Strasbourg den 4 september 2007

Bäste S.,

Den 21 april 2006 lämnade du in ett klagomål till Europeiska ombudsmannen mot Europeiska rekryteringsbyrån (EPSO) angående din uteslutning från det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/22/05.

Den 31 maj 2006 vidarebefordrade jag klagomålet till Epsos direktör. Genom en skrivelse av den 29 juni 2006 informerade Epso mig om att du också hade lämnat in ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, som rörde samma ärende. Epso uppgav att den skulle skicka mig en kopia av sitt officiella svar på ditt klagomål enligt artikel 90.2 för att ge mig alla förtydliganden om det klagomål som du hade lämnat in till mig. Genom en skrivelse av den 11 juli 2006 informerade jag Epso om att jag samtyckte till detta tillvägagångssätt, vilket dock inte skulle påverka tidsfristen för inlämnande av dess yttrande till mig.

Den 22 augusti 2006 skickade Epso en kopia av sitt beslut om ditt klagomål enligt artikel 90.2. Den 15 september 2006 skickade ni mig ett e-postmeddelande där ni kommenterade beslutet.

Efter upprepade påminnelser översände Epso den 18 oktober 2006 en översättning av sitt beslut till tyska. Jag översände den till er den 23 oktober 2006 med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som ni skickade samma dag.

Den 12 februari 2007 bad jag Epso om ett kompletteringsyttrande om två nya påståenden som ni hade framfört i ert e-postmeddelande av den 15 september 2006 och i era kommentarer. Epso översände den ursprungliga franska versionen av sitt svar den 14 mars 2007 och en översättning av det till tyska den 23 mars 2007. Den 30 mars 2007 översände jag det sistnämnda dokumentet till er med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som ni skickade den 22 april 2007.

Jag skriver nu för att låta er veta resultaten av de undersökningar som har gjorts.

Klagomålet

Klaganden, en ungersk ingenjör, deltog i det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/22/05 för rekrytering av enhetschefer inom vissa angivna områden. För det område som klaganden valt, "Förvaltning av forskningsprogram", fastställdes i meddelandet om uttagningsprov (1) följande tillträdeskriterium (punkt A.II.1):

”Du ska ha i) en avslutad universitets- eller högskoleutbildning, styrkt med examensbevis, som med normal studietakt kräver minst fyra år (...), eller ii) en avslutad universitets- eller högskoleutbildning, styrkt med examensbevis, som med normal studietakt kräver minst tre år, samt minst ett års relevant yrkeserfarenhet.”

Under rubriken "Yrkeserfarenhet" fastställdes dessutom följande i meddelandet om uttagningsprov (punkt A.II.2):

”Du måste ha minst tio års yrkeserfarenhet på heltid som är relevant för de berörda arbetsuppgifterna, varav fem år i ledande befattningar. Denna erfarenhet måste ha erhållits efter att ha erhållit ett fyraårigt examensbevis eller efter att ha erhållit ett treårigt examensbevis med ett års relevant yrkeserfarenhet (se avsnitt A.II.1).

Trots att han hade klarat urvalsproven tillät Epso inte klaganden att delta i de muntliga proven och informerade honom om att han inte uppfyllde de nödvändiga tillträdeskriterierna. Enligt meddelandet om uttagningsprov kunde endast yrkeserfarenhet som förvärvats efter att ha erhållit relevant universitetsexamen och fram till sista ansökningsdag för uttagningsprovet beaktas. Klaganden hade inte erhållit hela den yrkeserfarenhet på tio år som krävdes mellan det att han avslutade sina studier den 20 december 1995 och sista ansökningsdag, det vill säga den 28 juli 2005.

Efter en ny granskning av klagandens ärende bekräftade uttagningskommittén sin ståndpunkt. Den 21 mars 2006 ingav klaganden ett klagomål enligt artikel 90.2 andra stycket i tjänsteföreskrifterna. Den 21 april 2006 vände han sig också till Europeiska ombudsmannen. Han hävdade att nämnden felaktigt hade beslutat att inte tillåta honom att delta i de muntliga proven. Han hävdade att medan det i punkt A.II.1 hänvisas till en ”normal universitetsutbildningsperiod på minst fyra år”, var detta inte fallet för punkt A.II.2. I denna bestämmelse föreskrevs endast ett kriterium om tre och fyra års universitetsutbildning. I hans fall var dock den normala tiden för universitetsutbildning fem år. Klaganden ansåg att hans ansökan endast kunde ha avslagits om punkt A.II.2 hade hänvisat till en period på ”minst fyra år”. Enligt honom angavs det inte i meddelandet om uttagningsprov när sökande som hade ett examensbevis med en normal universitetsutbildning på mer än fyra år skulle ha förvärvat sin yrkeserfarenhet. Eftersom detta utgjorde en lucka i meddelandet om uttagningsprov kunde hans ansökan inte avslås på denna grund. Av de handlingar som bifogades klagomålet framgick att klaganden ansåg att Epso borde ha beaktat arbetslivserfarenhet som han hade förvärvat innan han avslutade sina studier, till exempel genom praktik.

Klaganden hävdade att 1) uttagningskommitténs beslut borde ses över och 2) han borde få gå vidare till nästa steg i uttagningsförfarandet.

Frågeställningen

Epsos yttrande

I sitt yttrande, som också utgjorde dess beslut om klagandens klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, erinrade Epso om att även om

”Tillsättningsmyndigheten har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att fastställa villkoren för ett uttagningsprov. Uttagningskommittén är bunden av det offentliggjorda meddelandet om uttagningsprov. Meddelandet om uttagningsprov utgör både den rättsliga grunden och bedömningsgrunden för uttagningskommittén"(3).

Enligt Epso framgår det av hänvisningen i punkt A.II.2 till punkt A.II.1 i meddelandet om uttagningsprov att en sökande under alla omständigheter måste ha förvärvat tio års yrkeserfarenhet efter att ha erhållit det examensbevis som krävs, förutsatt att ett sådant examensbevis har utfärdats efter avslutade universitetsstudier som normalt varade i minst fyra år. Det enda undantaget från denna regel gjordes för en universitetsutbildning med kortare varaktighet, nämligen tre år, varefter ytterligare ett "elfte" års yrkeserfarenhet krävdes.

Epso gjorde gällande att klagandens argument att punkt A.II.2 borde ha lytt”denna erfarenhet måste ha erhållits efter att ha erhållit ett examensbevis på minst fyra år (...)” inte tog hänsyn till att punkt A.II.2 skulle läsas tillsammans med punkt A.II.1, som Epso uttryckligen hänvisade till. Epso erinrade om att enligt gemenskapsdomstolarnas fasta rättspraxis ska varje gemenskapsrättslig bestämmelse tolkas inte bara i enlighet med sin ordalydelse utan även i enlighet med sitt syfte. En isolerad läsning av punkt A.II.2 skulle i själva verket innebära att sökande som erhållit sitt examensbevis efter en normal studietid på mer än fyra år inte skulle behöva någon yrkeserfarenhet alls. Enligt Epso var denna tolkning ”en meningslös uppfattning att [klaganden] själv inte deltog i sina utbyten med Epso”. Epso påpekade att det i meddelandet om uttagningsprov inte fanns någon hänvisning till särskilda omständigheter under vilka tio års yrkeserfarenhet efter erhållande av relevant examensbevis inte skulle krävas. Yrkeserfarenhet var snarare ett centralt tema i hela meddelandet om uttagningsprov.

Epso tillade att det borde ha stått klart för klaganden att yrkeserfarenheten skulle ha erhållits efter det att det relevanta examensbeviset hade utfärdats, eftersom han hade hänvisat till tidsfristen för att erhålla ett sådant examensbevis i ett av sina e-postmeddelanden till Epso som hade föregått hans klagomål. Epso erinrade om att klaganden ansåg att meddelandet om uttagningsprov inte uttryckligen innehöll samma krav för sökande som läser en fyraårig universitetsutbildning och för sökande vars universitetsutbildning omfattar mer än fyra års studier. Epso angav i detta avseende att även om Epso för argumentationens skull godtog klagandens argument, angavs det förvisso inte i meddelandet om uttagningsprov vad klaganden hade föreslagit, nämligen att den erfarenhet som förvärvats under sökandens studier kunde beaktas i det senare fallet. Uttagningskommittén kunde därför omöjligen ha beaktat klagandens praktik under hans studier. På grundval av dessa överväganden avslog Epso klagomålet.

Klagandens synpunkter

I två e-postmeddelanden av den 15 september och den 23 oktober 2006 informerade klaganden ombudsmannen om att han av flera skäl var missnöjd med Epsos beslut. Först och främst var beslutet på engelska, även om all hans tidigare korrespondens med Epso var på tyska. I en skrivelse som åtföljde beslutet, avfattad på tyska, hade Epso informerat honom om att han kunde begära en översättning till tyska. Det tog dock tre veckor och två fax innan Epso hade skickat översättningen till honom. Epso hade dessutom informerat honom om att beslutet ansågs ha meddelats honom när han mottog den engelska versionen. Klaganden ansåg att detta var orättvist eftersom han inte förstod engelska och därför inte hade kunnat använda beslutet på tre veckor, till exempel för att väcka talan vid domstol.

Klaganden ansåg också att det verkade som om Epso försökte förlöjliga hans klagomål genom att hävda att enhetscheferna inte skulle behöva någon yrkeserfarenhet alls om hans logik tillämpades. Han uppgav att han hade intrycket att Epso hade insett sitt misstag, men att han inte ville erkänna det.

Ytterligare undersökningar
Ombudsmannens begäran om tilläggsyttrande

Efter noggrant övervägande av Epsos yttrande och klagandens synpunkter visade det sig att ytterligare undersökningar var nödvändiga. Ombudsmannen beslutade att be Epso om ett kompletterande yttrande om följande två nya påståenden, som klaganden hade framfört i sina synpunkter:

1. Klaganden har gjort gällande att Epso inte översände beslutet om hans klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna till honom på det språk på vilket han hade ingett sitt klagomål och att han var tvungen att begära en översättning av beslutet.
2. Klaganden hävdar att Epso felaktigt informerade honom om att beslutet ansågs ha meddelats honom så snart han hade mottagit den ursprungliga (engelska) versionen. Enligt klaganden var han tvungen att vänta på översättningen i tre veckor, under vilken tid han inte kunde vidta några åtgärder i ärendet eftersom han inte förstår engelska.

EPSO:s kompletteringsyttrande

I sitt kompletteringsyttrande erinrade Epso först om att den hade fattat sitt beslut om klagandens klagomål enligt artikel 90.2 den 18 juli 2006 och således före den relevanta tidsfristen, som hade löpt ut den 14 augusti 2006. Epso hade därför inte fråntagit klaganden hans rätt att väcka talan vid domstol.

Epso uppgav att den, när den översände beslutet till klaganden, informerade honom om möjligheten att få en översättning. Till följd av klagandens begäran av den 30 juli 2006 översände Epso beslutet för översättning. Den 18 augusti 2006 skickade klaganden en påminnelse. Den 22 augusti 2006 informerade Epso honom om att översättningen skulle skickas till honom så snart den fanns tillgänglig. Översättningen skickades den 23 augusti 2006.

Epso hävdade att översättningstjänsten, trots kommissionens officiella sommarledighet, hade gjort sitt bästa för att hantera denna specifika begäran så snabbt som möjligt. Epso medgav att den tyska översättningen hade skickats till klaganden nio dagar efter den tidsfrist som fastställs i artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. Det var dock oklart hur detta kunde ha hindrat klaganden från att vidta åtgärder under tre veckor. För det första ska det erinras om att för att väcka talan vid personaldomstolen har sökande som vill bestrida ett beslut som fattats med stöd av artikel 90.2 förfogat över en frist på tre månader plus tio dagar ”délai de distance”. Efter att ha mottagit den tyska översättningen av beslutet den 23 augusti 2006 hade klaganden således förfogat över en frist som löpte fram till den 4 december 2006 för att väcka talan vid personaldomstolen. För det andra hade klaganden i den skrivelse av den 20 juli 2006 som åtföljde beslutet underrättats om att han kunde väcka talan mot beslutet vid personaldomstolen. Klaganden hade därför känt till att beslutet hade varit negativt och att han skulle få en översättning som skulle aktivera inledningen av den period under vilken han kunde väcka talan. Klaganden hade därför inte lidit någon nackdel på grund av att han var tvungen att vänta på översättningen.

Epso ansåg att klagandens rättigheter hade respekterats.

Klagandens synpunkter

I sitt yttrande hävdade klaganden att Epso återigen hade försökt förlöjliga hans klagomål genom att ange att även om beslutet hade varit på engelska, kunde han ha dragit slutsatsen att det var negativt. Han gjorde gällande att han, innan han mottog den tyska översättningen, inte kunde ha känt till skälen till att hans klagomål hade avslagits. Med tanke på att man normalt inte inledde rättsliga förfaranden på grundval av att man ”hade samlat in något”, utan på grundval av fakta, hade den tid som stod till förfogande för att ordna ett juridiskt ombud förkortats. Klaganden vidhöll därför sin ståndpunkt i detta avseende.

Klaganden bad dock ombudsmannen att grunda sitt slutliga beslut på det centrala problem som han hade tagit upp, nämligen att han felaktigt hade uteslutits från urvalsförfarandet.

Beslutet

1 Inledande anmärkningar

1.1 Klaganden, en ungersk ingenjör, uteslöts från det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/22/05 eftersom han enligt Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) inte uppfyllde antagningskriterierna. I meddelandet om uttagningsprov krävdes att de sökande, inom tidsfristen för inlämnande av ansökningar, skulle ha förvärvat tio års yrkeserfarenhet efter att ha erhållit sin universitetsexamen. Eftersom klaganden hade erhållit sitt examensbevis den 20 december 1995 och sista ansökningsdag var den 28 juli 2005, beslutade uttagningskommittén att klaganden inte uppfyllde detta kriterium. I sitt klagomål enligt artikel 90.2.4 i tjänsteföreskrifterna och i sitt klagomål till Europeiska ombudsmannen hävdade klaganden att den relevanta bestämmelsen i meddelandet om uttagningsprov endast avsåg examensbevis som erhållits efter en treårig eller fyraårig universitetsutbildning. I meddelandet om uttagningsprov angavs emellertid inte när sökande med ett examensbevis som utfärdats efter en universitetsutbildning som var längre än fyra år, som i hans fall, skulle ha förvärvat sin yrkeserfarenhet. Eftersom detta utgjorde en lucka i meddelandet om uttagningsprov kunde hans ansökan inte avslås på denna grund. Klaganden hävdade att uttagningskommitténs beslut att utesluta honom från uttagningsprovet borde ses över och att han borde få gå vidare till nästa steg i uttagningsförfarandet.

1.2 I sina synpunkter på Epsos yttrande framförde klaganden ytterligare två påståenden, nämligen att i) Epso hade underlåtit att skicka sitt beslut om hans klagomål enligt artikel 90.2 till honom på det språk på vilket han hade lämnat in sitt klagomål och ii) Epso felaktigt hade informerat honom om att beslutet ansågs ha meddelats honom så snart han hade mottagit den ursprungliga (engelska) versionen. Ombudsmannen beslutade att ta med dessa frågor i sin undersökning och bad Epso om ett kompletterande yttrande om dem.

1.3 I följande beslut anser ombudsmannen att det är lämpligt att först bedöma det aktuella sakproblemet, nämligen den klagandes uteslutning från uttagningsprovet, och sedan diskutera de två påståendena i samband med meddelandet av Epsos beslut till honom.

1.4 Innan ombudsmannen gör sin bedömning vill han påminna om att sökande i allmänna uttagningsprov som anordnas av Epso får använda både klagomålsförfarandet enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna och möjligheten att lämna in ett klagomål till ombudsmannen. Möjligheten att tillåta båda alternativen bekräftas i de relevanta meddelandena om uttagningsprov (5). Om en kandidat väljer att först inge ett klagomål enligt artikel 90.2 och sedan vända sig till ombudsmannen, kräver ombudsmannen normalt att den klagande inväntar tillsättningsmyndighetens beslut om sitt klagomål enligt artikel 90.2 innan en undersökning inleds. Denna praxis härrör från det tillåtlighetsvillkor för klagomål till ombudsmannen som fastställs i artikel 2.4 i ombudsmannens stadga, där det föreskrivs att ett klagomål måste föregås av ”lämpliga föregående administrativa förfaranden” till den myndighet som klagomålet riktas mot. I det aktuella fallet kände ombudsmannen inte till att klaganden hade lämnat in ett klagomål enligt artikel 90.2 strax innan han vände sig till honom. När Epso informerade ombudsmannen om detta ifrågasatte Epso inte tillåtligheten av klagandens klagomål till ombudsmannen, men föreslog att ombudsmannen skulle få en kopia av sitt beslut om klagandens klagomål enligt artikel 90.2 för att tjäna som sitt yttrande i samband med ombudsmannens undersökning. Ombudsmannen instämde i detta tillvägagångssätt.

2 Påstått felaktigt uteslutande från urvalsförfarandet

2.1 Till stöd för sitt påstående att han felaktigt hade uteslutits från urvalsförfarandet gjorde klaganden gällande att det i det relevanta meddelandet om uttagningsprov inte angavs när sökande som hade erhållit sitt examensbevis efter en universitetsutbildning på mer än fyra år skulle ha erhållit sin yrkeserfarenhet. Det framgick av de handlingar som bifogades hans klagomål att han ansåg att Epso borde ha beaktat arbetslivserfarenhet som han hade förvärvat innan han avslutade sina studier, till exempel genom praktik.

2.2 I sitt beslut om klagandens klagomål enligt artikel 90.2 erinrade Epso om att enligt gemenskapsdomstolarnas fasta rättspraxis måste varje bestämmelse i gemenskapsrätten tolkas inte bara i enlighet med sin ordalydelse utan även i enlighet med sitt syfte. Klagandens argument att den relevanta bestämmelsen, det vill säga punkt A.II.2 i meddelandet om uttagningsprov, inte hänvisade till universitetskurser på mer än fyra år tog inte hänsyn till att punkt A.II.2 måste läsas tillsammans med punkt A.II.1, som klaganden uttryckligen hänvisade till. En isolerad läsning av punkt A.II.2 skulle i själva verket innebära att sökande som erhållit sitt examensbevis efter en normal studietid på mer än fyra år inte skulle behöva någon yrkeserfarenhet alls. Epso förklarade att denna tolkning var "en meningslös åsikt som [klaganden] själv inte tog med i sitt utbyte med Epso". Epso påpekade att det i meddelandet om uttagningsprov inte fanns någon hänvisning till särskilda omständigheter under vilka tio års yrkeserfarenhet efter erhållande av relevant examensbevis inte skulle krävas. Epso erinrade om att klaganden ansåg att meddelandet om uttagningsprov inte uttryckligen innehöll samma krav för sökande som gick en fyraårig universitetsutbildning och för sökande vars universitetsutbildning var längre än fyra år. Epso anförde i detta avseende att även om Epso för argumentationens skull godtog klagandens ståndpunkt, angavs det förvisso inte i meddelandet om uttagningsprov vad klaganden hävdade, nämligen att den erfarenhet som förvärvats under sökandens studier kunde beaktas i det senare fallet.

2.3 I sitt yttrande vidhöll klaganden sin åsikt att han felaktigt hade uteslutits. Han ansåg också att det verkade som om Epso försökte förlöjliga hans klagomål genom att hävda att enhetscheferna inte skulle behöva någon yrkeserfarenhet alls om hans logik tillämpades.

2.4 De relevanta bestämmelserna i meddelandet om uttagningsprov har följande lydelse:

Punkt A.II.1:

”Du ska ha i) en avslutad universitets- eller högskoleutbildning, styrkt med examensbevis, som med normal studietakt kräver minst fyra år (...), eller ii) en avslutad universitets- eller högskoleutbildning, styrkt med examensbevis, som med normal studietakt kräver minst tre år, samt minst ett års relevant yrkeserfarenhet.”

Punkt A.II.2:

”Du måste ha minst tio års yrkeserfarenhet på heltid som är relevant för de berörda arbetsuppgifterna, varav fem år i ledande befattningar. Denna erfarenhet måste ha erhållits efter att ha erhållit ett fyraårigt examensbevis eller efter att ha erhållit ett treårigt examensbevis med ett års relevant yrkeserfarenhet (se avsnitt A.II.1).

2.5 Ombudsmannen noterar att punkt A.II.2 inte uttryckligen hänvisar till ett examensbevis som erhållits efter mer än fyra års studier. Ombudsmannen erinrar emellertid om att det, såsom Epso med rätta har påpekat, följer av fast rättspraxis att det vid tolkningen av lagtexter ska tas hänsyn till det sammanhang i vilket bestämmelsen i fråga ingår och dess syfte (6). När det gäller bestämmelsens sammanhang bör det noteras att punkt A.II.2 innehåller en uttrycklig hänvisning till punkt A.II.1, där en normal universitetsutbildningsperiod på ”fyra år eller mer” nämns. Meddelandet om uttagningsprov innehåller inte heller någon bestämmelse som anger att den yrkeserfarenhet som krävs under vissa omständigheter kan ha erhållits före utfärdandet av ett examensbevis från ett universitet. Det finns således inget som tyder på att Epso skulle ha haft för avsikt att göra ett undantag från detta krav när det gäller universitetsstudier som varar längre än fyra år.

2.6 På grundval av dessa överväganden anser ombudsmannen att Epsos tolkning av meddelandet om uttagningsprov verkar vara korrekt, även om det säkerligen hade varit bättre om punkt A.II.2 också hade hänvisat till "fyra år eller mer". Ombudsmannen finner därför inga administrativa missförhållanden i samband med detta påstående.

2.7 Mot bakgrund av denna slutsats behöver ombudsmannen inte diskutera klagandens påståenden om att uttagningskommitténs beslut bör ses över och att han bör få delta i det fortsatta urvalsförfarandet.

2.8 När det gäller Epsos argument att en isolerad läsning av punkt A.II.2 skulle innebära att sökande som erhållit sitt examensbevis efter en utbildning på mer än fyra år inte skulle behöva någon yrkeserfarenhet alls, förstår ombudsmannen inte hur Epso kommer fram till denna uppfattning. I punkt A.II.2 första meningen klargörs att det utan undantag krävs tio års yrkeserfarenhet. Därför, och med tanke på att klaganden aldrig hävdade att meddelandet om uttagningsprov hade krävt mindre än tio års yrkeserfarenhet, är det oklart för ombudsmannen varför Epso hänvisade till ett sådant argument. Eftersom Epso själv uppgav att klaganden aldrig hade intagit den ståndpunkt som den hade hänvisat till, delar ombudsmannen emellertid inte klagandens ståndpunkt att denna del av beslutet kunde ha varit avsedd att förlöjliga hans klagomål.

3 Påstådd underlåtenhet att meddela ett beslut på klagomålets språk

3.1 När det gäller klagandens påstående att Epso inte hade översänt sitt beslut om hans klagomål enligt artikel 90.2 till honom på det språk på vilket han hade lämnat in sitt klagomål, uppgav Epso att när beslutet översändes till klaganden informerade Epso honom om möjligheten att begära en översättning.

3.2 I sitt yttrande hävdade klaganden att eftersom han var tvungen att begära en översättning, förkortades den tid han hade på sig för att ordna ett juridiskt ombud.

3.3 Ombudsmannen erinrar om att det är god förvaltningssed att kommunicera beslut till medborgarna på det språk på vilket de vände sig till institutionen. Han noterar att Epso inte har angett några skäl till varför det skulle kunna vara motiverat att behandla sökande i urvalsförfaranden annorlunda än andra medborgare i detta avseende. Såsom ombudsmannen tidigare har påpekat (7) kan enbart den omständigheten att sökandena har getts möjlighet att inge klagomål mot beslut i rekryteringsförfaranden på grundval av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna inte motivera ett sådant avsteg från principerna om god förvaltningssed. Ombudsmannen anser därför inte att det är tillräckligt att Epso informerar en sökande som har använt sig av klagomålsförfarandet om att han eller hon kan begära en översättning av dess beslut. I stället bör beslutet i sig meddelas den klagande på det språk på vilket han eller hon lämnade in sitt klagomål, såvida det inte har fastställts att den klagande godtar att beslutet kan skickas till honom eller henne på ett annat språk. Epsos underlåtenhet att göra detta i detta fall utgör ett administrativt missförhållande. En kritisk anmärkning kommer att göras i detta avseende.

4 Påstått felaktig information om tidsfristen för överklaganden

4.1 När det gäller klagandens påstående att Epso felaktigt informerade honom om att beslutet ansågs ha meddelats honom så snart han hade mottagit den ursprungliga (engelska) versionen, uppgav Epso att den i sin skrivelse som åtföljde beslutet och daterad den 20 juli 2006 hade informerat klaganden om att han kunde väcka talan mot beslutet vid personaldomstolen. Enligt Epso hade klaganden därför känt till att beslutet var negativt och att han skulle få en översättning som skulle aktivera början av den period under vilken han kunde vända sig till personaldomstolen.

4.2 I sina synpunkter vidhöll klaganden sin ståndpunkt. Han tillade att Epso återigen hade försökt förlöjliga hans klagomål genom att ange att han, även om beslutet hade varit på engelska, kunde ha dragit slutsatsen att det var negativt.

4.3 För att undvika eventuella missförstånd förefaller det lämpligt att redan från början klargöra att det som inleder den period under vilken ett överklagande av tillsättningsmyndighetens beslut om ett klagomål enligt artikel 90.2 kan lämnas in är den klagandes mottagande av beslutet på det språk som klagomålet är avfattat på. Epso bestred inte detta i sitt kompletteringsyttrande, utan bekräftade det uttryckligen.

4.4 Klaganden angav inte vid vilket tillfälle han informerades av Epso om att mottagandet av den ursprungliga versionen av beslutet innebar att tidsfristen för att lämna in överklaganden började löpa. Ombudsmannen kan därför endast grunda sin bedömning på de handlingar som lämnats in till honom, särskilt det åtföljande brev som Epso skickade till klaganden tillsammans med originalet till sitt beslut av den 20 juli 2006. I denna skrivelse informerade Epso för det första klaganden om att den bifogade handlingen var tillsättningsmyndighetens beslut. Epso informerade honom sedan om att han kunde överklaga detta beslut inom tre månader från mottagandet av beslutet. I nästa punkt informerade Epso klaganden om att han kunde begära en översättning av beslutet (8). I motsats till vad Epso angav i sitt kompletterande yttrande informerade Epso därför inte klaganden om att överklagandeperiodens början skulle aktiveras när beslutets översättning mottogs. I stället kunde klaganden endast rimligen förstå skrivelsen som att mottagandet av själva beslutet aktiverade början av denna period.

4.5 Ombudsmannen anser därför att Epso i sin skrivelse av den 20 juli 2006 inte på ett korrekt sätt informerade den klagande om den period under vilken han kunde överklaga dess beslut. Detta utgör ett administrativt missförhållande.

4.6 Enligt ombudsmannen skulle det ha varit lämpligt att Epso erkände att de uppgifter som lämnats var felaktiga, korrigerade dem och bad den klagande om ursäkt. I sitt kompletteringsyttrande korrigerade Epso informationen, men endast på ett ganska snedställt och kryptiskt sätt. Kommissionen medgav inte uttryckligen att de uppgifter som den hade lämnat till klaganden var felaktiga och bad inte klaganden om ursäkt. Ombudsmannen anser därför att det administrativa missförhållandet kvarstår. En kritisk anmärkning kommer att göras i detta avseende.

4.7 När det gäller den klagandes åsikt att Epso hade försökt förlöjliga hans klagomål i samband med denna aspekt av ärendet har ombudsmannen noggrant granskat Epsos kompletterande yttrande, både i den ursprungliga franska versionen och i den tyska översättningen. Såvitt han kan se tycks emellertid inte det tilläggsyttrande som klaganden har hänvisat till ge uttryck för uppfattningen att han kunde ha överklagat beslutet endast på grundval av vetskapen om att det var negativt. Det förefaller snarare som om den skrivelse som åtföljde den ursprungliga versionen av beslutet redan gav klaganden en indikation på att det kan finnas skäl för honom att vilja inge ett överklagande, för vilket han sedan skulle ha förfogat över tillräckligt med tid efter att ha mottagit översättningen av beslutet. Ombudsmannen delar därför inte den klagandes uppfattning att vissa uttalanden som Epso gjorde i sitt kompletterande yttrande förlöjligade hans klagomål.

5 Slutsats

På grundval av ombudsmannens undersökningar av detta klagomål finner han inga administrativa missförhållanden när det gäller klagandens påstående att han felaktigt uteslutits från det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/22/05.

Det är dock nödvändigt att framföra följande kritiska anmärkningar i samband med meddelandet om Epsos beslut om klagandens klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna:

1. Det är god förvaltningssed att kommunicera beslut till medborgarna på det språk på vilket de vände sig till institutionen. Epso har inte angett några skäl till varför det skulle kunna vara motiverat att behandla sökande i urvalsförfaranden annorlunda än andra medborgare i detta avseende. Enbart den omständigheten att sökandena har getts möjlighet att inge klagomål mot beslut i rekryteringsförfaranden med stöd av artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna kan inte motivera ett sådant avsteg från principerna om god förvaltningssed. Ombudsmannen anser därför inte att det är tillräckligt att Epso informerar en sökande som har använt sig av klagomålsförfarandet om att han eller hon kan begära en översättning av dess beslut. I stället bör beslutet i sig meddelas den klagande på det språk på vilket han eller hon lämnade in sitt klagomål, såvida det inte har fastställts att den klagande godtar att beslutet kan skickas till honom eller henne på ett annat språk. Epsos underlåtenhet att göra detta i detta fall utgör ett administrativt missförhållande.
2. Inledningen av den period under vilken ett överklagande av tillsättningsmyndighetens beslut om ett klagomål enligt artikel 90.2 kan lämnas in aktiveras genom att klaganden mottar beslutet på det språk som klagomålet är avfattat på. I sin skrivelse av den 20 juli 2006 informerade Epso inte klaganden på ett korrekt sätt om detta. Detta utgör ett administrativt missförhållande.

Med tanke på att dessa aspekter av målet rör förfaranden som rör specifika händelser i det förflutna är det inte lämpligt att eftersträva en uppgörelse i godo i frågan. Ombudsmannen avslutar därför ärendet.

Epsos direktör kommer också att informeras om detta beslut.

Med vänliga hälsningar,

 

P. Nikiforos Diamandouros

---

(1) EUT 2005 C 135A (följt av tre rättelser offentliggjorda i EUT 2005 C 152A, EUT 2005 C 172A respektive EUT 2005 C 197A).

(2) "Var och en som omfattas av dessa tjänsteföreskrifter får till tillsättningsmyndigheten lämna in ett klagomål mot en rättsakt som går honom emot (...)".

(3) Epso hänvisade till mål T-371/03, Le Voci mot rådet, REGP 2005, s. I-A-209 och II-957, punkt 50.

(4) Se anmärkning 2 ovan.

(5) I förevarande fall offentliggjordes meddelandet om uttagningsprov i EUT C 135 A.

(6) Se t.ex. mål T-298/02, Romeu mot kommissionen, REGP 2005, s. I-A-295 och II-1349, punkt 27.

(7) Beslut om klagomål 3553/2004/(PB)WP, tillgängligt på ombudsmannens webbplats (http://www.ombudsman.europa.eu/decision/en/043553.htm).

(8) Den tyska originaltexten i Epsos skrivelse är följande: "(...) anbei erhalten Sie die Entscheidung über Ihre (...) Beschwerde (...). Gegen die Ablehnung Ihrer Beschwerde können Sie innerhalb einer Frist von drei Monaten ab dem Tag, an dem Sie die Entscheidung der Anstellungsbehörde erhalten haben, beim Gericht für den öffentlichen Dienst der Europäischen Union Klage erheben. Eine Übersetzung der Entscheidung in die Sprache der Beschwerde kann Ihnen auf Wunsch erstellt werden. (...)".