga passerkort som begärts.
I sitt yttrande om denna undersökning har kvestorskollegiet motiverat sitt beslut genom att endast hänvisa till Europaparlamentets resolution om kulter i Europa. I förevarande fall anser ombudsmannen att en sådan omfattande hänvisning till en resolution inte uppfyller motiveringsskyldigheten och att parlamentet därmed har åsidosatt principerna om god förvaltningssed.
Slutsats 5.
På grundval av Europeiska ombudsmannens undersökningar av detta klagomål förefaller det nödvändigt att göra följande kritiska anmärkning:

Principerna om god förvaltningssed kräver att enskilda som är föremål för beslut av administrativ karaktär får en tillräcklig motivering för de beslut som fattas. I förevarande fall har Europaparlamentet inte på ett tillfredsställande sätt motiverat sitt beslut att inte ge klagandena ett passerkort med lång giltighetstid. I sitt yttrande om ombudsmannens undersökning hänvisade parlamentet i stora drag till sin resolution om kulter, som innehåller en förteckning över ett obestämt antal grova brottsliga handlingar som utförs av ospecificerade kulter. I förevarande fall anser ombudsmannen att en sådan omfattande hänvisning till en resolution inte uppfyller motiveringsskyldigheten och att parlamentet därmed har åsidosatt principerna om god förvaltningssed.

Europaparlamentets
talman kommer också att informeras om detta beslut.
Med vänlig hälsning
Jacob Söderman

---

(1) Mål C-58/94, Nederländerna mot rådet, REG 1996, s. I-2169, punkt 37.